Gerillaperformance mot FRA på Pride
Jo, jag bestämde ju mig för att ordna min egen lilla FRA-demonstration. Jag är ju ganska individualistisk och marscherade inte med någon grupp. I stället rörde jag mig som en gerillakrigare över staden med mitt hemsnickrade plakat och satte in attackerna där de skulle ge bäst utdelning. Sammanlagt räknar jag till sex distinkta scener, möjligen fler, i denna gerillaperformance.
Min femte scen kröntes av stor framgång och jag tycker att den bör sätta press på Alliansen. Nu har Mona personligen lovat att fixa det där med FRA. Tänk vilken svekdebatt det skulle bli efter den här bilden, ha ha!
Foto: Daniel Alsén, Politikerbloggen.
Men låt oss börja från början:
(1) Politikeraktion på Kungsgatan med glädjedans. Där placerade jag mig längst fram i åskådarledet med plakatet på vänsterhöger sidan om paraden i färdriktningen. Målet var att nå politikerna. Ungmoderaterna var på internationellt topphumör med dans i benen. Mitt plakat åstadkom stort jubel och fantastisk glädjedans och jag slickade givetvis i mig ovationerna. Riksdagsmän som Tomas Tobé och andra tunga moderater som tågade strax bakom (med ministrar som Tobias Billström och Anders Borg) insåg förstås att jag därigenom drivit in en kil i partiet och vinkade glatt och uppmuntrande för att inte förstöra de unga framtidshoppens festhumör.
Liberala Ungdomsförbundet svarade på samma sätt, med jubel! Härligt! Camilla Lindberg (fp) sprang fram och kramade om mig och Karin Pilsäter och andra riksdagsledamöter tittade avundsjukt på kramorgien och vinkade glatt. Centern med Federley och andra såg mig också.
Succé! Men vänsterblocket med (s) i spetsen var mindre glada av någon anledning. Partyhumöret fanns inte riktigt och jag fick inte så stor respons där så jag insåg att jag var tvungen att göra fler attacker.
(2) Integrerad i paraden Skeppsbron-Mariatorget förbi Slussen med högtalarutrop. Jag tog tunnelbanan till Slussen dit paradfronten inte hade kommit ännu. Där gick jag runt bland åskådarna och demonstrerade med min skylt. Jag gick nedåt Skeppsbron. Där anslöt jag till paraden och lirkade mig in i slutet av den stora folkmassan som dansade efter QX-vagnen men innan Qruiservagnen. Listig som jag är letade jag alltså ut en plats där det vara ganska glest och lugnt och utan en massa andra skymmande banderoller. Bildbevis:
Aktionen blev extra lyckad eftersom f.d. riksdagsmannen (och min f.d. partnerskapsförrättare) Tasso Stafilidis (v) och Robert Fux (även känd från Fläsk Privat, där han spelade Maj-Britt) var kommentatorer och stod på taket av det runda slusshuset och kommenterade paraden i stora högtalare och berättade för folk vilka som gick förbi. Jag fanns ju inte i något program men höjde min väldigt långskaftade flagga så att de skulle se. De nappade förstås och annonserade ut över Slussen att "Och här kommer en som kämpar mot FRA, Oscar Swartz!" (ungefär). Och senare hyllade de just Camilla Lindberg när (fp) tågade förbi och ropade återigen ut att hennes vapendragare Oscar Swartz passerat tidigare. (har jag fått mig berättat). Succé!
En bit upp på Hornsgatan stannade jag vid en bar där Bahnhofvännen Kristian Thorin hade placerat sig för att kunna utfordra mig med ett glas vin.
(3) Politikeraktion på Hornsgatan med hovbugning. Här slog jag till igen och stod längst fram i åskådarledet med min banderoll, nu till högervänster om färdriktningen. Samma reaktioner från ungdomsförbunden fast ännu starkare eftersom det kom som en överraskning för alla att den oförtröttlige FRA-aktivisten dök upp även här. Härligt! Magnus Andersson, CUF-ordföranden, gjorde en elegant hovbugning. Nu fångade jag också Mona Sahlins och Jens Orbacks odelade uppmärksamhet och fick vinkningar. Jag fick glada tillrop av ett moderat kommunalråd som sa att jag skall läsa DN Debatt i morgon måndag för nu händer det saker i (m) också. En lyckad andra attack mot politikerleden! Andra moderater kom fram och kramades. Precis som Camilla Lindberg en andra gång. Succé!
(4) Soloparad Hornsgatan-Tanto till regelbundna ovationer. Stärkt av vinet slog jag till igen när jag såg en jättechans öppna sig: Av någon anledning uppstod en väldig lucka i paraden. Man kunde tro att den vara slut. Men i fjärran hörde man trummor och musik och man insåg att det skulle komma mycket mer. Folk var sugna på mer! Så jag travade iväg med min skylt mellan åskådarleden. Hela Hornsgatan från Mariatorget till Zinkensdamm och sedan Ringvägen upp till Tanto paraderade jag alltså i nästan ensamt majestät. Folk hade inget annat ovidkommande som störde så ganska ofta uppstod spontana ovationer och applåder. Succé! Tack tack! Det var härligt att känna stödet! Bloggaren Björnbrum fångade min ensammarsch på bild. Kul med snabb återkoppling. Även Åsiktstorped fångade en bild under denna fas av aktionen:
(5) VIP-baren i Prideparken med Mona och ministrar.
Jag hade ju ett sånt där eftertraktat vitt armband till Prideparken och det var väl därför jag via den speciella VIP-ingången lyckades ta min skylt ända in i VIP-baren. Annars var ju inte banderoller från paraden tillåtna inne i parken. En av vakterna gjorde dock tummen upp för det kraftfulla och uppskattade budskapet. Och det var ju inte direkt en lastbil jag försökte köra in. Därinne i VIP-baren fanns förstås stora möjligheter till påverkan och jag tog tillfället i akt och talade och minglade med en mycket bra samling riksdagsmän och ministrar och prinsar, popstjärnor, skådespelare och annat löst folk. Ingen ungick förstås min demonstration även om skylten tidvis stod parkerad på ett strategiskt och visuellt slående ställe. Men jag såg även till att pränta in budskapet rejält. Mona förstod som bevisats av bilden ovan. Likaså Christofer Fjellner, EU-parlamentariker för (m):
(6) Permanent installation i riksdagen. Som kronan på konstverket blev Camilla Lindberg (fp) så kär i plakatet att hon ville ha det på sitt tjänsterum i riksdagen. Sent på kvällen stuvade hon därför in det i en taxi! Succé!
Alltså: Min gerillamässiga FRA-performance var en stor framgång. Och den var rolig. Och gav utdelning i form av mycket gratischampagne och mingel. Och visade att FRA-frågan inte alls glömts mitt i sommaren. Vad mer kan man begära?
Det var ju bara synd att det regnade så. Tyckte litet synd om Alexander Bard som minglade så fint med undertecknad och andra innan den stora BWO-konserten som genomfördes i hällande regn kl 23:30 på lördagkvällen. Nåväl, hans officiella Europridelåt gick ju om och om igen från högtalarna i den inledande ljudanläggningen i paraden under 4 timmar.
Och sedan till alla som har så mycket synpunkter på paraden - utan att ha sett mer än några bilder på ett par transor och sedan förfasar sig över dekadensen. Kolla gärna politikerbloggens bildkavalkad. Sedan kan man gå bakåt sida efter sida. En bildström från paraden helt enkelt. Eller varför inte Åsiktstorpeds bildsamling? Den rymmer fantastsik mångfald och Sverige vore ett förbannat mycket roligare land om surkarten firade mångfalden. Problemet är väl att de inte gillar mångfald och humor och livsglädje alls.
Tobias Brandel har i SvD producerat ett smått intressant reportage om "stil" i Prideparaden. Man kunde möjligen ha jämfört med andra parader. det är faktiskt inte bara i Prideparaden som en del spökar ut sig och har kul.
Dagens FRA-inlägg på SvD Brännpunkt från Bo Ekman och Bo Pellnäs breddade perspektivet en smula och satte bl.a. definitivt punkt för det där argumentet om "skydd mot terrorism". Läsvärd!
Recent Comments