Martyren som behövdes: Jammie Thomas

Den fildelande allmänheten har nu fått en välbehövlig martyr. Som SvD skriver:
"Hennes advokat berättade att Jammie Thomas grät när domen presenterades.
- Det här är en kvinna som kämpar för att få ihop pengar till räkningarna"..

(Bilden djuplänkad från SvD, artikeln ovan)

Jammie Thomas har dömts till ett skadestånd på 1,4 miljoner kronor i USA för att ha fildelat 24 stycken låtar. Eller snarare för att ha haft låtarna på sin hårddisk som samtidigt var öppen för andra att komma åt utifrån nätet. 60.000 kronor per låt. I skadestånd till storindustrins rika skadeståndsadvokater, skivbolagsdirektörer och popdivor. Egentligen ville dessa figurer ha 24 miljoner kronor av kvinnan eftersom de säger att hon hade många fler låtar.

Enligt E24.se är hon dessutom amerikansk indian, en fattig och socialt belastad grupp i USA, i varje fall de som inte driver kasinon. Och det rör sig dessutom om låtar från riktigt snortäta popprodukter. Men även ett svenskt death metal-band finns med bland dem som vill skinna Jammie Thomas. Storyn är en fantastisk PR-möjlighet för piratrörelsen.

I New York Times kan vi läsa detaljerna. Domaren bestämde att det inte spelar någon roll om någon alls har laddat ned låtarna från henne: "Rather, the act of making them available could be viewed as infringement, the judge ruled.". Läsarnas kommentarer är inte nådiga. Skivindustrin har inga vänner. Men pengar fortfarande. Blir det inte ensamt? Vilka som är de riktiga skurkarna är ju solklart.

Nu vill vi se en doku-serie där vi får följa en fattig indian som sliter och släpar för att försörja sina två ungar och som troget går och avbetalar på sin skuld. Och omväxlande med detta skall vi se advokater som smörjer kråset på lyxkrogar och skivbolagsdirrar som åker mellan sitt mansion i LA och sitt penthouse i New York och klagar på hur folk stjäl från dem så att de måste åka första klass (eller business class, hu!) bland pöbeln i stället för att ta privatjet som förr.

Man får anta att skivindustrins affärsmodell framöver blir att sluta producera musik, som de ju ändå inte kan tjäna pengar på enligt dem själva. Sedan stämmer de helt enkelt allmänheten som sitter och byter gamla sköna Frank Sinatra-låter sinsemellan. Det vore ju den vinstmaximerande strategin nu såvitt jag kan se.

Industrin hoppas att det hela skall sända en signal som säger att det inte är OK att fildela deras låtar. Men det är ju helt ok att fildela. Enligt vanliga människors moraliska principer och åsikter.

Och denna åsikt sprider sig. Det är inte bara "pirater" och amatörbloggare och mellanstadieungar som inte ser något fel med att dela med sig av digitala filer. De närmaste åren kommer vi att få se ett strömhopp av kulturskribenter, kolumnister och journalister, det är min tro. Till den framtidspositiva sidan. Hos SvD kan man nu läsa rubriken "Vansinne under fildelningsrättegång".

Speciellt när man som den klantiga SONY-juristen som sa att någon som kopierar över en låt från en inköpt CD till sin dator är en tjuv och borde ha betalat dem två gånger. Det är både moraliskt och juridiskt inkorrekt. I varje fall i Sverige. Här har ju "rättighetshavarna" lobbat igenom att de redan får betalt två gånger faktiskt. De där avgifterna på tomma medier ("kassettskatt") avser just att ge "kompensation" för sådan lagligt tillåten kopiering. Visst vore det trevligt att få "kompensation" varje gång någon läser ens text med motiveringen att de stjäl den genom att kopiera den från Typepads server till sin webbläsare. För att inte tala om någon skulle printa ut den på papperskopia. Grov stöld! Vi skribenter vill ha en "pappersskatt". Öh?

Nu lär skadeståndsstrategin kanske inte bli framgångsrik i EU trots industrins mäktiga lobbyverksamhet. Cecilia Renfors lydde, vilket jag skrev om här, och tyckte att man skall betrakta bredbandsoperatörerna som hälare som befattar sig med stöldgods när deras kunder kommunicerar. Därför skulle de vara tvungna att till Antipiratbyrån och andra privatgarden lämna ut uppgifter om deras egna kunders surfande. För att industrin skall kunna stämma vanligt folk till ruinens brant precis som i USA. Kanske dags för svenska politiker att vakna nu?

Det pågår ett mål i EU, vars generaladvokat har uttalat sig på ett sätt som verkar förhindra utlämning av uppgifter från operatörerna. Svenska statliga myndigheten Datainspektionen går på samma linje. Operatörerna kommer inte att hjälpa till såvida de inte tvingas. Redan tidigare finns ju intitiativet Integritetsmärkning av operatörer från Bahnhof. Glocalnet har nu antagit en liknande policy där man i princip säger att de skall slänga alla brev från Antipiratbyrån och liknande sammanslutningar i papperskorgen.

Piratpartiet påpekar att det finns tung juridisk kritik mot förslaget. I kommentarerna till deras artikel finns länkar. Från DN: "Marianne Levin som är professor i juridik vid Stockholms universitet håller med om att regeringen i sitt förslag övertolkar EU-direktivet.
- När det gäller information om personuppgifter drar man direktivet längre än vad som är avsikten.". Jag skulle ju dock kalla det Maktens och Etablissemangets förslag. Inte bara den här regeringens. Thomas Bodström är ju en kontrollfreak som hatar Internets nya möjligheter till kommunikation. Det var han som tillsatte utredningen.

Opassande går igenom frågan också och har även länkar till andra bloggare.