Oscar Swartz :: Texplorer

Begravning bland hjältarna i Hagfors

De var en samling grånade män som nästan alla arbetar med att få det svenska stålet att bita ännu bättre. De utgjorde kärnan i gänget som slöt upp för begravningen av min farbror Lasse. Allvarliga ansikten, som kanske inte alltid passar så bra ihop med de mörka kostymerna. Svensk småstad. Som prästen sa, riktad till min moster Agneta: "Precis som du och många andra här i församlingen hittade vi våra ingenjörer på KTH - även jag". Och de hamnade alltså i Hagfors.

Min farbror, Lars-Åke Norström, var forskningschef på Uddeholm Tooling om jag förstått det rätt - vilket jag inte garanterar. För ni vet, hans var en familj som bara helt naturligt fanns där under barndomens oändliga somrar. Som man av olika skäl tappat kontakt med över åren. Men en familj som man ändå följer genom föräldrar och annan släkt. Och så har man börjat få kontakt igen med de där kusinerna man lekte med på landet som barn. Och man hälsade på dem där i Hagfors som unge. Och man vet att farbror Lasse var ingenjör och stålforskare men man har inte detaljerna.

Nej, han var en person som inte förhävde sig själv. Han bara jobbade på och blev Uddeholm och Hagfors trogen hela livet och kollegerna och släkten var där i kyrkan. Hagfors gör inte mycket väsen av sig och inte folket där heller. Hagfors är något av en återvändsgränd i Värmlandsskogarna eftersom Tiomilaskogen börjar där. Mitt i vintern varje år lever man upp i samband med Svenska Rallyt. Eller Uddeholm Swedish Rally som det nu heter. En röst på nätet kallar Hagfors "en förort till livet, men där både tågen och bussarna inte längre stannar". Någon annan skriver "Hagfors - Vars enda förmildrande omständighet var Monica Zetterlund".

Vid 52 slog cancern till. I nio år höll han och läkarvetenskapen sjukdomen stången men den leder alltid till döden. Tidigare i år fick jag detta mail från Lasse:

"Hej Oscar,

För närvarande befinner jag mig fortfarande på sjukhuset och får strålbehandlingar mot yttre tumörer samt thalidomidtabletter (det gamla neurosedynet!) mot själva sjukdomen. Det är det allra sista halmstrået. Sådan är multipel myelom, till sist en osviklig dräpare.

Mina hematologer konstaterade redan i vintras och nu än mer, att det nog lider mot sitt slut, men om det tar något år, ett par månader eller... kan de givetvis inte säga. Jag närmar mig alltså vägs ände av mitt liv och den insikten är tung att bearbeta och förlika sig med. Jag tycker jag har mycket ogjort att genomföra! Tyvärr kan jag inte räkna med att bli bra igen, knappast ens bättre, men däremot gradvis sämre... men jag ska hem igen, snart!!!"

Sjukdomen tog honom och här låg han igår:

Lars-Åke Norström 2006-11-10.

Jag bad Lasse berätta mer om vad han egentligen gjort, denne farbror som man bara visste höll på med stålet där på "det gamla järnverket":

"Jag är faktiskt både docent och professor i materialfysik vid Uppsala Universitet. Docent blev jag redan 1978. Du frågade om mina teoretiska modeller. Kort sagt, dessa har handlat om nyskapande materialrelaterade, lite lagom matematiska, modeller avseende sådana saker som seghet och brott, hårdhet och deformationshårdnande, utmattning och termisk utmattning hos i första hand metalliska material (stål), d.v.s. sådant som också är av praktisk betydelse för bl.a. nyskapande av bättre stål för olika ändamål. För dessa modeller har jag fått en hel del beröm och kredit, inte minst internationellt... och det kan ingen ta ifrån mig."

Jag antar att Lasse var adjungerad professor eftersom han jobbade på Uddeholm hela tiden men jag vet inte. Hagfors och ingenjörerna som slöt upp manar till eftertanke. Ja, inte bara ingenjörerna förstås. Alla som jobbar där med att tillverka det där stålet och deras familjer. Min faster jobbade på biblioteket. Hagfors kräver tappra makar och barn, tappra familjer. Åtminstone från mitt perspektiv, även om jag förstås erkänner att det är utpräglat storstadsmässigt efter att ha räknat Stockholm och New York som hemorter sedan 1980, och nu kanske Berlin. Jag hittade en Hagforsbloggare som kanske illustrerar det hela:

"Det är inte lätt att vara Hagforsbo. En liten "stad" med 3-4 klädaffärer. Men det är bara en jag brukar hitta något i, fast där är det rätt dyrt."
"Jag har även kommit på att vi behöver ett riktigt café i lilla Hagfors. Ett café med caffe latt, cappochino, ecpresso osv. Med massa goda bakelser och smörgåsar. Här i hagfors har ci Kaffestugan med bara vanligt kaffe och pås-cappochino och lite tårtbitar osv..det är skam!"
"Sen skulle vi å fika men Kaffestuagn hade stängt! Så det blev domus och en glass."

Mitt besök i Hagfors ruskade faktiskt om mig även om jag bara såg kyrka och församlingshem och Hagfors centrum med tre gator och rutnätet ned mot ån där hyreshusen låg högst upp och sedan villorna längre ned. Men det kändes att folk här faktiskt skapade verklig utveckling och inte bara fiktion.

Själv är jag uttalat trött på folk som skrävlar om hur mycket "ladd" de dragit högt upp i snoken tillsammans med annat mediefolk i Stockholm i helgen. Och jag är trött på kvällstidningarnas dokusåpeskvaller och Idolskandaler och trendkolumnister som liksom utgör en egen imaginär värld där de faktiskt inbillar sig att de är viktiga i någon vidare bemärkelse. Och jag är trött på att en SOLOLJA skall få halva reklamstockholm att korka upp champagnen och supa ned sig en hel helg av glädje. Och förmodligen ta fram det där "laddet". Denna sololja är inte ett skit bättre än andra sololjor. Det handlar bara om att få folk att tro det! Att "ladda varumärket". Ni producerar luft! Hot air!

Åk till Hagfors och gör riktig nytta, säger jag nu (med en nick åt Embryo)! Tänk om alla där brighta hjärnorna ägnade sig åt annat än att ladda sololja med "image". Björn Larsson, VD för Lowe-Brindfors som fick uppdraget, var självklart en smart typ. Han är ekonomie doktor från Handelshögskolan i Stockholm och gick doktorandprogrammet, delvis samtidigt som jag. Dessutom var han ordförande i den bostadsrättsförening jag bodde i innan jag blev hyresfantast och jag var med i styrelsen där samtidigt. Friedrich Hayek hypotetiserade att immaterialrätten åstadkommer en felaktig användning av mänskliga resurser där många luras in i "jakten på jackpot". I klartext: Att smarta och begåvade människor väljer att skriva och producera poplåtar eftersom de kan tjäna oförskämt mycket pengar på dem under nuvarande upphovsrättsregim där de blir betalda om och om igen för engångsinsatser snarare än att ägna sig åt nyttigare verksamheter. Eller kanske att de försöker sälja sololja. De skulle lika gärna kunna vara krämare i Marrakesh som springer efter folk med en matta som är identisk med tusen andra mattförsäljares.

Jag grät en tår i Hagfors och en del grät mer. Några grät för en far och make, andra för en arbetskamrat och kollega. Fast kanske grät vi egentligen mest på grund av den centrala existensiella tragedin: Att våra liv är ändliga, att vi hela tiden närmar oss döden och att vi blev smärtsamt påminda om det. Själv hoppas jag ju att hela arméer av kinesiska forskare skall lösa sjukdomen döden för gott och ge oss (mig!) evigt liv på det individuella planet. Kristendomen är ju som bekant en fanatisk dödskramare. Många religioner älskar döden och borde skämmas med blossande kinder över sin defaitism. Människan är större än så och kan givetvis få bukt med döden. Kineserna har ingen västlig religiös belastning utan har en rik tradition av att dyrka evigt liv och hitta "ungdomens källa" utan att skämmas ett ögonblick. Kort sagt, de kan förväntas omfamna transhumanismen så som jag beskrev den i Computer Sweden.

Uddeholm Tooling berättar på sin webbsajt om en dragracinghoj som gör 0-100 på 1 sekund (!). Motorns delar är gjorda av Uddeholms High Performance Steel. Detta är på riktigt. En motor som inte bryter ihop under fruktansvärda umbäranden. Sololjor däremot är på låtsas. Genom Lars-Åke Norström och andra kämpar på platser som Hagfors får världen bättre stål. Kämpa på! "Laddarna" behöver er!

Framtidsoptimistisk kompott

Jag måste rekommendera Anders Lotssons krönika i Computer Sweden. Mycket passionerad om hotet mot tryckfriheten samt om övervakning av vår kommunikation. Läs hans historiska betraktelse där han säger att vi har fått en ny generation som inte förstår allvaret i de här frågorna eftersom de levt i ett land med mycket stark tradition på området samtidigt som de själva inte har något levande minne av andra världskriget eller totalitära stater. Han jämför nu och då:
"Kända liberaler skrev stridsskrifter mot Säpos åsiktsregistrering, trots att det mest var kommunister som registrerades. Men generationen som upplevde andra världskriget håller på att dö. Nu har vi en generation politiker som inte var läskunnig 1984 och därför inte har läst boken. De tycker att felet med Östtysklands tjallarsystem, där halva befolkningen spionerade på den andra halvan, är att det var ineffektivt."

En inskjuten uppdatering, bara en timme efter bloggpostens publicering: Fick just pressinbjudan till lansering av ytterligare en anonymiseringstjänst (förutom Relakks) för surfande som lanseras torsdag 7 sep. Det uppseendeväckande är vem som ligger bakom:
"Enligt en färsk undersökning utförd på uppdrag av IDG vill mer än 80 % av svenska folket kunna surfa med dold identitet. Idag ser politiker det som sin naturliga rättighet att bevaka helt vanliga människor och kränka deras personliga integritet. Som en motreaktion mot det kontrollsamhälle vi går emot lanserar mediehuset IDG därför Dold.se – en tjänst som gör att alla som vill kan surfa anonymt.". Slut uppdatering.

Fredrik Neij porträtteras som en av fem kulturella makthavare (!) i Sverige i SvD Söndag. Fredrik Neij är alltså en av de tre som misstänks för "medhjälp till intrång i upphovsrätt" eftersom han driver The Pirate Bay. Nog är det intressant att man nu börjar tala om TPB i samband med kultur. Ja, kanske börjar det gå upp för en del nu att nätets horisontella kommunikationsmodell där alla kan sända och ta emot underminerar gamla kulturmodeller som byggde på att en elit bara sände sina grejer till en passiv massa. Fildelning är bara ett uttryck för detta paradigmskifte. Gränsen mellan producent och konsument kommer att bli oklarare och många kommer att vara både och.

Gottfrid Svartholm, Neijs affärspartner, är i sin tur porträtterad i Slitz och fantastiskt "stajlad". Rasmus skriver om det och har länkar om ni råkar ha missat det.

Japp, de här grabbarna är spjutspetsar i den revolution som kommer av att information blir digital och att digitala saker kan kopieras. Och skall kopieras! Mänskligheten står inför en ny guldålder med fantastisk tillväxt och utveckling om vi tar oss an den framtiden på rätt sätt. Om upphovsrättsindustrin lyckas snärja politikerna blir det dock stagnation. The Pirate Bay drivs av revolutionärer som förtjänar att bli ungdomshjältar och förebilder.

Förresten skriver jag min månadskrönika som trycks på sistasidan i Computer Sweden idag. Ser bättre ut i tryckt form än på nätet men den verkar gå att läsa utan webbkod också. Den handlar om teknisk framtidsoptimism, transhumanismen och biopolitik. Samma tekniska framtidsoptimism som driver mitt engagemang i fildelningsfrågan. Upphovsrättsindustrin kan jämföras med de där antitranshumanistiska bioetikerna jag nämner i krönikan som bara har ett ord att säga om framtiden: "Nej!"

Vill man ha inspiration till att se att det egna livet har många frihetsgrader och att man alltid kan hitta på nya saker att göra kan man läsa om Brutus Östling i SvD. Han driver ju egna bokförlaget Symposion där han ger ut ganska intellektuella titlar. Han hade drömt om att bli naturfotograf sedan han var 15 men köpte kamera först vid 35 och är nu efter några år en av världens främsta fågelfotografer, vars nya fotobok ges ut av förlag i USA och England. Jag hittar inte söndagsartikeln på nätet men för ett år sedan skrev SvD om Brutus Östling, hans bakgrund och hans första fotobok på ett läsvärt vis.

Hans nya titel handlar om pingviner. Bland annat har han varit på Falklandsöarna och plåtat. Falklandsöarna var ett bra val. Jag var där i november-december 2003. En alldeles fantastisk upplevelse. Den mest spektakulära resa jag gjort, kombinerad med Patagonien i sydligaste Chile. Man får hoppas att Falklandsöarnas pingviner och albatrosser får finnas kvar. "Landet" var ju innan kriget mellan UK och Argentina 1982 ett fattigt fårfarmarland. Nu har det en av världens högsta BNP per capita vilket främst beror på att man säljer fiskelicenser runt öarna för dyra pengar. Vattnen är fulla av bläckfisk. Spanska, taiwanesiska, japanska och ryska fiskeflottor betalar mycket bra för att få fiska. Pengarna rullar in. Tyvärr börjar ju vattnen bli utfiskade och fågelmassorna dör. Ett fullkomligt spektakulärt djurliv kan ta slut. 6 miljoner pingviner har sjunkit till 1 miljon på ett drygt decennium. Dr Mike Bingham, en biolog och enmanskrigare vill införa regler för fisket och har gått i landsflykt till Chile och Argentina. Själv är jag som sagt framtidoptimist som tror att det mycket väl går att kombinera högteknologisk och snabb utveckling med andra värden som att bevara en del av naturens under. Men det kräver ju att de värdena får komma fram. En bild jag själv tog av den bedövande vackert tecknade Kungspingvinen (klickbar bild):

Om någon har tips på granatäppeljuice tar jag gärna emot det. På mitt Konsum finns Fontana som består av 20 % granatäpple, 40 % äpple, 40 % vindruva, dock verkar inget socker tillsatt trots den (alltför) druvsöta smaken.

11 år gammal - i evighet!

Merete Mazzarella är litteraturprofessor. Hon vill dö. Även om sjukdomen döden gick att bota. "Skulle ni verkligen vilja vara elva år i evighet?" frågar hon i Svenska Dagbladet under rubriken "Vårt behov av en meningsfull död".

"Självklart!" är mitt svar. Stanley Shostak är embryologforskare som har skrivit boken Becoming Immortal: Combining Cloning and Stem-cell Therapy. Hör bara vad han säger om dessa evigt levande människor, "Immortaler" som han vill skapa genom att "stabilisera" dem vid 11-åringens fysiska utveckling. Hans vision är fantastisk!

• "Unquestionably, the immortals will be in unbelievably good physiological shape. They will be ballet dancers, gymnasts, and karate experts with great stamina and grace."

Visst vore det roligare att vara vig som en 11-åring och slippa läsglasögon när man blir medelålders? Och själv var jag oslagbar på Memory och sådana spel vid den åldern.

• "The preadolescent immortals will be in a perpetual "learning mode." They will be capable of acquiring languages flawlessly and without effort. They will never exhaust their mental potential, and will always be at their peak of poetic and mathematical creativity."

Tänk sedan tanken att vi kunde ta bort alla de problem som fortplantningen orsakar människan. Vilken värld! I ett slag skulle vi ha löst alla problem med vem som skall offra karriären för barnens skull, delning av föräldraförsäkring, våldtäkt, sexualisering av reklamen och kulturen, kvinnomisshandel, trafficking. Visst, 11-åringar slåss iband men om man bara tar bort våld som har med rusdrycker under veckoslutens utbredda sökande efter fortplantningspartners att göra, skulle man ha skapat en bra mycket trevligare värld. Och tänk vad mycket roliga och nyttiga saker folk skulle prestera om de inte kände sig hormonellt frestade att porrsurfa på jobbet. Men, säger kanske någon, sex är ju inte bara en börda utan rätt kul också. Visst, men 11-åringar håller det hela på en annan nivå och låter inte hela livet styras av sex och fortplantning:

• "Furthermore, although immortals will not exhibit secondary sexual dimorphism, they will be polymorphous and will enjoy uninhibited preadolescent sexuality without the complications of pregnancy. In all likelihood, immortals will quickly evolve socially and spawn a culture without sexism, without homophobia, without stigma attached to sterility, and without the threat of a population explosion resulting from unrestrained sexual reproduction."

Immortalerna skulle alltså ha olika kön (om vi vill, inget skulle hindra att vi valde att bara "stabilisera" pojkar eller flickor) men den sekundära utvecklingsskillnaden, den som sker under puberteten skulle upphöra. Inget kön skulle vara starkare än det andra. Jag minns att Monica alltid var snabbast i min klass ända fram till femman.

• "In other words, a world of immortals will be filled with intellectual excitement, and dedicated to creative enterprise."

Shostak tar upp det stora problemet med sin vision, där han ser människan i två former, Homo sapiens forma immortalis samt Homo sapiens forma mortalis. Det har med konservatism att göra:

• "The biggest challenge would be convincing the remaining, adult Homo sapiens forma mortalis to permit, by and large, the disappearance of that part of their culture built on sexuality and reproduction. If Homo sapiens f. mortalis cannot be convinced to yield gracefully, I foresee a disastrous schism developing in the species."

Jag ser här utrymme för ett äkta feministiskt parti: Ett som tog bort alla subventioner av familj och fortplantning och i stället satsade på forskning runt att "stabilisera" oss i enlighet med Shostaks vision och andra potentiella kurer mot döden. För att det skall bli så framgångsrikt som möjligt måste vi också önska alla Marete Mazzarellor här i världen lycka till med att göra just det som känns så meningsfullt för dem: DÖ!

P.S. I Sverige har vi inte exponerats särskilt mycket för livsförlängningsforskningen. Tankesmedjan Eudoxa har dock ett intresse inom området, läs t.ex. detta.