Oscar Swartz :: Texplorer

Stockholmsprogrammet - Kriminella internetleverantörer

Om jag vore i Stockholm skulle jag gått på två manifestationer den här veckan.

Hax skriver om varför man bör demonstrera i morgon. "Vad det handlar om på onsdag är alltså att vi säger: Vi ser er! Vi vet vad ni har i kikaren! Och vi tycker inte om det!"

Många grupper är med och arrangerar manifestationen i Humlegården onsdag 15 juli kl 17, t.ex. Piratpartiet och Nätverket Svart Måndag. Vänsterns Ali Esbati uppmanar också.

Jag kikade i det dokument om Stockholmsprogrammet som justitiedepartementet refererade Camilla Lindberg till: "MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET: Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst - Större frihet i en säkrare omvärld". Laddas ned här [PDF]. Många andra har kommenterat (Calandrella, Amelia Andersdotter, Opassande) och jag gör några punktobservationer.

Eftersom jag grundade internetoperatören Bahnhof en gång i tiden slås jag av följande mening:

"en aktiv politik för internationellt samarbete nödvändig för att man ska kunna införa mekanismer för indragning av kriminella internetleverantörers IP-adresser och underlätta en snabb nerstängning av webbplatser utanför Europa"

Uppriktigt sagt har jag aldrig tidigare hört glunkas om någonting i den riktningen - och jag har följt de här frågorna länge. Vad menar man med "kriminella internetleverantörer"? Det finns ju direktiv och lagar som är till för att skydda operatörer från ansvar för vad deras kunder håller på med, just för att vi inte på enkelt vis skall hindra fri kommunikation och yttrandefrihet.

Det finns förstås aktörer som vill ge sig på leverantörerna på olika vis: Upphovsrättsindustrin exempelvis brukar ju uttala sig om bredbandsoperatörer som kriminella hälare när vanligt folk använder deras ledningar till att fildela material mellan sig. Man vill ju också införa filtrering av material så att vi inte skall komma åt allt som publiceras på nätet. Men uppfinningsrikedomen tycks inte ha några gränser. Nu är den på kinesisk nivå.

Det finns alltså i världen fem stycken RIR:er (Regional Internet Registry) som delar ut serier av IP-adresser till bl.a. Internetleverantörer. I Europa har vi RIPE NCC, baserad i Amsterdam. Det är grunden för att adresseringen skall fungera på nätet och att trafiken skall hitta rätt. Tydligen vill man kunna dra tillbaks nummerserier som delats ut för "kriminella leverantörer". Man kan ju göra tankeexperimentet att den operatör som huserar exempelvis The Pirate Bay helt enkelt skall kunna få sina IP-nummer indragna och att hela deras nät då slutar fungera för att man anser leverantören "kriminell". Detta måste vi verkligen hålla ögonen på.

EU skall givetvis ta tag i piraterna. Man skriver om förfalskning, vilket inkluderar piratkopiering. Där säger man sig vilja "bidra till att förstärka det internationella regelverket, för att på ett effektivare sätt kunna bekämpa dessa former av ekonomisk brottslighet, och stödja partnerländernas kapacitet på detta område". Se upp!!

I övrigt talar man i Stockholmsprogrammet förstås en hel del om hotet från pedofilerna och terroristerna, alltså det jag tar upp i min rapport Alternativ till Bodströmsamhället.

Man vill ha mer övervakning och avlyssning för att upptäcka terrorism i förväg utan att egentligen gå in på utrikespolitiska orsaker till varför den finns: "Utnyttjandet av Internet för terrorismändamål måste övervakas mer intensivt, bland annat genom att förstärka de övervakande myndigheternas operativa kapacitet."

Piratpartiets Christian Engström mötte justitieminister Beatrice Ask (m) i TV4 Nyhetsmorgon igår. Klippet kan ses nedan. Hon hävdade att FRA ju inte har något med detta att göra. Verkligen? En av poängerna med FRA är ju just det där som nämns i meningen ovan. Även om det sorterar under Försvarsdepartementet lär deras information vara föremål för utbyte mellan länder.

Rick Falkvinge sammanfattade TV-debatten: "Beatrice Ask satt och sade att nej, så är det inte alls, och dessutom måste man komma åt barnporr, terrorism, barnporr och barnporr." Ja! Beatrice Ask (m) är i inslaget värsta sortens populist som svänger sig med de simplaste känsloargumenten.

Jag ringde upp hennes pressekreterare Martin Valfridsson och bad om referenser till varifrån hon fått två av de saker hon påstår i debatten och som hon använder som riktigt tunga argument för stärkt statlig kontroll över kommunikationen.

Hon talar om 1500 sajter med barnpornografi. Eftersom jag och andra bloggare ju för två år sedan gick igenom det svenska barnporrfiltret och sett att det till stor del är bluff undrar man ju om hon vet vad hon talar om. Valfridsson säger att informationen kommer från sid 5 i den länkade PDF:en ovan där EU-kommissionen påstår: "It-brottsligheten är till sin natur internationell, och dessutom på stadig uppgång. Bara under 2008 upptäcktes cirka 1 500 kommersiella eller icke-kommersiella webbplatser med barnpornografiskt innehåll."

Nu vet ju alla mina läsare att "barnporr" ofta innebär påklädda eller lättklädda underåriga modeller i poser som kan verka provocerande men inte är olagliga, ofta hyfsat konstnärliga bilder. "Barnporr" är ofta också sajter med manga och tecknade bilder som är fullkomligt lagliga i många länder, exempelvis två av världens stora demokratier, USA och Japan, samt kanske i Sverige också (även om vår lagtext obegripligen nog indikerar att tecknade bilder kan vara förbjudna att inneha eller rita, men vad som definieras som pornografi i det sammanhanget har inte prövats). Slutligen skiljer sig definitionen av barnporr åt mellan länder men allt fler definierar det som nakenbilder av personer under 18 år, vilket innebär att stora delar av framtidens människor kommer att vara kriminella. Ungdomar tar nämligen bilder av sig själva och sina sexuella partners med mobilkameror idag. Läs gärna min artikel "Make War - Not Love!" för litet perspektiv.

Hur som helst, dunderpopulisten Beatrice Ask (m) kan inte hålla sig från att göra ett litet privat tillägg till den där (med stor sannolikhet inflaterade och intetsägande) siffran från kommissionen. Hon säger att det finns "1500 sajter med barnpornografi: övergrepp på små barn!". Så, varifrån får hon detta? Övergrepp på små barn kan givetvis förekomma på bild men sådana byts av allt att döma främst på privata vis i slutna nätverk. De läggs inte ut på webben mer än möjligen som några frontbilder för kreditkortsbedrägerier. Problemet är ju att alla organisationer och myndigheter som svänger sig med siffror vägrar låta medborgarna granska deras listor med påstådd barnporr. Den medborgargranskning som gjordes från läckta filterlistor för två år sedan visade att listan inte alls var vad den utgav sig för att vara.

Jag frågade också Valfridsson om det andra stora problem som Beatrice Ask (m) hävdade vi måste fås bukt med: "Trafficking av små barn för att använda för sex eller arbete eller annat". Jag undrade varifrån uppgiften kom och vilken omfattning detta problem har och hur många "små barn" som har människohandlats för att användas för sex. Valfridsson kunde inte svara men sa ungefär att det förstår man ju att så kan det vara. Han lovade dock försöka ta reda på det. Tro't den som vill.

Valfridsson själv klagade i stället på osanningar han anser sprids. Expressens ledarsida idag är helt osann menade han. Svart Måndags Facebooksajt tyder på att de inte har läst några dokument alls.

Förutom den redan länkade PDF:en finns rapporten från Framtidsgruppen. Freedom, Security, Privacy – European Home Affairs in an open world [PDF] som enligt alltid informerade Mark Klamberg stakar ut programmet. Och läser man dessa två dokument finns inte många av de detaljpunkter med som t.ex. Svart Måndag tar upp. Däremot vet vi ju att sådana tankar och förslag har diskuterats och cirkulerar i EU. Och desutom är de där dokumenten ganska generella och om man är misstänksam mot maktelitisterna i politiken behövs inte mycket övertolkning för att inse att det där kan bli resultatet. Aftonbladet skriver en lågmäldare ledare om saken.
Werebuild.eu Wiki om Stockholmsprogrammet.

Med demonstrationer mot Stockholmsprogrammet vill folk alltså säga att ni har ögonen på er.

Beatrice Ask (m) tog även upp knarket som gör att vi självklart måste låta staten kontrollera nätet och rättsväsendet få mer makt.

Vilket leder mig till manifestation nummer två. Söndag 19 juli Lördag 18 juli kl 16:20 i Rålambshovsparken går Stockholm Smokefest av stapeln. Ett bra initiativ tycker jag där man vill ifrågasätta bl.a. Sveriges drogpolitik.

Om ni bara följer en länk i denna postning uppmanar jag er att läsa gamle journalisträven Bobo Karlssons artikel i Affärsvärlden om De nya drogrealisterna som står i motsats till The War on Drugs som är "en politik som är ett såväl mänskligt som ekonomiskt vansinne". Om ni följer en länk till kan ni lyssna till detta Sveriges Radio P1 Kaliber radioprogram som tar en titt på Dödsdrogen som ligger bakom en stor del av alla våldsbrott. Mycket lyssningsvärt.

Jag kan förresten inte nog rekommendera Bobo Karlssons färska bok Urban Safari: 12 storstäder av Bobo Karlsson. Han är ju en mästare på att fånga själen i storstäder. Den urbana friheten står högt i kurs hos Bobo och kan få vem som helst att vilja ge sig iväg på upptäcktsfärd. Läs recensioner i DN, GP.

Och givetvis: Eftersom jag gått ut med att jag funderar på att söka förtroende för att kandidera för Piratpartiet (som växer explosivt) till Riksdagen nästa år. Mina tanker om drogpolitik är mina egna. Det är inte partiets ståndpunkt.

Länkandet pressar Ronaldo

En kille har åtalats för att ha länkat en webbcast av hockeymatcher. Det framgår inte exakt hur. Kanske genom att direktlänka till en URL som man fick reda på efter en betald inloggning men som i sig inte var skyddad. [Nu efteråt läste jag opassandes och kjellbergs utredning i frågan. Det verkar röra sig om en länk som har skickats ut till alla kunder, den åtalade fick ett tips om länken och publicerade den i sin chatt].

Två professorer och två olika svar. Jag inser att de förmodligen inte haft hela fallet framför sig utan bara blicit uppringda av journalister och att deras svar därför nog inte bygger på full information.

Jan Rosén svarar SvD på ett förutsägbart vis. Killen blir fälld. Intrång. Rosén använder sin kunskap om rättsfall och HD-tolkningar. Rättsfallet (MP3-målet) som länkas i artikeln friade en kille som länkat till musikfiler på liknande vis, vilket har lett till diskussioner i kommentarerna till artikeln. Jag förstår Roséns resonemang så här: HD ansåg att MP3-killen genom länkningen tillgängliggjort filerna och i upphovsrättsligt hänsseende utförde ett "offentligt framförande" av musiken. Dock är sådant offentligt framförande av musik inte ett brott i straffrättslig mening. Man får alltså spela en låt på gatan framför publik. Dock skall man betala avgifter till STIM och SAMI. Musikframförande omfattas av en "kollektiv avtalslicens med utsträckt verkan". Därför fälldes han ej. Rosén menar dock att det aldrig är tillåtet att offentligt framföra tv-sändningar utan rättighetshavarens godkännande. (Man kan förresten hålla i minnet att ytterligare ett förfogande tillkommit i lagen - 1 juli 2005 - efter rättsfallet, nämligen "överföring").

Fast nu har det hänt saker: Hela artikeln i SvD är omskriven. När jag läste den först fanns långa citat från Jan Rosén där han menade att det inte bara var fråga om "signaler" utan att det är ett verk som tillgängliggjorts i och med att TV-bolagen lägger till speakerkommentarer, grafik, klipper etc. Nu är det resonemanget borta och i stället har man lyft in ett citat från professor Marianne Levin från DN.se där hon trycker på just själva signalen. Det framgår inte om det är bara en ren signal som länkats eller ett "verk".

Det intressanta i artiklarna är kommentarerna. I både DN och SvD kan man sammanfatta kommentarerna med: Detta strider mot det vi tycker man har rätt att göra på nätet, nämligen länka. Nu beror det på hur folk uppfattar fallet och vad man tror om handlingen. Har han bara vidarebefordrat sitt abonnemang och låtit andra kika via hans personliga länk eller har han gjort något annat?

[Kolla! Nu har Daniel Westman kommenterat i Computer Sweden och fler detaljer dyker upp: Canal+ har sänt ut störmmen på sin webbsida, dit jag antar att bara abonnenter hade tillgång. Länken till sändningen kunde enkelt "plockas fram". Någon har gjort det och lämnat den till den åtalade som sedan helt enkelt publicerat den. Westman anser inte att det borde vara tillgängliggörande. Han säger också det som många tycks tänka: "Någonstans kan man ju, om man bortser från juridiken, tycka att Canal+ gjort ett misstag rent tekniskt, det verkar inte som ett klockrent fall att ta upp från deras sida".]

Alltså, det finns ju tekniska system som funkar. Jag har bekanta som utvecklade Sveriges - och kanske världens - första "ADSL-dialler", som man kopplade på genom att skicka ett betal-SMS. Man fick tillbaks en unik kod till mobilen. Denna kod skrev man in i sin webbläsare, varpå videoströmmen kopplades på endast till den IP-adressen. Givetvis var det för den adulta underhållningsindustrins räkning. Den ligger alltid i fronten eftersom hormoner driver mycket tidig teknikutveckling. (Jag kommer säkert att få kommentarer från folk som säger att man som tekniskt kunnig själv alltid kan hi-jacka videoströmmen som anländer till ens dator och leda vidare till polarna ...).

Canal + kallar det för att "stjäla" sportmaterial enligt DN och citerar informationsdirektören: "Vi betalar ju enorma belopp för de här sändningarna. Det skadar hela affärsidén om folk kan se det gratis.".

Jag skulle ju säga att Piratideologin - eller informationspolitiken - inte kan vara feg för stora förändringar. Jag håller nämligen med direktören. Ett fritt nät kan skada delar av den där affärsidén. Sportevenemang är skådespel med enorma pengar inblandade. Orsaken till att man kan betala fantasisummor till någon som är bra på att sparka boll är att lagens ägare kan dra in slantar från sponsorer, på sändningsrätter till skådespelet osv. Och orsaken till ett så stort intresse är inte bara att se någon sparka boll på bästa vis. Folk sitter och tittar på matcher för att de vet att Ronaldo är på plan och är värd en miljard i transfersumma och har både Ferrari och Koenigsegg. Att se en sådan person blir extra magiskt.

Tänk om intäkterna skulle falla så att man bara kan betala 10 miljoner till även stjärnor som Ronaldo! En del av superglamouren skulle kanske försvinna och subjektivt sett vore det kanske tristare även om han spelade exakt lika bra boll. Förmodlgen skulle vi ha lika mycket fotboll dock. Fast färre fattiga brassar kanske skulle drömma om att bli Ronaldo och återväxten av dugliga bolltrixare bli något sämre. Möjligen. Så tja, något skulle kunna "förloras".

Samtidigt skulle vi förvänta nya grepp från sportbranschen. Större andel sponsring. Reklam mer integrerad i själva TV-strömmen så att det inte spelar så stor roll om den rinner iväg på oauktoriserade vis. Sänkta löner. Och kanske en återgång till det mer direktupplevda. Popstjärnor höjer sin konsertpriser rejält och drar in pengarna där.

Men att bevara hela branscher oförändrade om det hela bygger på att man tar i med hårdhandskarna mot allmänt accepterade beteenden som har att göra med värderingsförskjutningar - det vore en stor förlust. Och det är gammeltänk. Om den "jakten" på vanligt folk samtidigt innebär att vi underminerar hela vårt fria samhälle, ja då är det oförlåtligt och sportens nuvarande organisation som får vika: Tjäna de pengar ni kan, men gör det på legitima vis, tack!

Badlands Hyena regaerar på följdriktigt vis: Inrätta en länkpolis på EU-nivå som ser till att EU:s alla länkvillkor upprätthålls. Man får ju inte länka hur som helst till EU:s sidor. Skriver de. Jag kan inte tänka mig att det har något juridiskt värde alls, det de skriver. Det är bara blaj.

Informationspolitik kommer in överallt nu. I Iran. Det har skrivits mycket om svenska aktivisters kamp, folk i Piratrörelsen. Piratpartiet, Piratbyrån, The Pirate Bay, enskilda aktivister, akademiker, folk som var aktiva i FRA-upproret. Det handlar inte om gratis, det är något mycket djupare. Yttrandefrihet. Samtidigt gör företag förstås pengar på att hjälpa regimer med övervakningssystem, vare sig det gäller Iran eller FRA. Jag skrev i min andra Bodströmrapport om Silicon Valley-företaget Narus som har sin Intercept Solution. Det systemet är en våt dröm för alla övervakare eftersom den ur en fullmatad fiber på 10 Gbps kan rekonstruera vad som helst som en viss användare har för sig, bara man får tillgång till trafiken, precis det som FRA skall ha alltså.

I Piratideologins informationspolitik kanske borde ingå att man inte bör driva oansvarig utrikespolitik. Sverige kanske inte bör skicka trupper till Afghanistan alls? Nu hotas Sveriges ambassad i Pakistan på grund av detta: SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet, GP, DN.

Jan Guillou, som har galet enfaldiga uppfattningar om fri kommunikation och Pirater, är trots allt en viktig publicist. Han har gjort många bra saker. Hans bok om häxprocesserna i Sverige är stark och väldigt viktig, Häxornas försvarare: ett historiskt reportage. Den blev också en stark dramadokumentär på TV. Jag försöker hitta den som audiobok, MP3-bok eller TV-serie på Bokus och Ginza men den verkar inte finnas. Man kan ju försöka med The Pirate Bay i stället då om nu någon delar med sig. Idag skriver Guillou i Aftonbladet: "Sverige ligger i krig och ingen kan säga varför".

Förmodligen applåderar Guillou samtidigt Obamas vicepresident, Joseph Biden, som seglar upp som en kontrollfreak vad gäller nätet och en hängiven upphovsmannasupremacist. Aftonbladet körde sin toppstory dagen efter Kjell Häglunds långa text i DN och kunde väl åtminstone ha givit en liten cred till Kjell. Det är Kjell Häglunds text man skall läsa, inte Aftonbladets lilla rewrite.

Att Piratpartiet nu är på väg till riksdagen har väl ingen missat.

Mary skriver om en märklig länkhistoria. Jardenberg skriver om Almedalen som ju drar igång på söndag. Jag skall vara där större delen av veckan. Mejla så kan vi ses.

Gammeltänk!

PJ Anders Linder avslutar sin ledare i dagens SvD med orden: Nu får det vara nog. Det handlar om Bodströmsamhället. Eller Odenbergsamhället som en del kallade det när Odenberg pressade på om FRA-lagen.

PJ tycks nu äntligen se något djupare hos Piraterna än att vilja lyssna till musik utan att betala. Man kan försöka förklara på en massa vis hur det hänger ihop. En del försöker inte förstå utan är grunda som guldfiskdammar i huvudet. Alex Schulman till exempel i sin antirpiratdrapa i Aftonbladet. Jag vet inte om han kan hjälpas från sitt gammeltänk men jag gör ett nytt försök:

Antag att vi har en industri som tillverkar något som nästan alla vill ha på något vis. Men de släpper ut kvicksilver och andra gifter i den kommunala dricksvattensjön. Människor blir sjuka och rovfåglar dör av kvicksilvret. Antag också att människor vill vara friska och att ganska många också vill leva i en värld där en örn (vithövdad amerikansk eller annan) då och då kan ses sväva ovanför en, även om industrin tycker det är en fånig värdering.

Då kan vi faktiskt säga: Sorry, vi kan inte tolerera en industri som förgiftar vattnet för oss. Om den bygger på att ni måste släppa ut kvicksilver och förgifta oss så är det finito. Ni måste hitta sätt att tillverka de där sakerna utan kvicksilver eller i varje fall rena vattnet och ta hand om skiten själva.

Om förutsättningen för ert företagande och penninggenererande är att ni måste förstöra för oss alla kan vi inte acceptera det längre, adjöss!

Så enkelt är det. Att bryta sig in i folks hem och ta med sig familjens datorer, att jaga dem för att stämma dem och ruinera dem, att massövervaka människors kommunikation är nätets kvicksilver. Folk tycker inte de gör något fel när de delar med sig av sina filer till vännerna. Värderingarna har ändrats. Kan man då acceptera industrier som påstår att de måste bete sig på det där viset för att tjäna pengar alls? Mitt svar är nej. Och det var ju ungefär det Lars Gustafsson skrev i Expressen.

Kritiken mot upphovsrättens utformning i det digitala samhället grundas alltså i
1) en förståelse av människan som en hygglig varelse som är predisponerad att vilja dela med sig av sina upplevelser och att just denna egenskap gör människan stor
2) att vi har grundläggande mänskliga rättigheter som inte får säljas bort till smala partsintressen
3) att människan är så stor att affärer kommer att göras, att kultur kommer att skapas även utan de där brotten mot mänskliga rättigheter
4) att vi nu har chansen att bli ännu större genom möjligheter till nästan kostnadsfri spridning av kunskap och kultur och information i det digitala nätverkssamhället

Att inte se något fel med - utan tvärtom vara positiv till - fildelning är en följd av dessa förståelser. Gratisargumentet är alltså falskt.

Lars Ilshammar och Kajsa Klein på Newsmill diskuterar det postauktoritära samhället i sin artikel om Piratpartiets lysande chanser att komma in i Riksdagen. De skriver om World Value Survey och att Sverige är "det land där utvecklingen mot individualisering och sekulära-rationella värderingar gått längst och där samtidigt antiauktoritära frihetliga värderingar fått starkast fäste" och att det därför är logiskt att Piratrörelsen startar här i Sverige.

Mikael Olsson har gjort ett bra reportage om Piratrörelsen i Sveriges Radio P1 Konflikt.

Förresten upptäcker jag vid noggranare läsning att Nyheter24.se citerat mig helt fel angående patent i den artikel jag länkade här. Det verkar i artikeln som om jag anser att patent är nödvändiga och att jag inte håller med Piratpartiets principprogram om patentens avskaffande.

Detta är fel. Jag håller med Piratpartiets principprogram men inser var det bör ha gått fel när reportern antecknade vid vårt hyfsat långa telefonsamtal. Jag pladdrade på om hur Piratpartiets ideologi utvecklas kontinuerligt med olika revisioner av partiprogrammet. Jag sa också att det tillkommit en massa nya människor nu och tog HAX som ett exempel och sa att han har en mer traditionell syn på patent och ämnade argumentera för sina ståndpunkter (enligt ett blogginlägg han själv gjort alltså). [P.S. Jag fick feedback från Nyheter24 angående mitt citat och jag skriver i kommentarerna nedan.]

Här kan man läsa några saker jag skrivit som kritiserar patent: Print-on-demand, musikmenyer, musikmenyer igen , läkemedel, läkemedel igen, filmteknik, mjukvara, raps. Och för ett vackert citat av Thomas Jefferson om patent, läs min anti-Guillou-text samt en alternativ syn på Håkan Lans. Det är bara på läkemedelsområdet jag känner en viss tveksamhet. Där behöver jag själv läsa på och tänka mer.

PP närmar sig Riksdagen enligt dagens Sifo-undersökning, SvD, GP, Expressen, Aftonbladet, DN, Nyheter24, Sydsvenskan, Dagen. Strax under 5 procent veckan efter EU-valet. (Siffrorna som presenteras är ett genomsnitt över en period både för och efter valet).

Revolutionen är nära! Gammeltänk går bort!

P.S. Jaha, just när man förklarat hur det ligger till kommer det fram att polisen tillsätter 15 man som bara skall jaga upphovsrättsintrång på nätet. Fildelning. Lars-Peter Hielle på SR P3 Nyheterna hade storyn. TT förde det vidare till i SvD, DN, AB, IDG.

P.P.S. Jag ramlade över Correns ledarartikel. Corren är ju nästan lika känd som Smålandsposten för sitt Pirathat. Men det finns en liten oväntad touch i artikeln. I motstas till Alex Schulman fattar ledarskribenten de djupare argumenten men ...: "Många som röstade på PP gjorde det nog för att de vill ladda ned film, musik och dataspel utan att betala. Det är inte särskilt hedervärt, men bättre än alternativet. De ideologiska Piratpartisterna skrämmer.".

Avslöjande dokument: Bryt sönder FRA!

Ni minns väl att Försvarets Radioanstalt har sin egen version av Personuppgiftslagen? Intensifier och Scaber Nestor och Christian Engström kan friska upp minnet. Och Mark Klamberg förstås för djupare analyser.

Jag ansåg förra hösten att det var speciellt märkligt att homosexuella ledamöter, bl.a. Fredrick Federley (c), röstade igenom den där lagen som bl.a. tillåter registrering av information om sexualliv. Man skall komma ihåg att den klubbades i skymundan, innan det stora FRA-upproret startade.

Jag fick då en förklaring från en insider som jag nu publicerar här för att jag anser den vara så intressant. Svaret gavs till åtskilliga journalister men jag har inte sett någon ta upp det.

"Effekten av den lag om personuppgiftsbehandling hos FRA (ofta kallad "FRA-PUL:en") som antogs 2007 blev inte att FRA fick ökade möjligheter att behandla känsliga personuppgifter om enskildas sexualliv. Tvärtom. Innan dess fanns nämligen ingen särskild lagreglering alls om hur FRA fick behandla personuppgifter. Det enda som fanns var en förordning som regeringen själv hade utfärdat 2001, och som regeringen alltså fritt kunde ändra i när den ville.

I den förordningen – som alltså gällde fram till den nya lag som togs 2007 – stod det att FRA inte får behandla uppgifter om en person enbart på grund av vad som är känt om hans eller hennes ”ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa ellers sexualliv”. Däremot kunde FRA behandla sådana känsliga personuppgifter om detta var ”nödvändigt” för att komplettera andra uppgifter om personen.

Vad blev då skillnaden med FRA-PUL:en som antogs 2007? Förutom att det nu är riksdagen som sätter upp regelverket (i stället för regeringen) minskas möjligheten till behandling av känsliga personuppgifter, eftersom villkoret ”nödvändigt” skärps till ”absolut nödvändigt”. I regeringens proposition framgår att uttrycket ska tolkas som liktydigt med den formulering om ”oundgängligen nödvändigt” som gäller inom t.ex. polisen.

Vän av ordning kan förstås fråga sig varför FRA ska tillåtas att hantera uppgifter om etnicitet, politiska åsikter, religion etc. i några som helst fall. Den motivering som använts är att det blir lite meningslöst för FRA att försöka skriva underrättelserapporter om t.ex. konfliktsituationen i Irak om man inte får namnge shiitiska och sunnitiska ledare (och därmed registrera deras religion). Förföljelse av oppositionella i en diktatur kan inte heller beskrivas utan att namnge enskilda dissidenter (vilket är att registrera deras politiska åsikt). Och så vidare.

Att sexualliv finns med i uppräkningen är mer kufiskt, men det har sin orsak i att den vanliga personuppgiftslagens lista över vad som räknas som känsliga personuppgifter har kopierats över till FRA-PUL:en. Då följde sexualliv med på köpet.

Om man vill kan man alltid täppa igen den luckan genom att stryka sexualliv från uppräkningen. Men effekten blir då att FRA förbjuds att skriva underrättelserapporter om att ”den kände människorättskämpen XX och andra homosexuella aktivister utsätts nu för ökade förföljelser från polisen” eller att ”i torsdags hängdes ungdomarna YY och ZZ anklagade för homosexualitet”. (Å andra sidan kan man förstås diskutera hur sannolikt det är att FRA skulle specialbevaka sådant när de skriver underrättelserapporter om ett visst land. Hittills finns inget som tyder på att de har gjort det ...)

Sedan har vi detta med att uppgifter kan lämnas vidare till annat land. Inte heller detta är någon nyhet med FRA-PUL:en, utan fanns med också i det tidigare regelverket. Både före och efter lagändringen finns ett absolut villkor att uppgifter som lämnas vidare inte får vara till ”skada för svenska intressen”.

En väsentlig förändring med den nya lagen är dock att det införs ett uttryckligt uppdrag för FRA att se till att ”personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in”. Om det finns risk för att ett annat land använder personuppgifter för att förfölja enskilda tillåter alltså inte lagen att personuppgifter lämnas dit. Fram till dess att FRA-PUL:en antogs 2007 fanns inga sådana uttryckliga spärrar i lag."

Notera att tjänstemannen nästan enbart ägnar sig åt lagtekniskt svammel och gömmer sig bakom en fasad av godhet (Vi reglerar sådant som inte var reglerat. Vi striktar upp, etc.). Som en snäll robot ifrågsätter han ingenting av de bredare frågorna kring FRA. Fast eftersom han är så hemmablind säger han ju ganska mycket om vad de ägnar sig åt på den dyra myndigheten. De där 900 personerna i den statliga avlyssningscentralen, där de skall samla in en kopia av och avlyssna och analysera svenska folkets kommunikation, sitter och skriver länderrapporter!

Det kan man ju göra. Frågan är vad avlyssning av hela svenska folkets internetkommunikation har med detta att göra. Det finns trots allt en massa organisationer och företag som samlar in och även publicerar information om förhållanden i andra länder. Man kan abonnera på länderrapporter från The Economist Intelligence Unit. Man kan läsa rapporter från Amnesty International, ögonvittnesskildringar från Läkare Utan Gränser, bloggar från studenter runt om i världen, från folk på fältet, från ambassadpersonal stationerad i landet, från USAID, SIDA. Världen är inte sluten. Det finns ett enormt informationsutbyte och en ofantlig massa öppna källor. Vad är marginalnyttan att samla in information genom generell massavlyssning av hela folket? Mycket ringa jämfört med summan av de där andra insamlingsmetoderna skulle jag gissa. Och vad är den demokratiska risken och det pris för beskärd frihet vi får betala genom att bli massavlyssnade av en statlig spionorganisation? Stor risk och högt pris. Det handlar om kommunikationsfrihet, en grund för alla andra friheter.

FRA bör slaktas och slimmas och endast syssla med militär signalspaning i luften.

Sammanställning och analys av öppna källor på nätet och utanför nätet får väl någon enhet på UD ägna sig åt. De kommer att behöva IT-stöd förstås och det kanske skall finnas en specialistfunktion för sådan scanning av det öppna nätet. Den bör byggas upp från grunden så att man slipper de där IT-spionerna på FRA som har en helt felaktig syn på det där med integritet och sin egen roll i det hela. Ett krav på rekrytering till den internetavdelningen skall vara att man inte arbetat på FRA.

Före detta FRA-tekniker kan bli spetstekniker på ESS, materialforskningsanläggningen i Lund. Där kommer de förmodligen att behöva en eller flera av världens kraftfullaste superdatorer, sådant som snubbarna på FRA är duktiga på.

---

Läs Falkvinges dystopi om vi inte säger stopp till figurer som Henrik Pontén, som nu gråter krokodiltårar i SvD när han attackerar Christian Engströms PP-förslag om integritetsdirektiv i EU. Det är alltså Pontén som är krokodilen. Han vill nedmontera yttrandefrihet, kommunikationsfrihet, posthemlighet, källskydd,

Frendo.se gräver i remmissvar och visar var Antipiratbyrån står i sitt svar på Polismetodutredningen: Förbjud kontantkort och anonym surfning, håll koll på alla individer och vad de gör på nätet, att registrera uppgifter för abonnemang räcker inte. Så, det är dessa värderingar Henrik Pontén står för. Gråt på, bara! Ni har väl sett Frendos (Per Agermans) Noteringar från övervakningssamhället 2005-2009 som kan laddas ned gratis och fildelas? 142 sidor. Sidvind kommenterar Pontén.

Josh lyckas med sin ironi som vanligt.

Damon Rasti klagar på att det inte finns många blattar bland Piratpartiets aktivister. Han verkar dock inse i kommentarerna att han faktiskt kan påverka det själv. Här är två tjejer som är mycket läsvärda och som skriver om varför de röstar Pirat: Lisa Magnusson och Linda Skugge. projO skriver om kluvna känslor samtidigt som det visar att folk med olika åsikter samlas i medborgarrättsrörelsen Piratpartiet.

En mycket läsvärd artikel om upphovsrätten publicerades på SvD Brännpunkt av Henrik Brändén, själv bl.a. läromedelsförfattare. The Pirate Bays slöe och sege och brottsdömde och slafsige tekniker Fredrik Neij nämner just den artikeln som en spark i baken så att han skall ta sig till ambassaden i Bangkok och lägga sin röst för Piratpartiet.

PP ligger nu på 8,2 % enligt SvD/Sifo. Piratpartiets Anna Troberg intervjuas av QX och säger att man siktar på att skicka tre ledamöter till EU-parlamentet. Jag tror på två men garderar med tre hellre än med en.

De andra partierna försöker nu desperat haka på Piratpartiet i kommunikationsfrihetsfrågor. Lita inte en sekund på dem. Det är på grund av dagens politiker vi har FRA-lagen, IPRED, en samhällsfarlig upphovsrätt, snart datalagring m.m. De spinner i knät på de lobbyister som Henrik Pontén sålt sig till.

Även Gudrun Schyman försöker attackera PP men blir tillrättavisad på ett mycket bra vis av Blogge Bloggelito, vars skrift om kriget mot porren i Kina också rekommenderas.

Johan Norberg röstar på Fjellner (m). Samtidigt som han hoppas att PP kommer in. Jag tycker de flesta jag känner och umgås med håller Piratpartiet på åtminstone andra plats, vare sig de egentligen röstar vänster eller borgerligt i vanliga fall. De står och väger mellan ett av gammelpartierna och Piraterna. Om inte annat: Missnöjesrösta!

Glöm inte FRA-föraktet: Dags att leverera!

Isobel Hadley-Kamptz, författaren och liberala ledarskribenten skriver idag i Expressen att hon inte glömmer:

"För ett knappt år sedan visste jag inte om jag någonsin kunde tänka mig att rösta igen. Det var dagen efter att riksdagen beslutat att göra statliga kopior på medborgarnas hela digitala liv. Alla utom en av de riksdagsledamöter som i vanliga fall talade vackert om frihet och integritet tryckte snällt på rätt knapp när husse viftade."

Isobel ingår nu i det svällande gänget som röstar Pirat och uppmanar andra att inte glömma, precis som Andreas Henriksson redan förutspått. Sveket måste få effekter som känns för överhetspolitikerna.

Glöm inte att svenska folket satt klistrat framför TV och webbsändningar den 17 juni 2008 för att se vad personerna i riksdagen skulle bestämma om "de andras liv", dvs våra liv.

Glöm inte moderaternas föraktfulla uttalande i SvD mot hela svenska folket när de skulle besluta vad som skulle hända med våra framtida liv: "Jag har goda förhoppningar om att det inte ska bli något strul. 349 ledamöter vill ut på grönbete så jag tror vi alla är måna om att få det här avklarat idag, inklusive oppositionen."

Återupplev känslorna runt vad som hände förra våren och ni inser att man inte kan ge sittande makthavarpartier förtroende. De vill ju permanent avskaffa våra mänskliga rättigheter.

Jag själv blir riktigt tagen när jag läser igenom mina egna bloggpostningar från förra våren. Den som tvekar om vaför man måste straffa sittande partier bör läsa i kronologisk ordning här. Deras föraktfulla svek mot oss alla framkommer på ett starkt vis måste jag säga:

• 2008-05-23
• 2008-05-25
• 2008-05-31
• 2008-06-02
• 2008-06-03
• 2008-06-03
• 2008-06-09
• 2008-06-10
• 2008-06-11
• 2008-06-12
• 2008-06-13
• 2008-06-13
• 2008-06-14
• 2008-06-16
• 2008-06-16
• 2008-06-17
• 2008-06-17
• 2008-06-17
• 2008-06-17
• 2008-06-17
• 2008-06-18
• 2008-06-18
• 2008-06-19

Glöm inte att man fick mess som detta, kl 04:38 en morgon från en Stockholms-DJ (kopierad från en av mina postningar ovan):

"Jag kom nyss hem efter lite skivspelande o klubbande på [clip ...]. Ville bara säga att i stort sett allt vi pratade om ikväll på krogen, vid sidan av fotbolls-EM, var FRA-lagen. Exakt ALLA mina vänner, bekanta och alla andra ute i Stockholmsnatten diskuterar detta nu. Folk som normalt inte ens bryr sig om att gå till valurnorna ens vars fjärde år. Den här frågan har engagerat folk på ett sätt som jag knappt kan minnas en politisk fråga gjort sen kanske Lasermannen/Ny Demokrati/rasism-eran för typ femton-sjutton år sen eller nåt. Det är vackert, och bara en sån sak som att mina slackervänner är peppade på att gå upp sju på morgonen och demonstrera utanför Riksdagen på onsdag, det är väl en seger om något."

Glöm inte talkörerna framför riksdagen när partipiskorna ven och man försökte prygla in opponenter i ledet för att alliansen skulle kunna leverera, som Sten Tolgfors sa (leverera till vem undrar jag!).

Det är dags för alla andra att leverera nu! En rejäl känga mot makten i form av en Piratpartiröst i EU-valet. Och givetvis till Riksdagen nästa år. Det måste in nytt folk i det där huset vi ser på bilden nedan, jag kanske själv söker Piratpartiets medlemmars förtroende för ett sådant uppdrag. Det känns lockande att ge sig in i getingboet själv:

Den här postningen kan också ses som en kommentar till Dagens Nyheters felaktiga syn på det här med nätet. De framförde ju tesen att FRA-upproret var planerat av en PR-byrå och drevs av toppstyrda avlönade skribeneter. I wish ... Puckon! Jag blev säkert intervjuad i uppåt två timmar av en av där journalisterna som skrev artikeln. Utan att hon verkar ha förstått något.

Den här författarkollegan som Anna Troberg skriver om borde läsa min postning här också och hela den där FRA-kronologin ovan så kanske han får svar på sin fråga:

"Fildelarkramarna och frihetsbloggarna är välfyllda med svallande tongångar. Piratpartiet har rekordtillströmning. Vi hör tongångar om “hotad frihet” och “demokratiska principer”. Ärligt talat alla fildelare, tror ni ens på det där själva?"

DAGS ATT LEVERERA!

Gammelfolket: Håll pli på pöbeln!

Jonas Gardell skrev ju en stor anklagande text i Sydsvenskan där han hävdade att "pöbeln" tar över nätet och ställde sig bakom datalagring och övervakning för att hålla pli på denna "pöbel". Jag kommenterade artikeln på denna blogg.

Jag skriver ett svar idag i Sydsvenskan där jag vänder på Gardells elitistiska perspektiv. Jag tror det är första gången jag i media presenterats som medlem i Piratpartiet.

Yttrandefrihetsexperten och journalisten Anders R Olsson svarade tidigare Gardell i en artikel med den frejdiga titeln: Slägga fel verktyg för snorkråkor. Den är ganska rolig och läsvärd, speciellt i hans beskrivning av hur de bildade såg på det där med tryckfrihet, att den var till för dem själva: "Det var inte gödseldoftande drängar eller pigor som skulle skriva pamfletter eller ge ut tidningar. Herregud – de kunde ju knappt läsa katekesen!".

Jag hörde alltså av mig till Sydsvenskan om ett svar till Gardell. Det är något väldigt speciellt med tryckt media. Den fysiska formen och medföljande kostnad för att mångfaldiga och distribuera exemplaren gör att utrymmet är en begränsad resurs som måste hushållas med. Utrymmet blir "dyrt" och man måste hushålla med det.

Sydsvenskans svar var typiskt för print: Du får 1700 tecken, fast publicering kan vi inte garantera.

De som bara skrivit på blogg kanske inte räknar tecken. Men hela printmedierna är uppbyggda runt det. Själv använder jag då denna lilla programvara, Word Counter, för att räkna tecken i realtid. Den lägger sig som en liten ruta vid sidan av och uppdaterar sig hela tiden medan man skriver i Textredigeraren (på Macen)

1700 tecken är väldigt lite. Men den begränsningen skärper sinnena. Att bluddra på i långa bloggpostningar är ganska lätt (om man inte länkar kors och tvärs, vilket man ju gör och vilket tar tid ...). Men att skära ned och försöka vaska fram koncentrat av vad man vill ha fram på ett fast utrymme är något helt annat. Två olika former av skrivande. När vi talar om tidningsdöden har jag inte sett den aspekten beröras. Att själva texterna kan bli annorlunda och mindra skärpta när vi går från dyrt och begränsat tryck till billiga och obegränsade digitalformat. Fast med tanke på förstasidor med fel person uthängd vet man ju inte, en del säger Du sköna tidningsdöd.

Jonas Gardell tycks vara rädd för samma typ av tappade kontroll som moderaterna Beatrice Ask och Hans Wallmark i Corren. Och de tar alltid till skrämseltaktiken för att mota tillbaks oss alla, dvs "pöbeln", till TV-soffan där vi ska matas av deras politiksnack och pjäser. De vill ha oss om soffpotatisar vars enda funktion är att ge dem våra kreditkort eller gå till valurnan och låta dem få en period till i riksdag/regering. De kör alltid med osanningar om obduktionsbilder, barnporr, knark och naket. Kombinerat med en syn på sig själv som utgörande garanten för civilisation.

Piratpartiets EU-kandidat Anna Troberg redde ut det hela. Copyriots Rasmus Fleischer skriver att Correnartikeln visar var moderaterna står och påpekar att de glider mot antinätpartier som CDU/CSU i Tyskland.

Jag tror alltså att det hela är en mer allmän känsla av förlorad kontroll. Det är faktiskt möjligt att gammelpartister och gammelfolk som Beatrice Ask, Hans Wallmark, Jonas Gardell och Liza Marklund verkligen tror att världen faller samman om inte de själva får styra rubbet. Fast om de verkligen vågade släppa lös och tänkte litet djupare kanske de skulle förstå. Eller?

Det är en teori jag tar upp i min rapport Alternativ till Bodströmsamhället - om kriget mot terroristerna, piraterna och pedofilerna. Jag tror att jag kan ha en del nya läsare här på bloggen nu när Piratpartiet och nätfrågorna exploderar. För dessa kan jag berätta att den rapporten kan laddas ned gratis som PDF. Där visar jag hur rivandet av kommunikationshierarkier på nätet nu gör att gamla informationseliter blir oroliga och därför börjar föra ovinnbara krig mot uppmålade fiender: "Terrorister", "pirater" och "pedofiler". Dessa är samtidens skräckfigurer som nu används för att skrämma oss till underkastelse, som argument för att vi skall berövas våra mest grundläggande rättigheter. Jag föreslår i rapporten också andra sätt att ta sig an den oron än att stänga nätet.

Det är alltså inom den där debatten min kortis i Sydsvenskan idag hör hemma. Jag refererade i artikeln till en konferens i Berlin. Jag skrev om den i Computer Sweden och intervjuade Roger Dingledine, huvudmannen bakom Tor. Bilder i artikeln!

Varför vi röstade Pirat - och Jonas gör en Liza

I förrgår röstade jag och tre vänner Pirat. Vän av ordning undrar kanske hur det gick till eftersom förtidsröstningen öppnar onsdag 20 maj. Jo, den gör ju det i Sverige.

I Berlin öppnade svenska ambassaden sin röstmottagning kl 12 söndag den 17 maj. Vi anlände några minuter senare. Som volontär placerade jag ut röstsedlar för Piratpartiet i ambassadens lilla röstbås.

PP måste ju själv bekosta upptryckning och distribution av valsedlar till vallokalerna. Man kan alltså hjälpa till och att ansvara för en vallokal genom denna sida. Titta gärna efter om ni behövs! PP:s användning av nätet i sin organisering är föredömlig. Utländska lokaler finns inte med där dock så jag begärde själv att få en bunt skickad med posten till Berlin.

Jonas Gardell gör bort sig i Sydsvenskan. Han uttalar sig om något han inte tänkt igenom när han attackerar möjligheten att vara anonym på nätet.

Visst, han har fått hot via nätet säger han. Det är beklagligt. Förr brukade folk skicka pappersbrev med utklippta klistrade bokstäver. Helt anonymt. Det krävs inte att man visar ID-kort innan man lägger ett brev på postlådan.

Jonas Gardell kan med fördel läsa min krönika i Computer Sweden idag om en resa jag nyss gjorde i gamla Östtyskland och fundera ett varv till. Ibland används DDR slentrianmässigt och yvigt när man kritiserar övervakning. Men jag fick på resan ett mycket konkret och rentav förbluffande bevis på hur det rent konkret kunde fungera.

Inte så olikt det scenario jag skisserade i min postning med titeln En latte? ID-kort, tack! Och tala in i blomvasen på bordet! som fick folk att galghumoristiskt le mitt i eländet.

Gardell verkar inte förstå att man i många samhällen fullkomligt skriker efter sätt att kommunicera anonymt, att folk i Kina använder anonymiseringsprogram som Tor och nu kanske OneSwarm för att ta sig igenom "The Great Firewall". Han kan ju läsa mitt reportage från Chaos Communications Conference i Berlin om just det kinesiska "problemet". Men hans förbud mot att vara anonym kanske bara skulle gälla vissa länder?

Att Bahnhof och Tele2 och andra inte okritiskt deltar i östtyskifieringen av samhället skall Gardell vara glad för. Och det är inget kryphål man hittat i IPRED-lagen, som tidningar påstått. Tvärtom är det så att en operatör idag enligt lagen INTE FÅR spara information om sina kunders kommunikation. Det har betraktats som lika grundläggande som posthemligheten i Sverige hittills. Den som vill läsa om hur man nu försöker vända 180 grader och i stället skall tvinga dem att lagra sådan information kan läsa min rapport Marschen mot Bodströmsamhället. Detta är den digitala motsvarigheten till den östtyska Husboken.

Gardells artikel är lika grund som Liza Marklunds krönikor men han har förklätt den till att se litet religiöst intellektuell ut. Copyriot och Jonas Andersson sätter Gardells kristna maktvilja i perspektiv. Till och med kristdemokratiske, konservative kommentatorn Dag Elfström tycks förstå nätet och den nya världen bättre än Gardell. Kanske beroende på att han inte behöver segla under falsk flagg.

För Gardells inlägg verkar inte ha som syfte att diskutera hot. Egentligen. Det är uppenbart att poängen tycks vara att värna om affärsmöjligheter för honom själv. Han vill bända nätet i en riktning som passar just honom men som innebär stark kontroll av och våld mot "pöbeln" i slutänden. Citat ur artikeln:

Det gör att en sajt som The Pirate Bay kan tillgängliggöra obduktionsbilder på de mördade barnen i Arboga och håna barnens far när han vädjar till dem att låta bli. ... Det gör att man utan att betala för sig kan tillgodogöra sig arbete som jag och andra författare och artister utfört, och ännu värre: utan att fråga oss om lov.

Det är ju riktigt pinsamt att ta upp de där barnen i Arboga. Bilder som placerats i offentligt tillgängligt materialav en åklagare. Medborgare som själva vill ta ställning till det uppmärksammade målet och bevisning begärde ut materialet och delar det mellan sig via The Pirate Bay. Via den sajten delar "pöbeln" broderskapligt med sig av uppåt två miljoner filer. När TV4 gör skandal av det hela och leder folk till just den fil som innehåller de där offentliga bilderna, ja då börjar de spridas i massupplaga förstås. Blogge Bloggelito och Piratpartiets EU-kandidat Christian Engström förklarade.

Det var ju gammelmedia som kapade åt sig en massa klick och gjorde pengar på fallet. Det är Jonas Gardells elitvärld som sprider Arbogabilder och profiterar på det. Den värld han är van att själv kunna kontrollera.

För Gardell verkar det förmodligen naturligt att han skall kunna tillgripa våld för att han kunna skall kunna sälja exemplar av verk på nätet. I själva verket är just detta onaturligt. Om man tar ett steg bakåt inser man att allt här i världen inte är möjligt. Inte heller är det önskvärt att göra det möjligt.

Digitala exemplar går emot både ekonomiska fundamenta (att försöka ta flera hundralappar för något som kostar noll att producera) och mänsklig natur (att vilja dela med sig till sina medmänniskor av sina upplevelser).

Visst vore det bekvämt för en låtskrivare att kunna montera upp en högtalare på ett hustak och sedan kräva att samhället jagar alla som passerar förbi för att de lyssnade på låten. Jämförelsen är inte exakt men inte heller så felaktig när man vet hur nätet och mänsklig natur fungerar. Folk delar material med varandra, provlyssnar lite, provtittar, förstör, samlar saker på hårddiskar men "konsumerar" aldrig verken, glömmer bort dem, raderar dem, laddar ned samma sak igen. Digital information är mer att jämföra med ljudvågor i luften än enskilt manifesterade "exemplar". Och produktionskostnaden av "exemplaren" är noll precis som för ljudet.

Är det rimligt att låtsas som om exemplar har något värde? "Verk" kan förstås ha ett värde och frågan är om och hur och vilka kreatörer av olika slag skall lyckas få in pengar för dem. Det finns många sätt. Exemplarförsäljning och upprätthållandet av den är dock knappast ett av dem och det bygger ett fullkomligt omänskligt samhälle. Helt i onödan. Kulturen flödar mer än någonsin nu. Produktion och spridning av musik och text och rörlig bild har aldrig varit större än nu.

Upphovsrätt, kommunikationsfrihet, statlig övervakning, anonymitet, demokrati, yttrandefrihet, allt detta hänger ihop. Vi är många som är väldigt oroade över att det digitala löftet om en bättre värld håller på att förbytas i något som kommer att utvecklas till ett DDR-liknande kontrollsystem av hela den digitala världen. Där vi tillbringar allt mer tid.

Det finns bara en sak att göra just nu och jag misstänker att just detta är orsaken till att en artikel som Gardells ser ljuset nu: Etablissemanget börjar skruva på sig när det visar sig att Piratpartiet inte handlar om tonåringar som vill lyssna gratis till Britney Spears. Camilla Lindberg (fp) träffar nog rätt i sin "hyllning" av Piratpartiet. I Berlin igår spände åldrarna på mig och mina Piratpartiröstande kamrater från 35 till 65 ungefär. Alla högt utbildade och kvalificerade människor inom fritt företagande och media.

Jag har ju nämnt Farmor Gun här flera gånger. Idag har DN en lång intervju med henne. Ett välkommet uppmärksammande av den nya tidens aktivism. Det är i människor som hon som vi har förklaringen bakom FRA-upproret. Inte i avlönade PR-insatser som DN har hävdat. Hoten haglar! Dags att agera!

En bok för alla: Tony Ernst

Människor vill dela med sig av sina upplevelser till sina medmänniskor. Detta driver hela den sociala revolutionen på nätet. Om de har information som betyder något för dem vill de gärna att andra får ta del av den. Det är djupt mänskligt. Socialt. Att lägga upp bilder på Bilddagboken eller Facebook eller skriva en bloggpostning skiljer sig inte från att skicka vidare ett skämt per e-post eller dela med sig av en låt man gillar och som man tycker kan berika andra människors liv.

Det finns lagar som skapades när kopior var dyra att framställa och var tvungna att skeppas ut på lastbilar i världen till fysiska butiker. Kultur kom att bli frågan om att "sälja exemplar". Innan skivorna fanns inga "exemplar" av musik. Men det fanns musik! I början var musikexemplaren inte ens kopior utan unika. En låt ristades in på en vaxcylinder medan den framfördes. Men man kunde bara rista på en cylinder i taget. Det finns en anekdot om "en stålman i studion", George Washington Johnson, som på 1890-talet sålde 25.000 exemplar av en låt han sjöng, visslade och skrattade fram. Han var känd för att palla med 50 inspelningar om dagen. Jag läser anekdoten i Tony Ernsts färska bok 6 miljoner sätt att jaga en älg på: en berättelse om musikindustrins uppgång och eventuella fall.

Copyriot uppmanar: Köp Tony Ernsts bok! Jag håller med. Inte för att jag får en liten skärv om någon råkar klicka på den här länken till boken på Bokus [OBS! Coop MedMerapoäng på köpet :-)]. Den är faktiskt väldigt bra och lärorik. Och utgiven av ett litet förlag som heter Reverb och som bör stödjas.

Boken handlar om kriget mellan pirater och antipirater. Tony Ernst är musikälskare och önskar att folk som skapar musik skall kunna försörja sig på det de gör. Samtidigt kommer han fram till att något måste vara väldigt väldigt fel eftersom han själv laddar ned musik på det sätt som musikindustrin slåss benhårt mot. Men den som vill veta mer om musikindustrins historia och hur den fungerar och sätta sig in i den olika lägrens ståndpunkter och få argument till sitt tänkande runt det hela måste köpa och läsa. Sydsvenskan och Metro har samtalat med Tony Ernst. Ett kapitel ur boken kan läsas här hos Realtid.se. Även Lars Nylin, som väl är Copyriots motpol när han kallar sig "rabiat försvarare av immateriella rättigheter", tycker på Musikindustrin.se att "varje ambitiös branschperson" borde läsa den.

Fildelningen har med Bodströmsamhället att göra. Kampen mot detta medmänskliga och sociala beteende motiverar nu långtgående kontroll och övervakning av människors kommunikation. Polismetodutredningen som jag tog upp nyss är ett exempel på det. [Läs gärna Christoffer Kullenbergs och Frendos analyser.] Man vill göra det busenkelt för polisen att tvinga våra internetleverantörer att lämna ut uppgifter om oss. Genom Ipred-lagen vill man göra det busenkelt för direktörer i industrier, som borde ruskas om totalt, att trakassera folk och ruinera vanliga hederliga människor.

Tony Ernsts bok innehåller också intervjuer med en rad personer på olika sidor i piratdebatten. Många frågor ställs till flera personer. Det är ganska kul att jämföra svaren. Jag är en av de intervjuade och ställs mot Horace Engdahl som väl är min motsats ungefär. Citat ur boken:

Du har varit med ett tag ... är detta som sker just nu det viktigaste hela skivbranschen varit med om sedan skivan uppfanns?

Horace svarar: Det är en ödesstund utan tvivel. Jag tror att musikbranschen står inför ett allvarligt hot om ingenting görs för att avskräcka de illegala fildelarna.

Oscar svarar: Detta är det bästa som hänt. Äntligen kan vi vrida makten ur händerna på några få skivbolag som ägnar sig åt att muta Topp 40-stationer. Nätet sjuder av musik. För skivbolagen är det en katastrof. Alla vi andra bör jubla medan dessa sjunker till botten. Ju fortare de dör desto bättre.

Tror du vi hade kunnat göra något för att undvika det här kaoset vi har just nu? Vart gick vi snett? Hade vi kunnat lösa allting innan det ens skedde?

Horace svarar: Den egentliga skulden ligger hos brottslingarna. Men kanske har skivbolagen bidragit till situationen genom att man varit sen med att utveckla väl fungerande betaltjänster. Kanske har det investerats så stora medel i skivproduktion att man tvekat att övergå till andra spridningsformer innan man tagit hem vinsterna.

Oscar svarar: Detta kaos är bra och nödvändigt. Nätet skall förstöra det gamla och låta nya modeller uppstå. de stora skurkarna är Thomas Bodström, Beatrice Ask och reaktionära politiker som bara lyssnar till döende bolag. Som skall och måste dö.

I EU-parlamentet försöker Christoffer Fjellner (m) få ihop en koalition mot förlängning av en viss del av upphovsrätten från 50 till 95 år. Erik Josefsson (v) rapporterar från ett seminarium där forskarna var mycket kritiska mot förlängning. Den vore rent samhällsskadlig. Karl Sigfrid (m) rapporterar också. Josefsson tar även upp Telekompaketet som innebär fara för att nätanvändare skall kunna förlora rätten att ha internetabonnemang. Trots att Sverige fick en majoritet i parlamentet för ett förslag som skulle förhindra just detta.

Jag säger återigen: Piratpartiet behövs. I EU och Riksdagen.

Telia? Var god töm! Om Polismetodutredningen.

"Hallå, är det Telia?"
"Ja, det är Sissi på nätjouren här."
"Jamen hallå Sissi! Eller sexy Sissi som jag brukar kalla dig, höhö. Det är Rocco på Skatteverket här. Med det stora behovet, du vet. Tänkte bara säga att det är dags att tömma igen."
"Men hallå, det var ju bara en vecka sedan!"
"En vecka är en evighet. Behovet uppstår igen så att säga. Hela tiden. Bara att vänja sig, gumman!"

Japp, så kan det låta snart. En översittande byråkrat ringer helt fräckt upp mobiloperatörerna för regelbunden "basstationstömning" för sin underrättelseverksamhet. Får ut alla uppgifter om vilka mobiletelefoner som varit uppkopplade mot en viss basstation. Även sådana som bara varit påslagna men som inte ringt samtal. Jag vet inte exakt vad som registreras men jag vet ju att mobiloperatörer i princip kan korspejla en telefon eftersom den med olika signalstyrka når flera olika basstationer samtidigt. Man kan då räkna ut hyfsat väl var den faktiskt befinner sig.

Om myndigheterna hela tiden har tillgång till de där uppgifterna kan staten alltså ha helkoll på folket. Alliansregeringens utredare föreslår att det faktiskt skall bli så. Hela tiden. Utan brottsmisstanke. Generell inhämtning av uppgifter, ständigt.

Det är min tolkning av Polismetodutredningens betänkande som kom häromdagen, den utredning som på nyhetsplats främst presenterats som att det skall bli lättare att jaga fildelare (t.ex. i Aftonbladet, Sydsvenskan och SvD). Vilket också stämmer. Utredningen handlar om hur staten skall få oerhört mycket större möjligheter att tvinga kommunikationsoperatörerna att lämna ut uppgifter om sina kunders elektroniska kommunikation (internet, mobiltelefoni etc). Hittills har en grundprincip varit att staten skall kunna ta till sådant tvång i brottsutredningar där åtgärderna alltså är riktade mot specifika misstänkta personer.

Dels vill utredningen luckra upp den principen och bland annat göra det enklare att bestraffa allmänt accepterade beteenden som fildelning, vilket väl säger något om hur Alliansen nu vill prioritera polisväsendets resurser. Man utvidgar också kretsen av potentiellt teleövervakade personer rejält på andra vis, helt i linje med den omfattande redogörelse jag gjorde i Marschen mot Bodströmsamhället. I själva verket vill den här utredningen genomföra många av de förslag som förre SÄPO-chefen beställde från Thomas Bodström i sin ökända utredning SOU 2005:38 och som jag beskrev och kritiserade där.

Här tänkte jag ta upp det man har lagt till: Man vill låta staten få massiv tillgång till vår elektroniska kommunikation genom vad man kallar för "underrättelseverksamhet".

Jakob Heidbrink, juris doktor på internationella Handelshögskolan i Jönköping, verkar komma till ungefär samma slutsats som jag gjorde i inledningen ovan och skriver att det är "ett skämt att i princip föreslå en GPS-övervakning av hela befolkningen utan att någon konkret misstanke behöver finnas och utan att man ens försöker att principiellt motivera de rättsstatliga avvägningar som måste göras.".

Så här låter det alltså i utredningen:

"De brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet är i huvudsak inriktad på att avslöja om en viss, inte närmare specificerad allvarlig brottslighet har ägt rum, pågår eller kan antas komma att begås. ... Det finns således behov att i underrättelseverksamheten inhämta och hantera stora mängder information." (p. 122)

"I underrättelseverksamheten är syftet att genom en bred informations- och kunskapsinsamling ge underlag för bearbetning och analys (kartläggning). Utgångspunkten är, ofta utifrån en mer övergripande ansats, att studera och kartlägga en befarad brottslig verksamhet för att förebygga eller förhindra att brottsligheten genomförs." (p. 108)

Sedan ger man nästan ett carte blanche att tvinga ut massor av information från operatörerna om oss alla. Inga domstolar skall vara inblandade. Myndighetschefer eller deras underställda skall helt efter eget huvud tvinga ut info som de tycker att de kan behöva för sin "underrättelseverksamhet".

Visst, det sägs att de bara skall göra detta för att skapa sig uppfattningar om hyfsat allvarliga brott men det är alltså inte fråga om konkreta utredningar av brott som har begåtts eller misstankar mot identifierade personer. Det handlar inte heller om misstankar för föreberedelse till brott, vilket också ofta är ett brott. Det är omvärldsanalys med hjälp av stora mängder data helt enkelt. Basstationstömning är en av metoderna. Tja, säg mig vid vilken basstation det inte skulle kunna finnas en person som kanske i framtiden kan komma att göra sig skyldig till ett brott som kan ge minst två års fängelse? Jag tror olika myndigheter kommer att begära tömning hela tiden och rita fina sociogram m.m. I efterhand skall en nämnd kunna granska vad de där myndigheterna har sysslat med, tänk vad säkert!

Vilka myndigheter är det som får tvinga ut informationen för sin underrättelseverksamhet då? Svar: "De "brottsbekämpande". Jag har inte hittat någon formell definition men det verkar som om man avser åtminstone Tullverket, Polisen, Kustbevakningen, Skatteverket, Åklagarmyndigheten, och Ekobrottsmyndigheten. Finns det fler?? Jag menar Livsmedelsverket har som en av sina uppgifter att kontrollera att Livsmedelslagen följs. Och Jordbruksministern har åtminstone föreslagit att brott mot denna skall kunna ge fängelse även om det inte skulle uppfylla minimikravet för underrättelseverksamheten. Men skulle Livsmedelsverket i princip kunna anses "brottsbekämpande"? Alla brott finns ju faktiskt inte i Brottsbalken. "Intrång i upphovsrätt" till exempel. Och även om en myndighet inte är brottsbekämpande tycks ju det där insamlade uppgifterna kunna slussas över till andra myndigheter. Om jag exempelvis läser Förordning (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen står det ju klart att Kustbevakningen har en databas med uppgifter för att bland annat förhindra brott. Och Fiskeriverket tycks ha automatisk tillgång till en massa uppgifter uppgifter i denna (§ 20).

Sofia Nerbrand skriver en kolumn i SvD om internets fiender. Det är en läsvärd sammanfattning av vad som håller på att hända. Speciellt som en del av det hon skriver nästan är citat ur en längre intervju hon gjort med mig för nästa nummer av Magasinet Neo med anledning av att jag av samma magasin har utsetts till Årets aktivist. Det är så det skall fungera: Ens ord och tankar får vingar. Det är bara bra om de sprids!

Årets förändrare är åklagaren Barbro Jönsson som har stått upp mot den organiserade brottsligheten och fått sin dörr sprängd. Två killar knutna till Brödraskapet Wolfpack har precis anhållits och häktats.

Alla vill vi ju att det skall finnas möjligheter att få bukt med det allvarliga buset i samhället: De som hotar våra kroppar och vår egendom. Våld, rån, hot, inbrott och sådant. Det tycks som om makten fått för sig att om de bara trålar efter data bland hela befolkningen och avlyssnar och övervakar mera så löser sig saker.

Farmor Gun undrar om Riksdagen är vuxen sin uppgift. Jag tycker svaret är uppenbart. NEJ!

Riksdagsledmöter drivs inte längre av att skydda medborgarnas liv och egendom. De drivs av att bygga sitt eget idealsamhälle baserat på personliga åsikter och moralism.

Ett exempel är sexköpslagen där utredaren erkände att det ju egentligen är problematiskt att kriminalisera transaktioner som sker mellan samtyckande individer. Ett lagtekniskt problem hon tog upp var att om köparen anses begå ett brott så måste säljaren åtminstone anses som skyldig till medhjälp till detta brott. I förarbetena anger man därför specifikt att den logiken inte får slå igenom i lagtolkningar eftersom det poltiska syftet inte skulle uppnås då. Det framgår klart att utredaren anser att lagen inte alls är att jämföra med andra lagar utan tjänar ett uppfostrande syfte: Att sända signaler och berätta för folket vad som är ett acceptabelt beteende. Inte kriminellt eller brottsligt beteende. Ett acceptabelt beteende.

Stora polisresurser avsätts till sådant moralistiskt trams medan den grova brrottsligheten får bre ut sig. Jag har tidigare skrivit om bombattentatet mot Jönsson och om den politiska prioritering av rättsväsendets resurser som görs av riksdag och regering. Jag berättade då hur Malmöpolisen avsatte enorma resurser för att spana på och telefonavlyssna ett solarium där tre tanter misstänktes även sälja sexuella tjänster. Jag har själv talat med den trevliga dömda kvinnan som fick två månaders villkorlig dom för att hon ansågs bidra till att sälja sina väninnor (trots att det egentligen krävs två års fängelse för att telefonavlyssna).

Jag har skrivit om hur man vill inrätta polisstyrkor som försöker snärja män som kåtchattar på nätet trots att de egentligen inte utgör någon fysisk fara för någon. Jag har skrivit om hur man använde en polisman i ett år till att titta igenom en pensionärs samling porrbilder för att räkna hur många som var "barnporr" och hur Thomas Bodströms organisation Ecpat kräver större resurser för att jaga bilder som de ändå aldrig kan få bort och som mycket väl kan hjälpa en del olyckligt lottade individer att sublimera sin drift och undvika att begå övergrepp i verkliga livet.

En bekant som jobbar inom media i Stockholm berättade just om en efterfest för någon vecka sedan. Det var lite högljutt efter vad jag förstår och polisen knackade på eftersom det hela var störande. Och det är ju helt OK om man håller en hel byggnad vaken. Men i stället för att bara lösa upp partyt fick man för sig att folk kanske hade stoppat droger i de egna kropparna. Hu! Förstärkning tillkallades och 30 personer fördes till en polisstation för att tvinga fram urinprov. Alla gick fria förutom att man hittade någon gnutta cannabis i en ficka. Och tolv poliser tvingar folk att kissa under grammisgalan. Det är vad polisresurser används till. Totalt improduktivt och inget som betyder något för allmänheten. Isobel Hadley-Kamptz är klok som vanligt i Expressen.

Polisens resurser är med stor sannolikhet monumentalt missbrukade. Vi behöver börja om och utreda saker från början. Både i kriminalpolitiken och säkerhetspolitiken. Att bara övervaka folket mer kommer inte att göra oss säkrare. Det måste till helt andra metoder. DN påpekar i sin ledarkritik av utredningen att "lagar måste byggas för framtiden och för att säkra vår rätt till privatliv även vid mindre trevliga regimer.". Scaber Nestor drar ut skrämmande konsekvenser av det som sker nu. Jag illustrerade Bodströmsamhället genom ett exempel tidigare och nu verkar vi gå ännu djupare in i träsket. Läs gärna Erlandssons postning om sakernas tillstånd där han summerar lagarna (Obs! Satir). Sydsvenskan har en helt okritisk ledare om att "nu skall det bli ordning".

De flesta kommentarerna gäller att det blir lättare att jaga fildelare:
Svensson tycker att hela Beatrice Ask är ett skämt. Förslaget utplånar priavtlivet enligt Rick Falkvinge. CUFs förbundsordförande Magnus Andersson tycker att Beatrice Ask borde slänga utredningen i papperskorgen. Satmaran inser att Bodströmsamhället nu är här fast det genomförs av alliansen. Opassande skall man alltid läsa. Hax förstås. Karl Sigfrid, moderaternas egen "piratpartist" i Riksdagen. Pär Ström kommenterar. Opassande har gjort en utmärkt sammanfattning. MinaModerataKarameller tycker att upphovsrätten skall utredas omedelbart i stället för att vi skall hasta fram med ett starkare kontrollsamhälle. Stefan Stenudd. Skivindustrin begär att få kontrollera all vår kommunikation på andra vis också, läs Rick Falkvinges postning.

Och ständigt vakne aktivisten Erik Josefsson rapporterar om hur man i EU nu försöker förlänga en viss del av upphovsrätten från 50 år till 95 år samt om kampanjen mot det hela, Sound Copyright. Låt oss hoppas att Christofer Fjellner återigen kan bli svensk hjälte!

---

Det är dags för alla att inse vidden av vad som håller på att hända. Och därför rösta på Piratpartiet i EU-valet som absolut kan få en parlamentariker i Bryssel/Strassbourg. Christian Engström är den hetaste kandidaten dit och han kommenterar Polismetodutredningen förstås.

---

Man kan också göra en insats för att ge de här frågorna uppmärksamhet genom att rösta i Stora Bloggpriset. Gärna på min blogg förstås. Vi har ju litet olika stil: Jag gör färre och längre inlägg där jag försöker presentera egen research och eget läsande av exempelvis utredningar. Kunskap som jag hoppas sprids genom andras länkningar och aktivism också. Opassande som är aktiv Piratpartist går också bra att rösta på, hon gör ett jättearbete genom att hela tiden göra dunderbra sammanfattningar av viktiga saker att läsa. Blogge Bloggelito står upp för alla friheter som vanligt på härligt passionerat vis, inklusive kommunikationsfriheten. Det gör HAX också även om han tycker att fildelning egentligen är fel. Hen är dock ihärdig bloggare och spottar ur sig många kommentarer som pekar folk i någon viss riktning hela tiden. Den enda man absolut och aldrig kan rösta på är Carl Bildt som har noll förståelse för de här frågorna. Enligt oddsen är Politik och Samhälle den jämnaste kategorin. I många andra klasser finns klara favoriter och stor spridning i fältet.

Fildelarjakt och aktivistpris

SvD skriver att det blir enklare att jaga fildelare enligt ett nytt förslag. Det låg som toppnyhet ett tag.

Idag meddelade Magasinet Neo också att jag utsetts till Årets aktivist 2008 och får pris tillsammans med Barbro Jönsson som blev Årets förändrare. Förra året var det Anton Abele och Percy Barnevik. Jönsson är alltså den modiga åklagare som fick dörren till sitt hus sprängd när hon tog sig an den organiserade brottsligheten. Det känns väldigt hedrande att tillsammans med henne ta emot en sådan utmärkelse.

Svenska Dagbladets nyhet och mitt aktivistpris är relaterade och jag tänkte berätta hur.

Jag skulle tro att en del nog kan vara förvirrade av SvD-nyheten. (Inte MinaModerataKarameller dock). Var det inte just detta IPRED-debatten handlade om? Just det. Fast då handlade det om civilrätten, det vill säga företags och upphovsmäns rätt att kräva en person på skadestånd för att hon delat med sig av en låt till andra kompisar utan att betala ett skivbolag. (Om det skall vara skadestånd tycker jag att man skall se på den verkliga ekonomiska "skadan", låt säga max ett öre per låt vilket väl är ett rimligt marknadspris i den digitala världen. Att dela med sig av 10.000 låtar skulle kosta en hundring i skadestånd alltså. Helt ok!)

Nyheten handlar dock om brottmål, inte civilmål. I min rapport Alternativ till Bodströmsamhället (fri PDF-nedladdning från tankesmedjan Timbro via länken) som kom i februari 2008 kan man läsa följande på sidan 37 under rubriken Enklare tillgång till abonnentuppgifter rörande IP-nummer:

"Regeringen tillsatte en snabbutredning den 20 december 2007. Ett av målen är att undersöka hur polisen skall kunna få tillgång till abonnentuppgifter för IP-nummer i samband med misstanke om de lindrigaste brotten, dvs även där bara böter kan förvänats. Det är svårt att se att det finns något annat syfte än att trappa upp kriget mot piraterna även om man också kan fånga in enklare fall av dataintrång och "ofog" på nätet."

(Bloggkommentarer: Klamberg, Johan Folin, Hax, Opassande, Intensifier, Frihet, Fildelning & Feminism)

Hittills har det ju funnits ett glapp i jakten på fildere eftersom polis och åklagare bara kunde få ut uppgifter om abonnent om det gällde brott man förväntade skulle ge mer än böter som påföljd. Andra brott har man ansett för futtiga för att bryta den privata kommunikationens grundlagsskyddade sekretess. Alla dömda fall av lindrigare fildelning har straffats med dagsböter, vilket innebär att polisen i i praktiken inte kan utreda anmälningar från IFPI och Antipiratbyrån mot småskaliga fildelare. Den regering som inte skulle jaga en hel generation ungdomar ljög uppenbarligen. Det förslag som skall läggas fram syftar just till detta. Jag har föreläst om det under hela 2008 och haft en speciell bild i mina presentationer om just den här utredningen.

Förslaget om att polisen enklare skall kunna får reda på vem som hade ett visst IP-nummer vid en viss tidpunkt gäller alltså den snabbutredning jag skrev en bloggpostning om här den 28 december 2007 med titeln Svansen som viftar på hunden: Regeringen lyder Bodström och Säpo. Ett tilläggsdirektiv kom som sköt upp utredningen. Först nu kommer alltså förslaget.

Läs också gärna postningen om Det rena mjölets terror från dagen efter, där jag sammanfattar Boströmsamhällets utveckling med referens till en artikel jag skrev i Göteborgs-Posten.

Det härrör för övrigt från en utredning (SOU 2005:38) i vilken f.d. SÄPO-chefen Anders Eriksson beställde en rad nya lagar från Thomas Bodström för att ge polisen enkel tillgång till vår privata kommunikation på olika vis. Jag redogjorde i detalj för dessa i min första Bodström-rapport från sommaren 2006, Marschen mot Bodströmsamhället.

Jag har alltså skrivit om kommunikationsfrihet sedan 2005 här på bloggen och försökt uppbåda motstånd mot statens alltmer omfattande kontroll och övervakning av vanligt folks kommunikation. FRA-lagen nämndes redan i den första Bodströmrapporten. Våren 2007 drog jag igång en medborgarportal mot FRA-lagen som dock inte tog fart egentligen. Dock hade jag faktiskt framgång med en e-mailkampanj riktad till riksdagsledamöterna angående FRA-lagen som i juni 2007 minoritetsbordlades i Riksdagen. Den sköts upp för att kunna debatteras mer.

Jag skrev sedan en mängd saker på bloggen och försökte få ut det hela i gammelmedia och skrev dessutom en rad krönikor och debattartiklar. Jag, och många andra med mig, först Piratpartisterna och sedan många många andra, lyckades till slut få FRA-frågan att lyfta men egentligen bara några dagar innan själva omröstningen. Efter lagen var klubbad körde Expressen en jättekampanj. Jag ser Neos utmärkelse som en belöning för lång och trogen tjänst i de här frågorna och inte nödvändigtvis som att jag var den enskilt viktigaste noden under 2008.

Att jag började aktivera mig mot övervakningssamhället och kontrollen över kommunikationen kan vi tacka Henrik Pontén för, Antipiratbyråns jurist. Det var han som beställde fram en razzia mot internetoperatören Bahnhof våren 2005, alltså den operatör som jag grundat med en kompis år 1994 men som jag drog mig ur år 2004. Bahnhof hade alltid haft en mycket kommunikationsfrihetlig själ. Jag hade varit skribent på heltid innan jag startade Bahnhof. Men det var razzian mot Bahnhof som gjorde att jag började skriva på allvar igen och läsa och tänka runt upphovsrätt i det digitala samhället och återigen försvara det fria nätet och den fria kommunikationen. Antipiratbyrån muckade med fel operatör helt enkelt. De födde ett monster! En Piratrörelse som konsoliderades av Pirate Bay-razzian och som sedan blommade upp rejält som en följd av FRA-lagen. Grattis!

Piratrörelsen har blivit så stark att Ung Pirat nu är ett av de största ungdomsförbunden och får rejält med statliga pengar vilket IFPI knorrar över. Se även Fajaf, Intensifer, Rick Falkvinge, Mattias Bjärnemalm.

Camilla Lindberg (fp) och Erik Josefsson (v) gör ett gemensamt utspel i Expressen som kritiserar många av de här lagarna som inskränker kommunikationsfriheten.

I USA får man avlyssna på FRA-vis numera. Visst, under Bush avskaffades många fri - och rättigheter. Men Sverige borde vara bättre.

P.S. Jo, denna blogg är ju alltså nominerad till Stora Bloggpriset hos Aftonbladet/Bloggportalen. Man får rösta! I klassen Politik & Samhälle.