Nobelpristagare: Höga kostnader för intellektuell egendom!

I Sverige hör vi nästan aldrig några etablerade och kvalificerade professorer eller forskare analysera "intellektuell egendom" eller kritisera diskursen runt denna. Rasmus Fleischer framstår alltmer som en ledande kritisk svensk röst i ämnet där hans Copyriot givetvis är obligatorisk läsning för alla som vill ha andra perspektiv på frågorna än upphovsrättsindustrins eget. Som bekant (?) står han bakom den upphovrättsskritiska antologin CopyMe - Samlade texter från Piratbyrån, som jag rekommenderar. Den finns att köpa för bara 55 spänn direkt av förlaget Roh-Nin.

Jag skall återkomma till boken i en senare postning. Den del av min persona som är forskarutbildad ekonom konstaterar att det samhällsekonomiska perspektivet i stort sett saknas i CopyMe även om där finns många andra nyttiga insikter. Det finns en del välkända tankar i nationalekonomi som lätt appliceras på området immaterialrätt (dvs. det område inom juridiken som reglerar hur vi har rätt - eller inte rätt - att förfoga över icke-fysiska "ting", t.ex. idéer, uppfinningar, kompositioner, texter, bilder, grafiska skapelser m.m.).

Nobelpristagaren i ekonomi, Joseph E. Stiglitz, professor på Columbia University i New York, har just skrivit en kolumn där han tar upp en del grundläggande nationalekonomiska resonemang i en kritik av nuvarande reglering av Intellectual Property, "intellektuell egendom". Den cirkulerar på nätet nu. Han är syndikerad kolumnist och artikeln har publicerats på en massa ställen men det är förstås extra roligt att länka till Yemen Times, där hans Intellectual-Property Rights and Wrongs finns publicerad.

Stiglitz pekar ut en nationalekonomisk insikt som upphovsrättsindustrin fullkomligt förtiger och som icke-tränade nationalekonomer kan ha svårt att hitta fram till på egen hand när de hela tiden matas med ena sidans propaganda: "... there are high costs associated with intellectual property."

Just det! Upphovsrätt och patent = lagliga monopol, som folket delar ut till upphovsmän och uppfinnare (som idag ofta är företag förstås). Man får inte kopiera någon annans skapelse. Monopol har välkända negativa effekter på samhällsekonomin. Stiglitz tar upp en del av dem i sin artikel.

Så varför delar vi ut monopol då, när vi samtidigt låter konkurrensverket göra gryningsräder hos bensin- och byggbolag för att se till att de inte samarbetar på ett vis som återskapar monopolets negativa effekter? Jo, för att vi anser att skaparna av icke-fysiska "ting" kommer att uppfinna mer och bättre om de har lättare att tjäna pengar på det de uppfinner. Och monopol gör just detta väldigt mycket lättare. Utan monopol skulle de förstås också kunna göra vinster, fast mindre.

Ur samhällsekonomisk synvinkel är det hela en klassisk fråga om att balansera de positiva effekterna för samhället av att (möjligen!) få en större ouput av uppfinningar och kreativitet mot de negativa effekter som uppstår på grund av just dessa monopol.

Är nuvarande system i balans, frågar sig alltfler nationalekonomer? Och allt fler svarar nej: Monopolen som delas ut är för långa och för omfattande för samhällets bästa. Så bara ur denna - mycket försiktiga och strikt kamrersmässiga synvinkel - bör vi vara väldigt misstänksamma mot upphovsrättsindustrin, som förstås bara tar upp plussidan av kalkylen.

Comments

[blenda]

Ser fram emot att ta del av dina åsikter om Copy Me!