Oscar Swartz :: Texplorer

Stockholmsprogrammet - Kriminella internetleverantörer

Om jag vore i Stockholm skulle jag gått på två manifestationer den här veckan.

Hax skriver om varför man bör demonstrera i morgon. "Vad det handlar om på onsdag är alltså att vi säger: Vi ser er! Vi vet vad ni har i kikaren! Och vi tycker inte om det!"

Många grupper är med och arrangerar manifestationen i Humlegården onsdag 15 juli kl 17, t.ex. Piratpartiet och Nätverket Svart Måndag. Vänsterns Ali Esbati uppmanar också.

Jag kikade i det dokument om Stockholmsprogrammet som justitiedepartementet refererade Camilla Lindberg till: "MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET: Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst - Större frihet i en säkrare omvärld". Laddas ned här [PDF]. Många andra har kommenterat (Calandrella, Amelia Andersdotter, Opassande) och jag gör några punktobservationer.

Eftersom jag grundade internetoperatören Bahnhof en gång i tiden slås jag av följande mening:

"en aktiv politik för internationellt samarbete nödvändig för att man ska kunna införa mekanismer för indragning av kriminella internetleverantörers IP-adresser och underlätta en snabb nerstängning av webbplatser utanför Europa"

Uppriktigt sagt har jag aldrig tidigare hört glunkas om någonting i den riktningen - och jag har följt de här frågorna länge. Vad menar man med "kriminella internetleverantörer"? Det finns ju direktiv och lagar som är till för att skydda operatörer från ansvar för vad deras kunder håller på med, just för att vi inte på enkelt vis skall hindra fri kommunikation och yttrandefrihet.

Det finns förstås aktörer som vill ge sig på leverantörerna på olika vis: Upphovsrättsindustrin exempelvis brukar ju uttala sig om bredbandsoperatörer som kriminella hälare när vanligt folk använder deras ledningar till att fildela material mellan sig. Man vill ju också införa filtrering av material så att vi inte skall komma åt allt som publiceras på nätet. Men uppfinningsrikedomen tycks inte ha några gränser. Nu är den på kinesisk nivå.

Det finns alltså i världen fem stycken RIR:er (Regional Internet Registry) som delar ut serier av IP-adresser till bl.a. Internetleverantörer. I Europa har vi RIPE NCC, baserad i Amsterdam. Det är grunden för att adresseringen skall fungera på nätet och att trafiken skall hitta rätt. Tydligen vill man kunna dra tillbaks nummerserier som delats ut för "kriminella leverantörer". Man kan ju göra tankeexperimentet att den operatör som huserar exempelvis The Pirate Bay helt enkelt skall kunna få sina IP-nummer indragna och att hela deras nät då slutar fungera för att man anser leverantören "kriminell". Detta måste vi verkligen hålla ögonen på.

EU skall givetvis ta tag i piraterna. Man skriver om förfalskning, vilket inkluderar piratkopiering. Där säger man sig vilja "bidra till att förstärka det internationella regelverket, för att på ett effektivare sätt kunna bekämpa dessa former av ekonomisk brottslighet, och stödja partnerländernas kapacitet på detta område". Se upp!!

I övrigt talar man i Stockholmsprogrammet förstås en hel del om hotet från pedofilerna och terroristerna, alltså det jag tar upp i min rapport Alternativ till Bodströmsamhället.

Man vill ha mer övervakning och avlyssning för att upptäcka terrorism i förväg utan att egentligen gå in på utrikespolitiska orsaker till varför den finns: "Utnyttjandet av Internet för terrorismändamål måste övervakas mer intensivt, bland annat genom att förstärka de övervakande myndigheternas operativa kapacitet."

Piratpartiets Christian Engström mötte justitieminister Beatrice Ask (m) i TV4 Nyhetsmorgon igår. Klippet kan ses nedan. Hon hävdade att FRA ju inte har något med detta att göra. Verkligen? En av poängerna med FRA är ju just det där som nämns i meningen ovan. Även om det sorterar under Försvarsdepartementet lär deras information vara föremål för utbyte mellan länder.

Rick Falkvinge sammanfattade TV-debatten: "Beatrice Ask satt och sade att nej, så är det inte alls, och dessutom måste man komma åt barnporr, terrorism, barnporr och barnporr." Ja! Beatrice Ask (m) är i inslaget värsta sortens populist som svänger sig med de simplaste känsloargumenten.

Jag ringde upp hennes pressekreterare Martin Valfridsson och bad om referenser till varifrån hon fått två av de saker hon påstår i debatten och som hon använder som riktigt tunga argument för stärkt statlig kontroll över kommunikationen.

Hon talar om 1500 sajter med barnpornografi. Eftersom jag och andra bloggare ju för två år sedan gick igenom det svenska barnporrfiltret och sett att det till stor del är bluff undrar man ju om hon vet vad hon talar om. Valfridsson säger att informationen kommer från sid 5 i den länkade PDF:en ovan där EU-kommissionen påstår: "It-brottsligheten är till sin natur internationell, och dessutom på stadig uppgång. Bara under 2008 upptäcktes cirka 1 500 kommersiella eller icke-kommersiella webbplatser med barnpornografiskt innehåll."

Nu vet ju alla mina läsare att "barnporr" ofta innebär påklädda eller lättklädda underåriga modeller i poser som kan verka provocerande men inte är olagliga, ofta hyfsat konstnärliga bilder. "Barnporr" är ofta också sajter med manga och tecknade bilder som är fullkomligt lagliga i många länder, exempelvis två av världens stora demokratier, USA och Japan, samt kanske i Sverige också (även om vår lagtext obegripligen nog indikerar att tecknade bilder kan vara förbjudna att inneha eller rita, men vad som definieras som pornografi i det sammanhanget har inte prövats). Slutligen skiljer sig definitionen av barnporr åt mellan länder men allt fler definierar det som nakenbilder av personer under 18 år, vilket innebär att stora delar av framtidens människor kommer att vara kriminella. Ungdomar tar nämligen bilder av sig själva och sina sexuella partners med mobilkameror idag. Läs gärna min artikel "Make War - Not Love!" för litet perspektiv.

Hur som helst, dunderpopulisten Beatrice Ask (m) kan inte hålla sig från att göra ett litet privat tillägg till den där (med stor sannolikhet inflaterade och intetsägande) siffran från kommissionen. Hon säger att det finns "1500 sajter med barnpornografi: övergrepp på små barn!". Så, varifrån får hon detta? Övergrepp på små barn kan givetvis förekomma på bild men sådana byts av allt att döma främst på privata vis i slutna nätverk. De läggs inte ut på webben mer än möjligen som några frontbilder för kreditkortsbedrägerier. Problemet är ju att alla organisationer och myndigheter som svänger sig med siffror vägrar låta medborgarna granska deras listor med påstådd barnporr. Den medborgargranskning som gjordes från läckta filterlistor för två år sedan visade att listan inte alls var vad den utgav sig för att vara.

Jag frågade också Valfridsson om det andra stora problem som Beatrice Ask (m) hävdade vi måste fås bukt med: "Trafficking av små barn för att använda för sex eller arbete eller annat". Jag undrade varifrån uppgiften kom och vilken omfattning detta problem har och hur många "små barn" som har människohandlats för att användas för sex. Valfridsson kunde inte svara men sa ungefär att det förstår man ju att så kan det vara. Han lovade dock försöka ta reda på det. Tro't den som vill.

Valfridsson själv klagade i stället på osanningar han anser sprids. Expressens ledarsida idag är helt osann menade han. Svart Måndags Facebooksajt tyder på att de inte har läst några dokument alls.

Förutom den redan länkade PDF:en finns rapporten från Framtidsgruppen. Freedom, Security, Privacy – European Home Affairs in an open world [PDF] som enligt alltid informerade Mark Klamberg stakar ut programmet. Och läser man dessa två dokument finns inte många av de detaljpunkter med som t.ex. Svart Måndag tar upp. Däremot vet vi ju att sådana tankar och förslag har diskuterats och cirkulerar i EU. Och desutom är de där dokumenten ganska generella och om man är misstänksam mot maktelitisterna i politiken behövs inte mycket övertolkning för att inse att det där kan bli resultatet. Aftonbladet skriver en lågmäldare ledare om saken.
Werebuild.eu Wiki om Stockholmsprogrammet.

Med demonstrationer mot Stockholmsprogrammet vill folk alltså säga att ni har ögonen på er.

Beatrice Ask (m) tog även upp knarket som gör att vi självklart måste låta staten kontrollera nätet och rättsväsendet få mer makt.

Vilket leder mig till manifestation nummer två. Söndag 19 juli Lördag 18 juli kl 16:20 i Rålambshovsparken går Stockholm Smokefest av stapeln. Ett bra initiativ tycker jag där man vill ifrågasätta bl.a. Sveriges drogpolitik.

Om ni bara följer en länk i denna postning uppmanar jag er att läsa gamle journalisträven Bobo Karlssons artikel i Affärsvärlden om De nya drogrealisterna som står i motsats till The War on Drugs som är "en politik som är ett såväl mänskligt som ekonomiskt vansinne". Om ni följer en länk till kan ni lyssna till detta Sveriges Radio P1 Kaliber radioprogram som tar en titt på Dödsdrogen som ligger bakom en stor del av alla våldsbrott. Mycket lyssningsvärt.

Jag kan förresten inte nog rekommendera Bobo Karlssons färska bok Urban Safari: 12 storstäder av Bobo Karlsson. Han är ju en mästare på att fånga själen i storstäder. Den urbana friheten står högt i kurs hos Bobo och kan få vem som helst att vilja ge sig iväg på upptäcktsfärd. Läs recensioner i DN, GP.

Och givetvis: Eftersom jag gått ut med att jag funderar på att söka förtroende för att kandidera för Piratpartiet (som växer explosivt) till Riksdagen nästa år. Mina tanker om drogpolitik är mina egna. Det är inte partiets ståndpunkt.

Journalister - bra eller anus?

I Almedalen går man ju på en rad seminarier och träffar mycket folk. Piraterna har satt upphovsrätten på dagordningen. 15 upphovsrättsorganisationer ordnade en ambitiös seminarieserie med titeln Upphovsrätt, yttrandefrihet, mångfald [PDF]. De ville visa att "upphovsrätten är en nödvändighet för kulturens fortlevnad, för fri debatt och opinionsbildning, för utbildning och journalistik, för ett fritt demokratiskt samhälle". Man skriver också fullkomliga obegripligheter som att "Alla kulturverksamma ... ska kunna verka verka och försörja sig på sina yrken"! Que ??? Vad menar man?

Introduktionsseminariet överraskade delvis.

Dels talade Dick Harrison, historieprofessorn och den kände antipiraten. Hans föredrag var förutsägbart: Han förutspådde katastrof för kulturens och kunskapens framtid förstås, där eventuella kreatörer blir beroende av mecenater och "furstar" som beställer verk av dem på sina egna villkor. Fritt skapande blir omöjligt om marknaden undergrävs.

Jag nöjer mig med att konstatera att Harrison hade missförstått både marknaden och exemplaret som värdebärare.

Journalistförbundets Agneta Lindblom Hulthén förbluffade dock. Piratpubliken skruvade på sig när hon tog upp det där exemplet med Arboga-bilderna. Händelsen framstår mer och mer som en vattendelare där konservativa maktelitister hamnar på ena sidan och den kommunikationspositiva demokratirörelsen på den andra. Jonas Gardell har använt exemplet på reaktionärt vis, Hanne Kjöller har gjort det, och nu då Journalistförbundet.

Lindblom Hulthén menade att vanligt folk på nätet nu förstör världen för de riktiga journalisterna. Genom att någon spred obduktionsbilder från Arbogafallet via The Pirate Bay kommer politikerna att få panik och införa lagar som är dåliga för journalister, hävdade hon.

Almedalspubliken ställde frågor om hon inte såg någon möjlighet för andra toilkningar eller delad skuld i så fall.

En medlem av allmänheten hade alltså begärt ut förundersökningen från rätten eftersom fallet diskuterades vilt på ett community på nätet och man själv ville kunna kolla fakta i målet och inte bara läsa andrahandsrapporter i media. I materialet fanns även medicinska bilder från obduktionen av de mördade barnen. För att alla diskuterande skulle kunna ta del av materialet fildelade personen materialet via The Pirate Bay. Mycket få personer visste att materialet fanns eller tog del av det. TV4 och gammelmedia slog plötsligt upp jätterubriker om att obduktionsbilder fildelades via TPB. Tusentals människor rusade nu dit för att gotta sig på sensationsvis, snarare än att diskutera kriminalfall som de ursprungliga personerna gjort.

Publiken (många från Piratpartiet) undrade då om man kunde fördela skulden:

1. Advokat eller förundersökningsledare som inte begärt bilder hemligstämplade?
   
2. Person ur allmänheten som bara hämtat ut ett offentligt dokument och delat med sig till en liten grupp?
   
3. Gammelmedia som gör skandal av det hela och säljer annonser och tjänar på klick och får folk att rusa dit?
   

Visst, Agneta Linbldom Hulthén är ordförande för ett fackförbund som har intresse av att upprätthålla journalisternas elit-status. Men hennes svar var så benhårt att man baxnade. Det fanns bara en skurk och odåga här: Allmänheten. Allmänheten förstör för journalisterna. Men TV4 och de andra då? "NEJ!! Detta är ju vårt jobb! Vi skall rapportera om sådant". Senare sprang jag in i henne på Stora Torget i Visby helt själv och undrade då om det verkligen var så enkelt. Det var det: "Vi gör ju bara vårt jobb, så enkelt är det förstår du!". Yttradefrihet var inte ens ett problem här.

Sorry, det förstår jag inte alls. Och jag förstår inte varför "journalister" är speciellt viktiga egentligen.

Jag ber att få citera ur min egen artikel den 25 maj 2008 om vad Lindblom Hulthéns gäng ägnade sig åt samtidigt som både källskydd och fri kommunikation avskaffades i Sverige:

"Är det bombsäkert att båda kvällstidningarna tjänar på att toppa med en artificiell schlagersångerska som ser ut som ett skadskjutet UFO och köra ett dussin artiklar om henne samma dag och skicka journalister som svassar runt henne när hon ställer in en show i Tirana eftersom ingen dök upp? Jag är inte säker på att svenskarna är så infantila egentligen. Det kan lika gärna vara medierna som infantiliserar folket"

Det handlade om Charlotte Perelli. Nej, om den professionella journalistkåren reduceras med 80 % så att bara riktiga journalister och grävare och reportrar återstår klarar vi oss förmodligen bra egentligen vad gäller de funktioner journalistförbundet helst talar om. För sanningen är ju att mycket av vad journalister sysslar med är entertainment, PR, dumheter, trams, tarvligheter. Jag inser att det inte är journalisternas "fel", det finns en ekonomisk verklighet. Men granskningen är inte så stor egentligen och bloggosfären leder den vad gäller nätnära frågor.

Läs Kjell Häglunds eminenta artikel i Axess om en del "äkta" journalisters hat mot det nya. Ett smakprov ur en väldigt läsvärd text:

"Det är därför Jan Guillou med stagnerad kaxighet kan skriva krönikor om ”riktiga medier” kontra ”korkat nätskval” i en tidning som levererar Sveriges mest spekulativa webbmix av dokusåpasensationalism, våldsbrottsporr, rewritade amerikanska paparazzinotiser, pseudovetenskapligt hälsogeschäft, videosnuttar av blottade kändisbröst, lallande läsarbebisar och galna hockeyslagsmål".

Japp, så tragiskt är det.

Jag tar en kvällstidningsjournalist ur högen. Med fin bildbyline står hon där. Och undrar när polisen skall stoppa näthatet. Djupt och fint. Den enda blogg hon läser är Carolina Gynnings. Djupt och fint. Och Charlotte Perelli skriver att hon gillar just denna Aftonbladetjournalist väldigt mycket, "o skit va roligt vi hade" som hon uttrycker det. Man får anta att hon granskar Perelli och schlagerindustrin va? Journalisten själv hamnar lika ofta på vimmelbilder i andra tidningar som dem hon bevakar. Alltså, det är ju inget fel med att vara kändistjej som främst är intresserad av Stureplan och pälsjackor för 14.000 kronor. Det finns många tjejer som skriver ungefär den där typen av saker på sina bloggar. Skillnaden är att de inte får vara med i journalistförbundet medan den där krönikören får det - och kanske är det. Och skillnaden är att Agneta Lindblom Hulthén anser att speciella regler skall gälla för henne men inte för de andra. En är ju journalist, medan alla andra är pöbel som förstör för journalisten. Det finns en annan typ av yngre kvinnliga skribenter, kanske till och med journalister, i Aftonbladet också. Lisa Magnusson är läsvärd.

[P.S. Jag har inte fördjupat mig i Carolina Gynning och de påstådda hot hon utsätts för och därför säger sig lägga ned sin blogg. Men jag har inte direkt trott på att hon skulle privat ha blivit "hotad". Jag såg att Mymlan gav en annan bild av nätet på Newsmill. Nu idag verkar det som att Carolina Gynning i sin ofantliga narcissism är den som blir polisanmäld efter att förföljt och förtalat sina läsare. En grupp läsare som i artikeln sägs ha velat "motarbeta de ”osunda” budskap de menar att Carolina Gynning, 30, sprider genom sin blogg.
– Till 90 procent handlar det om en egofixering, mode och yta". Spy Bar-chefen Carl M Sundevall är ansvarig utgivare för den där bloggen men verkar ju inte ha uppfyllt kraven för detta. Han låter som Lindblom Hulthén: "Det här handlar om bloggarnas arbetsmiljö, de är väldigt utsatta". Blä!! Sundevall är egentligen en mycket kompetent person och litet ovanlig i nattklubbsvärlden eftersom han faktiskt har viss intellektualitet och faktiskt är journalist i grunden. Fast nu tycker han det är OK att hans egen anställda journalist Gynning trakasserar läsare när hon bli motsagd. Förresten har Expressen idag satt en journalist på att skriva om en f.d. dörrvakt på just Spy Bar som blir kär. Förut var det Linda Rosing, nu en TV-bonde (kvinnlig). Tack för grävandet - eller spridandet av PR-rykten från de inblandade! Ni gör ju bara ert jobb (?)]

Mikael Zackrisson på VA.se skrev klokt om Arbogabilderna.

Hax om Stockholmsprogrammet: Låt det inte ske i tysthet! Det blir manifestation den 15 juli mot det där Stockholmsprogrammet. Piratklanen deltar. Piratpartiet diskuterar just nu. Om de hamnar där eller har något eget event är nog inte klart tror jag.

Pirater som demokrater och annan sommarläsning

Ola Wong skriver i SvD från Kina om internetcensur och företag som Cisco och Google som anpassar sina produkter och tjänster till de krav som "The Great Firewall of China" ställer. Avslutande orden gäller även Sverige med tanke på alla de förslag som tas fram om generell övervakning och avlyssning (datalagringen, FRA): "För i slutändan är känslan att vara övervakad ett viktigare kontrollinstrument än någon teknisk finess."

Jag har tidigare rekommenderat Olas lilla guldklimp till bok, No I'm from Borås, där man får följa Kinas moderna historia genom hans farfars livshistoria genom krigsherrekaos, Mao, kulturrevolution och kapitalism. En liten pocketbok som nästan är gratis.

FRA-lagen kritiseras igen på DN Debatt men det känns litet lamt. En riksdagsledamot och tre andra allianspolitiker. Men där finns ingen grundläggande kritik mot att koppla in kablarna. De tar dock upp det där om Säpo som jag rapporterade om från Almedalen.

Nytt ord: "Telekupp". Verkar ha myntats av studenter i Honduras som lägger ut filmklipp på Youtube efter att militären tagit över och kontrollerar all gammelmedia i samband med sin kupp.

Jag brukar ju hävda att ordet "Pirat" kommer att ha en positiv konnotation inom kort. För många unga är det redan en bra sak att vara men en del tycker att Piratpartiet har ett hemskt namn. De kan läsa dagens understreckare i SvD med titeln Piraterna var demokrater före alla andra av Hans Ingvar Roth, professor i mänskliga rättigheter i Lund.

En liten tankeställare om läkemedelspatent kan man få av larmartikeln om antibiotikaresistens i SvD som gör att människor börjar dö igen i sjukdomar som varit kurerbara under många decennier. Ämnet skall tas upp under Sveriges ordförandeskap i EU:

"Ett stort problem är bristen på ny antibiotika. Utvecklingen har i stort sett stått stilla de senaste tio åren. Mellan 1930-talet och 1970-talet kom ett dussintal nya preparat och 2000 ytterligare några. Sedan var det stopp ...

Medicinskåpet börjar bli tomt. Läkemedelsföretagen är inte intresserade av att utveckla mediciner mot infektioner som är slutbehandlade inom en vecka. De satsar hellre på mer lönsamma mediciner mot kroniska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdom, diabetes eller depression. Det skulle behövas statliga pengar till mer forskning om antibiotika ...

Dilemmat är också att ny antibiotika aldrig kan bli en försäljningssuccé eftersom man vill begränsa användningen."

FRA-seminarium i Almedalen

Anders Danielsson, chef för Säpo, berättade vad de som följt med i FRA-såpan redan vet: Att den där 15-punktsöverenskommelsen som drevs fram av de upproriska folkpartikvinnorna gjorde att Polisväsendet inte skulle få tillgång till signalspaning.

Men som han påpekade är ju det en sanning med modifikation: Inom ramen för Försvarsunderrättelseverksamheten skall Säpo och Polisen inte ha tillgång till signalspaning. Men samtidigt tillsatte man en utredare som skulle föreslå om och hur de ändå skall få det. Det är alltså förre Säpo-chefen Anders Eriksson som utreder detta. Han som gjorde den beryktade utredningen SOU 2005:38. Det finns ingen analys i den, det är en önskelista från polisens sida. Han skall levererar utredningen den 23 juli och den kommer att föreslå att de får tillgång förstås. I princip berättade Anders Danielsson det på seminariet. SvD slår upp det som om om de har någon specialinfo, men det kommer från morgonens Almedalen-session.

Anders Danielsson sa också klart och tydligt att om han inte skulle få tillgång till signalspaning via kabel kommer han att gå till sina politiska uppdragsgivare och hota dem: Säpo kommer inte att kunna fullgöra sitt uppdrag. Vi kommer dessutom inte att leva upp till de internationella förpliktelser som åkommer stater internationellt, nämligen att skydda medborgarna. Han sa också att Säpo är en myndighet som kämpar för frihet och demokrati.

Annie Johansson (c) faller hela tiden i aktning hos mig. Hon framstår som en teflonpolitker av rang och sa leende saker som: "Jag är den första att säga att processen varit under all kritik". Det säger hon om hela hanteringen av FRA-frågan, den process hon själv varit inblandad i som riksdagsledamot. Hon är en len talare som skulle kunna framföra vilka drakoniska förslag som helst med ett Hollywoodleende.

Alice Åström (v) växer hela tiden. På frågan Vad skall vi göra? svarade hon kristallklart: Riv upp lagen, tillsätt en parlamentarisk utredning och börja från början!

Vi måste ha en stat som litar på myndigheter och Säpo, sa Säpochefen, annars ska vi sparka honom och alla anställda. Men det handlar ju inte om det. Eller det handlar delvis om det. Det handlar om hur ett system där myndigheterna har tillgång till all vår kommunikation. Hur utvecklas ett sådant system framåt i tiden och vad kommer det till slut att användas till, oavsett pappersspärrar för vad man får och inte får göra. Man talar om att i efterhand kontrollera att FRA har raderat precis den information som skall förstöras och inte sparat den. Man suckar inför naiviteten.

I publiken fanns en psykiater som hade blivit utsatt för hemlig telefonavlyssning. Man får väl gissa att det rörde en klient egentligen, någon förmodad brottsling. Han förklarade: "En känsla har nu kommit till mig som gör att jag alltid tänker på att uttrycka mig klart så att saker inte kan misstolkas om man konfronteras med saker man glömt men sagt för ett halvår sedan". Alltså en förändring av hela livet och beteendet. Åström talade om självcensuren som det stora hotet från generell avlyssning.

En brunbränd man i grå väst och hörsnäcka var där och bevakade. Förmodligen var Säpo-chefen själv skyddsobjektet.

Och som vanligt i Almedalen finns en tyckarkändisar i publiken: Isobel Hadley-Kamptz, Per Gudmundson. Piratpartister var där, se rapport från Richie, webbhackande. Majestatis Pluralis. Opassande från Almedalen. Seminariet kan tydligen ses på Bambuser. Hax om FRA i Almedalen (fast han är inte här).

Avslöjande dokument: Bryt sönder FRA!

Ni minns väl att Försvarets Radioanstalt har sin egen version av Personuppgiftslagen? Intensifier och Scaber Nestor och Christian Engström kan friska upp minnet. Och Mark Klamberg förstås för djupare analyser.

Jag ansåg förra hösten att det var speciellt märkligt att homosexuella ledamöter, bl.a. Fredrick Federley (c), röstade igenom den där lagen som bl.a. tillåter registrering av information om sexualliv. Man skall komma ihåg att den klubbades i skymundan, innan det stora FRA-upproret startade.

Jag fick då en förklaring från en insider som jag nu publicerar här för att jag anser den vara så intressant. Svaret gavs till åtskilliga journalister men jag har inte sett någon ta upp det.

"Effekten av den lag om personuppgiftsbehandling hos FRA (ofta kallad "FRA-PUL:en") som antogs 2007 blev inte att FRA fick ökade möjligheter att behandla känsliga personuppgifter om enskildas sexualliv. Tvärtom. Innan dess fanns nämligen ingen särskild lagreglering alls om hur FRA fick behandla personuppgifter. Det enda som fanns var en förordning som regeringen själv hade utfärdat 2001, och som regeringen alltså fritt kunde ändra i när den ville.

I den förordningen – som alltså gällde fram till den nya lag som togs 2007 – stod det att FRA inte får behandla uppgifter om en person enbart på grund av vad som är känt om hans eller hennes ”ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa ellers sexualliv”. Däremot kunde FRA behandla sådana känsliga personuppgifter om detta var ”nödvändigt” för att komplettera andra uppgifter om personen.

Vad blev då skillnaden med FRA-PUL:en som antogs 2007? Förutom att det nu är riksdagen som sätter upp regelverket (i stället för regeringen) minskas möjligheten till behandling av känsliga personuppgifter, eftersom villkoret ”nödvändigt” skärps till ”absolut nödvändigt”. I regeringens proposition framgår att uttrycket ska tolkas som liktydigt med den formulering om ”oundgängligen nödvändigt” som gäller inom t.ex. polisen.

Vän av ordning kan förstås fråga sig varför FRA ska tillåtas att hantera uppgifter om etnicitet, politiska åsikter, religion etc. i några som helst fall. Den motivering som använts är att det blir lite meningslöst för FRA att försöka skriva underrättelserapporter om t.ex. konfliktsituationen i Irak om man inte får namnge shiitiska och sunnitiska ledare (och därmed registrera deras religion). Förföljelse av oppositionella i en diktatur kan inte heller beskrivas utan att namnge enskilda dissidenter (vilket är att registrera deras politiska åsikt). Och så vidare.

Att sexualliv finns med i uppräkningen är mer kufiskt, men det har sin orsak i att den vanliga personuppgiftslagens lista över vad som räknas som känsliga personuppgifter har kopierats över till FRA-PUL:en. Då följde sexualliv med på köpet.

Om man vill kan man alltid täppa igen den luckan genom att stryka sexualliv från uppräkningen. Men effekten blir då att FRA förbjuds att skriva underrättelserapporter om att ”den kände människorättskämpen XX och andra homosexuella aktivister utsätts nu för ökade förföljelser från polisen” eller att ”i torsdags hängdes ungdomarna YY och ZZ anklagade för homosexualitet”. (Å andra sidan kan man förstås diskutera hur sannolikt det är att FRA skulle specialbevaka sådant när de skriver underrättelserapporter om ett visst land. Hittills finns inget som tyder på att de har gjort det ...)

Sedan har vi detta med att uppgifter kan lämnas vidare till annat land. Inte heller detta är någon nyhet med FRA-PUL:en, utan fanns med också i det tidigare regelverket. Både före och efter lagändringen finns ett absolut villkor att uppgifter som lämnas vidare inte får vara till ”skada för svenska intressen”.

En väsentlig förändring med den nya lagen är dock att det införs ett uttryckligt uppdrag för FRA att se till att ”personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in”. Om det finns risk för att ett annat land använder personuppgifter för att förfölja enskilda tillåter alltså inte lagen att personuppgifter lämnas dit. Fram till dess att FRA-PUL:en antogs 2007 fanns inga sådana uttryckliga spärrar i lag."

Notera att tjänstemannen nästan enbart ägnar sig åt lagtekniskt svammel och gömmer sig bakom en fasad av godhet (Vi reglerar sådant som inte var reglerat. Vi striktar upp, etc.). Som en snäll robot ifrågsätter han ingenting av de bredare frågorna kring FRA. Fast eftersom han är så hemmablind säger han ju ganska mycket om vad de ägnar sig åt på den dyra myndigheten. De där 900 personerna i den statliga avlyssningscentralen, där de skall samla in en kopia av och avlyssna och analysera svenska folkets kommunikation, sitter och skriver länderrapporter!

Det kan man ju göra. Frågan är vad avlyssning av hela svenska folkets internetkommunikation har med detta att göra. Det finns trots allt en massa organisationer och företag som samlar in och även publicerar information om förhållanden i andra länder. Man kan abonnera på länderrapporter från The Economist Intelligence Unit. Man kan läsa rapporter från Amnesty International, ögonvittnesskildringar från Läkare Utan Gränser, bloggar från studenter runt om i världen, från folk på fältet, från ambassadpersonal stationerad i landet, från USAID, SIDA. Världen är inte sluten. Det finns ett enormt informationsutbyte och en ofantlig massa öppna källor. Vad är marginalnyttan att samla in information genom generell massavlyssning av hela folket? Mycket ringa jämfört med summan av de där andra insamlingsmetoderna skulle jag gissa. Och vad är den demokratiska risken och det pris för beskärd frihet vi får betala genom att bli massavlyssnade av en statlig spionorganisation? Stor risk och högt pris. Det handlar om kommunikationsfrihet, en grund för alla andra friheter.

FRA bör slaktas och slimmas och endast syssla med militär signalspaning i luften.

Sammanställning och analys av öppna källor på nätet och utanför nätet får väl någon enhet på UD ägna sig åt. De kommer att behöva IT-stöd förstås och det kanske skall finnas en specialistfunktion för sådan scanning av det öppna nätet. Den bör byggas upp från grunden så att man slipper de där IT-spionerna på FRA som har en helt felaktig syn på det där med integritet och sin egen roll i det hela. Ett krav på rekrytering till den internetavdelningen skall vara att man inte arbetat på FRA.

Före detta FRA-tekniker kan bli spetstekniker på ESS, materialforskningsanläggningen i Lund. Där kommer de förmodligen att behöva en eller flera av världens kraftfullaste superdatorer, sådant som snubbarna på FRA är duktiga på.

---

Läs Falkvinges dystopi om vi inte säger stopp till figurer som Henrik Pontén, som nu gråter krokodiltårar i SvD när han attackerar Christian Engströms PP-förslag om integritetsdirektiv i EU. Det är alltså Pontén som är krokodilen. Han vill nedmontera yttrandefrihet, kommunikationsfrihet, posthemlighet, källskydd,

Frendo.se gräver i remmissvar och visar var Antipiratbyrån står i sitt svar på Polismetodutredningen: Förbjud kontantkort och anonym surfning, håll koll på alla individer och vad de gör på nätet, att registrera uppgifter för abonnemang räcker inte. Så, det är dessa värderingar Henrik Pontén står för. Gråt på, bara! Ni har väl sett Frendos (Per Agermans) Noteringar från övervakningssamhället 2005-2009 som kan laddas ned gratis och fildelas? 142 sidor. Sidvind kommenterar Pontén.

Josh lyckas med sin ironi som vanligt.

Damon Rasti klagar på att det inte finns många blattar bland Piratpartiets aktivister. Han verkar dock inse i kommentarerna att han faktiskt kan påverka det själv. Här är två tjejer som är mycket läsvärda och som skriver om varför de röstar Pirat: Lisa Magnusson och Linda Skugge. projO skriver om kluvna känslor samtidigt som det visar att folk med olika åsikter samlas i medborgarrättsrörelsen Piratpartiet.

En mycket läsvärd artikel om upphovsrätten publicerades på SvD Brännpunkt av Henrik Brändén, själv bl.a. läromedelsförfattare. The Pirate Bays slöe och sege och brottsdömde och slafsige tekniker Fredrik Neij nämner just den artikeln som en spark i baken så att han skall ta sig till ambassaden i Bangkok och lägga sin röst för Piratpartiet.

PP ligger nu på 8,2 % enligt SvD/Sifo. Piratpartiets Anna Troberg intervjuas av QX och säger att man siktar på att skicka tre ledamöter till EU-parlamentet. Jag tror på två men garderar med tre hellre än med en.

De andra partierna försöker nu desperat haka på Piratpartiet i kommunikationsfrihetsfrågor. Lita inte en sekund på dem. Det är på grund av dagens politiker vi har FRA-lagen, IPRED, en samhällsfarlig upphovsrätt, snart datalagring m.m. De spinner i knät på de lobbyister som Henrik Pontén sålt sig till.

Även Gudrun Schyman försöker attackera PP men blir tillrättavisad på ett mycket bra vis av Blogge Bloggelito, vars skrift om kriget mot porren i Kina också rekommenderas.

Johan Norberg röstar på Fjellner (m). Samtidigt som han hoppas att PP kommer in. Jag tycker de flesta jag känner och umgås med håller Piratpartiet på åtminstone andra plats, vare sig de egentligen röstar vänster eller borgerligt i vanliga fall. De står och väger mellan ett av gammelpartierna och Piraterna. Om inte annat: Missnöjesrösta!

Glöm inte FRA-föraktet: Dags att leverera!

Isobel Hadley-Kamptz, författaren och liberala ledarskribenten skriver idag i Expressen att hon inte glömmer:

"För ett knappt år sedan visste jag inte om jag någonsin kunde tänka mig att rösta igen. Det var dagen efter att riksdagen beslutat att göra statliga kopior på medborgarnas hela digitala liv. Alla utom en av de riksdagsledamöter som i vanliga fall talade vackert om frihet och integritet tryckte snällt på rätt knapp när husse viftade."

Isobel ingår nu i det svällande gänget som röstar Pirat och uppmanar andra att inte glömma, precis som Andreas Henriksson redan förutspått. Sveket måste få effekter som känns för överhetspolitikerna.

Glöm inte att svenska folket satt klistrat framför TV och webbsändningar den 17 juni 2008 för att se vad personerna i riksdagen skulle bestämma om "de andras liv", dvs våra liv.

Glöm inte moderaternas föraktfulla uttalande i SvD mot hela svenska folket när de skulle besluta vad som skulle hända med våra framtida liv: "Jag har goda förhoppningar om att det inte ska bli något strul. 349 ledamöter vill ut på grönbete så jag tror vi alla är måna om att få det här avklarat idag, inklusive oppositionen."

Återupplev känslorna runt vad som hände förra våren och ni inser att man inte kan ge sittande makthavarpartier förtroende. De vill ju permanent avskaffa våra mänskliga rättigheter.

Jag själv blir riktigt tagen när jag läser igenom mina egna bloggpostningar från förra våren. Den som tvekar om vaför man måste straffa sittande partier bör läsa i kronologisk ordning här. Deras föraktfulla svek mot oss alla framkommer på ett starkt vis måste jag säga:

• 2008-05-23
• 2008-05-25
• 2008-05-31
• 2008-06-02
• 2008-06-03
• 2008-06-03
• 2008-06-09
• 2008-06-10
• 2008-06-11
• 2008-06-12
• 2008-06-13
• 2008-06-13
• 2008-06-14
• 2008-06-16
• 2008-06-16
• 2008-06-17
• 2008-06-17
• 2008-06-17
• 2008-06-17
• 2008-06-17
• 2008-06-18
• 2008-06-18
• 2008-06-19

Glöm inte att man fick mess som detta, kl 04:38 en morgon från en Stockholms-DJ (kopierad från en av mina postningar ovan):

"Jag kom nyss hem efter lite skivspelande o klubbande på [clip ...]. Ville bara säga att i stort sett allt vi pratade om ikväll på krogen, vid sidan av fotbolls-EM, var FRA-lagen. Exakt ALLA mina vänner, bekanta och alla andra ute i Stockholmsnatten diskuterar detta nu. Folk som normalt inte ens bryr sig om att gå till valurnorna ens vars fjärde år. Den här frågan har engagerat folk på ett sätt som jag knappt kan minnas en politisk fråga gjort sen kanske Lasermannen/Ny Demokrati/rasism-eran för typ femton-sjutton år sen eller nåt. Det är vackert, och bara en sån sak som att mina slackervänner är peppade på att gå upp sju på morgonen och demonstrera utanför Riksdagen på onsdag, det är väl en seger om något."

Glöm inte talkörerna framför riksdagen när partipiskorna ven och man försökte prygla in opponenter i ledet för att alliansen skulle kunna leverera, som Sten Tolgfors sa (leverera till vem undrar jag!).

Det är dags för alla andra att leverera nu! En rejäl känga mot makten i form av en Piratpartiröst i EU-valet. Och givetvis till Riksdagen nästa år. Det måste in nytt folk i det där huset vi ser på bilden nedan, jag kanske själv söker Piratpartiets medlemmars förtroende för ett sådant uppdrag. Det känns lockande att ge sig in i getingboet själv:

Den här postningen kan också ses som en kommentar till Dagens Nyheters felaktiga syn på det här med nätet. De framförde ju tesen att FRA-upproret var planerat av en PR-byrå och drevs av toppstyrda avlönade skribeneter. I wish ... Puckon! Jag blev säkert intervjuad i uppåt två timmar av en av där journalisterna som skrev artikeln. Utan att hon verkar ha förstått något.

Den här författarkollegan som Anna Troberg skriver om borde läsa min postning här också och hela den där FRA-kronologin ovan så kanske han får svar på sin fråga:

"Fildelarkramarna och frihetsbloggarna är välfyllda med svallande tongångar. Piratpartiet har rekordtillströmning. Vi hör tongångar om “hotad frihet” och “demokratiska principer”. Ärligt talat alla fildelare, tror ni ens på det där själva?"

DAGS ATT LEVERERA!

Varför vi röstade Pirat - och Jonas gör en Liza

I förrgår röstade jag och tre vänner Pirat. Vän av ordning undrar kanske hur det gick till eftersom förtidsröstningen öppnar onsdag 20 maj. Jo, den gör ju det i Sverige.

I Berlin öppnade svenska ambassaden sin röstmottagning kl 12 söndag den 17 maj. Vi anlände några minuter senare. Som volontär placerade jag ut röstsedlar för Piratpartiet i ambassadens lilla röstbås.

PP måste ju själv bekosta upptryckning och distribution av valsedlar till vallokalerna. Man kan alltså hjälpa till och att ansvara för en vallokal genom denna sida. Titta gärna efter om ni behövs! PP:s användning av nätet i sin organisering är föredömlig. Utländska lokaler finns inte med där dock så jag begärde själv att få en bunt skickad med posten till Berlin.

Jonas Gardell gör bort sig i Sydsvenskan. Han uttalar sig om något han inte tänkt igenom när han attackerar möjligheten att vara anonym på nätet.

Visst, han har fått hot via nätet säger han. Det är beklagligt. Förr brukade folk skicka pappersbrev med utklippta klistrade bokstäver. Helt anonymt. Det krävs inte att man visar ID-kort innan man lägger ett brev på postlådan.

Jonas Gardell kan med fördel läsa min krönika i Computer Sweden idag om en resa jag nyss gjorde i gamla Östtyskland och fundera ett varv till. Ibland används DDR slentrianmässigt och yvigt när man kritiserar övervakning. Men jag fick på resan ett mycket konkret och rentav förbluffande bevis på hur det rent konkret kunde fungera.

Inte så olikt det scenario jag skisserade i min postning med titeln En latte? ID-kort, tack! Och tala in i blomvasen på bordet! som fick folk att galghumoristiskt le mitt i eländet.

Gardell verkar inte förstå att man i många samhällen fullkomligt skriker efter sätt att kommunicera anonymt, att folk i Kina använder anonymiseringsprogram som Tor och nu kanske OneSwarm för att ta sig igenom "The Great Firewall". Han kan ju läsa mitt reportage från Chaos Communications Conference i Berlin om just det kinesiska "problemet". Men hans förbud mot att vara anonym kanske bara skulle gälla vissa länder?

Att Bahnhof och Tele2 och andra inte okritiskt deltar i östtyskifieringen av samhället skall Gardell vara glad för. Och det är inget kryphål man hittat i IPRED-lagen, som tidningar påstått. Tvärtom är det så att en operatör idag enligt lagen INTE FÅR spara information om sina kunders kommunikation. Det har betraktats som lika grundläggande som posthemligheten i Sverige hittills. Den som vill läsa om hur man nu försöker vända 180 grader och i stället skall tvinga dem att lagra sådan information kan läsa min rapport Marschen mot Bodströmsamhället. Detta är den digitala motsvarigheten till den östtyska Husboken.

Gardells artikel är lika grund som Liza Marklunds krönikor men han har förklätt den till att se litet religiöst intellektuell ut. Copyriot och Jonas Andersson sätter Gardells kristna maktvilja i perspektiv. Till och med kristdemokratiske, konservative kommentatorn Dag Elfström tycks förstå nätet och den nya världen bättre än Gardell. Kanske beroende på att han inte behöver segla under falsk flagg.

För Gardells inlägg verkar inte ha som syfte att diskutera hot. Egentligen. Det är uppenbart att poängen tycks vara att värna om affärsmöjligheter för honom själv. Han vill bända nätet i en riktning som passar just honom men som innebär stark kontroll av och våld mot "pöbeln" i slutänden. Citat ur artikeln:

Det gör att en sajt som The Pirate Bay kan tillgängliggöra obduktionsbilder på de mördade barnen i Arboga och håna barnens far när han vädjar till dem att låta bli. ... Det gör att man utan att betala för sig kan tillgodogöra sig arbete som jag och andra författare och artister utfört, och ännu värre: utan att fråga oss om lov.

Det är ju riktigt pinsamt att ta upp de där barnen i Arboga. Bilder som placerats i offentligt tillgängligt materialav en åklagare. Medborgare som själva vill ta ställning till det uppmärksammade målet och bevisning begärde ut materialet och delar det mellan sig via The Pirate Bay. Via den sajten delar "pöbeln" broderskapligt med sig av uppåt två miljoner filer. När TV4 gör skandal av det hela och leder folk till just den fil som innehåller de där offentliga bilderna, ja då börjar de spridas i massupplaga förstås. Blogge Bloggelito och Piratpartiets EU-kandidat Christian Engström förklarade.

Det var ju gammelmedia som kapade åt sig en massa klick och gjorde pengar på fallet. Det är Jonas Gardells elitvärld som sprider Arbogabilder och profiterar på det. Den värld han är van att själv kunna kontrollera.

För Gardell verkar det förmodligen naturligt att han skall kunna tillgripa våld för att han kunna skall kunna sälja exemplar av verk på nätet. I själva verket är just detta onaturligt. Om man tar ett steg bakåt inser man att allt här i världen inte är möjligt. Inte heller är det önskvärt att göra det möjligt.

Digitala exemplar går emot både ekonomiska fundamenta (att försöka ta flera hundralappar för något som kostar noll att producera) och mänsklig natur (att vilja dela med sig till sina medmänniskor av sina upplevelser).

Visst vore det bekvämt för en låtskrivare att kunna montera upp en högtalare på ett hustak och sedan kräva att samhället jagar alla som passerar förbi för att de lyssnade på låten. Jämförelsen är inte exakt men inte heller så felaktig när man vet hur nätet och mänsklig natur fungerar. Folk delar material med varandra, provlyssnar lite, provtittar, förstör, samlar saker på hårddiskar men "konsumerar" aldrig verken, glömmer bort dem, raderar dem, laddar ned samma sak igen. Digital information är mer att jämföra med ljudvågor i luften än enskilt manifesterade "exemplar". Och produktionskostnaden av "exemplaren" är noll precis som för ljudet.

Är det rimligt att låtsas som om exemplar har något värde? "Verk" kan förstås ha ett värde och frågan är om och hur och vilka kreatörer av olika slag skall lyckas få in pengar för dem. Det finns många sätt. Exemplarförsäljning och upprätthållandet av den är dock knappast ett av dem och det bygger ett fullkomligt omänskligt samhälle. Helt i onödan. Kulturen flödar mer än någonsin nu. Produktion och spridning av musik och text och rörlig bild har aldrig varit större än nu.

Upphovsrätt, kommunikationsfrihet, statlig övervakning, anonymitet, demokrati, yttrandefrihet, allt detta hänger ihop. Vi är många som är väldigt oroade över att det digitala löftet om en bättre värld håller på att förbytas i något som kommer att utvecklas till ett DDR-liknande kontrollsystem av hela den digitala världen. Där vi tillbringar allt mer tid.

Det finns bara en sak att göra just nu och jag misstänker att just detta är orsaken till att en artikel som Gardells ser ljuset nu: Etablissemanget börjar skruva på sig när det visar sig att Piratpartiet inte handlar om tonåringar som vill lyssna gratis till Britney Spears. Camilla Lindberg (fp) träffar nog rätt i sin "hyllning" av Piratpartiet. I Berlin igår spände åldrarna på mig och mina Piratpartiröstande kamrater från 35 till 65 ungefär. Alla högt utbildade och kvalificerade människor inom fritt företagande och media.

Jag har ju nämnt Farmor Gun här flera gånger. Idag har DN en lång intervju med henne. Ett välkommet uppmärksammande av den nya tidens aktivism. Det är i människor som hon som vi har förklaringen bakom FRA-upproret. Inte i avlönade PR-insatser som DN har hävdat. Hoten haglar! Dags att agera!

Pirate Bay: Pirater som kan - eller inte?

Jag gjorde ett inlägg på min sällan använda engelskspråkiga blogg Global Texplorer. Med bilder. Det var ett svar på en negativ artikel hos The Register om The Pirate Bay, om mig och om WIRED. Det är den gamla nazistkonspirationen som får luft. Uppenbarligen citeras den där artikeln på andra ställen som någon sanning. Min kommentar med bilder kan läsas här på Global Texplorer.

Dessutom verkar finnas någon liten förbryllning hos en del över mina Pirate Bay-bilder som pryder en negativ artikel om The Pirate Bay hos WIRED. Den artikeln är en "editorial", alltså en ledare. Det är tidningen och sajten WIRED själv som kommenterar hela rättegången på osignerat ledarvis.

Min samlade rapportering för WIRED finns på den här sidan, inklusive rapporten från sista dagen som jag inte tror länkats direkt härifrån tidigare, om någon vill läsa.

Annars kan ju konstateras att gammelmakten verkar oroas av att "piratfrågorna" tas på allvar i Sverige. Att vi förmodligen har världens mest avancerade debatt och samtal om immaterialrätten i det digitala nätverkssamhället. Där medicinprofessorer röstar på Piratpartiet, se Professors blogg, den med det härliga språket!.

För detaljer se Flickr. Mobilfoto: Oscar Swartz.

Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson verkar ha två hjärtefrågor: Att varna för muslimer. Och att klanka på piratrörelsen och dess frågor.

Antingen använder piraterna nätet för smart och får medlemmar på för enkelt vis (vilket effektivt mosas av Rick Falkvinge) eller så använder de INTE nätet så smart utan måste KÖPAS för att skriva det gammelmakten vill att de skriver. Dagens Nyheters tes alltså vad gäller FRA-debatten som jag skulle kunna skriva mycket om och kanske gör.

Jag kan nämna att jag intervjuades själv i två timmar av en av DN-journalisterna men att de inte verkar fatta ett dugg eftersom de var så fast i att något sådant som FRA-bävningen måste centralstyras. Jag önskar verkligen att jag hade varit sponsrad av någon för att driva FRA-frågor. Mina (skamligt små) intäkter har kommit från att skriva ett par rapporter för Timbro, tala på konferenser, skriva i tidningar. Dessutom fick jag ett pris i efterhand på 20.000 kronor. Plus ett varumärke kanske, fast det har inte givit några jätteintäkter ännu. Nåväl, jag fick en latte och en fralla av DN i alla fall vilket väl måste betraktas som generöst eftersom det jag sa tydligen inte betydde något.

Jag har inte hunnit titta på Pär Ströms nya rapport om censur på nätet i olika länder, "När storebror tar fram munkavlen". Bör säkert läsas som en varning. SvD rapporterade.

Öh, P.S.: Läs den mest förbannade medborgaren av alla i Fokus, Thomas Engström, ha ha!! Go! Och rösta på Piratpartiet.

Frihetstaliban om omoralisk upphovsrätt

"Upphovsrätten är omoralisk, anser Oscar Swartz", kan man läsa på DN Kultur idag i Nils Hanssons recension av Tony Ernsts bok 6 miljoner sätt att jaga en älg på: en berättelse om musikindustrins uppgång och eventuella fall. Jag skrev själv om boken tidigare här på bloggen och jag tog just upp den där kontrasten mellan mig själv och Horace Engdahl med exempel på hur diamteralt motsatt vi hade svarat på samma frågor. Jag rekommenderar ett köp på Bokus. (139 kronor är dagspriset bara. Och COOP Medmerapoäng på köpet som vanligt!) DN har alltså arrangerat bilder av mig och Horace och The Pirate Bay-sidan som illustration.

Jag fick en fråga i kommentaren till förra postningen om hur upphovsrätten kan vara omoralisk så det tänkte jag utveckla här. Jag är ingen filosof men jag vet ju att man brukar ta extrema exempel och resonera runt för att visa på konsekvenserna av vissa principiella resonemang som därigenom kanske faller eftersom principen visar sig leda till absurda resultat när den dras till sin spets. Låt oss utgå från "naturen", en värld utan upphovsrätt:

Antag att jag i denna värld sitter hemma på kammaren och komponerar ett stycke musik. Nu ställer jag mig på Sergels Torg i Stockholm och framför detta musikstycke. I publiken finns en gittarhippie som är väldigt musikalisk och memorerar hela stycket. Hon går hem och tränar låten och gör en himla bra version av den. På sommaren sätter hon sig i en park i Berlin och spelar för skojs skull. Inte för att få betalt utan bara för att det är kul att göra det bland alla kolgrillande turkiska familjer och softande Berlinare.

Sergels Torg-killen får reda på det och kommer störtande till Berlin med knölpåken i hand och säger att "Nu ska du fan i mig betala pengar din hynda annars slår jag in dörren i din lägenhet och tar med mig ditt kylskåp!". "Öh, vaddårå?" säger hippien. "Jag spelade ju bara en låt som råkade höra på ett torg och har suttit hela vintern och övat in den och jag har lärt en polare att spela den också och hon sitter i en park i London ...". "Vad ända in i helvete? I London skall man inte få spela den alls för britterna är idioter! Hon skall få spö och jag skall krossa gitarren!"

Är det verkligen moraliskt korrekt att sitta och spy ur sig en massa skapelser rakt ut i luften för att sedan jaga folk med knölpåk när de sprids? Eller är det moraliskt korrekta handlandet att hålla käften om man inte kan behärska sig från att begå våld när ens ord börjar spridas? Upphovsrätten är en kodifiering av den förra moralen, inte den senare.

Om man tar icke-våld mot fredliga människor som en etisk utgångspunkt för moraliska överväganden är alltså upphovsrätten "omoralisk". Däremot kan den förstås vara "bra" av andra skäl. Det moraliska synsättet säger att man får skylla sig själv när man släpper ut sitt verk även om man suttit i ett helt år och komponerat en hel symfoni. Det var ett eget beslut. Man får inte jaga folk med knölpåk bara för att man själv valde att lägga tid på det där. Däremot kan vi i demokratisk ordning säga att vi faktiskt vill att fler människor avsätter ett år till att komponera symfonier och att vi tror att en ensamrätt skulle uppmuntra till detta och att vi därför ger dem rätten att använda samhällets våldsmonopol om någon spelar låten eller symfonin i en park utan att betala den som komponerade det hela. Men då är vi inne på utilitaristiska argument för upphovsrätten: "Den utdelade ensamrätten ger incitament och vi får fler symfonier och det leder till att den totala nyttan i sämhället gagnas".

Det finns invändningar mot mitt resonemang men jag kan inte skriva en hel bok här med både invändningar och mina svar på dessa. Men det där är grundtanken bakom upphovsrätten som "omoralisk". Den moraliska frågan diskuteras också i ett par artiklar [1] [2] på Fritz-Anton Fritzons blogg där jag är inne i kommentarstrådarna och petar.

Jag tror att upphovsrätt i någon form är samhällsnyttig och att vi alltså bör ha någon upphovsrätt. Trots att den är "omoralisk". Jag är också helt övertygad om att en rak överföring av upphovsrätten från icke-digitala verk till digitala verk är ordentligt samhällsskadlig och förhindrar en fantastisk utveckling i det digitala nätsmhället. Det som upphovsrätten alltså egentligen var till för att gagna i min utilitaristiska tolkning.

Läs gärna om hur Mozart befriade Allegris magiska körverk Miserere från Påvens kontroll genom att memorera alla nio stämmorna när han besökte Vatikanen. Så Sergels Torg-exemplet är ingen omöjlighet.

Nils Hansson kallar mig också i DN-artikeln - lite skämtsamt om jag läser honom rätt - för "frihetstaliban". Om man skriver in det ordet på Google i bestämd form, vilket är det Nils Hansson använder i artikeln, upplever man just nu något lika häftigt som en solförmörkelse. En Googlewhackblatt! Det vill säga man får bara en länk, nämligen den som går till DN-artikeln. Jag skriver inte ens ut ordet i dess böjda form här för att inte förstöra magin eftersom det då kommer att länkas av Google snabbt som ögat :)

Och skriver man in "frihetstaliban" i sin obestämda form får man två träffar (och snart denna artikel) och de leder till samma källa: Stig Strömholm har tydligen kallat Lars Leijonborg för just "frihetstaliban" när den senare ifrågasatte kårobligatoriet på universiteten. Strömholm var ju bl.a. rektor för Uppsala Universitet och professor i rättsvetenskap. Hans doktorsavhandling på 950 sidor på 1960-talet handlade tydligen om upphovsrätt i ett historiskt perspektiv, enligt Wikipedia. Man blir ju nästan nyfiken. Skriven på tyska månntro?

För övrigt kan nämnas att Sverige stäms av norska jurister för FRA-lagen och att sju (s)-bloggare partimotionerar mot integritetskränkande lagar (med Erik Laakso i spetsen för Sossar mot Storebror verkar det som).

Free, Pirate Bay och aktivism

Jag sitter på tåg på väg till Media Evolution i Malmö där det stora dragplåstret är Chris Anderson, chefredaktören för WIRED, han med The Long Tail. Han kommer med en ny bok i sommar som heter Free! Why $0.00 Is the Future of Business. Åtskilliga namnkunniga personer sitter i paneler också, bl.a. Rasmus Fleischer och Anders Mildner. Nickade just åt Veckans Affärers webbchef Mikael Zackrisson längre bort i vagnen som uppenbarligen är på väg till samma konferens av hans krönika att döma.

Igår tog jag emot Magasinet Neos pris som Årets aktivist 2008. Medpristagaren Barbro Jönsson, åklagaren som tagit sig an den organiserade brottsligheten och därför står under polisens personskydd kunde inte vara där och hämta sitt pris som Årets förändrare 2008.

Jag tog förstås upp FRA-lagen och aktivismen mot den. Men jag raljerade också över polisens prioriteringar och inledde med att i mitt OpenOffice Impress-bildspel visa vad politiker uppenbarligen anser är de värsta brottslingarna i Sverige och det polisen måste ta tag med hårdhandskarna mot. Tillåt mig tro att det inte är poserande damer, grammisgalekändisar eller fildelare som svenska folket känner sig hotat av. Ändå satsas stora insatser på just sådana brott utan offer:

Mysiga Pirate Bay-pojkar eller förhärdade brottslingar som kräver 65 poliser på 12 platser och två års utredning medan buset breder ut sig och hotar åklagare till livet? (Notera den övre bilden av Anakata iförd endast ett påslakan med piratsymboler. Världspremiär för den bilden! För att se samma person iförd Musse Pigg-filt, se foton i denna postning.)

Min teori är att det inte alls är är generell övervakning av hela folkets kommunikation som är nödvändig för att få bukt med det som oroar folk utan helt andra metoder. Och framför allt prioriteringar i rättsväsendet. Och där är det politikerna som dummar sig å det grövsta genom att lagstifta om moral och brott utan offer.

Eller borde polisen ägna sig åt sånt här?

Jag avslutade med att säga att frågorna måste politiseras och att det bara verkar vara ett parti som förstår vidden av attacken mot nätsamhället och rekommenderade också åhörarna att lägga sin röst på ett visst parti i EU-valet: Piratpartiet.

Piratfrågorna lyfts nu genom de två böcker jag redan anmält här: Piraterna och 6 miljoner sätt att jaga en älg på.

Sam Sundberg, medförfattare till Piraterna, skriver i SvD om den kluvna känslan av att bli fildelad. Han är intervjuad i DN där man även har en tänkvärd kultursideskommentar: Dan Jönsson undrar hur det "kommer sig att en författare så sällan tjänar mer än några tusenlappar på en bok, att konstnärer så gott som alltid sliter gratis med en utställning. Eller att så många yrkesmusiker jobbar i vården för att försörja sig.". Hint: Det beror alltså INTE på "piraterna" och en svag upphovsrätt. DN har också gjort en intressant rundringning inför Pirate Bay-rättegången där det står helt klart: Medieindustrin vill verkligen ägna sig åt att stämma de fildelande massorna. Och de anser att politikerna är flata. Ta i med hårdhandskarna mot folket! Karl Sigfrid noterar att VD:n Rasmus Ramstad för SF Bio vill stänga ned samtliga svenska Internetleverantörer. SF Bio ägs alltså av Bonnierföretagen, vars starke man Carl-Johan Bonnier jag tidigare placerat på historiens lista över citat de kommer att få äta upp eftersom de inte såg framtiden.

Rydell och Sundberg intervjuas i P3 Kvällspasset och i NyTeknik. Den 18 februari, två dagar efter Pirate Bayrättegångens start, träffar man dem på ABF.

En av de mer utrerade upphovsrättshökarna i kulturdebatten, Andreas Ekström, gav faktiskt boken en bra recension i Sydsvenskan. Han sägs också vara ansvarig för en upphovsrättsspecial i samma tidning som skall komma på söndag. Hmmm, blir det bara hans framstegsfientliga ståndpunkt som redovisas månntro? Tony Ernsts bok från en blandad recension i samma tidning.

Två bloggrecensioner: Leo Erlandsson, Christian Engström.

Två gammelmediarecensioner: GP, Norrbottens-Kuriren