Swartz i Almedalen nr 1

Det blev en kortis i Almedalen. När man bokar sent blir det jobbigt. Upp kl 04:59 onsdag morgon, hemma igen kl 05.20 efter tre timmar i vilstol på nattfärja mellan 00:55 och 04:10.

Jag såg förstås debatten mellan Thomas Bodström och journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén om farorna för journalistiskt arbete med Bodströms samlade övervaknings- och avlyssningsförslag. Bodström är enormt retoriskt skicklig och smidig. En man som med ett leende skulle kunna avkunna en dödsdom och säga att det är för den avrättades eget bästa. Trots journalistordförandens berättigade kritik och farhågor lyckas han hela tiden ta udden av allt genom att på ett bergsäkert sätt säga ungefär så här: "Du har fullkomligt rätt! Detta skall man vara oroad för. Men med regeringens förslag finns inte den minsta fara. Tvärtom stärker vi rättssäkerheten samtidigt som vi får medel att övervaka MC-gängen.". Här kan ni läsa journalistförbundets egen rapport om debatten.

Det blev tid för frågor från publiken och jag stegade fram och tog mikrofonen och vände mig till publiken i stället för Bodström och började avslöja de partiella sanningar om datalagringen han spred från scenen. Jag berättade att information om vår e-post och våra uppkoplingar på nätet skall lagras, att han drivit linjen att information om allt webbsurfande, chattande och fildelning skulle lagras men att nästan alla andra länder i EU sa nej. Moderatorn avbröt mig och bad mig formulera en fråga så jag lade fram det hela i frågeform.

Bodströms svar? Ja, jag tror faktiskt jag fick publiken på min sida på grund av det aggresssiva personangrepp han svarade med medan han i stort sett undvek sakfrågan (och delvis fortsatte mörka på ett tvärsäkert vis): "Han där arbetar för Timbro, han är inte oberoende, han är inte forskare, lyssna inte på honom, han är inte forskare!" Ungefär så. Vaddå inte forskare? Är det bara professorer som får framställa kritik och kan tas på allvar? Tja, som jag visar i min rapport har han ju avfärdat professorer på samma oförskämda vis också medan han undviker sakfrågorna. För övrigt har en ledamot av lagrådet per e-mail meddelat att Marschen mot Bodströmsamhället var lysande. Inte för att Lagrådet står så högt i kurs hos Bodström. Regeringen har ignorerat 55 % av Lagrådets varningar om bristande rättssäkerhet i lagförslagen.

Mannen är läskig och avslöjade sig faktiskt. I publiken fanns t.ex. fildelningsbloggande Centerextremisten och mangapojken (gå till bloggen och ni ser själva, han redogör för dagen här) Erik Hultgren samt en vän från justitiedepartementet som blev upprörd över Bodströms dåliga stil.

Efter en lunch med Piratbyråns Rasmus Fleischer och Piratpartiets Rick Falkvinge och Christian Engström samt en integritetsälskande serieentreprenör i IT-branschen gick jag och Rasmus och tittade på Martin Borgs film 1200 Miljarder, den Michael Moore-insiprerade filmen om vart skattepengarna går (finansierad av Skattebetalarna skall väl påpekas). Han gav oss DVD:er och uttryckte en önskan om att den läggs upp på The Pirate Bay! Filmen är klart kul och sevärd. (Innan vänsterläsarna går i taket vill jag påpeka att jag tycker Moore och Spurlock är kul och klart sevärda också även om alla borde hålla med om kritik mot en del av de dråpliga exempel på offentligt finansierad verksamhet Martin Borgs drar fram. Själv tycker jag i motsats till Borgs att trängselskatten i Stockholm är förträfflig som idé, även om Pär Ström påpekar att möjligheten att följa folks bilåkande kan missbrukas)

Rapport från fildelningsdebatten mellan Rasmus och Monique Wadsted kommer i nästa bloggpostning.

Rick Falkvinge skriver om samma dag här.