Bevisbördan i FRA-debatten

Jag var på judisk purimfest på Stockholms Universitet igår. Fredrik Malm, ex-ordförande för Liberala Ungdomsförbundet (LUF) och nu riksdagsman (fp), höll ett litet tal. Han hade läst på om purim och berättade att högtiden i och för sig hade att göra med en persisk herre vid namn Haman som skulle avrätta hela det judiska folket som tagits tillfånga. Esther och Mordechai lyckades avstyra det hela.

Men Fredrik noterade också att man enligt traditionen skall dricka sig så berusad att man inte längre kan höra skillnad på uttrycken "välsignad vare Mordechai" och "förbannad vare Haman"

Hmmm och just därför går jag inte i god för att han står för det vi kom fram till i våra FRA-resonemang över koshervinet. Om jag ens uppfattat det korrekt :-) Men Fredrik Malm tyckte att lagrådet hade varit lamt och i sitt yttrande hade ganska få invändningar mot FRA-avlyssning i försvarsunderrättelsetjänsten medan man hade en mängd synpunkter på ändringen i skollagen där lärare skulle ha rätt att omhänderta föremål som används på störande vis.

Jag tyckte att folkpartisterna väl ändå måste kunna stödja en bordläggning av frågan i vår så att man sedan kan få en offentlig debatt i ett år, något Malm i och för sig tyckte verkade "logiskt". Hur han kommer att rösta eller agera vet jag inte. Politikerna mörkar tills propositionen har kommit, tycker jag. Men man anar hur debatten förs inom partierna och riksdagen eftersom Malm hävdade att de som är helt mot FRA-avlyssning verkligen måste argumentera för sin ståndpunkt att signalspaning inte behövs alls - eftersom trafik nuförtiden inte går så mycket genom "etern" utan mer genom kabel och signalspaningen så att säga avskaffar sig själv om man bara låter saker vara som de är.

Att (fp) har svårt med frågan torde stå klart. LUFs 2:e vice förbundsordförande Saga Rosén höll ju ett anförande på demonstrationen mot FRA-lagen i Stockholm. Och LUF uppmanar folk att skriva på den där namninsamlingen mot FRA-lagen.

På purimpartyt träffade jag även Isabel Sommerfeld: ombudsman på LUF:s kansli samt generalsekreterare för Liberala Studenter, och tidigare ordförande för Judstud, aom arrangerade festen. Hon hävdade att hon förstod problematiken med massavlyssning men att hon ändå kunde känna en "trygghet" på grund av signalspaningen.

Och det slår mig: Vad vet vi egentligen om signalspaning och trygghet? I stort sett ingenting. Johan Linander (c) har ju nästan haft uppror på sin blogg på grund av hans svängning vad gäller FRA-avlyssningen. Hans instinkt sa honom att signalspaning inte behövs men nu påstår han sig förstå bättre. Men det enda konkreta han kan komma med är att "han hört" att en svensk soldat i Kosovo räddades genom information som kom från FRA. Vilket dels låter konstigt och dels inte på något sätt kan motivera avlyssning av hela svenska folket. Några andra skäl kan inte Linander berätta om. Sekretess får man anta. Riksdagsmannen har blivit viktig nu. Får veta sånt som hans uppdragsgivare (dvs svenska folket) inte kan få veta: "Sorry, jag måste avlyssna er men tänker inte säga varför.".

Men bevisbördan måste ju ligga på den som vill avlyssna. Ut med det! Berätta i konkreta termer om vad ni vill skydda oss från och hur den här avlyssningen kan hjälpa! Skall ni upptäcka ryska trupprörelser genom att lyssna på allas internettrafik? Det måste gå att diskutera de där sakerna utan att röja försvarshemligheter. Det är faktiskt inte politikernas egna väljare som måste bevisa varför de inte skall behöva skicka kopior av allt de gör och säger till staten. Det är ni politiker som måste övertyga folket om varför vi skall ge er rätt att sätta våra fri- och rättigheter ur spel. Och detta framgår inte av utredningarna. Likväl handlar det om att sätta sig över rättigheter som är skyddade i både Europakonventionen och Regeringsformen och alltså betraktas som väldigt viktiga. Vill ni inskränka dessa rättigheter (vilket lagarna ger möjlighet till under vissa omständigheter), var god motivera! Det duger inte att säga "för att skydda landet" och ingentinge mer.

Någon efterfrågade den där FRA-artikeln jag skrev för folkpartitidningen NU som gästkrönikör.

Jag saxar ett litet avsnitt ur den som passar här:

"DN frågade förra året Ingvar Åkesson vad hans 700 anställda egentligen sysslar med nu efter kalla kriget:
"Vi får en inriktning av regeringen, en stor, diger kravlista. Regeringskansliet med UD i spetsen är våra största kunder. Mycket handlar om att skaffa fram uppgifter till stöd för regeringens utrikespolitik, säkerhetspolitik och försvarspolitik."

Det kan handla om att ta reda på andra parters position vid förhandlingar, förmodligen EU:
"I alla förhandlingar vill man försöka sätta sig in i motpartens situation och bedöma var gränserna går. Och där kan ju underrättelserapportering bidra ganska rejält."

Terrorismen då?
"Det arbetet har expanderat kolossalt i takt med att hotet blivit större och att Sverige åtagit sig att delta i den internationella kampen mot terrorismen."

Men Sverige är inte hotat av terrorism. Skall vi införa Big Brother-övervakning av hela folket för att det finns länder som för en självdestruktiv utrikespolitik? Att göra så handlar inte om att skydda vårt lands självbestämmande. Det är att ge upp självbestämmandet. Och skall vi äventyra vår demokratiska framtid för att få fram "bra att ha"-information i förhandlingar? Självklart inte."

DN skrev förresten en ledare mot övervakningshysterin häromdagen.

Och sist: Jag hade inte direkt funderat på pirataktivism i samband med purimpartyt. Ändå stötte jag ihop med en hyfsad kontingent piratprofiler därute. Och de verkar inte ha något emot att ge Dan Glickman en kamp, den f.d. Clinton-ministern som leder MPA, Hollywoods internationella antipirat- och lobbyorganisation.

Jag togs förresten till partyt av en kusin. Dessvärre har vi inte lyckats hitta några judiska rötter i släkten. Detta trots att jag gått på Columbia "Jewniversity" i New York, som det ibland har kallats. Men kletzmermusik är ju klämmig i alla fall.