Hotelltankar och kontaktannons

Jag har aldrig varit en hotellmänniska. När jag var student i USA reste jag mycket. Låg på hängmattelika sängar i Costa Rica, i ett mögelluktande rum fullt av skolopendrar, skorpioner och förhistoriska djur som krälade och krafsade överallt i Dominikanska Republiken. Detta var långt innan det blev charterland. I USA bilade jag runt mycket och sunkiga motell fanns överallt (fast jag körde inte, jag har inget körkort).

Men OK, när man blir äldre och får stabilare ekonomi kan hotell vara väldigt härliga. Arrangörerna av Stanfordkonferensen rekommenderade Stanford Park Hotel. Dyrt som satan men hade billigare weekendpaket som passade konferensen. Synd att det kostar lika mycket vare sig man är en eller två i rummet. Jag slog till på 179 dollar per natt fredag och lördag. Plus skatt förstås så det blev över 200, men å andra sidan har jag ju fått bidrag för resan.

Jag är nog en av de första i historien som anlänt till Stanford Park Hotell gående. Det är liksom beläget och konstruerat så att man skall anlända med bil. Men jag tog pendeltåget från San Francisco till Palo Alto och hittade lokalbuss 22 som stannade utanför. Än konstigare blev det när jag direkt efter incheckning tog bussen därifrån för att anlända en timme senare på cykel och undrade om de kunde parkera den åt mig. Det kunde de inte men pekade på ett oanvänt cykelställ vid personalingången. Jag hade alltså hyrt cykeln på Campus Bike Shop inne på Stanford och cyklat tillbaks. Det var nog inte mer än 2 km.

Jag måste ju säga att hotellet var fint. "European luxury" kallar de det men jag tycker det kändes väldigt amerikanskt. En sak de kan är att inreda ombonat, klassiskt och en smula svulstigt, men som blir väldigt väldigt trivsamt. Fjärran från nordisk minimalistisk inredning för asketer.

Som gjort för att sätta på hissjazzversioner av Beatleslåtar på CD-spelaren (jo, de hade tre skivor med mycket behaglig hissmusik) bredvid sängen och tulla på Chivasen i den innehållsrika barkylen:

I hotellbaren och -restaurangen fanns bara en samling av tämligen rörelsehindrade åldringar (som har råd med bekvämlighet) så jag satsade på room service. Oj, vilken Sallad Niçoise, med färsk halvrå tonfisk som levererades. Och en "Heavenly Stanford", en champagnecocktail med brandy och Grand Marnier:

Sedan en dusch och in i hotellets underbara badrock. [cut: Här hade jag en kontaktannons, typ, men eftersom jag trivs alldeles förträffligt med att vara singel söker jag inget alls längre! Frihet skall inte underskattas även om närhet är fint. Later maybe.]

I weekendpriset ingick förresten frukostvouchers på 30 dollar per dag, vilka var avsedda för två pers. Men nu fick jag ju utnyttja dem själv. Jag drog till med en 40-dollarsfrukost, en av de dyrare jag ätit, men jag behövde ju bara betala 10. Men inte var det så jättemycket man fick för 300 spänn: Omelett med färska räkor och krabba och tärnad stekt potatis vid sidan plus en liten fruktkompott. En kanna kaffe. Färskpressad apelsinjuice. V8 grönsaksjuice. Så här såg den ut:

Comments

[C. L. K. Aqurette]

Fem poäng för bilden på dig i morgonrock.
:-)

[kapple]

Är Kvinna, ej helt ung, lite fet...så jag tipsar några av mina snygga tvättbräde fjunisar istället!

[popoffsky]

it's too late, and i'm too straight.. -nynna-

[saint]

Lite av livets goda och en Oscar i morgonrock.

[UL-Tomten]

"Självutlösare" är ett vågat ord att använda i en kontaktannons. Cred!

[carl]

Citat:
"fanns bara en samling av tämligen rörelsehindrade åldringar"
Den raden, innehåller så mycket mer,
hur du, betraktar, tänker, ser på,
Ovårdat,slarvigt,slappt,så där bara i förbifarten.
det gör mig så lessen...ord...utslängda..i ett sammanhang...
Jag vandrade med min tunga astma i dag,
stannade till vid Samköp,
och hörde plötsligt ett ...
Hej!!! vi såg dig i går... vad heter du?
Calle....är du 55 år?....Har du ingen fru?
Så började de 3 flickorna sjunga...
Calle på spången sket i kalsongen...
Och så slog vi följe hemåt ..jag skrattande.
de sjungande....