Oscars Andra : Life

STÄNGT!

Jag startade denna mer personliga blogg som komplement till min mer analyserande och intellektuella Texplorer. Fast som synes upprätthöll jag den inte. Den STÄNGS härmed men får väl ligga kvar som ett monument tills vidare.

/Oscar

Hotelltankar och kontaktannons

Jag har aldrig varit en hotellmänniska. När jag var student i USA reste jag mycket. Låg på hängmattelika sängar i Costa Rica, i ett mögelluktande rum fullt av skolopendrar, skorpioner och förhistoriska djur som krälade och krafsade överallt i Dominikanska Republiken. Detta var långt innan det blev charterland. I USA bilade jag runt mycket och sunkiga motell fanns överallt (fast jag körde inte, jag har inget körkort).

Men OK, när man blir äldre och får stabilare ekonomi kan hotell vara väldigt härliga. Arrangörerna av Stanfordkonferensen rekommenderade Stanford Park Hotel. Dyrt som satan men hade billigare weekendpaket som passade konferensen. Synd att det kostar lika mycket vare sig man är en eller två i rummet. Jag slog till på 179 dollar per natt fredag och lördag. Plus skatt förstås så det blev över 200, men å andra sidan har jag ju fått bidrag för resan.

Jag är nog en av de första i historien som anlänt till Stanford Park Hotell gående. Det är liksom beläget och konstruerat så att man skall anlända med bil. Men jag tog pendeltåget från San Francisco till Palo Alto och hittade lokalbuss 22 som stannade utanför. Än konstigare blev det när jag direkt efter incheckning tog bussen därifrån för att anlända en timme senare på cykel och undrade om de kunde parkera den åt mig. Det kunde de inte men pekade på ett oanvänt cykelställ vid personalingången. Jag hade alltså hyrt cykeln på Campus Bike Shop inne på Stanford och cyklat tillbaks. Det var nog inte mer än 2 km.

Jag måste ju säga att hotellet var fint. "European luxury" kallar de det men jag tycker det kändes väldigt amerikanskt. En sak de kan är att inreda ombonat, klassiskt och en smula svulstigt, men som blir väldigt väldigt trivsamt. Fjärran från nordisk minimalistisk inredning för asketer.

Som gjort för att sätta på hissjazzversioner av Beatleslåtar på CD-spelaren (jo, de hade tre skivor med mycket behaglig hissmusik) bredvid sängen och tulla på Chivasen i den innehållsrika barkylen:

I hotellbaren och -restaurangen fanns bara en samling av tämligen rörelsehindrade åldringar (som har råd med bekvämlighet) så jag satsade på room service. Oj, vilken Sallad Niçoise, med färsk halvrå tonfisk som levererades. Och en "Heavenly Stanford", en champagnecocktail med brandy och Grand Marnier:

Sedan en dusch och in i hotellets underbara badrock. [cut: Här hade jag en kontaktannons, typ, men eftersom jag trivs alldeles förträffligt med att vara singel söker jag inget alls längre! Frihet skall inte underskattas även om närhet är fint. Later maybe.]

I weekendpriset ingick förresten frukostvouchers på 30 dollar per dag, vilka var avsedda för två pers. Men nu fick jag ju utnyttja dem själv. Jag drog till med en 40-dollarsfrukost, en av de dyrare jag ätit, men jag behövde ju bara betala 10. Men inte var det så jättemycket man fick för 300 spänn: Omelett med färska räkor och krabba och tärnad stekt potatis vid sidan plus en liten fruktkompott. En kanna kaffe. Färskpressad apelsinjuice. V8 grönsaksjuice. Så här såg den ut:

Oscars Lya med Pryltips

Jo, på grund av relationsproblem har jag lämnat min fina lägenhet. På Alla Hjärtans Dag, hå hå ja ja! Här får ni se hur jag bor nu.

Som tur är har jag ju ett kontor i samma kvarter där man har rätt att övernatta. Och layouten på kontoret är litet udda. Det finns hyfsat pentry och kyl och frys. Och jag har köpt en liten kul mikrovågsugn med grill och crispfunktion (och crisppanna), Whirlpool M19. Crispet var riktigt bra, jag lagar bra mat här. Men det är synd på mitt välutrustade kök i lägenheten, där jag rådde, eftersom partner inte kan laga annat än burksoppa. Mitt senaste inköp var en rosenträskaftad kockkniv från Victorinox som skar genom allt som om det vore smör.

Mitt kontor var stökigt och dåligt fixat. Det var här kultförklarade bloggaren Karl Andersson bodde tillfälligt när han var bostadslös. Man kan väl säga att jag hade tröttnat halvvägs genom kontorsdesignen. Jag hade målat väggar, lagt golv. Sedan ingenting .... Men nyligen hade jag elektriker där. Men nu sedan kraschen har jag fixat rejält i några dagar eftersom jag måste bo här, åtminstone ett tag. Det är väl litet udda som både kontor och bostad men nu gillar jag stället helskarpt. Mikron står där på köksbänken och är svart och silver. Förresten älskar jag min lilla Tivoli Audio Kloss Radio Model Two Classic Walnut, som syns ovanpå köksskåpen. Köpte till subwoofern senare och den står på golvet men syns inte. Det är alltså här jag skriver och bloggar. Fast skrivbordet syns inte. Bilden är klickbar för förstoring.