En vecka i Tibet: The Economist rapporterar
The Economist råkade ju ha en korrespondent i Lhasa just när oroligheterna bröt ut. Jag rapporterade igår om hans skriverier inifrån staden. Han har nu skrivit en mycket detaljerad redogörelse för sin vecka där. Han var tvungen att åka igår den 19 mars, när tillståndet gick ut. Nu vill världen veta vad som händer med de där som deltog i kravallerna. Blir de behandlade som huliganer eller som politiska dissidenter? "Hot mot nationella säkerheten", som SvD skriver, låter ju som något av det värsta myndigheterna kan ta till. Vad blir straffen? Det är ju verkligen kontraproduktivt av Kina att vara så restriktiv med informationen.
Läs gärna rapporten A week in Tibet: Trashing the Beijing Road hos The Economist. Den etniska komponenten står helt klar: "The destruction was systematic. Shops owned by Tibetans were marked as such with traditional white scarves tied through their shutter-handles. They were spared destruction. Almost every other one was wrecked.". Han-kinesernas och Hui-muslimernas affärer förstördes.
Varför, kan man undra? "Richer, but not happier", är en av The Economists lakoniska rubriker. Och som en Tibetkännare, författare och bergsklättrare hos The Guardian skriver: "When I first visited Lhasa in 1993, people still defecated in the street. Now it is a modern and much bigger city, albeit a largely Chinese one". Och där ligger väl det känsliga: En kultur som "invaderas" av drivna affärsmän och nybyggare. Visst tar dessa med sig utveckling men vad händer med den gamla kulturen och ens "eget" inflytande över denna? Ungefär det Johan Engblom tar upp på Aftonbladet debatt idag.
The Economist recenserar också två böcker om Tibet. En av dem, Memories of Life in Lhasa Under Chinese Rule, säger mer om det skräckvälde som Mao införde i Kina än om någon specifik policy mot Tibet. Jag känner igen beskrivningarna av fängelse, arbetsläger, grannskapskommittéer och politiska kritikmöten från t.ex. svenske journalisten Ola Wongs mycket läsvärda bok (länkad i min förra postning) om farfaderns eländiga liv under inbördeskrig och Maoistisk kommunism. Samma saker hände överallt i Kina. Men det är klart, ansåg man att ens land hade blivit invaderat och man blev pådyvlad Maoism och kulturrevolution skulle nog känslorna vara djupa även om man nu får materiellt välstånd och mer frihet och Tibet moderniseras i rasande fart.
Detta sagt, kan jag ju i princip hålla med Buddhismen om att "detachment" från ägodelar och det materiella kan vara av värde och att lycka är relativt och inte främst beror på prylar. Jag tar verkligen mer och mer avstånd från tom varumärkesfetischism. Människor som anger shopping som fritidsintresse skrämmer mig lika mycket som folk som direkt frågar vilket stjärntecken man är född i. Jag inser också att ens egen "icke-materialism" är väldigt relativ. Jag vill ju trots allt ha ständigt snabbare och kapablare datorer från Apple. Och om jag har en diskmaskin skall det ta mig sjutton vara en i edelstahl som är utvecklad av tyska spetsingenjörer och den skall vara så tyst att den måste ha en liten laserlampa som visar en röd fläck på golvet för att man skall veta att den är i gång. Ingen slamrig kinesisk plastleksak. Fast att läsa The Economist är en icke-materiell förlustelse som inte kostar speciellt mycket.
Men du, snälla. Kan du inte skriva en bloggpost om materialism och varumärkesfetischism? Det skulle vara så intressant att läsa för jag känner själv att jag inte är konsvekvent i den frågan. Jag kan förstå känslan folk har kring shopping, men jag tycker inte det är nyttigt ur ett personligt perspektiv. Mer saker gör dig inte lyckligare, lyckan måste finnas i att umgås med varandra. Och, så länge ett par jeans är snygga så är det väl det som är huvudsaken ändå är jag jäkligt noga med vad för märke av jeans jag köper.
Posted by: Hejhej | 2008-03-20 at 17.05
Mjaa, jag skriver nog inte på beställning sådär. Men idéer kan du få i en lång postning jag gjorde om bra och dålig användning av varumärken som jag ser det. Och indirekt då: vad jag betraktar som "fetischism". Jag talar bl a om Gucci och Swarovski här, du får gå en bit ned i postningen.
Posted by: Oscar Swartz | 2008-03-20 at 17.41
Dalai Lama kan inte säga mycket annat än att vända andra kinden till och inte hävda Tibet självständigt, han är andlig ledare för en fredlig religion/filosofi. Men den buddistiska livsstilen är de facto hotad av Kina-imperalismen som tvingar på dem varufetischism och därmed social kontroll. Kina vill så klart ha villiga arbetare som exploaterar naturresurserna i Tibet, inga icke-materialistiska munkar som lever på vatten och bröd.
Det är solklart att vi bör bojkotta Kina tills ockupationen och alla andra brott emot mänskligheten upphör. Tyvärr har vi blivit såpass passiviserade, "det där fixar politikerna", så det lär inte hända.
Posted by: Dawwe | 2008-03-20 at 20.12
Dawwe, nog är det möjligt att leva på bröd och vatten och meditera och säga nej till sjukhusvård och vetenskapliga landvinningar och dö vid 40 års ålder även i moderna samhällen. Men om man har valet mellan detta och en modern livsstil verkar de flesta välja det senare.
Posted by: Oscar Swartz | 2008-03-21 at 01.00
Finns det sådana diskmaskiner? o_O
Posted by: The Artist Formerly Known as Blenda | 2008-03-23 at 20.04
Blenda (f.d.), jodå AEG har ju haft det i flera år, när de kom med sin 41 dB-maskin. Siemens har någon och de leder ju tysthetsligan med 40 dB nu fast verkar ha dragit tillbaks alla sina toppmaskiner nu eftersom de just skall introducera en serie Mercedesmodeller kallade SpeedMatic. Ryktena går men det lär vara 40 dB och blå LED-belysning inne i karosserna. Men med digital infoskärm, så då behövs nog ingen laserfläck i golvet. Det är ju på helintegrerade modeller eller sådana som bara har en härlig dörr i rostfritt utan minsta knapp på som ljusfläcken behövs. Miele har säkert laserfläck och de är ju nere på 41 dB också. Det tyska ingenjörsracet går vidare.
Posted by: Oscar Swartz | 2008-03-23 at 20.53
OMG, jag ska nog köpa en ny diskmaskin istället för en ny dator :)
Posted by: The Artist Formerly Known as Blenda | 2008-03-23 at 23.06
off topic: Hej på dej, Oscar.
kanske skriver lite om Control Alt Delete 1996-2000, Kontrollbolaget, på min blogg under 2008.
Har du nåt att tillföra eller tillägga så är du alltid välkommen.
Håller mest på med vinylskivor nuförtiden: Phil Spector, Siw Malmkvist och Sven-Ingars.
regards
/robert
Posted by: Robert "Off topic" Boström | 2008-03-28 at 11.29
Nej men hej Robert! Härligt att internethistoria från gamla hjältar börja komma ut på nätet. Får gå dit och se om man kan hjälpa till att skriva historia då. Kör!
Posted by: Oscar Swartz | 2008-03-28 at 21.20
En vecka i Tibet med Brad Pitt, ouch. Kanske dags för en upptäcksfärd, gjuta av ansiktsuttryck och profiler.
Posted by: Speculator | 2008-03-29 at 21.55
ville bara tipsa om at tdc har gjort nogot liknande det du tänkte dig i http://swartz.typepad.com/texplorer/2007/07/kina-kper-musik.html, se på http://myclick.tdc.dk/mere/musikogtv/ där man endast skal betala för trafiken, men låtarna i sig själva är gratis.
Posted by: Swayde | 2008-04-01 at 14.40
tack Swayde! Jag vet att jag inte har bloggat fast det händer saker. Är helt utmattad av en grej jag jobbat med parallellt med andra saker. Förklaring kommer i morgon hoppas jag. Ska nog dricka sprit ikväll, pust.
Posted by: Oscar Swartz | 2008-04-01 at 15.03
"En kultur som "invaderas" av drivna affärsmän och nybyggare. Visst tar dessa med sig utveckling men vad händer med den gamla kulturen och ens "eget" inflytande över denna?"
Men detta är ju bakgrunden till alla koloniala befrielsekrig, även den som kineserna själva förde en gång i tiden.
Posted by: Sanjay | 2008-04-10 at 01.41
Tillägg: Samma typ av krig ser man även i delstater som Nagaland och Assam i Indien, somliga skulle säkert lägga till Kashmir men det är en helt annan femma). Bengaler som glatt flyttar in men blir attackerade av en bondebefolkning som ser sina feodala strukturer vittra bort med den inkommande modernismen och investeringarna i oljesektorn.
Posted by: Sanjay | 2008-04-10 at 01.46