Var på Debaser och såg internationelle kultkonstnären Tobias Bernstrups performance och CD-release ikväll (efter en "Twice-in-the-pan Pork" på kinakrog i Gamla Stan, en favorit från New York, dock var den annorlunda och intresssantare over there).
Bernstrups "Killing Spree" dekonstruerar pop-stjärnan. Anser jag.
Inom popmusiken - och speciellt då rocken förstås - har en gammal föreställning levt kvar: Att musiken och uttrycket emanerar från den där unika och rastlösa rocksjälen. Saker måste ut. Rock = Expressionism. Jackson Pollock i aktion, för att dra en konstparallell. Bernstrup ställer detta på huvudet genom att övertydligt konstruera en popakt. Han kliver ut ur ett dataspel som någon Mad Max-krigare, kanske ett av sina egna videospelskonstverk. Bakom honom en samling av lajvare med olika vapen, eller figurer ur dataspel kanske. De bara poserar och har egentligen ingen funktion, förutom att få "stjärnan" att framstå som viktigare. I Bernstrups akt blir detta framhävt och extra tydligt: De dansar inte ens.
Musiken då: Synth. Depeche Mode tänker jag när jag lyssnar till CD:n. På Debaser var det tyngre. Inte riktigt Laibachtungt men betydligt råare än skivan. Och rösten: Live var den kraftigare och mer övertygande. Kanske har han övat sedan CD:n, där man inte kan anklaga Bernstrup för att försöka slå sig in på sångarbanan på allvar. Och i vissa låtar lät han riktigt Bowieaktig live, t.ex. i rockigare titellåten Killing Spree, där även gitarrerna ylar. Bernstrup spelar allt själv.
Texterna: Precis så stereotypa och uträknat kittlande och smått mystiska och öppna för tolkningar som vissa ungdomsgrupper går igång på. Precis det man kan begära av en skicklig konstnär. Väldigt FETA faktiskt.
Slutsats: Bernstrup sätter ihop en popakt som är trovärdig, överdriven och duktig. Men genom att konstruera det hela som Konst visar han samtidigt att hela popmusiken numera är just en manipulation, snarare än expression. Möjligen en självklar insikt men det hela presenterades och argumenterades på ett väldigt genomtänkt sätt. Tyckte jag.
Om min tolkning har något som helst med konstnärens intention att göra? Ingen aning!
Några gäster:
Konstnärerna Palle Torsson och Annika Larsson
Galleristen, kreatören och klubblegenden Jean Skarstedt
