Oscar Swartz :: Texplorer

Dataforskare vs. Politiker: Berlin och Linköping

Igår lyssnade jag till en härlig tysk dataprofessor i Berlin som entusiastiskt berättade om hur hon och hennes forskargrupp håller på att ta fram "patchar" som skall spridas med öppen källkod och kunna "pluggas i" fildelningsprotokoll som Bittorrent, Gnutella, eDonkey m.fl. Deras simuleringar visade att det kommer att gå bra mycket snabbare för folk att fildela och att bandbredden utnyttjas mycket mer kostnadseffektivt.  Systemet bygger på att internetoperatörerna i viss mån delar med sig om kunskap om sitt eget nätverk så att fildelningsprogrammen ute hos kunderna hjälps att välja smartare peers. Det är bra för ISPn som får mindre transittrafik till andra nät och bra för användaren förstås eftersom materialet överförs fortare.

Hon flinade stort när han sa att deras system inte borde vara attackerbart av "the legal people". Jag vet inte om hon har rätt där men jag ser ju att liknande projekt pågår överallt i labben, även på SICS, Swedish Institute of Computer Science, vilket jag skrev om nyss.

Anja Feldmann är professor på Technishce Universität Berlin och knuten till Deutsche Telekoms forskningslaboratorium. Hon föreläste på den stora konferensen RIPE 56 där Europas (och i viss mån världens) tekniskt orienterade nätfolk samlas.

RIPE är ju något så ovanligt i sammanhanget som en fransk förkortning: "RIPE (Réseaux IP Européens) is a collaborative forum open to all parties interested in wide area IP networks. The objective of RIPE is to ensure the administrative and technical co-ordination necessary to enable the operation of the Internet within the RIPE region.". Réseaux betyder nätverk (plural). RIPE NCC (Network Coordination Centre) i Amsterdam är ju känt för att sköta allokerandet av IP-adresser i Europa och Mellanöstern, dvs dela ut adressrymder till främst internetoperatörer som sedan använder dem till sina kunder. Det är här vi har en koppling till jakten på fildelare: Polis och åklagare, IFPI, Antipiratbyrån m.fl. vill ju kunna få fram abonnenten bakom ett visst IP-nummer vid en viss tidpunkt. Dessa kan med hjälp av RIPE-databasen se i vilken internetleverantörs serie ett visst nummer ingår. Men de kan inte se till vilken abonnent leverantören delade ut just den aktuella adressen vid en viss tidpunkt.

I Sverige har rättsväsendet enligt Lag om elektronisk kommunikation vid brottsmål (intrång i upphovsrätt) kunnat tvinga ut abonnentuppgifter från internetleverantörerna vid utredning av brott som har fängelse i straffskalan och om det i det specifika fallet kan antas att påföljden skulle bli annat än böter. Exempelvis "villkorlig dom". Hittills har ju alla fildelare fått 80 dagsböter som straff. De dömdes för att dela ut några få verk. Nu kom en dom i Linköping där snubben dömdes för att ha delat ut nästan 4600 låtar och 30 filmer. Dom: villkorligt plus 40 dagsböter.

Så vid större utdelande av material är det väl nu fritt fram för åklagare att tvinga fram abonnentuppgifter från operatörerna? Och dessutom att göra husrannsakan i radhusen för att beslagta datorer, eftersom detta får ske på följande vis enligt Rättegångsbalken 28 kap 1 §: "Förekommer anledning, att brott förövats, varå fängelse kan följa, må i hus, rum eller slutet förvaringsställe husrannsakan företagas för eftersökande av föremål, som är underkastat beslag, eller eljest till utrönande av omständighet, som kan äga betydelse för utredning om brottet."?

Ptjaa, ytligt sett är det ju så. Men jag misstänker att det i USA skulle finnas brinnande universitetsprofessorer, aktivistiska advokater och medborgarrättsorganisationer som vände och vred på lagen och satte hårt mot hårt. Det finns ju alternativa tolkningar och restriktioner för hur makten får bete sig. Jag själv och Rick Falkvinge skrev en debattartikel i Sydsvenskan där vi hävdade att tolknningen av "abonnentuppgift" borde prövas och att t.ex. Post- och Telestyrelsen verkar ha ändrat sin egen syn på IP-nummer och hur de uppgifterna får användas. Jag skrev om det här på bloggen och uppmanade ISP:er att helt enkelt vägra lämna ut uppgiften till åklagare vid begäran enligt LEK vad gäller fildelare. PTS är tillsynsmyndighet för den lagen och kan utdela viten. Men låt dem då pröva om det är abonnentuppgift. Om det blir vite får de väl ge sig då men just nu tar de ju inte strid ens. Det är dags för operatörerna att stå upp för den affärsmodell som är deras: Se till att folk kan kommunicera fritt.

Samma sak med husrannsakan för att hjälpa ett skivbolag. Visst, staten får i princip bryta sig in i folks lägenheter och snoka igenom medicinskåpet, bokhyllorna och dildolådan i jakt på bevis mot en misstänkt. Och ta med sig en dator där hela personens liv finns samlat, inklusive inloggningsuppgifter till 300 sajter på nätet, till e-mejlkonton m.m. Men det finns faktiskt restriktioner för makten. Enligt RB 28 kap 3 §: "Husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Lag (1989:650)". Jag är inte jurist. Jag kan inte förarbetena. Jag vet inte vad man gör om man anser att den där proportionaliteten är överskriden med råge när staten ger sig in i radhusen för att gå efter någon som gör samma sak som alla andra. Precis samma sak som riksdagsledamöternas egna ungdomar gör: Fildelar. Jag har suttit i debatter och paneler med ett antal ledamöter vid det här laget och de säger ju att de vet eller antar att deras egna ungar håller på och att dessa inte verkar tycka att det är fel. Nå: Är det rätt att polisen skall kunna gå in och vända upp och ned på ert hus på jakt efter datorer för att ett skivbolag anser att er unge har "bestulit" dem på en massa pengar

, något ni säkert inser är fiktion?

Expressen skriver att åklagaren själv i Linköpingsmålet "efterlyser ett större ansvar från lagstiftarna och även från branschen". Hon citeras säga: "Att tro att man kan lösa problemen med fildelning i en domstol - det är inte realistiskt. Det måste finnas andra vägar att gå, säger hon." Även domaren håller med: "Jag läste någonstans att 1,3 miljoner svenskar sysslar med fildelning. Det är kanske så att man måste gå andra vägar än att låta polis och åklagare utreda och dra alla dessa fall till domstol".

Det är dags för jurister att använda de lagar som finns för att förhindra missbruk av makt. Och det är dags för politiker att inse att vi befinner oss i en ny värld och ändra lagarna. Folket har redan bestämt sig. Dataforskarna också.

Mer om Linköpingsfallet: SvD, SvD, Aftonbladet, DN, IDG, IDG, IDG.

Rick Falkvinges kommentar. Piratpartiet.

Teflonminnena vann

Det finns några teflonminnen i Sverige. Sådana som glömmer snabbt och stoltserar med det i sina domännamn. De har fått "cease and desist letters" från DuPont, kemikaliejätten som tog fram ett glatt material och kallade det för Teflon, vilket alltså är ett registrerat varumärke. Ordet, skulle jag hävda, har ju numera blivit generiskt. När vi talar om teflon menar vi någon eller något som allt rinner av. En teflonpolitiker kan fångas med en assistent innanför byxan men inga skandaler berör honom.

Det började med Stefan Svensson med domänen teflonminne.org, se Aftonbladet.

Sedan gav man sig på teflonminne.se (som inte är Stefan Svenssons). Det teflonminnet redogör själv för advokatbreven i den här postningen. Tja, om han är utrustad med teflonminne vet jag inte. Men när jag lärde känna drf.teflonminne.se som 19-åring för knappt 10 år sedan var det ju något knas i skallen, ha ha! Narkolepsi?? Bloggen rekommenderas.

Fallet med teflonminne.org är avgjort av WIPO nu. DuPont fick på nöten ganska rejält. Man kan läsa domen i fulltext här hos WIPO. Man nämner teflonminne.se i domen också och får väl anta att samma sak gäller för teflonminne.se. I domen gällande teflonminne.org skriver man "persons being part of Respondent’s group have registered two other domain names incorporating Complainant’s trademark, namely and ".

Nätteknik: Sveriges framtid?

Jag var på Open House hos SICS, Swedish Institute of Computer Science. Det är härligt att se drivna forskare försöka lösa de flaskhalsar som försvårar fildelning och som därför älskas av film- och skivbolag. De senare gillar ju att de flesta internetförbindelser är asymmetriska: Hög nedladdningshastighet men låg uppladdningshastighet. Det gör fildelningen mindre effektiv än den kunde ha varit eftersom det blir långsammare att dela med sig utåt nätet.

På SICS finns åtskilliga forskare som funderar på hur man skall kunna designa runt sådana olägenheter, speciellt vad gäller strömning av realtidsvideo via torrentliknande p2p-tekniker. Computer Swedens Anders Lotsson var där och ni kan läsa hans artikel om tekniken och forskarna. Jag förmodar att resultaten från forskningen finns spridda i en mängd vetenskapliga artiklar men att det inte är helt lätt att utifrån dessa bygga ihop ett fungerande system i alla fall. Vad kommer efter industrialism och kapitalism och andra ismer? Jo vi går nu in i peerialismens tidsålder. Man delar på nätet. Men helt har man inte kastat ut kapitalismen eftersom forskarna själva har valt att starta ett företag som riktar sig till innehållsleverantörer och som använder sig av deras resultat för att distribuera videoströmmar effektivare. Bolaget heter alltså Peerialism och har kontor i Stockholm och Kairo. Flera av forskarna, inklusive SICS Chief Scientist, professor Seif Haridi, är från Egypten även om han räknar Sverige som hemland sedan 34 år.

Den mest uppmärksammade SICS-forskaren under året var Adam Dunkels som sprider sina hyllade programvaror som öppen källkod, vilket gör att de används i alltifrån NASA-satelliter till BMW-motorer och har hjälpt mänskligheten enormt. Framsteg handlar både om innovation och spridning. Storheten? Att lyckas klämma in TCP/IP-stackar i extremt resurssvaga processorer vilket gör att varje liten pryl kan bli en nod på internet. Han har fått Microsofts europeiska forskarpris för sitt operativsystem Contiki. Han har fått Chester Carlsson-priset från Xerox och IVA. En intervju i NyTeknik och hos IDG samt en ganska detaljerad genomgång i omslagshistorien hos Elektroniktidningen. Förresten är Adam Dunkels bror till nätforskaren Elza Dunkels, som skrev under det där uppropet i Expressen där vi bad riksdagen hejda sig och lyssna till fler röster innan de täpper till nätet.

Svenske EU-parlamentarikern Christofer Fjellner lyckades ju få en majoritet i Europaparlamentet att rösta för ett tillägg som sa att avstängning av internetabonnemang för medborgarna aldrig skall kunna vara en tillåten metod att få bukt med oönskad fildelning. Om man tittar på hur stor del av de olika ländernas ledamöter som röstade för tillägget finner man något intressant: De tre EU-länder (Sverige, Danmark, Finland) som har störst Network Readiness Index, NRI, är också de tre länder som är mest negativa till att stänga av folk från nätet. Av de 19 svenska ledamöterna röstade två mot Fjellners tillägg: Förre riksbankschefen Lars Wohlin, (kd, men inröstad för junilistan) och Maria Carlshamre (Fi, men inröstad för folkpartiet). Carlshamre var ensam svensk om att inte ens rösta för den mjukare skrivningen att man inte skall kränka mänskliga rättigheter när man försöker skydda "intellectual property". Jag vet inte vad orsaken är men hon är ju främst intresserad av att försöka få resten av EU att förbjuda sexköp så jag antar att hon är skeptisk mot det okontrollerade nätet i princip. Folk kan ju annonsera ut sig som "eskorter" på enkelt vis. Kanske?

Skivindustrin genomgår dödsryckningar. Förhoppningsvis blir vi av med The Big Four snart. Det handlar om de fyra globala skivbolag som inte behövs längre. Vilken ekonom som helst vet att de tjänat ut sin roll. Den typen av skivbolag skall dö om ekonomi och teknik får utvecklas i fred. Kvar finns några direktörer och popstjärnor som blickar tillbaks på en tid när de badade i pengar.

Vi bokar flygbiljetter direkt från flygbolagen via nätet nuförtiden. Resebyråer av den gamla modellen har inte samma funktion längre och försvinner. Teknik och ekonomi utvecklas. Förutsättningarna för en del affärsverksamheter förändras. Det finns de som vill fokusera på musiken och hävdar att en ny typ av skivbolag kan florera. Sju svenska bolag har som bekant bildat The Swedish Model. Jag tror gott att nya sätt att förhålla sig till tekniken och fansen och artisterna och låtskrivarna och marknaden kan göra att det finns utrymme för en mellanhand ibland. Så länge The Big Four får hålla på och trakassera publik och teknik måste ju dock de små nyskapande bolagen slåss mot de där resursstarka dinosaurierna som verkar ointresserade av musik men intresserade av juridik och att paketera om gamla inspelningar av Cliff Richard.

IFPI meddelar att de skall stämma en svensk ISP. Det verkar som om de skall pröva om ISP:n är skyldig till "medhjälp" till intrång i upphovsrätt. Förmodligen rör det sig om en civilrättslig stämning. Nu är det ju knappast så att en ISP huserar material på sina servrar eller skall behöva ta ansvar för vad användarna gör eller ta ansvar för om kunder lägger trackerprogramvaror på sin servrar eller skall behöva filtrera trafik. Men man vet aldrig, en domstol kanske inte slänger ut fallet direkt, vad det nu gäller. Hösten 2005 skrev jag i Expressen om den kommande strategin att gå på internetleverantörerna. Mitt tips då var att de skulle försöka stämma mindre operatörer för att orsaka ekonomisk skada och att operatörsbranschen därför kollektivt borde enas till försvar och hjälpa mindre operatörer med legala kostnader. På Irland valde man dock landets största nätoperatör så vi får väl se om de går rakt på en jätte som de kanske kan kräva enorma pengar av.

Sverige känns vitalt och framsynt vad gäller nätteknik. Vi ligger före. Inte efter. Det är kanske inom nätteknik vi har vår framtid? Inte främst i att producera en ny Per Gessle som ackumulerar lyxbilar utan att skapa jobb eller utveckling. Ändå är det bara den typen av intressenter politikerna lyssnar till.

Jag ser att Dataföreningen åker på stryk av bloggare. Rick Falkvinge undrar vad de röker när de utser en moderat riksdagsledamot, Eliza Roszkowska Öberg, till årets IT-politiker. Christer Berg från Dataföreningen skriver en krönika där han förutser civilisationens fall och barbariets återkomst om inte fildelningen upphör: "När vi förlorat vår moderna kultur, kommer vi att upptäcka hur mycket vi älskade den.". Jag antar dock att Dataföreningen inte är monolitisk. För deras VD skrev trots allt under det där uppropet i Expressen (samma som Elza Dunkels ovan). Dessutom deltog jag just själv som föredragshållare på Dataföreningens "Trendvåg 2008", en 24-timmars båtkrysning som var riktigt trevlig. Mycket handlade om integritet och övervakning samt Web 2.0 och ett användargenererat nät. Pär Ström deltog också, liksom Göran Gräslund, Datainspektionens GD, Alice Åström (v) m.fl.

Min senaste krönika i Computer Sweden för den som vill.

Intresset ljuger aldrig? Neokonservativsm, Bahnhof och fildelning.

Centern hade upphovsrättsdebatt i Stockholm samtidigt som jag satt i en panel om samma ämne i Uppsala. Dick Erixon, neokonservativ (f.d. liberal) skribent, rapporterar därifrån. När han citerar Marx blir det fel: "Intresset ljuger aldrig", skriver Dick och refererar till den första debatt han säger sig hört om fildelning. Den skedde på livligt vis mellan Alexander Bard och mig. Han menar att han nu fattar att jag som drev internetleverantör förstås tjänade pengar på fildelningen medan Alexander förlorade.

Dick har fel och projicerar sin önskningar på ett gammalt minne. Han talar om ett radioprogram som sändes 1996, eller kanske våren 1997, i P3. Det handlade inte alls om fildelning eftersom det inte fanns som fenomen då. Musik fanns inte på nätet. Folk hade uppringda förbindelser via modem med 33,6 kbps hastighet. Radiodebatten handlade om kassettersättningen som det kommit en promemoria om 1996 och en proposition om våren 1997 (och som Rasmus Fleischer skrivit en B-uppsats [PDF] i ekonomisk historia om på Stockholms Universitet).

Bahnhof hade jag startat 1994 men jag var inte i radio i egenskap av internetföretagare. Jag var där som en "liberal samhällsdebattör", precis som Alexander Bard själv. Kassettersättningen skulle alltså debatteras ur ett liberalt perspektiv och P3 hade ringt upp Alexander för att hitta en liberal röst som var mot avgiften. De blev paffa när han jublade över den.

Någon (Alexander?) föreslog att de kunde ringa mig och se om jag hade en annan uppfattning. Alexander och jag var goda vänner och hade skrivit tokiga kolumner ihop men såvitt jag vet aldrig diskuterat immaterialrätt privat ens. Upphovsrätt var en icke-fråga vid den här tiden även om jag hade blåst i visselpipan mot programvaruindustrins överdrifter om förluster från kopiering i en Timbro-rapport från våren 1996. Dessutom använde vi Linux för vissa grejer i Bahnhof och jag hade så smått börjat fundera runt det hela. Så jag ställde upp i debatten.

Men notera: Det fanns ingen fildelning eller pengar för en internetleverantör att tjäna på att ifrågasätta kassettersättningen eller immaterialrätten vid den tiden. Och jag var inte där som internetföretagare. Det handlade inte om nätet eller digital kopiering av filer.

Dick har dessutom spänt vagnen framför hästen: Han tror att jag har vissa åsikter för att jag drivit ISP. Det är tvärtom. Jag hade startat och drev en ISP för att jag var väldigt frihetlig och därför älskade nätet så fort jag kopplade upp mig ca 1992 och slogs av den frihet som fanns där. Det okontrollerade sätt som nätet växte på var fascinerande: organiskt och utan central kontroll. Jag var en skribent och samhällsdebattör som gjorde något så ovanligt som hoppade av kultursidesvärlden. Just när jag äntligen hade etablerat mig och tjänade bra med pengar och blev publicerad precis var jag ville och blev uppringd av media hela tiden med förfrågningar. Min ideologi drev mig att starta Bahnhof, helt enkelt för att jag ville skapa en möjlighet för fler att koppla upp sig på detta magiska nätverk. Och givetvis trodde jag att det skulle finnas tillräckligt mycket kunder för att skapa en verksamhet som gick runt och försörjde mig. Bahnhof fanns på grund av mina åsikter - inte tvärtom.

De flesta som läser den här bloggen idag känner förstås inte till min bakgrundshistoria men så är det: Skribent och samhällsdebattör på heltid 1992-1994. Startade Bahnhof 1994. Eftersom vi inte kunde ta ut lön alls förrän efter 1,5 år (då jag fick 10.000 i månaden och kände mig rik som sjutton) skrev jag fortfarande artiklar för att försörja mig och förekom i debatten ett par år ytterligare, till 96/97 kanske. Det var arbetsveckor på uppåt 100 timmar under ett par år. På kuppen förlorade jag givetvis allt socialt umgänge och kraschade ett 13 år gammalt förhållande. Jag kan inte rekommendera den typen av företagande för någon. Men vi gav oss fan på att lyckas med den minimala penninginsats vi gjorde från början. Sedan begravde jag mig i Internetföretagande innan jag blev utköpt ur bolaget av kollegorna många år senare och kröp ut ur hålan igen och började blogga och skriva 2005.

Själv anser jag, precis som Dick Erixon, att folk som skapar saker bör få betalt. Jag har utrett detta ganska utförligt i en bejublad bloggpostning. Dick Erixon och Martin Rolinski (Alexander Bards sångare i BWO), som under debatten tydligen förfärades över att människor konsumerar mängder av användargenererat material, rekommenderas läsa den postningen noggrant och fundera. Var finns felet i det jag skriver där? Jag är uppriktigt intresserad.

P.S. Dick svarar på sin blogg. Läsvärt och ganska nyanserat torots allt :)

Om centerns debatt: Copyriot, Johan Linander (c), Annie Johansson (c), Kulturrevolution (Johan Eriksson), Kulturrevolution (Sebastian Weil), Magnus Persson (c).

Riksdagsman: Fildelarna som Bandidos, det har jag läst!

Jag satt i en panel på Uppsala Universitet idag. Temat för debatten var fildelning, eller snarare "Pirater och paragrafer - kan man äga en idé?" och arrangerades av ELSA, European Law Student's Association. (Panelen blev ej exakt som den länkade sidan anger). Uppslutningen av åhörare var god, 100-150 pers tror jag, de flesta juridikstudenter förmodar jag.

Det finns en enorm klyfta här. De två riksdagsledamöterna rabblade gammal skåpmat, propaganda från Antipiratbyrån, var allmänt okunniga eller virriga.

Cecilia Wikström (fp) är präst i det civila och verkade tro att man skall kunna tala den yngre generationen till "moral" (dvs inte dela musikfiler mellan sig utan att för varje överföring skicka pengar till någon upphovsrättshavare som kanske skrev låten för 50 år sedan). Hon jämförde kopiering av en låt med att gå in i en butik och ta en CD-skiva och fildelning med att köra rattfull. De tyckte att de hade lyssnat på de relevanta intressena, exempelvis i den utfrågning som ordnats i Riksdagen. Där fanns ju en massa företrädare för kulturarbetare och organisationer. Visst, tjena!

Anne Ludvigsson (s) sa att hon minsann fått något från Riksdagens utredningstjänst där det står att det finns ligor som tjänar massor av pengar och är att jämföra med Bandidos och att det verkligen inte är OK och att vi måste göra något. Ja, herregud. Det där är ju taget rakt från Antipiratbyråns dumma pyramidritningar som de lyckades få ut i pressen dagen innan Rosvall lämnade in sitt åtal mot The Pirate Bay (luktar det PR-byrå, någon?). Tja, det var ju det jag skrev i den där förra länken och i artiklarna om EU: Industrilobbyn är så stark och håller sig framme för att skydda Bert Karlssons intäkter att de lyckas lura politikerna. Medan folket och ungdomarna som inte har en massa lobbyister rännande i korridorerna redan har bestämt sig: Vi vill dela med oss! Vi gör inget fel!

En handuppräckning visade att 90 % av juridikstudenterna inte tycker att det är något moraliskt fel att fildela och, får man anta, att det borde vara lagligt. Nåväl, när den nya generationen ersatt våra fega, döva och blinda politiker bör ju en ändring komma till stånd.

Christian Engström från Piratpartiet gjorde en mycket strong insats i panelen med konkreta exempel och resonemang. Själv var jag nog mer teoretisk och principiell och internetfokuserad och kanske mindre effektiv.

Den femte panelisten var Bengt Edlund, professor i musikvetenskap som skrivit en bok vid namn "Riff inför rätta" där han följer ett rättsfall om plagiering av musik och hävdar att utfallet egentligen bör sätta stopp för den mesta musik vi hör. Musik bygger på en liten uppsättning idéer och allt kan sägas plagiera något annat. Hade domstolarna förstått musik hade de aldrig kunnat döma så här var hans budskap. Copyriot och DN har redan rapporterat om Edlund tidigare. (För övrigt pågick samtidigt med Uppsalaseminariet en fildelningsdebatt i Stockholm ordnad av (c) där Copyriot/Rasmus Fleischer, Nicklas Lundblad, Monique Wadsted m.m. skall ha deltagit).

Moderator var Richard Wessman, Jur dr och knuten till juridiska institutionen i Uppsala. Dessutom praktiserande på MAQS Law Firm. Alltså de som är Hollywoods (MPAs) ombud i Sverige med Monique Wadsted i spetsen. Måste dock säga att Wessman skötte uppdraget med humor och akademisk öppenhet även om man förstås hade kunnat frukta en upphosvrättshök. (Jag har nu äntligen också förstått att det finns två jurister med nästan samma namn. Rickard Wessman är pressekreterare till Beatrice Ask och har förflutet på bl.a. justitiedepartementet tidigare. No relation, enligt Richard). Årets första jordgubbar fick jag av Casper Tham som förtjänstfullt arrangerat det hela för ELSA.

Ni har väl sett blundern i Pirate Bay-rättegången, där skivindustrin tror att de äger rättigheterna till ALL musik och därför begär skadestånd för låtar som inte är deras? IDG, SvD, SvD, SvD, DN. Bloggar.