Oscar Swartz :: Texplorer

Journalister - bra eller anus?

I Almedalen går man ju på en rad seminarier och träffar mycket folk. Piraterna har satt upphovsrätten på dagordningen. 15 upphovsrättsorganisationer ordnade en ambitiös seminarieserie med titeln Upphovsrätt, yttrandefrihet, mångfald [PDF]. De ville visa att "upphovsrätten är en nödvändighet för kulturens fortlevnad, för fri debatt och opinionsbildning, för utbildning och journalistik, för ett fritt demokratiskt samhälle". Man skriver också fullkomliga obegripligheter som att "Alla kulturverksamma ... ska kunna verka verka och försörja sig på sina yrken"! Que ??? Vad menar man?

Introduktionsseminariet överraskade delvis.

Dels talade Dick Harrison, historieprofessorn och den kände antipiraten. Hans föredrag var förutsägbart: Han förutspådde katastrof för kulturens och kunskapens framtid förstås, där eventuella kreatörer blir beroende av mecenater och "furstar" som beställer verk av dem på sina egna villkor. Fritt skapande blir omöjligt om marknaden undergrävs.

Jag nöjer mig med att konstatera att Harrison hade missförstått både marknaden och exemplaret som värdebärare.

Journalistförbundets Agneta Lindblom Hulthén förbluffade dock. Piratpubliken skruvade på sig när hon tog upp det där exemplet med Arboga-bilderna. Händelsen framstår mer och mer som en vattendelare där konservativa maktelitister hamnar på ena sidan och den kommunikationspositiva demokratirörelsen på den andra. Jonas Gardell har använt exemplet på reaktionärt vis, Hanne Kjöller har gjort det, och nu då Journalistförbundet.

Lindblom Hulthén menade att vanligt folk på nätet nu förstör världen för de riktiga journalisterna. Genom att någon spred obduktionsbilder från Arbogafallet via The Pirate Bay kommer politikerna att få panik och införa lagar som är dåliga för journalister, hävdade hon.

Almedalspubliken ställde frågor om hon inte såg någon möjlighet för andra toilkningar eller delad skuld i så fall.

En medlem av allmänheten hade alltså begärt ut förundersökningen från rätten eftersom fallet diskuterades vilt på ett community på nätet och man själv ville kunna kolla fakta i målet och inte bara läsa andrahandsrapporter i media. I materialet fanns även medicinska bilder från obduktionen av de mördade barnen. För att alla diskuterande skulle kunna ta del av materialet fildelade personen materialet via The Pirate Bay. Mycket få personer visste att materialet fanns eller tog del av det. TV4 och gammelmedia slog plötsligt upp jätterubriker om att obduktionsbilder fildelades via TPB. Tusentals människor rusade nu dit för att gotta sig på sensationsvis, snarare än att diskutera kriminalfall som de ursprungliga personerna gjort.

Publiken (många från Piratpartiet) undrade då om man kunde fördela skulden:

1. Advokat eller förundersökningsledare som inte begärt bilder hemligstämplade?
   
2. Person ur allmänheten som bara hämtat ut ett offentligt dokument och delat med sig till en liten grupp?
   
3. Gammelmedia som gör skandal av det hela och säljer annonser och tjänar på klick och får folk att rusa dit?
   

Visst, Agneta Linbldom Hulthén är ordförande för ett fackförbund som har intresse av att upprätthålla journalisternas elit-status. Men hennes svar var så benhårt att man baxnade. Det fanns bara en skurk och odåga här: Allmänheten. Allmänheten förstör för journalisterna. Men TV4 och de andra då? "NEJ!! Detta är ju vårt jobb! Vi skall rapportera om sådant". Senare sprang jag in i henne på Stora Torget i Visby helt själv och undrade då om det verkligen var så enkelt. Det var det: "Vi gör ju bara vårt jobb, så enkelt är det förstår du!". Yttradefrihet var inte ens ett problem här.

Sorry, det förstår jag inte alls. Och jag förstår inte varför "journalister" är speciellt viktiga egentligen.

Jag ber att få citera ur min egen artikel den 25 maj 2008 om vad Lindblom Hulthéns gäng ägnade sig åt samtidigt som både källskydd och fri kommunikation avskaffades i Sverige:

"Är det bombsäkert att båda kvällstidningarna tjänar på att toppa med en artificiell schlagersångerska som ser ut som ett skadskjutet UFO och köra ett dussin artiklar om henne samma dag och skicka journalister som svassar runt henne när hon ställer in en show i Tirana eftersom ingen dök upp? Jag är inte säker på att svenskarna är så infantila egentligen. Det kan lika gärna vara medierna som infantiliserar folket"

Det handlade om Charlotte Perelli. Nej, om den professionella journalistkåren reduceras med 80 % så att bara riktiga journalister och grävare och reportrar återstår klarar vi oss förmodligen bra egentligen vad gäller de funktioner journalistförbundet helst talar om. För sanningen är ju att mycket av vad journalister sysslar med är entertainment, PR, dumheter, trams, tarvligheter. Jag inser att det inte är journalisternas "fel", det finns en ekonomisk verklighet. Men granskningen är inte så stor egentligen och bloggosfären leder den vad gäller nätnära frågor.

Läs Kjell Häglunds eminenta artikel i Axess om en del "äkta" journalisters hat mot det nya. Ett smakprov ur en väldigt läsvärd text:

"Det är därför Jan Guillou med stagnerad kaxighet kan skriva krönikor om ”riktiga medier” kontra ”korkat nätskval” i en tidning som levererar Sveriges mest spekulativa webbmix av dokusåpasensationalism, våldsbrottsporr, rewritade amerikanska paparazzinotiser, pseudovetenskapligt hälsogeschäft, videosnuttar av blottade kändisbröst, lallande läsarbebisar och galna hockeyslagsmål".

Japp, så tragiskt är det.

Jag tar en kvällstidningsjournalist ur högen. Med fin bildbyline står hon där. Och undrar när polisen skall stoppa näthatet. Djupt och fint. Den enda blogg hon läser är Carolina Gynnings. Djupt och fint. Och Charlotte Perelli skriver att hon gillar just denna Aftonbladetjournalist väldigt mycket, "o skit va roligt vi hade" som hon uttrycker det. Man får anta att hon granskar Perelli och schlagerindustrin va? Journalisten själv hamnar lika ofta på vimmelbilder i andra tidningar som dem hon bevakar. Alltså, det är ju inget fel med att vara kändistjej som främst är intresserad av Stureplan och pälsjackor för 14.000 kronor. Det finns många tjejer som skriver ungefär den där typen av saker på sina bloggar. Skillnaden är att de inte får vara med i journalistförbundet medan den där krönikören får det - och kanske är det. Och skillnaden är att Agneta Lindblom Hulthén anser att speciella regler skall gälla för henne men inte för de andra. En är ju journalist, medan alla andra är pöbel som förstör för journalisten. Det finns en annan typ av yngre kvinnliga skribenter, kanske till och med journalister, i Aftonbladet också. Lisa Magnusson är läsvärd.

[P.S. Jag har inte fördjupat mig i Carolina Gynning och de påstådda hot hon utsätts för och därför säger sig lägga ned sin blogg. Men jag har inte direkt trott på att hon skulle privat ha blivit "hotad". Jag såg att Mymlan gav en annan bild av nätet på Newsmill. Nu idag verkar det som att Carolina Gynning i sin ofantliga narcissism är den som blir polisanmäld efter att förföljt och förtalat sina läsare. En grupp läsare som i artikeln sägs ha velat "motarbeta de ”osunda” budskap de menar att Carolina Gynning, 30, sprider genom sin blogg.
– Till 90 procent handlar det om en egofixering, mode och yta". Spy Bar-chefen Carl M Sundevall är ansvarig utgivare för den där bloggen men verkar ju inte ha uppfyllt kraven för detta. Han låter som Lindblom Hulthén: "Det här handlar om bloggarnas arbetsmiljö, de är väldigt utsatta". Blä!! Sundevall är egentligen en mycket kompetent person och litet ovanlig i nattklubbsvärlden eftersom han faktiskt har viss intellektualitet och faktiskt är journalist i grunden. Fast nu tycker han det är OK att hans egen anställda journalist Gynning trakasserar läsare när hon bli motsagd. Förresten har Expressen idag satt en journalist på att skriva om en f.d. dörrvakt på just Spy Bar som blir kär. Förut var det Linda Rosing, nu en TV-bonde (kvinnlig). Tack för grävandet - eller spridandet av PR-rykten från de inblandade! Ni gör ju bara ert jobb (?)]

Mikael Zackrisson på VA.se skrev klokt om Arbogabilderna.

Hax om Stockholmsprogrammet: Låt det inte ske i tysthet! Det blir manifestation den 15 juli mot det där Stockholmsprogrammet. Piratklanen deltar. Piratpartiet diskuterar just nu. Om de hamnar där eller har något eget event är nog inte klart tror jag.

Moderat extremism i Piratdalen

Förra året dominerades ju Almedalen av en fråga som knappt fanns på programmet, eftersom detta läggs långt i förväg av många organisationer. Men efter bloggbävningen mot FRA-lagen som skedde i början och mitten av juni kom ju en stor del av samtalen utanför seminarierna i Almedalen ett par veckor senare att handla om FRA. Och på många seminarier ställdes FRA-relaterade frågor. Det politiska samtalet gled åt det hållet. Det hetaste seminariet slängdes ihop i sista minuten av tankesmedjan Fores med mycket tung bemanning i FRA-frågan.

I år finns en parallell. I början av juni röstades Piratpartiet in i EU-parlamentet. Inget av 1042 seminarier på Almedalens officiella hemsida har "Piratpartiet i titeln när man söker i programmet. Inget har Piratpartiet som arrangör och till endast 1 av 1042 aktiviteter ingår ordet Piratpartiet i den beskrivande texten. Ändå glider samtalet åt piratfrågor och Piratpartiet hela tiden. Framgången var en smärre chock för etablissemanget. PP fick ju fler röster i EU-valet än fyra av de sittande partierna och alltså fler än gamla trotjänare som (kd), (c) och (v).

Även i år ordnade Fores det kanske hetaste seminariet: Fred efter Pirate Bay? Vilken upphovsrätt och vilka affärsmodeller. Moderatorn Martin Ådahl, chef för Fores, försökte få till en dialog och medelväg mellan pirater och antipirater och satte sig själv i mitten av jättepanelen. Han kunde ha skött det bättre. Jag misstänker att Hollywoods advokat Monique Wadsted fick tre gånger så mycket tid som någon annan. När Erik Josefsson ställde frågor om IPRED2, ACTA och Telekomaketet lät han bara jurister kommentera. Men detta är inte juridiska frågor. Det är politiska.

Det blev inte alls någon försoning eftersom antipiratsidan har en benhård utgångspunkt som inte befrämjar samtal. Det var bra att moderaterna bekände färg i alla fall efter luddiga uttalanden om att inte jaga en hel ungdomsgeneration. Ulrika Karlsson (m), som sitter i justitieutskottet och är partiets talesman i upphovsrätt och fildelning, slog ned den immateriella äganderättspinnen djupt och hårt i marken. Jag var förbluffad över den enögda synen faktiskt.

Karlsson slog fast gång på gång att äganderätt och immaterialrätt är grundläggande för kapitalism och marknadsekonomi och att "skilja på mitt och ditt" är fundamentalt. Hon slog också fast gång på gång att upphovsrätten måste vara teknikneutral. Det skall inte spela någon roll i vilken form ett verk produceras och sprids. Det skall inte spela någon roll om ett verk finns på papper eler som digital fil. "Exemplaret" måste skyddas på samma sätt.

Som en i grunden frimarknadsanhängade ekonom från Handelshögskolan i Stockholm är jag förbluffad över att moderaterna inte tycks känna till grunderna i mikroekonomi där man teoretiskt analyserar immaterialrätt.

Den analysen säger ju att på en fri marknad kommer immateriella produkter, som har noll i marginalkostnad för att producera ytterligare ett exemplar, att få priset noll. Marknadspriset på en digital fil på en fri marknad kommer att vara noll, eller väldigt nära noll. Gratis.

Steg två i den ekonomiska analysen är att säga att "det var ju inte bra, hur skall då den som producerar exemplar av ett verk ha något incitament att göra själva grundarbetet med att skapa verket om den fria marknadens pris blir noll?". I ekonomisk teori kallas det där för ett "marknadsmisslyckande". Den fria marknaden, tror man i alla fall, kommer att prodcuera för lite av "varan" än som vore samhälleligt bra. Därför inför man en reglering av marknaden. Man delar ut artificiella tidsbegränsade monopol, eller ensamrätter. Dessa kan se ut på helt olika vis och få olika konsekvenser för samhället. Men om man, som moderaterna, inte ens fattar den marknadsekonomiska analysen av upphovsrätten har man ju kört i diket från början.

Moderaternas grundsyn är inte marknadsekonomisk. Den tycks vara naturrättslig och moralisk vilket leder till att de tror att en så stark immaterialrätt som möjligt är ett fundament för en marknadsekonomi. Det är ju tvärtom: En blomstrande och kreativ marknadsekonomi skall ha en så svag immaterialrätt som möjligt som ändå ger oss "det vi vill ha" i form av kulturella, vetenskapliga, kunskapsmässiga innovationer och kreationer. "Svagheten" ger oss något gott: snabb spridning och konsumtion av skapelser.

Det andra felet i moderaternas analys är "teknikneutraliteten". En frimarknadsekonomisk analys visar att den optimala immaterialrätten kommer att se helt olika ut under olika tekniska regimer. När man bestämmer sig för att göra ingrepp i den fria marknaden och delar ut monopol skall reglerna/immaterialrätten se olika ut om det finns helt olika förutsättningar (papper mot digital fil t.ex.). Om produktions- och distributionskostnader faller drastiskt för att göra musik till exempel, ja då kommer det samhälleligt önskvärda upphovsrättsskyddet att bli betydligt svagare. Teknikneutralitet är en effekt av en naturrättslig syn på immaterialrätten. Teknikneutralitet kommer inte ur en marknadsekonomisk syn på immaterialrätt.

Alltså: Efter seminariet vet vi var vi har moderaterna. De kommer aldrig att sluta jaga en hel ungdomsgeneration av något annat skäl än att det kanske är för dyrt eller andra pragmatiska skäl. Deras ideologi implicerar jakt eftersom de inte förstår immaterialrättens roll på en fri marknad. De har en moralisk syn och den moralen dikterar förstås att den upprätthålls, även om både lagar och upprätthållandet är skadligt och obefogat ur ett frimarknadsperspektiv. Jag träffade Ulrika Karlsson (m) i baren på Donners senare på kvällen och där bultade hon ned den där immaterialrättsliga ägenderätten ännu hårdare och förstärkte med cement. Vi måste vara klara med var vi står och att detta är de värderingar som partiet har, förklarade hon. Och inskärpte att Karl Sigfrid (m) och andra liknande tänkare inte har något att säga till om och det inte fanns någon tveksamhet alls runt partilinjen.

Jag tycker Dick Erixon griper efter ett halmstrå när han tolkar Upsala Nya Tidnings ledare som att någon ny koncensus håller på att växa fram när de rapporterar från Foresseminariet i Almedalen. Men det finns ingen seriös debattör som har föreslagit avskaffande av upphovsrätt. Piratpartiet som kanske är den radikalaste rösten vill ha kvar upphovsrätten som den är idag men korta ned skyddstiderna (rejält) och dessutom utsträcka det undantag som finns för privat kopiering idag till att gälla den digitala världen och bredda det genom att det skall gälla icke-kommersiell användning, inte bara privat.

Mitt intryck efter paneldebatten är att polariseringen är stor, klyftan djup, samt att inflexibiliteten endast finns på antipiratsidan, nämligen de som försvarar status quo och egentligen vill stärka upphovsrätten eftersom de har en moralisk syn på det hela, inte en frimarknadsekonomisk. Moderaterna, Dilsa Demirbag Sten och Monique Wadsted var företrädare för den synen. Två seniora juridiska tjänstemän, Olle Abrahamsson som är rättschef i justitiedepartementet samt justitiekanslern Göran Lambertz var dock mer inne på att det blir problem om klyftan mellan lagen och folks värderingar blir för stor, precis det Isobel Hadley-Kamptz talade om också. Rasmus Fleischer i panelen vill ju att upphovsrätt borde diskuteras utifrån olika uttrycksformers förutsättningar och alltså skulle kunna se helt olika ut för exempelvis musik och litteratur. Han uttryckte också förvåning över paneldelatagaren Hans Pandeyas luftiga presentation av det påstådda kommande köpet av The Pirate Bay.

Kloke Nicklas Lundblad satt i panelen och jag skulle nog sammanfatta den (panelen) som min egen kritik av en understreckare som Nicklas skrev i SvD om klyftan mellan de två sidorna.

Kristdemokraterna har tydligen utsett Piratpartiet till sin ideologiska motsats. Det passar bra tycker jag. Och Göran Hägglund säger nu att kd är enda parti som är emot piraterna. Tja, då hörde han inte Ulrika Karlsson (m) i panelen. Ella Bohlin utmålar också PP som antitesen till sig själva. I Dagen skriver hon så här: "Piratpartiets nyvalda europaparlamentariker Christian Engström uppgav i en radiointervju under valrörelsen att han är beredd att rösta ja till legalisering av prostitution och vissa former av narkotika.". Jo, han sa ju att de där frågorna inte ligger på EU-nivå men att om den grupp partiet ingår i skulle rösta på det viset skulle han tycka på knappen. Det skulle jag också. Av fri vilja dessutom. Eftersom jag personligen anser att moral inte skall lagstiftas. Sex i utbyte mot pengar eller champagne och användning av droger skall inte vara brott. Förbud som riktar sig mot vad man gör med sig själv hör inte hemma i en gott samhälle. Det hör hemma på privatplanet. Där skiljer sig Ella Bohlin och kd radikalt från min egen syn. Pirtpartiet tar inte direkt ställning i de frågorna men jag skulle bli förvånad om någon pirat anser att samhället skall få tillgripa integritetskränkande åtgärder för att få bukt med moralfrågor faktiskt, oavsett vad man själv tycker om företeelserna.

Roland Poirier Martinsson var ju ämnet för min förra postning. Lägligt nog skrev han dagen efter en stor artikel i DN där han ger råd till (kd). Tolerant konservatism kallar han det. Fast jag vet inte, som pirat tycker jag det är ganska kul med ett parti som vill positionera sig som ens motpol och stå upp gör statlig reglering av privatmoral och låter religionen spilla över från det privata till lagstiftandet.

Andra om FORES seminarium. Svensson, Cybernormer, Badlands hyena, Tobias Olsson/SvD,

IPRED-mål förlorat - och länkjägare

Flera piratrelaterade saker har ju nyligen hänt: Det första fallet där uppgifter måste lämnas ut med hänvisning till IPRED-lagen avgjorde i Tingsrätten. Det finns ett "okänt" fall där Telia inte behövde lämna ut uppgifter och jag skall gå igenom det nedan.

Vi har också åtalet mot en kille som länkat till sportsändningar från Canal+ på en chatt. Jag skrev själv om det häromdagen men uppgifterna var knapphändiga. Åtal och förundersökning är offentliga handlingar och man kan alltså begära ut akter från domstolarna. Detta har nu Simon Sundén gjort. Bravo! Det är så vi måste arbeta. Aktivister som själva agerar och begär ut information enligt offentlighetsprincipen. Det är så vi kan hålla koll på makten.

Simon har lagt ut dokumenten i delvis maskerad form. Men han har också gjort en sammanfattning. Man baxnar! Det är bättre att ni går till Simon och läser i förra länken men vad tycks om att ett stort företag som Canal+ som tar betalt av varje person för varje match använder samma streaminglänk för alla kunder och *alla matcher*. Samma länk dag efter dag, vecka efter vecka, eller hur ofta nu de där matcherna är.

Det stämmer inte med nätsamhällets logik att dra folk inför domstol om en sådan länk sprids. Det är alltså frågan om en videoström som vem som helst på nätet kan se, bara de känner till adressen. Ungefär som att man kan dra och titta på en sällsynt fågel om man råkar stå på någon lista där folk berättar om de snaste obsarna. Vill man inte att andra skådare kommer dit får man faktiskt anstränga sig att hemlighålla det hela.

Det finns en massa tekniska system för att åtminsotne försöka åstadkomma det Canal+ har i tankarna: Att varje person som tittar på den där strömmen på nätet betalar. Detta verkar vara ett potentiellt farligt mål med jättekonsekvenser om domstolen skulle gå på Canal+ linje. Det måste följas och bevakas.

Tingsrätten bestämde att internetleverantören ePhone skall lämna ut abonnentuppgift som kan knytas till en viss IP-adress vid ett visst tillfälle för att kunna kräva skadestånd av någon som påstås haft en server med ljudböcker. Om den var tillgånglig för allmänheten är ju egentlgen en tolkningsfråga eftersom det krävdes lösenord. Domstolen bedömde det så.

Rättsröta är nog fel att kalla det men det visar att Piratpartiet och politisering behövs. Läs danska piratpartiets Ole Husgaards kommentar om det hela hos Emma. Han visar vad som hänt i andra länder och säer att IPRED har öppnat för en närmast industrialiserad försäljning av kundernas abonnentuppgifter från ISP:ernas sida. Detta skulle knappast vara juridiskt eller politiskt möjligt i Sverige, såvida inte ISP:erna ändrar sina abonnemangsvillkor till att tillåta sådant. Men det visar vad IPRED öppnar för.

Jag har fått tips om ett IPRED-fall där en domstol nyss nekade en sökande att få ut vem som hade ett visst IP-nummer vid en viss tidpunkt. Malmö Tingsrätt, Målnr A 3162-09. Jag har alltså hela domen framför mig från den 24 juni. Det verkar vara ett typiskt fall där någon vill ha tag i en person och då drämmer till med "intrång i upphovsrätt" för att få ut uppgifter än via polis och åklagare i ett brottsmål.

Ett företag hävdar att någon obehörigen loggat in i deras interna system utifrån nätet. De presenterar någon logg. Dataintrång kanske. Men i stället för att polisanmäla använder man IPRED. Man PÅSTÅR att den som loggade in har laddat ned dokument från deras system och begått olovlig kopiering och intrång i upphovsrätt. Telia argumenterade för att det inte alls var styrkt att den som varit uppkopplad hade ägnat sig åt olovlig exemplarframställning. Tingsrätten höll med: Inte dokumenterat. Begäran avslogs.

Men vi kan nog sa vartåt det barkar: Man kommer att hävda intrång i upphovsrätt för att få ut uppgifter som kanske rör helt andra saker. Och med tanke på upphovsrättens utsträckning i det digitala samhället är det inte alls omöjligt att sådana "intrång" kan göras gällande litet när som helst.

---

Själv har jag nyss skrivit en krönika i Computer Sweden. Jag köpte just en cykel och isnåg att man måste ha cykeldator nuförtiden. Vilket fick mig att reflektera om värdet av hårdvara gentemot mjukvara och det värde som någorlunda öppen mjukvara kan addera till en produkt.

Nu skall jag med bussen till båten till Visby och Almedalen. Jag kommer förstås att träffa andra piratpartister där men Almedalen är ju som ett kollo för den kommenterande klassen så det lär bli intensivt.

Det franska Väktarrådet - och Torstensson

Christian Engström, Piratpartiets EU-parlamentariker, och jag skrev tillsammans en artikel på Newsmill, som gavs rubriken: Vi var snubblande nära att få en fransk HADOPI-lag i Sverige. Den är visst den mest lästa artikeln där just nu.

I Frankrike tänker man sig att ett råd med nio personer skall besluta vem som får använda internet och vem som inte får. Myndigheten heter HADOPI. I princip säger man att människors internettillgång skall bestämmas av upphovsrättsindustrierna. Britterna är nästa folk till slakt.

Piraterna säger NEJ! Pirater ser nätet som befriande för alla på jorden. Vi anser att både fransmän och kineser och iranier och svenskar och britter skall ha tillgång till nätet. Ett fritt nät.

Infrastrukturministern Åsa Torstensson (c) står för svenska regeringens linje: Det är varje regerings ensak vad de väljer att ge sina medborgare för näträttigheter.

Man undrar varför.

Torstensson (c) har ju på ett krystat sätt framhållit att vi inte kan kräva att en domstol måste besluta om avstängning från nätet eftersom leverantörer själv måste kunna säga upp en kund som inte betalar räkningen. Om just detta vore Torstenssons egentliga problem vore det väl inte så svårt att kombinera med en skrivning av skydd om medborgarrätt?

Regeringen gick aldrig vidare med Cecilia Renfors förslag om att man i Sverige på HADOPI-liknande vis skulle kunna stänga av fildelare från nätet. Men grundtanken i Renfors förslag var listigt. Hon föreslog en procedur som skulle bli så krånglig och besvärande och dyr för internetleverantörerna att de själva i sina avtal skulle få kunderna att gå med på att kommunikationshemligheten avskaffades och acceptera att bli utslängda från nätet om de fildelar. Så skulle makten kunna sitta där och göra samma sak som etatisterna i Frankrike men ändå verka oskyldig.

Att Torstensson nu hela tiden är så orolig för kundavtalens betydelse vad gäller avstängning tyder på att hon inte har släppt Renfors-förslagets idéer. Det är vad vi indirekt hävdar i Newsmill-artikeln.

Detaljerna i Renforslisten finns utredda på sid 35-36 i min rapport Alternativ till Bodströmsamhället.

Åsa Torstensson (c) har nu just givit ett uppdrag till PTS att utreda öppenhet på nätet. Torstensson skrev själv (eller tja, det var väl en assistent) i Computer Sweden och på Newsmill.

Jag tycker att många bara sväljer fluffiga ord och genast bryter ut i lovsång. Jag har begärt direktivet som skall styra PTS utredning men inte fått det. Om det ens finns ännu. Det kanske bara är ett pressmeddelande från regeringskansliet hittills? [Uppdatering: Fick just regeringsbeslutet från Näringsdepartementet, N2009/4830/ITP, fattat redan den 4 juni 2009 tydligen. Jag kommer att läsa och även lägga ut PDF:en förstås].

Dagens Nyheter fick tag på en ansvarig och det hela verkar väldigt löst i konturerna.

DN frågar: "Tankarna går till användarnas rättigheter. Hur öppen nätet ska vara för dem?"

Regeringens svar: "Det kommer vi inte att beröra så där, men det kan bli en konsekvens av uppdraget. Men det handlar till exempel om tillgänglighet till tjänster."

Magnus Andersson, ordförande i CUF, vill förstås tro det bästa om sin (c)-minister: "Det glädjeämne som finns nu är att Post- och telestyrelsen har fått i uppdrag att utreda begreppet öppenhet på internet, det är bara att hoppas att man förstår vad medborgerliga fri- och rättigheter handlar om. Det här är en chans för centerpartiet att börja sin resa i att återupprätta förtroendet".

Öppenhetsutredningen har ingenting med medborgarna att göra, vilket framgick av DN-svaret. Surprise! Regeringen ser oss endast som konsumenter, som passiva soffpotatisar som skall välja de tjänster som en väsensskild producentklass förser oss med. Samtidigt hämtar de där tjänsteleverantörerna hungrigt utsmugglade videoklipp från händelserna i Iran eftersom medborgarna nu faktiskt har både teknik och kommunikation i sina händer. Regimen i Iran försöker förstås stänga ned informations- och kommunikationstjänster men det är svårt att kontrollera svärmen i sociala medier - tack och lov! Väktarrådet (Irans motsvarighet till de nio gubbarna i HADOPI kan man säga) gör en symbolisk eftergift.

Snälla politiker? Ser ni inte att ert snack om strikt kontroll av nätet på grund av "skydd för rättighetshavarna" faller som ett korthus framför era ögon? Att konsumenter och producenter är en falsk dikotomi? Att era regleringar utgår från den gamla världen och försöker upprätthålla dess hierarkier? Som man faktiskt gör i Iran.

Pelle Snickars, forskningschef på Kungliga Biblioteket, ser tydligt vad det handlar om i sin betraktelse på SvD Kultur idag där han analyserar Piratpartiets framgångar och avslutar med en dystopi över webbens utveckling mot en värld "där endast den som framöver beväpnar sig med ett kreditkort går säker".

[Uppdatering: Nu finns PDF:en av regeringsbeslutet om PTS öppenhetsutredning att hämta här på WeReBuild.eu [PDF]. Man kallar alla människor endast för "konsumenter", precis som vi trodde alltså].

Det verkar som om Torstensson (c) värnar den världen, inte den medborgerliga, transformativa värld som nätet har varit och kan fortsätta vara och där både Väktarråd och HADOPI-paneler är finito.

Så tills motsatsen har bevisats kommer jag själv att anse att Torstenssons öppenhetsutredning är en dimridå. Hon vill få oss att tro att hon tar medborgarna på allvar vad gäller nätfrågorna. Men alliansens informationspolitik är grund grund.

Christopher Kullenberg skriver att WeReBuild.eu kommer att göra en parallell utredning av samma fråga. Det tycker jag är en bra idé. Marcin tänker vara med och skriver att alla kan delta.

För att på svenska följa vad som händer i Frankrike på nätfrihetsfronten, läs Le Domaine d´Anaïs som vanligt. Blogge Bloggelito har analyserat kinesernas nya obligatoriska programvara som skall låta staten blockera och registrera allt fok gör på nätet. Sånt som alliansregeringens Åsa Torstensson (c) tycker är upp till varje klok regering i varje land att avgöra.

Christian Engström åker till Bryssel nu. Ja, tänk om Piratpartiet kunde använda Erik Josefsson som både blodhund och mops. Engström och Josefsson känner ju varandra sedan länge och stod på barrikaderna tillsammans i sin kamp mot mjukvarupatent i Bryssel tidigare. Och med Brysselmannen Hax med på ett hörn kunde ju resultatet bli oanad aktivism.

Karl-Erik Tallmo har gjort en djupdykning i Piratpartiets principer och det finns säkert en del kunskap och tankar att hämta där. Tallmo är ju en gammal cyberkulturell figur som funnits med ett tag och har perspektiv. Jag har faktiskt en diskettroman av Tallmo i någon hylla hemma där han använde hypertextlänkar fram och tillbaka för att bygga en ny typ av berättelse. Den är kanske från 1993 (?). Har för mig att man var tvungen att byta diskett ibland eftersom den var uppsplittad på kanske 4 små 1,44 MB disketter.

Gammeltänk!

PJ Anders Linder avslutar sin ledare i dagens SvD med orden: Nu får det vara nog. Det handlar om Bodströmsamhället. Eller Odenbergsamhället som en del kallade det när Odenberg pressade på om FRA-lagen.

PJ tycks nu äntligen se något djupare hos Piraterna än att vilja lyssna till musik utan att betala. Man kan försöka förklara på en massa vis hur det hänger ihop. En del försöker inte förstå utan är grunda som guldfiskdammar i huvudet. Alex Schulman till exempel i sin antirpiratdrapa i Aftonbladet. Jag vet inte om han kan hjälpas från sitt gammeltänk men jag gör ett nytt försök:

Antag att vi har en industri som tillverkar något som nästan alla vill ha på något vis. Men de släpper ut kvicksilver och andra gifter i den kommunala dricksvattensjön. Människor blir sjuka och rovfåglar dör av kvicksilvret. Antag också att människor vill vara friska och att ganska många också vill leva i en värld där en örn (vithövdad amerikansk eller annan) då och då kan ses sväva ovanför en, även om industrin tycker det är en fånig värdering.

Då kan vi faktiskt säga: Sorry, vi kan inte tolerera en industri som förgiftar vattnet för oss. Om den bygger på att ni måste släppa ut kvicksilver och förgifta oss så är det finito. Ni måste hitta sätt att tillverka de där sakerna utan kvicksilver eller i varje fall rena vattnet och ta hand om skiten själva.

Om förutsättningen för ert företagande och penninggenererande är att ni måste förstöra för oss alla kan vi inte acceptera det längre, adjöss!

Så enkelt är det. Att bryta sig in i folks hem och ta med sig familjens datorer, att jaga dem för att stämma dem och ruinera dem, att massövervaka människors kommunikation är nätets kvicksilver. Folk tycker inte de gör något fel när de delar med sig av sina filer till vännerna. Värderingarna har ändrats. Kan man då acceptera industrier som påstår att de måste bete sig på det där viset för att tjäna pengar alls? Mitt svar är nej. Och det var ju ungefär det Lars Gustafsson skrev i Expressen.

Kritiken mot upphovsrättens utformning i det digitala samhället grundas alltså i
1) en förståelse av människan som en hygglig varelse som är predisponerad att vilja dela med sig av sina upplevelser och att just denna egenskap gör människan stor
2) att vi har grundläggande mänskliga rättigheter som inte får säljas bort till smala partsintressen
3) att människan är så stor att affärer kommer att göras, att kultur kommer att skapas även utan de där brotten mot mänskliga rättigheter
4) att vi nu har chansen att bli ännu större genom möjligheter till nästan kostnadsfri spridning av kunskap och kultur och information i det digitala nätverkssamhället

Att inte se något fel med - utan tvärtom vara positiv till - fildelning är en följd av dessa förståelser. Gratisargumentet är alltså falskt.

Lars Ilshammar och Kajsa Klein på Newsmill diskuterar det postauktoritära samhället i sin artikel om Piratpartiets lysande chanser att komma in i Riksdagen. De skriver om World Value Survey och att Sverige är "det land där utvecklingen mot individualisering och sekulära-rationella värderingar gått längst och där samtidigt antiauktoritära frihetliga värderingar fått starkast fäste" och att det därför är logiskt att Piratrörelsen startar här i Sverige.

Mikael Olsson har gjort ett bra reportage om Piratrörelsen i Sveriges Radio P1 Konflikt.

Förresten upptäcker jag vid noggranare läsning att Nyheter24.se citerat mig helt fel angående patent i den artikel jag länkade här. Det verkar i artikeln som om jag anser att patent är nödvändiga och att jag inte håller med Piratpartiets principprogram om patentens avskaffande.

Detta är fel. Jag håller med Piratpartiets principprogram men inser var det bör ha gått fel när reportern antecknade vid vårt hyfsat långa telefonsamtal. Jag pladdrade på om hur Piratpartiets ideologi utvecklas kontinuerligt med olika revisioner av partiprogrammet. Jag sa också att det tillkommit en massa nya människor nu och tog HAX som ett exempel och sa att han har en mer traditionell syn på patent och ämnade argumentera för sina ståndpunkter (enligt ett blogginlägg han själv gjort alltså). [P.S. Jag fick feedback från Nyheter24 angående mitt citat och jag skriver i kommentarerna nedan.]

Här kan man läsa några saker jag skrivit som kritiserar patent: Print-on-demand, musikmenyer, musikmenyer igen , läkemedel, läkemedel igen, filmteknik, mjukvara, raps. Och för ett vackert citat av Thomas Jefferson om patent, läs min anti-Guillou-text samt en alternativ syn på Håkan Lans. Det är bara på läkemedelsområdet jag känner en viss tveksamhet. Där behöver jag själv läsa på och tänka mer.

PP närmar sig Riksdagen enligt dagens Sifo-undersökning, SvD, GP, Expressen, Aftonbladet, DN, Nyheter24, Sydsvenskan, Dagen. Strax under 5 procent veckan efter EU-valet. (Siffrorna som presenteras är ett genomsnitt över en period både för och efter valet).

Revolutionen är nära! Gammeltänk går bort!

P.S. Jaha, just när man förklarat hur det ligger till kommer det fram att polisen tillsätter 15 man som bara skall jaga upphovsrättsintrång på nätet. Fildelning. Lars-Peter Hielle på SR P3 Nyheterna hade storyn. TT förde det vidare till i SvD, DN, AB, IDG.

P.P.S. Jag ramlade över Correns ledarartikel. Corren är ju nästan lika känd som Smålandsposten för sitt Pirathat. Men det finns en liten oväntad touch i artikeln. I motstas till Alex Schulman fattar ledarskribenten de djupare argumenten men ...: "Många som röstade på PP gjorde det nog för att de vill ladda ned film, musik och dataspel utan att betala. Det är inte särskilt hedervärt, men bättre än alternativet. De ideologiska Piratpartisterna skrämmer.".

Att vara med och skriva historia

Idag kom Staffan Heimerson ut som Pirat. Härligt! Visst, det finns folk som inte kan med honom. Själv tycker jag han är en av de mest framtidsoptimistiska journalister vi har. Det finns inga problem som inte människan är stor nog att lösa. Jag tänker på Johan Norbergs bok När människan skapade världen.

Så beslutet är typiskt Heimerson: Nätet har kommit. Det rör runt i strukturerna. Fantastiskt, härligt, nu blir det nya tider och nya strukturer! Uppfinningsrika affärsmän och kulturskapare kommer att fixa detta, inga problem!

Vi kan alla skriva historia nu. Få in något som skrämmer slag på gammelpartier och skivbolag: Ett parti som politiserar kommunikation och upphovsrätt och som tycks attrahera unga väljare på ett hotande sätt. Att Piratpartiet kommer in kommer att ge eko i hela EU. Sällan har vi haft en sådan chans att påverka så konkret som nu.

Heimerson skriver att "med en avvikande svensk röst i EU-parlamentet kommer Brysselkorrespondenterna att sända rapporter om vad odågan Christian Engström ställer till med där nere. Så hålls integritetsfrågan levande.". Precis! Läs min postning om varför vi måste skicka blodhundar och mopsar till Bryssel. Christian borde vara en given sådan, han har erfarenhet från Bryssel tidigare och jag hoppas att han blir en av dem som kommer dit. Övriga kandidater är skarpa men om de blir två eller tre (nu tror jag på skräll, tre blir det!) måste Christian vara en av dem. Hans ålder och erfarenhet gör att han nog krävs som ankare i PP-delegationen. Sedan är det både roligt och välförtjänt om Amelia, Mattias eller Anna tar plats (det är ju främst de som drivit kampanjer även om Rickard och Rick och en rad kämpar finns på listan).

Antipiratbyråns Henrik Pontén har lyckats få förstasidan på Aftonbladet för att någon skickat in ett namnbyte till Skatteverket. Han får yra om elaka pirater eftersom han nu tydligen har fått ett extra förnamn, "Pirate". Ja, vad skall man säga. Ytligt sett roligt hyss men dumt gjort. Ingen vill väl råka ut för att officiellt få helt nya namn och sedan behöva jobba för att återställa. Det märkliga är ju att det är så lätt att göra det hela. Statens system för det där är vidöppet för hacking.

Om det var någon skämtsam person som ansökte om namnbytet eller om det var Hollywoods eget trick för att få den där artikeln dagen innan EU-valet kan man ju spekulera i. Att Hollywood har ett fantastiskt PR-maskineri vet vi, allt för att hajpa filmstjärnor och få ut historier i pressen om dem hela tiden. Vi vet också att de inte drog sig för att ljuga ihop en märklig historia om att träningsmanualer för (uppdiktade) terroristorganisationen Gula Brigaderna skulle finnas på beslagtagna servrar. Rena fantasifoster.

Gustav II Adolfs elittrupp kallades faktiskt Gula Brigaden. Följande bild är tagen i Thüringens huvudstad Erfurt, som togs av den svenska hären 1631, ett år innan kungen själv dog i slaget vid Lützen, inte så långt därifrån. Erfurt ligger alltså i det sydvästligaste hörnet av det som var DDR - Östtyskland.

Oscar Swartz i Erfurt, framför minnesmärket över Gustav II Adolf, "Lejonet från Norden", hyllat av en del. Vad jag själv tycker om krigiska kungar och fältherrar och Antipiratbyrån kan man se på bilden, tagen av Lars Fimmerstad i maj 2009.

Jag säger bara: Titta på den här videon när Henrik Pontén verkar göra en "privat husrannsakan". (Hittat via Fredrik Neij). Jag kan inte tänka mig att personen här inte begår något brott. Han tränger sig in i någons hem eller privata lokal, bland annat genom att säga "Du är gripen!". Som om han vore polis. Rättsväsendet får göra husrannsakningar under reglerade former i samband med brottsutredningar. Desutom kan rättighetshavare ansöka om intrångsundersökningar hos domstol. Då är det Kronofogden som går in. Av Insider-videon förefaller det som om Pontén agerar på Bandidos-vis och helt enkelt hotar sig in. Bedöm själva:

Henrik Pontén vill nu att Piratpartiet tar avstånd från vad han utsatts för. Det är uppåt väggarna fel. Han spänner plogen framför hästen. Piratpartiet är Ponténs huvudsakliga skydd mot diverse attentat och utomparlamentariska metoder som okynnesmässiga namnbyten.

Folk är ju heligt förbannade på hans och industrins metoder. Deras rättsuppfattnig stämmer inte med Ponténs verksamhet. Många tycker att Pontén och Wadsted och Danowsky är brottslingarna i upphovsrättsdramat och Pirate Bay-rättegången. Uppretade människor agerar ibland på egenmäktiga vis. Speciellt när de känner att de inte på något vis får gehör för sina åsikter och känslor.

Jag själv har på denna blogg i flera år drivit en linje att piratfrågorna måste politiseras. Piratpartiet har blivit en ventil där uppdämd energi och engagemang nu kan få sitt uttryck. Jag vet att Henrik Pontén och hans uppdragsgivare avskyr detta. De vill inte att upphovsrätten politiseras. De vill behålla det hela som en rent polisiär fråga. De vill, liksom i princip alla gammelpartierna, jaga en hel generation ungdomar - och vuxna. De vill skicka polisen in i privata hem klockan sex på morgonen för att bära iväg med familjens alla datorer och semesterbilder och privata mejl och inloggningar till sajter för att sedan fängsla dem eller stämma dem på skadestånd till ruinens brant.

I grunden är det en fråga om medborgarrätt och fri kommunikation. Synen på upphovsrätt i det digitala samhället är en konsekevens av detta.

Piratpartiets existens gör att risken för hot och tilltag mot Henrik Pontén minskar rejält. Läs det här, inklusive kommentarerna och ni fattar. Folk bygger stugor och målar dem lila för egna pengar.

Missa inte omslagsstoryn på Fokus om Rick Falkvinge. Där han kallar sig ultrakapitalist. Fast han kallar sig också digital kommunist och hävdar att höger-vänster är passé, vilket inte stod i förra länken. Jag uppfattar det som att han anser att det inte finns mycket konflikter längs den gamla skalan. Läs statsvetaren Henric Oscarssons analys av den nya skiljelinjerna, något som ju för övrigt andra Göteborgsakademiker som Ulf Bjereld skrivit böcker om (med Marie Demker).

Kommentarer om Pontén: Fastnat, Med ögat mot rälsen, Walentines värld, I hell-mans värld, Mary, Common Sense, free and thinking.

Avslöjande dokument: Bryt sönder FRA!

Ni minns väl att Försvarets Radioanstalt har sin egen version av Personuppgiftslagen? Intensifier och Scaber Nestor och Christian Engström kan friska upp minnet. Och Mark Klamberg förstås för djupare analyser.

Jag ansåg förra hösten att det var speciellt märkligt att homosexuella ledamöter, bl.a. Fredrick Federley (c), röstade igenom den där lagen som bl.a. tillåter registrering av information om sexualliv. Man skall komma ihåg att den klubbades i skymundan, innan det stora FRA-upproret startade.

Jag fick då en förklaring från en insider som jag nu publicerar här för att jag anser den vara så intressant. Svaret gavs till åtskilliga journalister men jag har inte sett någon ta upp det.

"Effekten av den lag om personuppgiftsbehandling hos FRA (ofta kallad "FRA-PUL:en") som antogs 2007 blev inte att FRA fick ökade möjligheter att behandla känsliga personuppgifter om enskildas sexualliv. Tvärtom. Innan dess fanns nämligen ingen särskild lagreglering alls om hur FRA fick behandla personuppgifter. Det enda som fanns var en förordning som regeringen själv hade utfärdat 2001, och som regeringen alltså fritt kunde ändra i när den ville.

I den förordningen – som alltså gällde fram till den nya lag som togs 2007 – stod det att FRA inte får behandla uppgifter om en person enbart på grund av vad som är känt om hans eller hennes ”ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa ellers sexualliv”. Däremot kunde FRA behandla sådana känsliga personuppgifter om detta var ”nödvändigt” för att komplettera andra uppgifter om personen.

Vad blev då skillnaden med FRA-PUL:en som antogs 2007? Förutom att det nu är riksdagen som sätter upp regelverket (i stället för regeringen) minskas möjligheten till behandling av känsliga personuppgifter, eftersom villkoret ”nödvändigt” skärps till ”absolut nödvändigt”. I regeringens proposition framgår att uttrycket ska tolkas som liktydigt med den formulering om ”oundgängligen nödvändigt” som gäller inom t.ex. polisen.

Vän av ordning kan förstås fråga sig varför FRA ska tillåtas att hantera uppgifter om etnicitet, politiska åsikter, religion etc. i några som helst fall. Den motivering som använts är att det blir lite meningslöst för FRA att försöka skriva underrättelserapporter om t.ex. konfliktsituationen i Irak om man inte får namnge shiitiska och sunnitiska ledare (och därmed registrera deras religion). Förföljelse av oppositionella i en diktatur kan inte heller beskrivas utan att namnge enskilda dissidenter (vilket är att registrera deras politiska åsikt). Och så vidare.

Att sexualliv finns med i uppräkningen är mer kufiskt, men det har sin orsak i att den vanliga personuppgiftslagens lista över vad som räknas som känsliga personuppgifter har kopierats över till FRA-PUL:en. Då följde sexualliv med på köpet.

Om man vill kan man alltid täppa igen den luckan genom att stryka sexualliv från uppräkningen. Men effekten blir då att FRA förbjuds att skriva underrättelserapporter om att ”den kände människorättskämpen XX och andra homosexuella aktivister utsätts nu för ökade förföljelser från polisen” eller att ”i torsdags hängdes ungdomarna YY och ZZ anklagade för homosexualitet”. (Å andra sidan kan man förstås diskutera hur sannolikt det är att FRA skulle specialbevaka sådant när de skriver underrättelserapporter om ett visst land. Hittills finns inget som tyder på att de har gjort det ...)

Sedan har vi detta med att uppgifter kan lämnas vidare till annat land. Inte heller detta är någon nyhet med FRA-PUL:en, utan fanns med också i det tidigare regelverket. Både före och efter lagändringen finns ett absolut villkor att uppgifter som lämnas vidare inte får vara till ”skada för svenska intressen”.

En väsentlig förändring med den nya lagen är dock att det införs ett uttryckligt uppdrag för FRA att se till att ”personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in”. Om det finns risk för att ett annat land använder personuppgifter för att förfölja enskilda tillåter alltså inte lagen att personuppgifter lämnas dit. Fram till dess att FRA-PUL:en antogs 2007 fanns inga sådana uttryckliga spärrar i lag."

Notera att tjänstemannen nästan enbart ägnar sig åt lagtekniskt svammel och gömmer sig bakom en fasad av godhet (Vi reglerar sådant som inte var reglerat. Vi striktar upp, etc.). Som en snäll robot ifrågsätter han ingenting av de bredare frågorna kring FRA. Fast eftersom han är så hemmablind säger han ju ganska mycket om vad de ägnar sig åt på den dyra myndigheten. De där 900 personerna i den statliga avlyssningscentralen, där de skall samla in en kopia av och avlyssna och analysera svenska folkets kommunikation, sitter och skriver länderrapporter!

Det kan man ju göra. Frågan är vad avlyssning av hela svenska folkets internetkommunikation har med detta att göra. Det finns trots allt en massa organisationer och företag som samlar in och även publicerar information om förhållanden i andra länder. Man kan abonnera på länderrapporter från The Economist Intelligence Unit. Man kan läsa rapporter från Amnesty International, ögonvittnesskildringar från Läkare Utan Gränser, bloggar från studenter runt om i världen, från folk på fältet, från ambassadpersonal stationerad i landet, från USAID, SIDA. Världen är inte sluten. Det finns ett enormt informationsutbyte och en ofantlig massa öppna källor. Vad är marginalnyttan att samla in information genom generell massavlyssning av hela folket? Mycket ringa jämfört med summan av de där andra insamlingsmetoderna skulle jag gissa. Och vad är den demokratiska risken och det pris för beskärd frihet vi får betala genom att bli massavlyssnade av en statlig spionorganisation? Stor risk och högt pris. Det handlar om kommunikationsfrihet, en grund för alla andra friheter.

FRA bör slaktas och slimmas och endast syssla med militär signalspaning i luften.

Sammanställning och analys av öppna källor på nätet och utanför nätet får väl någon enhet på UD ägna sig åt. De kommer att behöva IT-stöd förstås och det kanske skall finnas en specialistfunktion för sådan scanning av det öppna nätet. Den bör byggas upp från grunden så att man slipper de där IT-spionerna på FRA som har en helt felaktig syn på det där med integritet och sin egen roll i det hela. Ett krav på rekrytering till den internetavdelningen skall vara att man inte arbetat på FRA.

Före detta FRA-tekniker kan bli spetstekniker på ESS, materialforskningsanläggningen i Lund. Där kommer de förmodligen att behöva en eller flera av världens kraftfullaste superdatorer, sådant som snubbarna på FRA är duktiga på.

---

Läs Falkvinges dystopi om vi inte säger stopp till figurer som Henrik Pontén, som nu gråter krokodiltårar i SvD när han attackerar Christian Engströms PP-förslag om integritetsdirektiv i EU. Det är alltså Pontén som är krokodilen. Han vill nedmontera yttrandefrihet, kommunikationsfrihet, posthemlighet, källskydd,

Frendo.se gräver i remmissvar och visar var Antipiratbyrån står i sitt svar på Polismetodutredningen: Förbjud kontantkort och anonym surfning, håll koll på alla individer och vad de gör på nätet, att registrera uppgifter för abonnemang räcker inte. Så, det är dessa värderingar Henrik Pontén står för. Gråt på, bara! Ni har väl sett Frendos (Per Agermans) Noteringar från övervakningssamhället 2005-2009 som kan laddas ned gratis och fildelas? 142 sidor. Sidvind kommenterar Pontén.

Josh lyckas med sin ironi som vanligt.

Damon Rasti klagar på att det inte finns många blattar bland Piratpartiets aktivister. Han verkar dock inse i kommentarerna att han faktiskt kan påverka det själv. Här är två tjejer som är mycket läsvärda och som skriver om varför de röstar Pirat: Lisa Magnusson och Linda Skugge. projO skriver om kluvna känslor samtidigt som det visar att folk med olika åsikter samlas i medborgarrättsrörelsen Piratpartiet.

En mycket läsvärd artikel om upphovsrätten publicerades på SvD Brännpunkt av Henrik Brändén, själv bl.a. läromedelsförfattare. The Pirate Bays slöe och sege och brottsdömde och slafsige tekniker Fredrik Neij nämner just den artikeln som en spark i baken så att han skall ta sig till ambassaden i Bangkok och lägga sin röst för Piratpartiet.

PP ligger nu på 8,2 % enligt SvD/Sifo. Piratpartiets Anna Troberg intervjuas av QX och säger att man siktar på att skicka tre ledamöter till EU-parlamentet. Jag tror på två men garderar med tre hellre än med en.

De andra partierna försöker nu desperat haka på Piratpartiet i kommunikationsfrihetsfrågor. Lita inte en sekund på dem. Det är på grund av dagens politiker vi har FRA-lagen, IPRED, en samhällsfarlig upphovsrätt, snart datalagring m.m. De spinner i knät på de lobbyister som Henrik Pontén sålt sig till.

Även Gudrun Schyman försöker attackera PP men blir tillrättavisad på ett mycket bra vis av Blogge Bloggelito, vars skrift om kriget mot porren i Kina också rekommenderas.

Johan Norberg röstar på Fjellner (m). Samtidigt som han hoppas att PP kommer in. Jag tycker de flesta jag känner och umgås med håller Piratpartiet på åtminstone andra plats, vare sig de egentligen röstar vänster eller borgerligt i vanliga fall. De står och väger mellan ett av gammelpartierna och Piraterna. Om inte annat: Missnöjesrösta!

Två drömmar om nätet

Det finns två helt olika drömmar om det digitala nätverkssamhället.

Jag beskrev dem i Svenska Dagbladet hösten 2005. Kanske någon tyckte att det lät flummigt att tala om "internets själ" eller "bärande idé". "Maktkampen om internets själ har bara börjat" hävdade jag och beskrev några sätt som kampen skulle föras på.

Ett av dem var genom politiken förstås. Några månader senare startade Rick Falkvinge Piratpartiet och nu exploderar nätaktivismen. Jag har länkat artikeln förut på min egen blogg men jag tycker det är en vacker text jag fick in i SvD (när Anders Mildner var redaktör om jag minns rätt). Den känns högaktuell nu piratvåren 2009. Jag gick tillbaks till artikeln och tycker att jag träffade helt rätt i beskrivningen av de två synerna på nätet som nu gör att bloggbävningarna avlöser varandra och Piratpartiet exploderar i medlemsantal:

”Drömmen om horisontell informationsdelning”, där digital information kan och bör delas broderligt och generöst.

”Drömmen om vertikal informationssändning”, där digital information kan och bör licenseras ut från en sändande producentelit till en mottagande konsumentmassa och där internet bara ses som en effektivisering av verksamheten.

Det sociala nätet står mot visionen om enkelriktade pipelines in i vardagsrummen. Piratpartiet har fångat drömmen om det sociala nätet och det är därför det växer. Inte för att "gratis är gott" som en skvadron av ledarskribenter och status quo-tänkare häver ur sig. Kreativ förstörelse borde ledorden vara.

Karl Sigfrid skriver att konsekvensen av Antipiratbyråns agerande i kampen nu är att alla sociala sajter måste stänga. Jag håller i princip med. För DET ÄR DERAS DRÖM. De gillar inte att folk är sociala och delar med sig av sina upplevelser. De drömmer om en asocial värld.

Just därför går man på mellanhänderna och operatörerna med full kraft i svallvågorna efter Pirate Bay-domen. Jag skrev om vad som skulle komma i Expressen för några år sedan. Nu är vi där. Internetsverige har försökt säga ifrån men makten lyssnar bara på folk med den gamla drömmen. Makten ser oss som kreditkortsinnehavare, inte som medborgare.

IDG:s Daniel Goldberg kallar det hela för "slaget om nätet" och tar även upp Post- och Telestyrelsens negativa hållning till upphovsrättslobbyns krav.

Han skriver också om Telekompaketet som går till förlikning. Åsa Torstensson (c) surar eftersom hon trodde att alla fåren drivits in i flocken. Hon och hennes departementshantlangare har ju spelat dubbelt om Sveriges position som alla läsare vet.

SvD har på redaktionell plats börjat bevaka nätfrågorna stort och ger en bakgrund till Telekompaketet. Man skriver om hemlighetsmakeriet bakom ACTA som kan göra att varje innehavare av en dator eller mobiltelefon betraktas som en potentiell smugglare av obetalda (hu!) BWO-låtar och därför måste få sina filer lästa av statliga filinspektörer. Bara elaka rykten? Tja, om det inte är på det viset får ni väl lätta på sekretessen kära förhandlare som anser att ni har rätt att bestämma vad som skall hända med oss när vi är ute och rör oss. Annars är det detta som gäller enligt läckor. Och varför förhandlar ni inte med alla oss som skall bli drabbade av era genomsökningar utan bara med andra maktmänniskor?

Motstånd lönar sig: "Trycket för stort". Aktivism har betydelse. Många har gjort stora inatser: Christopher Kullenberg förstås. Henrik Alexandersson och Rick Falkvinge visade hur förvirrat och storpolitiskt komplicerat det hela är och var. Erik Josefsson har blåst så mycket i varningspipan att en massa andra bloggare och medborgare har engagerat sig.

Visst är det ett paradigmskifte som professor Håkan Hydén skriver på Cybernormer.se i sin reflektion efter Pirate Bay-domen. Det är något stort i luften skriver Piratbyråns Marcin de Kaminski. Just det! Att TPB-domaren nu anklagas för jäv i ett annat mål känns följdriktigt.

Vilken värld vill du ha? Valet till EU-parlamentet är verkligen aplätt i år!

Läs Lillbrorsan!

Templet måste intas och månglarna drivas ut! Det handlar om drömmen om nätet och den värld man vill leva i. (Skribenten själv i Petra, Jordanien, mars 2009, foto: Pappa).

Pirate Bay: Anakatas kommentar till världen.

Jag har befunnit mig i ett analogt hål en längre tid nu dessvärre. Men nu tittar jag upp i den digitala världen igen, hej alla och tack för omtanke. En del har hört av sig och undrat om det hänt något.

Det skall bloggas igen. Jag rapporterade igår för Wired.com om domslutet och fick även tag på Gottfrid "anakata" Svartholm Warg för en kommentar som återges hos Wired. Alla vet ju att killarna av Tingsrätten dömdes till 1 års fängelse och 30 miljoner i skadestånd och lite annat.

Gottfrid svarade att han hade en enda kommentar till all media, "Som en hund!", och tillade sedan att "Referensen BOR du forsta sjalv med din bildningsniva :)."

Varken jag eller Wired förstod måste jag erkänna. Så jag bad om ett förtydligande. OK, jag har sett Franz Kafkas Processen, eller The Trial som den heter på engelska, även om det var på 70-talet. Och jag borde nog ha lurat ut det men gjorde det inte. Huvudpersonen Josef K:s sista ord innan avrättningen är just "Som en hund!", "Like a dog!".

Det är alltså Gottfrids kommentar: "Som en hund!".

Det är en bra kommentar. Processen handlar ju just om den obönhörliga och svårbegripliga byråkratin som mal på utan självreflexion. Man förstår aldrig vad poängen är.

Faktum är att några av Sveriges främsta entreprenörer just blivit dömda till fängelse. De har skapat något stort: En community som attraherar mängder av människor som vill dela med sig av digital information. Alla kunde ha gjort detta. Skivbolag, Hollywood, avdankade popstjärnor, ja vem som helst. Det gjorde de inte. Google försörjer sig på att sälja annonser på en replikerbar standardtjänst som att söka bland webbsidor. Filmbolag skulle kunna göra samma sak genom att starta ett eget "Pirate Bay". Men det vill man inte. Man vill ta betalt per exemplar trots att den modellen egentligen är död.

Min gamle affärskollega Jon Karlung, Bahnhofs VD, skrev ungefär så på Newsmill nyligen: Fildelningslagen ekonomisk katastrof för Sverige, som han uttryckte det. Helt korrekt. Vi ligger ju längst fram i Sverige!

Här är några orsaker till varför Sverige blev ledande IT-nation:

• I universitetsvärlden hade vi ett antal internetveteraner som började pula med den där amerikanska öppna standarden TCP/IP i stället för att grotta ned sig i misslyckade försök till nätkommunikation baserade på FN-standarder som X.25 och X.400, som Posten och Televerket pushade för. (Och apropå det, kolla min gamla artikel när en hög FN-herre förklarade hur de jobbar med att styra internet och vad de ser för problem ... i slutet av artikeln, även om hela är läsvärd med tanke på det som händer idag, detta var hösten 2005).

• Den frifräsande entreprenören Jan Stenbeck nappade på en idé om en kommersiell internetleverantör i Sverige. Den kom att kallas SwipNet. I sin bostad utanför New York hade han förmodligen sett att internet var kul och anade en möjlighet.

• Den skattesubventionerade Hemdatorn. Jag lyckades hitta en artikel jag skrev 1998 om reformen som skulle fylla landet med datorer och gjorde Sverige till ett av de datormognaste länderna på jorden. Och jämlikaste. Datorer hamnade i både LO- och SACO-hem och vi fick snabbt en generation ungar som kunde hantera datorer.

• Vi har en Piratrörelse som hyllas och fruktas i hela världen. Sverige bjuder motstånd och inspirerar.
  

Kort sagt har ett mirakel skett utan att vi märkte det.

"Ska Ingela Pling Forsman försörja landet?", undrar Jon Karlung i Metro. Just det, musikindustrin är en fjärt i rymden när allt kommer omkring och dessutom hamnar nästan alla pengar i några få fickor. Den skapar inga jobb. Och eftersom det handlar om licenser och inte arbete organiserar ju dessutom denna industri sin business på ett vis som inte ens ger skatteintäkter till staten. ABBA-folket och U2 och andra lägger ju licensägande i skatteparadis.

SvD och AB konstaterar att domen är en världsnyhet. Mängder av nyhetsmedier toppar med nyheten. Ja, redaktören på Wired satte väckarklockan i San Francisco på 02:15, mitt i natten lokal tid, för att jobba med storyn och de texter jag skickade över. 11:15 i Stockholm alltså.

Desutom har jag själv blivit intervjuad av National Public Radio i Boston, av BBC World Radio och i morgon blir det kanske en anarkistisk radioshow i Winnipeg, Kanada.

På tal om inledningen till denna postning: Någon som inte känner till "det analoga hålet"? Jo, det är ju så att Hollywood sedan länge via lagstiftning vill plugga igen det. Plugga igen det analoga hålet. De menar att det är fel att man överhuvudtaget skall kunna digitalisera analogt material. Ett videokort till en dator som kan ta in en signal från en gammal VHS-videobandspelare och göra om det hela till en (dålig) digital fil, typ mpeg, skulle förbjudas för vanliga konsumenter. Endast licenserade professionella anställda i exempelvis Hollywoodföretag skulle få inneha sådan utrustning. Detta är bara ett i raden av initiativ för att få den digitala världen att passa gamla aktörers intressen.

Man vill bända nätet till att passa gamla eliter. Men nätet har revolutionerat våra liv och dess unika kvaliteter måste skyddas. Piratpartiet är nu större än folkpartiet i medlemsantal. De har också Sveriges största politiska ungdomsförbund.

När Pirate Bay-rättegången började hade man knappt 10.000 medlemmar. Precis innan Pirate Bay-domen publicerades, kl 10:59 den 17 april 2009, hade man 14.711 medlemmar. När detta skrivs kl 10:19 den 18 april 2009 har man 20.289 medlemmar. Det går vertikalt uppåt skriver Falkvinge. Rusning skriver Metro. Vilket annat parti kan ge sådana siffror? Medlemsskap uppdaterat på minutbasis. Inget förstås. En ny tid är här. Christian Engström, som toppar PP:s EU-lista kallar domen "sanslös" och skriver på Newsmill.

När jag säger att jag tittar upp ur ett analogt hål var det förstås i överförd bemärkelse. Det var på ett mer existensiellt än kommersiellt plan. I'm fit for fight again!

Fildelningshatare svänger: Skär ned upphovsrätten

Jag var på ett seminarium hos Skattebetalarna där tankesmedjan Eudoxa som svensk partner presenterade International Property Rights Index 2009 Report.

Jag skrev en krönika om detta i Computer Sweden. The Pirate Bay dök oväntat upp i rapporten, som likställer fysisk äganderätt och intellektuell "äganderätt" och hävdar att ju starkare sådana äganderätter desto högre välstånd. Riksdagsledamoten Karl Sigfrid (m) var inbjuden att kommentera det där med immateriella rättigheter mot bakgrund av Pirate Bay-rättegången. Detta tycks ha fått en spelbranschrepresentant att vägra komma.

Läs min krönika i förra länken så skall ni se att Dick Erixon var där. Han suckade ända nedifrån fötterna över att en moderat kunde ifrågasätta det där med total äganderätt och kontroll över resultatet av ens intellektuella ansträngningar. Jag uppskattar Dick för hans tydlighet och passion även om jag inte håller med honom i så många sakfrågor numera. Över lunchmackan hade vi dock en ganska bra diskussion och Dick höll med om att det nog vore olyckligt och framstegshämmande om någon exemplevis skulle ha ett evigt patentmonopol på uppfinningen hjulet.

Och nu ser jag att Dick Erixon kommer ut som en radikal upphovsrättsreformist. Ja faktiskt! På seminariet förutspådde han att väst skulle halka ned till Bangladeshnivån om vi rubbade på dagens regler. Men nu föreslår han mycket konkret att upphovsrätten skalas tillbaks till samma tid som ensamrätt för patent gäller: 20 år. Från dagens "livstid + 70 år". Eller från de 50 år som gäller för själva produktionen och artister. Där finns ju ett EU-initiativ där lobbyorganisationerna försöker förlänga den till 95 år. Erixon säger: Sänk till 20! Jag skulle kunna skriva under på samma sak om man även lägger in rätten till fri digital kopiering för eget bruk. The Economist har tidigare föreslagit 10 år, något radikalare än Dick alltså. Piratpartiet föreslår 5 år + tillåten kopiering för personligt bruk. Det verkar som om fler och fler nu faktiskt inser djupet av de frågor vi framtidsorienterare talar om.

Apropå Ipred-lagen som skall göra det möjligt för skivbolag att tvinga ut uppgifter om internetabonnenter från internetleverantörerna, sådana uppgifter som inte ens polis och åklagare får ut idag: Majoriteten är emot enligt SvD:s Sifo-mätning. Aftonbladet skriver också.

Dagens kandidat till någoting mostvarande Finlands Big Brother-pris är Pär Strömbäck från Dataspelsbranschen. Samma bransch som vägrade delta i ovanstående seminarium där en folkvald riksdagsledamot var inbjuden att kommentera. Strömbäck hävdar att det är "piraternas" fel att vi får ett storebrossamhälle i samma andetag som han själv kräver hårdare tag och utökad jakt på folket. "Man tar sig för pannan", är ett bra uttryck för den typen av uttalanden.

Han verkar inte fatta att "piraterna" inte är en centralstyrd organisation. Piraterna är vanliga människor som beter sig som människor alltid gjort och som vi normalt uppmuntrar. De är goda kamrater helt enkelt.

Det krävs inte skottpengar på "pirater". Det krävs bara att Strömbäck inser att de får dra in pengar på annat vis än att försöka sälja digitala exemplar av produkter. Det paradoxala är ju att dataspelsbranschen ju har varit ganska bra på det. Framgångsrika spel säljs som tjänster nu. Eller i premieupplagor med en massa tryckta skrifter och tingeltangel som de riktiga fansen inte vill avstå från och som de köar för att få först av alla.

Strömbäck verkar inte heller fatta att om 80 procent av killar/män mellan 15 och 29 är emot lagen kan man inte skylla på "piraterna". Strömbäck får väl byta ut hela folket då. Det här är vad Pär Strömbäck, Ifpi och upphovsrättshökarna står för. Lyssna till Chris Anderson!

---

Doc, elektronisk musikproducent från Finland och netlabel Musictrade mejlade om att han gjort en låt och en video från The Pirate Bay-rättegången. Den är stencool och innehåller autentiska röster och bilder från rättegången. Förtjänar att spridas! Huvudtemat är skivbolagsadvokaten Peter Danowsky som läser högt ur det tal som Fredrik Neij läste upp efter razzian mot TPB 31 maj 2006. Doc ville meddela att jag själv flyger förbi på kvast i slutet som en god häxa medan Peter Danowsky och Monique Wadsted gör samma sak fast som onda häxor.


Doc - Pirate Bay from Doc Musictrade on Vimeo.

---

Dessutom: ACTA-farsen går vidare. Det handlar ju om det internationella handelsavtal som delegationer från olika länder håller på att plita ihop över våra huvuden. Hemligt på grund av nationell säkerhet! För folket. Men inte för Hollywood och Time Warner som i själva verket sitter med som rådgivare. Regeringar och storbolag sitter alltså och skriver på dokument som kan påverka allas våra liv när vi är ute och reser utan att vi skall få veta vad de håller på med ens. Detta handlar inte om nationella lagar, där parlamenten ju röstar. Det handlar om "avtal". Ministrar som signerar. Sedan kan vi plötsligt ha en ny värld med nya regler, dikterade av Staten och Kapitalet utan att ha fått veta vad de ens diskuterade.

Något är på gång när utrerade nyliberaler tokdansar (se klippet längre ned på den länkade sidan) till Ebba Grön-låten Staten och kapitalet på ett boksläpp för en efterlängtade feministisk kritik av feminism: Klassisk feminism av Louise Persson. E24.se skriver att Staten och kaiptalet ligger bakom finanskrisen. Och Johan Norberg kommer strax med boken En perfekt storm: Hur staten, kapitalet och du och jag sänkte världsekonomi. EU-kandidaten Christian Engström har gjort Staten och kapitalet i piratversion.

I brist på revolution bör man rösta på Piratpartiet i det kommande EU-valet. Det är dags att fatta vad som är på väg att hända.

Och det kanske är dags att installera programmet OneSwarm, en klient för det fildelningsprotokoll som utvecklats på University of Washington i Seattle, bland annat av svenske doktoranden Tomas Isdal? Läs gärna Stefan Nilssons svenska FAQ om OneSwarm. Han är docent i datavetenskap, lärare och forskare på Kungliga Tekniska Högskolan. OneSwarm innehåller en Torrentklient och kan alltså användas på vanligt vis för torrentbaserad fildelning också. Man får väl anta att forskarna lagt in detta för att få upp adoptionshastigheten och få folk att verkligen börja använda programmet och byta krypteringsnycklar med sina betrodda vänner för att på så vis vara med och bygga ett globalt Darknet.

---

Till sist en bild av ett par charmiga små rackare jag mötte i Jordanien, vid Döda Havet. Fast klaga inte på bilden, de är små och maxzoomen är inkopplad och även digitalzoomen. Grön dvärgbiätare, Merops orientalis, ssp. cyanophrys: