Harry Potter avrättad

Jag såg just filmhistoriens dyraste film och jag skall nu ösa gift över filmindustrin. Hittade bland mina papper ett par biocheckar från SF som gick ut och bestämde sista dagen att använda dem.

Svenska filmer gick bort automatiskt eftersom mitt sällskap bara förstår engelska, mandarin och fukinesiska. Det fanns i stort sett inte en film vi lockades av att se. Det blev Harry Potter och den flammande bägaren. Hur stor budget en film har är väl bl a en redovisningsfråga och inte alltid officiellt. Men regissören har tydligen påstått i en intervju att han känner sig privilegierad som fått vara med och skapa historiens dyraste film med en budget på 170 miljoner pund (305 miljoner dollar).

Kanske är det mänsklighetens mest påkostade "konstverk" någonsin? Kvintessensen av människans förmåga alltså. Så vad fick vi då?
(Notera: Följande avrättning kan innehålla spoilers)

En unken historia om en fullkomligt idiotisk kamp om ära (heder?) med livet som insats. Tre magiskolor möts i en trekamp. En elev från varje skola. Tre grenar. Varför? Tja, för att man gör sånt, tävlar, visar vem som är bäst på något. Men här handlar det inte direkt om längdhopp eller tipspromenad. Detta är på liv och död. Den mänskliga historien visar ju ganska klart att en sådan inställning leder till krig, elände och katastrof. Här glorifieras det. Harry Potter var för ung och fick egentligen inte ställa upp i tävlingen. Men han blev ofrivilligt uttagen att delta, så hans skola fick två kämpar.

Det finns scener som är sevärda förstås. När de två motståndarskolorna (en pojk- och en flickskola) gör entré i Hogwarts sal tänder det till en smula. Bulgarerna/slaverna/kosackerna är atletiska och dumma i huvudet och stöter kraftfullt och militäriskt sina stavar i golvet. Fransyskorna är vackra, flirtiga, eleganta och svassar och sveper fram. Men det är alltså klichéer (fördomar?) av Manligheten och Kvinnligheten alltså. Och så Harrys egen blandskola då, som består av mer normala typer med både nördar och nördinnor. Fast de vill givetvis i denna klichévärld ha the real thing så att säga: Hogwartskillarna blir störda av att dera flickkompisar blir så exalterade av bulgarhunkarna medan Hogwartstjejerna blir störda när deras killkompisar blir så uppenbart till sig av de sashayande fransyskorna.

Allt är som förr. Pojkarna måste bjuda upp flickorna och fråga dem om de vill gå på bal. Tjejerna sitter som panelhöns och tisslar och tasslar medan killarna lider och har klumpar i halsen och inte vågar fråga chans. Men vi får ingen förlösning från gamla könsroller och beteendemönster. Ingen tjej som bryter mönstret, ingen kille som hellre går med sin vän som kavaljer, ingen som vrålar att de inte ställer upp på det där gammaldags spelet, ingen som kräver lottning.

Tvärtom! Tjejen som gillar Harry blir förstås inte tillfrågad av blyge Harry Potter. Men hämnden är ljuv: Hon fnittrar glatt vid sidan av den bulgariske superhunken som alla tjejer förstås ser upp till. Och hon tycks trivas bra där. Nördar göre sig icke besvär.

Så har vi tävlingarna då. Harry Potter borde rimligen ha dött i första grenen. Draken (importerad från Rumänien, varifrån annars ...) hade ju fångat honom och han hängde hjälplös högt däruppe. En liten eldpust hade gjort slut på honom. Men Draken som pustat och frustat så flitigt tidigare gjorde INGENTING. För att Harry inte kan dö i sin egen film förstås. Men det hela blev bara pinsamt.

I gren två är det givetvis tjejen som ger upp medan de tre killarna klarar sig. En fullkomligt bestialisk gren för övrigt, där skolledarna har sänkt ned deras kompisar under vattnet och låter dem dö om inte kombattanterna lyckas befria dem inom en timme. I gren tre som påminner om labyrinten i The Shining är det förstås återigen bruden som får panik och blir uppäten av buskarna.

Två onda män är givetvis pederaster at heart. Hintarna är uppenbara: Ministeriets man tar en faderlig promenad med Harry Potter ut i skogen men denne blir "räddad" av rektorn som snäser att sist han tog in en pojke som praktikant försvann denne spårlöst. Och ondskans furste himself, lord Voldemort, som återuppstår kan förstås inte hålla sig från att buffa på den döde snyggingen Cedric och insinuerande mumla "Synd på en så vacker pojke". Och symboliken fortsätter när han vrålar att den fastspände Potter skall bli hans och Potter vrålar tillbaks "Don't touch me!". Vilket han gör förstås. Sedan blir det duell dem emellan och "You are mine!" vrålas igen och sedan gnuggar de sina trollstavar mot varandra och har en spruttävling, där ejakultatet möts mitt i och droppar ned i stora kläggande sjöar. Harry besegrar förstås pederasten - som alltså = ondskan - med hjälp av några spöken som lyckas hålla undan lorden från gossen.

Kort sagt: Historien och moralen är en stinkande katastrof av klichéer och dåtid utan hopp om något bättre. Samtidigt är filmen iskall. Vi berörs inte av någonting i den. Inte ens en liten moders- eller faderskänsla för Harry lyckas tändas.

Man försöker rädda det hela genom skickliga dataanimationer och fantasifulla scenerier med flygande hästar och drakar och fantasylandskap och sånt. Och jodå, det är ju fint. Och ibland höjer men på ögonbrynen och tycker att deras visioner är smått överraskande. Men sånt där finns ju i vilket dataspel som helst och vi blir egentligen inte speciellt imponerade längre. "Fantasifulla dataanimeringar och specialeffekter är det nya beige", som väl någon populärkulturkommentator med "credd" skulle ha kunnat uttrycka sig. Och det kan inte ersätta bra historieberättande som innehåller spänning, psykologi, karaktärsskildring, hopp, försoning, förtvivlan, konstnärlig gestaltning av livsfrågor, ifrågasättande av normer - ja allt det som konsten kan göra.

En liten liten antydan till "ifrågasättande" kanske finns i filmen. Harry Potter är inte helt lycklig över att ofrivilligt ha blivit utvald att tävla i det där idiotiska spelet med livet som insats. Till sin kompis säger han att han egentligen inte vill ha "eternal glory" som är det enda han eventuellt kan få ut av det. Men han protesterar ju aldrig! Själv ville jag ruska tag i Harry Potter och säga att nu får du väl för i helvete protestera! Säg att du hellre blir relegerad från skolkan än deltar i idiotin! Gör revolt, ordna sittstrejk, kasta ut rektorn ur fönstret, säg till lärarna att de får slåss mot drakarna själva. Men icke! Och i slutänden är det ju Harry Potter som visar sig vara mer macho än de andra eftersom han vinner tävlingen. Så sensmoralen är klar och jag misstänker att den härrör direkt från J K Rowling, även om jag inte vet hur filmerna skiljer sig från böckerna.

Ja, det där är vad vi får för 305 miljoner dollar. Och det är en bra illustration av tältpinnens affärsmodell som jag tog upp nyss: Det finns ingen konstnärlig vision alls bakom Harry Potter. Alla filmena har haft olika regissörer som jobbar på uppdrag. Warner köpte tidigt rättigheterna och pumpar nu ut den snyggt förpackade smörjan av enda anledningen att det finns ett "upphovsrättsligt hål" att fylla med innehåll. Och visst, man kan få folk att flockas till de där megaproduktionerna genom massiv hype.

Men tänk tanken att hundra filmer med budgetar på tre miljoner dollar hade gjorts. Av folk med konstnärliga visioner. Själv dras jag till film där en auteur finns, dvs en tydlig skapare med sin egen stil och vision som skapar verk. Filmhistorien är full av stora regissörer som tänker i konstnärliga och kreativa termer. Vi tycks dock avlägsna oss från den modellen.

Antipiratbyrån och Henrik Pontén är inte konstnärernas och kreatörernas vän eller försvarare. De är Hollywoods förlängda arm i Sverige och vill försvara den industriella modell som vuxit fram som ett resultat av en upphovsrättslagstiftning som gått från några års "skydd" till att numera omfatta 125 år för studioproduktioner. Samma logik gör att rullandet av namn som skapat filmen på slutet bara blir längre och längre. Enligt Variety tog den 13 minuter men jag stannade aldrig så länge. Att de sedan använder svenska lågbudgetproduktioner som Hip Hip Hora! i sin fajt mot fildelarna är en ironi, men syftet är klart: Att få folk att tro att de försvarar små svenska produktioner. Fast det förmodligen är tvärtom.

Snart lär Harry Potter inte vara världens dyraste film längre eftersom Stålmannenfilmen, som skall ha premiär i juni 2006 lär gå på 326 miljoner dollar.

P.S. Köp gärna Här finns den där Harry PotterfilmenHarry Potter på dubbel-DVD för 99 spänn just nu (Jan 2008) här på Ginza. Ett par timmars förströelse. Och tänk på vad jag skrivit, upplevelsen blir större då :-)