Om Burma och fredlig strid för ett fritt Internet

De marscherande munkarna i Burma berör mig verkligen. Längre ned finns en fredlig stridsskrift jag författade 1996 och som passar här. Fler och fler munkar ansluter. Idag är de 15.000 munkar och lika många "civila" som hakar på skriver SvD/DN/TT. Jag är fascinerad av civil olydnad. Icke-våld. Satyagraha och fildelning. Revolutioner som sker genom mental styrka och obändig vilja, där folk på ett fredligt vis gör det omöjligt för en part som sitter på vapenmakten att agera, såvida de inte vill avliva hela folket. Det står och väger nu. Regimen måste ställa till ett massivt blodbad igen om de vill sitta kvar. Munkarna har nu uppmanat hela folket att delta. Nunnorna marscherar också. Folkresning från och med idag! Skjuter inte generalerna nu kommer marscherna att växa tills alla utom den militära eliten deltar. Fotfolket, de vanliga soldaterna kommer att konverteras också och få blommor i gevärspiporna.

Juntan tillhör världens största kleptokrater. En nation som medvetet organiserats så att de militära elitfamiljerna skall kunna extraherar resurser medan resten av folket tillhör de fattigaste på jorden. Man byggde ju till och med en hemlig ny huvudstad ute i djungeln för att man skall kunna leva lyxliv utan insyn från massorna. På YouTube kan man se ledarens, general Than Shwes dotter, gifta sig. Först läckte en tio minuters version ut men nu finns en tvåtimmars version nedbruten i 24 avsnitt om fem minuter per styck. Avsnitt 1 finns här. Kleptokraterna i Burma har lyckats förse sig med fantastiska mängder diamanter att hänga runt sina halsar. I ett av världens fattigaste länder. Sveriges Radios korrespondent Nils Horner rapporterade i Ekot och Godmorgon Världen den 23 september om filmerna på YouTube som en ögonöppnare för hur eliten i Burma lever. Om hur Internet i och för sig är strikt kontrollerat men att ungdomar på internetcaféer glatt går förbi alla spärrar genom att ha adresser till proxyservrar som censorerna inte hinner spärra och ser till att ta del av och sprida information blixtsnabbt.

Även Karin Strandås, statsvetare, miljöpartist och ordförande för Svenska Burmakommittén tar upp den nya tekniken i DN: "Det är stora skillnader jämfört med upproret 1988. Nu finns det mobiltelefoner, digitalkameror och satelliter. I dag vet man inom någon timme vad som hänt i Burma. Jag tror att mediauppmärksamheten kan ge effekt på juntan.". Vågar de skjuta? Mitt tips: Nej! General Than Shwe får asyl i Pyongyang. Eller kanske på okänd ort i Kina för att Burma blir en belastning för Kina. Vi får se ...

Det känns passande att här publicera en artikel om friheten på nätet som jag skrev 1996 när jag som förste person i landet satt i polisförhör, misstänkt för att ha spridit barnporr på nätet. Någon hade hittat inscannade bilder av nakna ungar från danska tidningar som var lagliga i slutet på 70-talet. Bilderna hade funnits på Bahnhofs newsserver i Uppsala och varken polis eller åklagare visste någonting om det där konstiga "Internet". Som grundare av en internetleverantör och som ägare till den där servern inleddes en förundersökning mot mig och mina kollegor. Den lades ned: Leverantören hade inget ansvar för vad folk postade på anslagstavlor då. Inte ens ett passivt ansvar. (Man kan läsa mer om själva Uppsalahistorien här i ett nummer av Janne Axelssons nyhetsbrev FNA.)

Min artikel nedan är fortfarande (lika!) aktuell när det gäller kommunikation på nätet. Det handlar om Burma också! Det är litet intressant att jag funderade en smula över "fildelning" och "piratkopiering" där trots att media bara talade om mord och sex. Jag har inte på något vis rubbats i min övertygelse om att nätet måste skyddas från klåfingriga politiker och mediemagnater som vill ta tillbaks kontrollen och återupprätta den gamla världen igen. Detta var vid en tidpunkt då spridning av barnporr var förbjuden men innehav var tillåten. Efter detta tappade politikerna huvudet och lyft bort innehav från grundlagarna. Ingen information skall vara förbjuden att inneha. Innehavsförbud = tankeförbud. Artikeln är pedagogisk eftersom många inte kände till vad Internet var och återspeglar debatten år 1996. Men inte mycket har ändrats:

"På internet sprids barnporr och bilder av styckmord, det vet väl alla vid det här laget. Tidningar gillar dock att blåsa upp ytterst marginella företeelser för att sälja lösnummer och här krävs grundlig folkbildning om detta nya medium.

Tänk er själva att ni ställde ut en dator på ett bord i trädgården och bjöd in alla i kvarteret att bruka den. Många skulle använda den till nyttiga saker. Hundägaren undrar om någon kan rasta jycken på fredagarna. Någon vill ha tips för att få rosorna att växa.

Sedan några år tillbaks finns ett system som liknar trädgårdsdatorn fast på ett globalt plan. Det kallas Internet News eller Usenet.

Systemet är förbluffande. Någon gör någonstans ett inlägg i en av de hundratals diskussionstrådarna som finns i någon av de uppåt 20.000 ämnena, newsgrupperna. Inlägget dyker upp på rätt plats i rätt debatt på tusentals så kallade newsservrar jorden runt. Alla kan konversera med alla på dessa elektroniska anslagstavlor, oavsett var i världen de befinner sig.

Internet News är ett osannolikt fiffigt system för global masskommunikation. Tidigare var sådan kommunikation förbehållen de kapitalstarka eller dem som hade kontakt med redaktörer. Vi matades med information uppifrån, information som hade producerats och filtrerats av politiska och mediala eliter. Nu kan alla för en billig penning publicera saker som blir tillgängliga för hela världen utan att någon Fröken Stork är framme och näbbar redan innan materialet sänts ut. En newsserver bör ses som en befrielse för mänskligheten, en teknisk plattform som gör det möjligt att kommunicera.

I praktiken är en newsserver en burk, en dator. Den behöver inte ens ha en skärm. Mellan newsservrar jorden runt pumpas information dygnet runt. Varje dag kommer kanske 300.000 nya diskussionsinlägg, meddelanden och bilder från människor i olika länder. Varje dag raderas samma volym från diskarna. Innehållet växlar ständigt och skapas kontinuerligt av alla användare på internet.

Olagligt material kan givetvis dyka upp i en allmän trädgårdsdator. Någon kan ta med sig ett program hemifrån och kopiera ned det på datorns hårddisk. Och kvarterets i övrigt skötsamme kamrer kan kopiera upp det på en diskett och ta hem det utan att betala licensen. Kvarterets buse kan förstås lagra ned en förbjuden bild som sedan nästa besökare kan kika på.

I Uppsala uppstod nyligen en moralpanik när några barnporrbilder hittades bland det material som flödat till den lokala internetpåfarten Bahnhofs newsserver. Materialet hade sänts från USA och hade under sin resa passerat och varit lagrat på datorer hos världens stora telebolag, bl.a. MCI, Sprint, Tele2, hos olika universitet, EUNet och hos andra små internetleverantörer.

Vem är då ansvarig för eventuellt olagligt material som hamnar på datorn? Den som ställde ut datorn i trädgården eller den som skickade det olagliga materialet?

Traditionella media tycks ogilla att människor helt fritt kan delta i global masskommunikation utan att individernas skrifter eller inlägg först måste passera redaktörers vakande ögon och rödpennor. Det finns därför tendenser att vilja pressa in datorkommunikation i mallen för tryckta skrifter. Vi internetleverantörer, de tekniska datorspecialister som gör kommunikationen möjlig, skulle enligt den modellen få ett slags ansvarig utgivarroll och börja övervaka vad folk gör på internet. Det skulle då bli förbjudet att ställa ut en öppen och oövervakad dator i trädgården eller på internet.

Själv diskuterade jag frågan ganska utförligt i en skrift som publicerades av Timbro och som skickades ut till Sveriges alla riksdagsmän och andra makthavare. Den bar titeln "Brev till Sveriges IT-reglerare" och argumenterar för att det måste vara användaren som är ansvarig för materialet, alltså den som faktiskt sänder ut bilder och texter.

Man ser tyvärr en hel del oseriöst rapporterande om internet som går ut på att skrämma de okunniga. Efter moralpaniken gick Bahnhof in i sin newsserver och försvårade utbytet av meddelanden adresserade till pedofila ämnen. Den som vet hur internet fungerar inser dock att åtgärden mest kan betraktas som symbolisk och som en markering att man stödjer de lagar som finns för informationsspridning genom traditionella kanaler. Det ligger dock i själva konstruktionen av internet att vem som helst alltid kan sända ut vad som helst.

Låt inte feta rubriker om otyg på nätet lura er! Internet är den mest befriande kommunikationsteknologin som världen skådat. Om folkflertalet lyssnar på sensationsjournalisterna och följer med i censurivrandet riskerar vi att helt enkelt få ytterligare ett TV-liknande medium där vi matas med information från kapitalstarka företag och myndigheter, information som redan sållats och kollats av eliterna. CNN och DN, Försäkringskassan och shoppinggallerior kan vi dock få tillgång till på andra sätt. Det är individernas fria publiceringsmöjlighet som gör internet unikt som medium. Det vore en stor tragedi om internets specifika själ utplånades redan innan de oinvigda hunnit uppleva den.

OSCAR SWARTZ är ekonom och fri skribent och har varit lärare på Handelshögskolan i Stockholm. Han är också delägare i Bahnhof Internet Access AB, Uppsala".
(... dvs delägare 1996, inte nu. Bolaget heter Bahnhof AB idag och drivs av mina f.d. kollegor.)

Jag imponeras ständigt av Pirate Bays olydnad och kaxighet. Nu har de polisanmält en massa stora mediebolag. Striden sker fredligt från deras sida. Med våld från Maktens. Precis som i Burma. Hittills ...

Comments

[Bett R World]

Nu när världens ögon är riktade mot Burma, är chansen stor att befria nobels fredsprisvinnare:
www.actionburma.com

Skriv på och ett mail skickas till Burmas regeringmedlemmar.

[General LFO]

Gäääsp.

[William]

Men Bahnhof gav tydligen med sig.

"Bahnhof beslutade i detta akuta läge att för första gången spärra sin newsserver så att den inte längre tar emot all information den erbjuds. // Vi har kanske plockat bort ett dussin grupper, endast sådana med namn som har med sex och pedofili att göra."

[Oscar Swartz]

William, du läser i FNA, ja vi "tog bort" gruppnamn som indikerade saker som skulle vara direkt olagliga (alt.binaries.pictures.sex.pedophilia och allt vad grupperna hette) att distribuera och som pressen fokuserade på och som fick barn till anställda att bli utfrusna i skolan t.o.m. eftersom krigsrubrikerna vid den tiden antydde att vi satt där på Uppsalaslätten och tjänade pengar på att sprida barnporr. På en newsserver kan man förstås posta vad som helst i vilken grupp som helst. Det var därför jag kallade det hela symboliskt vid den tiden. Rättsläget var oklart och frågan var hur man skulle ta hand om nya fall om folk rapporterade fynd av barnporr. Lag om elektroniska anslagstavlor fanns inte ännu. Men det var i första hand ett beslut för att ge anställda en behagligare situation och i andra hand ett ekonomiskt beslut.

[Antikristen]

"Bilderna hade funnits på Bahnhofs newsserver i Uppsala och varken polis eller åklagare visste någonting om det där konstiga "Internet"."

De vet fortfarande inget om det där konstiga "Internet".

Fascister brukar ju inte besitta några högre former av intelligens, oavsett om det är kleptokrater i Burma eller självutnämnda mörkermän i sverige.

[William]

Visst, jag betvivlar inte att det fanns goda skäl; ekonomiska och hänsyn till anställda, och jag förstår beslutet helt och hållet.

Men jag tycker mig ha saknat sådan förståelse när det är andra som gjort liknande saker, exempelvis implementerat barnporrfiltret. De gör väl också det av, i första hand ekonomiska skäl, och säkerligen också för att ISP X-anställda inte ska behöva jobba på "företaget som stödjer barnporr".

Visst finns det skillnader, men likheterna känns fler. Vad gjorde ni förresten efter att förundersökningen lagts ner, dvs efter det att rättsläget blivit klart?

[Andreas]

Det är iaf intressant att läsa att det då var samma konflikt mellan media och internet som idag mellan "gammelmedia" och bloggare. Fortfarande verkar vissa vara lika okunniga och rädda för den frihet internet en gång var till för. Fast idag håller lagarna tyvärr på att komma ikapp.

[Oscar Swartz]

William, jämförelsen med filtret haltar enormt. 1) Det finns inga krigsrubriker på förstasidan av tidningarna om operatörer som inte använder ett godtyckligt barnporrfilter. Och folk vet vad internet är nu. Ett småföretag med några få anställda som är kända på orten är en helt annan sak än en större operatör dessutom. 2) Det är skillnad på att aktivt blockera innehåll som andra huserar jämfört med att äga en burk där det ligger saker, även om man anser att det borde vara avsändarens ansvar. 3) Rättsläget var inte klart efter förundersökningen. I detta fall, när vi hade tagit bort materialet efter påpekande, befanns vi inte skyldiga till någonting. Vad det skulle innebära för driften framöver var oklart.

Nej, jag har inte förståelse för att man som accessoperatör genom förhandsgranskning blockerar innehållet på andras nät. Eftersom jag är för fri företagsamhet och avtalsfrihet anser jag att man har rätt att göra så. Men jag tror inte man vinner ekonomiskt på det och jag tycker inte att man borde göra det av rena frihetsskäl. När det gäller att husera webbsajter eller anslagstavlor kan man ställa lägre "frihetskrav" på leverantören.

[William]

Jag håller delvis med.

Men huruvida det förekommit krigsrubriker beror väl på vad som avses. När Telia (och ytterligare några ISPer) först valde att säga nej till att införa filtret, vilket de förmodligen gjorde främst av ekonomiska skäl (de såg ingen mening med att lägga pengar på att erbjuda en sämre tjänst) skrev Aftonbladet att "Telia säger nej till barnporrspärr"*, vilket fick dem att ge med sig**, återigen förmodligen av ekonomiska skäl. Ja så här lät det 2005***.

* http://www.aftonbladet.se/nyheter/article271303.ab
** http://www.aftonbladet.se/nyheter/article271449.ab
*** http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/lenamellin/article271556.ab

[Ava]

Men liiite bättre layout kan du väl fixa? Det går ju fan inte ens att läsa som du har det nu!

Fast du är ju ganska snygg iofs... :-))

Nä! Fixa till layoten - nu! *ha-ha*

[Mamma Bibbi]

Ja, det är jätteintresant med internets betydelse när folket i Burma nu försöker bli befriade från utsugarna. Det är intressant att få veta att buffliga underhuggare kan förtrycka ett helt folk. Sadam Hussein hade ju också en väldigt enkel bakgrund precis som Burmas general. Tyvärr har inte din spådom om att de inte skall skjuta slagit in. Nu, sex dagar efter din första blogg har flera dödats.
Det är oväntade reaktioner när folket reser sig. Jag har själv varit med om en resning på Korsika 1979. En stor mängd människor, mest unga män tågade och skanderade för att få gehör för Korsikas självständighet. Mot dem gick en bepansrad grupp kravallpoliser med visir på hjälmarna, sköldar och kängor. Plötsligt ville jag vara med och bekämpa övermakten och började gå vid sidan av främsta ledet! En helig vrede hade drabbat mig! En man från orten frågade om vi var turister. Ja! Han ropade : Fort in i gränden! De skjuter när som helst. Vi sprang in på en liten gata och strax kom en tårgassalva som fick oss att gråta svidande tårar i mer än en timme. Det var en omtumlade upplevelse som jag tänker på varje gång sådant händer som i Burma nu. Om man är tillräckligt devoted inför striden så går man i ledet även om det finns risker. Samtidigt är det gräsligt att tänka på att det i princip är unga män som går mot andra unga män som i sin tur är styrda av någon typ av övermakt. På Korsika hade fransmännen förstås skeppat över franska poliser för att undvika avhopp och "blommor i gevärspipan". Nu lär munkarna sitta inspärrade i Burma. Men vi får försöka stödja folket genom upprop och kanske bojkott av olympiaden som Desmond Tutu föreslog på Bokmässan här i Göteborg igår.

[steelneck]

Japp, jodå, jag håller med dig Oscar. Det är häftigt med fredlig och folklig resning. Kurage, nu får det vara nog, vi ställer upp längre!

Idag kan vi också hoppas på en liten "tack vare Internet" aspekt som kan vara nog så viktig att peka på när våra politiker våldför sig på de friheter som burmeserna så gärna vill åtnjuta.

Men tycker inte du också att det är konstigt att folk så gärna engagerar sig i burmesernas frihetskamp, men är så fruktansvärt blasé när våra politiker går i motsatt riktning och på område efter område beskär sådant som står till grund för den frihet burmeserna strävar efter?

Idag har vi ju själva slagit in på rädslans väg som leder till de där många små stegen av goda intentioner efter den där vägen ingen vill gå. Våra politiker gör sig till drakdödare som bara hugger av precis de ideal de säger sig vara för. Det är Cover Your Ass politics. Ett samhälle som inte har tankar om någonting bättre, har bara rädsla som sin enda agenda. Tidigare hade vi t ex. höger och vänster, och då trodde man åtminstone på något. Men det vi ser idag är ett samhälle som inte tror på något, och ett sådant samhälle är i synnerhet rädd för de som tror på och strävar efter något, och klistrar gärna på dem etiketter som fanatiker eller nåt i den stilen. De med de största rädslorna och farhågorna blir de som styr.

Att måla upp det värsta utan faktiska bevis, är CYA-politik, och det innebär en förändring från bevis-baserade beslut till spekulerande beslut, från välgrundat till ogrundat. Konsekvensen är; Hur kan någon som ser fel begås, som är baserade på vad som tros hända, kunna motbevisa den spekulationen? Det kortsluter i slutändan hela vårt system där man är oskyldig till motsatsen bevisats, och detta gäller såväl i stort som i smått, från datasäkerhet till hela samhället.

Those who trade liberty for a little temporary safety, deserve neither liberty nor safety.

Jag tror att väldigt få inser visheten i det gamla citatet av Benjamin Franklin. Vad det bygger på är att utan frihet, så förlorar säkerheten sitt berättigande. Därför är frihet aldrig någonsin en motpol till säkerhet - tänk på dem som är villiga att offra sina liv för frihet. Har man fått detta om bakfoten, då gör man sig obönhörligen till drakdödaren som hugger huvudena av just precis de ideal man säger sig vara för.

Låser du in dig själv, eller stänger du världen ute? Styrs du av rädsla eller möjligheter?

Det är ur detta som "preemptive strikes" kommer ifrån, nämligen spekulerande beslut/politik som bygger på rädsla. Skjut först fråga sen. - Jag gillar inte min granne, jag tror att han vill mig illa.. så det är bäst att jag går dit och slår honom på käften innan han slår mig. Man kan ju stilla undra hur de är uppfostrade som tänker så.. Det sista det leder till är minskad rädsla, det slungar istället in samhället, eller individen i en ond paranoid spiral.

Att vara övervakad, eller ständigt behöva bli kontrollerad, är per definition att inte vara betraktad som oskyldig till motsatsen bevisats, att ständigt vara misstänkt. Konsekvensen av frihet, rättsäkerhet osv. är att en å annan tveksam person går fri. Allt detta ställs på huvudet när man målar upp farhågor och tar beslut efter dessa, detta är roten, beslut fattade på spekulation och farhågor istället för bevis och fakta. Skjut först fråga sen, och detta leder till att man gör sig själv till något som inte är ett dugg bättre än de man tror sig bekämpa.

Men det är väl så att en frihetskamp gör sig bättre i TV än en motsatt långsam nedmontering av friheter baserad på rädsla. - The rise of the politics of fear - Det är vad som händer hos oss, hemma på våran gata.

[steelneck]

OBS. frågan i mitt förra inlägg "Låser du in dig ..." var inte ställd till Oscar, utan retoriskt till läsaren av inlägget.