Oscar Swartz :: Texplorer

Litteraturens Carola, folkpartister och Antipiratbyrån

En ny nationalbimbo vid namn Linda Roslund, förlåt det var visst Liza Marklund, kröntes idag i Stockholm. Eller om kröningen skedde soliga Marbella där hon bor största delen av tiden sedan hon sålde sin Stockholmskåk för 34 miljoner kronor.

Marklund säger att hon kan " ... konstatera att okunskapen i ämnet är fundamental". Det gäller fildelning. Hon kallar fildelare för "lata parasiter" och attackerar till och med dem som bara har åsikter i frågan: "Förra söndagen förklarade jag varför folk som vurmar för ”fildelning” i själva verket bara är simpla tjuvar.". Man behöver inte ens fildela själv. Bara man vurmar är man en simpel tjuv.

Antingen är Liza Marklund en ljugande cyniker. Eller så har hon ändrat sig totalt. Ju rikare, desto oginare och bittrare. År 2003 sa hon så här i Aftonbladet: "Jag började skriva böcker för att jag inte skulle dö däruppe i skogen i Norrbotten. Jag skriver fortfarande för att inte dö. Jag valde inte, skrivandet valde mig. Det är som en drift. Jag mår dåligt om jag inte får skriva". Hmm, vad är hon så sur för då?

Jag lider en smula med hennes barn. Som idag är 24, 17 och 14. Men Marklund har ju hållit på i flera år med sin antipirathysteri. Tänk att ha en morsa som är så hopplöst fel i tiden. Barn kan vara ganska känsliga för tokerier som deras föräldrar håller på med. Tja, hon skrev ju själv om det efter Pirate Bay-razzian: "Jag har förbjudit mina barn att ladda ner grejer från The Pirate Bay. De tycker jag är sur och bakåtsträvande.". Bra! Tokerierna ligger inte i generna alltså utan i plånkan.

Mjaa, man får tydliga Carola-vibbar av Liza Marklund: Ni vet, så där att man känner medlidande och nästan ansvar för att upplysa någon som pratar om saker de inte vet något om. Men där man inte är säker på att proselyten skall greppa, hur man än förklarar. Och man vill bara gömma ansiktet i en skämskudde och vråla: "Snälla, snälla, sjung nu då, säg inget mer, det kan inte bli värre, SJUUUNG nu då!". Eller "Snälla, snälla, skriv på din nästa kioskdeckare nu då, säg inget mer, det kan inte bli värre, SKRIIIV nu då!" Sn

Om Expressen sponsrar en privatlektion med Liza ställer jag upp och har ett seminarium där vi går igenom grunderna i skillnaden mellan fysiska och icke-fysiska ting, hur kulturskapare försörjt sig genom historien, hur fantastiskt det nya digitala samhället kan vara om vi bejakar dess goda sidor och inte låser oss vid gamla institutioner.

Jag hade förmånen att få ha ett litet privat miniseminarium för folkpartistiske riksdagsledamoten Cecilia Wigström över middagsbordet igår, lördag. Hon är fp:s enda representant i justitieutskottet, som ju har hand om diverse lagförslag om jakten på fildelare, övervakning m.m. Det skedde vid middagen på Lundsbrunn, ett konferenscenter i Västergötland där Folkpartiet Väst ses varje år för seminarier och samvaro. Jag var inbjuden som extern föreläsare av LUF Väst och deras Samuel Kaufman och Stein Ramstad. De var uppåt 300 folkpartister där och jag råkade hamna just mitt emot Wigström. Ödet! Kanske ;) Grundinställningen till kopiering av kulturprodukter var ganska olik min och jag hörde de traditionella invändningarna. Men om man åtminstone kan starta lite nya funderingar är ju mycket vunnet. Jag hoppas. I annat fall hade vi trevliga samtal om Berlin och annat.

Idag, söndag, höll jag föredrag om vad som hänt på övervakningsfronten sedan Marschen mot Bodströmsamhället publicerades sommaren 2006. Det är mycket. Och detta är också skälet till att jag inte bloggat mycket på sistone. Pressen från att leverera ett manus ... Och direkt efter manuset till Skövde/Götene/Lundsbrunn. Jag drog ned bilder till presentationen från nätet sittande i X2000. Hyfsat imponerad av att biljettnumret automatiskt fungerade som inloggning till det trådlösa nätverket i ett tåg som rusar fram i 200 knyck. Det är tydligen inte helt tekniskt enkelt att ordna en bra internetkoppling i ett så snabbt rörligt föremål som ett tåg. Tror inte jag använt laptoppen på tåget tidigare faktiskt.

Lyssnade själv på ett föredrag av Birgitta Ohlsson och det var väl trevligt. Om utrikespolitik. Saknade dock de brännande frågorna: Relationen till USA, kriget mot terrorismen, NATO, frågor där (fp) kan hamna fel i dagsläget. Vi delade baksäte i bilen till Skövde station när hon plötsligt höll fram sin telefon med ett TT-telegram hon visste skulle intressera mig: Det handlade om Antipiratbyråns bröstande över nedstängda servrar i veckan och dök sedan upp i exempelvis Dagens Nyheter.

Varför kör TT ut en artikel som låter som ett pressmeddelande från Antipiratbyrån? Oidentifierade företag, ingen annan än Henrik Pontén som uttalar sig och bara hans syn på tillståndet i världen. Det är ju inte journalistik när man skriver så här: "För några år sedan slog polisen till med husrannsakan hos teleoperatören Bahnhof. Datorer sprängfyllda med upphovsrättsskyddat material beslagtogs och det kostade operatören prestige och pengar när saken avslöjades.".

Tja, det är ju vad Pontén vill att folk skall tro men varför skriver man det som ett faktum? Hade man bett en PR-byrå konfirmera kanske de hade sagt något sånt här: Att tillslaget mot Bahnhof innebar ökad prestige för bolaget och en ovärderlig PR. Det var ju en inte alltför stor Internetoperatör som kört sitt eget race. Känd för många nätveteraner eftersom det var en av de absolut första självständiga operatörerna och dessutom alltid haft en själ som betonade fri kommunikation. Men som jobbat mest i Stockholm/Uppsala-regionen och var mindre känt bland allmänheten i stort. Hade under senare år köpt på sig bolag i Skåne och dessutom Telenordias stadsnätsdivision och börjat få täckning över hela landet. Men kunde ju inte bräcka de stora telebolagen i marknadsföring. Plötsligt var bolaget i alla tidningar, i Rapport, överallt på nätet och blev känt i mycket vidare kretsar, något som borde ha passat med stadsnätssatsningen.

Antipiratbyrån visade sig ha utnyttjat en konkursmässig killes ekonomiska problem till att avlöna honom för att hjälpa till att bygga upp den senare raidade piratverksamheten. De hade till och med finansierat hårdvara som användes. Det var ju Antipiratbyrån som drabbades av prestigeförlust. Efter Bahnhof blev APB och Henrik Pontén riktigt avskydda. Jag själv hade missat den här granskningen av APB:s infiltratör Peter Bergström som idag jobbar för Motion Pictures Association (of America) i Bryssel och har deltagit i utbildninga av svenska poliser. Det tycks som om Skatteverket borde ha en del att hämta där - eller som en expert på verket säger om APB: "Man är väl moralens väktare i ett avseende, men kanske inte i ett annat".

Jag talade med "brokep" i Pirate Bay ikväll. Han var sur över att ett annat TT-telegram var missvisande. När man översatt ett Reuterstelegram från engelska till svenska har TT strukit en viktig sak: "medhjälp tlll". När man läser Dagens Nyheter får man inte veta att det är ett medhjälpsbrott man är misstänkta för, inte ett egentligt upphovsrättsbrott. Killarna är alltså inte misstänkta för att själva ha brutit mot lagen om upphovsrätt. Se även SvD.

Länkar och kommentarer: Liza Marklund tog upp Christian Engströms förklaring av Piratpartiets partiprogram. Rick Falkvinge, Opassande, Basic Personligt. Läs gärna Copyriots utredning om Ifps program för 2008.

Polisen: Släpp fildelningen fri!

Ulf Berg är polisinspektör. Han är också moderat riksdagsledamot. Idag undertecknar han en debattartikel i Expressen som presenteras så här: "Sju moderata riksdagsmän trotsar partipiskan: Att fildela är en rättighet. Att avkriminalisera den fildelning som i dag är förbjuden och tvinga marknaden att anpassa sig är inte bara den bästa lösningen. Det är den enda lösningen.".

En annan undertecknare är Karl Sigfrid, tidigare känd från denna blogg: [1], [2]. Han har en egen blogg, där han idag också publicerar samma artikel. Kanske på plats med uppmuntrande kommentarer?

Dessa riksdagsmän ska belönas. Deras namn ska nämnas. Bloggosfären har faktiskt en viss makt att lyfta fram dem som bryter, dem som vågar. Det kan ge mod åt andra att göra detsamma. Här är moderaternas Hall of Fame:

• Ulf Berg, Dalarnas län
  
• Karl Sigfrid, Stockholms län
  
• Lisbeth Grönfeldt-Bergman, Göteborg
  
• Lena Asplund, Västernorrlands län
  
• Staffan Appelros, Malmö
  
• Margareta Cederfelt, Stockholm
  
• Göran Montan, Skåne län
  

De säger kloka saker i artikeln. De ser äntligen sambandet mellan ett ofritt övervakningssamhället och fildelningen. När vi strypt internetaccessen för en del medborgare i enlighet med Renforsutredningen kommer fildelningen ändå att fortsätta öka. Medielobbyn kommer att kräva nya lagar: Stoppa anonymiseringstjänster. Lämna över kryptonycklar. Att få tillgång till regeringens superdator där FRA avlyssnar allt vi gör på nätet. Eller som dessa moderater uttrycker det: "Den som vill kontrollera vilka som skickar upphovsrättsskyddat material mellan sig måste kontrollera all elektronisk kommunikation mellan medborgare.". Hittills är det egentligen bara Piratpartiet som ständigt upprepat detta. Och jag. Och bloggare.

De säger ganska revolutionerande saker för att komma från etablerade politiker. Saker jag själv sagt många gånger med andra ord: "Men varför ska Sverige anpassa sig till vad länder som Frankrike tycker? Sverige är en av världens främsta tekniknationer, och vår teknikvänlighet måste få avspegla sig i politiken. Som del i ett globalt nätverk kan vi erbjuda internetanvändare världen över den informationsfrihet som de förvägras i sina hemländer.".

Just det! Jag har ju hyllat Sverige för att ligga i framkant. Det är här det händer! Många är stolta över att Sverige har ungdomshjältar som driver The Pirate Bay och räcker lång näsa åt makten, att ha ständiga gästtalare på internationella konferenser från Piratbyrån, att vara landet där Piratpartiet föddes och som nu på något vis kommit igång i 20 länder. I den framtidsinriktade nätvärlden är Sverige något att se upp till.

Förresten verkar det som om Twingly styr mycket av bloggandet nu. Hittar knappt någon som skrivit om Expressenartikeln när jag kollar Knuff.

Jag noterar att en herre som inte såg framtiden idag sätter ett av sina bolag i konkurs: Johan Staël von Holstein. Jag var uppe och snackade med honom för ett par år sedan efter Groksterdomen i USA där utvecklare av fildelningsprogram riskerade enorma skadestånd och därför stängde ned i USA en efter en. Jag föreslog att vi skulle ta hit dem till framtidslandet och fylla iQubes lokaler. Men han var så fast i det gamla att han inte såg framtiden: "Bara de som skapar musik kan tjäna massor av pengar är jag för grejen men det där innebär ju att man hjälper folk stjäla". Ungefär så. Nåväl, jag var inte riktigt upplagd för entreprenörskap igen så jag släppte tanken.

Jag noterar också att Årets Politiska Blogg enligt omröstning hos Bloggen Bent blev stridbara och kunniga och hårt arbetande (med opinion numera) sexarbetaren Isabella Lund. Grattis!

Jag tog ju upp Pär Ströms bok nyligen, både på bloggen och i en krönika i Computer Sweden. Nu har han skrivit på SvD Brännpunkt. Att Gudrun Schyman inte skulle fatta vad han säger var ju väntat. Hans poäng, efter vad jag förstår är följande: Man skulle kunna göra samma maktanalys som feminismen gör där man hävdar att kvinnor förtrycker män. Men den vore också fel. Män och kvinnor har makt. Och använder den. På olika vis. Det envetna perspektivet där män förtrycker kvinnor är fel och kontraproduktivt. Det hindrar en individuell och liberal syn på världen. Och jag undrar vad t.ex. Johanna Nylander egentligen gör för skillnad på individualism och feminism. Jag ser ingen sådan skillnad i hennes argumentation: "En av de grundfrågor som är viktigast för mig som feminist, är att slippa bli behandlad efter kön före individ.". Pär Ström kommenterar i sin blogg.

Svansen som viftar på hunden: Regeringen lyder Bodström och Säpo.

"Regeringen vill ge polisen rätt att i kampen mot den grova brottsligheten spåra upp internetanvändare, oavsett om de har begått brott eller inte." skriver Sveriges Radio.

Det är verklighetsförfalskning: Att man vill komma åt grov brottslighet alltså. Polisen kan redan begära ut information om abonnenten som står bakom en viss IP-adress om de utreder ett brott som förväntas ge mer än böter som straff. Detta enligt Lag om Elektronisk Kommunikation. Dessutom finns möjligheter via Rättegångsbalken som dock är litet restriktivare.

"Problemet" är ju struntsaker som vanlig fildelning ("intrång i upphovsrätt") enligt den praxis som etablerats inte har omfattats. Folk har dömts till dagsböter. Alltså har Makten stått med slak pitt. Impotent. Kan bara titta på medan ungdomar av alla åldrar har kul på nätet. Och ständigt blir de höga politikerna uppvaktade av Makten i USA. Makten i Bryssel. Makten i skivbolagen och i Hollywood. Makten gillar inte impotens. Makten vill ha Makt. Och kunna glädja sina hussar ute i världen.

Jag är glad att det nu tänder till i både media och bloggosfären. Aftonbladet klämmer till med en saftig rubrik och låter sin "IT-expert" säga "Spontant känns det som ett sätt att försöka få stopp på fildelningen."

Men det här var ingen nyhet egentligen. Frågan var ju bara när något skulle hända. I min rapport om Bodströmsamhället från sommaren 2006 hade jag ett kapitel med titeln "När dammluckorna öppnades: SOU 2005:38". Där redogjorde jag för förre Säpo-chefen Anders Erikssons utredning SOU 2005:38, "Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar". Eriksson tillsattes av Bodström.

Det är lättast om jag citerar mig själv:

"I SOU 2005:38 presenteras en rad häpnadsväckande förslag gällande myndigheternas möjligheter till avlyssning och övervakning av enskilda människor, vilket redogörs för i korthet senare i denna rapport. Man föreslår också en till synes liten förändring i Lag om elektronisk kommunikation som skall göra det enklare att få ut abonnentuppgifter från operatörerna. Abonnentuppgifter för telefoni är ju helt enkelt ”telefonkatalogen”, d v s vem som innehar ett visst telefonnummer. När det gäller ”hemliga nummer” är polisen i dagsläget frustrerad eftersom de inte med automatik kan få ut dessa från operatörerna. Det krävs, som vi nämnt ett antal gånger, misstanke om brott som kan ge fängelse och som i det en skilda fallet förväntas leda till annan påföljd än böter för att de skall få tillgång till den uppgiften.

När det gäller Internet definierar man i utredningen abonnentuppgift som information om vem som innehade ett visst IP-nummer vid en viss tidpunkt. För de flesta abonnenter ändras detta nummer ganska frekvent. Tekniskt delas det ut av ens internetoperatör och normalt behöver en användare inte bry sig om det. I princip ger det dock möjlighet att se vad ”ett visst IP-nummer har för sig” på nätet i olika sammanhang.
Dock är det ju bara operatören som vet till vilken abonnemangsinnehavare ett visst IP-nummer har givits vid ett visst tillfälle. Utredningen föreslår nu att operatörer skall vara tvungna att lämna ut abonnentuppgift:

1) till myndighet som skall ingripa mot visst brott förutsatt att man har misstanke om brottet (exempelvis Skattemyndigheten);
2) till polismyndighet och åklagarmyndighet ”även i andra fall”.

I klartext: polis och åklagare behöver inga skäl alls. De skall regelmässigt ha tillgång till abonnentuppgift som gäller t ex ett visst IP-nummer. Utredningen föreslår till och med att operatörerna till en stor databas hos polisen skall överföra ständigt uppdaterad information om abonnentuppgifter. Att tänka sig att alla internetoperatörer hela tiden skulle överföra en uppgift till en polisdatabas varje gång de delar ut ett IP-nummer till en abonnent som kopplar upp sig, det är en fullkomligt infernalisk övervakningstanke oavsett om det hela skulle ske online eller kanske i form av bulköverföring en gång per dygn. I Sverige sker det sannolikt minst en miljon ”nummerbyten” varje dag! Det här är något helt annat än en tryckt telefonkatalog."

Regeringen lade alltså fram ett direktiv den 20 december 2007 för en utredning som rent konkret skall föreslå hur polisen (och tullen) på ett enkelt sätt skall få ut "abonnentuppgifter". Utredningen skall vara klar den 31 maj 2009. Avsnittet som handlar om elektronisk kommunikation finns på sid 10-13 här i Kommittédirektiv Vissa polisiära arbetsmetoder Dir. 2007:185 [PDF]. Detta är alltså samma utredning som skall föreslå hur polisen skall kunna provocera fram brott. Frendo har varit tidig med att rapportera om utredningsdirektivet de senaste två veckorna.

Riksdag och Departement bekräftar nu exakt det Rick Falkvinge och jag tillsammans skrev i en debattartikel i Sydsvenskan för över ett år sedan. Vi påpekade där att Post- och Telestyrelsen har tänkt om vad gäller IP-nummer och abonnentuppgifter: Dessa måste skyddas mycket bättre eftersom de kan avslöja väldigt mycket om allas beteende på nätet och bör därför inte lämnas ut till staten hur som helst. I Bodströmsamhället får makten kunskap om och hållhakar på alla. Det är inte demokratiskt robust. Håkan Roosvall stod på sig i Computer Sweden efter den där artikeln i Sydsvenskan och menade att vi fått allt om bakfoten. Så var det alltså inte.

Mer: DN, HD, Sydsvenskan, Computer Sweden, Blogge Bloggelito, Opassande, Teflonminne, MinaModerataKarameller, Beta Alfa, deepedition och många fler.

"Thomas Bodström kommer ut: Jag är kristdemokrat"

Två dagar efter min artikel i Expressen om övervakningssamhället smällde en bomb utanför en åklagares dörr. Hon jobbar med mål mot förmodat kriminella gäng, som Wolfpack. Jag hade nästan väntat något utfall mot mig som kritiserar övervakning och avlyssning. Det är väl just det som behövs för att komma åt sådana? Eller kanske folk förstod vad jag skrev och sagt många gånger: Få människor, inklusive jag själv, har något emot att man tillgriper integritetskränkande tvångsmedel mot folk som är MISSTÄNKTA för GROVA BROTT. Min starka kritik går ut på att en person som Bodström hela tiden SÄGER att de åtgärder han föreslår gäller just detta: Den grova kriminalitet vi alla vill skydda oss från. Men varför stiftar man då lagar som kan tillgripas mot en stor del av folket? Även utan att man själv är misstänkt för något? Man kan ju bli teleövervakad för rena skitsaker. Brott utan offer. Brott som har med moral att göra, inte kriminalitet.

Och idag visar jag ett par saker till: Att den hittills grövsta formen av hemliga tvångsmedel, nämligen hemlig teleavlyssning (som förstås kan gälla all elektronisk kommunikation, telefoni, mobiltelefoni, internet etc) verkar tillämpas i praktiken av polis/åklagare och domstolar på ett sätt som torde innebära tjänstefel, i varje fall om den praxis som verkar ha funnits fortgår idag. Jag hävdar också att Bodström därför försöker omdefiniera moralbrott till grova brott. Han vill avlyssna och övervaka hela folket till moralisk underkastelse. Som den kristdemokrat jag hävdar att han är.

Det är sånt här polisen lägger sina resurser på:

I flera år spanade man mot ett solarium där några medelålders kvinnor i solidarisk anda arbetade. Till sist slog man till med hemlig teleavlyssning och bandade alla telefonsamtal till solariet. Det låg i Malmö och hade bastu, bubbelpool och massage. Man misstänkte att män fick orgasm därinne vilket förstås måste stoppas. Utlösningar kan inte accepteras om de inte uppnås på det vis som Thomas Bodström och staten godkänt, även om det sker mellan samtyckande vuxna personer.

Nu undrar alla hur hemlig teleavlyssning alls kunde förekomma. Att sälja sexuella tjänster är ju tillåtet. Att köpa är i och för sig förbjudet men straffas inte hårt alls. Dagsböter brukar det bli.

Så hur kan man använda hemlig telefonavlyssning som ju varit det "värsta" hemliga tvångsmedlet hittills, innan buggning tilläts? Enda förklaringen jag kan finna är att åklagare/polis för en domstol påstår att de misstänker "grovt koppleri" (med minimistraff två års fängelse) och därmed får rätt av domaren att avlyssna eller möjligen "normalt" koppleri men som är så grovt att det förväntas ge minst två års fängelsestraff.

De var tre kvinnor som tillsammans verkar ha drivit det där solariet som kollegor och småföretagare, där dock en av dem var innehavare av firman. Det fanns ingen ond hallick eller människohandlare i bakgrunden. För att få det till koppleri krystar man därför till det hela så att kvinnorna "har sålt varandra". Väninnorna var alltså varandras hallickar! Dessvärre, för moralpolisen, diskuterades sällan sex över telefon: "I några av samtalen direkt till Therese, bland annat från en nästan 90-årig kund i Malmö som servades med hembesök, diskuteras däremot de sexuella kontakterna mycket ingående.".

Kvinnorna blev dömda. Men följande skall noteras i eldskrift: En av kvinnorna fick två månaders fängelse och de två andra fick villkorlig dom. ÄNDÅ HADE MAN AV DOMSTOL FÅTT RÄTT ATT TILLGRIPA HEMLIG TELEAVLYSSNING. Vilket kräver brott som väntas ge TVÅ ÅRS FÄNGELSE, inte två månaders. Oavsett vad vi personligen tycker om det där relaxcentret (som ju tycks ha varit ganska välskött och ha tjänat ett fint socialt syfte) måste vi ju granska makten här: Hur kan man ta så totalt fel? Två månader i stället för två års fängelse. Och detta efter flera års spaning. Man undrar hur många polis- och åklagar- och domstolstimmar som lagts på detta fall där det totala resultatet blev två månaders fängelse. Som avskrevs eftersom den 60-åriga tanten som servade ensamma gubbar suttit häktad längre än så.

På 70-talet hade man tyckt att 90-åriga hembundna herrar borde få samhällsstöd för att få sitt eventuella sexbehov tillfredsställt. Lars Ullerstam föreslog i sin underbara bok De erotiska minoriteterna att vi borde ha offentligt anställda "sexuella samariter" som lindrade den sexuella nöden i samhället. Jag håller förstås med. Förutom att jag anser att de borde vara privata företagare. Citat ur boken: "Vidare skulle det finnas ambulerande bordeller, som försörjde kroppssjukhus, sinnessjukhus, sinnesslöanstalter, förlamade hemmaliggande åldringar och sjuklingar samt människor som är alltför skygga för att själva uppsöka dylika inrättningar. Dessa individer skulle vara tacksamma för de allra enklaste åtgärder, såsom masturbation eller en avklädningsscen. Personalen skulle kallas erotiska samariter och åtnjuta stor aktning. Man skulle önska att glada, generösa, talangfulla och etiskt högtstående personer, som är förtrogna med givandets glädje, skulle söka sig till detta människovårdande yrke."

I ett annat fall har en kvinna blivit hemligen telefonavlyssnad. Hon fick sex månaders fängelse för koppleri. Det skulle räcka varken för hemlig teleavlyssning eller teleövervakning. I fortsättningen.

Är det då en slump att Bodström vill avskaffa brottet koppleri för att helt enkelt låta varje främjande av prostitution (exempelvis om en tidning accepterar en annons för sexuella tjänster eller en hyresvärd som hyr ut en lägenhet till någon som sedan visar sig ta betalt av en del sängkamrater) utgöra brottet människohandel? Enligt Bodströms förslag skall exempelvis de där kvinnorna som tillsammans drev relaxställe i Malmö dömas för människohandel. De har handlat varandra helt enkelt. Nej, det är knappast en slump eftersom "människohandel" har minimistraff på två års fängelse. Han skulle då alltid kunna låta Säpo avlyssna alla som är misstänkta för att ha något med prostitution att göra (för det är alltså Säpo som i praktiken sköter avlyssning på uppdrag av den vanliga polisen om jag förstått förre Säpo-chefens utredning SOU 2005:38 rätt). Sexarbetaren Isabella Lund skriver mer om lagarna runt koppleri och människohandel här.

På 60- och 70-talet skulle man nog ha trott att Sverige skulle ha lett utvecklingen mot ett kåtare samhälle där sexuell lust sågs som ett värde i livet. Men så kom Thomas Bodström och vek sig direkt för svensk radikalfeminism som kommit från USA där den redan ingått en allians med den kristna högern. I Sverige lierade sig (s)-kvinnornas riksnuckor Inger Segelström och Margareta Winberg snart åsiktsmässigt med (kd).

Bodström vill reglera och kontrollera sexualiteten så att vi i stället ägnar vår tid och energi till att köpa äkta Gucciväskor - och inte plagiat. Och till att göda gamla dinosaurier till skivbolag och skattebefriade hycklande popstjärnor. De äkta råa kriminella gängen får fortsätta sin verksamhet tämligen ostört förstås för poliserna sitter och går igenom datorer för att se om någon har en naken 17-åring på hårddisken. Och tonårskillar som håller på att dö av kåtslag skall sublimera med händerna på täcket eftersom Bodström som ECPAT:s talesman anser att ingen sexualitet finns innan 18 års ålder och gör allt för att genomdriva detta i lagstiftningen. Att ungarna i stället går ut och avreagerar sig genom att hoppa sönder skallen på folk är helt OK. Bara de inte har sex! De är ju barn! Medlet är övervakning och avlyssning.

Bodström vill utreda hårdare straff för sexköp. För att än mer tvinga in alla i mallen för Bodströmmänniskan. Och för att kunna avlyssna och övervaka allt fler. Alternativet är ju att legalisera sexköp (jag håller med Blogge), låta sexsäljare organisera sig i en fackförening, t.ex. SANS och låta denna bli medlem av TCO, precis som Polisförbundet. Eller kanske i LO som Hotell och Restaurang. Och sedan utöva vanlig civil kontroll av verksamheterna. Kan Skatteverket kräva personalliggare hos frisörer och retauranger kan man väl göra det på sexuella rekreationscentra? Och kan facket blockera salladsbutiker eller stå utanför skolbyggen och skandera "Go home!" till arbetare från andra EU-länder kan de väl göra det utanför ett krypin med topp-massage på tjänstelistan om de anser att eventuella anställda har för dåliga villkor?

Men, nej! Jag tror inte att det är troligt att Thomas Bodström skulle anamma ett sådant traditionellt (s)-perspektiv. Han är nämligen inte sosse. Han blev justitieminister 11 oktober 2000. Samma dag ansökte han om medlemsskap i Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Att han tvingades bli partimedlem av rena karriärskäl innebär ju inte att han är "sosse" i någon ideologisk bemärkelse. Jag har aldrig hört honom säga något som låter socialdemokratiskt alls, måste jag erkänna. Ett par vänstermänniskor på Aftonbladets kultursida undrade Vad tror han på?. Deras svar efter en lång granskning: "Inte på folket, demokratin, politiken eller rättsstaten i varje fall".

Bodström har varit rekordartat repressiv och har talat mycket om brottsoffren. Vilket ju inte är fel. Men det hämnarperspektiv han lagt sig till med har inte mycket med traditionell (s)-politik att göra. Där har man ju snarare betonat hur samhället producerar brottslingar, att utanförskap och social belastning finns som orsaker, att rehabilitering är prioriterat. Av sådant har vi inget hört från Bodström. Jag finner att Bodström är lik (kd) på den punkten, som ju är ett utpräglat brottsofferparti.

Sedan har vi ju sexet. Detta ämne som verkar störa Bodström väldigt mycket. Hans svar till Aftonbladet i en intervju, om den deckare han säljer in just nu, är väldigt kristdemokratiskt: "Blir det sexscener? - Nej, jag vet inte hur man gör, ska man skriva att hon lade handen på låret? Jag blir generad bara jag tänker på att skriva om sex.". Jag har inte sett någon sammanställning på området men helt klart är regleringen av sexualitet hans huvudområde, förutom avlyssning/övervakning. Speciellt avskyr han ungdomars sexualitet. Den finns inte enligt honom och hans organisation Ecpat. Eller ungdomar finns ju överhuvudtaget inte. Man är barn tills man är 18. Dagen efter blir man vuxen. Jag bara undrar vilket betyg Bodström hade i biologi.

Bodström och Ecpat kräver obligatoriskt fängelsestraff för varje svensk som innehar nakenbilder av en person under 18 år, även bilder av sig själv. Anledningen? Att han skall kunna använda Lag om elektronisk kommunikation och få ut abonnentuppgifter av operatörerna förstås. Om ett brott bara förväntas ge böter får ju inte åklagaren snoka. Som vanligt blåljuger han i artikeln om sadistiska övergrepp för att få folk med sig. För att i nästa andetag dribbla bort folk genom att i stället föreslå drakoniska åtgärder för en skitsak som inte borde uppröra någon eller vara ett brott.

Jag ser inga skillnader mellan Bodströms och kristdemokraternas syn på sexualbrott även om jag inte orkar belägga paralellerna här. De är uppenbara för den som hängt med. De möter varandra vad gäller filtrering av nätet också.

Och mina specialfrågor: Övervakning och fildelning. De som varit mest lika Bodström på den punkten har varit (kd). I EU-nämnden fick han bara med (kd) på datalagringen. (Och (fp) genom att vilseleda dem). Vi minns också Alf Svenssons (kd) maximalistiska åsikter om upphovsrätt. Ganska lika Bodströms.

Så jag tycker det är dags för Bodström att ta bladet från munnen och erkänna att det där (s)-medlemsskapet var en ren karriärsak. Han bör komma ut och säga: "Jag är kristdemokrat.". Ja, det är nog så enkelt. I ett par debattartiklar i Expressen utpekas hon som tillhörande den kristna vänstern. Fast just det. Vänster var det ju ingen som mindes att han skulle ha indikerat.

Visst, det är lätt att ta till brösttoner om gäng. Och även snacka om all avlyssning och övervakning som måste användas mot dem. Men gör det då! Om de är misstänkta för konkreta grova brott. I stället för att slösa personal och resurser på moralbrott. Här hos Isabella Lund finns exempel på hur politiker vill omprioritera polisens resurser till att jaga frivillig sex mellan människor - om pengar är inblandade. Detta samtidigt som systemhotande grov brottslighet finns.

Bodströmsamhället och dess risker: Expressen

Jag skrev på Expressen Sidan 4 Debatt idag: Säg nej till övervakningssamhället. Naturligtvis dyker en del kommentarer upp där, en del upprörda, en del entusiastiska över all form av övervakning.

Exempel: "Börja med att sätta in några micar i mitt hus - jag har inget att dölja och hakar således på den positiva skaran.". Tja, så kan man ju resonera om man är en självgod tokegoist som vill att alla andra skall leva exakt som man själv gör och har en specifik utopi för hur alla borde leva och hur ett välordnat och fint samhälle skall se ut.

Nu handlade min artikel inte främst om buggning och jag undrar om de där kommentatorerna läste hela. Huvuddelen ägnades åt datalagringen men jag såg det hela som en del i det som händer nu.

Jag tänkte strukturera upp några generella argument vad gäller övervakning här:

(1) Rättigheter

Staten har inga egna rättigheter. Vi människor har rättigheter. Exempelvis att inneha en bostad där inte någon annan monterar in mikrofoner och avlyssnar oss. Ibland kan vi avstå från våra egna rättigheter och ge staten rätt att styra och ställa med oss. Exempelvis montera in mikrofoner i folks hem. Vi skall aldrig glömma detta: Det är något vi själva avstår från. Detta kan vi göra frivilligt genom vår politiska process. Vissa rättigheter är väldigt grundläggande och de tas upp i grundlagarna. Det skall krävas väldigt bra skäl för att ge upp sådana rättigheter.

(2) Omständigheter

Under vilka omständigheter skall vi ge upp de där rättigheterna? Kommentatorn ovan tycks anse "alltid". Alla skall ha mikrofoner inmonterade i väggarna hela tiden. Nu var det ju inte det riksdagen beslutade. Lite smartare än så är t.o.m. Bodström. Själv är jag inte kategoriskt emot buggning. Det kan säkert finnas tillfällen där staten bör kunna ta till detta ganska extrema tvångsmedel. Och det kommer inte att ske lättvindigt. Det krävs brottsmisstanke. Polis/åklagare måste lägga fram sitt fall för en domstol som sedan kan ge dem rätt att bugga under en begränsad tid. Ett offentligt ombud utses som skall kunna föra den misstänktes talan (utan att den misstänkte förstås vet att det hela händer). MEN: Man motiverade lagen med att bekämpa "terrorism, spionage och författningshotande verksamhet samt organiserad och systemhotande brottslighet". Lagrådet konstaterade ganska häpet att de brott som rent faktiskt föreslogs "ingalunda är är begränsat till att avse dessa typer av allvarlig brottslighet. ... Om det ... är fråga om att allmänt utvidga polisens möjligheter att bekämpa grova brott finner Lagrådet att förslaget inte är tillräckligt underbyggt". Exempelvis borde de s.k. Stureplanskillarna ha kunnat få mikrofoner inmonterade i väggarna enligt den nya lagen. (Jo, jo, jag inser att det finns folk som tycker att det vore rätt att bugga alla som anklagas för våldtäkt). Men jag vill peka på att man hela tiden glider. Och att Bodström alltid nämner terrorism och organiserad brottslighet medan de lagar han för fram ger helt andra möjligheter. Samma sak gäller ju än mer datalagringen där denna generella faktainsamling om alla svenskars kommunikation kan användas för rena skitsaker.

(3) Andra möjligheter

Ökad övervakning och avlyssning är inte enda möjligheten att komma åt brottslighet. Det är metoder som skall användas väldigt restriktivt eftersom de har skadliga effekter (se nedan). När trenden bland politiker är att lagstifta om moral, om brott utan offer, och man samtidigt vill införa övervakning för att upprätthålla denna moral, ja då är vi illa ute. Det kan gälla fildelning, sexköp, narkotikabruk, innehav av vissa bilder. Detta är moraliska åsikter som majoritetssamhället håller sig med men det är inte brott i egentligen mening. Man skulle kunna legalisera allt det där i stället för att införa övervakningsregimer för att få folk att underkasta sig. Eller strunta i det. Och låta tvångsmedel som övervakning och avlyssning endast få tillgripas mot misstänkta personer för grova brott, inte "felaktigt beteende". Regeringen har ju förstått den där principen vad gäller svartjobb, där man nu skall tillåta en del privatköp av tjänster utan att hålla på och dra skatt och skicka kontrolluppgifter. Man hade kunnat välja att övervaka all vår kommunikation för att hålla oss på mattan. Men vill vi det? Och vill vi ha en polisstyrka som på falskt vis försöker locka svenska män med sex när det enligt forskning inte finns något problem att lösa ens?

Bodströmsamhället innebär risker. Och skador uppstår:

(4) Demokratisk risk

Den som anser att alla skall ha mikrofoner i huset och att en kopia av allt de kommunicerar skall skickas till staten eftersom de själva inte har något att dölja är mer än lovligt naiva. Dels har de förmodligen något att dölja. Och dels är det inte bara den personliga skadan man skall oroa sig för. Den samhällelliga skadan kan vara enorm. Vad får vi för samhälle om varje opinionsbildare, politiker, journalist, affärsman, forskare, läkare, lärare ... blir avlyssnade och har mikrofoner i väggarna? Där staten till slut kan ha hållhakar på alla och veta allt om alla? Idiot, kan jag bara säga! Den västerländska demokratin och det fria samhälle vi trots allt lever i vilar på vissa fundament. Tar man bort dem kommer detta samhälle att erodera och så småningom att ersättas av en stat som tror att den själv står över medborgarna och har "egna" rättigheter och att medborgarna skall vara tacksamma för varje frihet de får från staten. Detta är ett omvänt resonemang. Gå tillbaks till punkt (1) och läs igen.

(5) Självdisciplinering

När allt vi gör registreras, alltså även för folk som inte är misstänkta för någonting alls, då sker ett integritetsintrång med negativa effekter. Integritetskommittén insåg detta och skiljer starkt på generell övervakning och övervakning av misstänkta som en del av en brottsutredning. Den som är ständigt övervakad ändrar sitt beteende för att inte framstå som "dåliga", även om de inte är brottsliga. Man vingklipper människors möjlighet att leva fulla liv. Livet blir fattigare. Detta är en skada. Jag inser att det finns en massa självgoda egon som anser att alla skall leva som de gör. Men detta är en totalitär instinkt som vi skall säga nej till.

De som säger "den som inte har något att dölja har inget emot att bli övervakad" är just de som utgör grogrund för totalitära system. Alla som tror på personlig frihet - de finns faktiskt överallt på de politiska skalorna - och uppskattar den mångfald som uppstår genom denna frihet inser att vi måste vara försiktiga när vi ger upp grundlagsstadgade fri- och rättigheter. Och tänka igenom det hela väldigt noga.

Läs också Expressens ledare idag där PM Nilsson i en Bonniertidning kritiserar Carl-Johan Bonniers åsikter om fildelning och upphovsrätt starkt. Den artikel jag själv skrev om här igår. Den som vill ha historisk souvenir med Pirate Bay-logga bredvid Bonniers starke man på en ledarsida i en Bonnierägd tidning får köpa tryckta upplagan idag! Bilden fanns ej på nätet.

När ministern själv fick övervaka: Bodströms utredare bekänner färg

Om man vore Thomas Bodström och ville få igenom den där extremvarianten av datalagring som han slogs för in i det sista i EU, hur skulle man agera? Om man alltså ville lagra information om exakt allt vi gör på nätet, om all fildelning, om allt chattande, om allt webbsurfande? Och inte bara nöja sig med det som andra länder kunde acceptera som tvång inom EU, dvs i princip information om telefonsamtal, e-post och själva uppkopplingen till nätet, men inte vad man har för sig och vilka platser man besöker?

Man skulle förmodligen beställa en utredning som såg ut som den Gudrun Antemar idag levererade till Regeringen, SOU 2007:76, Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning. Hon tillsattes av Bodström och har jobbat i ett och halvt år med att föreslå hur den svenska implementeringen av EU:s datalagringsdirektiv skall se ut.

Thomas Bodström är ju en mycket listig politiker som har en sol-och-vårar-attityd till lagstiftning. Med smeksam röst föreslår han de mest hiskliga saker på ett så tvärsäkert och arrogant vis att få vågar opponera sig. En genuint obehaglig och fullkomligt hjärtlös person.

Bodström skulle själv kunna vara hjärna till utredningens upplägg. Den ser ganska hygglig ut på ytan. Man diskuterar vädligt noggrant exakt vilka uppgifter man förpliktigas lagra enligt direktivet. Förklarar att man i princip inte går längre på den punkten än minimikraven. Tja, förutom en detalj då: Att positionen av en mobiltelefon även skall registreras när ett samtal slutar, inte bara när det börjar. Kanske inget att hetsa upp sig över.

Men som tur är har datarådet (härlig titel för vissa befattningshavare hos Datainspektionen) Hans-Olof Lindholm skrivit ett särskilt yttrande i slutet av utredningen eftersom han inte alls kunde ställa upp på förslagen. Här tar jag bara upp den fullkomligt förödande punkten han pekar på och som av juridiska amatörer lätt skulle förbises: De centrala delarna där man definierar vilka data som skall lagras har den lagtekniska formen av en förordning. Jaha? Jag är övertygad om att en mycket stor del av svenska folket inte inser allvaret i detta och jag ser inga journalister som har förstått det ännu.

Lagar stiftas av riksdagen. Förordningar beslutas av regeringen.

Utredaren föreslår i stort sett att man slänger bort alla de där resonemangen man haft runt vilka data som skall lagras. Hela utredningen görs fullkomligt onödig på den punkten. Allt var en fasad. En rökridå. Antemar begär att riksdagen skall stifta en lag som lyder så här vad gäller att definiera vilken data som måste lagras, vilket görs genom en ändring i Lag om elektronisk kommunikation:

"6 kap. 6 c §
Regeringen meddelar föreskrifter om lagringsskyldighet enligt 6 a §."

Alltså, regeringen skall få en fullmakt av riksdagen att själv hela tiden besluta vad den där lagringsskyldigheten omfattar. Och till en början föreslår utredningen exakt hur den där förordningen skall se ut, dvs bara omfatta den data som man diskuterat på en himla massa sidor i utredningen.

Man regeringen skall kunna ändra på detta när som helst. Genom ett dekret. En order från ett regeringssammanträde. Jag hoppas att alla ser hur kuppen skulle ske om Bodström satt där på ett möte med alla statsråden: "Ja, nu får jag ju starka indikationer från både åklagarmyndigheten, rikspolisstyrelsen och säkerhetspolisen att vi måste börja lagra surfdata och information om varje session på internet som man ju redan gör i Danmark så det är ju ingen stor sak egentligen. På så vis kan de få fast internationella pedofilligor och nätverk som ägnar sig åt trafficking av kvinnor och barn och dessutom terrorister. Jag antar att ingen av de övriga statsråden kan ha något emot sådana åtgärder?". Och alla tittar ned i bordet. Någon som var skolkamrat med Bodström och vet om han var ledare för det häftiga mobbargänget? Hör av er i så fall! Vi kan bara hoppas att Beatrice Ask inte skulle bete sig så. Men vi skall ju inte utesluta att Bodström kommer tillbaks efter nästa val. Då lär det bli en rask marsch mot Bodströmsamhället om vi ger honom manöverutrymme redan nu.

(Sidospår: Jag tycker Bodströms beteende är så himla typiskt för de tuffa mobbargrabbarna: Ultramoralisten Thomas Bodström vill kasta varje person som har en bild av en naken person under 18 år i fängelse men när någon känd fotbollsmupp till vän profiterar på att servera samma underåriga personer helrör vodka på sin krog och låter dem slå varandra blodiga, då rusar polaren Bodström fram och skall försvara honom med näbbar och klor. Översittare emellan! Bodström är ju själva definitionen av patriarkisk machohärskare. När det gäller andra krogar ångar han dock på.)

Gudrun Antemar som gjorde ett trevligt intryck på den hearing jag var inbjuden till borde skämmas ögonen ur sig för det här förslaget. Jag hoppas att riksdagen inte går på tricket. Advokatsamfundets Per Furberg anslöt sig till just denna kritik i utredningen.

Det finns förstås en massa detaljer och frågetecken i utredningen. Men jag nöjer mig med den där stora grundläggande grejen som gör allt till en bluff. Patrik Fältström, paf, som var en av experterna i utredningen och har varit IT-rådgivare åt två regeringar, ger en del andra kritiska synpunkter här. Speciellt det där med definitionen om VEM som behöver lagra är viktig.

Angående operatörer: Jag tycker att Bredbandsbolaget gör konstiga uttalanden om sina användares preferenser för datalagring faktiskt. Bahnhof gör ju bra ifrån sig dock. Tydligen var Bahnhofs Jon Karlung både på Aktuellt och Rapport och framförde den kritiska ståndpunkten har jag förstått. Verkar inte finnas på nätet ännu dock.

Nedanstående lista delvis kopierad från Lars Olofsson:
Computer Sweden: Svensk trafikdatalag går längre än EU-kraven
Computer Sweden: Trafikdata kan lämnas utan domstolsprövning
DN: Alla svenskars kommunikation lagras
SvD: Alla svenskars kommunikation lagras
Sydsvenskan: Telefonsamtal ska sparas i ett år
Helsingborgs Dagblad: Telefonsamtal ska sparas i ett år
Aftonbladet: Svenskarnas e-post och telefontrafik ska sparas
NyTeknik: Så ska dina samtal,
sms och mejl sparas

Piratpartiet, Christian Engström, opassande, Tindra-Annette, Fredrik funderar, Jonas Morian, Basic personligt, projO

Bahnhof till Länsrätten: Skatteverket struntar i PTS

Skatteverket begärde ju ut en massa uppgifter om samtliga webbhotellkunder hos internetoperatörer (DN, IDG, min blogg). Endast Bahnhof satte sig på tvären och vägrade lyda. De hotades då med 500.000 kronor i vite om de inte lydde. Det är en rejäl summa för ett företag av den storleken. Men informationen var ganska knapphändig.

Nu har Bahnhof lagt ut sitt överklagade [PDF] till Länsrätten. Intressant läsning minsann och intressant argumentation från bolagets ombud, advokat Wilhelm Dahlborn. Jag förutsätter att allt som står i överklagandet är sant.

Bahnhof har tydligen i samtal med Skatteverket uttryckt stor oro över att bli beordrade av en myndighet att lämna ut uppgifter som de anser att de enligt Lag om Elektronisk Kommunikation (EKomL) är förpliktigade att hemlighålla. EKomL ger mycket riktigt Skatteverket möjlighet att begära in uppgifter. Frågan är förstås hur långt de får gå, hur generella de får vara, hur man väger det integritetsintresse som slås fast i en lag, EKomL, mot ett annat intresse, Skatteverkets.

Bahnhof har enligt överklagandet för Skatteverket föreslagit att de skall inhämta ett yttrande från den statliga myndighet som är satt att se till att EKomL följs, nämligen Post- och Telestyrelsen (PTS). Om en operatör bryter mot EKomL kan ju sanktioner vidtas mot operatören av PTS.

Hur skall ett företag som pressas från två håll av två olika myndigheter agera? Det tycks mig som om Bahnhof har agerat exemplariskt: Låt PTS titta på fallet och ge sin åsikt, sedan kan vi ses igen, säger de. Skatteverket har helt struntat i detta förslag från Bahnhof och skickar i stället ett ultimatum: LANGA ÖVER INFORMATIONEN ELLER ÅK PÅ ENORMA BÖTER! Och efter böterna (vitet) pressar man förstås vidare och ser till att hämta infon i alla fall. Man struntar alltså helt i en annan myndighet, PTS.

Själv tycker jag det luktar JO-anmälan av Dag Hardyson, som ansvarig, på Skatteverket här. Här finns instruktioner på JO:s egen sida om hur man går tillväga. Någon som kan göra en insats? Får han helt ignorera den konflikten mellan två myndigheter och bara ångvälta på och hota? Visst, skattekontroll skall kunna göras. Men agerandet! Det luktar småpåve om Dag Hardyson, en obehaglig person som i totalitära system skulle trivas bra och ses leende vid sidan av politbyråer och juntor. Sådana som gör maktförtryck möjligt. "Diktaturens kreatur", som den briljante talaren Olof Palme uttryckte det. Se gärna YouTube-klippet här av det tal där Palme använde detta uttryck som blev bevingat. (Dessvärre var ju Palme en fanatisk skatteälskare. Det var under hans tid skatten på inkomst drog iväg så mycket att marginalskattespärrar på 85 och 90 % var tvungna att införas. Vanliga läkare och ingenjörer hamnade i den regionen.)

Man kan ju notera att Skatteverket själva när de talade om projektet i juli och presenterade sina spindlar sa i DN och HD att man tittade runt på pokerföretags sajter och undersökte dem med ledning av uppgifter de hittade på sajterna. Den typen av spaning är ju inte mycket att säga om. Oavsett vad man tycker om skatter måste de ju inkasseras på något vis. Och det skall inte bara vara löntagare som betalar skatt utan även pokerföretagare. När Bahnhof gick ut offentligt med Skatteverkets begäran låter det helt annorlunda från Dag Hardyson i Aftonbladet: "Vi vet ju inte om någon är skurk eller inte skurk utan vi gör ett generellt inhämtande". Just sådana generella åtgärder har kritiserats av den statliga Integritetskommittén. Alltså i motsats till riktade åtgärde mot subjekt som misstänks för specifika brott. När Wired skrev om projektet redan i januari var Hardyson helt oförstående när de frågade om överskottsinformation från spindelradierna raderades.

Och de tycks inte bry sig om den frågan alls. För nog kan man tala om "överskottsinformation" när man gör den här "generella inhämtningen"? Bahnhof påpekar att deras företagskunder består av alltifrån advokatbyråer till myndigheter och skolor och bostadsrättsföreningar, förutom en massa vanliga företag. Skatteverkets ansvarige, Dag Hardyson säger att de vill identifiera "porr- och pokeraffiliates". Bahnhofs advokat undrar nu i sin framställning till Länsrätten:

"Bahnhof utgår från att Skatteverkets representant är korrekt citerad och att syftet med Skatteverkets begäran således skulle vara att identifiera ”ett stort antal svenska porr-och pokeraffiliates”. Bahnhof ifrågasätter dock kopplingen mellan att begära in Bahnhofs och andra Internetoperatörers hela kundregister och att identifiera svenska ”porr- och pokeraffiliates”. Bahnhof har inte insyn i sina webbhotellkunders skatteförhållanden men finner det föga sannolikt att webbhotellkunder som myndigheter, skolor och advokatbyråer skulle bedriva denna typ av verksamhet som Skatteverket utger sig för att vilja komma åt. Det förefaller också märkligt att Skatteverket skulle behöva åtkomst till hela kundregister för att kunna identifiera ”porr- och pokeraffiliates” som man redan säger sig känna till."

Bahnhof fortsätter sedan i svaret att resonera om vad som faktiskt är publik information och vad Skatteverket kan göra själva innan de börjar begära ut information från företag. Om de i slutänden blir dömda att lämna över informationen bör de fakturera saftigt för merarbetet med att serva en myndighet. Jag förstår det som att man har rätt att göra det som företag och att statliga Telia gör det när t.ex. polisen begär ut information om IP-nummer enligt EKomL. Jag noterar att Rick Falkvinge nu uppmanar folk att byta internetoperatör till Bahnhof eftersom de är de enda som konsekvent tycks stå upp för integritet och kommunikationsfrihet i nätsamhället.

Det kommenterades en hel del i bloggosfären när Bahnhoffallet blev känt först:
opassande teflonminne Tommy k Johansson Meningen med livet Aku larsolofsson Svensson Christian Engström MinaModerataKarameller Beta Alfa Bloggliv Gester Blogge Bloggelito deepedition Ett äpple om dagen Henrik Sjöholm Politikerbloggen Blågrön röra Magnus blogg DagensPS Internetpengar

Bodströms svek växer! Danska facket krypterar.

Den danska övervakningslagen möter motstånd. Danska Piratgruppen rapporterar att Fackförbundet för IT-proffs (Prosa) i sin senaste tidning skickade ut en CD med krypteringsprogram som en protest mot datalagringslagen. Vilket fick justitieminister Lene Espersen att bekänna färg vad gäller brevhemlighet och grundlagar och frihet: "För mig förefaller det som att det bara är en mycket begränsad grupp som har nytta av detta. Nämligen de personer som har begått eller planerar ett begå allvarlig brottslighet och som försöker dölja sina spår".

Adjö, Lene Espersen, flytta till Iran om du uppskattar överhetens makt så mycket! CD-skivan kan laddas ned här! Civil olydnad krävs nu. IT-politisk förening ordnade manifestationer mot vansinnet. Deras mål är intressanta och sammanfaller delvis med svenska Piratpartiets. Dessa skrev ett pressmeddelande om den danska lagen.

Danmark var ju ett av de tre länder som anslöt sig till dåvarande justitieministern Thomas Bodströms extremism vad gäller övervakning av folket. Jag visade igår hur Danmark nu implementerat en lag som gick mycket längre än vad EU-direktivet kräver. Jag påminde där också om det väldokumenterade svek mot Sveriges Riksdag som Bodström begick när han bakom ryggen på de andra partierna drev sin personliga linje i EU för att försöka uppnå en rent Sovjetisk kontroll över medborgarna i alla EU-länder.

Sveket tycks vara större och flagrantare än vi kunde ana. Frendo.se har nu fått fram ett brev som skickades av Home Secretary (dvs. Storbritanniens justitieminister) Charles Clarke till sin ministerkollega Bodström. Av brevet framgår att Bodström varit orolig för att direktivet skulle hindra just Boström från att i Sverige samla in mycket mer data än direktivet krävde. Clarke lugnade Bodström och skriver att det ju finns ett kryphål i direktivet: "I believe that this will provide sufficient flexibility for you to continue to collect data that you believe critical to your needs.".

Läs brevet från den 24 okt 2005 som finns scannat hos Frendo.se! (Notera: UK var alltså ordförandeland i EU vid denna tidpunkt (1 juli-31 dec 2005).)

Brevet skall läsas så här: I sista stycket ser vi hur Clarke försöker rätta in Bodström i ledet. Han anser att Bodström genom sin extremism kan spräcka tidsplanen. EU hade bestämt att man skulle ha beslutat om datalagring innan år 2005 var slut. I själva verket är det en ganska skarp tillrättavisning på hövligt diplomatspråk. Men innan den örfilen lugnar han Bodström med att han tror att internetuppkoppling, e-mail och IP-telefoni skall kunna omfattas. Detta kommer att kunna godkännas av andra länder. Men Clarke säger att det inte finns en chans att Bodströms mer extrema krav skall gå igenom, dvs inte "alla former av data som kunde vara av intresse för rättsväsendet". Men som sagt, om just Bodström vill gå mycket längre i Sverige så erbjuder lösningen nog med flexibilitet för "honom" (inte Sverige ...).

Men hur kan detta brev skrivas den 24 oktober? Jag visar ju i min rapport att det finns kompakt motstånd i EU-nämnden den 7 oktober mot lagring av webbsurfnings- och chattdata. Alla partier utom (s) är emot. Ändå framgår av Clarkes brev att Bodström framhärdar och hotar stjälpa hela direktivet. för att få in dem och kanske fortfarande insisterar på att det borde vara att beslut som tas av ministrarna själva, utan inblandning av EU-parlamentet. Och det kan man ju förstå. 74 % av svenska EU-parlamentariker röstade mot direktivet. 14 av 19. Bara de 5 (s)-ledamöterna var för.

När skall mannen KU-anmälas? Kan Sveriges Riksdag ha en person som ordförande i justitieutskottet som på ett dokumenterat sätt försökt föra den folkvalda församlingen bakom ljuset för att kunna driva sin personliga agenda?

Jag vill här också peka på Patrik Fältströms kommentarer om den danska implementeringen av direktivet. Patrik Fältström, paf, sitter som teknisk expert överallt i internetvärlden, bl.a. i Trafikuppgiftsutredningen. Läs! (Se även pafs kommentar här på bloggen).

Gör som paf, vänd ryggen åt den danska utvecklingen och säg (som paf gör i länken ovan): "Can we not stop this stupidity?"

Statens röst: Inga män under 26 på nätet

Jag skrev en artikel på Dagens Industris debattsida idag om Cecilia Renfors välbekanta utredning "Musik och film på Internet - hot eller möjlighet?" som lades fram häromdagen. Hon skulle ju på uppdrag av förre justitieministern Thomas Bodström (s) främst "överväga och föreslå åtgärder för att påskynda utvecklingen av konsumentvänliga lagliga alternativ för tillgång på Internet till [upphovsrättsligt skyddat material, särskilt musik och film]". Uppdraget var märkligt. Varför skulle staten agera tankesmedja åt ett par branscher i näringslivet?

Texten från Dagens Industri, med en del länkar som jag lade in nu - debattartikeln finns ej på nätet:

"En hovrättsdomare fick ett bisarrt uppdrag av dåvarande justitieministern Thomas Bodström (s): att fundera på hur staten skall hjälpa en viss bransch att anpassa sig till ny teknik.

Regeringens utredare Cecilia Renfors satte "Musik och film på Internet - hot eller möjlighet?" som titel på sitt reaktionära förslag.

Internet är revolutionerande. Varje människa kan till låg kostnad både sända och ta emot information. Tekniken förändrar beteendet och därmed förutsättningarna för vissa affärsmodeller. Den innebär oanade möjligheter för entreprenörer som tänker nytt. För andra innebär den att man inte längre behövs. Exempelvis skivbolagen.

Dessa surar över att nätet inte bara blev en enkelriktad kanal för transport till passiva massor. Skiv- och filmindustrin kräver därför att man nullifierar det revolutionerande i tekniken: dubbelriktad kommunikation.

Och utredare Renfors lyder. Operatörerna ska tvingas strypa bandbredden för folk som använder nätet enligt egen logik. De ska endast få tillgång till e-post. Om det inte hjälper ska man stänga av dem helt. Det torde innebära att hela den nya nätgenerationen borde kopplas bort från Internet. Men utan pressen från denna hade vi fortfarande köpt plastbitar i skivaffärer. iTunes, som lanserades av ett it-företag, hade inte funnits.

Bennett Lincoff, tidigare hög jurist på USA:s motsvarighet till tonsättarorganisationen Stim har sett ljuset och sprider nu budskapet att Internet som teknik är fundamentalt inkompatibel med exemplarförsäljning. Han kritiserar (tyvärr) inte upphovsrätten men han är inte bakåtsträvare. Varje modell där en överföring av en fil mellan två personer förbjuds eller förutsätts resultera i en betalning till en tredje person ("rättighetshavare") är död och vi måste anpassa oss.

Hal R Varian är världens ledande professor inom informationens mikroekonomi. När USA:s Högsta domstol delvis förbjöd fildelningsprogram skrev han: " ... låt företagen hitta affärsmodeller som levererar värde till konsumenterna. De kan vara vansinnigt kreativa när de tvingas till det.". Hal R Varian blev just chief economist på Google.

Kanske svenska staten borde ha talat med framtidstänkare också och inte bara föreslagit större möjligheter för lobbyn att trakassera folket, stänga nätet och underminera möjligheterna till nytänkande?"

Mitt bidrag till tänket runt det där snurriga förslaget är väl detta: Staten vill införa protektionism genom sanktioner och straff. Protektionism leder till stagnation och bristande innovation. Man kan jämföra med Argentina som på 1930-talet var ett av världens absolut rikaste länder mätt i BNP per capita. Det var också en stor exportnation. Vi vet hur det gick. Men varför? En av orsakerna var stor protektionism och s.k. importsubstitution som ekonomisk politik. Läs gärna Mauricio Rojas bok om Argentinas historia (finns som gratis PDF). Man bygger upp höga tullmurar mot import i tron att man utvecklar landet på så sätt. I stället för att importera skall man bygga upp egen industri bakom tullskyddet. Men samtidigt tar man bort konkurrenstrycket på industrin som stagnerar och försoffas. Renfors vill sänka omvandlingstrycket.

Renfors föreslår också åtgärder som skall "hjälpa" en bransch och straffa en annan. Hon lyder blint lobbyn som jag skrev om här. Operatörerna, som alltså drabbas av åtgärderna tycker givetvis förslaget är orimligt. Precis som konsumenterna. Renfors uttalande i SvD skulle kunna komma direkt från Hollywood: "Jag har bedömt att internetleverantörerna har en central roll när det gäller olovligt förfogande. Den sker ju med hjälp av internetuppkopplingar och bredbandsuppkopplingr."

Jag skriver i artikeln att Renfors anser att ungdomarna bara skall få tillgång till e-post. Jo, det är sant. Per Agerman uppmärksammar detta på Frendo. På sid 367f skriver utredaren: "Bestämmelsen i andra stycket innebär vidare att Internet-leverantören kan föreläggas att vidta de åtgärder som skäligen kan begäras för att denne ska uppfylla sina skyldigheter enligt första stycket. Det kan alltså handla om andra åtgärder – av mindre ingripande slag – än att säga upp avtalet. Åtgärder som, utöver uppsägning av avtalet, kan bli aktuella är t.ex. nedsättning av uppkopplingens överföringshastighet så att överföring av musik- och filmfiler i praktiken omöjliggörs. Abonnenten kan då fortfarande använda sin uppkoppling för att inhämta information, läsa e-post m.m.". Snyggt resonerat av hovrättslagmannen! Stäng av en hel generation från nätet! Hon visar själv att bland män under 26 år fildelar en stor majoritet. Är de dem eller Renfors det har brunnit i skallen på??

Äh, så blir det ju inte tror Renfors. När piskan viner kommer hela den där generationen att foga sig i maktens påbud: "Jag tänker mig inte miljontals civilrättsliga processer, utan det är de stora bovarna vi vill nå, förhoppningsvis ska det här verka avskräckande", säger hon till DN. Jag känner igen resonemanget. Från boken "40 frågor om islam" där man försvarar dödsstraff för otrogna makar. Dödsstraffet är alltså inget problem, vilket framgår av DN:s utdrag: "Nu ska man inte tro att alla otrogna i dagens samhälle kommer att dömas till döden så snart islam tillämpas. Nej, man kan faktiskt räkna med att ingen, eller ytterst få män och kvinnor, kommer att vara otrogna när samhället antar denna restriktiva lag. Detta gäller när islams lagar tillämpas tillsammans med andra islamiska förhållanden som skapar ett samhälle baserat på disciplin och kyskhet."

Centern har tagit avstånd från utredningens förslag. Och Piratpartiet.

Trots att jag nämner den i DI-artikeln har jag själv stora problem med Bennett Lincoffs modell och storebrorsliknande övervakning av all trafik som flyter på nätet. Men han har ju accepterat ett grundläggande faktum: Exemplarförsäljning som grundläggande affärsmodell är och kommer att vara död. Det är ett tekniskt faktum. Man kommer förstås att kunna sälja ensklida låtar genom eleganta lösningar som iTunes. Men detta kommer bara att vara grädde på moset för "upphovsmän" och andra som är inblandade i att skapa och framföra musik. En trevlig sidoinkomst. Tough world!

Hal R Varian intervjuade jag för övrigt i Berlin för ett år sedan för Computer Sweden.

Fritt porrsurfande = fackligt krav ?

Kristdemokraternas Göran Hägglund har enligt Riksdag & Departement givit ett privat företag mandat att välja vilka internetsidor de anställda på regeringskansliet får besöka. Ett gäng datanördar utanför all offentlig kontroll avgör nu i praktiken vilken internetaccess landets ledning får:

"Ett så kallat URL-filter gör att den som försöker komma in på en olämplig sida misslyckas. Regeringskansliets köper spärrtjänsten från ett externt företag, man prenumererar helt enkelt på listor på webbsidor som ska spärras."

Inte nog med detta. Vi får inte ens veta vilka nördarna är:

"Regeringskansliet lämnar av säkerhetsskäl inte ut vilken programvara man använder för att hindra besök på olämpliga webbsidor."

Jag förutsätter därför också att man får ett nej om man begär ut listorna över blockerade sajter. Och man kan inte som obetald bloggare hela tiden göra allt det jobb som anställda journalister rent ryggmärgsmässigt borde göra.

Ni därute på DN och SvD och Ekot och Rapport och Aktuellt och alla andra tidningar och medier borde ju vara som iglar på Hägglund. Trycka upp pastorn mot en vägg och fråga fråga fråga. Gläfsa. Begära ut listorna. Gå till domstol om de inte lämnas ut. Diskutera principfrågorna. Intervjua professorer i offentlig rätt. Intervjua JO.

Och ställa Birgitta Ohlsson (fp) mot väggen, som den 12 april krävde att Hägglund skulle begränsa Regeringskansliets internetåtkomst. Han svarade att det var på gång: "År 2005 startade ett arbete för att se över möjligheten att införa ett filter på Regeringskansliets datorer som förhindrar tjänstemän att komma åt sidor på Internet som kan innehålla exempelvis barnpornografi, rasistiska inslag eller våldsinslag. Dels har de tekniska förutsättningarna utretts och olika tjänster för filtrering testats, dels har de juridiska förutsättningarna setts över. Avsikten är att filtret ska införas under detta år. För närvarande bereds formerna för nödvändiga administrativa rutiner."

Är det ointressant att en religiös ordningsman plötsligt stolt basunerar ut att han sett till att tjänstemännen numera får tillgång till delar av internet och att det är hemligt vem som gör förbudslistorna och hur?

Det offentliga Sverige tycks använda företaget Websense i stor utsträckning, vilket uppdagades förra året då Piratpartiets hela webbsajt under ett valår plötsligt blockerades för offentliganställda runt om i landet. De hade lagts in på de förbjudna listorna eftersom Piratpartiet står upp för grundläggande rättigheter som fri kommunikation. De länkade till sajter (se kommentarerna till artikeln i länken) genom vilka man kan surfa anonymt. Detta räckte för att "staten" i bred bemärkelse (det verkar ha rört landsting etc) ville hindra sina anställda från att besöka sajten. Det räcker alltså uppenbarligen inte ens att viss "olämplig" information finns på en sida. Det räcker att man länkar till den. Eller snarare: Sådana länkar utgör olämplig information. Och jag antar då att min egen blogg kan blockeras: Jag länkar ju bl.a. till Tor-nätverkets hemsida här till höger. Tor som alltså kan användas för att surfa anonymt.

Websense är ett San Diego-baserat företag, listat på NASDAQ-börsen. Man söker just nu nytt folk till Beijing-kontoret och är ett av de amerikanska företag som anklagats hårt av människorättskämpar att hjälpa den kinesiska regimen att filtrera befolkningens internetåtkomst. Så det vore ju inte på något vis konstigt om Göran Hägglund har valt dem som leverantör till svenska staten.

Socialminister Göran Hägglund (kd) tycker precis som den kinesiska regimen att filtret är jättebra. Till Riksdag & Departement säger han att den etiska aspekten är viktigast:

"Det ska inte förekomma att personer i Regeringskansliet avsiktligt eller oavsiktligt hamnar på olämpliga sidor ... Jag ser det verkligen inte som en frihetsinskränkning att man inte kan använda de här sidorna. Vi har ett ansvar för att gå i bräschen i kampen mot företeelser där människor utnyttjas, till exempel barnpornografi".

Göran! Jag tror att du som barn hade vunnit platsen som ordningsman i valet bland 8-åringar i Kina. Eller så hade du varit den som mest entusiastiskt hade applåderat fram en liten auktoritär tyrann till segern. Jag vill verkligen se den film som turnerar sunt på festivaler nu och kommer att visas i svensk TV i oktober enligt SvD och handlar om just detta: "Please vote for me". Fadern till den vinnande pojken intstruerar sin son att vinna röster genom att upprepa frasen: "Jag har översyn över klassen och om jag inte är strikt kommer de inte att lyda mig".

Och Göran kanske skulle vinna pris för sin förmåga att förleda folk. Är det verkligen ett problem att folk på regeringskansliet surfar efter barnporr? Eller är det något du säger för att enklare kunna införa ett filter? Vi har ju hört upphovsrättshökarna använda samma argument för att kunna hindra ungdomar från att kommunicera med varandra på uppdrag av popstjärnemiljardärer. Och Ecpat använda samma argument när de egentligen vill förbjuda porr som inte har något med barn att göra och ta kontrollen över ungdomars sexualitet, något de uppenbarligen är mycket obekväma med. Det har gått så långt att den som använder barnporrargumentet i stort sett alltid har något annat syfte än just "barnporren", denna mytiska massa av blodiga våldtäkter som knappt finns och få har sett. Själv är jag ju av uppfattningen att folk med egna ögon borde se mycket mer "barnporr" för att få andra bilder än de där falska och knappt existerande tortyrbilderna för att därigenom enklare genomskåda hur olika intressen använder deras avsky och skräck för barnporr för sina egna syften.

Alltså, man kan förstå om en arbetsgivare vill styra hur anställda använder nätet av t.ex. produktivitetsskäl. Men det tycks inte vara en fråga för Göran och Birgitta. De struntar i om folk tar med hela bibbor av räkningar och gör privata bankaffärer, om de surfar runt för att kolla vilket hotell de skall välja under semestern i Kroatien. Nix, det är porr det gäller. Och rasism. Och våld. Och annat olämpligt.

Regeringstjänstemännen får alltså gärna på arbetstid nagelfara close-ups av någon Hollywoodkvinnas cellulitchock i Kvällstidningarna (kvinnofientligt, någon?). Men de får inte läsa en dansk politikers uttalanden om etniska grupper. Eller får de? Tidigare spärrade man Piratpartiet. Är andra partier spärrade? Kan de gå till Sverigedemokraterna eller finns dessa bland rasistspärrarna? Vi vet inte.

Och vad gäller vanlig hederlig pornografi tycker jag att facket borde agera av följande arbetsmiljöskäl: Jag förstår det som att kanslihuset är välfylld av hårt arbetande karriärister. Flitens lampa lyser lång in på natten. 40 timmars arbetsvecka lär vara ett skämt om man vill avancera, oavsett vilken regering man arbetar under. Många är yngre män. Att då få varva ned (upp ...) med litet porr någon gång är dem väl unt och borde närmast vara ett fackligt krav för att få 30-åriga akademikerkillar att slita ut sig sådär.

Det är tal om att Riksdagen nu skall införa samma system. Lagstiftarna skall bara få komma åt en del av den verklighet den skall lagstifta om. Inte hela verkligheten. Åtminstone en medlem av justitieutskottet protesterar. Hallå! Finns det fler?

Några andra röster:

Patrik Wallström känner sig medskyldig till filtret. Fast det verkar som sagt ha diskuterats innan han programmerade sitt briljanta lilla program Creeper varigenom man kan övervaka myndigheterna.

Blogge Bloggelito blockerar helt enkelt regeringen från att komma åt hans egen regeringsblogg.

Opassande ryter till.

Piratpartiet kräver Hägglunds avgång. Jag håller med. Om Göran Hägglund bara vore en fjant må det väl vara hänt. Men nu är han en fjant med makt. Då är han farlig. Jag har knappt sett någon medietäckning av detta. Sydsvenskan skrev men ställde knappt några obekväma frågor. Vem gör det?