Bland reportagekungar, pirater och hackspettar

Litet blandad kompott för omväxlings skull med mobilplåtade 256k-scener (klickbara bilder) ur verkliga livet sedan en dryg månad.

Blev inviterad av sköne boven och filmskaparen Micke Eklöf till ett boksläpp ikväll. Ett tungt boksläpp enligt min mening men så gillar jag ju reportage. Folk som lägger ned en förbannad massa jobb för att förmedla något ur verkligheten. Alltså, jag läser ju mycket teoretiska analyser av världen. Men välgjorda reportage hugger mer direkt in i kroppen.

Christer Berglund är en mästare här. Som Martin Jönsson (redaktör och chefredaktör för ett otal tidningar och tidskrifter) skriver i förordet: "Christer Berglunds journalistik är större än det mesta vi kunnat läsa i Sverige de senaste 30 åren". Sådana omdömen är väl omöjliga att fälla egentligen men den samling av reportage som nu publiceras är väldigt läsvärd. Christers specialitet är ju att bekanta sig med och få brottslingar att öppna sig. Vi får verkligen veta en hel del om mördares liv. Vad de kände när de stack ut ögat på en polare samtidigt som de kom i byxan. "Saker vi verkligen inte ville veta", som Martin Jönsson skriver. Många av reportagen har publicerats i Café. En tidskrift som kanske är känd för sina brudar på omslaget men som givit utrymme till just reportage.

Jag skrev själv för drygt 10 år sedan ett välresearchat reportage för dem om finansmannen Carl-Erik Björkegren, som förvsann spårlöst ur sin villa 1994 med 1,4 miljarder i skulder. Han dödförklarades 2005 eftersom han aldrig hittats. Jag ringde runt till varenda djävel helt enkelt och minns speciellt en dam som jobbade som sekreterare på Handelshögskolan men tidigare varit assistent åt Björkegren. "Hur hittade du mig?" var hennes förvånade öppninsgfras. Så, jodå, jag har förstås träffat Berglund i vimlet tidigare. Men utan Eklöf hade jag inte varit på boksläppet.

Christer Berglund på sitt eget boksläpp 30 jan 2007 I dödens väntrum: Reportage av Christer Berglund (Atlas förlag, ISBN 9789173891431), 92 spänn hos Adlibris i skrivande stund Ha! Personlig dedikation!

Just det, förra veckan var jag på släpp av en pappersbok baserad på en blogg. Tjuvlyssnat.se. Folk kan skicka in konversationer de snappat upp i det offentliga rummet och sajten har ju blivit mäkta populär. Självklart är det kul att YOU-revolutionen gör sitt intåg i bloggosfären. Det är ju användarna som skapar innehållet där. Jag kan väl känna att man inte alltid vet om det faktiskt är äkta samtal eller om folk hittar på de konversationer de önskade att de hörde på bussen. Men so what, ibland är det underhållande, ibland blekt. Glömde ta bilder ...

Kvällen efter var jag dock på Magasinet Neos 1-årsjubileum. Tycker att de bagatelliserar klimatfrågan väl mycket i senaste numret, även om jag själv är väldig optimist vad gäller människans förmåga att lösa problem på jorden och anpassa sig och överleva ...

Neos chefredaktör Sofia Nerbrand. Bilden på informationsfrihetsteoretikern Nicklas Lundblad, VD för Neo och känd bland mina läsare, blev ännu konstigare så den bilden fick utgå ... 18 jan. Si Han, snart fil dr i konst- och bildvetenskap, visade mig Göteborgs muséer och arkitektur 16 jan. Tack! Coola brillor! Jag är glasögonfetishist. Ungdomshjälten Anakata, mer intresserad av teknik än mat. Infomaner från San Francisco i bakgrunden. Persisk middag 7 jan i Sthlm. Middag med bl.a. Rasmus Fleischer (t.v.) och Sebastian Lütgert (The Pirate Cinema m.m.) i Berlin 28 dec. Personalen stal min ganska bra prosumerkamera. Glömde den vid bordet och kom tillbaks efter en timme ... Middag med Bahnhofs medgrundare och förste teknikchef och mailrobotmeister Tom samt f.d. slottsreportern, författaren, skriftställaren och kulturredaktören "Fimmer" dvs. Lars Fimmerstad i Stockholm 13 jan. Ett känsligt porträtt av mig själv vid nyss nämnda middag (som jag bjöd på alltså - det fanns mat också!). Julafton i Berlin i ett IT-kollektiv. Gänget har just ätit sillar från KaDeWe och tittar på Kalle Anka som plåtar den galna hackspetten (jupp, vi lyckades titta i Berlin ...!). Och då dyker han upp i verkligheten! Hackspetten med röd tofs ringer på dörren just precis då! Denne Kevin Zaar har en dokumenterad förmåga att dyka upp var som helst på jorden, när som helst. 24 dec 2006. Bahnhofs systemansvarige nr 2 i ordningen, Mika, spökar numera på C-Base i Berlin. 21 dec 2006.

Tillägg: Jag måste förresten påpeka att jag själv aldrig skrivit något i stil med Christer Berglunds grejer. Mitt nämnande av ett reportage i Café inebär inte att det finns några likheter. Christers speciella stil och förmåga ligger i att minutiöst beskriva skeenden. Det ligger oerhört mycket jobb bakom det. Vi får veta vilken film som råkar gå på en biograf i Mora samma kväll som skotten smäller, om det var kramsnö eller ej, detaljer som gör att även de mest groteska saker framstår som vardagliga och tråkiga. Livet känns inte speciellt roligt när man läser Berglunds texter. Men ändå känner man sig mer levande. Öppningsraderna till första reportaget i boken lyder: "Det hade varit en dålig vecka. Först skiten med bruden som gjort slut. "En lokal byhora" hade Timo Koski sagt till chefen på firman efter att han klappat till henne. Sedan somalierna de misshandlade utanför Koskis lägenhet. Men han klarade sig från snuten och lastade inte sina kompisar för att de spöat upp ett par svartingar". Man vill läsa mer, trots annalkande katastrofer.

Comments

[neonaut]

Jag måste kommentera. Ang. Café. Jag minns att jag efter det första numret (med Glenn Hysen på omslaget) blev prenumerant. Men många hackade på mig och menade (inte helt orätt) att det var bara brudarna jag ville se. Men efter hand dök det upp flera fantastiska reportage om en hel del intressanta samhällsproblem. Bland annat minns jag en artikel av Nils Horner om Dödstraffet i USA. Det gjorde enormt intryck och jag predikade för mina kompisar om det bisarra att samhället mördar sina egna medborgare.

Det gjorde oxå att jag sedermera kunde hålla dem stången som trodde att man kunde sätta likhetstecken mellan Café och Slitz :)

[Lars Fimmerstad]

För enkelhetens skull kan du framgent kalla mig kort och gott Fördetta :-)

/Lasse