Oscar Swartz :: Texplorer

Dataforskare vs. Politiker: Berlin och Linköping

Igår lyssnade jag till en härlig tysk dataprofessor i Berlin som entusiastiskt berättade om hur hon och hennes forskargrupp håller på att ta fram "patchar" som skall spridas med öppen källkod och kunna "pluggas i" fildelningsprotokoll som Bittorrent, Gnutella, eDonkey m.fl. Deras simuleringar visade att det kommer att gå bra mycket snabbare för folk att fildela och att bandbredden utnyttjas mycket mer kostnadseffektivt.  Systemet bygger på att internetoperatörerna i viss mån delar med sig om kunskap om sitt eget nätverk så att fildelningsprogrammen ute hos kunderna hjälps att välja smartare peers. Det är bra för ISPn som får mindre transittrafik till andra nät och bra för användaren förstås eftersom materialet överförs fortare.

Hon flinade stort när han sa att deras system inte borde vara attackerbart av "the legal people". Jag vet inte om hon har rätt där men jag ser ju att liknande projekt pågår överallt i labben, även på SICS, Swedish Institute of Computer Science, vilket jag skrev om nyss.

Anja Feldmann är professor på Technishce Universität Berlin och knuten till Deutsche Telekoms forskningslaboratorium. Hon föreläste på den stora konferensen RIPE 56 där Europas (och i viss mån världens) tekniskt orienterade nätfolk samlas.

RIPE är ju något så ovanligt i sammanhanget som en fransk förkortning: "RIPE (Réseaux IP Européens) is a collaborative forum open to all parties interested in wide area IP networks. The objective of RIPE is to ensure the administrative and technical co-ordination necessary to enable the operation of the Internet within the RIPE region.". Réseaux betyder nätverk (plural). RIPE NCC (Network Coordination Centre) i Amsterdam är ju känt för att sköta allokerandet av IP-adresser i Europa och Mellanöstern, dvs dela ut adressrymder till främst internetoperatörer som sedan använder dem till sina kunder. Det är här vi har en koppling till jakten på fildelare: Polis och åklagare, IFPI, Antipiratbyrån m.fl. vill ju kunna få fram abonnenten bakom ett visst IP-nummer vid en viss tidpunkt. Dessa kan med hjälp av RIPE-databasen se i vilken internetleverantörs serie ett visst nummer ingår. Men de kan inte se till vilken abonnent leverantören delade ut just den aktuella adressen vid en viss tidpunkt.

I Sverige har rättsväsendet enligt Lag om elektronisk kommunikation vid brottsmål (intrång i upphovsrätt) kunnat tvinga ut abonnentuppgifter från internetleverantörerna vid utredning av brott som har fängelse i straffskalan och om det i det specifika fallet kan antas att påföljden skulle bli annat än böter. Exempelvis "villkorlig dom". Hittills har ju alla fildelare fått 80 dagsböter som straff. De dömdes för att dela ut några få verk. Nu kom en dom i Linköping där snubben dömdes för att ha delat ut nästan 4600 låtar och 30 filmer. Dom: villkorligt plus 40 dagsböter.

Så vid större utdelande av material är det väl nu fritt fram för åklagare att tvinga fram abonnentuppgifter från operatörerna? Och dessutom att göra husrannsakan i radhusen för att beslagta datorer, eftersom detta får ske på följande vis enligt Rättegångsbalken 28 kap 1 §: "Förekommer anledning, att brott förövats, varå fängelse kan följa, må i hus, rum eller slutet förvaringsställe husrannsakan företagas för eftersökande av föremål, som är underkastat beslag, eller eljest till utrönande av omständighet, som kan äga betydelse för utredning om brottet."?

Ptjaa, ytligt sett är det ju så. Men jag misstänker att det i USA skulle finnas brinnande universitetsprofessorer, aktivistiska advokater och medborgarrättsorganisationer som vände och vred på lagen och satte hårt mot hårt. Det finns ju alternativa tolkningar och restriktioner för hur makten får bete sig. Jag själv och Rick Falkvinge skrev en debattartikel i Sydsvenskan där vi hävdade att tolknningen av "abonnentuppgift" borde prövas och att t.ex. Post- och Telestyrelsen verkar ha ändrat sin egen syn på IP-nummer och hur de uppgifterna får användas. Jag skrev om det här på bloggen och uppmanade ISP:er att helt enkelt vägra lämna ut uppgiften till åklagare vid begäran enligt LEK vad gäller fildelare. PTS är tillsynsmyndighet för den lagen och kan utdela viten. Men låt dem då pröva om det är abonnentuppgift. Om det blir vite får de väl ge sig då men just nu tar de ju inte strid ens. Det är dags för operatörerna att stå upp för den affärsmodell som är deras: Se till att folk kan kommunicera fritt.

Samma sak med husrannsakan för att hjälpa ett skivbolag. Visst, staten får i princip bryta sig in i folks lägenheter och snoka igenom medicinskåpet, bokhyllorna och dildolådan i jakt på bevis mot en misstänkt. Och ta med sig en dator där hela personens liv finns samlat, inklusive inloggningsuppgifter till 300 sajter på nätet, till e-mejlkonton m.m. Men det finns faktiskt restriktioner för makten. Enligt RB 28 kap 3 §: "Husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Lag (1989:650)". Jag är inte jurist. Jag kan inte förarbetena. Jag vet inte vad man gör om man anser att den där proportionaliteten är överskriden med råge när staten ger sig in i radhusen för att gå efter någon som gör samma sak som alla andra. Precis samma sak som riksdagsledamöternas egna ungdomar gör: Fildelar. Jag har suttit i debatter och paneler med ett antal ledamöter vid det här laget och de säger ju att de vet eller antar att deras egna ungar håller på och att dessa inte verkar tycka att det är fel. Nå: Är det rätt att polisen skall kunna gå in och vända upp och ned på ert hus på jakt efter datorer för att ett skivbolag anser att er unge har "bestulit" dem på en massa pengar

, något ni säkert inser är fiktion?

Expressen skriver att åklagaren själv i Linköpingsmålet "efterlyser ett större ansvar från lagstiftarna och även från branschen". Hon citeras säga: "Att tro att man kan lösa problemen med fildelning i en domstol - det är inte realistiskt. Det måste finnas andra vägar att gå, säger hon." Även domaren håller med: "Jag läste någonstans att 1,3 miljoner svenskar sysslar med fildelning. Det är kanske så att man måste gå andra vägar än att låta polis och åklagare utreda och dra alla dessa fall till domstol".

Det är dags för jurister att använda de lagar som finns för att förhindra missbruk av makt. Och det är dags för politiker att inse att vi befinner oss i en ny värld och ändra lagarna. Folket har redan bestämt sig. Dataforskarna också.

Mer om Linköpingsfallet: SvD, SvD, Aftonbladet, DN, IDG, IDG, IDG.

Rick Falkvinges kommentar. Piratpartiet.

Nätteknik: Sveriges framtid?

Jag var på Open House hos SICS, Swedish Institute of Computer Science. Det är härligt att se drivna forskare försöka lösa de flaskhalsar som försvårar fildelning och som därför älskas av film- och skivbolag. De senare gillar ju att de flesta internetförbindelser är asymmetriska: Hög nedladdningshastighet men låg uppladdningshastighet. Det gör fildelningen mindre effektiv än den kunde ha varit eftersom det blir långsammare att dela med sig utåt nätet.

På SICS finns åtskilliga forskare som funderar på hur man skall kunna designa runt sådana olägenheter, speciellt vad gäller strömning av realtidsvideo via torrentliknande p2p-tekniker. Computer Swedens Anders Lotsson var där och ni kan läsa hans artikel om tekniken och forskarna. Jag förmodar att resultaten från forskningen finns spridda i en mängd vetenskapliga artiklar men att det inte är helt lätt att utifrån dessa bygga ihop ett fungerande system i alla fall. Vad kommer efter industrialism och kapitalism och andra ismer? Jo vi går nu in i peerialismens tidsålder. Man delar på nätet. Men helt har man inte kastat ut kapitalismen eftersom forskarna själva har valt att starta ett företag som riktar sig till innehållsleverantörer och som använder sig av deras resultat för att distribuera videoströmmar effektivare. Bolaget heter alltså Peerialism och har kontor i Stockholm och Kairo. Flera av forskarna, inklusive SICS Chief Scientist, professor Seif Haridi, är från Egypten även om han räknar Sverige som hemland sedan 34 år.

Den mest uppmärksammade SICS-forskaren under året var Adam Dunkels som sprider sina hyllade programvaror som öppen källkod, vilket gör att de används i alltifrån NASA-satelliter till BMW-motorer och har hjälpt mänskligheten enormt. Framsteg handlar både om innovation och spridning. Storheten? Att lyckas klämma in TCP/IP-stackar i extremt resurssvaga processorer vilket gör att varje liten pryl kan bli en nod på internet. Han har fått Microsofts europeiska forskarpris för sitt operativsystem Contiki. Han har fått Chester Carlsson-priset från Xerox och IVA. En intervju i NyTeknik och hos IDG samt en ganska detaljerad genomgång i omslagshistorien hos Elektroniktidningen. Förresten är Adam Dunkels bror till nätforskaren Elza Dunkels, som skrev under det där uppropet i Expressen där vi bad riksdagen hejda sig och lyssna till fler röster innan de täpper till nätet.

Svenske EU-parlamentarikern Christofer Fjellner lyckades ju få en majoritet i Europaparlamentet att rösta för ett tillägg som sa att avstängning av internetabonnemang för medborgarna aldrig skall kunna vara en tillåten metod att få bukt med oönskad fildelning. Om man tittar på hur stor del av de olika ländernas ledamöter som röstade för tillägget finner man något intressant: De tre EU-länder (Sverige, Danmark, Finland) som har störst Network Readiness Index, NRI, är också de tre länder som är mest negativa till att stänga av folk från nätet. Av de 19 svenska ledamöterna röstade två mot Fjellners tillägg: Förre riksbankschefen Lars Wohlin, (kd, men inröstad för junilistan) och Maria Carlshamre (Fi, men inröstad för folkpartiet). Carlshamre var ensam svensk om att inte ens rösta för den mjukare skrivningen att man inte skall kränka mänskliga rättigheter när man försöker skydda "intellectual property". Jag vet inte vad orsaken är men hon är ju främst intresserad av att försöka få resten av EU att förbjuda sexköp så jag antar att hon är skeptisk mot det okontrollerade nätet i princip. Folk kan ju annonsera ut sig som "eskorter" på enkelt vis. Kanske?

Skivindustrin genomgår dödsryckningar. Förhoppningsvis blir vi av med The Big Four snart. Det handlar om de fyra globala skivbolag som inte behövs längre. Vilken ekonom som helst vet att de tjänat ut sin roll. Den typen av skivbolag skall dö om ekonomi och teknik får utvecklas i fred. Kvar finns några direktörer och popstjärnor som blickar tillbaks på en tid när de badade i pengar.

Vi bokar flygbiljetter direkt från flygbolagen via nätet nuförtiden. Resebyråer av den gamla modellen har inte samma funktion längre och försvinner. Teknik och ekonomi utvecklas. Förutsättningarna för en del affärsverksamheter förändras. Det finns de som vill fokusera på musiken och hävdar att en ny typ av skivbolag kan florera. Sju svenska bolag har som bekant bildat The Swedish Model. Jag tror gott att nya sätt att förhålla sig till tekniken och fansen och artisterna och låtskrivarna och marknaden kan göra att det finns utrymme för en mellanhand ibland. Så länge The Big Four får hålla på och trakassera publik och teknik måste ju dock de små nyskapande bolagen slåss mot de där resursstarka dinosaurierna som verkar ointresserade av musik men intresserade av juridik och att paketera om gamla inspelningar av Cliff Richard.

IFPI meddelar att de skall stämma en svensk ISP. Det verkar som om de skall pröva om ISP:n är skyldig till "medhjälp" till intrång i upphovsrätt. Förmodligen rör det sig om en civilrättslig stämning. Nu är det ju knappast så att en ISP huserar material på sina servrar eller skall behöva ta ansvar för vad användarna gör eller ta ansvar för om kunder lägger trackerprogramvaror på sin servrar eller skall behöva filtrera trafik. Men man vet aldrig, en domstol kanske inte slänger ut fallet direkt, vad det nu gäller. Hösten 2005 skrev jag i Expressen om den kommande strategin att gå på internetleverantörerna. Mitt tips då var att de skulle försöka stämma mindre operatörer för att orsaka ekonomisk skada och att operatörsbranschen därför kollektivt borde enas till försvar och hjälpa mindre operatörer med legala kostnader. På Irland valde man dock landets största nätoperatör så vi får väl se om de går rakt på en jätte som de kanske kan kräva enorma pengar av.

Sverige känns vitalt och framsynt vad gäller nätteknik. Vi ligger före. Inte efter. Det är kanske inom nätteknik vi har vår framtid? Inte främst i att producera en ny Per Gessle som ackumulerar lyxbilar utan att skapa jobb eller utveckling. Ändå är det bara den typen av intressenter politikerna lyssnar till.

Jag ser att Dataföreningen åker på stryk av bloggare. Rick Falkvinge undrar vad de röker när de utser en moderat riksdagsledamot, Eliza Roszkowska Öberg, till årets IT-politiker. Christer Berg från Dataföreningen skriver en krönika där han förutser civilisationens fall och barbariets återkomst om inte fildelningen upphör: "När vi förlorat vår moderna kultur, kommer vi att upptäcka hur mycket vi älskade den.". Jag antar dock att Dataföreningen inte är monolitisk. För deras VD skrev trots allt under det där uppropet i Expressen (samma som Elza Dunkels ovan). Dessutom deltog jag just själv som föredragshållare på Dataföreningens "Trendvåg 2008", en 24-timmars båtkrysning som var riktigt trevlig. Mycket handlade om integritet och övervakning samt Web 2.0 och ett användargenererat nät. Pär Ström deltog också, liksom Göran Gräslund, Datainspektionens GD, Alice Åström (v) m.fl.

Min senaste krönika i Computer Sweden för den som vill.

Intresset ljuger aldrig? Neokonservativsm, Bahnhof och fildelning.

Centern hade upphovsrättsdebatt i Stockholm samtidigt som jag satt i en panel om samma ämne i Uppsala. Dick Erixon, neokonservativ (f.d. liberal) skribent, rapporterar därifrån. När han citerar Marx blir det fel: "Intresset ljuger aldrig", skriver Dick och refererar till den första debatt han säger sig hört om fildelning. Den skedde på livligt vis mellan Alexander Bard och mig. Han menar att han nu fattar att jag som drev internetleverantör förstås tjänade pengar på fildelningen medan Alexander förlorade.

Dick har fel och projicerar sin önskningar på ett gammalt minne. Han talar om ett radioprogram som sändes 1996, eller kanske våren 1997, i P3. Det handlade inte alls om fildelning eftersom det inte fanns som fenomen då. Musik fanns inte på nätet. Folk hade uppringda förbindelser via modem med 33,6 kbps hastighet. Radiodebatten handlade om kassettersättningen som det kommit en promemoria om 1996 och en proposition om våren 1997 (och som Rasmus Fleischer skrivit en B-uppsats [PDF] i ekonomisk historia om på Stockholms Universitet).

Bahnhof hade jag startat 1994 men jag var inte i radio i egenskap av internetföretagare. Jag var där som en "liberal samhällsdebattör", precis som Alexander Bard själv. Kassettersättningen skulle alltså debatteras ur ett liberalt perspektiv och P3 hade ringt upp Alexander för att hitta en liberal röst som var mot avgiften. De blev paffa när han jublade över den.

Någon (Alexander?) föreslog att de kunde ringa mig och se om jag hade en annan uppfattning. Alexander och jag var goda vänner och hade skrivit tokiga kolumner ihop men såvitt jag vet aldrig diskuterat immaterialrätt privat ens. Upphovsrätt var en icke-fråga vid den här tiden även om jag hade blåst i visselpipan mot programvaruindustrins överdrifter om förluster från kopiering i en Timbro-rapport från våren 1996. Dessutom använde vi Linux för vissa grejer i Bahnhof och jag hade så smått börjat fundera runt det hela. Så jag ställde upp i debatten.

Men notera: Det fanns ingen fildelning eller pengar för en internetleverantör att tjäna på att ifrågasätta kassettersättningen eller immaterialrätten vid den tiden. Och jag var inte där som internetföretagare. Det handlade inte om nätet eller digital kopiering av filer.

Dick har dessutom spänt vagnen framför hästen: Han tror att jag har vissa åsikter för att jag drivit ISP. Det är tvärtom. Jag hade startat och drev en ISP för att jag var väldigt frihetlig och därför älskade nätet så fort jag kopplade upp mig ca 1992 och slogs av den frihet som fanns där. Det okontrollerade sätt som nätet växte på var fascinerande: organiskt och utan central kontroll. Jag var en skribent och samhällsdebattör som gjorde något så ovanligt som hoppade av kultursidesvärlden. Just när jag äntligen hade etablerat mig och tjänade bra med pengar och blev publicerad precis var jag ville och blev uppringd av media hela tiden med förfrågningar. Min ideologi drev mig att starta Bahnhof, helt enkelt för att jag ville skapa en möjlighet för fler att koppla upp sig på detta magiska nätverk. Och givetvis trodde jag att det skulle finnas tillräckligt mycket kunder för att skapa en verksamhet som gick runt och försörjde mig. Bahnhof fanns på grund av mina åsikter - inte tvärtom.

De flesta som läser den här bloggen idag känner förstås inte till min bakgrundshistoria men så är det: Skribent och samhällsdebattör på heltid 1992-1994. Startade Bahnhof 1994. Eftersom vi inte kunde ta ut lön alls förrän efter 1,5 år (då jag fick 10.000 i månaden och kände mig rik som sjutton) skrev jag fortfarande artiklar för att försörja mig och förekom i debatten ett par år ytterligare, till 96/97 kanske. Det var arbetsveckor på uppåt 100 timmar under ett par år. På kuppen förlorade jag givetvis allt socialt umgänge och kraschade ett 13 år gammalt förhållande. Jag kan inte rekommendera den typen av företagande för någon. Men vi gav oss fan på att lyckas med den minimala penninginsats vi gjorde från början. Sedan begravde jag mig i Internetföretagande innan jag blev utköpt ur bolaget av kollegorna många år senare och kröp ut ur hålan igen och började blogga och skriva 2005.

Själv anser jag, precis som Dick Erixon, att folk som skapar saker bör få betalt. Jag har utrett detta ganska utförligt i en bejublad bloggpostning. Dick Erixon och Martin Rolinski (Alexander Bards sångare i BWO), som under debatten tydligen förfärades över att människor konsumerar mängder av användargenererat material, rekommenderas läsa den postningen noggrant och fundera. Var finns felet i det jag skriver där? Jag är uppriktigt intresserad.

P.S. Dick svarar på sin blogg. Läsvärt och ganska nyanserat torots allt :)

Om centerns debatt: Copyriot, Johan Linander (c), Annie Johansson (c), Kulturrevolution (Johan Eriksson), Kulturrevolution (Sebastian Weil), Magnus Persson (c).

Riksdagsman: Fildelarna som Bandidos, det har jag läst!

Jag satt i en panel på Uppsala Universitet idag. Temat för debatten var fildelning, eller snarare "Pirater och paragrafer - kan man äga en idé?" och arrangerades av ELSA, European Law Student's Association. (Panelen blev ej exakt som den länkade sidan anger). Uppslutningen av åhörare var god, 100-150 pers tror jag, de flesta juridikstudenter förmodar jag.

Det finns en enorm klyfta här. De två riksdagsledamöterna rabblade gammal skåpmat, propaganda från Antipiratbyrån, var allmänt okunniga eller virriga.

Cecilia Wikström (fp) är präst i det civila och verkade tro att man skall kunna tala den yngre generationen till "moral" (dvs inte dela musikfiler mellan sig utan att för varje överföring skicka pengar till någon upphovsrättshavare som kanske skrev låten för 50 år sedan). Hon jämförde kopiering av en låt med att gå in i en butik och ta en CD-skiva och fildelning med att köra rattfull. De tyckte att de hade lyssnat på de relevanta intressena, exempelvis i den utfrågning som ordnats i Riksdagen. Där fanns ju en massa företrädare för kulturarbetare och organisationer. Visst, tjena!

Anne Ludvigsson (s) sa att hon minsann fått något från Riksdagens utredningstjänst där det står att det finns ligor som tjänar massor av pengar och är att jämföra med Bandidos och att det verkligen inte är OK och att vi måste göra något. Ja, herregud. Det där är ju taget rakt från Antipiratbyråns dumma pyramidritningar som de lyckades få ut i pressen dagen innan Rosvall lämnade in sitt åtal mot The Pirate Bay (luktar det PR-byrå, någon?). Tja, det var ju det jag skrev i den där förra länken och i artiklarna om EU: Industrilobbyn är så stark och håller sig framme för att skydda Bert Karlssons intäkter att de lyckas lura politikerna. Medan folket och ungdomarna som inte har en massa lobbyister rännande i korridorerna redan har bestämt sig: Vi vill dela med oss! Vi gör inget fel!

En handuppräckning visade att 90 % av juridikstudenterna inte tycker att det är något moraliskt fel att fildela och, får man anta, att det borde vara lagligt. Nåväl, när den nya generationen ersatt våra fega, döva och blinda politiker bör ju en ändring komma till stånd.

Christian Engström från Piratpartiet gjorde en mycket strong insats i panelen med konkreta exempel och resonemang. Själv var jag nog mer teoretisk och principiell och internetfokuserad och kanske mindre effektiv.

Den femte panelisten var Bengt Edlund, professor i musikvetenskap som skrivit en bok vid namn "Riff inför rätta" där han följer ett rättsfall om plagiering av musik och hävdar att utfallet egentligen bör sätta stopp för den mesta musik vi hör. Musik bygger på en liten uppsättning idéer och allt kan sägas plagiera något annat. Hade domstolarna förstått musik hade de aldrig kunnat döma så här var hans budskap. Copyriot och DN har redan rapporterat om Edlund tidigare. (För övrigt pågick samtidigt med Uppsalaseminariet en fildelningsdebatt i Stockholm ordnad av (c) där Copyriot/Rasmus Fleischer, Nicklas Lundblad, Monique Wadsted m.m. skall ha deltagit).

Moderator var Richard Wessman, Jur dr och knuten till juridiska institutionen i Uppsala. Dessutom praktiserande på MAQS Law Firm. Alltså de som är Hollywoods (MPAs) ombud i Sverige med Monique Wadsted i spetsen. Måste dock säga att Wessman skötte uppdraget med humor och akademisk öppenhet även om man förstås hade kunnat frukta en upphosvrättshök. (Jag har nu äntligen också förstått att det finns två jurister med nästan samma namn. Rickard Wessman är pressekreterare till Beatrice Ask och har förflutet på bl.a. justitiedepartementet tidigare. No relation, enligt Richard). Årets första jordgubbar fick jag av Casper Tham som förtjänstfullt arrangerat det hela för ELSA.

Ni har väl sett blundern i Pirate Bay-rättegången, där skivindustrin tror att de äger rättigheterna till ALL musik och därför begär skadestånd för låtar som inte är deras? IDG, SvD, SvD, SvD, DN. Bloggar.

Ambient Sweden: Sverige som framtida IT-nation

World Economic Forum publicerade just sin Global Information Technology Report, där man rankar länder enligt ett Networked Readiness Index, vilket mäter hur redo ett land är att dra fördelar av ICT (Information and Communications Technology). Sverige hamnar som nummer två i världen i år igen, snäppet efter Danmark. Alla fem nordiska länder hamnar på Topp 10.

Sverige som ökänt och hyllat piratnäste bekräftas tyvärr inte i studien: Vi rankar 7:a i världen vad gäller "Intellectual Property Protection", långt före USA på plats 22. Tyskland sägs vara "bäst" i WEFs tabell. Detta är bara en liten del av indexet och som läsare av denna blogg förstår är det förmodligen inte så att "strong and enforced" är det bästa i nätverkssamhället. Om IP verkligen är enforced skulle vi ha ett helt övervakat nät där alla överträdelser mot informationsspridning beivrades och deras datorer beslagtogs i husrannsakningar. Detta borde ge hög poäng i den där studien. Men vore det bra för ett digitalt nätverkssamhälle? Såklart inte! Å andra sidan är det möjligen svårt att hävda den totala motsatsen också.

Jag var på seminarium på Ingenjörsvetenskapsakademin IVA igår. Slutrapporterna för det stora projektet Internetframsyn presenterades. Man kallar resultatet för Ambient Sweden:

"Ambient Sweden är det program som snabbare ska flytta fram Sveriges position internationellt. I den här rapporten ges bakgrunden och analysen till varför Sverige måste vara en framstående internetnation år 2015, och förslagen till hur och av vem detta ska realiseras. Genom att genomföra och aktivt följa upp åtgärderna i Ambient Sweden kommer ett personligt internet att realiseras och Sverige bli en förebild inom EU för andra att följa."

Under seminariet lät det snarare som att målet var att Sverige skulle vara världens ledande Internetnation. Vad nu det är förstås. Sammanfattningsrapporten plus de tre panelernas rapporter (infrastruktur, användare, säkerhet/juridik) kan laddas ned från hemsidan förstås. Där finns konkreta förslag till åtgärder. Man kan säga att det fanns hysad samsyn runt att framtiden är trådlös, en värld där vi alltid är uppkopplade genom etern. Nätet är inte därute: Vi är en del av nätet hela tiden.

Panelerna var hyfsat teknikertunga vilket är bra. Infrastrukturminister Åsa Torstensson var där och hävdade återigen att Internet blivit en sån hit och haft sådan explosiv utveckling för att staten inte lagt sig i under dess uppbyggnad. Nätet byggdes av tekniker som var helt neutrala till vilken information som transporterades. De var däremot besatta av att säkerställa att information skulle komma fram och att systemet var öppet så att vem som helst kunde bygga vidare. Ansluta! Bara man följde de tekniska protokollen var man välkommen att skeppa vad man ville. Denna syn är under attack, som bekant. Från moralister (som Thomas Bodström och Beatrice Ask), från gamla hundar som Bert Karlsson (och Bodström och Ask) som inte kan lära sig sitta i den nya miljön, från övervakare (som Bodström och Ask) och etatister (som Bodström och Ask).

Sällan ser man topparna för TeliaSonera, Telenor Sverige, TDC och 3 på samma scen i en panel. Med generaldirektören för Post- och Telestyrelsen i mitten. Men så skedde här, vilket klart framgår av mitt excellenta bildbevis:

[Bild, från vänster: Ulf Baggström, VD TDC - Lars Nyberg, VD TeliaSonera - Marianne Treschow, GD PTS - Peder Ramel, VD 3 - Johan Lindgren, VD Telenor Sverige, samt moderator Anna Lindmarker]

Vad säger Ambient Sweden om det där med fildelning och upphovsrätt i det digitala nätverkssamhällket då? De är öppna för den nya världen. Inom Säkerhets-/juridikpanelen skriver man hyfsat långt på flera ställen om immaterialrätten. Man binder sig inte för något men pekar på alla de postivia sidor som finns med informationsdelning och de utmaningar som användargenererat nät och innnehåll ställer lagstiftarna inför. Även om det hela blir lite lamt är det långt från tjockhuvade politiker i Riksdagen som i många fall inte verkar ha tänkt en tanke utanför Bert Karlssons propaganda. Jo, det finns undantag! Panelen trycker också på integritetsfrågor och balans mellan olika intressen på ett hårdare vis än riksdagspolitiker och regering gör.

Jag väljer att citera ur Användarpanelens rapport:

"Användarnas budskap kring fildelning är tydligt: många vill kunna ladda ned och dela musik och film med varandra. Det digitala formatet för media är lättanvänt och modernt och användarna vill gärna dela musik och filmer med sina vänner. De allra flesta skulle säkerligen dessutom göra detta lagligen om det fanns vettiga, rimligt prissatta affärsmodeller för detta. Sverige har hittills varit ett föregångsland vad det gäller att ta fram teknik för digital mediadistribution. Sverige bör utnyttja detta för att bli ett föregångsland för en fungerande helhetslösning av regleringar, lagstiftning, nyskapande affärsmodeller och en fungerande it-infrastruktur. En sådan lösning har förutsättningar att spridas över världen. Den kräver dock att flera myndigheter, företag, forskare och representanter för andra samhällsorgan och intressegemenskaper samarbetar. VINNOVA bör ta initiativ till att studera tvärvetenskapligt användarbeteende för att säkerställa att vi inte låser in användarna i lösningar som gör att de söker sig utanför de lagliga möjligheterna."

Jag tror inte riksdagsmännen Mats Johansson och Hans Wallmark (som jag tidigare kallat "asociala surmoderater") riktigt har kollat vad IVA-projektet kom fram till för att Sverige skall bli ledande Internetnation när de skrev detta lilla debattinlägg i Dagens Media. De tycks tro att det handlar om att täppa till nätet och hävda starkt "ägande" av information. Dream on!

Jag greppade förstås mikrofonen under en frågestund och hävdade att Sveriges nätframtid låg i att bejaka ett fritt nät där "användarna" regerar. Jag upplyste om resultatet av EU-omröstningen (som skett kort innan IVA-seminariet började) där ju Sverige tryckt tillbaks etatismen samt pekade på att Sverige ju är världsledande på vissa områden: Vi har ju The Pirate Bay som verkligen pressar industrier att anpassa sig till nätsamhället. Utan TPB och fildelning hade inte ens iTunes funnits. Fast priset måste ju ned till en hundradel för att den affärsmodellen skall bli riktigt intressant.

En medundertecknare till Expressen-uppropet var f.ö. en av de sex för hela projektets styrgrupp, Staffan Truvé, VD för SICS och Interactive Institute.

Förresten kan man ge egna kommentarer till framtiden för Sverige och nätet här på projektets blogg. De uppmanar: "Tyck till om projektet! VILKET INTERNET VILL DU HA?".

P.S. Jag skall delta i en debatt på Uppsala Universitet om fildelning och upphovsrätt, ordnad av European Law Student's Association (ELSA) den 16 april kl 16. Öppet för allmänheten. Med akademisk kvart efter vad jag förstår :) Det går av stapeln samtidigt som en annan liknande debatt som Centern ordnar i Stockholm. Där kommer Rasmus Fleischer, Nicklas Lundblad m.m. att finnas. Synd med krock.

Christofer Fjellner hjälte: Sverige växer som IT-nation

Erik Josefsson, EFFs EU-bevakare, ringde just och meddelade resultatet av omröstningen i Europaparlamentet om Guy Bono-rapporten. Svenske EU-parlamentarikern Christofer Fjellners förslag om "amendment" delades upp i två delar efter debatt i parlamentet igår kväll.

Nu på morgonen röstade man. Båda delarna passerade med hyfsad majoritet. Frankrike och Sarkozy försökte in i det sista få gehör för sin linje att man skall kunna stänga av folk från Internet om de beter sig fel (fildelar grejer som skivbolagen inte vill ...). Om jag har förstått det rätt har nu Europaparlamentet i den där rådgivande rapporten slagit fast att det INTE är ett proportionerligt medel som står i överensstämmelse med grundläggande fri- och rättigheter att klippa folks förbindleser för att "skydda" content-industrins intressen av att stoppa fildelning.

Jag skall iväg på ett framtidsseminarium om Internet nu på IVA. Om någon kan leta upp hela texten till vad som faktiskt gick igenom i parlamentet vore ju detta guld värt. Förresten verkar TypePad ha problem med kommentarsfunktionerna just nu. "Recent Comments" på vänsterkanten är tom trots att det förstås finns kommentarer. Dumt! Jag har öppnat supportticket om det hela.

Den enda icke-bloggmedia som tagit upp hela grejen innan omröstningen i alla fall verkar vara Realtid.se.

UPDATE: NyTeknik skriver om det hela före och efter omröstningen. Även Realtid.se skriver efter omröstningen och har talat med socialdemokraten Eva-Lena Jansson (s). Hon vet inte riktigt vad hon ska tycka. Kanske finns det andra straff att ta till. "Man skulle kunna sänka hastigheten på bredbandet", filsoferar hon.

Här är texten till Fjellners ändringsförslag som alltså antogs med en majoritet:

22a. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna att Internet erbjuder en bred plattform för kulturyttringar samt tillgång till kunskaper och demokratiskt deltagande i utövandet av Europas skaparkraft och sammanför generationerna genom informationssamhället. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att avhålla sig från sådana åtgärder såsom avstängning av tillträdet till Internet, eftersom de strider mot de medborgerliga friheterna och de mänskliga rättigheterna och principerna om rimliga proportioner, effektivitet och avskräckande verkan.

P.S. Även Norge hyllar nu Fjellner för att ha räddat dem undan Frankrikes toppstyrning av nätet. Även om de ligger utanför EU brukar ju alla sådana där saker tvingas på dem m.h.a. EES-avtalet även om de skulle vilja göra något annat. SVT skriver om detta blogginlägg och intervjuar Fjellner.

Sverige mot Frankrike och skivbolagen: Staten och nätet

Svenske EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (m) har gått i spetsen för att samla motstånd mot skivbolagens skrivningar i den s.k. Bono-rapporten.

I Frankrike ingicks den 23 november 2007 ett avtal mellan musik- och filmproducenter, internetleverantörer och staten. Frankrike skall enligt avtalet inrätta en ny internetmyndighet, en myndighet som skall kunna avsluta internetabonnemang för dem som ägnar sig åt illegal fildelning. Detta vill franske presidenten och IFPI (skivbolagen) göra till EU-lag och försöker få EU-parlamentet att rösta in sådana rekommendationer i den s.k. Guy Bono-rapporten. Det är alltså Europaparlamentets rapport om kulturindustrin som en del av Lissabonstrategin, EU-ländernas gemensamma plan för hållbar tillväxt och utveckling.

Ursäkta men går det att betala en räkning utan att ha internet idag? Och om det skulle gå, kommer det att göra det i morgon? Kan man boka en flygbiljett? Nätt och jämnt. Hur tänker gubbarna egentligen? Stater försöker införa 24-timmars e-förvaltningar med medborgarkontor på nätet. Samtidigt vill man skära av folk från nätet/livet om de inte lyder Bert Karlsson.

Läs mer här hos Fjellners partikollega, riksdagsledamoten Karl Sigfrid: på svenska eller engelska. Jag gillar Sigfrids skrivning: "Att Sverige står upp för sin IT-vänliga befolkning är bra". Jupp, Sveriges befolkning är IT-vänlig. Politikerna är dock endast med tvekan IT-vänliga. De ser det som bara en effektivisering av den existerande världen men helst skall nätet inte förändra strukturer, beteenden, affärsmodeller etc.

Fjellner försöker få in ett tillägg till Bonorapporten. Den är alltså "bara" rådgivande. Men strategin från IFPI är att få in sina tvångsåtgärder i rapporter som passerar EU-parlamentet. Man kan då hänvisa senare till att parlamentet ju rekommenderar att folk som fildelar för mycket helt enkelt skall stängas av från nätet. Idag onsdag skall det visst röstas om saken i parlamentet. Om det inte redan gjorts.

EU-parlamentariker från alla svenska allianspartier har tydligen skrivit under Fjellners tillägg och skall rösta för det. Om någon vet hur övriga svenskar i Bryssel/Strassbourg har ställt sig får gärna skriva det i kommentarerna här.

Läs också mer hos Electronic Frontier Foundation.

Det pågår alltså en hel mängd lobbyarbete från just skivindustrin (IFPI) för att ta kontrollen över nätet. Denna lilla industri är oerhört aggressiv. För att få fram fler konstnärer av Britney Spears kvalitet samt sångare från schlagervärldens motsvarighet till CERN, det populärkulturella laboratorium som låg i Skara men nu är på dekis, kräver man att statens våldsmakt skall användas till att förhindra människor att använda internet - om de använder det på ett vis som inte är sanktionerat av skivbolagsidrektörer som Bert Karlsson och den franske presidenten Sarkozy (vilken allians!).

Ett stort antal svenskar berättade för EU vad de tyckte om sådana avstängnings- samt filtreringsförslag via min blogg för bara en månad sedan. Detta gällde en annan rapport. IFPI håller sig framme överallt och försöker charma politiker.

Se även Boingboing, Christian Engström, Politikerbloggen, MinaModerataKarameller.

Jag nämner förresten Guy Bono-rapporten i min egen Timbro-rapport Alternativ till Bodströmsamhället: om kriget mot terroristerna, piraterna och pedofilerna - fri nedladdning här.

Samlat upprop för nätet i Expressen!

Jag har varit tyst ett tag nu men inte latat mig. Resultatet av en heltidsarbetsveckas frenetisk aktivism kanske inte verkar så imponerande men jag är nöjd. Det blev alltså precis det jag ville: en artikel i dagens Expressen. Fjärde Sidan, som ju debattsidan kallas där. Jag ville ha in den dagen innan Riksdagens öppna utfrågning om upphovsrätt på nätet, alltså den som sker i morgon den 3 april. Länk till artikeln längre ned!

Artikeln är - tror jag - den första mer samlade protesten från hjärtat av Internet- och IT-Sverige mot politikens vilja att snabbt och oövertänkt regelera nätet. Budskapet är att detta fantastiska nätverk, som möjliggör kommunikation på ett helt nytt sätt, kan förändra världen. Kommer att förändra världen. Det finns oerhört mycket positivt med detta. Men genom att ensidigt fokusera på det negativa och bara lyssna på branscher som - eventuellt - blir "drabbade" av förändringar, riskerar man att sälja ut både grundläggande demokratiska värden, upphäva just de sidor som gör att folk dras till nätet med sådan kraft, konservera gamla strukturer som kanske "borde" ändras och hindra andra stora affärsidéer och framsteg på det IT-tekniska området, där ju Sverige har spetskompetens.

Det finns motstridiga intressen här. Kanske. Men i den offentliga debatten hörs nästan bara de "drabbade". De är oerhört aggressiva. De senaste dagarna har IFPI gått på offensiven mot nätoperatörer i flera länder och begär på olika vis att de skall strypa nätet. Skivbolag, som trots allt är en väldigt liten bransch och som lever på att pusha fram några få pop- och schlagerstjärnor, tillåts styra hela nätutvecklingen och politiken. Vi måste sätta ned foten.

Var finns IT-branschen? Operatörerna? Alla dessa hjältar som byggt nätet och vars idéer gjorde nätet stort och fick människor att rekordsnabbt koppla upp sig. Tänk på genomslaget. Från okänt till varje hem och arbetsplats på 10 år. Varför? För att nätet är socialt! Dubbelriktat. För att vi alla kan delta, publicera oss, nå alla.

Tänk er själva om medieindustrin med skiv- och filmbolag hade byggt nätet. Hur hade det blivit? Tja det var väl det de gjorde: kabelteve. Med video-on-demand-möjlighet som enda interaktiva element. Eller möjligen omröstningar som man kunde få delta i via kabeln mot en avgift på 10 kronor. Eller man kanske till och med skulle kunna tv-shoppa och få betala via kabelteveräkningen? Holy shit, fantastiskt, vi baxnar!!

Och tänk om en myndighet som Posten hade byggt nätet. Hur hade det blivit? Tja, som TeleGuide kanske, ett svenskt Minitelliknande experiment där man kunde boka taxi på ett dyrare och krångligare sätt än att lyfta telefonluren och beställa. (Och jag har själv testat TeleGuide tack vare min gamle vän skriftställaren och f.d. slottsreportern Lars "Fimmer" Fimmerstad, som trots sina tweedkavajer alltid såg till att pröva den senaste tekniken bland sina dignande bokhyllor med fransk och tysk litteratur på originalspråk. I början på 90-talet satt vi alltså och jämförde TeleGuide med det då helt textbaserade Internet i hans lägenhet.)

Så: Jag jobbade som ett svin (har 180 mail i en speciell brevkorg med textrevisioner, förhandlingar och övertalningar, i en del fall misslyckade sådana) för att visa att det faktiskt finns en massa organisationer och tänkare och forskare som ser de fantastiska och positiva sidorna av nätet. Här finns både business och kulturell utveckling att omfamna. Om man inte är rädd. Men de där rösterna hörs ju inte. Detta ville jag ändra.

Budskapet är: Politiska beslut skall inte tas bara för att en part klagar och känner sig drabbad. Lyssna på oss också! På nätet. På framtiden. Jag förpestade tillvaron för ett antal personer i ledningen för olika organisationer som jag tyckte borde gå med i uppropet. En del blev nog trötta på mig. Men vi fick ihop en text som alla kunde stå bakom och detta är ju inte lätt heller i en brännade fråga. Här är artikeln i Expressen.

Jag ville också visa att det inte är en höger-/vänsterfråga. Johan Ehrenberg och jag har ganska olika åsikter i andra frågor. Men vi står på samma sida här. Precis som Timbro och Ordfront har olika syn på världen men kunde stå bakom ett seminarium där jag presenterade min senaste rapport, Alternativ till Bodströmsamhället - om kriget mot terroristerna, piraterna och pedofilerna [finns som fri PDF].

De som är riktiga nätälskare uppmanas att köpa tidningen i PRINT paradoxalt nog. Ja, jag är en stor fan av TRYCK. Saker ter sig helt annorlunda där. Man blir mer drabbad av layout. Saker ser viktigare ut. The medium is the message. Och dessutom verkar Expressens publiceringssystem bugga till sig när de har bilder och avancerad layout. Ofta kommer någon textruta med som kanske var till för att beskriva en bild. Som inte kommer med på nätet. Och det ser konstigt ut. Så även här.

Men print har ju en nackdel, som samtidigt är en fördel: Antal tecken är hårdbegränsat. Att skära i en text för att få ned den till printformat är härligt. Men vad gäller presentationer av undertecknarna sa sig Expressen vara tvunget att skära ned kraftigt. Därför framgår inte riktigt hela vidden av underteckarnas ställning i hjärtat av Internet-Sverige. Här kommer något mer utförliga tituleringar. Men hur titulerar man Eva Frölich till exempel för att göra henns insatser för nätet rättvisa? Det kunde man utlysa en tävling om.

Den som vill får gärna kopiera denna lista på sin blogg och förse oss med fina länkar till både deras organisationer och presentationer av personerna. Alla är framtidshjältar!

Undertecknare bokstavsordning:

• Danny Aerts, VD .SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur)
• Annica Bergman, VD Dataföreningen i Sverige
• Jonas Bosson, ordf, FFII Förening för en fri informationsinfrastruktur
• Elza Dunkels, fil. dr. lärarutbildningen Umeå Universitet, forskar om barns och ungas användning av Internet
• Johan Ehrenberg, ETC, publicist och medieentreprenör
• Eva Frölich, global Internetkonsult samt VD Frobbit AB
• Patrik Fältström, Internetexpert, medlem av regeringens IT-råd
• Niklas Gerdin, ordf. SNUS Swedish Network Users Society
• Mathias Klang, Creative Commons, fil. dr. informatik, IT-Universitetet i Göteborg
• Christopher Kullenberg, doktorand i vetenskapsteori, Göteborgs Universitet
• Oscar Swartz, fri publicist och internetentreprenör
• Staffan Truvé, tekn. dr. VD SICS Swedish Institute of Computer Science och The Interactive Institute
• Dennis Töllborg, professor Handelshögskolan i Göteborg
• Jonas Öberg, vice president, Free Software Foundation Europe

Kommentarer till denna postning. Mikael Zackrisson på Veckans Affärer tyckte att vår Expressenartikel var dagens viktigaste inlägg. Riksdagsledamoten Annie Johansson (c) är en av dem som uppmärksammar Expressen-artikeln.

Kort om bredbandsavgifter och fildelarjakt

Karl Sigfrid, riksdagsman (m), intervjuas idag av IDG om sin syn på hans egen regerings förslag om att hjälpa skivbolagen att stämma fildelare. "Bakåtsträvande" kallar han det. Jag skulle också vilja lyfta frågan: Varför gör man saker man INTE är internationellt förpliktigade att göra? Frågan är ju väldigt infekterad. Regeringen har kappast folk med sig. Ändå väljer regeringen att gå längre än man måste. EG-domstolen har ju slagit fast att medlemsstaterna FÅR ha lagar som säger att den personliga integriteten angående beteende på nätet väger tyngre än "rättighetshavares" intresse av att kunna jaga fredliga människor som bara skickar filer till varandra.

Läs också gärna storyn hos IDG om Roger Wallis, KTH-professorn som allt klarare står upp för nätet och framtiden och därmed fildelning. Han har dock en del tänkande kvar att göra. Han har ju själv en bakgrund i musikbranschen och tycks fortfarande ha det där perspektivet från dem gamla världen där några briljanta kompositörer har förbarmande med resten av världen och litet motvilligt delar med sig till de gapande massorna av sina verk. Han talar sig därför ofta numera varm för bredbandsavgifter: En fast avgift för att få rätt att ladda ned musik (eller fildela musik). Kompositörerna skulle få betalt i relation till hur mycket deras musik transporteras på nätet. Detta koncept kan ju verka rimligt först men faller pladask när man börjar tänka på hur totalt nätet förändrar koncept som producent och konsument, "lovlig" och "olovlig" förlaga, musik kontra annan kultur. Wallis anser att bredbandsavgifter skulle ge en jämnare inkomstfördelning i musikbranschen eftersom topplistemusiken är relativt sett underrepresenterad i fildelningen.

Men det finns alltså mycket djupare problem med idén. Jag själv skriver om detta i en krönika i Computer Sweden idag, som gavs den lustiga titeln Med känsliga nördöron av redigeraren. Krönikan är en utvidgning av ett par stycken i en tidigare bloggpostning om lyftkranar.

Jag saknade också motsvarande djup i den ledare där Computer Sweden tyckte att staten gör rätt som "markerar" mot fildelningen.

Jag vill också rekommendera Rick Falkvinges veckobrev på Piratpartiets forum. Aggressionen från skivindustrin är monumental. Han berättar hur skivindustrin nu stämmer Irlands mostvarighet till Telia för att de inte blockerar nätet och filtrerar bort all kommunikation som inte godkänts av industrin. Skall normala politiker fatta att skivbolagen både bör och förtjänar att dö? De är ett hinder mot utvecklingen. Hur kan man acceptera att en pluttindustri gör allt för att hindra hela världens tekniska och kommunikativa och kulturella utveckling? Bort!

Kultur för sin tid! Kulturministern som önskade bort Internet.

Ser inte makten det där gapet som bara blir större? Mellan dem själva och det folk de säger sig representera. Det är tanken som slår mig när de moderata ministrarna Beatrice Ask och Lena Adehlson Liljeroth uttrycker sig så här i sin Brännpunktsartikel i SvD: "Allianspartierna i regeringen har nu enats om ett helhetsgrepp kring fildelningsfrågan". Tja, har de talat med framtidens väljare eller har de bara suttit och konfererat i Rosenbad, då och då besökta av skivbolagsdirektörer som är rädda för sina vinstnivåer? Man vill alltså göra det enklare för dessa att stämma fildelare på skadestånd och vrida klockan tillbaka till tiden innan nätet, den tid då Paul McCartney och andra "kulturarbetare" håvade in miljarder på ett system som i princip alla betraktade som legitimt för den världen och dåtidens teknik. Men som allt fler nu ifrågasätter.

"Självklart måste de ha rätt att ta betalt för sitt arbete också på internet.", skriver ministrarna om "kulturarbetarna". Den rätten har de ju redan. Frågan ministrarna skall ställa sig är följande: Antag att en "kulturarbetare" skriver en låt och vill ha en miljon kronor för varje överföring av den på nätet och att ingen köper den. En unge har kommit över filen och delar med sig till sina polare. Vad skall regeringen göra? Hjälpa "kulturarbetaren" att inkassera 1 miljon i skadestånd från varje person som nu har filen? Är detta ett led i att vara Sveriges nya arbetarparti?

Nja, en miljon verkar ju orimligt va? Hon kanske borde ha sålt den för en krona? Eller ett öre? Vad gäller immateriella "ting" finns inget pris som balanserar utbud och efterfrågan. Detta är en grundläggande ekonomisk insikt som ministrarna kan fråga sin kunnige partikamrat Anders Borg om. Förmodligen kan han på ett elegant vis även redogöra för nobelpristagaren Friedrich Hayeks djupa insikt om vad ett pris är. Hayek är en icke-teknisk ekonom och samhällstänkare som är läsvärd för andra än fackekonomer. Jag citerar ett stycke ur en berömd essä i slutet av denna postning om just marknadspriset som en informationsbärare av Wikipedias magnitud, för den som är intresserad.

För knappa resurser fungerar prissystemet fint. Det balanserar efterfrågan och utbud. Men när man sätter pris på resurser som "inte tar slut", såsom en fil, skapar men i stället knapphet som inte fanns. När man skapar knapphet skall man ha förbannat bra skäl till detta och reflektera exakt över hur man gör det och vilka medel man tar till för att uppnå det. Och fundera på om den skapade knappheten är rimlig, om den skall sträcka sig i hundra år framåt för en schlagerlåt medan den kanske är 20 år för ett livsviktigt läkemedel? I det sistnämnda fallet inser man att knappheten förhindrar nyttigt spridande och att man därför vill bli av med den. I fallet med schlagerlåten anser tydligen regeringen Reinfeldt att denna är oviktig att sprida, vilket jag i och för sig kan förstå. Men varför då ge schlagerförfattaren rätt att jaga fredliga människor med våld? Jag hör inga resonemang om det rimliga i detta från trollen i Rosenbad. Icke ett ord. Okunskap råder. Och de ämnar låta denna bestå med tanke på vilka som bjuds in att tala på Riksdagens utfrågning om fildelning.

Det finns ingen logik i att en låt skall kosta 9 kronor. Eller 9 öre. Eller 9.000 kronor. Priserna är fiktion och har inget med verkligheten att göra. Den skada som uppstår för en enskild "kulturarbetare" av att dennas skapelser får spridning är fiktiv. Regeringen kommer förstås inte att ta ställning till vad skadestånden skall bli för fildelning. Det kommer man att överlämna åt domstolarna. Men de borde säga något i stil med "att dela med sig av en låt på internet bör ge ett öre i skadestånd" till rättighetshavaren. Då träffar man kanske någorlunda rätt om vad som gäller i det nya nätsamhället. Eller så borde fildelarna få betalt för att de sprider informationen. Man kan ju lika gärna argumentera för att spridningen skapar större ekonomiskt värde i nätsamhället än skapandet. Problemet för den stora majoriteten kulturskapare är ju nämligen "obscurity", att förbli osedd. Jag refererar återigen till förläggaren och nätgurun Tim O'Reillys utmärkta artikel i ämnet: "Obscurity is a far greater threat to authors and creative artists than piracy", som han uttrycker det.

Genom att kombinera den där integritetskränkande lagen med ett klart ekonomiskt ställningstagande som bygger på informationssamhällets ekonomi skulle man kunna symboliskt tillfredsställa den gamla världens kulturlobby samtidigt som man elegant hugger benen av den. Det vore framtidsinriktat!

Det där med "kulturarbetare" måste definieras om helt. Snart kommer alla människor att ösa ut sitt material på nätet och ägna mer och mer tid åt aktiviteter som är en mix av produktion, konsumtion och socialt umgänge. Jag vet inte om man i framtiden kommer att kunna göra TV-serier om amatörer som skall lära sig dansa och möts vecka efter vecka i tävlingar i TV, ivrigt pushade och påhejade av boulevardpressen. Är värdet av detta högre än de fantastiska YouTube-skapelser som ständigt görs av "kulturarbetare"? Läs min förra postning om detta och fundera över det där om att "få betalt för sitt arbete". "Kulturens ontologi", som Christopher Kullenberg kallade det och som passar för den som vill ha större intellektuellt tuggmotstånd än min text.

I Sverige jobbar nu en stor kulturutredning som tillsattes av just kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth under kommittédirektiv med den hurtiga titeln Kultur för sin tid!. Så här skrev hon på DN Debatt om utredningen:

"Har vi rum för det nya? Alla de nu nämnda aspekterna på kulturpolitiken är betydelsefulla för frågan om kulturpolitiken ger tillräckligt stöd för det som representerar förnyelsen inom kulturlivet. Nya generationer utvecklar nya uttrycksformer. Invandrare för med sig ett nytt kulturarv. Nya, ofta genreöverskridande kulturverksamheter utvecklas. Gränserna mellan kulturliv och näringsliv flyttas och många konstnärer agerar i dag som entreprenörer på ett sätt som hade varit otänkbart för bara något decennium sedan. Listan kan göras mycket längre. Den återkommande frågan är dock om kulturpolitiken är tillräckligt öppen och anpassad till vår tids samhällsförändringar för att behålla sin aktualitet."

Så sant, Lena! Tänk vilka fantastiska möjligheter nätet ger att uttrycka sig när det kombineras med den billiga digitala produktionsteknik som finns i var mans hem. Nya kollaborativa produktionsformer. Spridning av kultur på ett sätt vi aldrig skådat. Kulturella ingivelser som kan uppstå momentant. Frigörande av mer skapandekraft som finns i varje människa än vi hade kunnat föreställa oss.

Jag skulle där vilja uppmana Eva Swartz (hrrm, ja en syssling), som ju tillsattes av kulturministern för att leda denna tunga utredning att inte bara konsultera de kommittéledamöter hon fick sig tilldelade av Adelsohn Liljeroth. Jag menar, det är ju inte nödvändigtvis så att Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand är den som har mest att säga om "Kultur för sin tid". Väl? Jag har dock en känsla av att utredningen mest kommer att syssla med "högkultur". Fildelningsutspelet i SvD visar väl att man helst av allt vill önska bort nätet och det som händer där. Pinsamt.

Pär Ström pekade på en bra sak i sin kommentar: "Ministrarna skriver på Brännpunkt att upphovsrättsindustrin inte ska behöva lämna in en polisanmälan för att få ut den eftertraktade informationen. Men det är ju precis vad alla vi andra måste göra! Det är så rättssamhället fungerar! Varför ska det byggas en gräddfil för en viss bransch?".

Tja, för att det gäller just "kultur" kanske? Alliansregeringen ställer upp på Bodströmsamhällets antiliberala och framtidsfientliga hållning genom att få panik inför den nya teknikens transformativa kraft. De känner också bottenlös skräck för "pirater", "terrorister" och "pedofiler", som jag sammanfattade det hela med i Timbrorapporten Alternativ till Bodströmsamhället. Egentligen är de ju rädda för sina egna hjärnspöken samt utvecklingen mot större frihet för den enskilda människan.

Jag vill ju också påpeka att svenska regeringen väljer att överimplementera ett EU-direktiv. EG-domstolen slog ju i år fast att medlemsstaterna inte behöver låta upphovsrättsgängen får rätt att utpressa internetoperatörerna. Jag resonerar en hel del runt både IPRED1-direktivet, Renforsutredningen och rättsfallet i den just länkade rapporten.

Mer om utspelet: Ny Teknik, Ny Teknik, IDG, IDG, SvD, SvD, DN, Opassande, Johanna Nylander som ju skrivit om kultur för Timbro, Aftonbladet, Aftonbladet, Sydsvenskan och Anders Mildners kommentar i samma tidning, Ekonominyheterna, Rosetta Sten, en författare som svängt i piratfrågan, Christian Engström (pp).

---

Om marknadspriset som informationsbärare ur Friedrich Hayeks essä The Use of Knowledge in Society från 1945, för den som är intresserad av en fördjupad syn på priser. När det gäller knappa resurser.

"It is worth contemplating for a moment a very simple and commonplace instance of the action of the price system to see what precisely it accomplishes. Assume that somewhere in the world a new opportunity for the use of some raw material, say, tin, has arisen, or that one of the sources of supply of tin has been eliminated. It does not matter for our purpose—and it is very significant that it does not matter—which of these two causes has made tin more scarce. All that the users of tin need to know is that some of the tin they used to consume is now more profitably employed elsewhere and that, in consequence, they must economize tin. There is no need for the great majority of them even to know where the more urgent need has arisen, or in favor of what other needs they ought to husband the supply. If only some of them know directly of the new demand, and switch resources over to it, and if the people who are aware of the new gap thus created in turn fill it from still other sources, the effect will rapidly spread throughout the whole economic system and influence not only all the uses of tin but also those of its substitutes and the substitutes of these substitutes, the supply of all the things made of tin, and their substitutes, and so on; and all his without the great majority of those instrumental in bringing about these substitutions knowing anything at all about the original cause of these changes. The whole acts as one market, not because any of its members survey the whole field, but because their limited individual fields of vision sufficiently overlap so that through many intermediaries the relevant information is communicated to all. The mere fact that there is one price for any commodity—or rather that local prices are connected in a manner determined by the cost of transport, etc.—brings about the solution which (it is just conceptually possible) might have been arrived at by one single mind possessing all the information which is in fact dispersed among all the people involved in the process."