Basha Bodström - äntligen!

Nu när EU i princip klubbat vår pojkaktige Tomas Bodströms datalagringsförslag kommer reaktionerna. Äntligen! Jag kommer att tänka på McCauley Culkin i den riktigt hyfsade skräckfilmen The Good Son. Ingen fattade att den söte och insmickrande gossen egentligen var dödligt farlig. Utom hans jämnårige kusin ...

Henrik Bergrgen i DN frågar Hur hamnade vi här, Bodström? den 16 december.

Igår, den 19 december fanns tre Bodströmbashande artiklar på SvD Brännpunkt [pdf]:

(1) EU-parlamentarikern Charlotte Cederschiölds artikel ligger i förlängd form på webben också. Jag har ju i flera tidigare inlägg skrivit om hennes kamp, t.ex. här. Hon framhäver att vi genom att ge upp våra fri- och rättigheter i själva verket låter eventuella terrorister vinna, de som avskyr vårt öppna och demokratiska samhälle, ett argument jag själv tagit upp tidigare i t.ex. Aftonbladet i juli i år, då jag berörde datalagringen i relation till terrorism.

(2) Huvudartikeln på Brännpunkt hade titeln "Säpo och CIA i sovrummet" och handlar om den utredning för vilken remisstiden just gått ut (SOU 2005:38, Tillgång till elektronisk information i brottsutredningar). Det var alltså denna utredning jag menade när jag lanserade ordet Bodströmsamhället och nämnde hans förslag om att myndigheterna i lönndom skall kunna installera keyboard loggers, trojaner och andra saker på datorer hos människor som inte är skäligen misstänkta för brott. Varför? Jo, de kan ju tänkas kommunicera med sådana som är det. Utredningen är gjord av en f.d. Säpo-chef och man kan ju inte säga att han besvärats av andra aspekter än hur brottsutredningar skall kunna bli "effektivare". Fast ni behöver inte läsa alla 407 sidorna av utredningen. Jag hade tänkt plöja den själv och rapportera mer i detalj framöver. Men läs gärna SvD-artikeln, skriven av Lars O Lindberg

(3) Fyra tunga företrädare för media och det fria ordet kritiserar Bodströms datalagringsdirektiv i artikeln "Regeringen slår in på odemokratisk väg" (se SvD-pdf:en ovan): Publicistklubben, Journalistförbundet samt branschorganisationerna Sveriges Tidskrifter och Tidningsutgivarna.

De här frågorna jäser nu och den där buggningsutredningen kanske kan bli en politisk fråga. Jag plockar ett par artiklar jag snubblat över: En artikel på kultursidan i Sundsvalls Tidning, en ledare i Hallands Nyheter.

Överheten vill nu också blockera vuxna männsikors användning av nätet, läs Isobel Hadley-Kamptz' klyftiga och passionerade kommentar till att Blekinge Tekniska Högskola vill begränsa högskolestudenters informationskonsumtion till material som en enskild administratör själv tycker är acceptabelt.

I detta sammanhang skulle jag också vilja flagga för den utredning som Bodström tillsatt för att kunna kriminalisera även tittande på barnpornografi. Inte bara innehav och spridning, som ju redan är brottsligt, utan även akten att titta. Dessutom vill han att barn i sammanhanget skall definieras som 18 år. Så att titta på en bild av en 18-åring (nästan), som "vädjar till könsdriften" (som jag har för mig att man använde som definition i ngt förarbete till nuvarande lagar) skulle alltså kunna bli förbjudet och straffas. När skall den som fantiserar bli straffad? När MRT-scanning kommit så långt att man från magnetbilder av hjärnan lyckas tyda de förbjudna tankarna?

Obegripligt för mig. Men så är jag ju medlem i Publicistklubben också, vars stadgar inleds: "Publicistklubbens främsta uppgift är att slå vakt om tryckfriheten och yttrandefriheten". Inget ställe för Bodström direkt.