Oscars Andra : Life

Piratpartaj

Jo, det var piratpartaj och sånt i helgen. Den som vill se foton kan gå till min första blogg även om partajer kanske oftare hamnar här på min andra blogg ...

Bodström @ QX

Thomas Bodström blev ju på QX Gaygala utsedd till Årets Hetero för ett par år sedan. Det priset förtjänar han inte längre. Visst kan man ju snacka om partnerskap, adoption och hatbrott. Men jag är inte alls så säker på att Bodströmsamhället kommer att vara bra för homos. Jag håller f.ö. på att skriva en rapport om Bodströms gärning.

Årets version av QX Gaygala gick av stapeln 30 januari på Cirkus. Jag var där - ja alla var där! (bilder). Även killar med blågrå kavajer och hörsnäckor som stod och hängde i hörnen. Hrrrm, har Jonas Gardell blivit med livvakt, tänkte jag. Icke. Jag såg snart en sportig grabbig typ som stod mitt emellan två barer där ingen annan stod. Han låtsade snacka med någon tjej men såg mest nervös och bortkommen ut när han tittade ut över alla homos och showbizkändisar. Fångrandig collegetröja var väl passande. För det var Bodström och livvakterna hans.

Ja, politikerna vallfärdar dit nu, till QX Gaygala. Tre ministrar: Bodström, Jens Orback, Mona Sahlin. Har för mig att jag såg minst tre riksdagsmän: Birgitta Ohlsson (fp), Anders Bengtsson (s), Martin Andreasson (fp). Centerns ungdomsordförande Fredrick Federley. Och från riksdagskanslierna fanns folk från (s), (m) och (fp) som jag kände/igen.

Förresten blev Carin Götblad årets hetero. Länspolismästaren i Stockholm. Hon invigningstalade på Pride i somras. Hon skrev nyligen också en artikel där hon helhjärtat ställde sig bakom Bodströms förslag. "Välj integritet eller uppklarade brott!", säger hon i Expressen.

Förresten är det alldeles enastående att ett litet företag som QX lyckas fixa en gala på Cirkus av den kvaliteten. Idel proffs på scenen. QX har bara 12 anställda och ger ut skandinaviens största gaytidning, samt driver QX.se samt ett enormt onlinecommunity m.m. Samt lyckas ordna den där stora gaygalan varje år, som f.ö. TV-sänts två år i rad och lär göra det igen.

Pirater @ Söder

Lördag kväll inleddes med enkel middag på klassiska Pelikan med skriftställaren Lars "Fimmer" Fimmerstad. Sedan begick vi Pirater för hela slanten: The Pirate Bay (TPB) hade just flyttat sina servrar till Stockholm från Göteborg och hade bestämt sig för att festa på Underbara Bar på Söder. Diverse aktivister inom pirat- och immaterialrättskritiska kulturkretsar samlades alltså där: Folk från TPB, Piratbyrån, Piratpartiet, fria kulturmänniskor. (Min kommentar till ett samtal jag hade där med Piratpartiets starke man, Rick Falkvinge, finns här.)

En rolig anekdot: Man kunde ju alltså följa TBP:s flytt med GPS direkt på webben. När de stannade på McDonald's Linköping kom folk springande från en gymnasieskola och ville ha autografer. Fett!

Dessvärre minns jag inte namnen på alla smarta och brinnande och trevliga människor jag träffade där. Men tack för en bra kväll! Och tack Rasmus för efterfest i en konstateljé på Söders höjder. Några dåliga bilder med en risig mobilkamera på en dyr mobiltelefon:

Bitchboy @ Mandus

Åt middag på Mandus igår fredag. Det är trångt där och vid bordet bredvid satt ett par svartklädda 20-åringar ungefär. De ville så mycket. Han var en kreativ och sockersöt småfjollig textilbög som verkade ha designjobb i modebranschen av något slag. Hon skulle sy någon klänning, kanske till sin teatergrupp, jag vet inte. Gröna slingor i håret hade hon iaf. Hon bad om råd och hade någon grundidé. Han visste direkt hur han skulle bygga ut den: "Stoort, allt skall vara stooort, svarta saker som liksom väller ut, smal midja !!" Och allt det jag har glömt nu. Hon var väldigt imponerad och upphetsad: "Åh, jag vill springa hem och sy upp allt det där nu, fantastiskt, underbart!". Precis innan de skall gå kommer det där dråpslaget som bara kan levereras av en professionellt bitchig fjolla. Han lägger handen på hennes arm, lägger huvudet på sned, tittar henne i ögonen och säger:
– Nu kommer du att haata mig för vad jag kommer att säga ...
– Men jag kommer aldrig att hata dig, det fattar du väl !?
– Egentligen är det ju bara såååå mycket Kelly Osbourne, men jag ville inte säga något ...
Faghags är stryktåligare än andra, så är det bara.

Oscar @ Neo

Omtalade Magasinet Neo hade premiär i pappersform igår. Sofia Nerbrand och Nicklas Lundblad har jobbat hårt. Cecilia Stegö-Chiló är VD för Stiftelsen Fritt Näringsliv, som är en av sponsorerna av tidningen. Hon fick blommor.

För att vara ett magasin med ett framtidsoptimistiskt budskap är den märkligt opassionerad och "korrekt". Lindans med många skyddsnät. Eller kanske inte lindans alls. Cappucino och halvfranska band kan bli litet väl tillbakalutat och pratigt och drömmande för min smak. För visionslöst. Eller så kanske jag redan läst om Björn Lomborg för många gånger redan. Texterna är säkert bra, jag har inte läst alla ännu. Men jag fick ingen sån där impuls att kasta mig över en viss artikel som man kan känna ibland. Snarare blev tanken: "OK, den där artikeln kan man väl ta sig an när man inte har något annat för sig. Tidningen får ligga här bredvid soffan så kanske man kan beta av några så småningom". Fast kanske det är tanken. Själv hade jag dock velat se mer av den sprittande vitalitet och djärvhet i framtidsanalysen som jag brukar hitta hos Nicklas Lundblad själv. Vi får väl se. Jag prenumererar och hoppas på djärvare grepp.

Galleriet med bilderna av vapenförsedda palestinska småbarn stack ut. Erick Starcks (med bloggen Framtidstanken) korta krönika om "relationssamhället" pekar framåt. Men så är jag ju intresserad av nätets påverkan på de stora samhällsstrukturerna, politiken, kulturen och beteenden.

Nåväl, mingelpartyt var trevligt och jag hann heja på åtminstone följande personer, en del vänner, en del bara bekanta som man mest hejar på i sammanhang som dessa: Sofia Nerbrand (Neo), Susanna Popova (fri), Johan Norberg (fri), PJ Anders Linder (SvD), docent Niclas Berggren (Ratio), professor Magnus Henrekson (ny chef IUI), Joakim Stymne (Kaupthing, Fritt Näringsliv), Waldemar Ingdahl (Eudoxa), Maria Rankka (Timbro), Christian Ekström (Skattebetalarna), docent Nils Karlsson (Ratio), Fredrik Andersson (Prime PR), Erik Starck (Framtidstanken), Jan Söderqvist (fri), Isobel Hadley-Kamptz (fri), Markus Uvell (Demoskop), Nicklas Lundblad (Neo), Fredrik Svensson (fp), Fredrick Federley (c), Magnus Nilsson (Etablera PR), Johnny Munkhammar (Timbro) ... och där fanns folk som försvann innan jag hann heja på dem, Tove Lifvendahl, Fredrik Malm, dr Carl-Johan Westholm, Dick Erixon .... ja, där fanns säkert en massa folk jag glömt räkna upp - förutom alla dem jag inte känner igen förstås.

Honoratiores @ UD

"Jag håller på att bjuda några vänner, mest från UD, till en enkel buffe på UD den 11 januari mellan 18 och 21.". Så lydde en enkel liten inbjudan som anlände via e-mail. Ett av Sverker Åströms 90-årskalas.

Några vänner, sure!! När jag anlände till gamla äkta riktiga UD på Gustaf Adolfs Torg litet för sent höll Sverker redan tal och ett glas champagne sattes raskt i min hand. Stora representationsvåningen i Arvfurstens palats var knökfull. Ungefär 200 pers tippar jag. Och då menar jag inte vem som helst - förutom möjligen jag själv. Biståndsminister Carin Jämtin hyllade Sverker i ett litet tal och champagnegrannen viskade att "Laila Freivalds vågar inte visa sig offentligt längre".

Man slog sig ned slumpmässigt vid omfångsrika cirkulära bord i salar med kristallkronor stora som kossor. Till vänster fick jag en dam av Sverkers vitalitet: "När jag blev 75 tyckte jag att jag inte ville passa tider så jag slutade vara anställd". Det visade sig att Suzanne Bonnier hade varit VD för Sverige-Amerika Stiftelsen – ja det var nog då jag kom i kontakt med särskrivningsfenomenet första gången – samtidigt som jag fick stipendium från dem (1986), så jag var väldigt tacksam. "Och Curre satt i styrelsen då!", sa hon och viftade mot bordsgrannen ett snäpp bort.

Det var Curt-Steffan Giesecke. Kanske mina läsare inte känner till honom. Men han var ett monument i svensk samhällsdebatt på 70-talet eftersom han var VD för SAF, Svenska Arbetsgivareföreningen, numera Svenskt Näringsliv. Det var "Curre" som drabbade samman med Gunnar Sträng (finansminister) och Gunnar Nilsson (LO) när jag växte upp.

Till höger satt Gunvor Bergquist, fotokonstnär, vars make Lars Bergquist var Sveriges ambassadör till både Peking och Den Heliga Stolen (dvs Vatikanen, så de bodde i Rom i många år). Dessutom är han författare och Sveriges främste kännare av Emanuel Swedenborg och Den Heliga Birgitta.

Vid bordet fanns även Bernhard Grewin, f.d. ordförande i Sveriges Läkarförbund och numera ordförande för alla Europeiska läkarförbund (han var tvungen att stiga upp 04:30 idag för att fånga Brysselplanet).

Även kulturskribenten Synnöve Clason, vars make Anders Clason höll tal till Sverker ( om ni inte har sett Bröderna Mozart, Olof Palmes sista film, bör ni göra det; till en oräknelig mängd meriter kunde Anders Clason lägga skådespelare: han spelade en fantastisk operachef i filmen, kanske inte så fjärran från sitt verkliga jag).

Vid bordet fanns även marknadstidningskungen Bengt Åkesson och Stig Hadenius, en av min familjs äldsta vänner. Han introducerade mig till höger och vänster med orden "Oscars farfarsfar var statsminister" och jag fick skaka hand med Tsunamigeneralen och kabinettsekreteraren Hans Dahlgren m.fl. med hjälp av denna merit. Stig är ju docent i statskunskap och professor i journalistik och har skrivt ett antal böcker om Sveriges politiska historia så han tänker i regeringstermer.

Landshövdingen, ambassadören och f.d. utrikeshandelsminstern Mats Hellström och ambassadören (Warszawa, Paris, Bonn, Moskva, Peking, New Delhi) Örjan Berner som f.ö. är investeringsrådgivare åt East Capital, som jag skrivit om tidigare, höll också tal.

Detta var alltså bara en handfull av "några vänner", som Sverker uttryckte det. Alla inbjöds till hans STORA födelsedagsfest om tio år. Jag bar jeans och t-shirt och en kritstrecksrandig kavaj av god kvalitet. Kanske ende person av hankön som inte hade slips dock, men så är jag ju IT.

Menyn var: champagne (eller i varje fall sprudel), någon lax, boeuf bourguignon, chokladmousse, kaffe, viner, cognac m.m.

Väggarna i festvåningen var f.ö. prydda med målningar av f.d. utrikesministrar. En av de avbildade såg jag i minglet: Lennart Bodström, alltså nuvarande justitieminister Thomas Bodströms pappa. Det sympatiska är att min egen farsa åkte varje morgon med samma pendelbuss från Sollentuna in till stan som Lennart Bodström när han var utrikesminister. Ganska gulligt att det kunde vara så i början på 80-talet. Knappast sedan Anna Lindh fick oss att gråta.