Oscar Swartz :: Texplorer

Stockholmsprogrammet - Kriminella internetleverantörer

Om jag vore i Stockholm skulle jag gått på två manifestationer den här veckan.

Hax skriver om varför man bör demonstrera i morgon. "Vad det handlar om på onsdag är alltså att vi säger: Vi ser er! Vi vet vad ni har i kikaren! Och vi tycker inte om det!"

Många grupper är med och arrangerar manifestationen i Humlegården onsdag 15 juli kl 17, t.ex. Piratpartiet och Nätverket Svart Måndag. Vänsterns Ali Esbati uppmanar också.

Jag kikade i det dokument om Stockholmsprogrammet som justitiedepartementet refererade Camilla Lindberg till: "MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET: Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst - Större frihet i en säkrare omvärld". Laddas ned här [PDF]. Många andra har kommenterat (Calandrella, Amelia Andersdotter, Opassande) och jag gör några punktobservationer.

Eftersom jag grundade internetoperatören Bahnhof en gång i tiden slås jag av följande mening:

"en aktiv politik för internationellt samarbete nödvändig för att man ska kunna införa mekanismer för indragning av kriminella internetleverantörers IP-adresser och underlätta en snabb nerstängning av webbplatser utanför Europa"

Uppriktigt sagt har jag aldrig tidigare hört glunkas om någonting i den riktningen - och jag har följt de här frågorna länge. Vad menar man med "kriminella internetleverantörer"? Det finns ju direktiv och lagar som är till för att skydda operatörer från ansvar för vad deras kunder håller på med, just för att vi inte på enkelt vis skall hindra fri kommunikation och yttrandefrihet.

Det finns förstås aktörer som vill ge sig på leverantörerna på olika vis: Upphovsrättsindustrin exempelvis brukar ju uttala sig om bredbandsoperatörer som kriminella hälare när vanligt folk använder deras ledningar till att fildela material mellan sig. Man vill ju också införa filtrering av material så att vi inte skall komma åt allt som publiceras på nätet. Men uppfinningsrikedomen tycks inte ha några gränser. Nu är den på kinesisk nivå.

Det finns alltså i världen fem stycken RIR:er (Regional Internet Registry) som delar ut serier av IP-adresser till bl.a. Internetleverantörer. I Europa har vi RIPE NCC, baserad i Amsterdam. Det är grunden för att adresseringen skall fungera på nätet och att trafiken skall hitta rätt. Tydligen vill man kunna dra tillbaks nummerserier som delats ut för "kriminella leverantörer". Man kan ju göra tankeexperimentet att den operatör som huserar exempelvis The Pirate Bay helt enkelt skall kunna få sina IP-nummer indragna och att hela deras nät då slutar fungera för att man anser leverantören "kriminell". Detta måste vi verkligen hålla ögonen på.

EU skall givetvis ta tag i piraterna. Man skriver om förfalskning, vilket inkluderar piratkopiering. Där säger man sig vilja "bidra till att förstärka det internationella regelverket, för att på ett effektivare sätt kunna bekämpa dessa former av ekonomisk brottslighet, och stödja partnerländernas kapacitet på detta område". Se upp!!

I övrigt talar man i Stockholmsprogrammet förstås en hel del om hotet från pedofilerna och terroristerna, alltså det jag tar upp i min rapport Alternativ till Bodströmsamhället.

Man vill ha mer övervakning och avlyssning för att upptäcka terrorism i förväg utan att egentligen gå in på utrikespolitiska orsaker till varför den finns: "Utnyttjandet av Internet för terrorismändamål måste övervakas mer intensivt, bland annat genom att förstärka de övervakande myndigheternas operativa kapacitet."

Piratpartiets Christian Engström mötte justitieminister Beatrice Ask (m) i TV4 Nyhetsmorgon igår. Klippet kan ses nedan. Hon hävdade att FRA ju inte har något med detta att göra. Verkligen? En av poängerna med FRA är ju just det där som nämns i meningen ovan. Även om det sorterar under Försvarsdepartementet lär deras information vara föremål för utbyte mellan länder.

Rick Falkvinge sammanfattade TV-debatten: "Beatrice Ask satt och sade att nej, så är det inte alls, och dessutom måste man komma åt barnporr, terrorism, barnporr och barnporr." Ja! Beatrice Ask (m) är i inslaget värsta sortens populist som svänger sig med de simplaste känsloargumenten.

Jag ringde upp hennes pressekreterare Martin Valfridsson och bad om referenser till varifrån hon fått två av de saker hon påstår i debatten och som hon använder som riktigt tunga argument för stärkt statlig kontroll över kommunikationen.

Hon talar om 1500 sajter med barnpornografi. Eftersom jag och andra bloggare ju för två år sedan gick igenom det svenska barnporrfiltret och sett att det till stor del är bluff undrar man ju om hon vet vad hon talar om. Valfridsson säger att informationen kommer från sid 5 i den länkade PDF:en ovan där EU-kommissionen påstår: "It-brottsligheten är till sin natur internationell, och dessutom på stadig uppgång. Bara under 2008 upptäcktes cirka 1 500 kommersiella eller icke-kommersiella webbplatser med barnpornografiskt innehåll."

Nu vet ju alla mina läsare att "barnporr" ofta innebär påklädda eller lättklädda underåriga modeller i poser som kan verka provocerande men inte är olagliga, ofta hyfsat konstnärliga bilder. "Barnporr" är ofta också sajter med manga och tecknade bilder som är fullkomligt lagliga i många länder, exempelvis två av världens stora demokratier, USA och Japan, samt kanske i Sverige också (även om vår lagtext obegripligen nog indikerar att tecknade bilder kan vara förbjudna att inneha eller rita, men vad som definieras som pornografi i det sammanhanget har inte prövats). Slutligen skiljer sig definitionen av barnporr åt mellan länder men allt fler definierar det som nakenbilder av personer under 18 år, vilket innebär att stora delar av framtidens människor kommer att vara kriminella. Ungdomar tar nämligen bilder av sig själva och sina sexuella partners med mobilkameror idag. Läs gärna min artikel "Make War - Not Love!" för litet perspektiv.

Hur som helst, dunderpopulisten Beatrice Ask (m) kan inte hålla sig från att göra ett litet privat tillägg till den där (med stor sannolikhet inflaterade och intetsägande) siffran från kommissionen. Hon säger att det finns "1500 sajter med barnpornografi: övergrepp på små barn!". Så, varifrån får hon detta? Övergrepp på små barn kan givetvis förekomma på bild men sådana byts av allt att döma främst på privata vis i slutna nätverk. De läggs inte ut på webben mer än möjligen som några frontbilder för kreditkortsbedrägerier. Problemet är ju att alla organisationer och myndigheter som svänger sig med siffror vägrar låta medborgarna granska deras listor med påstådd barnporr. Den medborgargranskning som gjordes från läckta filterlistor för två år sedan visade att listan inte alls var vad den utgav sig för att vara.

Jag frågade också Valfridsson om det andra stora problem som Beatrice Ask (m) hävdade vi måste fås bukt med: "Trafficking av små barn för att använda för sex eller arbete eller annat". Jag undrade varifrån uppgiften kom och vilken omfattning detta problem har och hur många "små barn" som har människohandlats för att användas för sex. Valfridsson kunde inte svara men sa ungefär att det förstår man ju att så kan det vara. Han lovade dock försöka ta reda på det. Tro't den som vill.

Valfridsson själv klagade i stället på osanningar han anser sprids. Expressens ledarsida idag är helt osann menade han. Svart Måndags Facebooksajt tyder på att de inte har läst några dokument alls.

Förutom den redan länkade PDF:en finns rapporten från Framtidsgruppen. Freedom, Security, Privacy – European Home Affairs in an open world [PDF] som enligt alltid informerade Mark Klamberg stakar ut programmet. Och läser man dessa två dokument finns inte många av de detaljpunkter med som t.ex. Svart Måndag tar upp. Däremot vet vi ju att sådana tankar och förslag har diskuterats och cirkulerar i EU. Och desutom är de där dokumenten ganska generella och om man är misstänksam mot maktelitisterna i politiken behövs inte mycket övertolkning för att inse att det där kan bli resultatet. Aftonbladet skriver en lågmäldare ledare om saken.
Werebuild.eu Wiki om Stockholmsprogrammet.

Med demonstrationer mot Stockholmsprogrammet vill folk alltså säga att ni har ögonen på er.

Beatrice Ask (m) tog även upp knarket som gör att vi självklart måste låta staten kontrollera nätet och rättsväsendet få mer makt.

Vilket leder mig till manifestation nummer två. Söndag 19 juli Lördag 18 juli kl 16:20 i Rålambshovsparken går Stockholm Smokefest av stapeln. Ett bra initiativ tycker jag där man vill ifrågasätta bl.a. Sveriges drogpolitik.

Om ni bara följer en länk i denna postning uppmanar jag er att läsa gamle journalisträven Bobo Karlssons artikel i Affärsvärlden om De nya drogrealisterna som står i motsats till The War on Drugs som är "en politik som är ett såväl mänskligt som ekonomiskt vansinne". Om ni följer en länk till kan ni lyssna till detta Sveriges Radio P1 Kaliber radioprogram som tar en titt på Dödsdrogen som ligger bakom en stor del av alla våldsbrott. Mycket lyssningsvärt.

Jag kan förresten inte nog rekommendera Bobo Karlssons färska bok Urban Safari: 12 storstäder av Bobo Karlsson. Han är ju en mästare på att fånga själen i storstäder. Den urbana friheten står högt i kurs hos Bobo och kan få vem som helst att vilja ge sig iväg på upptäcktsfärd. Läs recensioner i DN, GP.

Och givetvis: Eftersom jag gått ut med att jag funderar på att söka förtroende för att kandidera för Piratpartiet (som växer explosivt) till Riksdagen nästa år. Mina tanker om drogpolitik är mina egna. Det är inte partiets ståndpunkt.

Pirater som demokrater och annan sommarläsning

Ola Wong skriver i SvD från Kina om internetcensur och företag som Cisco och Google som anpassar sina produkter och tjänster till de krav som "The Great Firewall of China" ställer. Avslutande orden gäller även Sverige med tanke på alla de förslag som tas fram om generell övervakning och avlyssning (datalagringen, FRA): "För i slutändan är känslan att vara övervakad ett viktigare kontrollinstrument än någon teknisk finess."

Jag har tidigare rekommenderat Olas lilla guldklimp till bok, No I'm from Borås, där man får följa Kinas moderna historia genom hans farfars livshistoria genom krigsherrekaos, Mao, kulturrevolution och kapitalism. En liten pocketbok som nästan är gratis.

FRA-lagen kritiseras igen på DN Debatt men det känns litet lamt. En riksdagsledamot och tre andra allianspolitiker. Men där finns ingen grundläggande kritik mot att koppla in kablarna. De tar dock upp det där om Säpo som jag rapporterade om från Almedalen.

Nytt ord: "Telekupp". Verkar ha myntats av studenter i Honduras som lägger ut filmklipp på Youtube efter att militären tagit över och kontrollerar all gammelmedia i samband med sin kupp.

Jag brukar ju hävda att ordet "Pirat" kommer att ha en positiv konnotation inom kort. För många unga är det redan en bra sak att vara men en del tycker att Piratpartiet har ett hemskt namn. De kan läsa dagens understreckare i SvD med titeln Piraterna var demokrater före alla andra av Hans Ingvar Roth, professor i mänskliga rättigheter i Lund.

En liten tankeställare om läkemedelspatent kan man få av larmartikeln om antibiotikaresistens i SvD som gör att människor börjar dö igen i sjukdomar som varit kurerbara under många decennier. Ämnet skall tas upp under Sveriges ordförandeskap i EU:

"Ett stort problem är bristen på ny antibiotika. Utvecklingen har i stort sett stått stilla de senaste tio åren. Mellan 1930-talet och 1970-talet kom ett dussintal nya preparat och 2000 ytterligare några. Sedan var det stopp ...

Medicinskåpet börjar bli tomt. Läkemedelsföretagen är inte intresserade av att utveckla mediciner mot infektioner som är slutbehandlade inom en vecka. De satsar hellre på mer lönsamma mediciner mot kroniska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdom, diabetes eller depression. Det skulle behövas statliga pengar till mer forskning om antibiotika ...

Dilemmat är också att ny antibiotika aldrig kan bli en försäljningssuccé eftersom man vill begränsa användningen."

Moderat extremism i Piratdalen

Förra året dominerades ju Almedalen av en fråga som knappt fanns på programmet, eftersom detta läggs långt i förväg av många organisationer. Men efter bloggbävningen mot FRA-lagen som skedde i början och mitten av juni kom ju en stor del av samtalen utanför seminarierna i Almedalen ett par veckor senare att handla om FRA. Och på många seminarier ställdes FRA-relaterade frågor. Det politiska samtalet gled åt det hållet. Det hetaste seminariet slängdes ihop i sista minuten av tankesmedjan Fores med mycket tung bemanning i FRA-frågan.

I år finns en parallell. I början av juni röstades Piratpartiet in i EU-parlamentet. Inget av 1042 seminarier på Almedalens officiella hemsida har "Piratpartiet i titeln när man söker i programmet. Inget har Piratpartiet som arrangör och till endast 1 av 1042 aktiviteter ingår ordet Piratpartiet i den beskrivande texten. Ändå glider samtalet åt piratfrågor och Piratpartiet hela tiden. Framgången var en smärre chock för etablissemanget. PP fick ju fler röster i EU-valet än fyra av de sittande partierna och alltså fler än gamla trotjänare som (kd), (c) och (v).

Även i år ordnade Fores det kanske hetaste seminariet: Fred efter Pirate Bay? Vilken upphovsrätt och vilka affärsmodeller. Moderatorn Martin Ådahl, chef för Fores, försökte få till en dialog och medelväg mellan pirater och antipirater och satte sig själv i mitten av jättepanelen. Han kunde ha skött det bättre. Jag misstänker att Hollywoods advokat Monique Wadsted fick tre gånger så mycket tid som någon annan. När Erik Josefsson ställde frågor om IPRED2, ACTA och Telekomaketet lät han bara jurister kommentera. Men detta är inte juridiska frågor. Det är politiska.

Det blev inte alls någon försoning eftersom antipiratsidan har en benhård utgångspunkt som inte befrämjar samtal. Det var bra att moderaterna bekände färg i alla fall efter luddiga uttalanden om att inte jaga en hel ungdomsgeneration. Ulrika Karlsson (m), som sitter i justitieutskottet och är partiets talesman i upphovsrätt och fildelning, slog ned den immateriella äganderättspinnen djupt och hårt i marken. Jag var förbluffad över den enögda synen faktiskt.

Karlsson slog fast gång på gång att äganderätt och immaterialrätt är grundläggande för kapitalism och marknadsekonomi och att "skilja på mitt och ditt" är fundamentalt. Hon slog också fast gång på gång att upphovsrätten måste vara teknikneutral. Det skall inte spela någon roll i vilken form ett verk produceras och sprids. Det skall inte spela någon roll om ett verk finns på papper eler som digital fil. "Exemplaret" måste skyddas på samma sätt.

Som en i grunden frimarknadsanhängade ekonom från Handelshögskolan i Stockholm är jag förbluffad över att moderaterna inte tycks känna till grunderna i mikroekonomi där man teoretiskt analyserar immaterialrätt.

Den analysen säger ju att på en fri marknad kommer immateriella produkter, som har noll i marginalkostnad för att producera ytterligare ett exemplar, att få priset noll. Marknadspriset på en digital fil på en fri marknad kommer att vara noll, eller väldigt nära noll. Gratis.

Steg två i den ekonomiska analysen är att säga att "det var ju inte bra, hur skall då den som producerar exemplar av ett verk ha något incitament att göra själva grundarbetet med att skapa verket om den fria marknadens pris blir noll?". I ekonomisk teori kallas det där för ett "marknadsmisslyckande". Den fria marknaden, tror man i alla fall, kommer att prodcuera för lite av "varan" än som vore samhälleligt bra. Därför inför man en reglering av marknaden. Man delar ut artificiella tidsbegränsade monopol, eller ensamrätter. Dessa kan se ut på helt olika vis och få olika konsekvenser för samhället. Men om man, som moderaterna, inte ens fattar den marknadsekonomiska analysen av upphovsrätten har man ju kört i diket från början.

Moderaternas grundsyn är inte marknadsekonomisk. Den tycks vara naturrättslig och moralisk vilket leder till att de tror att en så stark immaterialrätt som möjligt är ett fundament för en marknadsekonomi. Det är ju tvärtom: En blomstrande och kreativ marknadsekonomi skall ha en så svag immaterialrätt som möjligt som ändå ger oss "det vi vill ha" i form av kulturella, vetenskapliga, kunskapsmässiga innovationer och kreationer. "Svagheten" ger oss något gott: snabb spridning och konsumtion av skapelser.

Det andra felet i moderaternas analys är "teknikneutraliteten". En frimarknadsekonomisk analys visar att den optimala immaterialrätten kommer att se helt olika ut under olika tekniska regimer. När man bestämmer sig för att göra ingrepp i den fria marknaden och delar ut monopol skall reglerna/immaterialrätten se olika ut om det finns helt olika förutsättningar (papper mot digital fil t.ex.). Om produktions- och distributionskostnader faller drastiskt för att göra musik till exempel, ja då kommer det samhälleligt önskvärda upphovsrättsskyddet att bli betydligt svagare. Teknikneutralitet är en effekt av en naturrättslig syn på immaterialrätten. Teknikneutralitet kommer inte ur en marknadsekonomisk syn på immaterialrätt.

Alltså: Efter seminariet vet vi var vi har moderaterna. De kommer aldrig att sluta jaga en hel ungdomsgeneration av något annat skäl än att det kanske är för dyrt eller andra pragmatiska skäl. Deras ideologi implicerar jakt eftersom de inte förstår immaterialrättens roll på en fri marknad. De har en moralisk syn och den moralen dikterar förstås att den upprätthålls, även om både lagar och upprätthållandet är skadligt och obefogat ur ett frimarknadsperspektiv. Jag träffade Ulrika Karlsson (m) i baren på Donners senare på kvällen och där bultade hon ned den där immaterialrättsliga ägenderätten ännu hårdare och förstärkte med cement. Vi måste vara klara med var vi står och att detta är de värderingar som partiet har, förklarade hon. Och inskärpte att Karl Sigfrid (m) och andra liknande tänkare inte har något att säga till om och det inte fanns någon tveksamhet alls runt partilinjen.

Jag tycker Dick Erixon griper efter ett halmstrå när han tolkar Upsala Nya Tidnings ledare som att någon ny koncensus håller på att växa fram när de rapporterar från Foresseminariet i Almedalen. Men det finns ingen seriös debattör som har föreslagit avskaffande av upphovsrätt. Piratpartiet som kanske är den radikalaste rösten vill ha kvar upphovsrätten som den är idag men korta ned skyddstiderna (rejält) och dessutom utsträcka det undantag som finns för privat kopiering idag till att gälla den digitala världen och bredda det genom att det skall gälla icke-kommersiell användning, inte bara privat.

Mitt intryck efter paneldebatten är att polariseringen är stor, klyftan djup, samt att inflexibiliteten endast finns på antipiratsidan, nämligen de som försvarar status quo och egentligen vill stärka upphovsrätten eftersom de har en moralisk syn på det hela, inte en frimarknadsekonomisk. Moderaterna, Dilsa Demirbag Sten och Monique Wadsted var företrädare för den synen. Två seniora juridiska tjänstemän, Olle Abrahamsson som är rättschef i justitiedepartementet samt justitiekanslern Göran Lambertz var dock mer inne på att det blir problem om klyftan mellan lagen och folks värderingar blir för stor, precis det Isobel Hadley-Kamptz talade om också. Rasmus Fleischer i panelen vill ju att upphovsrätt borde diskuteras utifrån olika uttrycksformers förutsättningar och alltså skulle kunna se helt olika ut för exempelvis musik och litteratur. Han uttryckte också förvåning över paneldelatagaren Hans Pandeyas luftiga presentation av det påstådda kommande köpet av The Pirate Bay.

Kloke Nicklas Lundblad satt i panelen och jag skulle nog sammanfatta den (panelen) som min egen kritik av en understreckare som Nicklas skrev i SvD om klyftan mellan de två sidorna.

Kristdemokraterna har tydligen utsett Piratpartiet till sin ideologiska motsats. Det passar bra tycker jag. Och Göran Hägglund säger nu att kd är enda parti som är emot piraterna. Tja, då hörde han inte Ulrika Karlsson (m) i panelen. Ella Bohlin utmålar också PP som antitesen till sig själva. I Dagen skriver hon så här: "Piratpartiets nyvalda europaparlamentariker Christian Engström uppgav i en radiointervju under valrörelsen att han är beredd att rösta ja till legalisering av prostitution och vissa former av narkotika.". Jo, han sa ju att de där frågorna inte ligger på EU-nivå men att om den grupp partiet ingår i skulle rösta på det viset skulle han tycka på knappen. Det skulle jag också. Av fri vilja dessutom. Eftersom jag personligen anser att moral inte skall lagstiftas. Sex i utbyte mot pengar eller champagne och användning av droger skall inte vara brott. Förbud som riktar sig mot vad man gör med sig själv hör inte hemma i en gott samhälle. Det hör hemma på privatplanet. Där skiljer sig Ella Bohlin och kd radikalt från min egen syn. Pirtpartiet tar inte direkt ställning i de frågorna men jag skulle bli förvånad om någon pirat anser att samhället skall få tillgripa integritetskränkande åtgärder för att få bukt med moralfrågor faktiskt, oavsett vad man själv tycker om företeelserna.

Roland Poirier Martinsson var ju ämnet för min förra postning. Lägligt nog skrev han dagen efter en stor artikel i DN där han ger råd till (kd). Tolerant konservatism kallar han det. Fast jag vet inte, som pirat tycker jag det är ganska kul med ett parti som vill positionera sig som ens motpol och stå upp gör statlig reglering av privatmoral och låter religionen spilla över från det privata till lagstiftandet.

Andra om FORES seminarium. Svensson, Cybernormer, Badlands hyena, Tobias Olsson/SvD,

FRA-seminarium i Almedalen

Anders Danielsson, chef för Säpo, berättade vad de som följt med i FRA-såpan redan vet: Att den där 15-punktsöverenskommelsen som drevs fram av de upproriska folkpartikvinnorna gjorde att Polisväsendet inte skulle få tillgång till signalspaning.

Men som han påpekade är ju det en sanning med modifikation: Inom ramen för Försvarsunderrättelseverksamheten skall Säpo och Polisen inte ha tillgång till signalspaning. Men samtidigt tillsatte man en utredare som skulle föreslå om och hur de ändå skall få det. Det är alltså förre Säpo-chefen Anders Eriksson som utreder detta. Han som gjorde den beryktade utredningen SOU 2005:38. Det finns ingen analys i den, det är en önskelista från polisens sida. Han skall levererar utredningen den 23 juli och den kommer att föreslå att de får tillgång förstås. I princip berättade Anders Danielsson det på seminariet. SvD slår upp det som om om de har någon specialinfo, men det kommer från morgonens Almedalen-session.

Anders Danielsson sa också klart och tydligt att om han inte skulle få tillgång till signalspaning via kabel kommer han att gå till sina politiska uppdragsgivare och hota dem: Säpo kommer inte att kunna fullgöra sitt uppdrag. Vi kommer dessutom inte att leva upp till de internationella förpliktelser som åkommer stater internationellt, nämligen att skydda medborgarna. Han sa också att Säpo är en myndighet som kämpar för frihet och demokrati.

Annie Johansson (c) faller hela tiden i aktning hos mig. Hon framstår som en teflonpolitker av rang och sa leende saker som: "Jag är den första att säga att processen varit under all kritik". Det säger hon om hela hanteringen av FRA-frågan, den process hon själv varit inblandad i som riksdagsledamot. Hon är en len talare som skulle kunna framföra vilka drakoniska förslag som helst med ett Hollywoodleende.

Alice Åström (v) växer hela tiden. På frågan Vad skall vi göra? svarade hon kristallklart: Riv upp lagen, tillsätt en parlamentarisk utredning och börja från början!

Vi måste ha en stat som litar på myndigheter och Säpo, sa Säpochefen, annars ska vi sparka honom och alla anställda. Men det handlar ju inte om det. Eller det handlar delvis om det. Det handlar om hur ett system där myndigheterna har tillgång till all vår kommunikation. Hur utvecklas ett sådant system framåt i tiden och vad kommer det till slut att användas till, oavsett pappersspärrar för vad man får och inte får göra. Man talar om att i efterhand kontrollera att FRA har raderat precis den information som skall förstöras och inte sparat den. Man suckar inför naiviteten.

I publiken fanns en psykiater som hade blivit utsatt för hemlig telefonavlyssning. Man får väl gissa att det rörde en klient egentligen, någon förmodad brottsling. Han förklarade: "En känsla har nu kommit till mig som gör att jag alltid tänker på att uttrycka mig klart så att saker inte kan misstolkas om man konfronteras med saker man glömt men sagt för ett halvår sedan". Alltså en förändring av hela livet och beteendet. Åström talade om självcensuren som det stora hotet från generell avlyssning.

En brunbränd man i grå väst och hörsnäcka var där och bevakade. Förmodligen var Säpo-chefen själv skyddsobjektet.

Och som vanligt i Almedalen finns en tyckarkändisar i publiken: Isobel Hadley-Kamptz, Per Gudmundson. Piratpartister var där, se rapport från Richie, webbhackande. Majestatis Pluralis. Opassande från Almedalen. Seminariet kan tydligen ses på Bambuser. Hax om FRA i Almedalen (fast han är inte här).

IPRED-mål förlorat - och länkjägare

Flera piratrelaterade saker har ju nyligen hänt: Det första fallet där uppgifter måste lämnas ut med hänvisning till IPRED-lagen avgjorde i Tingsrätten. Det finns ett "okänt" fall där Telia inte behövde lämna ut uppgifter och jag skall gå igenom det nedan.

Vi har också åtalet mot en kille som länkat till sportsändningar från Canal+ på en chatt. Jag skrev själv om det häromdagen men uppgifterna var knapphändiga. Åtal och förundersökning är offentliga handlingar och man kan alltså begära ut akter från domstolarna. Detta har nu Simon Sundén gjort. Bravo! Det är så vi måste arbeta. Aktivister som själva agerar och begär ut information enligt offentlighetsprincipen. Det är så vi kan hålla koll på makten.

Simon har lagt ut dokumenten i delvis maskerad form. Men han har också gjort en sammanfattning. Man baxnar! Det är bättre att ni går till Simon och läser i förra länken men vad tycks om att ett stort företag som Canal+ som tar betalt av varje person för varje match använder samma streaminglänk för alla kunder och *alla matcher*. Samma länk dag efter dag, vecka efter vecka, eller hur ofta nu de där matcherna är.

Det stämmer inte med nätsamhällets logik att dra folk inför domstol om en sådan länk sprids. Det är alltså frågan om en videoström som vem som helst på nätet kan se, bara de känner till adressen. Ungefär som att man kan dra och titta på en sällsynt fågel om man råkar stå på någon lista där folk berättar om de snaste obsarna. Vill man inte att andra skådare kommer dit får man faktiskt anstränga sig att hemlighålla det hela.

Det finns en massa tekniska system för att åtminsotne försöka åstadkomma det Canal+ har i tankarna: Att varje person som tittar på den där strömmen på nätet betalar. Detta verkar vara ett potentiellt farligt mål med jättekonsekvenser om domstolen skulle gå på Canal+ linje. Det måste följas och bevakas.

Tingsrätten bestämde att internetleverantören ePhone skall lämna ut abonnentuppgift som kan knytas till en viss IP-adress vid ett visst tillfälle för att kunna kräva skadestånd av någon som påstås haft en server med ljudböcker. Om den var tillgånglig för allmänheten är ju egentlgen en tolkningsfråga eftersom det krävdes lösenord. Domstolen bedömde det så.

Rättsröta är nog fel att kalla det men det visar att Piratpartiet och politisering behövs. Läs danska piratpartiets Ole Husgaards kommentar om det hela hos Emma. Han visar vad som hänt i andra länder och säer att IPRED har öppnat för en närmast industrialiserad försäljning av kundernas abonnentuppgifter från ISP:ernas sida. Detta skulle knappast vara juridiskt eller politiskt möjligt i Sverige, såvida inte ISP:erna ändrar sina abonnemangsvillkor till att tillåta sådant. Men det visar vad IPRED öppnar för.

Jag har fått tips om ett IPRED-fall där en domstol nyss nekade en sökande att få ut vem som hade ett visst IP-nummer vid en viss tidpunkt. Malmö Tingsrätt, Målnr A 3162-09. Jag har alltså hela domen framför mig från den 24 juni. Det verkar vara ett typiskt fall där någon vill ha tag i en person och då drämmer till med "intrång i upphovsrätt" för att få ut uppgifter än via polis och åklagare i ett brottsmål.

Ett företag hävdar att någon obehörigen loggat in i deras interna system utifrån nätet. De presenterar någon logg. Dataintrång kanske. Men i stället för att polisanmäla använder man IPRED. Man PÅSTÅR att den som loggade in har laddat ned dokument från deras system och begått olovlig kopiering och intrång i upphovsrätt. Telia argumenterade för att det inte alls var styrkt att den som varit uppkopplad hade ägnat sig åt olovlig exemplarframställning. Tingsrätten höll med: Inte dokumenterat. Begäran avslogs.

Men vi kan nog sa vartåt det barkar: Man kommer att hävda intrång i upphovsrätt för att få ut uppgifter som kanske rör helt andra saker. Och med tanke på upphovsrättens utsträckning i det digitala samhället är det inte alls omöjligt att sådana "intrång" kan göras gällande litet när som helst.

---

Själv har jag nyss skrivit en krönika i Computer Sweden. Jag köpte just en cykel och isnåg att man måste ha cykeldator nuförtiden. Vilket fick mig att reflektera om värdet av hårdvara gentemot mjukvara och det värde som någorlunda öppen mjukvara kan addera till en produkt.

Nu skall jag med bussen till båten till Visby och Almedalen. Jag kommer förstås att träffa andra piratpartister där men Almedalen är ju som ett kollo för den kommenterande klassen så det lär bli intensivt.

Länkandet pressar Ronaldo

En kille har åtalats för att ha länkat en webbcast av hockeymatcher. Det framgår inte exakt hur. Kanske genom att direktlänka till en URL som man fick reda på efter en betald inloggning men som i sig inte var skyddad. [Nu efteråt läste jag opassandes och kjellbergs utredning i frågan. Det verkar röra sig om en länk som har skickats ut till alla kunder, den åtalade fick ett tips om länken och publicerade den i sin chatt].

Två professorer och två olika svar. Jag inser att de förmodligen inte haft hela fallet framför sig utan bara blicit uppringda av journalister och att deras svar därför nog inte bygger på full information.

Jan Rosén svarar SvD på ett förutsägbart vis. Killen blir fälld. Intrång. Rosén använder sin kunskap om rättsfall och HD-tolkningar. Rättsfallet (MP3-målet) som länkas i artikeln friade en kille som länkat till musikfiler på liknande vis, vilket har lett till diskussioner i kommentarerna till artikeln. Jag förstår Roséns resonemang så här: HD ansåg att MP3-killen genom länkningen tillgängliggjort filerna och i upphovsrättsligt hänsseende utförde ett "offentligt framförande" av musiken. Dock är sådant offentligt framförande av musik inte ett brott i straffrättslig mening. Man får alltså spela en låt på gatan framför publik. Dock skall man betala avgifter till STIM och SAMI. Musikframförande omfattas av en "kollektiv avtalslicens med utsträckt verkan". Därför fälldes han ej. Rosén menar dock att det aldrig är tillåtet att offentligt framföra tv-sändningar utan rättighetshavarens godkännande. (Man kan förresten hålla i minnet att ytterligare ett förfogande tillkommit i lagen - 1 juli 2005 - efter rättsfallet, nämligen "överföring").

Fast nu har det hänt saker: Hela artikeln i SvD är omskriven. När jag läste den först fanns långa citat från Jan Rosén där han menade att det inte bara var fråga om "signaler" utan att det är ett verk som tillgängliggjorts i och med att TV-bolagen lägger till speakerkommentarer, grafik, klipper etc. Nu är det resonemanget borta och i stället har man lyft in ett citat från professor Marianne Levin från DN.se där hon trycker på just själva signalen. Det framgår inte om det är bara en ren signal som länkats eller ett "verk".

Det intressanta i artiklarna är kommentarerna. I både DN och SvD kan man sammanfatta kommentarerna med: Detta strider mot det vi tycker man har rätt att göra på nätet, nämligen länka. Nu beror det på hur folk uppfattar fallet och vad man tror om handlingen. Har han bara vidarebefordrat sitt abonnemang och låtit andra kika via hans personliga länk eller har han gjort något annat?

[Kolla! Nu har Daniel Westman kommenterat i Computer Sweden och fler detaljer dyker upp: Canal+ har sänt ut störmmen på sin webbsida, dit jag antar att bara abonnenter hade tillgång. Länken till sändningen kunde enkelt "plockas fram". Någon har gjort det och lämnat den till den åtalade som sedan helt enkelt publicerat den. Westman anser inte att det borde vara tillgängliggörande. Han säger också det som många tycks tänka: "Någonstans kan man ju, om man bortser från juridiken, tycka att Canal+ gjort ett misstag rent tekniskt, det verkar inte som ett klockrent fall att ta upp från deras sida".]

Alltså, det finns ju tekniska system som funkar. Jag har bekanta som utvecklade Sveriges - och kanske världens - första "ADSL-dialler", som man kopplade på genom att skicka ett betal-SMS. Man fick tillbaks en unik kod till mobilen. Denna kod skrev man in i sin webbläsare, varpå videoströmmen kopplades på endast till den IP-adressen. Givetvis var det för den adulta underhållningsindustrins räkning. Den ligger alltid i fronten eftersom hormoner driver mycket tidig teknikutveckling. (Jag kommer säkert att få kommentarer från folk som säger att man som tekniskt kunnig själv alltid kan hi-jacka videoströmmen som anländer till ens dator och leda vidare till polarna ...).

Canal + kallar det för att "stjäla" sportmaterial enligt DN och citerar informationsdirektören: "Vi betalar ju enorma belopp för de här sändningarna. Det skadar hela affärsidén om folk kan se det gratis.".

Jag skulle ju säga att Piratideologin - eller informationspolitiken - inte kan vara feg för stora förändringar. Jag håller nämligen med direktören. Ett fritt nät kan skada delar av den där affärsidén. Sportevenemang är skådespel med enorma pengar inblandade. Orsaken till att man kan betala fantasisummor till någon som är bra på att sparka boll är att lagens ägare kan dra in slantar från sponsorer, på sändningsrätter till skådespelet osv. Och orsaken till ett så stort intresse är inte bara att se någon sparka boll på bästa vis. Folk sitter och tittar på matcher för att de vet att Ronaldo är på plan och är värd en miljard i transfersumma och har både Ferrari och Koenigsegg. Att se en sådan person blir extra magiskt.

Tänk om intäkterna skulle falla så att man bara kan betala 10 miljoner till även stjärnor som Ronaldo! En del av superglamouren skulle kanske försvinna och subjektivt sett vore det kanske tristare även om han spelade exakt lika bra boll. Förmodlgen skulle vi ha lika mycket fotboll dock. Fast färre fattiga brassar kanske skulle drömma om att bli Ronaldo och återväxten av dugliga bolltrixare bli något sämre. Möjligen. Så tja, något skulle kunna "förloras".

Samtidigt skulle vi förvänta nya grepp från sportbranschen. Större andel sponsring. Reklam mer integrerad i själva TV-strömmen så att det inte spelar så stor roll om den rinner iväg på oauktoriserade vis. Sänkta löner. Och kanske en återgång till det mer direktupplevda. Popstjärnor höjer sin konsertpriser rejält och drar in pengarna där.

Men att bevara hela branscher oförändrade om det hela bygger på att man tar i med hårdhandskarna mot allmänt accepterade beteenden som har att göra med värderingsförskjutningar - det vore en stor förlust. Och det är gammeltänk. Om den "jakten" på vanligt folk samtidigt innebär att vi underminerar hela vårt fria samhälle, ja då är det oförlåtligt och sportens nuvarande organisation som får vika: Tjäna de pengar ni kan, men gör det på legitima vis, tack!

Badlands Hyena regaerar på följdriktigt vis: Inrätta en länkpolis på EU-nivå som ser till att EU:s alla länkvillkor upprätthålls. Man får ju inte länka hur som helst till EU:s sidor. Skriver de. Jag kan inte tänka mig att det har något juridiskt värde alls, det de skriver. Det är bara blaj.

Informationspolitik kommer in överallt nu. I Iran. Det har skrivits mycket om svenska aktivisters kamp, folk i Piratrörelsen. Piratpartiet, Piratbyrån, The Pirate Bay, enskilda aktivister, akademiker, folk som var aktiva i FRA-upproret. Det handlar inte om gratis, det är något mycket djupare. Yttrandefrihet. Samtidigt gör företag förstås pengar på att hjälpa regimer med övervakningssystem, vare sig det gäller Iran eller FRA. Jag skrev i min andra Bodströmrapport om Silicon Valley-företaget Narus som har sin Intercept Solution. Det systemet är en våt dröm för alla övervakare eftersom den ur en fullmatad fiber på 10 Gbps kan rekonstruera vad som helst som en viss användare har för sig, bara man får tillgång till trafiken, precis det som FRA skall ha alltså.

I Piratideologins informationspolitik kanske borde ingå att man inte bör driva oansvarig utrikespolitik. Sverige kanske inte bör skicka trupper till Afghanistan alls? Nu hotas Sveriges ambassad i Pakistan på grund av detta: SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet, GP, DN.

Jan Guillou, som har galet enfaldiga uppfattningar om fri kommunikation och Pirater, är trots allt en viktig publicist. Han har gjort många bra saker. Hans bok om häxprocesserna i Sverige är stark och väldigt viktig, Häxornas försvarare: ett historiskt reportage. Den blev också en stark dramadokumentär på TV. Jag försöker hitta den som audiobok, MP3-bok eller TV-serie på Bokus och Ginza men den verkar inte finnas. Man kan ju försöka med The Pirate Bay i stället då om nu någon delar med sig. Idag skriver Guillou i Aftonbladet: "Sverige ligger i krig och ingen kan säga varför".

Förmodligen applåderar Guillou samtidigt Obamas vicepresident, Joseph Biden, som seglar upp som en kontrollfreak vad gäller nätet och en hängiven upphovsmannasupremacist. Aftonbladet körde sin toppstory dagen efter Kjell Häglunds långa text i DN och kunde väl åtminstone ha givit en liten cred till Kjell. Det är Kjell Häglunds text man skall läsa, inte Aftonbladets lilla rewrite.

Att Piratpartiet nu är på väg till riksdagen har väl ingen missat.

Mary skriver om en märklig länkhistoria. Jardenberg skriver om Almedalen som ju drar igång på söndag. Jag skall vara där större delen av veckan. Mejla så kan vi ses.

Det franska Väktarrådet - och Torstensson

Christian Engström, Piratpartiets EU-parlamentariker, och jag skrev tillsammans en artikel på Newsmill, som gavs rubriken: Vi var snubblande nära att få en fransk HADOPI-lag i Sverige. Den är visst den mest lästa artikeln där just nu.

I Frankrike tänker man sig att ett råd med nio personer skall besluta vem som får använda internet och vem som inte får. Myndigheten heter HADOPI. I princip säger man att människors internettillgång skall bestämmas av upphovsrättsindustrierna. Britterna är nästa folk till slakt.

Piraterna säger NEJ! Pirater ser nätet som befriande för alla på jorden. Vi anser att både fransmän och kineser och iranier och svenskar och britter skall ha tillgång till nätet. Ett fritt nät.

Infrastrukturministern Åsa Torstensson (c) står för svenska regeringens linje: Det är varje regerings ensak vad de väljer att ge sina medborgare för näträttigheter.

Man undrar varför.

Torstensson (c) har ju på ett krystat sätt framhållit att vi inte kan kräva att en domstol måste besluta om avstängning från nätet eftersom leverantörer själv måste kunna säga upp en kund som inte betalar räkningen. Om just detta vore Torstenssons egentliga problem vore det väl inte så svårt att kombinera med en skrivning av skydd om medborgarrätt?

Regeringen gick aldrig vidare med Cecilia Renfors förslag om att man i Sverige på HADOPI-liknande vis skulle kunna stänga av fildelare från nätet. Men grundtanken i Renfors förslag var listigt. Hon föreslog en procedur som skulle bli så krånglig och besvärande och dyr för internetleverantörerna att de själva i sina avtal skulle få kunderna att gå med på att kommunikationshemligheten avskaffades och acceptera att bli utslängda från nätet om de fildelar. Så skulle makten kunna sitta där och göra samma sak som etatisterna i Frankrike men ändå verka oskyldig.

Att Torstensson nu hela tiden är så orolig för kundavtalens betydelse vad gäller avstängning tyder på att hon inte har släppt Renfors-förslagets idéer. Det är vad vi indirekt hävdar i Newsmill-artikeln.

Detaljerna i Renforslisten finns utredda på sid 35-36 i min rapport Alternativ till Bodströmsamhället.

Åsa Torstensson (c) har nu just givit ett uppdrag till PTS att utreda öppenhet på nätet. Torstensson skrev själv (eller tja, det var väl en assistent) i Computer Sweden och på Newsmill.

Jag tycker att många bara sväljer fluffiga ord och genast bryter ut i lovsång. Jag har begärt direktivet som skall styra PTS utredning men inte fått det. Om det ens finns ännu. Det kanske bara är ett pressmeddelande från regeringskansliet hittills? [Uppdatering: Fick just regeringsbeslutet från Näringsdepartementet, N2009/4830/ITP, fattat redan den 4 juni 2009 tydligen. Jag kommer att läsa och även lägga ut PDF:en förstås].

Dagens Nyheter fick tag på en ansvarig och det hela verkar väldigt löst i konturerna.

DN frågar: "Tankarna går till användarnas rättigheter. Hur öppen nätet ska vara för dem?"

Regeringens svar: "Det kommer vi inte att beröra så där, men det kan bli en konsekvens av uppdraget. Men det handlar till exempel om tillgänglighet till tjänster."

Magnus Andersson, ordförande i CUF, vill förstås tro det bästa om sin (c)-minister: "Det glädjeämne som finns nu är att Post- och telestyrelsen har fått i uppdrag att utreda begreppet öppenhet på internet, det är bara att hoppas att man förstår vad medborgerliga fri- och rättigheter handlar om. Det här är en chans för centerpartiet att börja sin resa i att återupprätta förtroendet".

Öppenhetsutredningen har ingenting med medborgarna att göra, vilket framgick av DN-svaret. Surprise! Regeringen ser oss endast som konsumenter, som passiva soffpotatisar som skall välja de tjänster som en väsensskild producentklass förser oss med. Samtidigt hämtar de där tjänsteleverantörerna hungrigt utsmugglade videoklipp från händelserna i Iran eftersom medborgarna nu faktiskt har både teknik och kommunikation i sina händer. Regimen i Iran försöker förstås stänga ned informations- och kommunikationstjänster men det är svårt att kontrollera svärmen i sociala medier - tack och lov! Väktarrådet (Irans motsvarighet till de nio gubbarna i HADOPI kan man säga) gör en symbolisk eftergift.

Snälla politiker? Ser ni inte att ert snack om strikt kontroll av nätet på grund av "skydd för rättighetshavarna" faller som ett korthus framför era ögon? Att konsumenter och producenter är en falsk dikotomi? Att era regleringar utgår från den gamla världen och försöker upprätthålla dess hierarkier? Som man faktiskt gör i Iran.

Pelle Snickars, forskningschef på Kungliga Biblioteket, ser tydligt vad det handlar om i sin betraktelse på SvD Kultur idag där han analyserar Piratpartiets framgångar och avslutar med en dystopi över webbens utveckling mot en värld "där endast den som framöver beväpnar sig med ett kreditkort går säker".

[Uppdatering: Nu finns PDF:en av regeringsbeslutet om PTS öppenhetsutredning att hämta här på WeReBuild.eu [PDF]. Man kallar alla människor endast för "konsumenter", precis som vi trodde alltså].

Det verkar som om Torstensson (c) värnar den världen, inte den medborgerliga, transformativa värld som nätet har varit och kan fortsätta vara och där både Väktarråd och HADOPI-paneler är finito.

Så tills motsatsen har bevisats kommer jag själv att anse att Torstenssons öppenhetsutredning är en dimridå. Hon vill få oss att tro att hon tar medborgarna på allvar vad gäller nätfrågorna. Men alliansens informationspolitik är grund grund.

Christopher Kullenberg skriver att WeReBuild.eu kommer att göra en parallell utredning av samma fråga. Det tycker jag är en bra idé. Marcin tänker vara med och skriver att alla kan delta.

För att på svenska följa vad som händer i Frankrike på nätfrihetsfronten, läs Le Domaine d´Anaïs som vanligt. Blogge Bloggelito har analyserat kinesernas nya obligatoriska programvara som skall låta staten blockera och registrera allt fok gör på nätet. Sånt som alliansregeringens Åsa Torstensson (c) tycker är upp till varje klok regering i varje land att avgöra.

Christian Engström åker till Bryssel nu. Ja, tänk om Piratpartiet kunde använda Erik Josefsson som både blodhund och mops. Engström och Josefsson känner ju varandra sedan länge och stod på barrikaderna tillsammans i sin kamp mot mjukvarupatent i Bryssel tidigare. Och med Brysselmannen Hax med på ett hörn kunde ju resultatet bli oanad aktivism.

Karl-Erik Tallmo har gjort en djupdykning i Piratpartiets principer och det finns säkert en del kunskap och tankar att hämta där. Tallmo är ju en gammal cyberkulturell figur som funnits med ett tag och har perspektiv. Jag har faktiskt en diskettroman av Tallmo i någon hylla hemma där han använde hypertextlänkar fram och tillbaka för att bygga en ny typ av berättelse. Den är kanske från 1993 (?). Har för mig att man var tvungen att byta diskett ibland eftersom den var uppsplittad på kanske 4 små 1,44 MB disketter.

Riksdagspartiet Piraterna

Piratpartiets Christian Engström tar plats i EU-parlamentet som alla vet. Amelia Andersdotter kommer dit om Lissabonfördraget går igenom även om PP dock är kritiskt mot fördraget. det som händer är stort!

Det har uttryckts skepsis om huruvida Piratpartiet kan ta plats i Sveriges Riksdag nästa år.

PP kommer in! Men då gäller det att fylla på ideologin en smula och diskutera sig fram till vart den kan föra. PP är inte ett enfrågeparti, lika litet som moderaterna är ett enfrågeparti för att de i grunden anser att "marknadsekonomi" är en bra grund för ett samhälle.

Det digitala nätverkssamhället ger i princip obegränsade möjligheter till spridning och åtkomst av kunskap och information. Pirater ser detta som något gott och tycker att varje försvårande, övervakande, förhindrande och reglerande av detta måste motvieras på oerhört välmotiverade och övertygande sätt. Bevisbördan ligger alltid på den som vill inskränka de där friheterna. Alla som röstar Pirat håller inte med om varje ord, läs gärna HAX.

Piratpartiet var största parti bland män under 30. Orsa var den kommun som hade störst andel piratröster, hela 10,1 %. I studentområden fick PP regelmässigt 20 - 38 % av rösterna.

Jag nämnde i slutet av en bloggpost att jag funderade på att söka medlemmarnas förtroende att själv komma in i riksdagen 2010. Nyheter24.se ringde upp och ställde frågor.

Där i artikeln finns ett bildspel där jag står i solglasögon på en bild som är kraftigt beskuren. Vågade de inte visa hela bilden?? Nåväl, jag fick tillåtelse av fotografen Aaron Eklöf att lägga ut hela bilden här. Mer info om bakgrunden finns i slutet av postningen:

På bild nr 2 i Nyheter24:s bildspel står jag förresten bredvid härliga piratpartisten, sexliberala bloggerskan Johanna Sjödin Samma bild ser jag här.

Det var förresten inte jag som kallade mig för Piratpartiets chefsideolog i den artikeln. Det är en uppfinning av Nyheter24.se för att kunna sätta mig emot folkpartiets självutnämnde chefsideolog Alexander Bard. Jo, på Nyheter24 finns en samling intelligenta lustigkurrar som nästan driver med kvällspressens tilltal. Det känns som om de gör mycket tongue-in-cheek - eller med glimten i ögat som vi kanske säger på svenska. Kul och nästan parodiskt tabloidmässigt - utan att moralisera på gammeltidningarnas vis. Pluspoäng!

Piratpartiet har som strategi att bli vågmästare i riksdagen. För att få en majoritet bakom en regering skall man behöva Piratpartiets stöd eftersom den parlamentariska situationen ser ut som den gör. En koalition med majoritet krävs.

Exempel: Låt säga att Alliansen får 45 procent, de rödgröna 45 % och PP 10 %. Ja, då blir det sannerligen inte gratis att bli statsminister i Sverige. Den som vill bilda regering måste köpa Piratpartiets lojalitet. Priset kommer att bli: Riv upp FRA-lagen och klipp kablarna genom vilka hela folkets kommunikation kopieras in till den statliga avlyssningscentralen! PP stödjer sedan regeringen i alla övrigar frågor som inte är Piratpartiets kärnfrågor. I dessa måste man också förhandla.

Men PP kommer knappast att helt passivt trycka på JA-knappen hela tiden. Piratpartiet kommer att arbeta i utskotten för att pressa igenom synpunkter på varje lag som diskuteras när det är relevant. Det ingår i priset för att få med PP. Exakt hur partiets grundläggande inställning till medborggarrätt, kommunikationsfrihet, privatliv och fri kultur kommer att slå igenom i konkreta frågor är nog för tidigt att säga nu. Det är något som PP måste jobba med det kommande året: Att konkretisera en ideologi och se hur långt den kan bära i olika sammanhang innan den slår över i traditionell vänster-/högerpolitik.

Samtidigt är den traditionella politiska skalan så urvattnad att det inte spelar så stor roll vad man röstar på där. Företagare hade exempelvis hoppats att LAS skulle reformeras rejält för att göra näringslvet flexiblare. Men moderater har en samsyn med socialdemokrater där, något som hade vairt otänkbart för ett par decennier sedan.

En ska är klar för mig: Piratpartiet måste arbeta mot alla lagar som bygger på infofobi. En Pirats första reaktion när det gäller "problem" är inte att omedelbart tänka i termer av "förbjud" eller "reglera". Själv skulle jag gissa att Piratpartiet i allmänhet skulle vara positivt till ökad kunskap, informationspridning och transparens framför förbud och regleringar.

Som en del av övertygelsen om att världen blir bättre om kommunikationen är fri och kunskap och kultur får stor spridning är en Pirat också positiv till öppen källkod och fri programvara. Offentlig verksamhet bör gå i spetsen för användning av detta.

De ord som skanderades på Piratpartiets valvaka, "Välfärden börjar vid 100 Megabit", är inte så dumma faktiskt. Det handlar förstås inte om den tekniska bandbredden i sig. Utan vad världen kan bli om vi alla kan ta emot och sända stora mängder information. Det är en annan värld än den som antipiraterna har i tankarna. Deras dröm är att själva sända mycket information till oss. Stor bandbredd nedströms och liten uppströms. Vi skall passivt ta emot men sedan bara skicka kontokortsnumret tillbaks till eliten. Precis som politiker tänkt: FRA och upphovsrätt är för krångligt för alla dumbommar därute. Vi beslutar, det är bra för dem.

OK, bakgrunden till bilderna (man kan klicka på dem också för att få veta mer): Jag var inbjuden att få smaka lite vin och titta på premiären av de där bilderna eftersom jag kände fyra av de sex "modellerna" som låtit sig bli plåtade med solglasögon på fel ställe :)

Dessutom var jag bekant med Katerina Janouch som är inblandad i att driva butiken där vernissaget ägde rum. Och dessutom känner jag den numera berömde reklamman som ligger bakom plåtningen och hysset, han som blev väldigt förvånad över att i sitt hem plötsligt bli polishämtad av tungt beväpnad polis, misstänkt för att ha skjutit greve Piper i Gamla Stan. Han var där och på gott humör i alla fall. Andreas Kock hette penisfotografen och en varumärkesskeptiker som jag märkte inte ens att solglasögonen hette Hyde's :) Nej, jag fick inga glasögon.

Campaign Dossier gör en hyfsad politisk analys av Piratpartiets riksdagschanserna genom att kontrastera mot Junilistan. Bara en sak: Nej, det finns ingen chans att Piratpartiet skulle sakna styrfart i Sverige bara för att en representant kommer in i Bryssel. Det tyder på ett väldigt utifrånperspektiv utan större kunskap om rörelsen när man ens bollar med sådana tankar. Junilistan var ett toppstyrt parti där några få kändisar slog fast en politik och sedan lyckades få folk att lägga en röst på den. Sedan försvann de till Bryssel men någon förankring i något folkdjup har de aldrig haft. Johanna Nylander har också synpunkter. Länk till min "riksdagsintervju" igen om någon missade.

Här har vi en ung generation som från hjärtat känner att gammelpartierna håller på att förstöra en ny och lovande värld. FRA, IPRED, ACTA och allt det där kan bli motsvarigheten till Kennedymordet för piratgenerationen. Och det är gammelpartierna som skjutit skottet. Man är på väg att skjuta ihjäl framtidshoppet. Klart Piratpartiet kommer in i Riksdagen!

Henrik Pontén förnekar sig inte i SvD: "Rättssamhället kommer på sikt att springa ikapp DreamHack. Det är bara en tidsfråga". Nej, det är en tidsfråga innan rättssamhället har anpassat sig till de brutala värderingsförändringar som är på gång nu. Summer of Sharing 2009 - eller 2010?

Optimismen sprider sig: Piratpartiet Finland tänker delta i nästa riksdagsval.

Att vara med och skriva historia

Idag kom Staffan Heimerson ut som Pirat. Härligt! Visst, det finns folk som inte kan med honom. Själv tycker jag han är en av de mest framtidsoptimistiska journalister vi har. Det finns inga problem som inte människan är stor nog att lösa. Jag tänker på Johan Norbergs bok När människan skapade världen.

Så beslutet är typiskt Heimerson: Nätet har kommit. Det rör runt i strukturerna. Fantastiskt, härligt, nu blir det nya tider och nya strukturer! Uppfinningsrika affärsmän och kulturskapare kommer att fixa detta, inga problem!

Vi kan alla skriva historia nu. Få in något som skrämmer slag på gammelpartier och skivbolag: Ett parti som politiserar kommunikation och upphovsrätt och som tycks attrahera unga väljare på ett hotande sätt. Att Piratpartiet kommer in kommer att ge eko i hela EU. Sällan har vi haft en sådan chans att påverka så konkret som nu.

Heimerson skriver att "med en avvikande svensk röst i EU-parlamentet kommer Brysselkorrespondenterna att sända rapporter om vad odågan Christian Engström ställer till med där nere. Så hålls integritetsfrågan levande.". Precis! Läs min postning om varför vi måste skicka blodhundar och mopsar till Bryssel. Christian borde vara en given sådan, han har erfarenhet från Bryssel tidigare och jag hoppas att han blir en av dem som kommer dit. Övriga kandidater är skarpa men om de blir två eller tre (nu tror jag på skräll, tre blir det!) måste Christian vara en av dem. Hans ålder och erfarenhet gör att han nog krävs som ankare i PP-delegationen. Sedan är det både roligt och välförtjänt om Amelia, Mattias eller Anna tar plats (det är ju främst de som drivit kampanjer även om Rickard och Rick och en rad kämpar finns på listan).

Antipiratbyråns Henrik Pontén har lyckats få förstasidan på Aftonbladet för att någon skickat in ett namnbyte till Skatteverket. Han får yra om elaka pirater eftersom han nu tydligen har fått ett extra förnamn, "Pirate". Ja, vad skall man säga. Ytligt sett roligt hyss men dumt gjort. Ingen vill väl råka ut för att officiellt få helt nya namn och sedan behöva jobba för att återställa. Det märkliga är ju att det är så lätt att göra det hela. Statens system för det där är vidöppet för hacking.

Om det var någon skämtsam person som ansökte om namnbytet eller om det var Hollywoods eget trick för att få den där artikeln dagen innan EU-valet kan man ju spekulera i. Att Hollywood har ett fantastiskt PR-maskineri vet vi, allt för att hajpa filmstjärnor och få ut historier i pressen om dem hela tiden. Vi vet också att de inte drog sig för att ljuga ihop en märklig historia om att träningsmanualer för (uppdiktade) terroristorganisationen Gula Brigaderna skulle finnas på beslagtagna servrar. Rena fantasifoster.

Gustav II Adolfs elittrupp kallades faktiskt Gula Brigaden. Följande bild är tagen i Thüringens huvudstad Erfurt, som togs av den svenska hären 1631, ett år innan kungen själv dog i slaget vid Lützen, inte så långt därifrån. Erfurt ligger alltså i det sydvästligaste hörnet av det som var DDR - Östtyskland.

Oscar Swartz i Erfurt, framför minnesmärket över Gustav II Adolf, "Lejonet från Norden", hyllat av en del. Vad jag själv tycker om krigiska kungar och fältherrar och Antipiratbyrån kan man se på bilden, tagen av Lars Fimmerstad i maj 2009.

Jag säger bara: Titta på den här videon när Henrik Pontén verkar göra en "privat husrannsakan". (Hittat via Fredrik Neij). Jag kan inte tänka mig att personen här inte begår något brott. Han tränger sig in i någons hem eller privata lokal, bland annat genom att säga "Du är gripen!". Som om han vore polis. Rättsväsendet får göra husrannsakningar under reglerade former i samband med brottsutredningar. Desutom kan rättighetshavare ansöka om intrångsundersökningar hos domstol. Då är det Kronofogden som går in. Av Insider-videon förefaller det som om Pontén agerar på Bandidos-vis och helt enkelt hotar sig in. Bedöm själva:

Henrik Pontén vill nu att Piratpartiet tar avstånd från vad han utsatts för. Det är uppåt väggarna fel. Han spänner plogen framför hästen. Piratpartiet är Ponténs huvudsakliga skydd mot diverse attentat och utomparlamentariska metoder som okynnesmässiga namnbyten.

Folk är ju heligt förbannade på hans och industrins metoder. Deras rättsuppfattnig stämmer inte med Ponténs verksamhet. Många tycker att Pontén och Wadsted och Danowsky är brottslingarna i upphovsrättsdramat och Pirate Bay-rättegången. Uppretade människor agerar ibland på egenmäktiga vis. Speciellt när de känner att de inte på något vis får gehör för sina åsikter och känslor.

Jag själv har på denna blogg i flera år drivit en linje att piratfrågorna måste politiseras. Piratpartiet har blivit en ventil där uppdämd energi och engagemang nu kan få sitt uttryck. Jag vet att Henrik Pontén och hans uppdragsgivare avskyr detta. De vill inte att upphovsrätten politiseras. De vill behålla det hela som en rent polisiär fråga. De vill, liksom i princip alla gammelpartierna, jaga en hel generation ungdomar - och vuxna. De vill skicka polisen in i privata hem klockan sex på morgonen för att bära iväg med familjens alla datorer och semesterbilder och privata mejl och inloggningar till sajter för att sedan fängsla dem eller stämma dem på skadestånd till ruinens brant.

I grunden är det en fråga om medborgarrätt och fri kommunikation. Synen på upphovsrätt i det digitala samhället är en konsekevens av detta.

Piratpartiets existens gör att risken för hot och tilltag mot Henrik Pontén minskar rejält. Läs det här, inklusive kommentarerna och ni fattar. Folk bygger stugor och målar dem lila för egna pengar.

Missa inte omslagsstoryn på Fokus om Rick Falkvinge. Där han kallar sig ultrakapitalist. Fast han kallar sig också digital kommunist och hävdar att höger-vänster är passé, vilket inte stod i förra länken. Jag uppfattar det som att han anser att det inte finns mycket konflikter längs den gamla skalan. Läs statsvetaren Henric Oscarssons analys av den nya skiljelinjerna, något som ju för övrigt andra Göteborgsakademiker som Ulf Bjereld skrivit böcker om (med Marie Demker).

Kommentarer om Pontén: Fastnat, Med ögat mot rälsen, Walentines värld, I hell-mans värld, Mary, Common Sense, free and thinking.

Avslöjande dokument: Bryt sönder FRA!

Ni minns väl att Försvarets Radioanstalt har sin egen version av Personuppgiftslagen? Intensifier och Scaber Nestor och Christian Engström kan friska upp minnet. Och Mark Klamberg förstås för djupare analyser.

Jag ansåg förra hösten att det var speciellt märkligt att homosexuella ledamöter, bl.a. Fredrick Federley (c), röstade igenom den där lagen som bl.a. tillåter registrering av information om sexualliv. Man skall komma ihåg att den klubbades i skymundan, innan det stora FRA-upproret startade.

Jag fick då en förklaring från en insider som jag nu publicerar här för att jag anser den vara så intressant. Svaret gavs till åtskilliga journalister men jag har inte sett någon ta upp det.

"Effekten av den lag om personuppgiftsbehandling hos FRA (ofta kallad "FRA-PUL:en") som antogs 2007 blev inte att FRA fick ökade möjligheter att behandla känsliga personuppgifter om enskildas sexualliv. Tvärtom. Innan dess fanns nämligen ingen särskild lagreglering alls om hur FRA fick behandla personuppgifter. Det enda som fanns var en förordning som regeringen själv hade utfärdat 2001, och som regeringen alltså fritt kunde ändra i när den ville.

I den förordningen – som alltså gällde fram till den nya lag som togs 2007 – stod det att FRA inte får behandla uppgifter om en person enbart på grund av vad som är känt om hans eller hennes ”ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa ellers sexualliv”. Däremot kunde FRA behandla sådana känsliga personuppgifter om detta var ”nödvändigt” för att komplettera andra uppgifter om personen.

Vad blev då skillnaden med FRA-PUL:en som antogs 2007? Förutom att det nu är riksdagen som sätter upp regelverket (i stället för regeringen) minskas möjligheten till behandling av känsliga personuppgifter, eftersom villkoret ”nödvändigt” skärps till ”absolut nödvändigt”. I regeringens proposition framgår att uttrycket ska tolkas som liktydigt med den formulering om ”oundgängligen nödvändigt” som gäller inom t.ex. polisen.

Vän av ordning kan förstås fråga sig varför FRA ska tillåtas att hantera uppgifter om etnicitet, politiska åsikter, religion etc. i några som helst fall. Den motivering som använts är att det blir lite meningslöst för FRA att försöka skriva underrättelserapporter om t.ex. konfliktsituationen i Irak om man inte får namnge shiitiska och sunnitiska ledare (och därmed registrera deras religion). Förföljelse av oppositionella i en diktatur kan inte heller beskrivas utan att namnge enskilda dissidenter (vilket är att registrera deras politiska åsikt). Och så vidare.

Att sexualliv finns med i uppräkningen är mer kufiskt, men det har sin orsak i att den vanliga personuppgiftslagens lista över vad som räknas som känsliga personuppgifter har kopierats över till FRA-PUL:en. Då följde sexualliv med på köpet.

Om man vill kan man alltid täppa igen den luckan genom att stryka sexualliv från uppräkningen. Men effekten blir då att FRA förbjuds att skriva underrättelserapporter om att ”den kände människorättskämpen XX och andra homosexuella aktivister utsätts nu för ökade förföljelser från polisen” eller att ”i torsdags hängdes ungdomarna YY och ZZ anklagade för homosexualitet”. (Å andra sidan kan man förstås diskutera hur sannolikt det är att FRA skulle specialbevaka sådant när de skriver underrättelserapporter om ett visst land. Hittills finns inget som tyder på att de har gjort det ...)

Sedan har vi detta med att uppgifter kan lämnas vidare till annat land. Inte heller detta är någon nyhet med FRA-PUL:en, utan fanns med också i det tidigare regelverket. Både före och efter lagändringen finns ett absolut villkor att uppgifter som lämnas vidare inte får vara till ”skada för svenska intressen”.

En väsentlig förändring med den nya lagen är dock att det införs ett uttryckligt uppdrag för FRA att se till att ”personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in”. Om det finns risk för att ett annat land använder personuppgifter för att förfölja enskilda tillåter alltså inte lagen att personuppgifter lämnas dit. Fram till dess att FRA-PUL:en antogs 2007 fanns inga sådana uttryckliga spärrar i lag."

Notera att tjänstemannen nästan enbart ägnar sig åt lagtekniskt svammel och gömmer sig bakom en fasad av godhet (Vi reglerar sådant som inte var reglerat. Vi striktar upp, etc.). Som en snäll robot ifrågsätter han ingenting av de bredare frågorna kring FRA. Fast eftersom han är så hemmablind säger han ju ganska mycket om vad de ägnar sig åt på den dyra myndigheten. De där 900 personerna i den statliga avlyssningscentralen, där de skall samla in en kopia av och avlyssna och analysera svenska folkets kommunikation, sitter och skriver länderrapporter!

Det kan man ju göra. Frågan är vad avlyssning av hela svenska folkets internetkommunikation har med detta att göra. Det finns trots allt en massa organisationer och företag som samlar in och även publicerar information om förhållanden i andra länder. Man kan abonnera på länderrapporter från The Economist Intelligence Unit. Man kan läsa rapporter från Amnesty International, ögonvittnesskildringar från Läkare Utan Gränser, bloggar från studenter runt om i världen, från folk på fältet, från ambassadpersonal stationerad i landet, från USAID, SIDA. Världen är inte sluten. Det finns ett enormt informationsutbyte och en ofantlig massa öppna källor. Vad är marginalnyttan att samla in information genom generell massavlyssning av hela folket? Mycket ringa jämfört med summan av de där andra insamlingsmetoderna skulle jag gissa. Och vad är den demokratiska risken och det pris för beskärd frihet vi får betala genom att bli massavlyssnade av en statlig spionorganisation? Stor risk och högt pris. Det handlar om kommunikationsfrihet, en grund för alla andra friheter.

FRA bör slaktas och slimmas och endast syssla med militär signalspaning i luften.

Sammanställning och analys av öppna källor på nätet och utanför nätet får väl någon enhet på UD ägna sig åt. De kommer att behöva IT-stöd förstås och det kanske skall finnas en specialistfunktion för sådan scanning av det öppna nätet. Den bör byggas upp från grunden så att man slipper de där IT-spionerna på FRA som har en helt felaktig syn på det där med integritet och sin egen roll i det hela. Ett krav på rekrytering till den internetavdelningen skall vara att man inte arbetat på FRA.

Före detta FRA-tekniker kan bli spetstekniker på ESS, materialforskningsanläggningen i Lund. Där kommer de förmodligen att behöva en eller flera av världens kraftfullaste superdatorer, sådant som snubbarna på FRA är duktiga på.

---

Läs Falkvinges dystopi om vi inte säger stopp till figurer som Henrik Pontén, som nu gråter krokodiltårar i SvD när han attackerar Christian Engströms PP-förslag om integritetsdirektiv i EU. Det är alltså Pontén som är krokodilen. Han vill nedmontera yttrandefrihet, kommunikationsfrihet, posthemlighet, källskydd,

Frendo.se gräver i remmissvar och visar var Antipiratbyrån står i sitt svar på Polismetodutredningen: Förbjud kontantkort och anonym surfning, håll koll på alla individer och vad de gör på nätet, att registrera uppgifter för abonnemang räcker inte. Så, det är dessa värderingar Henrik Pontén står för. Gråt på, bara! Ni har väl sett Frendos (Per Agermans) Noteringar från övervakningssamhället 2005-2009 som kan laddas ned gratis och fildelas? 142 sidor. Sidvind kommenterar Pontén.

Josh lyckas med sin ironi som vanligt.

Damon Rasti klagar på att det inte finns många blattar bland Piratpartiets aktivister. Han verkar dock inse i kommentarerna att han faktiskt kan påverka det själv. Här är två tjejer som är mycket läsvärda och som skriver om varför de röstar Pirat: Lisa Magnusson och Linda Skugge. projO skriver om kluvna känslor samtidigt som det visar att folk med olika åsikter samlas i medborgarrättsrörelsen Piratpartiet.

En mycket läsvärd artikel om upphovsrätten publicerades på SvD Brännpunkt av Henrik Brändén, själv bl.a. läromedelsförfattare. The Pirate Bays slöe och sege och brottsdömde och slafsige tekniker Fredrik Neij nämner just den artikeln som en spark i baken så att han skall ta sig till ambassaden i Bangkok och lägga sin röst för Piratpartiet.

PP ligger nu på 8,2 % enligt SvD/Sifo. Piratpartiets Anna Troberg intervjuas av QX och säger att man siktar på att skicka tre ledamöter till EU-parlamentet. Jag tror på två men garderar med tre hellre än med en.

De andra partierna försöker nu desperat haka på Piratpartiet i kommunikationsfrihetsfrågor. Lita inte en sekund på dem. Det är på grund av dagens politiker vi har FRA-lagen, IPRED, en samhällsfarlig upphovsrätt, snart datalagring m.m. De spinner i knät på de lobbyister som Henrik Pontén sålt sig till.

Även Gudrun Schyman försöker attackera PP men blir tillrättavisad på ett mycket bra vis av Blogge Bloggelito, vars skrift om kriget mot porren i Kina också rekommenderas.

Johan Norberg röstar på Fjellner (m). Samtidigt som han hoppas att PP kommer in. Jag tycker de flesta jag känner och umgås med håller Piratpartiet på åtminstone andra plats, vare sig de egentligen röstar vänster eller borgerligt i vanliga fall. De står och väger mellan ett av gammelpartierna och Piraterna. Om inte annat: Missnöjesrösta!