Piratpartiet 2.0: Swartz kommenterar

Uppdatering 2006-06-06: Nedanstående är ett historiskt dokument där jag kritiserade Piratpartiets från början ganska extrema inställning. "Partiet" var mycket ungt vid tidpunkten och deras ståndpunkt ändrades senare till en realistisk upphovsrättskritik, se min rapport om när omsvängningen kom. För nu gällande partiprogram ("principdeklaration") se här.

Piratpartiet har presenterat sitt Principprogram 2.0 och lagt ut nya detaljerade texter med Argumenten. Den som följt min blogg kan se att jag har drivit i stort sett den linje som Piratpartiet nu går ut med. Jag har skrivit om Patent, Fildelning, Integritet och Upphovsrätt. Så på det hela taget tycker jag att de både argumenterar bra och drar rätt slutsatser.

Jag träffade Piratpartiets Rick Falkvinge i lördags och frågade då om en tveksamhet jag har runt deras program för Upphovsrätten. (Bilden är från Underbara Bar på Söder och därför en smula impressionistisk, en liten rapport därifrån finns här). Piratpartiet vill alltså behålla den ideella upphovsrätten, dvs det som gör att en upphovsman har rätt att bli erkänd som skapare och även kan ha rätt att bestämma hur verk används. De vill däremot helt ta bort den exklusiva rätten att framställa kopior av verket etc, det som lägger grunden för den ekonomiska upphovsrätten. Den praktiska konsekvensen är att vem som helst exempelvis kan bränna egna CD-skivor med Microsoftprogram eller Madonnalåtar och sälja och tjäna pengar på dem. Och Bonniers skulle kunna ta manuskriptet från en författare och trycka en bok utan att betala författaren.

Jag inser att Bonniers nog inte skulle finnas i sin nuvarande form i ett samhälle där vem som helst kan trycka upp samma bok. Och bästsäljande megamarknadsförda Madonnaskivor kanske inte heller skulle finnas så ingen skulle direkt ha intresse av att kopiera och sälja henne. Kulturskapande skulle givetvis ske, något jag tagit upp en massa gånger på min blogg, för hänvisningar se slutet av denna postning. Det är dock svårt att på rak arm visionera om hur ett samhälle utan någon ekonomisk upphovsrätt alls skulle se ut. Jag vet inte. En del tror som Sydsvenskan, att fildelningens underminerande av upphovsrätten leder till att "den konstnärliga världen [står] inför en enda lång amatörernas afton. För att inte säga kulturskymning.". Jag har ju flera gånger argumenterat för att fildelning och en tillbakaskalad upphovsrätt tvärtom kan leda till en kreativ explosion, till exempel här. Men helt avskaffad upphovsrätt? Som idé är det intressant att fundera över. Som politiskt krav eller position är jag tveksam dock.

Jag talade med Falkvinge om denna tämligen extrema position. Han har ett helt korrekt argument för att inte gå ut med ett program som exempelvis bara kräver att man tillåter kopiering för eget bruk, medan man behåller den ekonomiska upphovsrätten: Om man begränsar sig på det viset blir man lätt porträtterad som en självintresserad kopierare, någon som bara vill ha en film utan att betala. Men Piratpartiets budskap är egentligen mycket djupare än så. De ser upphovsrätten som ett hinder för skapande och spridning av kultur och kunskap idag.

Jag ser också dagens upphovsrätt som ett hinder, vilket jag med visst eftertryck framfört på bloggen i en rad artiklar. Men i grunden är jag nog utilitarist i den här frågan. Jag tycker att man måste ha mycket bra skäl och vara väldigt återhållsam om staten skall dela ut monopol, vilket ju upphovsrätt är. I den amerikanska konstitutionen säger man att kongressen har rätt att dela ut i tiden begränsade sådana, förutsatt att de har ett enda syfte: " to promote the Progress of Science and useful Arts". Syftet skall alltså vara att främja framsteg i vetenskap och kultur (och man undrar vad "användbar" konst och kultur är ...). Dessa monopol kan få finnas för samhällets skull, inte upphovmännens. Det har ingenting med upphovsmannens "rätt" att tjäna pengar att göra.

Men frågan är: Kan upphovsrätt faktiskt vara bra för samhället? Får vi mer och bättre produktion av idéer, något som kan vara bra för alla, om skapare ges någon ensamrätt till skapelserna? En sak är säker: Dagens upphovsrätt som sträcker sig upphovsmannens hela livstid plus 70 år, eller i 125 år om verket skapas av ett företag, har föga med samhällsnyttan att göra. Det handlar om att lobbyinriktade särintressen lyckas extrahera resurser från allmänheten.

Men man behöver ju inte helt avskaffa upphovsrätten bara för att man tror att den idag hindrar skapande och spridning av kultur och kunskap. Marknadsliberala tidskriften The Economist har föreslagit 10 års upphovsrätt.

Ett av de radikalaste förslagen (innan Piratpartiet alltså) har kommit från en holländsk statsvetarprofessor, Joost Smiers, författare till boken Arts Under Pressure: Promoting Cultural Diversity in the Age of Globalization. Tillsammans med Marieke van Schijndel skrev han i höstas en sällsynt läsvärd artikel i International Herald Tribune: "A world without copyright". De föreslår avskaffande av upphovsrätt med ett undantag: För kulturella uttryck som kräver större investeringar i form av tid eller pengar (de föreslår t.ex. romaner och film) skall man få ETT års respit att profitera på verket.

Kanske något för Piratpartiets principprogram 2.1 ?

Några länkar inom min blogg där jag tar upp kulturskapande och upphovsrätt:
Här, här, här, här, här.