Piratpartiet, extremism och trosbekännelser

Uppdatering 2006-06-06: Nedanstående är ett historiskt dokument där jag kritiserade Piratpartiets från början ganska extrema inställning. "Partiet" var ungt vid tidpunkten och deras ståndpunkt ändrades senare till en realistisk upphovsrättskritik, se min rapport om när omsvängningen kom. För nu gällande partiprogram ("principdeklaration") se här.

Att frågorna om immaterialrätt ("intellectual property"), såsom upphovsrätt, patent, politiseras är både nödvändigt och logiskt. Men görs det på rätt sätt?

Allt fler inser att nuvarande regleringar är kontraproduktiva och hindrar konsumentnytta och skapande. Upphovsrätten har utsträckts in absurdum och ingen kan allvarligt argumentera för att ensamrätt till ett verk under hela upphovsmannens livstid plus i 70 år efter dennes död skulle vara samhällsnyttigt.

Och patentsystemet blir allt absurdare med monopol som delas ut för trivialiteter som varje människa (eller i varje fall webbprogrammerare) kan fundera ut. Eller vad sägs om någon som nu vill ha licensintäkter från alla som använder sig av "pop-up"-annonser på nätet eftersom han lyckats få igenom ett patent (= monopol) på idén. Ja, strängt taget skall ju inte idéer kunna patenteras men så sker ändå hela tiden.

Och att t.ex. de stora läkemedelsbolagens intäkter till en tredjedel kan vara rent vinst, en tredjedel marknadsföring och resten går till alla andra kostnader i bolaget, inklusive forskning, ja det säger något om systemet också. Vi kanske inte alls får en speciellt samhällsnyttig forskningsnivå, trots alla enorma pengar vi betalar för mediciner?

Den genomsnittlige personen har egentligen aldrig funderat djupare över frågorna. Man har lärt sig standardfraser som industrin använder i form av "Ingen skulle skapa något om de inte ... bla bla bla ... nöff nöff". Men folk är förbannade på film- och skivindustrins aggressiva och giriga beteende, där de medvetet försöker ruinera folk jorden runt för att de bara beter sig i enlighet med nätverkets logik.

Det ifrågasättande perspektivet börjar sippra ut. Journalister, skribenter, tidningar, media börjar nu förstå. Vi skall inte underskatta detta. Alla dessa är trots allt berörda av - och anser sig i förlängningen hotade av - upphovsrättskritiken. Ändå svänger det nu. Tag till exempel Henrik Berggren, fil.dr. i historia och (tidigare?) chefredaktör på DN, en av de där verserade, som på ett böljande intellektuellt sätt väger ståndpunkter mot varandra. Häromdagen skrev han på ledarsidan en artikel med titeln En lag för Disney - eller för kulturarvet. Citat: "Men i verkligheten är upphovsrätten en besvärlig balansakt. Den är en civilisatorisk nödvändighet som inte bara skapar ekonomiska incitament för kreativitet utan också underlättar distributionen av dess resultat. ... Men om upphovsrätten definieras alltför hårt kan det få motsatt effekt.".

Visst, man kan ifrågasätta om upphovsrätten är en civilisatorisk nödvändighet och man kunde önska att han drämde till mot sakernas tillstånd på ett djärvare vis. Men man har nog svårt att tvärsäkert förneka att upphovsrätten - i någon form alls - skulle kunna vara samhällsnyttig. Men det är just vad Piratpartiet gör om jag tolkar dem rätt. På deras Forum pågår diskussioner om renlärighet (avskaffa upphovsrätten helt, vilket finns i deras Principprogram 2.0) kontra mer modererade åsikter, där man vill reformera den kraftigt jämfört med idag och anpassa partiet till den ståndpunkten.

Den extremistiska ståndpunkten och medvetet utopiska hållningen påminner mig om ett par andra ideologier:

• Kommunismen - med dess krav på totalt avskaffande av privat egendom. Enligt utopin och teorin skulle sedan en ny människa växa fram och konflikter erodera bort. Privat äganderätt var destruktivt. Alltid.
  
• Libertarianismen - motsatsen. Staten är av ondo. Alltid. Förutom en viss nattväktarstat med poliser och domstolar som skyddar folk från varandra. Såvida man inte bekänner sig till anarkokapitalismen där även dessa funktioner är privatiserade.
  

Vi kan väl lugnt säga att extremerna har svårt att hitta anhängare och att deras interna diskussioner för de flesta blir verklighetsfrämmande och ibland skrattretande. Som när extremlibertarianer (anarkokapitalister?) diskuterar om Somalia, eller provinsen Awdal, kanske är statslösa modeller vi borde lära av.

De har också svårt att argumentera för sina ståndpunkter med empiriska exempel, eftersom världen aldrig har sett just de samhällen som de förespråkar - eller i alla fall hävdar de det. Det är TRON som definierar extremerna. Samtidigt har världen valt modeller som ligger mellan extremerna: Privat ägande bildar grunden för västvärlden men staten reglerar en hel del och ägnar sig åt omfördelningar. Själv ser jag gärna att staten tar ett steg tillbaks på många områden, men avskaffa den helt? Andra vill öka den. Men avskaffa privat ägande helt?

Piratpartiet har påtagligt svårt att argumentera för att det vore "bra" att utradera all form av upphovsrätten i ett slag. Jag har kikat runt i deras Forum. De TROR och de känner att det är så. På ett passionerat sätt givetvis, så det är inget fel på entusiasmen.

När ledaren Rick Falkvinge hävdar att upphovsrätten och patenten nu hindrar kultur och kreativtet har han rätt, vilket jag argumenterat för i inledningen och en massa postningar. När hans "lösning" på detta problem blir att avskaffa hela systemet får han problem.

I TV8 häromkvällen hade han svårt att övertyga både tittarna och programledaren Erik Hörstadius om att fantastisk film kommer att göras endast för att det är roligt och att en internetrulle som gjorts i ett garage i Finland skulle peka mot en underbar framtid. Själv är jag väldigt kritisk mot Hollywoodsystemet för filmproduktion men tvivlar på Piratpartiets "lösning". Jag misstänker att inte så många kommer att övertygas av - eller håller med om - extremismen i deras program och tror att de blir lika marginella som renläriga kommunister och libertarianer.

En del undrar varför jag skriver så mycket om Piratpartiet. Tja, deras två frågor, Immaterialrätten samt kommunikationsfriheten (som hotas av Bodström), är två av mina huvudintressen. Jag anser också att frågorna måste politiseras. Så man kunde ju hoppas att en realistisk politisering nu skulle komma. Kommer de där modererande krafterna i partiet att kunna påverka?