Digitärer i alla länder: Förenen eder! Kom till Sverige!

Så var det dags för Håkan Roswall att lämna in sitt åtal mot The Pirate Bay-pojkarna. Fyra personer är misstänkta för medhjälp till intrång i upphovsrätt. Dagens Nyheter kallar dem en 47-åring, två 29-åringar och en 23-åring.

47-åringen skriver själv på SVT Opinion. Han är den ökände Carl Lundström förstås. Wasabrödsarvtagaren och tidigare huvudägaren av internet- och teleoperatören Rix|Port 80, som skall ha sponsrat hackerpojkarna med bandbredd och rackutrymme i Göteborg i början av verksamheten.

De andra namnges t.ex. i Sydsvenskan och hos IDG och är förstås Fredrik Neij och Peter Sunde, 29-åringarna. Och Gottfrid Svartholm Warg, 23-åringen. Däremot åtalas inte Mikael Viborg, The Pirate Bays juridiska ombud som ju blev utsatt för husrannsakan och att tvingas lämna DNA-prov av Roswall i något som framstod som en hämndaktion från åklagaren på grund av Viborgs försvar för yttrandefriheten i ett annat mål. Blir det skadestånd där månntro?

Förhärdad brottsling: Gottfrid Svartholm Warg (t h) på kriminellt nätverksparty i augusti 2006 med ledarskribenter från både Expressen och Södermanlands Tidning, intellektuella liberaler, internationella konstnärer, politiska ledare, se mitt fotoalbum, Bara partypinglan Monique Wadsted fattades bland alla "skruttpojkar", ho ho!

Sunde förnekar brott förstås även om Daniel Westman tror det kan bli fällande dom för medhjälp till upphovsrättsbrott. Piratbyrån som ju sedan flera år är frikopplad från The Pirate Bay tror inte att sajten kommer att stoppas även om killarna blir fällda. Nej, det tror inte jag heller. Och inte Håkan Roswall heller enligt uttalanden i pressen. Så varför gör man det hela? För att få en prövning förstås. Men även för att kunna använda PR mot fildelningen, vilket jag återkommer till i nästa postning.

"Driften av The Pirate Bay finansieras genom reklamintäkter. Härigenom sker ett kommersiellt utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer.", skriver Roswall i stämningsansökan enligt E24.se. Ja, det får man ju hoppas. Det krävs ju mycket kräm i piporna och rejäla servrar och en intelligent, distribuerad systemarkitektur och mycket jobb med det hela. Allt med syfte att låta användarna på nätet byta information.

Det var ju en sak som förvånade mig en smula under mitt middagssamtal med justitieutskottets folkpartist häromkvällen: Hon verkade helt omedveten om hur fildelning sker och trodde att folk laddar ned musik och film från stora servrar som drivs av pirater. Så är det ju inte alls och Roswall har uppenbarligen inte hittat upphovsrättsskyddade filer som delats ut på alla de otaliga servrar han lagt beslag på. The Pirate Bay är en kommunikationsplattform genom vilken människor får kontakt med varandra och kan meddela att "Hej, jag har en fil hemma hos mig på min egen dator som heter så här, skall vi skeppa den mellan varandra?". Det gör det ju litet svårare va? Får man driva sådana anslagstavlor?

Intervjun med Peter Sunde i Sydsvenskan är väldigt intressant. Han fångar vad som gör The Pirate Bay så speciellt: "Vanligtvis lade folk som drev fildelningssajter ner verksamheten när nöjesindustrin kom med sina hotbrev. Det var arton–nittonåriga killar som blev livrädda och trodde att det som stod i breven var sant. Andra sajter försöker vara tysta och agera i det hemliga. De är rädda för industrin. Vi tycker inte att fildelning är fel, då ska det inte förpassas till något man gör i skymundan".

Men The Pirate Bay lade inte ner verksamheten. Istället publicerade de breven, tillsammans med sina hånfulla svar, skriver Sydsvenksan.

Det var därför de blev världsberömda och hamnade i Vanity Fair, Wired, BBC, Wall Street Journal m.m. Det var därför Sverige blev känt som piratnäste. Inte på grund av våra lagar som faktiskt inte är "slappare" än andra länders även om Hollywoodlobbyn försöker få det att framstå så. Det var på grund av ett antal rebellers fuck-you-attityd.

The Pirate Bay har inte smugit. Våren 2005, alltså över ett år innan razzian, hade SvD en lång artikel med bilder på bl.a. den nu åtalade Fredrik Neij. SvD plåtade honom och Julien Nebbout i den serverhall som Carl Lundströms telebolag ägde och där han bjöd på rackplatser och bandbredd. Fredrik var anställd som tekniker och hade den där hobbyn vid sidan av.

Eller var det en hobby? Mycket kommer att inrikta sig på pengarna, vilket jag återkommer till. Men låt säga så här: När en sajt börjar dra enorm trafik och man måste köpa eller tigga nya servrar att installera hela tiden, skydda dendfrån DDoS-attacker, när användare börjar klaga på att den ligger nere, ja då är det naturligt att man försöker hitta sätt att få den självbärande. I nätvärlden finns det alltid folk som är intresserade av högt trafikerade sajter för att visa reklam och som hör av sig med förslag om banners och annat. Och i den världen finns det väldigt många lager på lager av affiliates och annonsnätverk och återförsäljare och annat. En djungel. Dessutom finns listpriser som rabatteras med 80 procent ibland. Det är varken konstigt eller upprörande att man hoppar på ett sådant tåg men vi kan förutse att det kommer att göras stor grej av ekonomin i det hela även om det inte verkar ingå ekonomiska brott i åtalet.

Media läser in sig på fallet nu. Att rekvirera hela det offentliggjorda materialet kostar ca 6000 kronor har jag förstått. Man talar om mejlkonversationer där de inblandade talar om pengar och överskott. Det skall bli spännande att följa men jag rekommenderar kritisk läsning.

Om pojkarna blir fällda, vad kan vi vänta för straff? Marianne Levin, juridikprofessor med upphovsrätt som specialitet säger att fängelse är väldigt väldigt ovanligt. Böter och skadestånd är mer troligt. Roswall begär 1,2 miljoner kronor sammanlagt i skadestånd "till staten". Det är tydligen den summa han kommer fram till att de verkligen tjänat på det hela. Vad nu det innebär. Om det är nettot efter flera års verksamhet totalt för dem var det ju småsummor. Hollywoods egen advokat Monique Wadsted tror garanterat på fängelse. Tja, vad är fängelse egentligen? Bara lite skön vila för att plugga eller skriva en bok. Inget som avskräcker någon som har moralen på sin sida i alla fall och står immun mot samhällelig skam. Då förutsätter jag att man får avtjäna det hela på något annat ställe än Kumlabunkern bland förhärdade rånare och mördare förstås men det lär väl bli fallet.

Oavsett utgången skulle man alltså kunna säga till alla fattiga "digitärer", de egendomslösa som bara äger sin kunskap och sin vilja att ta sig an det nya digitala samhället: Kom till Sverige och driv era sajter! Stå upp för den nya världen som The Pirate Bay har gjort! Om ni hamnar i fängelse ett litet tag är det inte hela världen: Svenska fängelser är fantastiska och ni får fri mat och kan med stor sannolikhet läsa in universitetskurser i juridik och annat användbart. Drabbas ni av dagsböter spelar inte det någon roll eftersom de utgår från er inkomst. Ja, tänk vad roligt om Sverige kunde bli en riktig breeding ground för rebellisk nätkultur.

"Come to Sweden! Be a Pirate! Find community and purpose! The land of free information, free sex, social welfare and humane prisons!". Något att tipsa Svenska Institutet om kanske? Bhagwan lyckades ju locka väldigt kvalificerade människor att sälja sina hus och ge upp karriären för att leta efter nya världen i livet. Inte avsett att dra paralleller i övrigt dock.

Upptäcker förresten att IDG har hämtat ut den offentliga handlingen som åtalet utgör och lagt upp som PDF här (se även torrent-länk i kommentarerna). Vi lär få mycket citat ur Pirate Bay-killarnas mejlkonversationer den närmaste tiden. Ur de där tusentals sidorna av förundersökning.

Följ även Anders Mildners blogg hos Sydsvenskan.