Bilderna visar professorer som är kritiska till nuvarande immaterialrättsregim (Intellectual Property law). Foton från konferens vid Stanford University (Stanford Law School Center for Internet and Society) 11-12 mars 2006, som leddes av Lawrence Lesssig och Jamie Boyle. Läs mer här på bloggen. Konferensen firade 10-årsjubiléet av Boyles bok Shamans, Software and Spleens: Law and the Construction of the Information Society där han presenterade idén att vi behöver en "kulturell miljörörelse" där Public Domain försvaras på samma sätt som naturen/livsmiljön. Public Domain är alltså material som inte omgärdas av immaterialrättsliga stängsel utan fritt kan användas. När upphovsrätten till verk löper ut hamnar de i Public Domain, idag normalt 70 år efter upphovsmannens död. Citaträtt, eller "fair use", som de talar om i USA, kan också sägas vara en del av Public Domain. Bilden ovan visar en av arkaderna på Stanford, som brukar användas på film ganska ofta när man skall ha en amerikansk universitetsmiljö.
Talibanerna, förlåt tabloiderna, upphör aldrig att förvåna med sin illvilja och dumhet. Allt är givetvis inte dumt som står i dem men tillräckligt mycket för att man skall sucka djupt ganska ofta.
Expressen försöker nu skapa konflikt runt något de hittar på om en känd person, ringer sedan upp en annan kändis och lägger för denna fram en djupt vinklad sak, drar ur henne någon kommentar om deras egen falska story och klämmer upp detta som citat.
Båda kändisarna blir blåsta - och många läsare också, nämligen de som inte kan dechiffrera kvällspressens icke-journalistik.
Den här gången handlar Expressens uppdiktade historia om Piratpartiets invalde EU-parlamentariker Christian Engström som säger att han inte tänker gå på utskottsmöten i parlamentet som inte behandlar partiets kärnfrågor. Man lyckas få Marit Paulsen att kommentera en smashboll som hon förmodligen på falskt vis blivit serverad av Expressen utan att förstå bättre: "Men då är det så att fem-sex procent av väljarna tycker att det är ok att sälja sin röst till högstbjudande, och få månadslön och dagtraktamente utan att göra nåt."
Nej, de dryga sju procent som valde PP anser inte alls att Engström skall vara parlamentariker utan att göra något. Vi anser att han och hans assistenter skall jobba så mycket de förmår för att driva de frågor de gick till val på. Det gör man inte genom att sitta på möten där frågor tas upp som han ändå kommer att följa den gröna gruppens röstrekommendation i. Vi ville skicka blodhundar och mopsar till Bryssel.
Men hörrni, vad sagolikt härligt det är med nätet nu! För inte så många år sedan hade den där artikeln stått där oemotsagd. Engström hade inte fått någon replik på något vis. Möjligen hade någon journalist i ett annat medium tyckt att hon eller han hade kunnat göra en story av att avslöja Expressenartikeln som falsk. Men det är allt man hade kunnat hoppas på. Nu kan Christian Engström förklara själv och andrakanavslöja dumheten i Expressen.
Själv tycker jag det skall bli spännande att se hur våra Pirater kommer att jobba i Bryssel och vad de kan göra om de fokuserar.
Dessutom undrar man ju hur assistentskaran till sist kommer att se ut. Den ende vars formalia verkar klar är väl Erik Josefsson som i måndags började sin anställning för den Gröna gruppen i Europaparlamentet, alltså den gruppfinansierade assistent som svenska Piratpartiet fick. Här på EuropeanVoice.com finns en story om Erik Josefson och hans musikerbakgrund.
Själv blev jag intervjuad av Nyheter24.se, den ganska roliga uppstickarnättabloiden. Det verkade vara en artikel i Pridetider om communities och deras betydelse för homosarna eller HBTQ eller vad man vill kalla det. Och visst har communities som Qruiser haft stor betydelse. Det är ju en väldigt positiv aspekt på nätet: Att små och utspridda grupper kan ha kontakt med varandra på väldigt enkla och billiga sätt. Samt att man kan vara anonym. En del ser bara hot i form av "terrorister", "pirater" och "pedofiler", andra ser möjligheter till nya härliga liv och världar som en följd av kommunikationsfrihet. Piratpartiet finns i Prideparken.
Jag blev något förvånad över att artikeln hos Nyheter24.se snarare kom att handla om mig som person fast jag trodde att jag blev intervjuad som något slags nätexpert. Och den här tabloidbilden ovan med rubrikerna är ju kanske litet missvisande. Men, WTF! Just fokuset på mig kanske inte hjälper skribenternas bonusar så mycket dock, en av dagens snackisar är ju en Flashback-läcktlista över klickavlönade journalister där de båda finns med, ha ha!
En del av de saker det skrivs om i artikeln får kanske utförligare förklaringar om man även har läst vad min f.d. affärskompanjon, Bahnhofs stridbare VD Jon Karlung, skrev i sitt Sommarskriv på Newsmill. Mycket läsvärt om en smågalen tid!
Tankarna om sexköp som det snuddas vid i artikeln finns utvecklade tidigare på min blogg, där jag fick spelet av svenska politiska idéer och förslag om hur vi inte alls är medborgare i någon egentlig bemärkelse utan bara betraktas som livegna trälar under maktelitisternas dömande ögon.
Något liknandehänder ju nu med Pirate Bay. En holländsk domstol kräver att några utlänningar som driver en sajt som inte är baserad i Holland (såvitt jag vet längre) skall blockera den så att deras (dvs nederländska) medborgare inte kan kommunicera via den. The Pirate Bay har beordrats blockera accessen för holländare till TPB för att på så vis låta den holländska skivbolagslobbyn förbereda en stämning mot dem under tiden. Om de vägrar blockera skall Nederländerna bötfälla dem kraftigt. Men hur är det med jurisdiktion här egentligen? Kan de göra så? Kommer Sverige att hjälpa till att kräva in sådana böter? TPB kontrar med att stämma tillbaks.
Piratpartiet är ju ett parti med en kärna av frågor, ett fokusparti. Frågan är hur principprogrammets mer generalla skrivningar resulterar i konkreta ståndpunkter i frågor utanför kärnfrågorna där vi alla vet vad partiet står för (reformerad immaterialrätt, nej till massövervakning och censur av nätet etc.).
Om Piratpartiet får över 4 % i riksdagsvalet nästa år blir det minst 13-14 piratpartister som tar plats i den lagstiftande församlingen. PP har ju en en uttalad vågmästarstrategi. Den potentiella statsministerkandidat som lyckas få sin koaltiion att gå med på vissa krav från partiet kommer att få dess stöd.
Det finns debatt runt frågorna i Piratpartiets forum och en del verkar ha fått för sig att strategin är både glasklar och enkel. Så är det inte. Man kan inte ens tala om "vallöften" tycker jag. Även om partiprogrammet säger att PP vill att patent skall avskaffas är ju detta knappast ett löfte. Inte heller ett krav på eventuell regeringspartner. Snarare en långsiktig målsättning.
Ett rimligt vallöfte vore däremot att kräva av den som vill bilda regering att man upphäver FRA-lagen, eller snarare de delar som innebär att FRA får tillgång till trådburen kommunikation. Eventuellt inkopplade kablar skall kopplas ur. Direkt! Och en utredning skall tilssätts som ser över Sveriges säkerhetsbehov och hur de kan tillfredsställas utan att avskaffa våra fri- och rättigheter och hota det demokratiska samhället. Det kanske då blir ett valkrav.
Här kommer en låång postning. Men så har jag ju inte varit aktiv på ett bra tag.
Svenskar kommer att dödas, säger en talibanledareoch hävdar: "De utländska soldaterna är inte här för att hjälpa oss utan för att ställa afghan mot afghan". Det stämmer. Mer om detta nedan. Bildt ser en lång närvaro. Sverige befinner sig i krig: Expressen, DN, SvD. Talibaner attackerar redan. Och när man är i krig händer dumma saker. Man skjuter ihjäl oskyldiga vilket säkert avspeglar sig i befolkningens åsikter om trupperna.
Fp och m har lösningen: Trappa upp kriget. Skicka dubbelt så många svenska soldater till centralasien, SvD. Tolgfors ställer upp och försöker idag på DN Debatt förklara varför Sverige skickar soldater till ett kargt bergsland i Centralasien. Ett bisarrt argument är att vi är där för att hjälpa Afghanerna till en västerländsk kultur. Med det argumentet borde Sverige invadera en stor del av världens länder. Hela arabvärlden. Hela Afrika. Varför inte Kina? Sudan nästa där man vill piska kvinnor för att de har byxor.
Tolgfors verkar tro att det finns en liten grupp islamistiska extremister i Afghanistan som saboterar för en befolkning som egentligen är västerländskt individualistisk och demokratiskt orienterad. Och SvD trumpetar ut "vapenvila i Afghanistan" på första sidan. Det visar sig att man i den lugnaste provinsen ingått ett avtal (kanske ?) om att regimen inte skall attackera talibaner under en liten tid om talibanerna erbjuder sig att inte skjuta kandidater i valet och inte spränger vallokalerna i luften. Stabilt så det förslår alltså! Demokratibeyggandet i centralasien firar triumfer! Tydligen skall även talibaner kandidera. Tänk om talibanerna i regelrätta demokratiska val skulle få majoritet i rejäla bitar av Afghanistan?
För vad innebär demokrati i ett patriarkaliskt stamsamhälle? Är det val som nu hålls i Afghanistan att jämföra med vår demokrati? Som The Economist skriver är det familjeöverhuvuden och klanledare som röstar för hela sin grupp, inklusive kvinnor som plötsligt bara blivit passiva röstboskap för patriarkerna. Individen finns inte.
Tolgfors andra argument är att vi i Sverige blir säkrare av att skicka soldater till centralasien. För annars kommer Afghanistan att bli en träningsgrund för terrorister som vill spränga oss i bitar i Sverige. Han vänder på orsakssambandet. Det är på grund av trupper i Afghanistan och klantig utrikespolitik från USA som vi alls har ett terroristhot mot väst. Detta hot kan vi minska genom att dra oss bort. Eftersom just terrorismen används som argument för allsköns övervakning och statlig nätkontroll tycker jag själv att ett Piratpartistiskt valkrav vore att dra tillbaks svenska trupper från utlandet.
The Economist är en ständig källa till kunskap och hade en Special Report om Pushtunwali för knappt tre år sedan, alltså Pushtunstammarnas uråldriga rättssystem. Pushtunwali verkar vara en karikatyr av hederskulturer där man är etiskt förpliktigad att skipa rättvisa genom att döda i många sammanhang. Pushtunerna (eller Pashtunerna) utgör ca 40 % av befolkningen i Afghanistan. Presidenten är Pushtun.
En förundrad The Economist-reporter intervjuar en demokratiskt vald ledamot av parlamentet i Pakistan som även är ledare för en Pashtunklan. Han hade just återkommit från en Jirga, alltså ett rättsskipningsmöte mellan Pashtunska klanledare i Pakistan och Afghanistan. Som hämnd för att två flickor "kidnappats" av en annan klan skickade han som klanäldste iväg 4000 klankrigare som förintade en by och dödade 80 människor, inklusive de två flickorna, som ju dock ändå var vanhedrade. The Economist noterade att parlamentarikern verkade förbluffad av att någon kunde ifrågasätta om det var kompatibelt att vara lagstiftare och parlamentariker och samtidigt som klanledare ägna sig åt "rättsskipning" som låg helt utanför det etablerade politiska systemets.
Ett citat ur artikeln som visar vad det handlar om. "Nang" är Pushtunernas heder, det som styr allt.
“Any man who loses his honour must be completely ostracised,” said Sandaygul, a long-beard of the Mangal tribe in Afghanistan's south-eastern Paktia province. “No one would congratulate him on the birth of child. No one would marry his daughter. No one would attend his funeral. His disgrace will endure for generations. He and his family must move away.” In Pushtu, to be disgraced means literally to be an outsider.
There are infinite ways to slight a Pushtun's nang, but most involve zar, zan or zamin: gold, women or land. The search tactics of American troops in Afghanistan, five years after they invaded the country, tend to offend on all counts. By forcing entry into the mud-fortress home of a Pushtun, with its lofty buttresses and loopholes, they dishonour his property. By stomping through its female quarters, they dishonour his women. Worse, the search may end with the householder handcuffed and dragged off before his neighbours: his person disgraced. America and its allies face a complicated insurgency in Afghanistan, driven by many factors. But such tactics are among them."
I den utförliga artikeln framgår att man i Afghanistan och stamområdena i Pakistan länge haft konkurrens mellan två rättssystem: Islamisk sharia, nu på senare år tolkad på extremt vis av de s.k. talibanerna, och Pushtunwali. Talibanerna är i princip Pushtuner - och Pushtuner är förstås alltid muslimer. En konflikt gäller tydligen kvinnorna. Sharia anses ha en ibland för släpphänt hantering av kvinnor jämfört med Pushtunwali. Reportern sitter med på en jirga där traditionell Pushtunsk konfliktlösning diskuteras: Tvångsgifta tre flickor, 5 år, 10 år och 15 år gamla, med män från den klan man ligger i fejd med. Enligt Sharia är det fel att göra så.
I detta centralasiatiska bergsområde där Sharia slåss mot Pushtunwali skall svenska soldater alltså försöka implementera västerländsk demokrati. Man tar sig för pannan, som man brukar säga. Den här artikeln i SvD för två år sedan förtjänas läsas om. Ett citat (som jag använt förut): "Musa Khan uttrycker sin förvåning över att utlänningarna inte lär av historien. Hur Storbritannien blev besegrat för 100 år sedan och hur den sovjetiska armén med svansen mellan benen tvingades lämna Afghanistan 1989. - Det är bara en fråga om hur många döda kroppar människorna i USA och deras allierade behöver se innan de inser att det var en dålig idé att komma hit och kriga."
Och FRA-höken, moderate riksdagsmannen Göran Pettersson, vill förstås bara ha bättre skyttar och vapen och kan inte för en sekund tänka utanför sin krigiska grundinställning till världen.
I USA har man enligt New York Times just gripit en amerikan som ser ut som vilken amerikan som helst och pratar med grannarna. Misstanken: Att han, hans söner och en grupp rekryter skall bege sig till Pakistan och Afghanistan för att delta i Jihad. Det intressantaste är att denne till synes helylleamerikan 1991 blev dömd att få ena handen och ena foten amputerad i Pakistan efter ett bankrån för att stödja en Afghanska islamister. Makan säger om perioden 1989-92: "He was there fighting against the Soviets in a war that had the full backing of the U.S. government”.
Ja, är det någon som minns att USA fick med sig en rad länder på en bojkott av OS i Moskva 1980 som en protest mot att Sovjetunionen invaderat Afghanistan och stöttade en icke-islamistisk regering?
Sovjetunionen drog sig tillbaks 1989 men USA fortsatte att beväpna och stödja de extremistiska rebeller som kom att bli Talibanerna i ett par år till. (Sajten i länken har källhänvisningar och marknadsför egentligen en bok publicerad 2009 om amerikansk geopolitik av två professorer i statskunskap).
Det finns andra vägar att gå i utrikespolitik än att sända trupper till fjärran land. Men det vill inte nuvarande regering. Man stänger ned diplomatisk representation och skickar soldater i stället. "Genant för Sverige" skriver DN. Och farligt, skulle jag säga.
Kan Piratpartiets principprogram ha implikationer för utrikespolitik och resultera i valkrav som att dra tillbaks svenska trupper från Afghanistan?
Om jag vore i Stockholm skulle jag gått på två manifestationer den här veckan.
Hax skriver om varför man bör demonstrera i morgon. "Vad det handlar om på onsdag är alltså att vi säger: Vi ser er! Vi vet vad ni har i kikaren! Och vi tycker inte om det!"
Jag kikade i det dokument om Stockholmsprogrammet som justitiedepartementet refererade Camilla Lindberg till: "MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET: Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst - Större frihet i en säkrare omvärld". Laddas ned här [PDF]. Många andra har kommenterat (Calandrella, Amelia Andersdotter, Opassande) och jag gör några punktobservationer.
Eftersom jag grundade internetoperatören Bahnhof en gång i tiden slås jag av följande mening:
"en aktiv politik för internationellt samarbete nödvändig för att man ska kunna införa mekanismer för indragning av kriminella internetleverantörers IP-adresser och underlätta en snabb nerstängning av webbplatser utanför Europa"
Uppriktigt sagt har jag aldrig tidigare hört glunkas om någonting i den riktningen - och jag har följt de här frågorna länge. Vad menar man med "kriminella internetleverantörer"? Det finns ju direktiv och lagar som är till för att skydda operatörer från ansvar för vad deras kunder håller på med, just för att vi inte på enkelt vis skall hindra fri kommunikation och yttrandefrihet.
Det finns förstås aktörer som vill ge sig på leverantörerna på olika vis: Upphovsrättsindustrin exempelvis brukar ju uttala sig om bredbandsoperatörer som kriminella hälare när vanligt folk använder deras ledningar till att fildela material mellan sig. Man vill ju också införa filtrering av material så att vi inte skall komma åt allt som publiceras på nätet. Men uppfinningsrikedomen tycks inte ha några gränser. Nu är den på kinesisk nivå.
Det finns alltså i världen fem stycken RIR:er (Regional Internet Registry) som delar ut serier av IP-adresser till bl.a. Internetleverantörer. I Europa har vi RIPE NCC, baserad i Amsterdam. Det är grunden för att adresseringen skall fungera på nätet och att trafiken skall hitta rätt. Tydligen vill man kunna dra tillbaks nummerserier som delats ut för "kriminella leverantörer". Man kan ju göra tankeexperimentet att den operatör som huserar exempelvis The Pirate Bay helt enkelt skall kunna få sina IP-nummer indragna och att hela deras nät då slutar fungera för att man anser leverantören "kriminell". Detta måste vi verkligen hålla ögonen på.
EU skall givetvis ta tag i piraterna. Man skriver om förfalskning, vilket inkluderar piratkopiering. Där säger man sig vilja "bidra till att förstärka det internationella regelverket, för att på ett effektivare sätt kunna bekämpa dessa former av ekonomisk brottslighet, och stödja partnerländernas kapacitet på detta område". Se upp!!
I övrigt talar man i Stockholmsprogrammet förstås en hel del om hotet från pedofilerna och terroristerna, alltså det jag tar upp i min rapport Alternativ till Bodströmsamhället.
Man vill ha mer övervakning och avlyssning för att upptäcka terrorism i förväg utan att egentligen gå in på utrikespolitiska orsaker till varför den finns: "Utnyttjandet av Internet för terrorismändamål måste övervakas mer intensivt, bland annat genom att förstärka de övervakande myndigheternas operativa kapacitet."
Piratpartiets Christian Engström mötte justitieminister Beatrice Ask (m) i TV4 Nyhetsmorgon igår. Klippet kan ses nedan. Hon hävdade att FRA ju inte har något med detta att göra. Verkligen? En av poängerna med FRA är ju just det där som nämns i meningen ovan. Även om det sorterar under Försvarsdepartementet lär deras information vara föremål för utbyte mellan länder.
Rick Falkvinge sammanfattade TV-debatten: "Beatrice Ask satt och sade att nej, så är det inte alls, och dessutom måste man komma åt barnporr, terrorism, barnporr och barnporr." Ja! Beatrice Ask (m) är i inslaget värsta sortens populist som svänger sig med de simplaste känsloargumenten.
Jag ringde upp hennes pressekreterare Martin Valfridsson och bad om referenser till varifrån hon fått två av de saker hon påstår i debatten och som hon använder som riktigt tunga argument för stärkt statlig kontroll över kommunikationen.
Hon talar om 1500 sajter med barnpornografi. Eftersom jag och andra bloggare ju för två år sedan gick igenom det svenska barnporrfiltret och sett att det till stor del är bluff undrar man ju om hon vet vad hon talar om. Valfridsson säger att informationen kommer från sid 5 i den länkade PDF:en ovan där EU-kommissionen påstår: "It-brottsligheten är till sin natur internationell, och dessutom på stadig uppgång. Bara under 2008 upptäcktes cirka 1 500 kommersiella eller icke-kommersiella webbplatser med barnpornografiskt innehåll."
Nu vet ju alla mina läsare att "barnporr" ofta innebär påklädda eller lättklädda underåriga modeller i poser som kan verka provocerande men inte är olagliga, ofta hyfsat konstnärliga bilder. "Barnporr" är ofta också sajter med manga och tecknade bilder som är fullkomligt lagliga i många länder, exempelvis två av världens stora demokratier, USA och Japan, samt kanske i Sverige också (även om vår lagtext obegripligen nog indikerar att tecknade bilder kan vara förbjudna att inneha eller rita, men vad som definieras som pornografi i det sammanhanget har inte prövats). Slutligen skiljer sig definitionen av barnporr åt mellan länder men allt fler definierar det som nakenbilder av personer under 18 år, vilket innebär att stora delar av framtidens människor kommer att vara kriminella. Ungdomar tar nämligen bilder av sig själva och sina sexuella partners med mobilkameror idag. Läs gärna min artikel "Make War - Not Love!" för litet perspektiv.
Hur som helst, dunderpopulisten Beatrice Ask (m) kan inte hålla sig från att göra ett litet privat tillägg till den där (med stor sannolikhet inflaterade och intetsägande) siffran från kommissionen. Hon säger att det finns "1500 sajter med barnpornografi: övergrepp på små barn!". Så, varifrån får hon detta? Övergrepp på små barn kan givetvis förekomma på bild men sådana byts av allt att döma främst på privata vis i slutna nätverk. De läggs inte ut på webben mer än möjligen som några frontbilder för kreditkortsbedrägerier. Problemet är ju att alla organisationer och myndigheter som svänger sig med siffror vägrar låta medborgarna granska deras listor med påstådd barnporr. Den medborgargranskning som gjordes från läckta filterlistor för två år sedan visade att listan inte alls var vad den utgav sig för att vara.
Jag frågade också Valfridsson om det andra stora problem som Beatrice Ask (m) hävdade vi måste fås bukt med: "Trafficking av små barn för att använda för sex eller arbete eller annat". Jag undrade varifrån uppgiften kom och vilken omfattning detta problem har och hur många "små barn" som har människohandlats för att användas för sex. Valfridsson kunde inte svara men sa ungefär att det förstår man ju att så kan det vara. Han lovade dock försöka ta reda på det. Tro't den som vill.
Valfridsson själv klagade i stället på osanningar han anser sprids. Expressens ledarsida idag är helt osann menade han. Svart Måndags Facebooksajt tyder på att de inte har läst några dokument alls.
Förutom den redan länkade PDF:en finns rapporten från Framtidsgruppen. Freedom, Security, Privacy – European Home Affairs in an open world [PDF] som enligt alltid informerade Mark Klamberg stakar ut programmet. Och läser man dessa två dokument finns inte många av de detaljpunkter med som t.ex. Svart Måndag tar upp. Däremot vet vi ju att sådana tankar och förslag har diskuterats och cirkulerar i EU. Och desutom är de där dokumenten ganska generella och om man är misstänksam mot maktelitisterna i politiken behövs inte mycket övertolkning för att inse att det där kan bli resultatet. Aftonbladet skriver en lågmäldare ledare om saken. Werebuild.eu Wiki om Stockholmsprogrammet.
Med demonstrationer mot Stockholmsprogrammet vill folk alltså säga att ni har ögonen på er.
Beatrice Ask (m) tog även upp knarket som gör att vi självklart måste låta staten kontrollera nätet och rättsväsendet få mer makt.
Vilket leder mig till manifestation nummer två. Söndag 19 juli Lördag 18 juli kl 16:20 i Rålambshovsparken går Stockholm Smokefest av stapeln. Ett bra initiativ tycker jag där man vill ifrågasätta bl.a. Sveriges drogpolitik.
Om ni bara följer en länk i denna postning uppmanar jag er att läsa gamle journalisträven Bobo Karlssons artikel i Affärsvärlden om De nya drogrealisterna som står i motsats till The War on Drugs som är "en politik som är ett såväl mänskligt som ekonomiskt vansinne". Om ni följer en länk till kan ni lyssna till detta Sveriges Radio P1 Kaliber radioprogram som tar en titt på Dödsdrogen som ligger bakom en stor del av alla våldsbrott. Mycket lyssningsvärt.
Jag kan förresten inte nog rekommendera Bobo Karlssons färska bok Urban Safari: 12 storstäder av Bobo Karlsson. Han är ju en mästare på att fånga själen i storstäder. Den urbana friheten står högt i kurs hos Bobo och kan få vem som helst att vilja ge sig iväg på upptäcktsfärd. Läs recensioner i DN, GP.
Och givetvis: Eftersom jag gått ut med att jag funderar på att söka förtroende för att kandidera för Piratpartiet (som växer explosivt) till Riksdagen nästa år. Mina tanker om drogpolitik är mina egna. Det är inte partiets ståndpunkt.
I Almedalen går man ju på en rad seminarier och träffar mycket folk. Piraterna har satt upphovsrätten på dagordningen. 15 upphovsrättsorganisationer ordnade en ambitiös seminarieserie med titeln Upphovsrätt, yttrandefrihet, mångfald [PDF]. De ville visa att "upphovsrätten är en nödvändighet för kulturens fortlevnad, för fri debatt och opinionsbildning, för utbildning och journalistik, för ett fritt demokratiskt samhälle". Man skriver också fullkomliga obegripligheter som att "Alla kulturverksamma ... ska kunna verka verka och försörja sig på sina yrken"! Que ??? Vad menar man?
Dels talade Dick Harrison, historieprofessorn och den kändeantipiraten. Hans föredrag var förutsägbart: Han förutspådde katastrof för kulturens och kunskapens framtid förstås, där eventuella kreatörer blir beroende av mecenater och "furstar" som beställer verk av dem på sina egna villkor. Fritt skapande blir omöjligt om marknaden undergrävs.
Jag nöjer mig med att konstatera att Harrison hade missförstått både marknaden och exemplaret som värdebärare.
Journalistförbundets Agneta Lindblom Hulthén förbluffade dock. Piratpubliken skruvade på sig när hon tog upp det där exemplet med Arboga-bilderna. Händelsen framstår mer och mer som en vattendelare där konservativa maktelitister hamnar på ena sidan och den kommunikationspositiva demokratirörelsen på den andra. Jonas Gardell har använt exemplet på reaktionärt vis, Hanne Kjöller har gjort det, och nu då Journalistförbundet.
Lindblom Hulthén menade att vanligt folk på nätet nu förstör världen för de riktiga journalisterna. Genom att någon spred obduktionsbilder från Arbogafallet via The Pirate Bay kommer politikerna att få panik och införa lagar som är dåliga för journalister, hävdade hon.
Almedalspubliken ställde frågor om hon inte såg någon möjlighet för andra toilkningar eller delad skuld i så fall.
En medlem av allmänheten hade alltså begärt ut förundersökningen från rätten eftersom fallet diskuterades vilt på ett community på nätet och man själv ville kunna kolla fakta i målet och inte bara läsa andrahandsrapporter i media. I materialet fanns även medicinska bilder från obduktionen av de mördade barnen. För att alla diskuterande skulle kunna ta del av materialet fildelade personen materialet via The Pirate Bay. Mycket få personer visste att materialet fanns eller tog del av det. TV4 och gammelmedia slog plötsligt upp jätterubriker om att obduktionsbilder fildelades via TPB. Tusentals människor rusade nu dit för att gotta sig på sensationsvis, snarare än att diskutera kriminalfall som de ursprungliga personerna gjort.
Publiken (många från Piratpartiet) undrade då om man kunde fördela skulden:
Advokat eller förundersökningsledare som inte begärt bilder hemligstämplade?
Person ur allmänheten som bara hämtat ut ett offentligt dokument och delat med sig till en liten grupp?
Gammelmedia som gör skandal av det hela och säljer annonser och tjänar på klick och får folk att rusa dit?
Visst, Agneta Linbldom Hulthén är ordförande för ett fackförbund som har intresse av att upprätthålla journalisternas elit-status. Men hennes svar var så benhårt att man baxnade. Det fanns bara en skurk och odåga här: Allmänheten. Allmänheten förstör för journalisterna. Men TV4 och de andra då? "NEJ!! Detta är ju vårt jobb! Vi skall rapportera om sådant". Senare sprang jag in i henne på Stora Torget i Visby helt själv och undrade då om det verkligen var så enkelt. Det var det: "Vi gör ju bara vårt jobb, så enkelt är det förstår du!". Yttradefrihet var inte ens ett problem här.
Sorry, det förstår jag inte alls. Och jag förstår inte varför "journalister" är speciellt viktiga egentligen.
Jag ber att få citera ur min egen artikel den 25 maj 2008 om vad Lindblom Hulthéns gäng ägnade sig åt samtidigt som både källskydd och fri kommunikation avskaffades i Sverige:
"Är det bombsäkert att båda kvällstidningarna tjänar på att toppa med en artificiell schlagersångerska som ser ut som ett skadskjutet UFO och köra ett dussin artiklar om henne samma dag och skicka journalister som svassar runt henne när hon ställer in en show i Tirana eftersom ingen dök upp? Jag är inte säker på att svenskarna är så infantila egentligen. Det kan lika gärna vara medierna som infantiliserar folket"
Det handlade om Charlotte Perelli. Nej, om den professionella journalistkåren reduceras med 80 % så att bara riktiga journalister och grävare och reportrar återstår klarar vi oss förmodligen bra egentligen vad gäller de funktioner journalistförbundet helst talar om. För sanningen är ju att mycket av vad journalister sysslar med är entertainment, PR, dumheter, trams, tarvligheter. Jag inser att det inte är journalisternas "fel", det finns en ekonomisk verklighet. Men granskningen är inte så stor egentligen och bloggosfären leder den vad gäller nätnära frågor.
"Det är därför Jan Guillou med stagnerad kaxighet kan skriva krönikor om ”riktiga medier” kontra ”korkat nätskval” i en tidning som levererar Sveriges mest spekulativa webbmix av dokusåpasensationalism, våldsbrottsporr, rewritade amerikanska paparazzinotiser, pseudovetenskapligt hälsogeschäft, videosnuttar av blottade kändisbröst, lallande läsarbebisar och galna hockeyslagsmål".
Japp, så tragiskt är det.
Jag tar en kvällstidningsjournalist ur högen. Med fin bildbyline står hon där. Och undrar när polisen skall stoppanäthatet. Djupt och fint. Den enda blogg hon läser är Carolina Gynnings. Djupt och fint. Och Charlotte Perelli skriver att hon gillar just denna Aftonbladetjournalist väldigt mycket, "o skit va roligt vi hade" som hon uttrycker det. Man får anta att hon granskar Perelli och schlagerindustrin va? Journalisten själv hamnar lika ofta på vimmelbilder i andra tidningar som dem hon bevakar. Alltså, det är ju inget fel med att vara kändistjej som främst är intresserad av Stureplan och pälsjackor för 14.000 kronor. Det finns många tjejer som skriver ungefär den där typen av saker på sina bloggar. Skillnaden är att de inte får vara med i journalistförbundet medan den där krönikören får det - och kanske är det. Och skillnaden är att Agneta Lindblom Hulthén anser att speciella regler skall gälla för henne men inte för de andra. En är ju journalist, medan alla andra är pöbel som förstör för journalisten. Det finns en annan typ av yngre kvinnliga skribenter, kanske till och med journalister, i Aftonbladet också. Lisa Magnusson är läsvärd.
[P.S. Jag har inte fördjupat mig i Carolina Gynning och de påstådda hot hon utsätts för och därför säger sig lägga ned sin blogg. Men jag har inte direkt trott på att hon skulle privat ha blivit "hotad". Jag såg att Mymlan gav en annan bild av nätet på Newsmill. Nu idag verkar det som att Carolina Gynning i sin ofantliga narcissism är den som blir polisanmäld efter att förföljt och förtalat sina läsare. En grupp läsare som i artikeln sägs ha velat "motarbeta de ”osunda” budskap de menar att Carolina Gynning, 30, sprider genom sin blogg.
– Till 90 procent handlar det om en egofixering, mode och yta". Spy Bar-chefen Carl M Sundevall är ansvarig utgivare för den där bloggen men verkar ju inte ha uppfyllt kraven för detta. Han låter som Lindblom Hulthén: "Det här handlar om bloggarnas arbetsmiljö, de är väldigt utsatta". Blä!! Sundevall är egentligen en mycket kompetent person och litet ovanlig i nattklubbsvärlden eftersom han faktiskt har viss intellektualitet och faktiskt är journalist i grunden. Fast nu tycker han det är OK att hans egen anställda journalist Gynning trakasserar läsare när hon bli motsagd. Förresten har Expressen idag satt en journalist på att skriva om en f.d. dörrvakt på just Spy Bar som blir kär. Förut var det Linda Rosing, nu en TV-bonde (kvinnlig). Tack för grävandet - eller spridandet av PR-rykten från de inblandade! Ni gör ju bara ert jobb (?)]
Hax om Stockholmsprogrammet: Låt det inte ske i tysthet! Det blir manifestation den 15 juli mot det där Stockholmsprogrammet. Piratklanen deltar. Piratpartiet diskuterar just nu. Om de hamnar där eller har något eget event är nog inte klart tror jag.
Ola Wong skriver i SvD från Kina om internetcensur och företag som Cisco och Google som anpassar sina produkter och tjänster till de krav som "The Great Firewall of China" ställer. Avslutande orden gäller även Sverige med tanke på alla de förslag som tas fram om generell övervakning och avlyssning (datalagringen, FRA): "För i slutändan är känslan att vara övervakad ett viktigare kontrollinstrument än någon teknisk finess."
Jag har tidigare rekommenderat Olas lilla guldklimp till bok, No I'm from Borås, där man får följa Kinas moderna historia genom hans farfars livshistoria genom krigsherrekaos, Mao, kulturrevolution och kapitalism. En liten pocketbok som nästan är gratis.
FRA-lagen kritiseras igen på DN Debatt men det känns litet lamt. En riksdagsledamot och tre andra allianspolitiker. Men där finns ingen grundläggande kritik mot att koppla in kablarna. De tar dock upp det där om Säpo som jag rapporterade om från Almedalen.
Nytt ord: "Telekupp". Verkar ha myntats av studenter i Hondurassomlägger ut filmklipp på Youtube efter att militären tagit över och kontrollerar all gammelmedia i samband med sin kupp.
Jag brukar ju hävda att ordet "Pirat" kommer att ha en positiv konnotation inom kort. För många unga är det redan en bra sak att vara men en del tycker att Piratpartiet har ett hemskt namn. De kan läsa dagens understreckare i SvD med titeln Piraterna var demokrater före alla andra av Hans Ingvar Roth, professor i mänskliga rättigheter i Lund.
En liten tankeställare om läkemedelspatent kan man få av larmartikeln om antibiotikaresistens i SvD som gör att människor börjar dö igen i sjukdomar som varit kurerbara under många decennier. Ämnet skall tas upp under Sveriges ordförandeskap i EU:
"Ett stort problem är bristen på ny antibiotika. Utvecklingen har i stort sett stått stilla de senaste tio åren. Mellan 1930-talet och 1970-talet kom ett dussintal nya preparat och 2000 ytterligare några. Sedan var det stopp ...
Medicinskåpet börjar bli tomt. Läkemedelsföretagen är inte intresserade av att utveckla mediciner mot infektioner som är slutbehandlade inom en vecka. De satsar hellre på mer lönsamma mediciner mot kroniska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdom, diabetes eller depression. Det skulle behövas statliga pengar till mer forskning om antibiotika ...
Dilemmat är också att ny antibiotika aldrig kan bli en försäljningssuccé eftersom man vill begränsa användningen."
Förra året dominerades ju Almedalen av en fråga som knappt fanns på programmet, eftersom detta läggs långt i förväg av många organisationer. Men efter bloggbävningen mot FRA-lagen som skedde i början och mitten av juni kom ju en stor del av samtalen utanför seminarierna i Almedalen ett par veckor senare att handla om FRA. Och på många seminarier ställdes FRA-relaterade frågor. Det politiska samtalet gled åt det hållet. Det hetaste seminariet slängdes ihop i sista minuten av tankesmedjan Fores med mycket tung bemanning i FRA-frågan.
I år finns en parallell. I början av juni röstades Piratpartiet in i EU-parlamentet. Inget av 1042 seminarier på Almedalens officiella hemsida har "Piratpartiet i titeln när man söker i programmet. Inget har Piratpartiet som arrangör och till endast 1 av 1042 aktiviteter ingår ordet Piratpartiet i den beskrivande texten. Ändå glider samtalet åt piratfrågor och Piratpartiet hela tiden. Framgången var en smärre chock för etablissemanget. PP fick ju fler röster i EU-valet än fyra av de sittande partierna och alltså fler än gamla trotjänare som (kd), (c) och (v).
Även i år ordnade Fores det kanske hetaste seminariet: Fred efter Pirate Bay? Vilken upphovsrätt och vilka affärsmodeller. Moderatorn Martin Ådahl, chef för Fores, försökte få till en dialog och medelväg mellan pirater och antipirater och satte sig själv i mitten av jättepanelen. Han kunde ha skött det bättre. Jag misstänker att Hollywoods advokat Monique Wadsted fick tre gånger så mycket tid som någon annan. När Erik Josefsson ställde frågor om IPRED2, ACTA och Telekomaketet lät han bara jurister kommentera. Men detta är inte juridiska frågor. Det är politiska.
Det blev inte alls någon försoning eftersom antipiratsidan har en benhård utgångspunkt som inte befrämjar samtal. Det var bra att moderaterna bekände färg i alla fall efter luddiga uttalanden om att inte jaga en hel ungdomsgeneration. Ulrika Karlsson (m), som sitter i justitieutskottet och är partiets talesman i upphovsrätt och fildelning, slog ned den immateriella äganderättspinnen djupt och hårt i marken. Jag var förbluffad över den enögda synen faktiskt.
Karlsson slog fast gång på gång att äganderätt och immaterialrätt är grundläggande för kapitalism och marknadsekonomi och att "skilja på mitt och ditt" är fundamentalt. Hon slog också fast gång på gång att upphovsrätten måste vara teknikneutral. Det skall inte spela någon roll i vilken form ett verk produceras och sprids. Det skall inte spela någon roll om ett verk finns på papper eler som digital fil. "Exemplaret" måste skyddas på samma sätt.
Som en i grunden frimarknadsanhängade ekonom från Handelshögskolan i Stockholm är jag förbluffad över att moderaterna inte tycks känna till grunderna i mikroekonomi där man teoretiskt analyserar immaterialrätt.
Den analysen säger ju att på en fri marknad kommer immateriella produkter, som har noll i marginalkostnad för att producera ytterligare ett exemplar, att få priset noll. Marknadspriset på en digital fil på en fri marknad kommer att vara noll, eller väldigt nära noll. Gratis.
Steg två i den ekonomiska analysen är att säga att "det var ju inte bra, hur skall då den som producerar exemplar av ett verk ha något incitament att göra själva grundarbetet med att skapa verket om den fria marknadens pris blir noll?". I ekonomisk teori kallas det där för ett "marknadsmisslyckande". Den fria marknaden, tror man i alla fall, kommer att prodcuera för lite av "varan" än som vore samhälleligt bra. Därför inför man en reglering av marknaden. Man delar ut artificiella tidsbegränsade monopol, eller ensamrätter. Dessa kan se ut på helt olika vis och få olika konsekvenser för samhället. Men om man, som moderaterna, inte ens fattar den marknadsekonomiska analysen av upphovsrätten har man ju kört i diket från början.
Moderaternas grundsyn är inte marknadsekonomisk. Den tycks vara naturrättslig och moralisk vilket leder till att de tror att en så stark immaterialrätt som möjligt är ett fundament för en marknadsekonomi. Det är ju tvärtom: En blomstrande och kreativ marknadsekonomi skall ha en så svag immaterialrätt som möjligt som ändå ger oss "det vi vill ha" i form av kulturella, vetenskapliga, kunskapsmässiga innovationer och kreationer. "Svagheten" ger oss något gott: snabb spridning och konsumtion av skapelser.
Det andra felet i moderaternas analys är "teknikneutraliteten". En frimarknadsekonomisk analys visar att den optimala immaterialrätten kommer att se helt olika ut under olika tekniska regimer. När man bestämmer sig för att göra ingrepp i den fria marknaden och delar ut monopol skall reglerna/immaterialrätten se olika ut om det finns helt olika förutsättningar (papper mot digital fil t.ex.). Om produktions- och distributionskostnader faller drastiskt för att göra musik till exempel, ja då kommer det samhälleligt önskvärda upphovsrättsskyddet att bli betydligt svagare. Teknikneutralitet är en effekt av en naturrättslig syn på immaterialrätten. Teknikneutralitet kommer inte ur en marknadsekonomisk syn på immaterialrätt.
Alltså: Efter seminariet vet vi var vi har moderaterna. De kommer aldrig att sluta jaga en hel ungdomsgeneration av något annat skäl än att det kanske är för dyrt eller andra pragmatiska skäl. Deras ideologi implicerar jakt eftersom de inte förstår immaterialrättens roll på en fri marknad. De har en moralisk syn och den moralen dikterar förstås att den upprätthålls, även om både lagar och upprätthållandet är skadligt och obefogat ur ett frimarknadsperspektiv. Jag träffade Ulrika Karlsson (m) i baren på Donners senare på kvällen och där bultade hon ned den där immaterialrättsliga ägenderätten ännu hårdare och förstärkte med cement. Vi måste vara klara med var vi står och att detta är de värderingar som partiet har, förklarade hon. Och inskärpte att Karl Sigfrid (m) och andra liknande tänkare inte har något att säga till om och det inte fanns någon tveksamhet alls runt partilinjen.
Jag tycker Dick Erixon griper efter ett halmstrå när han tolkar Upsala Nya Tidnings ledare som att någon ny koncensus håller på att växa fram när de rapporterar från Foresseminariet i Almedalen. Men det finns ingen seriös debattör som har föreslagit avskaffande av upphovsrätt. Piratpartiet som kanske är den radikalaste rösten vill ha kvar upphovsrätten som den är idag men korta ned skyddstiderna (rejält) och dessutom utsträcka det undantag som finns för privat kopiering idag till att gälla den digitala världen och bredda det genom att det skall gälla icke-kommersiell användning, inte bara privat.
Mitt intryck efter paneldebatten är att polariseringen är stor, klyftan djup, samt att inflexibiliteten endast finns på antipiratsidan, nämligen de som försvarar status quo och egentligen vill stärka upphovsrätten eftersom de har en moralisk syn på det hela, inte en frimarknadsekonomisk. Moderaterna, Dilsa Demirbag Sten och Monique Wadsted var företrädare för den synen. Två seniora juridiska tjänstemän, Olle Abrahamsson som är rättschef i justitiedepartementet samt justitiekanslern Göran Lambertz var dock mer inne på att det blir problem om klyftan mellan lagen och folks värderingar blir för stor, precis det Isobel Hadley-Kamptz talade om också. Rasmus Fleischer i panelen vill ju att upphovsrätt borde diskuteras utifrån olika uttrycksformers förutsättningar och alltså skulle kunna se helt olika ut för exempelvis musik och litteratur. Han uttryckte också förvåning över paneldelatagaren Hans Pandeyas luftiga presentation av det påstådda kommande köpet av The Pirate Bay.
Kloke Nicklas Lundblad satt i panelen och jag skulle nog sammanfatta den (panelen) som min egen kritik av en understreckare som Nicklas skrev i SvD om klyftan mellan de två sidorna.
Kristdemokraterna har tydligen utsett Piratpartiet till sin ideologiska motsats. Det passar bra tycker jag. Och Göran Hägglund säger nu att kd är enda parti som är emot piraterna. Tja, då hörde han inte Ulrika Karlsson (m) i panelen. Ella Bohlin utmålar också PP som antitesen till sig själva. I Dagen skriver hon så här: "Piratpartiets nyvalda europaparlamentariker Christian Engström uppgav i en radiointervju under valrörelsen att han är beredd att rösta ja till legalisering av prostitution och vissa former av narkotika.". Jo, han sa ju att de där frågorna inte ligger på EU-nivå men att om den grupp partiet ingår i skulle rösta på det viset skulle han tycka på knappen. Det skulle jag också. Av fri vilja dessutom. Eftersom jag personligen anser att moral inte skall lagstiftas. Sex i utbyte mot pengar eller champagne och användning av droger skall inte vara brott. Förbud som riktar sig mot vad man gör med sig själv hör inte hemma i en gott samhälle. Det hör hemma på privatplanet. Där skiljer sig Ella Bohlin och kd radikalt från min egen syn. Pirtpartiet tar inte direkt ställning i de frågorna men jag skulle bli förvånad om någon pirat anser att samhället skall få tillgripa integritetskränkande åtgärder för att få bukt med moralfrågor faktiskt, oavsett vad man själv tycker om företeelserna.
Roland Poirier Martinsson var ju ämnet för min förra postning. Lägligt nog skrev han dagen efter en stor artikel i DN där han ger råd till (kd). Tolerant konservatism kallar han det. Fast jag vet inte, som pirat tycker jag det är ganska kul med ett parti som vill positionera sig som ens motpol och stå upp gör statlig reglering av privatmoral och låter religionen spilla över från det privata till lagstiftandet.
Kanske träffar jag Roland Poirier Martinsson (RPM) i Almedalen, jag vet inte. Jag gillar honom personligen. Han känns som en hedersknyffel när man träffar honom. Och fördelen är att han inte hymlar med sin konservatism utan framför den på ett ganska gemytligt och resonerande sätt. Han reflekterar i SvD om den "postmoderna masspsykos" som manifesteras genom den svenska piratrörelsen. Han hoppas att Piratpartiet inte kommer in i Riksdagen samt att fem av de sju partierna åker ur. Jag förmodar att han vill behålla (m) och (kd).
Samtidigt finns ett enormt intresse från utlandet. På färjan till Gotland sprang jag omedelbart in i Christian Engström, Piratpartiets EU-parlamentariker, som ledsagades av en journalist från Die Welt, den tyska kvalitetsdagstidningen som utges från Hamburg. Tysklands New York Times kanske. Vi placerade oss vid ett av de två ståbord som fanns i caféet och blev stående under två timmar och talade högljutt och intensivt. Journalisten var mycket bra påläst och följer svenska pirater i flera dagar. På mingel i Almedalen har flera personer kommit fram och sagt att om piraterna har det brinnande engagemang i frågorna som vi uppvisade under den långa "intervjun" bör det ju finnas goda chanser att ta sig in i riksdagen. Samtalet hade alltså hörts hos stora delar av "publiken" på färjan. Visst, piraterna har det! Många är besjälade av frågorna.
Engström gav ett rappt svar på den fråga RPM ställde i slutet av artikeln.
RPM exemplifierar den politiska idiotin i piratrörelsen genom att citera "en av piratrörelsens mest framträdande profiler" som kom fram till RPM på Frihtesfrontens seminarium där RPM talade. RPM gav ett exempel på vad en god stat kan och bör göra, förbjuda hårdporr på TV innan midnatt. Varvid profilen sa att ”Det finns ingen skillnad mellan det och att helt förbjuda yttrandefriheten.”.
Profilen var Gottfrid Svartholm Warg (GSW). På dagen hade han som en av grundarna till The Pirate Bay suttit i rätten som misstänkt för medhjälp till intrång i upphovsrätt. Han är knappast ledande i piratrörelsen mer än som symbol. Gottfrid är inte en politisk aktivist. Han är en kuf. En riktig festlig kuf! Själv hade jag suttit i rätten hela dagen och bevakat rättegången för Wired och Nyheter24.se. Vi upptäckte att vi båda hade tänkt gå och lyssna till RPMs föredrag så vi gick tillsammans till Frihetsfronten.
Roland Poirier Martinsson vs. Gottfrid Svartholm Warg i Frihetsfrontens mörka källare
Argumenten för att inte ha ett förbud mot porr innan kl 24 är goda tycker jag även om jag inte är säker på att GSW sa exakt så där som RPM citerade honom.
Om en TV-kanal vill sända hårdporr måste grundinställningen för den som tror på fri företagsamhet och yttrandefrihet vara att det är ok för företagare att erbjuda det där materialet på vilket sätt de vill.
Men jag tycker RPMs exempel bygger på en grundläggande brist i förståelsen av det nya digitala nätverkssamhället.
Allt mer TV befordras via Internet och det lär bli det enda sätt "tv" sänds i framtiden. TV-kanaler kommer idag i princip via satellit och vidarebefordras via kabel-tevenät. Dessutom finns tre marksända kanaler i Sverige som bygger på tillstånd från staten. Hur menar han att staten kan och bör styra innehållet hos satellitkanaler, baserade jorden runt? Och hur skall han kunna styra TV på nätet? Och vad är TV? Och har ett förbud någon effekt alls när barn spenderar alltmer tid på nätet? Och vilket ansvar har föräldrarna att styra sina barns mediekonsumtion?
Det där ingreppet som RPM tycker är korrekt är alltså bara symboliskt och skall väl främst signalera att den som stiftar lagen är "en god människa" som "värnar" några fina värden. Symbolpolitik alltså. Symbolpolitik som inte uppnår det man vill utan i stället bara innebär helt oadministrerbara förbud, kanske ackompanjerade av samma lönlösa men kommunikationsdestruerande "jakt" på oskyldiga människor som vi ser inom fildelningen. Och samma ovilja att se att det faktiskt är vanliga människor som vill se porr och fildelar.
Politisk idioti? Jag vet inte. Om man verkligen tänker efter och inte bara reagerar med den konservativa reptilhjärnan kommer man kanske fram till samma resonemang som jag ovan. Politisk idioti blir det bara om man själv är populist och tror att väldigt få väljare skulle vara oförmögna att greppa att det där förbudet är rent emotionellt och indikerar att man har en dröm om ett tidigare samhälle där staten genom sin makt faktiskt kunde styra på ett annat sätt än idag. Men det samhället kräver en nedmontering av nätet som vi känner det.
Bland pirater kan finnas en massa människor som är frågande inför vad som kommer att hända med samhället och familjen när ungar växer upp med porr på ett helt annat sätt än de äldre själva gjorde. Men dessa pirater förhåller sig till frågorna på ett helt annat vis än att kräva förbud. Det nya nätsamhället kräver andra sätt att regera. Den konservativa förbudsimpulsen är destruktiv.
Presenterades på seminarie ordnat av Ordfront och Timbro tillsammans! My new report for think tank Timbro concerning state surveillance of electronic communications.
Recent Comments