Oscar Swartz :: Texplorer

Moderat extremism i Piratdalen

Förra året dominerades ju Almedalen av en fråga som knappt fanns på programmet, eftersom detta läggs långt i förväg av många organisationer. Men efter bloggbävningen mot FRA-lagen som skedde i början och mitten av juni kom ju en stor del av samtalen utanför seminarierna i Almedalen ett par veckor senare att handla om FRA. Och på många seminarier ställdes FRA-relaterade frågor. Det politiska samtalet gled åt det hållet. Det hetaste seminariet slängdes ihop i sista minuten av tankesmedjan Fores med mycket tung bemanning i FRA-frågan.

I år finns en parallell. I början av juni röstades Piratpartiet in i EU-parlamentet. Inget av 1042 seminarier på Almedalens officiella hemsida har "Piratpartiet i titeln när man söker i programmet. Inget har Piratpartiet som arrangör och till endast 1 av 1042 aktiviteter ingår ordet Piratpartiet i den beskrivande texten. Ändå glider samtalet åt piratfrågor och Piratpartiet hela tiden. Framgången var en smärre chock för etablissemanget. PP fick ju fler röster i EU-valet än fyra av de sittande partierna och alltså fler än gamla trotjänare som (kd), (c) och (v).

Även i år ordnade Fores det kanske hetaste seminariet: Fred efter Pirate Bay? Vilken upphovsrätt och vilka affärsmodeller. Moderatorn Martin Ådahl, chef för Fores, försökte få till en dialog och medelväg mellan pirater och antipirater och satte sig själv i mitten av jättepanelen. Han kunde ha skött det bättre. Jag misstänker att Hollywoods advokat Monique Wadsted fick tre gånger så mycket tid som någon annan. När Erik Josefsson ställde frågor om IPRED2, ACTA och Telekomaketet lät han bara jurister kommentera. Men detta är inte juridiska frågor. Det är politiska.

Det blev inte alls någon försoning eftersom antipiratsidan har en benhård utgångspunkt som inte befrämjar samtal. Det var bra att moderaterna bekände färg i alla fall efter luddiga uttalanden om att inte jaga en hel ungdomsgeneration. Ulrika Karlsson (m), som sitter i justitieutskottet och är partiets talesman i upphovsrätt och fildelning, slog ned den immateriella äganderättspinnen djupt och hårt i marken. Jag var förbluffad över den enögda synen faktiskt.

Karlsson slog fast gång på gång att äganderätt och immaterialrätt är grundläggande för kapitalism och marknadsekonomi och att "skilja på mitt och ditt" är fundamentalt. Hon slog också fast gång på gång att upphovsrätten måste vara teknikneutral. Det skall inte spela någon roll i vilken form ett verk produceras och sprids. Det skall inte spela någon roll om ett verk finns på papper eler som digital fil. "Exemplaret" måste skyddas på samma sätt.

Som en i grunden frimarknadsanhängade ekonom från Handelshögskolan i Stockholm är jag förbluffad över att moderaterna inte tycks känna till grunderna i mikroekonomi där man teoretiskt analyserar immaterialrätt.

Den analysen säger ju att på en fri marknad kommer immateriella produkter, som har noll i marginalkostnad för att producera ytterligare ett exemplar, att få priset noll. Marknadspriset på en digital fil på en fri marknad kommer att vara noll, eller väldigt nära noll. Gratis.

Steg två i den ekonomiska analysen är att säga att "det var ju inte bra, hur skall då den som producerar exemplar av ett verk ha något incitament att göra själva grundarbetet med att skapa verket om den fria marknadens pris blir noll?". I ekonomisk teori kallas det där för ett "marknadsmisslyckande". Den fria marknaden, tror man i alla fall, kommer att prodcuera för lite av "varan" än som vore samhälleligt bra. Därför inför man en reglering av marknaden. Man delar ut artificiella tidsbegränsade monopol, eller ensamrätter. Dessa kan se ut på helt olika vis och få olika konsekvenser för samhället. Men om man, som moderaterna, inte ens fattar den marknadsekonomiska analysen av upphovsrätten har man ju kört i diket från början.

Moderaternas grundsyn är inte marknadsekonomisk. Den tycks vara naturrättslig och moralisk vilket leder till att de tror att en så stark immaterialrätt som möjligt är ett fundament för en marknadsekonomi. Det är ju tvärtom: En blomstrande och kreativ marknadsekonomi skall ha en så svag immaterialrätt som möjligt som ändå ger oss "det vi vill ha" i form av kulturella, vetenskapliga, kunskapsmässiga innovationer och kreationer. "Svagheten" ger oss något gott: snabb spridning och konsumtion av skapelser.

Det andra felet i moderaternas analys är "teknikneutraliteten". En frimarknadsekonomisk analys visar att den optimala immaterialrätten kommer att se helt olika ut under olika tekniska regimer. När man bestämmer sig för att göra ingrepp i den fria marknaden och delar ut monopol skall reglerna/immaterialrätten se olika ut om det finns helt olika förutsättningar (papper mot digital fil t.ex.). Om produktions- och distributionskostnader faller drastiskt för att göra musik till exempel, ja då kommer det samhälleligt önskvärda upphovsrättsskyddet att bli betydligt svagare. Teknikneutralitet är en effekt av en naturrättslig syn på immaterialrätten. Teknikneutralitet kommer inte ur en marknadsekonomisk syn på immaterialrätt.

Alltså: Efter seminariet vet vi var vi har moderaterna. De kommer aldrig att sluta jaga en hel ungdomsgeneration av något annat skäl än att det kanske är för dyrt eller andra pragmatiska skäl. Deras ideologi implicerar jakt eftersom de inte förstår immaterialrättens roll på en fri marknad. De har en moralisk syn och den moralen dikterar förstås att den upprätthålls, även om både lagar och upprätthållandet är skadligt och obefogat ur ett frimarknadsperspektiv. Jag träffade Ulrika Karlsson (m) i baren på Donners senare på kvällen och där bultade hon ned den där immaterialrättsliga ägenderätten ännu hårdare och förstärkte med cement. Vi måste vara klara med var vi står och att detta är de värderingar som partiet har, förklarade hon. Och inskärpte att Karl Sigfrid (m) och andra liknande tänkare inte har något att säga till om och det inte fanns någon tveksamhet alls runt partilinjen.

Jag tycker Dick Erixon griper efter ett halmstrå när han tolkar Upsala Nya Tidnings ledare som att någon ny koncensus håller på att växa fram när de rapporterar från Foresseminariet i Almedalen. Men det finns ingen seriös debattör som har föreslagit avskaffande av upphovsrätt. Piratpartiet som kanske är den radikalaste rösten vill ha kvar upphovsrätten som den är idag men korta ned skyddstiderna (rejält) och dessutom utsträcka det undantag som finns för privat kopiering idag till att gälla den digitala världen och bredda det genom att det skall gälla icke-kommersiell användning, inte bara privat.

Mitt intryck efter paneldebatten är att polariseringen är stor, klyftan djup, samt att inflexibiliteten endast finns på antipiratsidan, nämligen de som försvarar status quo och egentligen vill stärka upphovsrätten eftersom de har en moralisk syn på det hela, inte en frimarknadsekonomisk. Moderaterna, Dilsa Demirbag Sten och Monique Wadsted var företrädare för den synen. Två seniora juridiska tjänstemän, Olle Abrahamsson som är rättschef i justitiedepartementet samt justitiekanslern Göran Lambertz var dock mer inne på att det blir problem om klyftan mellan lagen och folks värderingar blir för stor, precis det Isobel Hadley-Kamptz talade om också. Rasmus Fleischer i panelen vill ju att upphovsrätt borde diskuteras utifrån olika uttrycksformers förutsättningar och alltså skulle kunna se helt olika ut för exempelvis musik och litteratur. Han uttryckte också förvåning över paneldelatagaren Hans Pandeyas luftiga presentation av det påstådda kommande köpet av The Pirate Bay.

Kloke Nicklas Lundblad satt i panelen och jag skulle nog sammanfatta den (panelen) som min egen kritik av en understreckare som Nicklas skrev i SvD om klyftan mellan de två sidorna.

Kristdemokraterna har tydligen utsett Piratpartiet till sin ideologiska motsats. Det passar bra tycker jag. Och Göran Hägglund säger nu att kd är enda parti som är emot piraterna. Tja, då hörde han inte Ulrika Karlsson (m) i panelen. Ella Bohlin utmålar också PP som antitesen till sig själva. I Dagen skriver hon så här: "Piratpartiets nyvalda europaparlamentariker Christian Engström uppgav i en radiointervju under valrörelsen att han är beredd att rösta ja till legalisering av prostitution och vissa former av narkotika.". Jo, han sa ju att de där frågorna inte ligger på EU-nivå men att om den grupp partiet ingår i skulle rösta på det viset skulle han tycka på knappen. Det skulle jag också. Av fri vilja dessutom. Eftersom jag personligen anser att moral inte skall lagstiftas. Sex i utbyte mot pengar eller champagne och användning av droger skall inte vara brott. Förbud som riktar sig mot vad man gör med sig själv hör inte hemma i en gott samhälle. Det hör hemma på privatplanet. Där skiljer sig Ella Bohlin och kd radikalt från min egen syn. Pirtpartiet tar inte direkt ställning i de frågorna men jag skulle bli förvånad om någon pirat anser att samhället skall få tillgripa integritetskränkande åtgärder för att få bukt med moralfrågor faktiskt, oavsett vad man själv tycker om företeelserna.

Roland Poirier Martinsson var ju ämnet för min förra postning. Lägligt nog skrev han dagen efter en stor artikel i DN där han ger råd till (kd). Tolerant konservatism kallar han det. Fast jag vet inte, som pirat tycker jag det är ganska kul med ett parti som vill positionera sig som ens motpol och stå upp gör statlig reglering av privatmoral och låter religionen spilla över från det privata till lagstiftandet.

Andra om FORES seminarium. Svensson, Cybernormer, Badlands hyena, Tobias Olsson/SvD,

Bildspecial: RPM vs. GSW

Kanske träffar jag Roland Poirier Martinsson (RPM) i Almedalen, jag vet inte. Jag gillar honom personligen. Han känns som en hedersknyffel när man träffar honom. Och fördelen är att han inte hymlar med sin konservatism utan framför den på ett ganska gemytligt och resonerande sätt. Han reflekterar i SvD om den "postmoderna masspsykos" som manifesteras genom den svenska piratrörelsen. Han hoppas att Piratpartiet inte kommer in i Riksdagen samt att fem av de sju partierna åker ur. Jag förmodar att han vill behålla (m) och (kd).

Samtidigt finns ett enormt intresse från utlandet. På färjan till Gotland sprang jag omedelbart in i Christian Engström, Piratpartiets EU-parlamentariker, som ledsagades av en journalist från Die Welt, den tyska kvalitetsdagstidningen som utges från Hamburg. Tysklands New York Times kanske. Vi placerade oss vid ett av de två ståbord som fanns i caféet och blev stående under två timmar och talade högljutt och intensivt. Journalisten var mycket bra påläst och följer svenska pirater i flera dagar. På mingel i Almedalen har flera personer kommit fram och sagt att om piraterna har det brinnande engagemang i frågorna som vi uppvisade under den långa "intervjun" bör det ju finnas goda chanser att ta sig in i riksdagen. Samtalet hade alltså hörts hos stora delar av "publiken" på färjan. Visst, piraterna har det! Många är besjälade av frågorna.

Engström gav ett rappt svar på den fråga RPM ställde i slutet av artikeln.

RPM exemplifierar den politiska idiotin i piratrörelsen genom att citera "en av piratrörelsens mest framträdande profiler" som kom fram till RPM på Frihtesfrontens seminarium där RPM talade. RPM gav ett exempel på vad en god stat kan och bör göra, förbjuda hårdporr på TV innan midnatt. Varvid profilen sa att ”Det finns ingen skillnad mellan det och att helt förbjuda yttrandefriheten.”.

Profilen var Gottfrid Svartholm Warg (GSW). På dagen hade han som en av grundarna till The Pirate Bay suttit i rätten som misstänkt för medhjälp till intrång i upphovsrätt. Han är knappast ledande i piratrörelsen mer än som symbol. Gottfrid är inte en politisk aktivist. Han är en kuf. En riktig festlig kuf! Själv hade jag suttit i rätten hela dagen och bevakat rättegången för Wired och Nyheter24.se. Vi upptäckte att vi båda hade tänkt gå och lyssna till RPMs föredrag så vi gick tillsammans till Frihetsfronten.

Roland Poirier Martinsson vs. Gottfrid Svartholm Warg i Frihetsfrontens mörka källare

Argumenten för att inte ha ett förbud mot porr innan kl 24 är goda tycker jag även om jag inte är säker på att GSW sa exakt så där som RPM citerade honom.

Om en TV-kanal vill sända hårdporr måste grundinställningen för den som tror på fri företagsamhet och yttrandefrihet vara att det är ok för företagare att erbjuda det där materialet på vilket sätt de vill.

Men jag tycker RPMs exempel bygger på en grundläggande brist i förståelsen av det nya digitala nätverkssamhället.

Allt mer TV befordras via Internet och det lär bli det enda sätt "tv" sänds i framtiden. TV-kanaler kommer idag i princip via satellit och vidarebefordras via kabel-tevenät. Dessutom finns tre marksända kanaler i Sverige som bygger på tillstånd från staten. Hur menar han att staten kan och bör styra innehållet hos satellitkanaler, baserade jorden runt? Och hur skall han kunna styra TV på nätet? Och vad är TV? Och har ett förbud någon effekt alls när barn spenderar alltmer tid på nätet? Och vilket ansvar har föräldrarna att styra sina barns mediekonsumtion?

Det där ingreppet som RPM tycker är korrekt är alltså bara symboliskt och skall väl främst signalera att den som stiftar lagen är "en god människa" som "värnar" några fina värden. Symbolpolitik alltså. Symbolpolitik som inte uppnår det man vill utan i stället bara innebär helt oadministrerbara förbud, kanske ackompanjerade av samma lönlösa men kommunikationsdestruerande "jakt" på oskyldiga människor som vi ser inom fildelningen. Och samma ovilja att se att det faktiskt är vanliga människor som vill se porr och fildelar.

Politisk idioti? Jag vet inte. Om man verkligen tänker efter och inte bara reagerar med den konservativa reptilhjärnan kommer man kanske fram till samma resonemang som jag ovan. Politisk idioti blir det bara om man själv är populist och tror att väldigt få väljare skulle vara oförmögna att greppa att det där förbudet är rent emotionellt och indikerar att man har en dröm om ett tidigare samhälle där staten genom sin makt faktiskt kunde styra på ett annat sätt än idag. Men det samhället kräver en nedmontering av nätet som vi känner det.

Bland pirater kan finnas en massa människor som är frågande inför vad som kommer att hända med samhället och familjen när ungar växer upp med porr på ett helt annat sätt än de äldre själva gjorde. Men dessa pirater förhåller sig till frågorna på ett helt annat vis än att kräva förbud. Det nya nätsamhället kräver andra sätt att regera. Den konservativa förbudsimpulsen är destruktiv.

Andra bloggare om RPMs artikel: claescrantz, Daniel Scythe, magnihasa , Hax, syrransgranne, sidvind, satmaran, calandrella. Dick Erixon håller på RM förstås.

FRA-seminarium i Almedalen

Anders Danielsson, chef för Säpo, berättade vad de som följt med i FRA-såpan redan vet: Att den där 15-punktsöverenskommelsen som drevs fram av de upproriska folkpartikvinnorna gjorde att Polisväsendet inte skulle få tillgång till signalspaning.

Men som han påpekade är ju det en sanning med modifikation: Inom ramen för Försvarsunderrättelseverksamheten skall Säpo och Polisen inte ha tillgång till signalspaning. Men samtidigt tillsatte man en utredare som skulle föreslå om och hur de ändå skall få det. Det är alltså förre Säpo-chefen Anders Eriksson som utreder detta. Han som gjorde den beryktade utredningen SOU 2005:38. Det finns ingen analys i den, det är en önskelista från polisens sida. Han skall levererar utredningen den 23 juli och den kommer att föreslå att de får tillgång förstås. I princip berättade Anders Danielsson det på seminariet. SvD slår upp det som om om de har någon specialinfo, men det kommer från morgonens Almedalen-session.

Anders Danielsson sa också klart och tydligt att om han inte skulle få tillgång till signalspaning via kabel kommer han att gå till sina politiska uppdragsgivare och hota dem: Säpo kommer inte att kunna fullgöra sitt uppdrag. Vi kommer dessutom inte att leva upp till de internationella förpliktelser som åkommer stater internationellt, nämligen att skydda medborgarna. Han sa också att Säpo är en myndighet som kämpar för frihet och demokrati.

Annie Johansson (c) faller hela tiden i aktning hos mig. Hon framstår som en teflonpolitker av rang och sa leende saker som: "Jag är den första att säga att processen varit under all kritik". Det säger hon om hela hanteringen av FRA-frågan, den process hon själv varit inblandad i som riksdagsledamot. Hon är en len talare som skulle kunna framföra vilka drakoniska förslag som helst med ett Hollywoodleende.

Alice Åström (v) växer hela tiden. På frågan Vad skall vi göra? svarade hon kristallklart: Riv upp lagen, tillsätt en parlamentarisk utredning och börja från början!

Vi måste ha en stat som litar på myndigheter och Säpo, sa Säpochefen, annars ska vi sparka honom och alla anställda. Men det handlar ju inte om det. Eller det handlar delvis om det. Det handlar om hur ett system där myndigheterna har tillgång till all vår kommunikation. Hur utvecklas ett sådant system framåt i tiden och vad kommer det till slut att användas till, oavsett pappersspärrar för vad man får och inte får göra. Man talar om att i efterhand kontrollera att FRA har raderat precis den information som skall förstöras och inte sparat den. Man suckar inför naiviteten.

I publiken fanns en psykiater som hade blivit utsatt för hemlig telefonavlyssning. Man får väl gissa att det rörde en klient egentligen, någon förmodad brottsling. Han förklarade: "En känsla har nu kommit till mig som gör att jag alltid tänker på att uttrycka mig klart så att saker inte kan misstolkas om man konfronteras med saker man glömt men sagt för ett halvår sedan". Alltså en förändring av hela livet och beteendet. Åström talade om självcensuren som det stora hotet från generell avlyssning.

En brunbränd man i grå väst och hörsnäcka var där och bevakade. Förmodligen var Säpo-chefen själv skyddsobjektet.

Och som vanligt i Almedalen finns en tyckarkändisar i publiken: Isobel Hadley-Kamptz, Per Gudmundson. Piratpartister var där, se rapport från Richie, webbhackande. Majestatis Pluralis. Opassande från Almedalen. Seminariet kan tydligen ses på Bambuser. Hax om FRA i Almedalen (fast han är inte här).

IPRED-mål förlorat - och länkjägare

Flera piratrelaterade saker har ju nyligen hänt: Det första fallet där uppgifter måste lämnas ut med hänvisning till IPRED-lagen avgjorde i Tingsrätten. Det finns ett "okänt" fall där Telia inte behövde lämna ut uppgifter och jag skall gå igenom det nedan.

Vi har också åtalet mot en kille som länkat till sportsändningar från Canal+ på en chatt. Jag skrev själv om det häromdagen men uppgifterna var knapphändiga. Åtal och förundersökning är offentliga handlingar och man kan alltså begära ut akter från domstolarna. Detta har nu Simon Sundén gjort. Bravo! Det är så vi måste arbeta. Aktivister som själva agerar och begär ut information enligt offentlighetsprincipen. Det är så vi kan hålla koll på makten.

Simon har lagt ut dokumenten i delvis maskerad form. Men han har också gjort en sammanfattning. Man baxnar! Det är bättre att ni går till Simon och läser i förra länken men vad tycks om att ett stort företag som Canal+ som tar betalt av varje person för varje match använder samma streaminglänk för alla kunder och *alla matcher*. Samma länk dag efter dag, vecka efter vecka, eller hur ofta nu de där matcherna är.

Det stämmer inte med nätsamhällets logik att dra folk inför domstol om en sådan länk sprids. Det är alltså frågan om en videoström som vem som helst på nätet kan se, bara de känner till adressen. Ungefär som att man kan dra och titta på en sällsynt fågel om man råkar stå på någon lista där folk berättar om de snaste obsarna. Vill man inte att andra skådare kommer dit får man faktiskt anstränga sig att hemlighålla det hela.

Det finns en massa tekniska system för att åtminsotne försöka åstadkomma det Canal+ har i tankarna: Att varje person som tittar på den där strömmen på nätet betalar. Detta verkar vara ett potentiellt farligt mål med jättekonsekvenser om domstolen skulle gå på Canal+ linje. Det måste följas och bevakas.

Tingsrätten bestämde att internetleverantören ePhone skall lämna ut abonnentuppgift som kan knytas till en viss IP-adress vid ett visst tillfälle för att kunna kräva skadestånd av någon som påstås haft en server med ljudböcker. Om den var tillgånglig för allmänheten är ju egentlgen en tolkningsfråga eftersom det krävdes lösenord. Domstolen bedömde det så.

Rättsröta är nog fel att kalla det men det visar att Piratpartiet och politisering behövs. Läs danska piratpartiets Ole Husgaards kommentar om det hela hos Emma. Han visar vad som hänt i andra länder och säer att IPRED har öppnat för en närmast industrialiserad försäljning av kundernas abonnentuppgifter från ISP:ernas sida. Detta skulle knappast vara juridiskt eller politiskt möjligt i Sverige, såvida inte ISP:erna ändrar sina abonnemangsvillkor till att tillåta sådant. Men det visar vad IPRED öppnar för.

Jag har fått tips om ett IPRED-fall där en domstol nyss nekade en sökande att få ut vem som hade ett visst IP-nummer vid en viss tidpunkt. Malmö Tingsrätt, Målnr A 3162-09. Jag har alltså hela domen framför mig från den 24 juni. Det verkar vara ett typiskt fall där någon vill ha tag i en person och då drämmer till med "intrång i upphovsrätt" för att få ut uppgifter än via polis och åklagare i ett brottsmål.

Ett företag hävdar att någon obehörigen loggat in i deras interna system utifrån nätet. De presenterar någon logg. Dataintrång kanske. Men i stället för att polisanmäla använder man IPRED. Man PÅSTÅR att den som loggade in har laddat ned dokument från deras system och begått olovlig kopiering och intrång i upphovsrätt. Telia argumenterade för att det inte alls var styrkt att den som varit uppkopplad hade ägnat sig åt olovlig exemplarframställning. Tingsrätten höll med: Inte dokumenterat. Begäran avslogs.

Men vi kan nog sa vartåt det barkar: Man kommer att hävda intrång i upphovsrätt för att få ut uppgifter som kanske rör helt andra saker. Och med tanke på upphovsrättens utsträckning i det digitala samhället är det inte alls omöjligt att sådana "intrång" kan göras gällande litet när som helst.

---

Själv har jag nyss skrivit en krönika i Computer Sweden. Jag köpte just en cykel och isnåg att man måste ha cykeldator nuförtiden. Vilket fick mig att reflektera om värdet av hårdvara gentemot mjukvara och det värde som någorlunda öppen mjukvara kan addera till en produkt.

Nu skall jag med bussen till båten till Visby och Almedalen. Jag kommer förstås att träffa andra piratpartister där men Almedalen är ju som ett kollo för den kommenterande klassen så det lär bli intensivt.

Superstjärnan död - för alltid ?

Kommer vi att uppleva någon superstjärna som Michael Jackson i det digitala nätsamhället? Jag är tveksam. De riktigt stora megashowerna med folk som säljer fantastiska mängder "verk" och dessutom turnerar runt och fyller arenor och som tjänar miljarder kan vara en historisk parentes. Det är ju i princip de gamla stjärnorna som skapades under en tidigare era som åker runt bland en åldrande publik. De yngre levde i stället ut sina lustar på megaraves, techno- och trancefestivaler i månskenet vid någon strand, på Berlins och Ibizas klubbar. DJ:n blev stjärnorna i stället, fast i mindre skala och främst som liveupplevelse.

Superstjärnan kan mycket väl ha varit ett skådespel som uppstod i skärningspunkten mellan artisteri och industriell affärsverksamhet under en period med en viss teknik och kommunikationsstruktur: Fysiska verk i form av skivor som måste pressas och förpackas och skeppas ut till butiker jorden runt. Enkelriktad kommunikation där man genom att kontrollera några få kanaler kunde säkerställa att främst några stjärnors verk spelades om och om igen. Jag beskrev strukturen här tidigare. Den strukturen är död i och med Internets genomslag.

Och det här säger jag som en riktigt stor fan av Michael Jackson. Jag har en fet bunt CD-skivor från hans storhetstid, både album och CD-singlar med en massa remixar. Jag har sett honom live två magiska gånger i New York och skulle ha gjort det igen om han hade fått köra sin långa serie konserter i London. Jag skrev om Michael Jackson här på bloggen tidigare.

Jag gjorde nu en skärmdump av min Safari webbläsare med miniversioner av förstasidor. Vart man än gick i världen var toppnyheten densamma. Bilden är klickbar för en stor variant där det (med ansträngning) går att se vilka sajterna är. Kommer vi att se någon popstjärna/musikartist på det viset igen?

Michael Jackson var helt äkta i all sin konstgjordhet. Han var ingen Britney Spears utan hade talang och en hård farsa som drev ungarna över bristningsgränsen för att göra artister av dem. Stod på scen som liten pojke, skrev och producerade musik. Med hjälp förstås. Perfektionist. Sjöng och flämtade och stönade och ropade och kved på eget vis. Dansade samtidigt som en viktlös utomjording.

Och han drev ju sin ständiga kamp mot naturen och åldrandet men gick så långt att han kanske tog död på sig själv. Och inte blev det lättare av att han förmodligen fryst fast på en 13-årings nivå i det mesta. Intervjuer och prat och intellektualitet var inte hans starka sida. Och förmodligen var han väldigt olycklig. Hans sexualitet var uppenbarligen helt outvecklad och även där på 13-åringens nivå. Att runka med Michael Jackson i sovrummet när man tittade på skräckfilm och åt godis var ju liksom en grej mellan två 13-nåringar och skadade förstås ingen egentligen. Men i slutänden var det ju dessa små egenheter som fällde honom. Livet rutschade utför efter rättegångarna och han kom aldrig tillbaks.

När någon frågat mig om den bästa poplåten genom tiderna har jag de senast 20 åren sagt Billie Jean. Var man än varit i världen uppstår en speciell stämning på dansgolv när de första pumpande tonerna omedelbart indikerar vad som kommer. Alla känner igen dem - av en viss generation i alla fall - och sugs ut på dansgolvet och det brukar sluta med masskorus i falsett i refrängen. Folk vill egentligen vara lika viktlösa och eleganta och unga som Michael Jackson.

Musiken och produktionen är briljant. Det spelar ingen roll om det är på ett bydisco på Ungerska landsbygden eller ett urbant vattenhål där låten mixas med andra saker. Den är oemotståndlig.

Texten är också briljant och sammanfattar på ett enkelt vis en av sociobiologins mest grundläggande insikter, utan vilken man inte kan förstå mänskliga kulturer och beteenden. Den sätter fingret på den genetiska skräck som hanen lever under men inte honan: "Paternity uncertainty". Kvinnan vet att hälften av generna i hennes barn kommer från henne eftersom barnet faktiskt kom ut ur hennes kropp och hon fångade upp det. Fadern kan dock inte veta vems gener hennes har blandats med. Han kan slösa all sin energi på att föda upp någon annan hanes gener. Det är därför kulturer har utvecklat dubbelmoral där killens svendom inte spelar någon roll medan tjejer skall vara jungfrur. Det är därför äktenskapsbrott ses som något förskräckligt i många kulturer - speciellt kvinnors. Billie Jean uttrycker den skräcken på ett briljant vis. Låten pulserar av svettig ångest som stiger rakt ur människans genetiska ursoppa.

Billie Jean is not my lover
She's just a girl who claims that I am the one
But the kid is not my son
She says I am the one, but the kid is not my son

Och slutligen: Dansen är briljant. Det var i Billie Jean Michael Jackson introducerade Moonwalken. Jag vet till och med var jag befann mig när han plötsligt tog världen med storm på grund av sitt magiska uppträdande i en TV-show våren 1983. Det var Motowns 25-årsjubileum, skivbolaget som varit ledande för "svart" musik. Och den spindeltunne Michael Jackson rörde sig häpnadsväckande. Hans koreografi och dans har utnämnts till avantgardistisk, alltså ledande och nyskapande, av New York Times mest uppburna danskritiker (länk finns i min tidigare Jackson-postning som länkades ovan): Jag var med min mamma på ett hotell i Skagen i Danmark och råkade se Motown-showen på rummet.

Här är Michael Jacksons nummer, där Moonwalken var mycket kort men åstadkom tjut av förvåning:

Han utvecklade ju showen förstås eftersom han visste att Billie Jean alltid var höjdpunkten. Låten och dansen som inget och ingen kunde slå. The King of Pop helt enkelt. Här live i New York 2001. Det finns massor av versioner på Youtube:

AB, AB, Expressen. Han fick aldrig känna smaken av revansch skriver Anders Nunstedt i Expressen. Lars Lindström skriver om magin med Billie Jean. SvD, SvD, Nils Hansson i DN, DN, DN, DN.

Och ja, jag har gråtit en skvätt när jag tittar på de där YouTube-klippen. Egentligen är det väl över människans existensiella tragedi och ens egen kommande bortgång i framtiden.