Oscar Swartz :: Texplorer

Svenska Akademin underminerar upphovsrätten genom ointellektuell Horace Engdahl

Horace Engdahl är ointellektuell. Är man intellektuell sätter man sig in i en fråga och försöker se den ur många perspektiv. Man försöker förstå den. Hitta vinklar man kanske inte tänkte på först. Och är ständigt beredd att ompröva sin ståndpunkt eller ta in nya perspektiv.

Det har Svenska Akademins ständige sekreterare inte gjort. Idag framstår han som en sacramento idioto och blir given på moppo av 13 moderata riksdagsledamöter på Expressens Fjärde Sidan under rubriken "Moderaternas fildelningsrevolution sprider sig". Häromdagen var de 7 som gick ut med sitt budskap: Avkriminalisera fildelningen. De blev uppläxade av den ointellektuelle Horace Engdahl tillsammans med mellanhänder från film- musik- och förlagsbranschen som ser sin ställning hotad av internet och ny teknik. Skivbolagen har som bekant tjänat ut sin samhälleliga roll. Deras lobbyorganisation IFPI kämpar inte för musiker, artister och låtskrivare. De kämpar för direktörer som inte har någon funktion längre. För företag som tjänat ut sin roll. Företag som skall och kommer att dö i en marknadsekonomi.

Jag sitter uppe i ett jobb och kan inte dra hela historien en gång till för Horace Engdahl. Men min - och andras - bloggar är fulla av resonemang som smular sönder ytligt tänkande runt "äganderätt" och information, om skillnaden mellan fysiska och immateriella ting. Jag gör bara en snabb referens till mig själv och till Ulf Pettersson och till Blogge Bloggelitos senaste.

Expressen har nu kört fem debattartiklar i sin serie som kan bli historisk: Det var här det politiska etablissemanget visade att de förstått de argument som Piratpartiet varit ensamma om att framföra i den politiska debatten och som ett antal bloggare hamrat in. Detta är inga aparta insikter: Varje nationalekonom vet vad det rör sig om. Den grundläggande insikten ingår förmodligen i grundkursen i mikroekonomi.

Vissa "varor" har en väldigt speciell egenskap. En persons konsumtion av en sådan "vara" hindrar inte en annans konsumtion. Om jag dricker upp grannens öl vid bardisken omöjliggör detta hans tömmande av denna öl. Varan tog slut när den konsumerades. Fysiska produkter är begränsade. Utbud och efterfrågan balanseras automatiskt av ett pris som uppstår på en marknad. Om jag tar hans öl känner vi detta beteende som "stöld". Och för att lyckas med att ta glaset från honom lär jag få tillgripa våld: Slå honom för att ta hans öl.

Snubben vid bardisken har skrivit en dikt. Han tar upp en lapp ur fickan och lägger den framför mig. Jag deklamerar nu dikten för de andra i baren genom att läsa på lappen. Tog dikten slut av detta beteende? Nej. Stal jag dikten? Nej. Däremot begick jag ett brott: "Intrång i upphovsrätt". Jag behövde inte slå skaparen av dikten för att läsa den. Han behöver slå mig för att förhindra spridningen av den. Situationen är den omvända.

I själva verket kunde ju mycket fler människor konsumera dikten på grund av mitt brott så i en viss bemärkelse var ju min akt av värde. Att tömma ölen är bara en omfördelning av resurser. Läsandet eller spridanet av dikten är dock ett resurslöst förmerande av resursen.

Den där historien om Jesus och fiskarna som på ett magiskt vis räckte till alla (det var väl fiskar, eller var det bröd?) i en stor folksamling kanske egentligen handlade om "immateriella" ting? En sång eller en idé räcker till alla. NÄR DEN VÄL ÄR SKAPAD. Samhället blir ett gott samhälle om immateriella "ting" tillåts flöda mellan människor.

Men Horace Engdahl, din intellektuelle wannabe: Det finns ingenting som tyder på att du ens reflekterat över detta fullkomligt grundläggande fenomen. Men tänk! Vi står nu inför en ny värld där kostnaden för att hitta och överföra och sprida information nästan är noll. NOLL! Fatta! NOLL! Det är ju magiskt! En fisk kan räcka till miljarder människor. Hela jordens befolkning skulle kunna ha alla fiskar samtidigt. Alla skulle kunna frossa i fisk!! Vi är en hel del nätentusisaster och tänkare och professorer i ekonomi och juridik och samhällsforskare och författare som är väldigt upphetsade över denna nya värld. Och du som Svenska Akademins ständige sekreterare borde jubla. Eller åtminstone ta dig en funderare på magin i det hela. Och på den nya värld som vi kanske kan bygga.

Hur skall vi ställa oss till den världen? Ska vi förhindra den där kommunikationen? Kortsluta nätet genom att låsa in informationen? Information som redan finns. Och som skulle kunna ge mänskligheten oändlig glädje och kunskap och bildning.

Jo, det finns ett grundläggande problem här: Om det blir svårare att tjäna pengar på att skapa information kan förstås produktionen minska. Det behöver inte vara så men det kan vara så. Därför delar staten ut privilegier: Konstgjorda monopol. Upphovsrätt. Den som skriver en text till en låt har ensamrätt på att kopiera, mångfaldiga, publicera, framföra, överföra den under hela sin livstid och i 70 år efter sin död. Om vi "behöver" ständigt nya topplistelåtar eller kunde vara lika lyckliga med t.ex. existerande musikskatter är ju en öppen fråga. Men om vi vill uppmuntra nyskapande kanske vi inte bör vara så drastiska att vi helt tar bort det där privilegiet som delas ut.

Men notera vad upphovsrätten egentligen är: En rätt att begå våld mot människor som egentligen gör något gott. Upphovsrätten ger alltså enskilda personer rätt att kalla in statens våldsapparat för att förhindra någon att läsa upp den där dikten eller sjunga den där låten offentligt. Eller att lägga ut dikten på sin webb för att man tycker den var fin och vill att andra skall kunna läsa den. Det är en speciell situation: Vi ger folk en rätt att ta till våld mot någon som gör en ur samhällets synvinkel god gärning, nämligen sprida kunskap och information.

Fördelarna med denna kostnadsfria informationsöverföringsmaskin som kallas Internet är så stora att det privilegium (monopol) som informationsskaparen tilldelas av staten bör luckras upp. Kanske rejält. Det är vad många toppekonomer anser. Årets nobelpristagare i ekonomi till exempel. Upphovsrätten uppstod för att uppmuntra tryckande och spridande av böcker. I USA delade kongressen ut copyrightprivilegiet i 14 år från början. I 14 år hade man exklusiv rätt att sprida ett verk. Sedan var det fritt fram för alla. Precis som det är fritt fram att framföra en konsert av Mozart utan att be om lov eller betala pengar till eventuella arvingar. Denna ensamrätt har utökats enormt och är kontraproduktiv i den nya världen. Den skadar. Så som den är utformad.

En diskussion som rör ombalanseringen av den upphovsrätt som skapades för att på ett samhällseffektivt sätt uppmuntra tryckande av böcker måste till nu. Resultaten från ekonomisk-teoretiska modeller tyder på att ombalanseringen bör vara stor: Fördelarna av informationsspridningen är så stora att "skyddet" bör vara mycket svagare när vi går in i den nya digitala världen.

Det är inte de moderata ledamöterna som underminerar upphovsrätten. Det är Horace Engdahl och hans intellektuella kollaps. Han har uppenbarligen inte ens förstått att det finns en seriös fråga bakom detta med fildelning, internet, informationsspridning och informationsskapande. Han stannar på lekskolenivå och tror att information kan ägas. Det kan den inte. När den väl har släppts ut finns den. I människors hjärnor. Bara genom att ta död på Människan kan Horace uppnå det han vill.

Det finns inget självklart i hur upphovsrätten skall se ut. Hur länge skall den gälla? För vilken typ av spridning skall den gälla? Man skulle kunna säga att: "Lyrik får framföras fritt av vem som helst i barer och på caféer samt publiceras på webbsidor men upphovsmannen har ensamrätt att trycka den och detta under 25 år från att dikten skrevs. Lyrik får också fritt framföras på alla platser i länder som har kvinnliga monarker samt i länder där minst 5.000 människor dött i en tsunami de senaste tio åren .". Kanske inte en helt begriplig upphovsrätt men fullt möjlig. Hur skall den se ut i den nya nätvärlden? Så länge inte Horace Engdahl och andra ointellektuella personer förstår att de frågorna måste diskuteras kommer upphovsrättens fundament att undermineras. Det är just personer som den ointellektuelle Horace Engdahl som hotar upphovsrätten.

Tillbaks till biblioteket, Horace! Eller ge dig ut på nätet. Mycket av de insikter jag förmedlar finns där. De är fria att ta del av. Du kan ju börja med att läsa mina 263 artiklar här på bloggen. Många av dem handlar om de här frågorna. Och i dem finns en massa länkar till andra bloggar och tänkare och sajter. Nätet är stort!

Länkar till debatten:

Expressen 2008-01-03: "Sju moderata riksdagsmän trotsar partipiskan: Att fildela är en rättighet", (Karl Sigfrid. Margareta Cederfelt. Ulf Berg. Lena Asplund. Staffan Appelros. Lisbeth Grönfeldt Bergman. Göran Montan, Riksdagsledamöter (m)).

Expressen 2008-01-05: "M först med att förstå fildelning", Anders Mildner.

Expressen 2008-01-06: "Har moderaterna blivit ett piratparti?", (Horace Engdahl, Svenska Akademien, Joakim Hansson, filmproducent, Filmfolket, Eric Broberg, filmdistributör, Filmfolket, Kristina Ahlinder, Svenska Förläggareföreningen, Per Strömbäck, Dataspelsbranschen, Lars Gustafsson, Svenska ifpi, Jonas Modig, Federation of European Publishers).

Expressen 2008-01-07, "Horace försöker med en 300 år gammal lögn", (Rick Falkvinge partiledare för Piratpartiet).

Expressen 2007-01-08: "Moderaternas fildelnings-revolution sprider sig" (Karl Sigfrid, Margareta Cederfelt, Ulf Berg, Lena Asplund, Staffan Appelros, Lisbeth Grönfeldt Bergman, Göran Montan, Jeppe Johnsson, Marie Weibull Kornias, Finn Bengtsson, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, Sven Yngve Persson, Anders Hansson, Riksdagsledamöter (m)).

Sydsvenskan 2008-01-05: "Sverige efter i kampen mot nätpiraterna", (Mats Johansson, Hans Wallmark, Riksdagsledamöter (m))

Länstidningen Östersund 2008-01-07 Ledare: "Tekniksprånget inget alibi", (Kalle Olsson).

Norrbottens-Kuriren 2008-01-07 Ledare: "Moderata pirater".

SvD 2008-01-08 Ledare: "Vi vill varken ha sjöröveri eller 1984".

DN 2008-01-05 Ledare: "Ännu en återvändsgränd i jakten på illegal fildelning", (Johannes Åman).

Smålandsposten 2008-01-06 Ledare: "Att göra rätt för sig", (Marcus Svensson).

Hallands Nyheter 2008-01-07 Ledare: "Stoppa förslagen om internetövervakning" (Yngve Sunesson).

Göteborgs-Posten 2008-01-07 Ledare: "Lurar staten i luren?"

Dala-Demokraten 2008-01-05: "Vill du tillåta fildelning?", Intervju med polisen Ulf Berg (m) som undertecknare av fildelningsupproret, (Kerstin Eriksson).

Läs också "Säpos expert blev fildelarnas vän" där Linus Larsson på Computer Sweden skriver om André Rickardsson.

Läs även "Stjäl inte våra skämt!", debattartikel i Aftonbladet av en ståuppkomiker där hon ringer och skäller när någon drar en punchline som hon har hittat på och alltså anser att hon "äger".

Äh, nu drog jag iväg och bloggpostningen tog alldeles för lång tid i alla fall. Helvete!!

Moderaternas fildelningsförslag: Långfilmens död?

Tänk om långfilmen var en kulturell uttrycksform som hade sin storhetstid under 1900-talet. Det är inte omöjligt att så är fallet. Operan hade sin storhetstid. Det mesta som sätts upp idag är verk som skrevs för länge sedan. Endast med enorm skattefinansiering spelas opera i Sverige idag. Samma sak med nästan all teater.

Detta slår mig när jag lyssnar till debatten i Studio Ett mellan moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid, som ju vill legalisera fildelning för personligt bruk, och Joakim Hansson, filmproducent och manusförfattare. Programmet finns i 30-dagarsarkivet och som podradio: Första punkten kl 16 fredag 4 januari 2008.

Den förväntade punkten kom upp direkt från en arg "upphovsman": Vi måste ha rätt att få betalt för vårt arbete, tyckte Hansson. Ja, herregud, vem vill inte ha betalt för något roligt arbete?

Sigfrid svarade som det anstår en frimarknadsekonom: Han ser upphovsmän som vilka företagare som helst. Då gäller det att dels "skapa ett värde" och dels att "ha en betalningsmodell för den tid vi lever i".

Hansson dabbade sig genom att anse att det inte är fel att vanligt folk laddar ned. Det är de som laddar upp som är skurkarna (!). He he ... lika mycket laddas ned som laddas upp. Det handlar om filöverföring. Och vad gäller BitTorrent gör man båda sakerna samtidigt. Dessutom är det ofta så att "leechers" inte tolereras på nätet, dvs folk som bara försöker ladda ned utan att bidra. Nåväl, lyssna gärna på programmet!

Visst! Den nya tekniken kan komma att leda till riktigt brutala omställningar för en del. Inkomstfördelningen kan bli väldigt annorlunda jämfört med idag. Enorma produktionskostnader kanske inte KAN tjänas igen i framtiden. Filmbranschen kanske måste sluta betala 20 miljoner dollar till en skådespelare i Hollywood för en film. Filmskådisar kanske blir avlönade som teaterskådisar idag. Digitala effekter kanske kommer att adderas till filmer i hangarer i Inre Mongoliet där lågavlönade kineser sitter dag och natt - ungefär som i textilfabrikerna - medan viss ny teknikutveckling sker i Kalifornien?

Den riktigt påkostade långfilmen kanske var en kulturell uttrycksform som hade en storhetstid under 1900-talet då filmkameror var stora monster som kostade en förmögenhet och då film framkallades kemiskt och då ett fåtal stjärnor kunde lanseras och dominera ett fåtal mediekanaler? Långfilmen kanske tillhörde en tid då kopior av film var mycket dyrt att göra och en enorm logistisk apparat drogs igång varje gång man skulle skeppa iväg 2000 samtidiga uppsättningar av enorma filmrullar till biosalonger runt hela USA för en simultan jättepremiär där man räknade antalet "dukar"?

Själv tycker jag om att se film. Så om den försvinner kommer jag inte att applådera. Men livet handlar om tid. Vad man lägger tid på. Och vi kommer att hitta på andra fantastiska sätt att fördriva tiden. Nyss satt jag ett par hela kvällar med min polare Tom i Berlin och zoomade in på konstiga ställen på jorden genom Google Earth på en stor plasmaskärm. Där folk själva kan lägga in foton i varje gathörn på jorden. Och det gör de!

Jag ber att få citera Copyriot som tagit upp sådana tankar våren 2006:

"Vasmåleri, fresker och trädgårdskonst har alla vid olika tider betraktats som sköna konster av stor betydelse, men senare förskjutits till en mer marginell roll – samtidigt som andra visuella uttryck tagit vid. Det är mycket möjligt att standardformatet långfilm, om några decennier, kommer att beskrivas som en i huvudsak historisk konstform, vars guldålder var 1900-talet. Kanske är den stora händelsen inte biografens död utan långfilmens död?"

Jag har en hel del på mitt samvete som väl är okänt för dem som bara känner mig som fildelnings- och övervakningsdebattör.

Jag skrev en rapport för Timbro 1994 med titeln Teater - en döende konstform?. Den inkluderades i en bok (antologi) från Timbro året efter och fick ny titel: Teaterns triumf eller kulturpolitikens kris? Boken fick namnet "Bästa Margot" och riktade sig till Margot Wallström som då var kulturminister och står kanske att finna på biblioteket under Carl Rudbeck (red). Jag vill minnas att någon recensent ansåg att mitt bidrag bara dög till dasspapper, vilket jag tog som ett bevis på att jag hade rätt. Min rapport användes sedan på Handelshögskolan i en kurs i kulturekonomi.

Det är litet lustigt att se författarlistan i boken nu eftersom två av de åtta blev statsråd: Anders E Borg, numera finansminister, skrev om filmpolitik medan Cecilia Stegö-Chiló, kortvarig kulturminister, skrev om den svenska medieeliten och samhällsjournalisterna.

Jag visade i min uppsats hur kulturella uttrycksformer kommer och går som ett resultat av teknisk utveckling och dess inverkan på priser och de nya substitut för gamla uttrycksformer som dyker upp som resultat av detta. Och att det i slutänden påverkar vad vi lägger vår begränsade tid på. Och jag hävdade att teater var ekonomisk-teknologiskt museal och hade kommit att bli ett producentintresse och inte ett konsumentintresse. Många vill kunna försörja sig på teater men få vill betala det som krävs för att det skall gå runt. Det hela illustrerades alltså med en massa siffror från den svenska teatern.

I samband med publicerandet av rapporten gav Timbro en kulturfrukost där jag debatterade mot chefen för Kungliga Dramatiska Teatern, Lars Löfgren. Han hade tagit med sig en massa skådisar från Dramaten och jag blev beskylld för att ha ett fascistiskt synsätt av Monica Nielsen har jag för mig. Tja, kulturdarwinistiskt kanske man skulle kunna kalla det. Bibi Andersson kom dock fram efteråt och tyckte att de frågor jag väckte var intressanta. Det var de. Och det är de fortfarande. Ännu intressantare idag!

Jag spekulerade faktiskt litet om framtidens kultur också. Nätet kom in där förstås men fildelning eller digital masskopiering av film och musik hade jag ingen tanke på. Det var ju våren 1994 trots allt.

Mer om moderaterata fildelningsrevoltörerna: SvD, DN, Computer Sweden.

P.S. Läs Isobel Hadley-Kamptz ledarartikel i Expressen igår om övervaknings- och filtreringssamhället! Kommentar på hennes egen blogg.

P.P.S. Läs även Anders Mildners inlägg i fildelningsfrågan i Expressen. Där går han på offensiven mot nöjesindustrins expansion in i vår privata kommunikation. Han refererar till Eudoxas nätverkskarta över svenska riksdagen. Den är intressant, främst för att Socialdemokraterna är Riksdagens extremt isolationistiska parti. Både (v) och (mp) har närmare kontakt med alliansen än med (s).

Det rena mjölets terror

Ni vet den där frasen från beskäftiga småpåvar: "Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta". Jag har i kommentarer till olika tidningsartiklar om övervakningssamhället till och med sett folk som säger att staten gärna får montera in mikrofoner i väggarna på deras hem och avlyssna all deras internettrafik och spela in rubbet eftersom de är hederliga människor. Det må så vara, även om de nog inte inser att polisen då skulle kunna stolpa in och gå rakt in i deras fildelande tonårsdotters rum och beslagta datorn och ge familjen ett helvete i något år framåt med förhör, rättegångar och böter och kanske skadeståndsprocesser.

Men mjölpåvarna missar det viktigaste: Allmänintresset. Jag skriver en artikel i Göteborgs-Posten om detta idag. Ett samhälle där staten avlyssnar och registrerar allt vi gör är inte demokratiskt robust i längden. Ett sådant samhälle kommer att degenerera till något mer totalitärt och obehagligt där folk börjar tänka sig för åtskilliga gånger så fort de gör eller säger något. En typ av självcensur som vingklipper oss. Vi kommer att leva partiella liv. Men väl så viktigt: Kommunikationens integritet är en del av en demokratisk infrastruktur som fria samhällen behöver. Precis som vi har val med allmän rösträtt och yttrandefrihet behöver vi också fri åsiktsbildning, fri kommunikation och frånvaron av en stat som har hållhakar på varje medborgare. Så att staten inte kan klampa in i det där tonårsrummet och trakassera utvalda familjer, exempelvis oppositionspolitiker. Så att den inte kan klampa in hos den chefredaktör på en stor dagstidning som delar en joint med andra journalister runt TV-soffan på den privata festen. För det gör nämligen redaktören.

En kommentar till min artikel i Expressen för någon månad sedan lyder:

"Undrar över vad Oscar Swartz har för koppling till den undre världen. Han verkar ha svårt att förstå att den allt mer grova brottsligheten kan slå sönder den demokrati som vi under lång tid värnat om. Som bloggare och skribent vore det väl mera på sin plats att han uppmuntrar Bodström med flera som redan förstått behovet av att ge våra poliser all den hjälp som dom behöver för att återinföra lag och ordning samt slå sönder ligor som utbreder sig allt mer både internationellt och nationellt."

Sorry! Denna person har inte förstått mycket. De där verktygen mot grov brottslighet finns redan. Problemet är att mjölpåvar och populistiska politiker vill Disneyfiera oss alla och böja oss till att bli Ken- och Barbiedockor med en slät bulle i grenen och absolut inte leva sådana här liv. Liv som inte alla vill leva. Men det fina med fria samhällen är att vi faktiskt skall kunna välja hur vi lever så länge vi inte skadar andra människor. Med reservation för att friheten också kräver en viss stryktålighet hos medborgarna.

En fantastisk vision av en "perfekt" värld finns i riktigt riktigt roliga filmen The Stepford Wives som jag såg under julen. På en köpt DVD. När priserna för en film på DVD kommer ned till 49 kronor (Filmen finns just nu på rea hos Ginza) snackar vi business! Slutsatsen av den filmen är att fullkornsmjöl är nyttigare. Och godare. Dessutom gillar jag att maktperspektivet inte är rent. Är det män eller kvinnor som har makten egentligen. Eller båda?

En annan film som kan köpas för 99 kronor på Ginza nu är De Andras Liv. Tyvärr lär väl inte övervakningsskeptikerna se den. Det borde de. Alla blir tagna av denna skildring av Östtyskland efter kriget och deras legendariska Stasi. Den fick en Oscar för bästa utländska film. (Ja, jag får några få kronor i kickback om någon köper filmerna jag länkar till).

För övrigt kan jag rekommendera Ekots lördagsintervju idag med Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg idag (intervjuad av den vanlige lördagsintervjuaren Tomas Ramberg). Den handlar mest om de här frågorna. Jag konstaterar att "mitt" ord Bodströmsamhället användes i intervjun. Finns som podradio men sänds också i repris i kväll 29 december 2007 kl 19 i P1.

Min artikel i GP ingår förresten i en miniserie om övervakningssamhället. Tidigare inlägg finns här: Pär Ström och Lena Klasén. Och ett par till kommer. Det är dags att säga nej till det rena mjölets terror. Den kan sabotera både våra egna liv och det fria, demokratiska samhällets framtid.