Oscar Swartz :: Texplorer

Stockholmsprogrammet - Kriminella internetleverantörer

Om jag vore i Stockholm skulle jag gått på två manifestationer den här veckan.

Hax skriver om varför man bör demonstrera i morgon. "Vad det handlar om på onsdag är alltså att vi säger: Vi ser er! Vi vet vad ni har i kikaren! Och vi tycker inte om det!"

Många grupper är med och arrangerar manifestationen i Humlegården onsdag 15 juli kl 17, t.ex. Piratpartiet och Nätverket Svart Måndag. Vänsterns Ali Esbati uppmanar också.

Jag kikade i det dokument om Stockholmsprogrammet som justitiedepartementet refererade Camilla Lindberg till: "MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET: Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst - Större frihet i en säkrare omvärld". Laddas ned här [PDF]. Många andra har kommenterat (Calandrella, Amelia Andersdotter, Opassande) och jag gör några punktobservationer.

Eftersom jag grundade internetoperatören Bahnhof en gång i tiden slås jag av följande mening:

"en aktiv politik för internationellt samarbete nödvändig för att man ska kunna införa mekanismer för indragning av kriminella internetleverantörers IP-adresser och underlätta en snabb nerstängning av webbplatser utanför Europa"

Uppriktigt sagt har jag aldrig tidigare hört glunkas om någonting i den riktningen - och jag har följt de här frågorna länge. Vad menar man med "kriminella internetleverantörer"? Det finns ju direktiv och lagar som är till för att skydda operatörer från ansvar för vad deras kunder håller på med, just för att vi inte på enkelt vis skall hindra fri kommunikation och yttrandefrihet.

Det finns förstås aktörer som vill ge sig på leverantörerna på olika vis: Upphovsrättsindustrin exempelvis brukar ju uttala sig om bredbandsoperatörer som kriminella hälare när vanligt folk använder deras ledningar till att fildela material mellan sig. Man vill ju också införa filtrering av material så att vi inte skall komma åt allt som publiceras på nätet. Men uppfinningsrikedomen tycks inte ha några gränser. Nu är den på kinesisk nivå.

Det finns alltså i världen fem stycken RIR:er (Regional Internet Registry) som delar ut serier av IP-adresser till bl.a. Internetleverantörer. I Europa har vi RIPE NCC, baserad i Amsterdam. Det är grunden för att adresseringen skall fungera på nätet och att trafiken skall hitta rätt. Tydligen vill man kunna dra tillbaks nummerserier som delats ut för "kriminella leverantörer". Man kan ju göra tankeexperimentet att den operatör som huserar exempelvis The Pirate Bay helt enkelt skall kunna få sina IP-nummer indragna och att hela deras nät då slutar fungera för att man anser leverantören "kriminell". Detta måste vi verkligen hålla ögonen på.

EU skall givetvis ta tag i piraterna. Man skriver om förfalskning, vilket inkluderar piratkopiering. Där säger man sig vilja "bidra till att förstärka det internationella regelverket, för att på ett effektivare sätt kunna bekämpa dessa former av ekonomisk brottslighet, och stödja partnerländernas kapacitet på detta område". Se upp!!

I övrigt talar man i Stockholmsprogrammet förstås en hel del om hotet från pedofilerna och terroristerna, alltså det jag tar upp i min rapport Alternativ till Bodströmsamhället.

Man vill ha mer övervakning och avlyssning för att upptäcka terrorism i förväg utan att egentligen gå in på utrikespolitiska orsaker till varför den finns: "Utnyttjandet av Internet för terrorismändamål måste övervakas mer intensivt, bland annat genom att förstärka de övervakande myndigheternas operativa kapacitet."

Piratpartiets Christian Engström mötte justitieminister Beatrice Ask (m) i TV4 Nyhetsmorgon igår. Klippet kan ses nedan. Hon hävdade att FRA ju inte har något med detta att göra. Verkligen? En av poängerna med FRA är ju just det där som nämns i meningen ovan. Även om det sorterar under Försvarsdepartementet lär deras information vara föremål för utbyte mellan länder.

Rick Falkvinge sammanfattade TV-debatten: "Beatrice Ask satt och sade att nej, så är det inte alls, och dessutom måste man komma åt barnporr, terrorism, barnporr och barnporr." Ja! Beatrice Ask (m) är i inslaget värsta sortens populist som svänger sig med de simplaste känsloargumenten.

Jag ringde upp hennes pressekreterare Martin Valfridsson och bad om referenser till varifrån hon fått två av de saker hon påstår i debatten och som hon använder som riktigt tunga argument för stärkt statlig kontroll över kommunikationen.

Hon talar om 1500 sajter med barnpornografi. Eftersom jag och andra bloggare ju för två år sedan gick igenom det svenska barnporrfiltret och sett att det till stor del är bluff undrar man ju om hon vet vad hon talar om. Valfridsson säger att informationen kommer från sid 5 i den länkade PDF:en ovan där EU-kommissionen påstår: "It-brottsligheten är till sin natur internationell, och dessutom på stadig uppgång. Bara under 2008 upptäcktes cirka 1 500 kommersiella eller icke-kommersiella webbplatser med barnpornografiskt innehåll."

Nu vet ju alla mina läsare att "barnporr" ofta innebär påklädda eller lättklädda underåriga modeller i poser som kan verka provocerande men inte är olagliga, ofta hyfsat konstnärliga bilder. "Barnporr" är ofta också sajter med manga och tecknade bilder som är fullkomligt lagliga i många länder, exempelvis två av världens stora demokratier, USA och Japan, samt kanske i Sverige också (även om vår lagtext obegripligen nog indikerar att tecknade bilder kan vara förbjudna att inneha eller rita, men vad som definieras som pornografi i det sammanhanget har inte prövats). Slutligen skiljer sig definitionen av barnporr åt mellan länder men allt fler definierar det som nakenbilder av personer under 18 år, vilket innebär att stora delar av framtidens människor kommer att vara kriminella. Ungdomar tar nämligen bilder av sig själva och sina sexuella partners med mobilkameror idag. Läs gärna min artikel "Make War - Not Love!" för litet perspektiv.

Hur som helst, dunderpopulisten Beatrice Ask (m) kan inte hålla sig från att göra ett litet privat tillägg till den där (med stor sannolikhet inflaterade och intetsägande) siffran från kommissionen. Hon säger att det finns "1500 sajter med barnpornografi: övergrepp på små barn!". Så, varifrån får hon detta? Övergrepp på små barn kan givetvis förekomma på bild men sådana byts av allt att döma främst på privata vis i slutna nätverk. De läggs inte ut på webben mer än möjligen som några frontbilder för kreditkortsbedrägerier. Problemet är ju att alla organisationer och myndigheter som svänger sig med siffror vägrar låta medborgarna granska deras listor med påstådd barnporr. Den medborgargranskning som gjordes från läckta filterlistor för två år sedan visade att listan inte alls var vad den utgav sig för att vara.

Jag frågade också Valfridsson om det andra stora problem som Beatrice Ask (m) hävdade vi måste fås bukt med: "Trafficking av små barn för att använda för sex eller arbete eller annat". Jag undrade varifrån uppgiften kom och vilken omfattning detta problem har och hur många "små barn" som har människohandlats för att användas för sex. Valfridsson kunde inte svara men sa ungefär att det förstår man ju att så kan det vara. Han lovade dock försöka ta reda på det. Tro't den som vill.

Valfridsson själv klagade i stället på osanningar han anser sprids. Expressens ledarsida idag är helt osann menade han. Svart Måndags Facebooksajt tyder på att de inte har läst några dokument alls.

Förutom den redan länkade PDF:en finns rapporten från Framtidsgruppen. Freedom, Security, Privacy – European Home Affairs in an open world [PDF] som enligt alltid informerade Mark Klamberg stakar ut programmet. Och läser man dessa två dokument finns inte många av de detaljpunkter med som t.ex. Svart Måndag tar upp. Däremot vet vi ju att sådana tankar och förslag har diskuterats och cirkulerar i EU. Och desutom är de där dokumenten ganska generella och om man är misstänksam mot maktelitisterna i politiken behövs inte mycket övertolkning för att inse att det där kan bli resultatet. Aftonbladet skriver en lågmäldare ledare om saken.
Werebuild.eu Wiki om Stockholmsprogrammet.

Med demonstrationer mot Stockholmsprogrammet vill folk alltså säga att ni har ögonen på er.

Beatrice Ask (m) tog även upp knarket som gör att vi självklart måste låta staten kontrollera nätet och rättsväsendet få mer makt.

Vilket leder mig till manifestation nummer två. Söndag 19 juli Lördag 18 juli kl 16:20 i Rålambshovsparken går Stockholm Smokefest av stapeln. Ett bra initiativ tycker jag där man vill ifrågasätta bl.a. Sveriges drogpolitik.

Om ni bara följer en länk i denna postning uppmanar jag er att läsa gamle journalisträven Bobo Karlssons artikel i Affärsvärlden om De nya drogrealisterna som står i motsats till The War on Drugs som är "en politik som är ett såväl mänskligt som ekonomiskt vansinne". Om ni följer en länk till kan ni lyssna till detta Sveriges Radio P1 Kaliber radioprogram som tar en titt på Dödsdrogen som ligger bakom en stor del av alla våldsbrott. Mycket lyssningsvärt.

Jag kan förresten inte nog rekommendera Bobo Karlssons färska bok Urban Safari: 12 storstäder av Bobo Karlsson. Han är ju en mästare på att fånga själen i storstäder. Den urbana friheten står högt i kurs hos Bobo och kan få vem som helst att vilja ge sig iväg på upptäcktsfärd. Läs recensioner i DN, GP.

Och givetvis: Eftersom jag gått ut med att jag funderar på att söka förtroende för att kandidera för Piratpartiet (som växer explosivt) till Riksdagen nästa år. Mina tanker om drogpolitik är mina egna. Det är inte partiets ståndpunkt.

Frihetstaliban om omoralisk upphovsrätt

"Upphovsrätten är omoralisk, anser Oscar Swartz", kan man läsa på DN Kultur idag i Nils Hanssons recension av Tony Ernsts bok 6 miljoner sätt att jaga en älg på: en berättelse om musikindustrins uppgång och eventuella fall. Jag skrev själv om boken tidigare här på bloggen och jag tog just upp den där kontrasten mellan mig själv och Horace Engdahl med exempel på hur diamteralt motsatt vi hade svarat på samma frågor. Jag rekommenderar ett köp på Bokus. (139 kronor är dagspriset bara. Och COOP Medmerapoäng på köpet som vanligt!) DN har alltså arrangerat bilder av mig och Horace och The Pirate Bay-sidan som illustration.

Jag fick en fråga i kommentaren till förra postningen om hur upphovsrätten kan vara omoralisk så det tänkte jag utveckla här. Jag är ingen filosof men jag vet ju att man brukar ta extrema exempel och resonera runt för att visa på konsekvenserna av vissa principiella resonemang som därigenom kanske faller eftersom principen visar sig leda till absurda resultat när den dras till sin spets. Låt oss utgå från "naturen", en värld utan upphovsrätt:

Antag att jag i denna värld sitter hemma på kammaren och komponerar ett stycke musik. Nu ställer jag mig på Sergels Torg i Stockholm och framför detta musikstycke. I publiken finns en gittarhippie som är väldigt musikalisk och memorerar hela stycket. Hon går hem och tränar låten och gör en himla bra version av den. På sommaren sätter hon sig i en park i Berlin och spelar för skojs skull. Inte för att få betalt utan bara för att det är kul att göra det bland alla kolgrillande turkiska familjer och softande Berlinare.

Sergels Torg-killen får reda på det och kommer störtande till Berlin med knölpåken i hand och säger att "Nu ska du fan i mig betala pengar din hynda annars slår jag in dörren i din lägenhet och tar med mig ditt kylskåp!". "Öh, vaddårå?" säger hippien. "Jag spelade ju bara en låt som råkade höra på ett torg och har suttit hela vintern och övat in den och jag har lärt en polare att spela den också och hon sitter i en park i London ...". "Vad ända in i helvete? I London skall man inte få spela den alls för britterna är idioter! Hon skall få spö och jag skall krossa gitarren!"

Är det verkligen moraliskt korrekt att sitta och spy ur sig en massa skapelser rakt ut i luften för att sedan jaga folk med knölpåk när de sprids? Eller är det moraliskt korrekta handlandet att hålla käften om man inte kan behärska sig från att begå våld när ens ord börjar spridas? Upphovsrätten är en kodifiering av den förra moralen, inte den senare.

Om man tar icke-våld mot fredliga människor som en etisk utgångspunkt för moraliska överväganden är alltså upphovsrätten "omoralisk". Däremot kan den förstås vara "bra" av andra skäl. Det moraliska synsättet säger att man får skylla sig själv när man släpper ut sitt verk även om man suttit i ett helt år och komponerat en hel symfoni. Det var ett eget beslut. Man får inte jaga folk med knölpåk bara för att man själv valde att lägga tid på det där. Däremot kan vi i demokratisk ordning säga att vi faktiskt vill att fler människor avsätter ett år till att komponera symfonier och att vi tror att en ensamrätt skulle uppmuntra till detta och att vi därför ger dem rätten att använda samhällets våldsmonopol om någon spelar låten eller symfonin i en park utan att betala den som komponerade det hela. Men då är vi inne på utilitaristiska argument för upphovsrätten: "Den utdelade ensamrätten ger incitament och vi får fler symfonier och det leder till att den totala nyttan i sämhället gagnas".

Det finns invändningar mot mitt resonemang men jag kan inte skriva en hel bok här med både invändningar och mina svar på dessa. Men det där är grundtanken bakom upphovsrätten som "omoralisk". Den moraliska frågan diskuteras också i ett par artiklar [1] [2] på Fritz-Anton Fritzons blogg där jag är inne i kommentarstrådarna och petar.

Jag tror att upphovsrätt i någon form är samhällsnyttig och att vi alltså bör ha någon upphovsrätt. Trots att den är "omoralisk". Jag är också helt övertygad om att en rak överföring av upphovsrätten från icke-digitala verk till digitala verk är ordentligt samhällsskadlig och förhindrar en fantastisk utveckling i det digitala nätsmhället. Det som upphovsrätten alltså egentligen var till för att gagna i min utilitaristiska tolkning.

Läs gärna om hur Mozart befriade Allegris magiska körverk Miserere från Påvens kontroll genom att memorera alla nio stämmorna när han besökte Vatikanen. Så Sergels Torg-exemplet är ingen omöjlighet.

Nils Hansson kallar mig också i DN-artikeln - lite skämtsamt om jag läser honom rätt - för "frihetstaliban". Om man skriver in det ordet på Google i bestämd form, vilket är det Nils Hansson använder i artikeln, upplever man just nu något lika häftigt som en solförmörkelse. En Googlewhackblatt! Det vill säga man får bara en länk, nämligen den som går till DN-artikeln. Jag skriver inte ens ut ordet i dess böjda form här för att inte förstöra magin eftersom det då kommer att länkas av Google snabbt som ögat :)

Och skriver man in "frihetstaliban" i sin obestämda form får man två träffar (och snart denna artikel) och de leder till samma källa: Stig Strömholm har tydligen kallat Lars Leijonborg för just "frihetstaliban" när den senare ifrågasatte kårobligatoriet på universiteten. Strömholm var ju bl.a. rektor för Uppsala Universitet och professor i rättsvetenskap. Hans doktorsavhandling på 950 sidor på 1960-talet handlade tydligen om upphovsrätt i ett historiskt perspektiv, enligt Wikipedia. Man blir ju nästan nyfiken. Skriven på tyska månntro?

För övrigt kan nämnas att Sverige stäms av norska jurister för FRA-lagen och att sju (s)-bloggare partimotionerar mot integritetskränkande lagar (med Erik Laakso i spetsen för Sossar mot Storebror verkar det som).

Piraterna: Sverige framtidsbäst!

Piraterna: De svenska fildelarna som plundrade Hollywood, heter den färska bok som finns att hitta som PDF via The Pirate Bay innan den ens haft officiell release i morgon.

Det är en mycket läsvärd och nästan rafflande bok i reportagestil om den svenska piratrörelsen skriven av journalisterna Sam Sundberg och Anders Rydell på Ordfront förlag.

Författarna berättar om boken på releaseparty på Pet Sounds Bar i Stockholm. (Mästerliga mobilfoton på denna sida: Oscar Swartz.)

Och jag tycker gott man kan tala om "piratrörelse" även om akademiker som Rasmus Fleischer vänder sig mot det i sin anmälan av boken. Det är finlir. Vi är både avancerade och jämlika i vår teknikkunnighet och tillgång till prylar. Hem-PC-reformen med skattesubventionerade husdatorer var en hit. Vi har nu världens mest avancerade debatt om nätsamhället och upphovsrätten och vi ser kanske i Sverige det största motståndet mot ett toppstyrt nät enligt gamla hierarkier. Vi är framtidssäkrast helt enkelt! Trojkan Piratbyrån, The Pirate Bay och Piratpartiet är ett kvitto på detta. Och delarna i den där trojkan och vi som befinner oss i marginalerna har inspirerat varandra. Det är en "rörelse".

Även för dem som varit med och bevakat piratrörelsen finns en hel del detaljer vi inte kände tilli boken. Den svenska utvecklingen levandegörs verkligen. Ett kapitel kan läsas på Realtid.se. Det är inte det bästa kapitlet om Piratpartiet. Själv tycker jag man blir riktigt tagen av mikrohistorien om dess grundande tidigare i boken.

Christian Engström, vice partiledare för Piratpartiet (pp), som ju skall röstas in i Europaparlamentet nu i vår var på releasepartyt. Till höger bakom IDG-journalisten Daniel Goldberg.

På releasepartyt för boken fick jag höra att Hollywoods murbräcka i Sverige, Monique Wadsted, inte var road av den. Hon tyckte visst att den glorifierade piraterna för mycket. Något i den stilen. Det var ju hon som såg till att gamle polaren Thomas Bodström på USA:s uppdrag raidade Sveriges mest unika bidrag till nätsamhället, The Pirate Bay. Bakgrundslänkar till rättegången som börjar den 16 feb finns här. När man träffar henne brukar hon alltid triumferande säga att "Pirate Bay-pojkarna kommer att hamna i fängelse!". Vi får väl se. Och det skall bli intressant att se effekterna om så sker. Sajten lär ju fortsätta att rulla. Och domar lär överklagas. The Pirate Bay fick ju en rejäl skjuts av raiden 2006 och katapulterades till global hjältestatus.

Bokbord med Piraterna: De svenska fildelarna som plundrade Hollywood. Kan köpas här, inbunden bok för ett lågt pris faktiskt och COOP Medmerapoäng på köpet :-).

Piraterna berättar inte bara den svenska piratrörelsens historia utan ger också en del information om utvecklingen av kopiering och fildelningsprogram, om hur Hollywood byggdes av pirater, om betamaxaffären när Hollywood försökte förbjuda videobandspelare. Historieskrivningen är mer filmens och nätets och den är därför ett bra komplement till Tony Ernsts färska bok om fildelning och musikindustrin som jag rekommenderade stort här. Jag har ett klagomål på hur man beskriver BitTorrent-tekniken i avsnittet om när Anakata härjade i Mexiko. Jag tycker att det där med tracker är oklart och oprecist beskrivet och betvivlar att folk som inte vet hur det fungerar blir klokare. Man kan tro av texten att själva webbsajten med listningar och söksystem är trackern. Så är det ju inte.

Jag har inte tidigare hört orsaken till att medåtalade Carl Lundström beslutade sig för att stödja The Pirate Bay med bandbredd och serverkapacitet. Enligt boken berodde det på att hans företag Rix Telecom hade blivit bötfällt av BSA för olicenserad programvara. Och det finns mycket att bli sur över på den fronten. Låt säga att man har ett antal tekniker som har laddat ned Photoshop som de inte alls kan använda eller egentligen har behov av. Och låt säga att Adobe tar 10.000 kronor för en äkta licens och att man då tvingas betala det för att någon råkar ha en oanvänd eller totalt onödig kopia av det på datorn. Kopiering av digitala produkter och skadestånd och uteblivna intäkter är fiktion. Vi har all rätt att bli uppretade. Vi skall bli uppretade! (Mitt exempel har inte med Lundström att göra, jag vet inget konkret om fallet).

Nåväl, där fick man en fiende. Det liknar orsaken till mitt eget engagemang som jag skrev om nyss.

Brokep rapporterar att man nu till och med flyger in skivbolagsvärldens kanske tyngsta namn för att vittna i rättegången mot The Pirate Bay som ju börjar den 16 februari. Det är min tro att piratrörelsen kommer att stärkas av varje attack mot det fria nätet eftersom sådana attacker går helt mot de nya värderingar som nu konsolideras i nätgenerationen. Nätgenerationen anser att övergrepp begås mot den av högre makter. Piratrörelsen kanske är motsvarigheten till Charta 77 i Tjeckoslovakien. Muren föll 1989.

Även om jag tycker att termen "piratrörelsen" är relevant måste jag hålla med Rasmus om att Kvällspostens kulturskribent Bengt Eriksson klantat till det rejält när han uppenbarligen inte kan skilja Piratbyrån från Piratpartiet. Han kallar Rasmus Fleischer "talesman för Piratpartiet", hrrrm.

Förresten undrar jag varför man har en uråldrig teknik som CD-växlare i Obamas presidentlimousin. Är det för att vara solidarisk med skivindustrin som vill ha kvar mer kontrollerbara fysiska format eller är det för att man är rädd för virus om man skulle ladda med MP3-filer ibland eller lyssna på radio?

---

En socialdemokrat vid namn Eva Rundkvist undrar angående FRA-bävningen: "Vem betalar Alexandersson och hans kompisar. För det de gör kostar pengar. Inte den lede ryssen väl?". Hon tror att Peter Karlberg (s) klarar en genomlysning men kanske inte andra. Hax kommenterar själv. Opassande.

Oj! Nu får politikerna spatt över det nya samhället där alla kan komma till tals. Tidigare var politiska partier folkrörelser. Nu har de helt förlorat förståndet och kan bara se världen som toppstyrd. Inget kan inträffa om inte en politiker eller annan makt leder eller betalar. Då har de helt missförstått nätsamhället där kommunikation är horisontell och inte vertikal.

På tal om makten, ni har väl inte missat politikernas iblandning i rättsskipning och domstolars arbete? De vill tydligen avskaffa rättssamhället och styra allt själva direkt. Det gäller The Pirate Bay förstås. Surprise! Hax kör ett race med denna s.k. Medina-rapport där gårdagens etatister även försöker upphäva Telekompaketet och göra det möjligt att förbjuda folk att använda nätet om de inte beter sig som makten vill. Skäms!

Så här gör man! Foton från ett bättre liv.

Man måste ju säga att den 16 september i Sverige blev svalt. Freedom not Fear lördag 11 oktober blev väl knappt någonting efter vad jag förstår. Detta var ju en internationell dag mot statlig övervakning.

Som tur var befann jag mig i Berlin. Där var vi väl en sisådär 30.000 som tågade från Alexanderplatz längs Unter den Linden, en sväng längs riksdagshuset, Reichstag, och tillbaks mot Brandenburger Tor. En magnifik oktoberdag med sol och värme. Datalagringsdirektivet, "loggningslagen", är alltså införd i Tyskland sedan länge. Ändå bråkar man hela tiden. Demonstrationer i många städer om och om igen. Överklaganden upp till Konstitutionsdomstolen i Karlsruhe.

Hallå Stockholm och Sverige! Så här demonstrerar man (sevärd video på YouTube från 11 oktober i Berlin):

I Sverige och Stockholm har vi disciplinerat in hela befolkningen, staden, livsstilen, i normalitetens och likriktningens kvävande omslag. Det finns ingen alternativ scen längre och ingen vana att leva litet utanför ramarna eller stå upp och göra sin röst hörd på ett sätt som kan vara roligt samtidigt som det är allvarligt. Lattemamma eller dö liksom!

Det finns en smula hopp inom politiken. Ung Pirat är nu Sveriges tredje största politiska ungdomsförbund. Större än SSU! Större än CUF och LUF tillsammans! Plus att de verkar mer aktiva och mer engagerade än alla andra uppriktigt sagt. Det var Piratpartiet som stod för energin den 16 september. Plus folkpartikvinnorna. Men den energin försvann snabbt. De disciplinerades snabbt in i normaliteten. Inte ens Camilla Lindberg förmådde stå stadigt som en outsider. Svagt och töntigt och en besvikelse.

Piratpartiet i Tyskland är inte stort eller känt ännu. Men de fanns med på demon den 11 oktober och var på gott humör och har orange partifärg. Hela banderollen lyder "Freiheit statt Angst", Frihet i stället för fruktan, Freedom not fear. Alla foton nedan tagna av mig, Oscar Swartz, med kinesisk mobiltelefon i Stockholm och Berlin sommar-höst 2008:

En lastbil med Rebell-disko! Ja, varför inte?

Stoppa övervakningsvansinnet!

Amerikanske frihetlige kongressmannen Ron Paul hade sin supportgrupp:

I Stockholm den 16 september sågs faktiskt en äkta Stasi-uniform bland de protesterande:

I Berlin finns många alternativ till Hollywooddominerade biopalats, en nödvändighet för en fri och vital stad, här i Kreuzberg:

Hus i Berlin Kreuzberg:

Lustgosse i Berlin Schöneberg:

Härliga Ylva Maria Thompson bryter av i Sverige. Här högläser hon ur sin färska bok Q-kar på Elverket i Stockholm. Endast 123 kr inbunden på Bokus just nu. Visst behövs det någon som på ett livsbejakande och oblygt sätt skriver lovsånger till kukar hon upplevt på olika vis genom livet!

Elverket ja, det var därifrån ganska färska kulturrådet vid svenska ambassaden här i Berlin kom, Ulrika Holmgaard.

Konstnärerna i Berlin är många. Hemma hos Holmgaard träffade jag bl.a. svenske Tobias Bernstrup vars performance jag också såg på ett galleri i gamla Östberlin där han återigen dekonstruerade "popstjärnan" genom att framföra sina egna låtar som mycket väl skulle kunna vara stora internationella danshits. Han driver med generiska texter om nattliv och glamoröst liv, påminner om Bryan Ferry, BWO, Depeche Mode, Freddie Mercury, sköter allt själv, egenkreerade ljuseffekter och scenbilder via projektor, trycker igång rökmaskinen ibland med sina *väldigt* högklackade skor. En stjärna utan produkt förutom en limiterad signerad upplaga av en vinylsingel av låten Neon Love:

Prosecco köper man på burk i snabbköpet:

Självporträtt i Berlin Friedrichshain:

Svenska journalister, Hollywood och Tibet

Det finns visst en västlig korrespondent i Lhasa som med egna ögon rapporterar vad som händer där. Och det är inte vem som helst. Det är världens bästa tidskrift alla kategorier som är på plats. En tidskrift som har den kanske mest liberalt frihetliga värdegrunden av alla betydande tidskrifter också: The Economist. Jag har varit prenumerant sedan 1984 ungefär.

Wolfgang Hansson i Aftonbladet skriver alltså "Vem har rätt? Vem ljuger? Kina gör allt för att hindra oberoende bevakning. Utländska journalister kastas ut eller vägras tillträde till Tibet. Av detta kan var och en dra sin egen slutsats.". Samme Wolfgang Hansson talar om "slakt på Tibetaner" i något som kallas "analys". Han har rätt i att journalister tycks hållas borta. Men jag föreslår att han läser The Economists ögonvittnesskildringar.

Kina är ingen demokrati. Men även vad gäller sådana system kan man väl kräva litet kvalitet på rapporteringen?

Den 13 mars rapporterar The Economist om vissa demonstrationer från munkar i samband med årsdagen av en revolt mot Kina 1959. Polisen agerade mot demonstrationen "i enlighet med lagen" och poliser posterades ut i staden.

Den 14 mars inträffar något som väl mest kan kallas pogromer och påminner om kristallnatten: The Economists korrespondent skriver hur han själv "saw crowds hurling chunks of concrete at the numerous small shops run by ethnic Chinese lining the streets of the city’s old Tibetan quarter. They threw them too at those Chinese caught on the streets ... The mobs, ranging from small groups of youths (some armed with traditional Tibetan swords) to crowds of many dozens, including women and children, rampaged through the narrow alleys of the Tibetan quarter. They battered the shutters of shops, broke in and seized whatever they could, from hunks of meat to gas canisters and clothing ...The rioting seemed primarily an eruption of ethnic hatred ... As your correspondent spoke to a monk in the backroom of a monastery, a teenage boy rushed in and prostrated himself before him. He was a member of China’s ethnic-Han majority, terrified of the mobs outside. The monk helped him to hide.".

Den 17 mars rapporterar The Economist att ordningen är någorlunda återställd men att de Han-kinesiska invånarna är väldigt skraja. Korrespondenten har även tagit bilder.

SvD nämner faktiskt att The Economist har sin "correspondent" där, vilket kanske förklarar att artikeln är ganska balanserad. De nämner till och med hans namn, James Miles, trots att The Economist väl är den enda stora tidskrift som kör med helt osignerade artiklar där skribenterna kallar sig "your correspondent".

Hollywood är ju inte känt för att befolkas av intelligentian. Filmskådisar är inga imponerande tänkare. Tvärtom är de lätta offer för diverse läror. Scientologin har sitt säkraste fäste i Hollywood liksom heltokiga New Age-rörelser, där man ägnar sig åt auramassage, kristallhealing och annat trams. Man tar ofta något begrepp ur någon "östlig" filosofi och känner sig djup genom att snacka om chakra.

Det värsta med Hollywoods imbecilla "filosofi" är den skrattretande dubbelmoralen. Man snackar sig varm om läror som uppvärderar det spirituella och försöker befria oss från materiella och världsliga begär. Samtidigt som storleken på ens mansion och invitationer till de rätta poolpartyna är allt som betyder något för samma personer. Hollywoods tänkande har djupet av en guldfiskdamm. Oinformerad pop-Buddhism är en Hollywoodsk irrlära.

James Hilton skrev en roman 1933 med titeln Lost Horizon där han uppfann en permanent lycklig och harmonisk dal runt ett lamakloster. Denna plats gav han namnet Shangri-La. Några västerlänningar råkar crasha sitt flygplan och hamna i en isolerad dal i Tibet där det råkar finns en konsertflygel i klostret och - tur nog - en engelsktalande munk. Bekvämt nog erhåller alla som stannar i dalen nästan evigt liv.

Visst, tjena! Medellivslängden var förfärande låg. Det där paradiset verkar ha varit ett aristokratiskt slavsamhälle ända fram till 1950-talet. Adelsfamiljer ägde i stort sett all jord och nästan hela folket var liveget. Att gå med i ett kloster kunde vara nästan enda sättet att undkomma fattigdomen och livegenskapen. Klostren försörjdes också av de arma böndera. Det finns akademiska referenser till detta förstås och jag är ingen Tibetkännare. Men jag känner igen förenklade historier när jag ser dem och den där om det paradisiska Tibet är rappakalja. Här är en vetenskaplig artikel [PDF] som "dekonstruerar" synen på Tibet som ett "slavsamhälle" men egentligen är det hela bockar i marginalen. Det framgår ju klart att även denne kritiker beskriver ett samhälle av livegna som under svåra umbäranden mer eller mindre "ägs" och beskattas av en liten aristokrati.

Tibets historia är brokig och tibetanska kungar har gift in sig och blandats med kinesiska kejsardynastier och mongoliska krigsherrar sedan hundratals år. Dalai Lama har bland annat varit ett politiskt redskap för att kontrollera territoriet. Kina anser att man i princip haft kontroll över Tibet sedan sisådär 750 år med avbrott för en period när den siste kejsaren föll 1911/12 och Maos seger och återkomsten 1950. Däremellan var Tibet tämligen brittiskkontrollerat. Historiska argument om "tillhörighet" av regioner blir alltid märklig. Tibet är knappast mindre kinesiskt än vad Skåne är svenskt och inte danskt.

SvD:s ledarblogg ligger på Hollywoodnivå om Tibet.

Blogge Bloggelito har ett annat perspektiv: [1] [2] [3] [4] [5].

Vad gäller Kina kan man väl konstatera att folk idag är "friare" än någonsin i historien och att det hela går framåt med stormsteg. Historisk utveckling tar tid ibland. Kina var ett feodalt kejsardöme för bara 100 år sedan. Därefter en period av totalt kaos med privata krigsherrar som tågade genom landet, en del av dem stödda av väst som Chiang Kai-shek, som ju var något slags rövare och fascist egentligen. Mao och hans röda armé segrade. Han gjorde bl.a. ett av de brutalaste experimenten i mänsklig omprogrammering under kulturrevolutionen. Deng såg att marknadsekonomi verkade effektivt. Och med marknadens frihet stiger efterfrågan på andra friheter. Dock med "kommunistpartiet" som enda fundament, det som inte får ifrågasättas.

Men "kommunistpartiet" i Kina kan väl beskrivas ungefär så här: Tänk er att att man satte Svenskt Näringsliv i regeringsställning med VD:ar och toppingenjörer från svenska storföretag som ministrar och med mandat att perpetuera sig själv, dvs att medlemmarna i Svenskt Näringsliv hela tiden utser det nya ledarskiktet etc. Uppdraget är att maximera landets ekonomiska tillväxt, dock med restriktionen att man förstås måste undvika kravaller och revolution och stjälpande av själva maktbasen och Svenskt Näringslivs ställning. Vilket innebär att man måste lyssna en hel del till problem hos folk och hålla dem hyfsat glada och nöjda och friska och arbetsvilliga. Odemokratiskt, visst! Men Kina är friare än någonsin i historien. Och har en lysande framtid.

Vill även hänvisa till min betraktelse för 2,5 år sedan: Över Årstabron till Tibet.

Förresten var det roligt att läsa den svenske journalisten Ola Wongs mycket läsvärda bok No I'm from Borås [38 kr på Bokus nu]. Han ger där ett politiskt kompasstest till en tjej på universitetet som efter lång prövoperiod skall tas upp i kommunistpartiets kader. Det svenska parti som bäst motsvarade hennes - och partiets - åsikter var moderaterna, även om hon befann sig en bit till höger om dem förstås och inte hade speciellt stor förståelse för välfärdsstaten som vi känner den. Men med en något annorlunda syn på yttrandefrihet.

Ola Wong har alltså kinesiskt påbrå men är född i Sverige. Han intervjuade sin farfar om dennes uppväxt som bl.a. legosoldat för krigsherrar under det kinesiska inbördeskriget som Mao vann, om hans tid under kulturrevolutionen i arbetsläger m.m. Oj, vilken läsning!

Sexnegativ lördag och nätcensur

Antisexlobbyn jobbar hårt. Med ursinne anmäler de alla åsikter som inte stämmer överens med deras egna. Det skall bara finnas en syn på saker: Deras. Samhällsdebatt och utbyte av tankar är av ondo i deras värld.

Denna soliga lördag har de alltså fått en av de hårdast arbetande och mer belästa sexradikala "amatörerna" nedstängd. Det räcker tydligen med att en grupp uppenbart psykiskt labila och hatiska personer hör av sig till den största kvällstidningens bloggredaktör och häver ur sig okvädingsord för att Aftonbladet helt enkelt skall stänga hela bloggen.

Conveyor som han kallar sig har haft bloggen Maxibloggism hos Aftonbladet. Just nu får man bara upp "Fel. Sidan finns inte" i den länken. Mycket bra argumenterad, ofta med vetenskapliga referenser. Han har starka åsikter om sexualitet och köper inte samtidens retorik om sex som skadligt i sig. En hedervärd ståndpunkt och enligt min mening den enda intellektuellt försvarbara. En vanlig ståndpunkt är att i stället låta sin egen syn på omvärlden styras av det egna äcklet, vilket ofta formar sig efter den modell över de sexuella hierarkierna som seriösa sexualitetsdebattörer som Petra Östergren brukar använda i sina skriverier (samt i sin mycket läsvärda bok Porr, horor och feminister, nu snart även i billigare pocketutgåva). Den pushas också av liberale bloggstjärnan Blogge Bloggelito här, även han censurerad denna lördag. Mer om detta längre ned.

Att utgå från det egna äcklet blir givetvis jobbigt i ett mediesamhälle som låter hela den mänskliga sexualiteten synas i all sin mångfald och antisexlobbyn blir därför väldigt uppeldad.

Jag mailade Aftonbladets bloggredaktion för att som journalist och skribent få en motivering till nedstängningen. Fast jag räknar knappast med svar under helgen eftersom de väl har någon moderator som inte vågar sig ta sådana mediefrågor kring beslutet. Jag har alltså inte ännu fått svar men fick detta sänt till mig där en tipsare påstår att Aftonbladet motiverar nedstängningen så här. Där C alltså står för Conveyor:

"AB är iofs i princip för att debatter förs som C. har gjort, dvs från en s.k. värdeneutral utgångspunkt. En sådan ansats kan i sina bästa stunder vara mycket givande men eftersom man då lätt hamnar på kollisionskurs med andra utgångspunkter är det emellertid en i längden mycket svårhanterlig debattform. Inte bara för att den lätt urartar i personangrepp och dylikt, men också för att den underliggande andemeningen sett ur etisk-mänskliga utgångspunkter kan alltmer framstå som oförsvarlig."

Jag hoppas att jag kan få bekräftelse från AB på att detta är den korrekta motiveringen men jag är ganska säker på det. I så fall är det makalöst undfallande. De säger ju att Conveyor debatterar från en värdeneutral utgångspunkt. Rationellt, logiskt, utan att hetsa - ja, han agerar i den tradition som brukar kallas Upplysningen, vilket gav upphov till Moderniteten och den västerländska civilisationen. Han hamnar då på kollisionskurs med folk "med andra utgångspunkter". Detta blir svårhanterligt och "urartar i personangrepp". Den som på avstånd följt drevet mot Conveyor vet att personagreppen inte kommer från honom. Man man stänger inte av de hotande och hetsande och angripande. Man säger att den värdeneutrala diskuterande debatten är "svårhanterlig". Så man stänger den! I valet mellan Iran och Sverige väljer man Iran.

Jag har givetvis inte följt alla händelser när hela Aftonbladsbloggarnas psykavdelning har svärmat runt Conveyor. Men vid mina stickprov har han varit lika cool och resonerande och upplysande hela tiden. En oerhört stark bedrift. Han har stått i en hel svärm av ilskna getingar och blivit fullkomligt sönderstucken. Men ändå inte stungit tillbaka. Han har vänt andra kinden till för att få ett stick där också. (UPDATE: Conveyor gästbloggar angående nedstängningen här och berättar vad han anser om Aftonbladets agerande. På sitt vanliga resonerande vis, inte genom skrik och bråk. Han intervjuas också här.)

Conveyor presenterar sin blogg Maxibloggism så här på Bloggportalen, som ägs av Aftonbladet: "En ansamling text som förtäljer allt från djupa tankegångar till banala ytterligheter. Politiskt inkorrekt och öppensinnad med kryddblandning av ironi, satir och krasshet."

Jag lade nu, efter censuren, in den som en favorit på min egen pres där, en funktion jag knappt har använt hittills. Man får lägga in sin egen motivering till favvosarna också. Den som vill kan ju följa länken för att se vad jag skrev. Och hur jag presenterar min blogg. Andra bloggare som ogillar när psykdreven tar över kan ju göra samma sak. Än så länge har Aftonbladet inte strukit honom från Bloggportalen.

Om jag har förstått min insideinformation från förlagsvärlden rätt har Conveyor ett bokkontrakt, baserat på sin välargumenterade blogg, där han fört fram inopportuna åsikter på bl.a. sexualitetens område. Saker som rört pedofili, hebefili, sex med djur, nekrofili och annat som framkallar äckel och känslor. Alltså, Conveyor är radikal ibland. Absolut! Men han för resonemang och argumenterar och håller sig helt inom upplysningstraditionen. Precis som Aftonbladet själv erkänner. Det borde inte finnas något kontroversiellt i detta.

Så här skriver en sunt kritisk bloggare om Maxibloggism:
"Det finns bloggar jag följer där jag inte håller med om mycket. En av dessa är Conveyors Maxibloggism. Jag tycker om hans poetiska ådra och hans fantastiska retorik men hans åsikter och mina går i kollision och explosion många gånger. De bloggar jag läser fyller oftast olika funktioner, hans kickar onekligen igång mitt blodomlopp.". Hon efterlyser debatt, att inte låta honom stå oemotsagd. Gott så! När mullorna tar över och lyckas censurera samtalet är vi illa ute.

Dagens Nyheter hade igår och idag en artikel där en 11-årig flicka har upptäckt sin sexualitet och aktivt sökt kontakter och även haft frivillig sex med en 25-årig kille. Ja, könsmognaden idag börjar tidigare än förr. Man behöver ju inte tycka att sådana förhållanden är önskvärda för att inse problemet som uppstår när man skall be/döma sexuellt sökande ungdomars agerande. Blogge Bloggelito skrev en mycket läsvärd postning där han ifrågasatte de premisser artikeln utgick ifrån och i stället hävdade att det var flickans pappa som var problemet. Ja, nog verkar det som att denne fader försöker rädda sin dotters "heder" i sann Bodströmstil. Och varför dyker samma story upp i Svenska Dagbladet, alltså en ren intervju med samma pappa som äcklas av sin dotters sexualitet? Av kommentarerna hos Blogge kan man förstå att inte allt står rätt till. Gör pappan pengar på att sälja sin dotters förlorade "heder"?

Nu har Blogges artikel censurerats av Dagens Nyheter. De ger ingen backlänk via Twingly längre. (UPDATE: Jag tog fel, det var SvD som tog bort länken, se Blogges egen kommentar nedan. Fast den är inte snäll mot DN heller. Tvärtom. UPDATE 2: Nu har SvD raderat Twingly-länken till denna artikel där jag påpekar att de censurerar Blogge). Den fanns där men togs bort. Blogge tycks i kommentarerna tro att det är Twingly som censurerar. Det tror inte jag. DN erkänner i Andreas Henrikssons artikel i Dagens Media att det är de själva som gör det och Twingly säger att de inte gör något. Twinglyfeeden är rå och tidningarna själva avgör. Detta apropå att länkar till Johan Norbergs egna svaromål på kulturredaktionens påhopp tagits bort från DN. Man skall inte få läsa denne internationellt hyllade liberale publicist kommentera anklagelser mot honom själv. Att man inte bereder plats i tryckta tidningar är ju en sak men att aktivt plocka bort länkar till hans egen syn på saker är ju en tragisk gest från en kultursideselit, vars status allt mer ifrågasätts i nätsamhället, nu även av vänstermannen Johan Ehrenberg (ETC) som tar Johan Norbergs parti!

Och nu när jag kollar den Blogge-kommenterade artikeln verkar man ha tagit bort alla Twinglylänkar från artikeln i fråga. Höll inte alla med Dagens Nyheter eller vad där det frågan om? Gammelmedia som stryper debatten? (UPDATE: Förklaring, se Blogges kommentar nedan).

Groomingutredningen får förresten stark kritik från tunga remissinstanser enligt SvD. Ecpat-generalen Bodström är förgrymmad: "Det är djupt olyckligt att den här frågan prioriteras bort. Vi har motionerat för det här två år i rad men fått det avstyrkt. Det går väldigt långsamt och jag förstår inte varför." Svaret är enkelt: För att lagen inte behövs. För att den inte får bukt med något som inte redan är förbjudet. För att den skapar problem. Läs min utredning från i höstas där jag gick igenom de problemen.

Jag är citerad i en artikel om Internetcensur i EU hos IDG, en artikel som även går ut internationellt på engelska via IDG News Service. Där tas fallet i Finland upp där man blockerat sajten lapsiporno.info. Den hävdar att blockeringen till stor del är bluff och att det inte alls främst döljer sig barnporr bakom filtret. Men den kritiken är nu blockerad för många finländska nätanvändare!! Jag testade ett tjog länkar och hittade ingen barnporr alls. Däremot en massa vanlig porr, stora svarta kukar, nedsprutade tanter, snygga runkande tonårskillar, påklädda barn, 20-åringar utklädda till skolflickor och anspelningspornografi, dvs där man försöker få scener att se ut som barnporr men men där det framgår att det faktiskt rör sig om vuxna människor, finlemmade tjejer med små bröst, kameravinklar och närbilder där det blir svårt att avgöra etc. Med tanke på att de flesta sajterna enligt listan huseras i USA vore det ju hål i huvudet av sajtägarna att husera något som ens har modeller under 18. Folk kan ju åka in för resten av livet därborta. Här är själva listan för den som vill göra egen research och bilda sig en uppfattning. Förste man till äkta barnporr där ett barn blir utsatt för ett sexuellt övergrepp vinner. Jag hittade inget som sagt.

Jag själv hävdade ju i somras att det svenska Ecpat-initierade moralfiltret i Sverige inte innehåller någon barnporr att tala om. Det filter som nu skall exporteras till hela EU, se annan IDG-artikel där jag också citeras.

Opassande är inte så långrandig som jag. Om ni orkat hit ned kan ni få en fin sammanfattning av vad som är på gång och vilket hot detta krig mot kommunikationsfriheten innebär.

UPDATE: Borde ha tipsat om Isobel Hadley-Kamptz ledarkolumn i Expressen om "Högerns censur-flirt"). Isobel är bra och påläst som alltid. Och för att förekomma utfall om sexnegativitet. Jag definierar det som när man utan att reflektera djupare över det anser att SEX I SIG är så fult och dåligt att man inte behöver motivera varför man beskriver saker som brott och övergrepp. Som i Expressen när den subjektiva åsikten från en "utsatt" 14-årig pojke är följande: "Jag är kär i henne och vi hade en plan för att spendera mer tid tillsammans". Sure, det kan finnas problem med att en elev har ett förhållande med en lärare. Men det är då sannerligen inget som borde vara brottsligt vid den åldern. Det skulle dock kunna vara ett arbetsgivarproblem: En lärare kanske inte riktigt kan fullgöra sitt jobb om hon vänstrar med elever kors och tvärs. Men sexet är det väl inget fel på vid en stunds eftertanke. Om man inte är sexnegativ förstås. I sammanhanget kan jag tipsa om Dick Wases utläggning om morallagar på Sexualpolitik.se.

Witold Gombrowicz

Jag måste erkänna att jag inte varit en slukare av skönlitteratur i vuxen ålder. Efter att ha utsatts för en lobbykampanj från några vänner om att jag bara MÅSTE läsa den polske författaren Witold Gombrowicz blev jag nyfiken. Detta vara personer som har en smått galen vindling i huvudet. När så min vän Stefan Ingvarsson kom på middagsbjudning i somras och överlämnade ett exemplar av en novellsamling kallad "Bakakaj" var jag tvungen att läsa. (Märkligt - och modest - nog var det inte en av de böcker av Gombrowicz som Stefan själv översatt från polska.)

Under sommarvistelsen i Prag läste jag. Och läste! Jag skall inte göra någon analys här utan tänkte bara kopiera inledningen till två av novellerna för att kanske väcka läslusten hos någon. Vi får väl hoppas att Modernista och Gombrowizcs arvtagare (han levde 1904-1969) ursäktar intrånget i upphovsrätten (kanske väl långa citat utan att direkt behövas för kritik och analys) och betraktar det hela som gratis marknadsföring.

I kökstrappan

"I skymningstimmen, när de första gatlyktorna tändes, tyckte jag om att gå ut på staden och antasta hembiträden. Det blev en vana utan att jag märkte det, och man vet ju hur det är: consuetudo altera natura. Även de övriga UD-tjänstemännen, liksom samtliga ambassadattachéer (de ogifta naturligtvis), brukade gå ut på gatan och antasta det ena eller det andra efter tycke och smak, fantasi och temperament - men jag antastade enbart hembiträden, tjocka hembiträden i sjalett. ..."

Och så det första stycket ur en absurdistisk novell:

Filidor med barn i botten

"Prinsen bland de mest hyllade och berömda syntetikerna var utan tvivel doktorn och professorn i syntetologi vid universitetet i Leiden, översyntetikern Filidor, bördig från de sydliga delarna av Annam. Han verkade i den Högre Syntesens högstämda anda, huvudsakligen genom att addera +oändligheten, i nödfall även genom att multiplicera med +oändligheten. Han var högväxt och välfödd, med yvigt skägg och en glasögonprydd profets ansikte. Men ett andens fenomen av sådana mått kunde inte annat än framkalla ett motfenomen, helt enligt Newtons princip om kraft och motkraft, och därför föddes snart en lika framstående Analytiker i Colombo, och efter att vid Columbiauniversitetet ha erhållit doktorsgrad och professur i Högre Analys klättrade han snabbt mot toppen av den vetenskapliga karriärstegen. Han var en liten, torr, spenslig och välrakad man med en glasögonprydd skeptikers ansikte och med en enda inre bestämmelse - att jag och tillintetgöra den ypperlige Filidor. ..."

Bästa dealen verkar vara att köpa Witold Gombrowicz-böcker direkt på förlaget Modernistas egen webbsajt.