Oscar Swartz :: Texplorer

Journalister - bra eller anus?

I Almedalen går man ju på en rad seminarier och träffar mycket folk. Piraterna har satt upphovsrätten på dagordningen. 15 upphovsrättsorganisationer ordnade en ambitiös seminarieserie med titeln Upphovsrätt, yttrandefrihet, mångfald [PDF]. De ville visa att "upphovsrätten är en nödvändighet för kulturens fortlevnad, för fri debatt och opinionsbildning, för utbildning och journalistik, för ett fritt demokratiskt samhälle". Man skriver också fullkomliga obegripligheter som att "Alla kulturverksamma ... ska kunna verka verka och försörja sig på sina yrken"! Que ??? Vad menar man?

Introduktionsseminariet överraskade delvis.

Dels talade Dick Harrison, historieprofessorn och den kände antipiraten. Hans föredrag var förutsägbart: Han förutspådde katastrof för kulturens och kunskapens framtid förstås, där eventuella kreatörer blir beroende av mecenater och "furstar" som beställer verk av dem på sina egna villkor. Fritt skapande blir omöjligt om marknaden undergrävs.

Jag nöjer mig med att konstatera att Harrison hade missförstått både marknaden och exemplaret som värdebärare.

Journalistförbundets Agneta Lindblom Hulthén förbluffade dock. Piratpubliken skruvade på sig när hon tog upp det där exemplet med Arboga-bilderna. Händelsen framstår mer och mer som en vattendelare där konservativa maktelitister hamnar på ena sidan och den kommunikationspositiva demokratirörelsen på den andra. Jonas Gardell har använt exemplet på reaktionärt vis, Hanne Kjöller har gjort det, och nu då Journalistförbundet.

Lindblom Hulthén menade att vanligt folk på nätet nu förstör världen för de riktiga journalisterna. Genom att någon spred obduktionsbilder från Arbogafallet via The Pirate Bay kommer politikerna att få panik och införa lagar som är dåliga för journalister, hävdade hon.

Almedalspubliken ställde frågor om hon inte såg någon möjlighet för andra toilkningar eller delad skuld i så fall.

En medlem av allmänheten hade alltså begärt ut förundersökningen från rätten eftersom fallet diskuterades vilt på ett community på nätet och man själv ville kunna kolla fakta i målet och inte bara läsa andrahandsrapporter i media. I materialet fanns även medicinska bilder från obduktionen av de mördade barnen. För att alla diskuterande skulle kunna ta del av materialet fildelade personen materialet via The Pirate Bay. Mycket få personer visste att materialet fanns eller tog del av det. TV4 och gammelmedia slog plötsligt upp jätterubriker om att obduktionsbilder fildelades via TPB. Tusentals människor rusade nu dit för att gotta sig på sensationsvis, snarare än att diskutera kriminalfall som de ursprungliga personerna gjort.

Publiken (många från Piratpartiet) undrade då om man kunde fördela skulden:

1. Advokat eller förundersökningsledare som inte begärt bilder hemligstämplade?
   
2. Person ur allmänheten som bara hämtat ut ett offentligt dokument och delat med sig till en liten grupp?
   
3. Gammelmedia som gör skandal av det hela och säljer annonser och tjänar på klick och får folk att rusa dit?
   

Visst, Agneta Linbldom Hulthén är ordförande för ett fackförbund som har intresse av att upprätthålla journalisternas elit-status. Men hennes svar var så benhårt att man baxnade. Det fanns bara en skurk och odåga här: Allmänheten. Allmänheten förstör för journalisterna. Men TV4 och de andra då? "NEJ!! Detta är ju vårt jobb! Vi skall rapportera om sådant". Senare sprang jag in i henne på Stora Torget i Visby helt själv och undrade då om det verkligen var så enkelt. Det var det: "Vi gör ju bara vårt jobb, så enkelt är det förstår du!". Yttradefrihet var inte ens ett problem här.

Sorry, det förstår jag inte alls. Och jag förstår inte varför "journalister" är speciellt viktiga egentligen.

Jag ber att få citera ur min egen artikel den 25 maj 2008 om vad Lindblom Hulthéns gäng ägnade sig åt samtidigt som både källskydd och fri kommunikation avskaffades i Sverige:

"Är det bombsäkert att båda kvällstidningarna tjänar på att toppa med en artificiell schlagersångerska som ser ut som ett skadskjutet UFO och köra ett dussin artiklar om henne samma dag och skicka journalister som svassar runt henne när hon ställer in en show i Tirana eftersom ingen dök upp? Jag är inte säker på att svenskarna är så infantila egentligen. Det kan lika gärna vara medierna som infantiliserar folket"

Det handlade om Charlotte Perelli. Nej, om den professionella journalistkåren reduceras med 80 % så att bara riktiga journalister och grävare och reportrar återstår klarar vi oss förmodligen bra egentligen vad gäller de funktioner journalistförbundet helst talar om. För sanningen är ju att mycket av vad journalister sysslar med är entertainment, PR, dumheter, trams, tarvligheter. Jag inser att det inte är journalisternas "fel", det finns en ekonomisk verklighet. Men granskningen är inte så stor egentligen och bloggosfären leder den vad gäller nätnära frågor.

Läs Kjell Häglunds eminenta artikel i Axess om en del "äkta" journalisters hat mot det nya. Ett smakprov ur en väldigt läsvärd text:

"Det är därför Jan Guillou med stagnerad kaxighet kan skriva krönikor om ”riktiga medier” kontra ”korkat nätskval” i en tidning som levererar Sveriges mest spekulativa webbmix av dokusåpasensationalism, våldsbrottsporr, rewritade amerikanska paparazzinotiser, pseudovetenskapligt hälsogeschäft, videosnuttar av blottade kändisbröst, lallande läsarbebisar och galna hockeyslagsmål".

Japp, så tragiskt är det.

Jag tar en kvällstidningsjournalist ur högen. Med fin bildbyline står hon där. Och undrar när polisen skall stoppa näthatet. Djupt och fint. Den enda blogg hon läser är Carolina Gynnings. Djupt och fint. Och Charlotte Perelli skriver att hon gillar just denna Aftonbladetjournalist väldigt mycket, "o skit va roligt vi hade" som hon uttrycker det. Man får anta att hon granskar Perelli och schlagerindustrin va? Journalisten själv hamnar lika ofta på vimmelbilder i andra tidningar som dem hon bevakar. Alltså, det är ju inget fel med att vara kändistjej som främst är intresserad av Stureplan och pälsjackor för 14.000 kronor. Det finns många tjejer som skriver ungefär den där typen av saker på sina bloggar. Skillnaden är att de inte får vara med i journalistförbundet medan den där krönikören får det - och kanske är det. Och skillnaden är att Agneta Lindblom Hulthén anser att speciella regler skall gälla för henne men inte för de andra. En är ju journalist, medan alla andra är pöbel som förstör för journalisten. Det finns en annan typ av yngre kvinnliga skribenter, kanske till och med journalister, i Aftonbladet också. Lisa Magnusson är läsvärd.

[P.S. Jag har inte fördjupat mig i Carolina Gynning och de påstådda hot hon utsätts för och därför säger sig lägga ned sin blogg. Men jag har inte direkt trott på att hon skulle privat ha blivit "hotad". Jag såg att Mymlan gav en annan bild av nätet på Newsmill. Nu idag verkar det som att Carolina Gynning i sin ofantliga narcissism är den som blir polisanmäld efter att förföljt och förtalat sina läsare. En grupp läsare som i artikeln sägs ha velat "motarbeta de ”osunda” budskap de menar att Carolina Gynning, 30, sprider genom sin blogg.
– Till 90 procent handlar det om en egofixering, mode och yta". Spy Bar-chefen Carl M Sundevall är ansvarig utgivare för den där bloggen men verkar ju inte ha uppfyllt kraven för detta. Han låter som Lindblom Hulthén: "Det här handlar om bloggarnas arbetsmiljö, de är väldigt utsatta". Blä!! Sundevall är egentligen en mycket kompetent person och litet ovanlig i nattklubbsvärlden eftersom han faktiskt har viss intellektualitet och faktiskt är journalist i grunden. Fast nu tycker han det är OK att hans egen anställda journalist Gynning trakasserar läsare när hon bli motsagd. Förresten har Expressen idag satt en journalist på att skriva om en f.d. dörrvakt på just Spy Bar som blir kär. Förut var det Linda Rosing, nu en TV-bonde (kvinnlig). Tack för grävandet - eller spridandet av PR-rykten från de inblandade! Ni gör ju bara ert jobb (?)]

Mikael Zackrisson på VA.se skrev klokt om Arbogabilderna.

Hax om Stockholmsprogrammet: Låt det inte ske i tysthet! Det blir manifestation den 15 juli mot det där Stockholmsprogrammet. Piratklanen deltar. Piratpartiet diskuterar just nu. Om de hamnar där eller har något eget event är nog inte klart tror jag.

Pirater som demokrater och annan sommarläsning

Ola Wong skriver i SvD från Kina om internetcensur och företag som Cisco och Google som anpassar sina produkter och tjänster till de krav som "The Great Firewall of China" ställer. Avslutande orden gäller även Sverige med tanke på alla de förslag som tas fram om generell övervakning och avlyssning (datalagringen, FRA): "För i slutändan är känslan att vara övervakad ett viktigare kontrollinstrument än någon teknisk finess."

Jag har tidigare rekommenderat Olas lilla guldklimp till bok, No I'm from Borås, där man får följa Kinas moderna historia genom hans farfars livshistoria genom krigsherrekaos, Mao, kulturrevolution och kapitalism. En liten pocketbok som nästan är gratis.

FRA-lagen kritiseras igen på DN Debatt men det känns litet lamt. En riksdagsledamot och tre andra allianspolitiker. Men där finns ingen grundläggande kritik mot att koppla in kablarna. De tar dock upp det där om Säpo som jag rapporterade om från Almedalen.

Nytt ord: "Telekupp". Verkar ha myntats av studenter i Honduras som lägger ut filmklipp på Youtube efter att militären tagit över och kontrollerar all gammelmedia i samband med sin kupp.

Jag brukar ju hävda att ordet "Pirat" kommer att ha en positiv konnotation inom kort. För många unga är det redan en bra sak att vara men en del tycker att Piratpartiet har ett hemskt namn. De kan läsa dagens understreckare i SvD med titeln Piraterna var demokrater före alla andra av Hans Ingvar Roth, professor i mänskliga rättigheter i Lund.

En liten tankeställare om läkemedelspatent kan man få av larmartikeln om antibiotikaresistens i SvD som gör att människor börjar dö igen i sjukdomar som varit kurerbara under många decennier. Ämnet skall tas upp under Sveriges ordförandeskap i EU:

"Ett stort problem är bristen på ny antibiotika. Utvecklingen har i stort sett stått stilla de senaste tio åren. Mellan 1930-talet och 1970-talet kom ett dussintal nya preparat och 2000 ytterligare några. Sedan var det stopp ...

Medicinskåpet börjar bli tomt. Läkemedelsföretagen är inte intresserade av att utveckla mediciner mot infektioner som är slutbehandlade inom en vecka. De satsar hellre på mer lönsamma mediciner mot kroniska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdom, diabetes eller depression. Det skulle behövas statliga pengar till mer forskning om antibiotika ...

Dilemmat är också att ny antibiotika aldrig kan bli en försäljningssuccé eftersom man vill begränsa användningen."

Moderat extremism i Piratdalen

Förra året dominerades ju Almedalen av en fråga som knappt fanns på programmet, eftersom detta läggs långt i förväg av många organisationer. Men efter bloggbävningen mot FRA-lagen som skedde i början och mitten av juni kom ju en stor del av samtalen utanför seminarierna i Almedalen ett par veckor senare att handla om FRA. Och på många seminarier ställdes FRA-relaterade frågor. Det politiska samtalet gled åt det hållet. Det hetaste seminariet slängdes ihop i sista minuten av tankesmedjan Fores med mycket tung bemanning i FRA-frågan.

I år finns en parallell. I början av juni röstades Piratpartiet in i EU-parlamentet. Inget av 1042 seminarier på Almedalens officiella hemsida har "Piratpartiet i titeln när man söker i programmet. Inget har Piratpartiet som arrangör och till endast 1 av 1042 aktiviteter ingår ordet Piratpartiet i den beskrivande texten. Ändå glider samtalet åt piratfrågor och Piratpartiet hela tiden. Framgången var en smärre chock för etablissemanget. PP fick ju fler röster i EU-valet än fyra av de sittande partierna och alltså fler än gamla trotjänare som (kd), (c) och (v).

Även i år ordnade Fores det kanske hetaste seminariet: Fred efter Pirate Bay? Vilken upphovsrätt och vilka affärsmodeller. Moderatorn Martin Ådahl, chef för Fores, försökte få till en dialog och medelväg mellan pirater och antipirater och satte sig själv i mitten av jättepanelen. Han kunde ha skött det bättre. Jag misstänker att Hollywoods advokat Monique Wadsted fick tre gånger så mycket tid som någon annan. När Erik Josefsson ställde frågor om IPRED2, ACTA och Telekomaketet lät han bara jurister kommentera. Men detta är inte juridiska frågor. Det är politiska.

Det blev inte alls någon försoning eftersom antipiratsidan har en benhård utgångspunkt som inte befrämjar samtal. Det var bra att moderaterna bekände färg i alla fall efter luddiga uttalanden om att inte jaga en hel ungdomsgeneration. Ulrika Karlsson (m), som sitter i justitieutskottet och är partiets talesman i upphovsrätt och fildelning, slog ned den immateriella äganderättspinnen djupt och hårt i marken. Jag var förbluffad över den enögda synen faktiskt.

Karlsson slog fast gång på gång att äganderätt och immaterialrätt är grundläggande för kapitalism och marknadsekonomi och att "skilja på mitt och ditt" är fundamentalt. Hon slog också fast gång på gång att upphovsrätten måste vara teknikneutral. Det skall inte spela någon roll i vilken form ett verk produceras och sprids. Det skall inte spela någon roll om ett verk finns på papper eler som digital fil. "Exemplaret" måste skyddas på samma sätt.

Som en i grunden frimarknadsanhängade ekonom från Handelshögskolan i Stockholm är jag förbluffad över att moderaterna inte tycks känna till grunderna i mikroekonomi där man teoretiskt analyserar immaterialrätt.

Den analysen säger ju att på en fri marknad kommer immateriella produkter, som har noll i marginalkostnad för att producera ytterligare ett exemplar, att få priset noll. Marknadspriset på en digital fil på en fri marknad kommer att vara noll, eller väldigt nära noll. Gratis.

Steg två i den ekonomiska analysen är att säga att "det var ju inte bra, hur skall då den som producerar exemplar av ett verk ha något incitament att göra själva grundarbetet med att skapa verket om den fria marknadens pris blir noll?". I ekonomisk teori kallas det där för ett "marknadsmisslyckande". Den fria marknaden, tror man i alla fall, kommer att prodcuera för lite av "varan" än som vore samhälleligt bra. Därför inför man en reglering av marknaden. Man delar ut artificiella tidsbegränsade monopol, eller ensamrätter. Dessa kan se ut på helt olika vis och få olika konsekvenser för samhället. Men om man, som moderaterna, inte ens fattar den marknadsekonomiska analysen av upphovsrätten har man ju kört i diket från början.

Moderaternas grundsyn är inte marknadsekonomisk. Den tycks vara naturrättslig och moralisk vilket leder till att de tror att en så stark immaterialrätt som möjligt är ett fundament för en marknadsekonomi. Det är ju tvärtom: En blomstrande och kreativ marknadsekonomi skall ha en så svag immaterialrätt som möjligt som ändå ger oss "det vi vill ha" i form av kulturella, vetenskapliga, kunskapsmässiga innovationer och kreationer. "Svagheten" ger oss något gott: snabb spridning och konsumtion av skapelser.

Det andra felet i moderaternas analys är "teknikneutraliteten". En frimarknadsekonomisk analys visar att den optimala immaterialrätten kommer att se helt olika ut under olika tekniska regimer. När man bestämmer sig för att göra ingrepp i den fria marknaden och delar ut monopol skall reglerna/immaterialrätten se olika ut om det finns helt olika förutsättningar (papper mot digital fil t.ex.). Om produktions- och distributionskostnader faller drastiskt för att göra musik till exempel, ja då kommer det samhälleligt önskvärda upphovsrättsskyddet att bli betydligt svagare. Teknikneutralitet är en effekt av en naturrättslig syn på immaterialrätten. Teknikneutralitet kommer inte ur en marknadsekonomisk syn på immaterialrätt.

Alltså: Efter seminariet vet vi var vi har moderaterna. De kommer aldrig att sluta jaga en hel ungdomsgeneration av något annat skäl än att det kanske är för dyrt eller andra pragmatiska skäl. Deras ideologi implicerar jakt eftersom de inte förstår immaterialrättens roll på en fri marknad. De har en moralisk syn och den moralen dikterar förstås att den upprätthålls, även om både lagar och upprätthållandet är skadligt och obefogat ur ett frimarknadsperspektiv. Jag träffade Ulrika Karlsson (m) i baren på Donners senare på kvällen och där bultade hon ned den där immaterialrättsliga ägenderätten ännu hårdare och förstärkte med cement. Vi måste vara klara med var vi står och att detta är de värderingar som partiet har, förklarade hon. Och inskärpte att Karl Sigfrid (m) och andra liknande tänkare inte har något att säga till om och det inte fanns någon tveksamhet alls runt partilinjen.

Jag tycker Dick Erixon griper efter ett halmstrå när han tolkar Upsala Nya Tidnings ledare som att någon ny koncensus håller på att växa fram när de rapporterar från Foresseminariet i Almedalen. Men det finns ingen seriös debattör som har föreslagit avskaffande av upphovsrätt. Piratpartiet som kanske är den radikalaste rösten vill ha kvar upphovsrätten som den är idag men korta ned skyddstiderna (rejält) och dessutom utsträcka det undantag som finns för privat kopiering idag till att gälla den digitala världen och bredda det genom att det skall gälla icke-kommersiell användning, inte bara privat.

Mitt intryck efter paneldebatten är att polariseringen är stor, klyftan djup, samt att inflexibiliteten endast finns på antipiratsidan, nämligen de som försvarar status quo och egentligen vill stärka upphovsrätten eftersom de har en moralisk syn på det hela, inte en frimarknadsekonomisk. Moderaterna, Dilsa Demirbag Sten och Monique Wadsted var företrädare för den synen. Två seniora juridiska tjänstemän, Olle Abrahamsson som är rättschef i justitiedepartementet samt justitiekanslern Göran Lambertz var dock mer inne på att det blir problem om klyftan mellan lagen och folks värderingar blir för stor, precis det Isobel Hadley-Kamptz talade om också. Rasmus Fleischer i panelen vill ju att upphovsrätt borde diskuteras utifrån olika uttrycksformers förutsättningar och alltså skulle kunna se helt olika ut för exempelvis musik och litteratur. Han uttryckte också förvåning över paneldelatagaren Hans Pandeyas luftiga presentation av det påstådda kommande köpet av The Pirate Bay.

Kloke Nicklas Lundblad satt i panelen och jag skulle nog sammanfatta den (panelen) som min egen kritik av en understreckare som Nicklas skrev i SvD om klyftan mellan de två sidorna.

Kristdemokraterna har tydligen utsett Piratpartiet till sin ideologiska motsats. Det passar bra tycker jag. Och Göran Hägglund säger nu att kd är enda parti som är emot piraterna. Tja, då hörde han inte Ulrika Karlsson (m) i panelen. Ella Bohlin utmålar också PP som antitesen till sig själva. I Dagen skriver hon så här: "Piratpartiets nyvalda europaparlamentariker Christian Engström uppgav i en radiointervju under valrörelsen att han är beredd att rösta ja till legalisering av prostitution och vissa former av narkotika.". Jo, han sa ju att de där frågorna inte ligger på EU-nivå men att om den grupp partiet ingår i skulle rösta på det viset skulle han tycka på knappen. Det skulle jag också. Av fri vilja dessutom. Eftersom jag personligen anser att moral inte skall lagstiftas. Sex i utbyte mot pengar eller champagne och användning av droger skall inte vara brott. Förbud som riktar sig mot vad man gör med sig själv hör inte hemma i en gott samhälle. Det hör hemma på privatplanet. Där skiljer sig Ella Bohlin och kd radikalt från min egen syn. Pirtpartiet tar inte direkt ställning i de frågorna men jag skulle bli förvånad om någon pirat anser att samhället skall få tillgripa integritetskränkande åtgärder för att få bukt med moralfrågor faktiskt, oavsett vad man själv tycker om företeelserna.

Roland Poirier Martinsson var ju ämnet för min förra postning. Lägligt nog skrev han dagen efter en stor artikel i DN där han ger råd till (kd). Tolerant konservatism kallar han det. Fast jag vet inte, som pirat tycker jag det är ganska kul med ett parti som vill positionera sig som ens motpol och stå upp gör statlig reglering av privatmoral och låter religionen spilla över från det privata till lagstiftandet.

Andra om FORES seminarium. Svensson, Cybernormer, Badlands hyena, Tobias Olsson/SvD,

Bildspecial: RPM vs. GSW

Kanske träffar jag Roland Poirier Martinsson (RPM) i Almedalen, jag vet inte. Jag gillar honom personligen. Han känns som en hedersknyffel när man träffar honom. Och fördelen är att han inte hymlar med sin konservatism utan framför den på ett ganska gemytligt och resonerande sätt. Han reflekterar i SvD om den "postmoderna masspsykos" som manifesteras genom den svenska piratrörelsen. Han hoppas att Piratpartiet inte kommer in i Riksdagen samt att fem av de sju partierna åker ur. Jag förmodar att han vill behålla (m) och (kd).

Samtidigt finns ett enormt intresse från utlandet. På färjan till Gotland sprang jag omedelbart in i Christian Engström, Piratpartiets EU-parlamentariker, som ledsagades av en journalist från Die Welt, den tyska kvalitetsdagstidningen som utges från Hamburg. Tysklands New York Times kanske. Vi placerade oss vid ett av de två ståbord som fanns i caféet och blev stående under två timmar och talade högljutt och intensivt. Journalisten var mycket bra påläst och följer svenska pirater i flera dagar. På mingel i Almedalen har flera personer kommit fram och sagt att om piraterna har det brinnande engagemang i frågorna som vi uppvisade under den långa "intervjun" bör det ju finnas goda chanser att ta sig in i riksdagen. Samtalet hade alltså hörts hos stora delar av "publiken" på färjan. Visst, piraterna har det! Många är besjälade av frågorna.

Engström gav ett rappt svar på den fråga RPM ställde i slutet av artikeln.

RPM exemplifierar den politiska idiotin i piratrörelsen genom att citera "en av piratrörelsens mest framträdande profiler" som kom fram till RPM på Frihtesfrontens seminarium där RPM talade. RPM gav ett exempel på vad en god stat kan och bör göra, förbjuda hårdporr på TV innan midnatt. Varvid profilen sa att ”Det finns ingen skillnad mellan det och att helt förbjuda yttrandefriheten.”.

Profilen var Gottfrid Svartholm Warg (GSW). På dagen hade han som en av grundarna till The Pirate Bay suttit i rätten som misstänkt för medhjälp till intrång i upphovsrätt. Han är knappast ledande i piratrörelsen mer än som symbol. Gottfrid är inte en politisk aktivist. Han är en kuf. En riktig festlig kuf! Själv hade jag suttit i rätten hela dagen och bevakat rättegången för Wired och Nyheter24.se. Vi upptäckte att vi båda hade tänkt gå och lyssna till RPMs föredrag så vi gick tillsammans till Frihetsfronten.

Roland Poirier Martinsson vs. Gottfrid Svartholm Warg i Frihetsfrontens mörka källare

Argumenten för att inte ha ett förbud mot porr innan kl 24 är goda tycker jag även om jag inte är säker på att GSW sa exakt så där som RPM citerade honom.

Om en TV-kanal vill sända hårdporr måste grundinställningen för den som tror på fri företagsamhet och yttrandefrihet vara att det är ok för företagare att erbjuda det där materialet på vilket sätt de vill.

Men jag tycker RPMs exempel bygger på en grundläggande brist i förståelsen av det nya digitala nätverkssamhället.

Allt mer TV befordras via Internet och det lär bli det enda sätt "tv" sänds i framtiden. TV-kanaler kommer idag i princip via satellit och vidarebefordras via kabel-tevenät. Dessutom finns tre marksända kanaler i Sverige som bygger på tillstånd från staten. Hur menar han att staten kan och bör styra innehållet hos satellitkanaler, baserade jorden runt? Och hur skall han kunna styra TV på nätet? Och vad är TV? Och har ett förbud någon effekt alls när barn spenderar alltmer tid på nätet? Och vilket ansvar har föräldrarna att styra sina barns mediekonsumtion?

Det där ingreppet som RPM tycker är korrekt är alltså bara symboliskt och skall väl främst signalera att den som stiftar lagen är "en god människa" som "värnar" några fina värden. Symbolpolitik alltså. Symbolpolitik som inte uppnår det man vill utan i stället bara innebär helt oadministrerbara förbud, kanske ackompanjerade av samma lönlösa men kommunikationsdestruerande "jakt" på oskyldiga människor som vi ser inom fildelningen. Och samma ovilja att se att det faktiskt är vanliga människor som vill se porr och fildelar.

Politisk idioti? Jag vet inte. Om man verkligen tänker efter och inte bara reagerar med den konservativa reptilhjärnan kommer man kanske fram till samma resonemang som jag ovan. Politisk idioti blir det bara om man själv är populist och tror att väldigt få väljare skulle vara oförmögna att greppa att det där förbudet är rent emotionellt och indikerar att man har en dröm om ett tidigare samhälle där staten genom sin makt faktiskt kunde styra på ett annat sätt än idag. Men det samhället kräver en nedmontering av nätet som vi känner det.

Bland pirater kan finnas en massa människor som är frågande inför vad som kommer att hända med samhället och familjen när ungar växer upp med porr på ett helt annat sätt än de äldre själva gjorde. Men dessa pirater förhåller sig till frågorna på ett helt annat vis än att kräva förbud. Det nya nätsamhället kräver andra sätt att regera. Den konservativa förbudsimpulsen är destruktiv.

Andra bloggare om RPMs artikel: claescrantz, Daniel Scythe, magnihasa , Hax, syrransgranne, sidvind, satmaran, calandrella. Dick Erixon håller på RM förstås.

FRA-seminarium i Almedalen

Anders Danielsson, chef för Säpo, berättade vad de som följt med i FRA-såpan redan vet: Att den där 15-punktsöverenskommelsen som drevs fram av de upproriska folkpartikvinnorna gjorde att Polisväsendet inte skulle få tillgång till signalspaning.

Men som han påpekade är ju det en sanning med modifikation: Inom ramen för Försvarsunderrättelseverksamheten skall Säpo och Polisen inte ha tillgång till signalspaning. Men samtidigt tillsatte man en utredare som skulle föreslå om och hur de ändå skall få det. Det är alltså förre Säpo-chefen Anders Eriksson som utreder detta. Han som gjorde den beryktade utredningen SOU 2005:38. Det finns ingen analys i den, det är en önskelista från polisens sida. Han skall levererar utredningen den 23 juli och den kommer att föreslå att de får tillgång förstås. I princip berättade Anders Danielsson det på seminariet. SvD slår upp det som om om de har någon specialinfo, men det kommer från morgonens Almedalen-session.

Anders Danielsson sa också klart och tydligt att om han inte skulle få tillgång till signalspaning via kabel kommer han att gå till sina politiska uppdragsgivare och hota dem: Säpo kommer inte att kunna fullgöra sitt uppdrag. Vi kommer dessutom inte att leva upp till de internationella förpliktelser som åkommer stater internationellt, nämligen att skydda medborgarna. Han sa också att Säpo är en myndighet som kämpar för frihet och demokrati.

Annie Johansson (c) faller hela tiden i aktning hos mig. Hon framstår som en teflonpolitker av rang och sa leende saker som: "Jag är den första att säga att processen varit under all kritik". Det säger hon om hela hanteringen av FRA-frågan, den process hon själv varit inblandad i som riksdagsledamot. Hon är en len talare som skulle kunna framföra vilka drakoniska förslag som helst med ett Hollywoodleende.

Alice Åström (v) växer hela tiden. På frågan Vad skall vi göra? svarade hon kristallklart: Riv upp lagen, tillsätt en parlamentarisk utredning och börja från början!

Vi måste ha en stat som litar på myndigheter och Säpo, sa Säpochefen, annars ska vi sparka honom och alla anställda. Men det handlar ju inte om det. Eller det handlar delvis om det. Det handlar om hur ett system där myndigheterna har tillgång till all vår kommunikation. Hur utvecklas ett sådant system framåt i tiden och vad kommer det till slut att användas till, oavsett pappersspärrar för vad man får och inte får göra. Man talar om att i efterhand kontrollera att FRA har raderat precis den information som skall förstöras och inte sparat den. Man suckar inför naiviteten.

I publiken fanns en psykiater som hade blivit utsatt för hemlig telefonavlyssning. Man får väl gissa att det rörde en klient egentligen, någon förmodad brottsling. Han förklarade: "En känsla har nu kommit till mig som gör att jag alltid tänker på att uttrycka mig klart så att saker inte kan misstolkas om man konfronteras med saker man glömt men sagt för ett halvår sedan". Alltså en förändring av hela livet och beteendet. Åström talade om självcensuren som det stora hotet från generell avlyssning.

En brunbränd man i grå väst och hörsnäcka var där och bevakade. Förmodligen var Säpo-chefen själv skyddsobjektet.

Och som vanligt i Almedalen finns en tyckarkändisar i publiken: Isobel Hadley-Kamptz, Per Gudmundson. Piratpartister var där, se rapport från Richie, webbhackande. Majestatis Pluralis. Opassande från Almedalen. Seminariet kan tydligen ses på Bambuser. Hax om FRA i Almedalen (fast han är inte här).