Jag beställde en Airport Express kl 21 fredag på Apple Store på Irland. Måndag kl 12 levererades den till dörren i ett litet paket av TNT, vilket iofs verkade avsänt från Nederländerna. I en fotoessä nedan besvarar jag frågan Mac eller PC?
Airport Express är alltså den lilla trådlösa basstation som ger upp till 54 Mbps och som förstås möjliggör trådlös internetförbindelse. Inget konstigt med det. Det finns en massa trådlösa basstationer. Men dessutom kan man koppla stationen till stereon. Sedan streamar man internetradio eller valfri musik från datorn till stereon via Airport Express.
Jag skrev ju om mina radiovanor på min Texplorerblogg (där jag satte in det hela i ett skivbolags- och fildelningsperspektiv, läs gärna!). Hittills har jag haft datorn kopplad med Ethernet in i väggen. Och så har jag lyssnat med USB-hörlurar in i datorn. Från och med idag har jag datorn var som helst i kontoret. Först tar jag in radiostationen trådlöst till datorn från basstationen. Och sedan streamar jag tillbaks musiken till basstationen som är ihopkopplad med stereon. Ut kommer alltså alla internetradiostationer eller annan musik jag spelar på datorn. Suveränt!
Jag läser det här med kampen mellan Mac och PC på IDG och blir konfunderad: "Det är lätt att glömma bort att många inte har samma it-kunnande som vi, och för dem är mac en bra förstadator, säger Pernilla Widén från tidningen Nätverk och kommunikation."
Hmm! 1976 programmerade jag motsvarigheter till Sudoko-pussel (fast det hade med schack att göra) i Basic på Fässbergsskolans gymnasium i Mölndal och satte minidatorn att jobba över en hel helg till min lärares förfäran. Två år senare var jag den snabbaste COBOL-programmeraren på ADB-institutionen på Göteborgs Universitet. På Handelshögskolan i Stockholm gick jag en specialkurs i APL, ett fantastiskt programmeringsspråk där man i stort sett bara använde grekiska tecken och kunde förkorta itererande slingor genom att förskjuta vektorer i förhållande till varandra och invertera matriser. Och visst nosade man på Fortran och Pascal. 1988 köpte jag en Mac. Sure, innan Steve Jobs kom tillbaks med iMac fanns en period där Apple var en smula på dekis. Performa 6300 var ingen maskin man minns med glädje ... Och jag startade och drev internetleverantör/operatör i 10 år plus andra bolag i samma sväng. Inte som tekniker förstås, även om jag skötte Newsservern (Usenet) på en unixmaskin de första åren.
Nej vi Macanvändare är inte bara folk som har en "förstadator", som sedan "mognar" och skaffar PC. Befängt!
"Mac suger som konsumentdator! kontrar PC för Allas konsumentredaktör Martin Appel.
OK, citatet är lösryckt. Martin (som jag känner, hej Martin!) hade bra saker att säga om Apple som företag också. Men han menar att för få program görs för Macen eftersom den har så liten marknadsandel.
Fast jag vet inte. Jag har alltid kunnat göra allt jag vill med Mac. Eller det fanns en e-handlare en gång i tiden som envisades med att skicka textfiler i något exe-format. Han vägrade att försöka göra PDF:er eller något annat av dokumenten. Och OK, det där med e-legitimation är en grej som inte funkar att få från min bank för Mac. Å andra sidan kan jag kan jag ändå inte skicka in min deklaration via nätet eftersom den är för krånglig, så skit samma.
Annars är det ju tvärtom. Är man proffsanvändare kan man använda Macen som en UNIX-burk, med alla dess möjligheter. Jo, jag har varit inne och rotat i inälvorna med terminalfönster men det behövs inte och jag avstår med glädje. Nej, det som verkligen ger en kick med Apple dokumenterar jag i ett litet fotoalbum. Där får man förklaringen till svaret på livets stora fråga: Mac eller PC?
P.S. En annan fördel med Apple är att enstaka tangenter till tangentbordet kan köpas och då kostar 150 kronor styck. En del har inte insett fördelen med detta men de rekommenderas läsa Karl Anderssons bloggpostning samt kommentarerna runt fenomenet.
