Om Google, Milton Friedman och pirater
"Promoting ethics in public life" är valspråket för NLPC, en liten lobbygrupp i Washington. De försöker gräva upp smuts om Hillary Clinton, håller brandtal på varuhusjätten Walmarts bolagsstämma om att dessa skall skita i miljön och facket och sjukvårdsförsäkringar.
Just nu gråter de över att det finns folk som kan se Harry Potter och Bruce Willis via Google Video och möjligen kan beröva en studio några dollar.
De anser nämligen plötsligt att "starka intellektuella äganderätter som kan upprätthållas utgör basen för varje fungerande marknadsekonomi" och att upphovsrättshavarna inte är resurstarka nog att bevaka Google Video själva för att se vad som dyker upp där. Inom ramen för sitt Intellectual Property Rights Project skickar man därför ut ständiga rapporter om vad man hittar på Google Video ( = YouTube efter köpet ??). Man kanske kan anta att det blir lättare att försörja sig om man lyckas få Hollywood att ge fina slantar till ens organisation.
Den syn som de där konservativa lobbygubbarna uttrycker baserar sig inte på något djupare tänkande. Två av marknadsekonomins varmaste försvarare var båda Nobelpristagare ("The Sveriges Riksbank Prize in Economic Sciences in Memory of Alfred Nobel"). De är också passionerade skribenter och tänkare, inte några tekniska detaljekonomer: Milton Friedman och Friedrich Hayek. Båda har förstås en djup förståelse för skillnaden mellan fysisk och "intellektuell" egendom, mellan materiella och immateriella "ting". Milton Friedman uttrycker det så här i en intervju hos libertarianska Cato-institutet:
"The question of intellectual property rights is very complicated. Freedom of speech is the opposite of copyright, which means that you can't get copyright rights. And, intellectual property is different from physical property: in both cases, you have a monopoly but the monopoly on intellectual property is wholly different because duplicating the property comes generally at a very low or zero marginal cost. You are enforcing a monopoly pricing, as it were, that limits output to lower than the optimum social level. You cannot be in favor of infinite copyright. Essentially it's a problem of practical compromise, whether you have 17 years, 25 years, 10 years, 50 years."
Speciellt bör noteras att Friedman säger det som svenska Piratpartiet brukar framhålla men som ju knappast bara behöver komma bara från en frimarknadstänkare: att copyright och yttrandefrihet står i ett motsatsförhållande. Men för att förstå hela hans resonemang måste man nog känna till grundläggande rättighetsfilosofiska termer. Friedman säger att "copyright" aldrig kan vara en "right", en rättighet. Copyright är i själva verket en inskränkning i andra människors rättigheter: Yttrandefriheten. Copyright är ett privilegium som utdelas av staten, inte en naturlig rättighet. Yttrandefriheten kräver bara att staten håller sig borta. Copyright kräver att staten tar till våld för att upprätthålla den och varje gång något sådant sker måste vi vara försiktiga. Fysisk egendom kan i princip försvaras i naturen medan intellektuell egendom inte kan det. Detta får vi aldrig glömma när vi funderar på "intellektuell egendom".
Vi vet ju också att politikerna lägger sig platt för lobbyn. Genom det s.k. IPRED1-direktivet skall internetleverantörerna tvingas lämna ut uppgifter om abonnenter till upphovsrättsorganisationer som vill stämma dem. Regeringen har i sommar lagt proposition om kommande lagstiftning. Nu noterar Aqurette att Europeiska gemenskapernas domstol (= EU-domstolen, ECJ, Curia) möjligen anser att internetleverantörer inte bör vara tvingade att lämna ut sådana uppgifter. Jag undrar dock om detta skulle gälla nu, men inte senare när IPRED1 är implementerat? Kanske Eric Josefsson, som ju är på plats i Bryssel och brukar kommenterar här, kan veta.
Egentligen verkade ju det där direktivet handla om hur man skulle kunna spåra piratkopierade produkters transportvägar. Stefan Johansson, rättssakkunnig på justitiedepartementet, säger också till IDG vad det rör sig om: "Låt säga att någon blir ertappad med att sälja falska Gucciväskor på stan. Då är meningen att man ska man kunna identifiera var sakerna kommer ifrån och hitta importören och tillverkaren".
Och det låter väl bra. Man kan ju inte tolerera falska märkesprylar? Eller?
Tja, låt oss då titta på Gucci. Guccio Gucci var en mycket duktig hantverkare och sadelmakare i Florens i början av 1900-talet. Han började även göra handgjorda väskor i läder av exceptionell kvalitet. 1938 öppnade han butik i Rom. Att ha en väska från Gucci stod för något: En hantverksmässigt tillverkad klenod av fantastisk kvalitet och högt pris förstås. Gucci är nu ett franskägt hollandbaserat licensbolag som hyr ut en massa varumärken, bl.a. Yves Saint Laurent. Man licenserar ut varumärken för att sätta på cigaretter och parfymer och allt möjligt krafs.
Brittiska konsumenter struntar nu i om många märkesvaror är äkta eller inte. Hemskt, tycker branschen förstås. Varumärket urvattnas. Men vems är felet då? Märkestillverkarnas eget, skulle ju jag säga. Och konsumenternas respons är rationell och god och bör tolereras, inte motarbetas.
Varumärken skall vara till för konsumenterna. De skall skydda oss från att bli lurade. Själv har jag en fågelkikare av österrikiska märket Swarovski. En av de tre topptillverkarna. De två andra är tyska Leica och Zeiss. Att sätta en toppkikare till ögonen är en fröjd. Den har en så stor och kristallklar och ljus bild att man häpnar. Plockar folk upp den efter att ha prövat en lågkvalitetskikare baxnar de. Man får ett "Oj!" som reaktion, "Det är ju som att öppna fönstret!". Daniel Swarovski föddes in i kristallsliparbranschen som var stor i Habsburgska kejsardömet Österrike-Ungern. Kristallkronor, ni vet! Han uppfann 1892 en maskin som kunde slipa mer perfekta kristaller än hantverkarna. 1949 slipade de till linser till en kikare. Det är fortfarande ett familjeföretag (värt åtskilliga miljarder Euro) men har två grenar, kristaller för bl a smycken, och världens finaste optik.
Det finns inget problem med piratkopierade Swarovskikikare. Kvalitetsskillnaden skulle märkas. Man har 38 glasingenjörer som bara sysslar med att hitta på nya trollkonster med 70 olika sorters glas, slipningar, prismor, ytbehandlingar. För att inte tala om kikarhusen och den exakta fokuseringsmekaniken inuti kvävefyllda magnesiumrör. Det är vad man får när man lägger pengar på en toppkikare.
Men låt säga att Swarovski även hade klistrat sitt märke på en massa billiga plastkikare som kom från en stor fabrik med kinesiska flickor som jobbar 16 timmar per dygn. I stället för att tillverkas i hermetiskt tillslutna dammfria labblokaler i Tyrolen. Och antag att man sedan försökte ta fantastiska priser för att det stod Swarovski på dem med enda syfte att köparen skulle kunna glänsa framför sina medmänniskor och visa att man hade råd med den. Trots att det bara var samma plastkikare som kostade 30 spänn på den kinesiska gatumarknaden.
Då hade vi fått se piratkikare. Samma fabrik i Kina som klistrade Swarovskimärken på plastkikarna hade förmodligen tillverkat dubbelt så många som Swarovskis order och skeppat ut ena halvan till svarta marknaden för att lägga sig på ett lägre pris. Men så har aldrig Swarovski agerat. Gucci och många andra har.
Det blir så om man försöker "bygga varumärken" främst genom reklam och tar bort substansen. Man kan ju se en sådan affärmodell som "autopiratism": röveri av det som gjorde en själv unik. Men urvattnar ju själv den där kunskapsbasen som var grunden för att varumärket var värt något. En tröja med en Guccilogga på har ju inget med den där kvalitetsmässiga läderhantverkartraditionen att göra. Från en samhällelig synvinkel skulle vi vilja förhindra att konsumenter blir lurade till att tro att en lågkvalitetsgrej som faller sönder efter två månader är en väska, sydd av herr Gucci eller hans antällda, som skulle hålla i 30 år.
DN skriver om tullens kamp mot kineserna. Och EU:s tull- och skattekommissionär säger att "Även allmänheten har ett ansvar här att inte låta sig frestas av billiga men falska fyndvaror". Fast då har man spänt kärran framför hästen och börjat förväxla det privilegium som staten - av vissa skäl - delar ut genom immaterialrätten med en rättighet. Gå tillbaks till Milton Friedman och försök se vad han säger!
Vi kan ju bara hoppas att enorma fabriker i Kina får bukt med varumärkesindustrin och att de där fabriksägarna tar undan hälften av licenspryttlarna och släpper ut dem på marknaden. Kan de underminera varumärken som inte står för någonting annat än luft så att vi kan lägga våra pengar på annat skall vi snarast tacka dem.
Att använda statens våldsapparat och resurser till att upprätthålla rätten att tjäna multum på att producera skit med loggor är helt fel. Kampen mot piraterna borde de där företagen sköta helt själva - eller ändra affärsmodell. Staten skall lägga sina resurser på pirateri som är skadlig, t.ex. förfalskade läkemedel. Vi vill inte ha sockerpiller när vi tror att vi äter äkta medicin även om placeboeffekten kan vara stor. I Kina dömde man sin högste läkemedelschef till döden för att han tagit mutor och släppt igenom verkningslösa piratmediciner. Kort senare avrättades han.
Det är på viktiga områden vi behöver statens våldsmakt och rättsväsende. Jag är dock mot dödsstraff.
Uppdatering: Det hade visst skrivits i DN och SvD idag om integritet och IPRED1 med kommentarer från bloggar som opassande , högerkonspiration, kulturbloggen, plus intressant nog nätgurun framför andra och IT-rådgivaren till regeringen, paf!
Vad gäller EU-domstolen och IPRED1 så är väl redan IPRED1 tagen av EU, så då borde väl utslaget gälla även senare när den blir implementerad i svensk lagstiftning. Jag menar, i EU lagstiftningen som EU-domstolen ska ta ställning till, finns den ju redan med, eller?
Posted by: Jörgen L | 2007-07-24 at 17.24
Jo, man tycker ju egentligen det, Jörgen, men vet inte ...
Apropå Swarovskis kristallbusiness (som är deras stora grej) har den nya generationen jobbat med hype och branding, delvis mot den gamla generationens önskemål, och högt pris för något som inte är så tekniskt svårt längre. Och hotas nu helt följdriktigt av både pirater och tillverkare med lägre priser i Tjeckien och Kina.
Posted by: Oscar Swartz | 2007-07-24 at 19.38
Hej !
Nu har jag lagt till denna artikel i följande svenska "digg"-sidor:
digga.se
sovrat.se
farskpressat.se
vigillar.se
hajpa.se
hypa.se
bloggping.se
Gå till din digg-sida och ge Oscar din "vote,sovra,röst,pil upp,hajp,hype,röst".
Hälsn. Urban
stolt piratpartist
Posted by: Urban Sundström | 2007-07-24 at 20.47
Jag läste någonstans för ett par år sedan att det i Italien rentav är olagligt att köpa förfalskade märkesvaror. Jag minns inte huruvida redogörelsen var skriven på svenska eller engelska, men i korthet handlade den om en turist som, utan att bry sig det minsta om vilket märke det var, hade köpt ett klädesplagg av en gatuförsäljare. Strax efteråt blev han hejdad av polisen som haft ögonen på transaktionen, och fråntagen det nyinköpta plagget. Jag vet inte huruvida det dessutom blev böter, men det skulle inte förvåna mig. Kan någon bekräfta den här historien?
Detta är analogt med kriminaliseringen av nedladdning, alltså att inte som förut bara den som säljer/ger bort den olovliga kopian åker dit, utan även mottagaren, oavsett om några pengar eller annat gods samtidigt bytt ägare, enligt logiken att den som på något sätt möjliggör för någon annan att begå ett brott själv är medskyldig till brottet.
Argumentet ovan må vara begripligt om jag köper narkotika, men hur kan det tillämpas på köp av falska Levis om jag inte ens tittar på varumärket, och säljaren i mitt fall därför inte har tjänat ett dugg på förfalskningen? Jeansen kunde lika gärna ha varit märkeslösa. Vad blir nästa steg; skall vi åtalas också för att vi besöker nöjesparker där åkattraktionerna inte uppfyller gällande säkerhetsbestämmelser, för att vi skänker pengar till bedragare, eller för att vi bär utmanande klädsel på stan och därmed lockar någon till våldtäkt?
Jag hade svårt att komma åt din blogg tidigare under natten. Sedan läste jag på Slashdot att en ISP i San Francisco hade drabbats av strömavbrott, varvid bland annat just Typepad hade slagits ut. Nu är de tydligen på benen igen. Världen är liten; tidigare hade jag inte ens reflekterat över att denna blogg fysiskt finns i utlandet, trots att gränssnittet är på engelska.
Posted by: Anders Andersson | 2007-07-25 at 04.53
Mycket bra krönika! Gillar berättartekniken, väldigt trevligt att få både copyfight och kuriosa om fågelkikare i en och samma text.
Posted by: Blämbel or Blenda | 2007-07-25 at 10.31
Bra text! Autopiratism är ett suveränt ord. Ett alternativ kunde vara självplagieri (som låter rätt likt självplågeri, passande nog)
Utöver ditt läkemedelsexempel så
är ett annat aktuellt exempel på "pirateri som är skadlig" den giftiga pirattandkräm som förekommit.
"Dödligt gift i falsk tandkräm"
i Sydsvenskan
Men man borde nog även i sådana fall göra en skarp skillnad på själva piratkopierandet och på att ha skadligt innehåll i en produkt på ett sätt som skiljer sig från vad innehållsförteckningen anger (och från vilka förväntningar allmänheten rimligen kan ha på produkten).
Det är det senare som är det problemet. Jag skadas ju lika mycket av om colgate eller pirat-colgate stoppade gift i tandkrämen.
Och omvänt, om pirat-colgate var en exakt kopia till lägre pris skulle många konsumenter gärna köpa den.
Så för att tackla den giftiga tandkrämen räcker det kanske med lagstiftning kring innehållsdeklarationer, giftiga ämnen osv. Staten behöver då inte anti-piratlagstiftning för att komma åt de farliga produkterna.
Posted by: no | 2007-07-25 at 10.58
Anders, vore intressant att få veta mer om det där spåret, att köp skulle kunna vara förbjudet på vissa ställen.
Oj Urban, tack! Visste inte att det fanns så många diggtjänster. Man undrar ju vilka som överlever.
Blenda, vill du ragga optiknördar hänger de i landets mest välsorterade kikarbutik, trots namnet Gunnar Olsson Foto, som ligger på Hornsgatan i Stockholm. Se där, ytterligare en insikt från denna blogg!
no, jo, du har rätt angående farliga produkter: Där behövs ju inte varumärkeslagstiftningen för att komma åt dem. Och i de fall jag tog upp skulle väl bedrägerilagstiftning räcka egentligen, dvs som konsumentskydd. Själv har jag inte tänkt igenom varumärkeslagstiftningen helt och kan inte nog mycket om den. Men jag misstänker att den "perverterats" från att ha varit inriktad på nytta för konsumenter till att vara ett skydd för producenter vars enda affärsmodell är att blåsa upp själva varumärket och "ladda det" genom massiv marknadsföring. Och sedan begär de att staten skall skydda deras "marknadsinvesteringar". En del blir nog förvånade eftersom jag i stort sett håller med Johan Norberg i hans syn på globalisering, men jag tycker att Naomi Kleins No Logo har saker att tillföra där. Har inte läst den förrän i våras, några år efter hajpen.
Posted by: Oscar Swartz | 2007-07-25 at 12.17
Mycket intressant och välskrivet inlägg. Jag gillar idén om att Copyright och Yttrandefrihet står i motsats till varandra - välkomnar vi det ena får det andra ge vika, och vice versa.
Skulle väldigt gärna se det spinnas vidare på i ett längre utlägg. Jag kan se rubriken:
"Copyright eller yttrandefihet?"
Det skulle verkligen ge en motvikt till de slagord vi ofta hör från upphovsrättsindustrin; "Piratkopiering är stöld".
Stöld används helt felaktigt i sammanhanget, men har styrka. Yttrandefrihet har även det styrka, men dessutom en verklig koppling; inte bara ett ord som används i propagandasyfte.
Posted by: Jon | 2007-07-25 at 15.05
Här varnas det för köp av piratkopior i Italien som
Anders Andersson skrev om.
Posted by: Anders E | 2007-07-25 at 15.45
Oscar: Tackar och bockar för alla oumbärliga tips man får östa över sig här :)
Jon: Att yttrandefrihet och copyright står i motsats till varandra är som sagt ingen nyhet. Ett exempel från Sverige är när Ulf Lundell för några år sedan tyckte sig ha upphovsrätt på ett personligt brev han skickat till Karolina Ramqvist och protesterade mot att det publicerades i antologin Fittstim.
Problemet kvarstår tyvärr och var väl en av anledningarna till att Creative Commons startade? För vidare läsning rekommenderar jag dig att börja med dessa två artiklar på Copyriot: Klareringskultur, fair use och dokumentärfilm och “Clearing-kulturen” hotar dokumentärfilmare
Posted by: Blämbel or Blenda | 2007-07-25 at 17.11
Oscar, jag tolkar det som du är mot varumärkesskydd. Vad är det nu för fel att ge sockerpiller namn från kända läkemedel eller sätta falsk innehållsdeklaration på asken. Lagstiftning som kräver att folk talar sanning kan aldrig bli en rättighet. Det är i själva verket en inskränkning i andra människors rättigheter: Yttrandefriheten.
Hälsningar från en som anser att alla rättighetsteorier är "nonsens på styltor" och att rättigheter och moral har utvecklats i konkurrensen mellan olika samhällsformer.
P.S. Min fågelkikare är en KOWA TSN-1. Den var ny 1986. D.S.
Posted by: Johan Nilsson | 2007-07-25 at 18.25
Liten petsak: Regeringen har inte lagt nån proposition än, det är ännu så länge bara ett PM som har fått ut på remiss, så har du några känningar i remissinstanserna så jaga dem med blåslampa. Det är redan en del jurister som har tyckt att det är främmande för svensk rättstradition, men justitieministern tassar på i ullstrumporna med sitt: "Det är väl bra att dom avlastar polisen, och det viktigaste är att det ska finnas lagliga alternativ." och ställer sig fullständigt oförstående till hur privat polisväsende skulle kunna hota rätssäkerheten...
Posted by: Jörgen L | 2007-07-25 at 18.48
Johan Nilsson, vad gäller varumärkesskydd har du tolkat fel. Och jag är inte "emot" upphovsrätt heller. Dock anser jag att immaterialrätten har spårat ur och inte gör det den borde och att den i många fall och tillämpningar nu är till skada, inte nytta. Och att den därför bör reformeras mycket kraftigt. De där immateriella rättigheterna har kommit att ses som just naturliga "rättigheter", oavsett vad man tycker om rättighetsfilosofin. Och då får man gå tillbaks och titta på problemet med att betrakta dem som sådana. Varumärkesskyddet kan ju ha olika funktioner men om man börjar tycka att det finns för att garantera att någon skall "ha rätt" att tjäna pengar är man ute och cyklar enligt min mening. Det är ju en sekundär effekt, dvs att man kan tjäna pengar när man väl har ensamrätten. Men det är inte därför det skall finnas.
Vad gäller att sätta en felaktig etikett på en pillerask skall man förstås få göra det. Ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Man skall inte kunna bli fälld för brottet "att publicera". Däremot begås ju en "handling": Man vilseleder. Om någon säger "passa dig noga, jag vet var du bor", till en annan person är det ju knappast för yttrandet man skall fällas utan för "handlingen" olaga hot.
När det gäller konflikten mellan copyright (immaterialrätt) och yttrandefrihet gäller det hela "ägandet" och "ensamrätten" till ett visst yttrande. Kommunikationsprofessorn Kembrew McLeod registrerade frasen "Freedom of expression" som varumärke för att göra en poäng av det i sin bok Freedom of Expression®: Overzealous Copyright Bozos and Other Enemies of Creativity.
Ah, du menar tubkikare! Alltså min handjagare är en Swarovski. Som tub har jag Leica. Den lilla 62-millimeters, väldigt behändig och gullig.
Posted by: Oscar Swartz | 2007-07-25 at 19.01
Johan Nilsson:
"Hälsningar från en som anser att alla rättighetsteorier är "nonsens på styltor" och att rättigheter och moral har utvecklats i konkurrensen mellan olika samhällsformer."
Rättigheter är nonsens, okej ... Auschwitz, here wee come! När nazisterna tog makten och utrotade alla de hatade var det helt okej, således? Jag menar, det skedde ju genom att "rättigheter och moral har utvecklats i konkurrensen mellan olika samhällsformer." Nazisternas moral är att de har rätt att utrota de människor de hatar och de vann i konkurrensen. Det var kanske inte så de menade? Men det var så du sa ...
Posted by: Ulf Åkesson | 2007-07-25 at 19.57
Anders E, tack för informationen från Konsument Europa. Då är det rentav värre än jag mindes historien. Italien tycks ha extrema lagar på det här området, och jag frågar mig vad som har föranlett dem. Kan det ha med kampen mot maffian att göra?
1994, när EFF hade etablerats i USA och höll på att få systerorganisationer i andra länder, spreds nyheten om att italienska finanspolisen (Guardia Finanza) hade genomfört omfattande razzior mot användare av Fidonet och beslagtagit deras datorer, officiellt på den grunden att det var ett "nätverk för piratkopiering". Jag hittar ingen källa till det nu, men jag tror mig också ha läst om en hypotes att det inte främst var upphovsrättsinnehavarnas intressen som föranledde de hårda nyporna, utan den italienska skattemyndigheten, vilken betraktade piratkopieringen som en förlorad skatteintäkt! I så fall undrar jag vad den italienska skattemyndigheten tycker om gratis programvara i allmänhet...
Överhuvudtaget har Guardia Finanza stora resurser till sitt förfogande, åtminstone i jämförelse med det svenska skatteverket. Medan svenska banker är skyldiga att skicka in kontrolluppgifter avseende sina kunders konton inför deklarationen, så lär italienska finanspolisen ha rätt att själva gå in i bankernas system för att granska vilka uppgifter de vill (tyvärr har jag ingen källa att peka på här heller; jag tror det var en TV-dokumentär).
För att återvända till den norska skolklassen som fick vända ut och in på sin packning för att en av eleverna hade köpt ett märkesförfalskat armbandsur, så föranleder det mig inte att vara försiktigare med vad jag köper - jag blir i stället försiktigare med vilka länder jag väljer att besöka. Jag reser dock inte utomlands särskilt flitigt alls, och jag har aldrig varit i Italien, så det känns inte som någon vare sig stor eller märkbar "uppoffring". Vad kan vi göra här hemma i Sverige för att undvika att dylik lagstiftning sprider sig till fler länder? Svartlistning av italienska märkesvaror..?
Posted by: Anders Andersson | 2007-07-25 at 22.00
Jag är på semester! Solen håller på att gå ner, men det har varit toppenväder på Byske Havsbad idag :-)
Iallafall, kommissionen har stämt
Sverige för att IPRED1 inte implementerats i tid. Kommerskollegiums databas säger att sista dagen för genomförande av direktivet var 2006-04-29 (sök på "immateriella"), vilket stämmer bra med artikel 20 i IPRED1 ovan: "Tjugofyra månader efter antagandet av detta direktiv".
IPRED2 gäller som påpekats straffrättsliga åtgärder. Det finns enligt min mening starka skäl för att Sverige ska rösta mot detta förslag i rådet. Jag tror nästan alla svenska europaparlamentariker röstade mot förslaget, och eftersom vi inte ens implementerat IPRED1 så kan vi ju inte veta om vi ens behöver IPRED2, om det nu inte skulle räcka med de starka skäl som EFF, FFII, EBLIDA och BEUC lagt fram.
Domstolens utlåtande i förstainstansrätten handlar just om rättighetsinnehavare som vill ha ut IP-addresser. Läs domen på svenska, den är inte helt obegriplig! Se här tex:
Klaganden i målet vid den nationella domstolen (nedan kallad Promusicae, kort för Productores de Música de España) är en ideell förening som består av producenter och utgivare av musikinspelningar och ljud- och bildupptagningar med huvudsakligen musikaliskt innehåll. Promusicae ansökte om att domstolen skulle ålägga en spansk leverantör av Internetaccess, Telefónica de España SAU, att till Promusicae lämna ut vissa Internetanvändares uppgifter avseende identitet och hemvist. Promusicae hade identifierat dessa personer genom så kallade IP-adresser samt det datum och klockslag då dessa användes.
[...]Det är förenligt med gemenskapsrätten att medlemsstaterna fastställer att personrelaterade trafikuppgifter inte får lämnas ut för att möjliggöra civilrättsliga åtgärder mot intrång i upphovsrätten.
Utlåtandet är inte bindande, men som jag tolkar det visar det på möjligheten att regeringen går betydligt längre än vad rättsläget kräver. Och det verkar som om fler läser Generaladvokat Kokott på samma sätt. Den här läsningen cirkulerade på en tysk mailinglista:
provisions that could be read as permitting the retention of communications data.
Jag kan bara hoppas att Sveriges akademiker tar bladet från munnen och talar om för oss dödliga vad EU kräver och vad som är regeringens hittepå.
Posted by: Erik Josefsson | 2007-07-25 at 23.18
Ulf Å: OMG. Godwins lag. YHL. HAND.
Anders A: Free software?!? You can't just give it away½!!!!!
Posted by: Blämbel or Blenda | 2007-07-26 at 00.13
Sjukt skarpt inlägg, som vanligt. Ang. piratkopierade märkeskläder så var det trendigt ett tag i början på 90-talet i hiphop-kretsar att bära uppenbara piratkopior. Kom i samma veva som samplingshysterin. Härligt!
Posted by: General L.F.O. | 2007-07-26 at 10.57
Blenda:
Hehe, jag vet. Men Godwins lag säger ingenting om en jämförelse är giltig eller ej, vilket den var i detta fallet. Sen har jag inte en aning om vad "YHL.HAND" betyder ...
Oscar:
Bra skrivet! Klockren analys av en del varumärkesaktörerna.
Posted by: Ulf Åkesson | 2007-07-26 at 22.28
Erik, det var ju en mästerlig kommentar under semestern: Att svenska regeringen kanske går betydligt längre än minimikraven i EU. Mycket intressant input!
Posted by: Oscar Swartz | 2007-07-26 at 22.46
"Copyright kräver att staten tar till våld för att upprätthålla den och varje gång något sådant sker måste vi vara försiktiga."
Fast på just den punkten är ju immateriell och materiell egendom lika, vilket man måste "råka bortse från" och det gör det till ett sårbart argument (om man inte är anarkist)..
Posted by: frags | 2007-07-27 at 12.31
Jodå frags, jag förstår det där argumentet men håller inte helt med. Fysiska saker kan i princip med våld försvaras och tas tillbaks "i naturen". Utan staten. Om någon annan grottman skall ta ditt spjut från dig måste han i pricip använda våld och klubba ned dej. Och du kan ta tillbaks objektet. Om du däremot sjunger en sång eller berättar en historia vid lägerelden och någon av de andra upprepar storyn vid lägerelden vid granngrottan har han inte begått våld mot dig. Du kan förstås försöka straffa honom genom att klubba ned honom eller få honom att betala licens. Men historien eller sången finns ju där ute, den kan inte tas tillbaks utan lever sitt eget liv. Och det är alltså du som begår våldet, inte den som "använde" det där immateriella. Men jag vet att diskussionen kan föra in på diverse anarkistiska resonemang om vem som har "besittning" av fysisk egendom att bara sådan som används av en person egentligen kan anses legitim etc. Fast det vore nog att gå för långt att dra allt det här. Och jag skall gärna erkänna att jag inte är inläst på anarkismens kanon.
Posted by: Oscar Swartz | 2007-07-27 at 12.49
Innehållsdeklaration är till för bl.a. allergiker, diabetiker och veganer. Det är dessutom bra att kunna ta reda på vad man stoppar i sig, annars kan man ju ha en produkt som säger sig vara socker och sedan innehålla 50% socker.
Att förfalska en innehållsdeklaration eller kalla sockerpiller för läkemedel är ren och skär bedrägeri.
Att företag lurar konsumenter är ingen nyhet då det är kärnan i marknadsföring och kapitalismen.
Posted by: daniel | 2007-07-27 at 13.02
Google borde givetvis erbjuda sina sökalgoritmer till upphovsrättsinudstrin så att de enkelt och effektivt kan söka efter upphovsrättskyddat material.
Google i samhällets tjänst, vilken otrolig goodwill - supersökmotor ger supergoodwill ;-)
Posted by: Anonymous | 2007-07-27 at 15.00
Ulf Åkesson skriver: "Rättigheter är nonsens, okej ... Auschwitz, here wee come!"
Det är visserligen OT, men jag kan utveckla lite. Det du tar upp, nazismen, går att foga in i det jag skriver om, att rättigheter vuxit fram genom att olika samhällen har sökt lösningar och hävdat sig bättre eller sämre i konkurrensen. Nazister tyckte säkerligen att de hade någon sorts "rätt" att göra etnisk rensning av befolkningen. De trodde sig också ha en "rätt" att annektera tyskspråkiga områden.
Det visade sig dock att omvärlden reagerade på denna moral och förklarade Tyskland krig. Den nazistiska moralen överlevde inte för den förmådde inte försvara sig.
I stället är det anglosaxisk moral som kunnat dominera världen. Stor frihet inåt kombinerad med förmåga att ena sig utåt har gjort den "duglig" i konkurrensen. Övriga delar av världen har apat efter, mer eller mindre frivilligt.
Objektiva värden och därmed objektivt goda rättigheter anser jag inte finnas. Man kan däremot tala om populära och överlevnadsdugliga moraler och rättigheter.
Det är en gammal diskussion detta, subjektivism vs. objektivism.
Posted by: Johan Nilsson | 2007-07-28 at 17.01
Oscar,
Tack för svar om rättighetsteorier. Jag köper att om motståndaren använder sig av ett perspektiv så kan man använda sig av samma perspektiv för att påvisa självmotsägelser.
Hade en kommentar till följande du skrev:
"Vad gäller att sätta en felaktig etikett på en pillerask skall man förstås få göra det. Ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Man skall inte kunna bli fälld för brottet "att publicera". Däremot begås ju en "handling": Man vilseleder. Om någon säger "passa dig noga, jag vet var du bor", till en annan person är det ju knappast för yttrandet man skall fällas utan för "handlingen" olaga hot."
Det borde gå att betrakta upphovsrätt på samma sätt. Det är ok att dela ut en film enligt yttrandefriheten, men du kan dömas för "handlingen" brott mot upphovsrätten, d.v.s. att undergräva möjligheten för producenten att kunna ta betalt.
Jag läste även bland kommentarerna: "Att förfalska en innehållsdeklaration eller kalla sockerpiller för läkemedel är ren och skär bedrägeri." En helt likvärdig mening är: "Att dela ut en film är rent och skärt upphovsrättsbrott".
Den enda skillnaden jag ser är att bedrägerilagstiftningen är mer populär och förankrad än upphovsrätten.
Gränsen för när ett yttrande övergår i handling verkar även den vara subjektiv. :-)
Posted by: Johan Nilsson | 2007-07-28 at 17.49
Om ingen annan gör följande koppling när de läser inlägget ovan så hjälper jag lite på traven.
Gucci står inte för någon säkerställd kvalité, konsumenterar köper lika gärna en kopia med Guccis märke på. Men kopian utan det fastsydda märket vill de inte köpa, fast kvalitén är identisk.
Märket är altså bara en social konstruktion, fast en medveten skapad sådan. År av propaganda och olika försök att påverka människors livsval och livstil har gett resultat, ett artificellt behov har skapats.
Marknadsekonomins rättfärdigande (att den bäst mättar människors behov, behov som hela tiden skapas av marknadskrafterna går inte att mätta) falerar därmed, men återställs något av piratkonsumtionen.
Posted by: Dawwe | 2007-07-29 at 02.36
Det där med varumärken var väl en sak förr, numera tillverkas "kopiorna" många gånger i samma fabrik, jag har själv en "kopia" av en tröja köpt i thailand. Både orginalet och kopian skall vara tillverkad i samma fabrik men enda skillnaden är att dessa säljs via orginal företaget samt via "pirat" företaget. Att man outsourcar tillverkningen urholkar varumärket uppenbarligen eftersom man knappast kan hävda att kvaliteten skulle skilja dessa tröjor åt.
Posted by: toxi | 2007-07-29 at 11.18
Toxi,
jag har köpt en del piratartiklar, dels i USA och dels i Asien och det är eller i varje fall var en enorm skillnad avseende kvalitét. Som exempel, de vanliga pikétröjorna från Ralph lauren (som får biceps att se så där bra ut ..), de jag köpte i en butik original i Boston håller samma form och färg idag 4 år senare medan kopiorna jag handlade på gatan knappt höll en säsong. Det var iofs ganska uppenbart då man kunde se och framförallt känna att det var en enorm skillnad i det tyg som användes, man såg också hur väl sömmarna var gjorda på original tröjorna, det räckte med en tvätt för att uppenbara den bristen.
Konsumenter är inga idioter, de som har råd köper kvalitét medan de billigare kopiorna köps av, ja vem då kan man undra. Nu lider ju inte immateriella kopior av samma problem då det kostar ungefär lika mycket att framställa en kopia av perfekt kvalitét som en kopia av dålig kvalitét, en digital kopia kostar för övrigt nästan ingenting att producera.
Posted by: Anonymous | 2007-07-30 at 11.52
Alltså det du beskriver är ju det klassiska pirat produkten, den tillverkas i en helt annan fabrik och är därmed inte likvärdig produkt.
Det jag belyste var att världen är inte lika entydig i denna fråga längre och dessa varumärken utsätter sig i en risk då man lägger ut produktion tex på externa leverantörer. Det enda som ett sådant företag särskiljer sig mot en pirat förlaga är hur monentära strömmarna flödar.
Fast det är säkerligen fortfarande mest vanligt att pirattröjor håller en lägre kvalitet än orginal.
Posted by: toxi | 2007-07-30 at 16.19