My Photo

Contact

  • Mail if you wish
    oscar (at) bahnhof.se

SÖK I BLOGGEN

  • Google

    swartz.typepad.com

Sagt om denna blogg

  • "takc swartz för all den här lilla plattsen som grönskcrar i det digilitala solskenet"
  • "märkligt bra"
  • "one of Sweden´s IT-pioneers and one of our most interesting thinkers"
  • "kulturplundrare"
    Putte
  • "saknar grundläggande rättskänsla"
    Magnus Andersson
  • "Hammer Geil. Respekt !"
    Thomas

Holy Bloggers

  • Copyriot
    Rasmus Fleischers upphovsrättkritiska pilar skjuts av en välskolad mästare! Gratis läsning!
  • Blogge Bloggelito
    OMG!

Master Webs

  • Frendo
    En proffsjournalists ambitiösa kamp mot övervakning
  • Stoppa Storebror
    Pär Ströms engagerande korståg mot överheten. Robert Aschberg har som nyårslöfte att följa med där.
  • Gnuheter
    Gnuheter var det, nu är det bloggportal för utvalda bloggar inom fildelning, upphovsrätt, frihet på nätet, open source. Ungefär så.
  • Piratkriget
    Länksamling om konflikten mellan fildelarna och industrin. Hjälp till att fylla på med artikeltips.
  • Piratpartiet
    Enda politiska motkraften mot en skenande immaterialrätt som hotar omintetgöra nätet - och mänskliga framsteg. Och enda motkraften mot spegelbilden: en skenande övervakning av medborgarna.
  • knuff.se
    kategoriserade inlägg från svenska bloggar. ett megaarbete från johan larsson.
  • Piratbyrån
    Aktivistisk motkraft mot en skenande immaterialrätt som hotar omintetgöra nätet. Fildelning är inte fel.
  • Artliberated.org
    Konstnären och kopifajtern Palle Torssons sajt som dokumenterar censur av konst. Fyll på med egna länkar och info!
  • Bodströmsamhället
    Unik länksamling om hoten mot vår personliga integritet. Fyll på med egna tips och länkar!

Apple Airport Express

  • P1020044
    Detta är en illustration till mitt blogginlägg om Mac vs. PC som finns här.

Oscars foton av Intellectual Property-professorer

  • 01 Stanford Law School
    Bilderna visar professorer som är kritiska till nuvarande immaterialrättsregim (Intellectual Property law). Foton från konferens vid Stanford University (Stanford Law School Center for Internet and Society) 11-12 mars 2006, som leddes av Lawrence Lesssig och Jamie Boyle. Läs mer här på bloggen. Konferensen firade 10-årsjubiléet av Boyles bok Shamans, Software and Spleens: Law and the Construction of the Information Society där han presenterade idén att vi behöver en "kulturell miljörörelse" där Public Domain försvaras på samma sätt som naturen/livsmiljön. Public Domain är alltså material som inte omgärdas av immaterialrättsliga stängsel utan fritt kan användas. När upphovsrätten till verk löper ut hamnar de i Public Domain, idag normalt 70 år efter upphovsmannens död. Citaträtt, eller "fair use", som de talar om i USA, kan också sägas vara en del av Public Domain. Bilden ovan visar en av arkaderna på Stanford, som brukar användas på film ganska ofta när man skall ha en amerikansk universitetsmiljö.

2008-01-02

2008: Storebrorslagar klappade och klara?

Jag var på generöst nyårspartaj, en av alla människor som alltid fyller 28. Och när man fyller 28 för trettonde gången blir det jämnt. Mats Sahlin var aktiv folkpartist och satt i kommunfullmäktige i Stockholm, var redaktör för Liberal Debatt, ledarskribent m.m. Så på partyt fanns t.ex. Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot (fp). Mellan drinkarna sa hon att det finns stor majoritet i Riksdagen för allt vad Storeborslagar heter och att "FRA-lagen, den är ju klappad och klar". Hon själv kvittade ju ut sig under omröstningen i våras eftersom hon var emot. Lagen är bordlagd och kommer upp i slutet av våren 2008 igen.

newyear_31_12_07_2033.jpg

Snitslad bana till Mats Sahlins nyårspartaj.

Är det verkligen så? Att Storeborslagar inte kan hindras? Tja, jag vill ju gärna tro att det rationella samtalet i slutänden gör att vissa dåliga idéer aldrig genomförs. Men jag vet inte, med tanke på alla imbecilla drev i Kvällspressen som rör vinhångel på en krog eller en svartbetald barnflicka vet jag inte hur rationellt det offentliga samtalet är.

Politikerna är klåfingriga. För att visa att de är goda människor inför de lagar som inte behövs. Men som riskerar få väldigt dåliga konsekvenser. Och makten vet hur de skall lägga fram saker för att få med sig Riksdagsmännen - och folket - på allt de vill. Ett exempel är Klas Friberg, länskriminalpolischef, som i Göteborgs-Postens serie om övervakningssamhället (där jag själv alltså skrev en grej). Han tar ett exempel som är avsett att skrämma slag på alla föräldrar: Grooming. Dvs när man chattar med någon på nätet med ett sexuellt syfte:

"I visa fall är dessa analyser en förutsättning för att nå framgång i brottsutredningar. Ett exempel är så kallad grooming där vuxna manipulerar barn över internet till olika sexuella tjänster och där det i vissa fall slutar det med fullbordade våldtäkter. Att lagföra dessa brottslingar är givetvis oerhört viktigt och att kartlägga deras digitala spår är en förutsättning för framgång. Under gynnsamma förhållanden kan vi identifiera gärningsmän, dokumentera deras tillvägagångssätt och finna ytterligare brottsoffer."

Ja, låter det inte hemskt? Men hela resonemanget om lagförande faller ju: Om en fullbordad våldtäkt skett är det inte de digitala spåren som blir avgörande. I så fall har ett fysiskt möte skett och både förövare och plats kan pekas ut. Som jag ganska detaljerat visade tidigare är hela groominglagen en bluff enligt den forskning från BRÅ som beställdes fram och som nu bildar underlag för lagförslaget. För ett lagförslag blir det trots att BRÅ-rapporten visade att det inte finns något problem som kan lösas med en sådan lag: Ja, det finns vuxna som tar kontakt med underåriga personer (dock knappast småbarn, det rör sig i så fall om 12-15, ungdomar i puberteten). Men så fort ett samtal kommer in på sex mot den yngres vilja är detta redan idag olagligt och kan polisanmälas som sexuellt ofredande. Dessutom visar rapporten att ungdomar är smarta på nätet och blockerar folk som de inte vill chatta med. Den visar också att det i de (ytterst få) fall där möten skett i verkliga livet har detta skett eftersom den yngre är sexuellt nyfiken och vill ses. Och i några få fall blir de chockerade och utnyttjade eftersom personen de chattat med inte alls var den de trodde.

Men i de fall där någon underårig stämt möte med en vuxen har ju redan brott begåtts enligt dagens lagstiftning i upptakten till mötet. Ingenting tillförs genom groominglagen. Den skall nämligen kriminalisera icke-sexuellt chattande där den vuxne har i tankarna att leda in samtalet på sex senare. Sexuellt chattande är som sagt redan olagligt. Tanken är att polisen sedan skall låtsas vara 14-åriga kåta flickor som söker äldre män för att provocera fram brott. Man vill alltså skapa problem - sådana som egentligen redan kan lösas med dagens lagar och sunt förnuft.

Friberg förtiger detta medvetet. Eftersom han vill skrämma upp föräldrar. För att få tillgång till deras kommunikation.

Man vill inte att föräldrar öppet börjar diskutera med sina barn och puberterande ungdomar om hur man beter sig på nätet, om faror med att stämma möte med personer som man egentligen inte vet något om, om hur de skall hantera sin sexuella nyfikenhet. Som börjar långt innan 15, även om Thomas Bodström och Helena Karlén och deras kristna organisation Ecpat tror att sexuellt uppvaknande sker först vid 18 års ålder. De borde fråga en läkare och biolog om saken tycker jag. Kyrkan var tvungen att till sist acceptera en heliocentrisk världsbild, även om de goda i samhället hotade "kättare" som Galileo Galilei med tortyr och brände Giordano Bruno levande på bål.

Man vill i stället att hela folket lämnar över all sin kommunikation till staten. Det är ett högt pris för att slippa snacka sex med de uppväxande. Jag inser att den sexuella skammen är så stor i vår kristna kultur att många föräldrar hellre avskaffar demokratisk infrastruktur som kommunikationshemlighet än talar med ungarna. Men är det så att föräldrarna inte klarar det får vi förstås låta skolan göra det genom folk som har tränats och utbildats till att föra sådana samtal. Detta var ju en tanke med allmän sexualupplysning: Att även barn till sexuellt hämmade eller religiösa föräldrar faktiskt skall ha en rätt till information om just det där som kommer att drabba dem när hormonerna slår till och kunskap för att kunna förstå och hantera det som pågår runtomkring dem.

Bakom förslaget finns bland annat överåklagaren och linslusen Sven-Erik Alhem i Malmö som ville in i Riksdagen samtidigt som han stoltserade med att ha fått upp groominglagen på agendan. Alhem har kritiserats starkt av statsvetare för att blanda ihop politik med sin egen position inom rättsväsendet.

Groominglagen är bara ett exempel på hur man använder påhittade problem för att få kontroll över vår kommunikation. Terroristhotet är en annan sådan tom tunna som skramlar. Sverige hotas inte av terrorism. Men makten använder det för att skrämma folket till att inordna sig i en övervakningsregim som vi djupt kommer att ångra inom ett par decennier. Tror jag.

Läs Rick Falkvinges utmärkta sammanfattning av var vi står i Storebrorsfrågan: Nyårsafton 1983. 2008 kan bli det år då 1984-samhället klubbas igenom definitivt.

Uppdatering: Glömde Blogge Bloggelitos nyårskrönika som handlade om övervakningssamhället också.

Uppdatering 2: SvD hade en ledarartikel om hur vi måste undvika att göra 2008 till 1984.

2007-12-23

Julen handlar om att dela med sig

Med en bild jag tog av en reklamskylt önskar jag alla läsare och vänner - och vem som helst som vill - en God Jul. Den känns logisk efter min förra postning om vad framtidsfolket tycker om att dela information på nätet:

21_12_07_14161

Själv tycker jag illa om allt julshoppande och deltar inte i hysterin alls. Kommer dock att äta och dricka gott. Utan att bli fet, mind you!

Men jag råkade snubbla över en härlig klassisk julsång i digitalt format. Genom åren har jag nog köpt Bing Crosby med White Christmas ett halvdussin gånger på diverse samlingar som gått upp i rök på olika vis. Skivor är som pennor: De försvinner.

Då är det bra att man kan råka hitta litet digitalt skräp som man sopar upp. Köerna är kortare än på Systemet. Ja, man står i flera parallella köer och får litet skräp från varje. Och så skickar man vidare litet skräp. Och har man sett, när man pusslar ihop skräpet får man: Bing Crosby!

Och i motsats till systemets hyllor som är totalt rensade på glögg och julöl (det fanns nada, zilch!) är ju en fil inte en ändlig resurs. 1 miljard kopior kan framställas till nästan kostnaden noll och utan att sången tar slut.

Världen är magisk! Tänk att några bitar information utan kostnad kan glädja så många utan att några resurser går åt. Och tänk så bra att folk nu kan lägga stålar på att gå på konserter och filmfestivaler och köpa kultur på alla andra sätt som finns. I stället för att för sjunde gången ge stålar till, ja till vem ...? Tja, knappast någon som skapar kultur idag i alla fall. Sånt borde tomten fundera på.

Blir utan nät i några dagar nu! Yippie! (?)

2007-12-21

Julorerande från Berlin

Skickade julhälsning till familjen från Berlin. Men den kan ju alla läsare få. I något redigerad form:

Mamma, pappa, systrarna!

Sitter i Berlin ensam i stor våning just nu. Min gamle kompis Tom, som jag startade Bahnhof med, men som drog sig ur efter två år, bor ju här sedan ett bra tag. Men jobbar varannan vecka i Sverige. Så jag har hans 120 kvm (3,80 meter i tak) våning själv den här veckan. En ganska anarkistisk bostad får man nog säga eftersom han ännu efter flera år inte införskaffat en enda garderob eller skåp. Just kläder känns lite konstigt att ha i högar på golvet :)

Har upplevt ett konstnärligt svenskt Luciatåg på ett kombinerat galleri/vinbutik här i Friedrichshain.

12_12_07_2116.jpg

Bekantas bekanta. Och folk hade med sig hembakta lussekatter och pepparkakor. Och sedan rullade folk förstås jointar av gräs som de ju gör på kontinenten. Själv är jag ju inte så mycket för det där med att fylla lungorna med rök av något slag, det känns inte så hälsosamt och dessutom somnar jag lätt som en sten så jag tar bara ett par bloss någon gång så att det kryper lite i armarna. Rödvin passar mig bättre.

Sedan blev det lounging med en designer och ett par killar som levde på adult dejting-länkande på nätet. Fick även höra talas om fenomenet "grow-wohnung": På grund av låga hyror och mycket tomma lägenheter hyr folk en våning i några få månader. Täcker för fönstren, klär stället med aluminiumfolie och sätter upp dagsljuslampor. Och odlar cannabis. Drar upp en skörd snabbt och drar sedan vidare. Jättekul!! Jag måste ju säga att gräset gör folk trevligare än alkoholen. Fredliga och sköna i stället för aggressiva och utagerande. Stockholm känns oerhört statusjagande sprit- och kokainstint där folk har behov av att förhäva sig i sin jakt på "respekt". Det saknas ju dock litet "energi" här i stan men livet och attityden är härlig i Berlin. Bara att på den kyliga söndagspromenaden passera förbi en pizzabutik med underbara pizzor med färska grönsaker på. Och att där se en skylt med "Glühwein 1 Euro". Vi fick varsin rejäl plastmugg full med glögg som de värmde i mikron och sedan knatade vi iväg igen längs avenyn.

Ja, varför skulle man inte få köpa en varm glögg hos den hårt arbetande pizzabagaren på hörnet när man är ute och går? Eller i Pressbyrån? Men om någon föreslog det i Sverige skulle vi få krigsrubriker om hur samhället kommer att falla samman. Varenda social ingenjör och moralist skulle kraxa sig hes, vilket inbegriper i stort sett varje politiker i Sverige. Svenskarna klarar inte att få köpa glögg på söndagspromenaden. Kommer att supa ned sig. Bli improduktiva. Aja baja! Ni får inte!

Min kompis Karl Andersson som ju bl a ger ut den kontroversiella tidskriften Destroyer och jobbar hårt som Art Director blev handfängslad och häktad av polisen för att ha "taggat", dvs sprutmålat en typ av politiska/konstnärliga logotyper på fasader för att uppmärksamma och hedra en transsexuell prostituerad drogberoende man/kvinna som togs tillfånga av ett gäng 10-16-åriga katolska barnhemspojkar och våldtogs och torterades och stenades till döds under 10 dagars tid i Portugal i en 10 meter djup brunn. Han skrev om henne i sin tidning också. Loggan var fin! Hans brev till domaren var ganska intressant. Han redogjorde för sina allmänmänskliga motiv samt påpekade att han bara hade taggat fasader som redan var nedklottrade och nu efter sin manifestationen aldrig skulle göra om det. Han klarade sig undan med böter. Jag höll utkik en gång när han taggade men inte då när han åkte fast :)

Det var ju också Karl som fällde en del härliga bevingade ord i tidningen Bons sexnummer, som blev avskytt av en del feminister men hyllat av andra: "Sen tycker jag att våld och förnedring är en del av sex. Inte så mycket i mitt egna sexliv, men i mina fantasier.". Han sa dessutom att hans sexliv fick en vändpunkt och berikades efter att han köpt och sålt sex. Kul som sjutton med tanke på att han är ung och snygg. Själv har jag aldrig köpt, bara sålt. Och samtalsledaren och f.d. Bloggportalgeneralen och författaren Sigge Eklund blev påhoppad förstås för att han inte läxade upp Karl och i stället själv sa saker som: "... när kuken åker fram känner jag att jag äntligen är i kontakt med något i mig som inte är präglat av samhället". Ah!! Så härligt mycket Paglia!

De borde inse här i Berlin att en orsak till att många kommer och spenderar pengar i stan är just att det finns en del frizoner där folk taggar fasader. Idag åt jag middag på en thairestaurang som ligger mitt emot en squat på Rigaer Strasse, ett ockuperat hus alltså där sköna typer bosatt sig. Hela fasaden upp till sex våningar är graffiti. Rena fasader kan jag se i Stockholm liksom och anledningen till att jag valde det där haket är att det ligger i en avslappad del av stan. 90 kronor för Thaiens dyraste ankbröst + ett 20 cl glas rött. Och Berlins stora konstnärspopulation bor förstås gärna i nedklottrade byggnader, det höjer ju snarast attraktionen för vissa nischade grupper.

Träffade Piratbyråns Rasmus Fleischer här i Berlin i helgen på den "olagliga" Tysklandspremiären av den där nya filmen om Bob Dylan. I'm Not Here. "Pirate Cinema Berlin" visar filmer med projektor innan de finns på biograferna. Och man dricker öl under tiden förstås. Detta var den sista föreställningen. Fascinerades av den unge Bob Dylans mejslade fina drag. Verkligen vacker! Hmm, det visade sig att han spelades av en tjej. Well, nobody's perfect! Det hela skedde förresten i samband med projektet "Oil of the 21st Century: Intellectual Property"

Ja, i Berlin samlas "egna" typer. Åt lunch med min gamle vän Peo som blev folkpensionär för ett par veckor sedan. Han drev ju gayklubbar i Stockholm och tillsammans arrangerade vi en vecka full av fester på Münchenbryggeriet 1998 i samband med Europride. Mamma och pappa kanske minns honom från partnerskapsceremonin som Tasso skötte så fint? Han kan tyska så han följde med till kontoret för en fastighetsförvaltare som har hand om byggnaden där jag vill skaffa en billig liten skrivarlya. Ett tyskt familjeföretag där dottern hade stort mörkt skrivbord med telefoner vid ingången. I ett rum längre in satt ett antal anställda tätt ihopträngda samt väggar fulla av pärmar från golv till tak. De hade datorer men det var mycket pappersbaserat och fantastisk ordning som på en Märklinbana. En äldre dam skrev på elektrisk skrivmaskin, kanske ett sånt där gammalt IBM-monster med kula. Det var länge sedan man såg.

En viss Frau, som hade hand om min byggnad, visade sig vara yngre än jag trott, en trevlig och flickaktig men oerhört ordningsam kvinna. Hon visste exakt vilka hyresgäster som var sena med betalningar, att den lya jag tittade på nyligen fått de horisontella vattenledningarna från stammarna utbytta i badrummet men inte i pentryt.

Byggnaden är lite sunkig men det är en väldigt liten våning med hyfsad terrass och något så ovanligt som utsikt i Berlin, eller tja, ganska öppet i alla fall, takåsarna och stor aveny. Man kan inte flytta in direkt. Just nu finns bara en gammal rutten spis och en vask i pentryt, inget annat. De tar ju oftast med alla maskiner och skåp från köket när de flyttar här.

Den ligger i ett klassiskt turkiskt område som dock blir allt mer uppblandat nu med kreativa typer som flyttar in eftersom priserna är låga och läget bra. Kan nog fixa kokvrån med hjälp av ett par duktiga polska yrkessnickare som jag vet att andra har använt. Polen är ju bara några mil bort. Turkområdet känns ganska mycket som New York faktiskt. Och billigt är det. Men vi får väl se.

Jag har i veckan skickat in en beställd artikel till Göteborgs-Posten till en serie om övervakningssamhället som de skall ha. De ville ha bild etc så mamma kan ju hålla utkik i tidningen. Jul/nyår någon gång. Mellandagarna kanske. Kommer hem på lördag till Sverige och sedan nästan direkt till ett fåtal dagar i Dalarna över julen. Sedan ett par större fester, bl.a. ett 40-årskalas på nyårsafton.

Min gode käre älskade härlige veteranjournalistvän Bobo Karlsson skrev en artikel om Berlin. Det är ju faktiskt en stad man egentligen inte riktigt kan älska. Jag fick ett mail från honom nyss. "Cabaret Berlin" hade utsetts till Bästa resereportaget i Sverige 2007 av någon branschorganisation. Här kan ni läsa den belönade artiklen i RES men inte se bilderna.

I DN läser jag Märta Myrstener som säger att ett ägg och en tomat kostar 112 kronor på Konsum. En orsak till att Stockholm känns väldigt trist ibland. Själv köpte jag följande här i Berlin: 2 flerfullkornsbrödbullar, 1 dubbelstor broccolikvast, 2 kakor 78-procentig choklad, 1 paket knäckebröd (sesam), 1 tråg ruccola, 1 knippa rädisor, 1 paket holländsk lågfettost, 200 g rökt lax, 100 g skivat kalkonbröst, 1 liter lättjoghurt, 1 kg kiwi, 1 burk makrill i olja, 1 burk sill i currytomat, 1 liter multijuice, 1 jätteavocado. 1 flaska rött spanskt tempranillovin av god vardagskvalitet. Och håll i er nu: Det kostade 165 kronor. På mitt Konsum + Systemet hade det gått på 350 kr.

Ber att få önska familjen god jul!

/Oscar

2007-12-19

Kallbergiana: Internet and the Production of Intertainers

Den som tidigare bara hade varit känd som en udda men rolig kuf i sin småstad kan nu genom Nätet blomma ut rejält och glädja och förundra många fler. Inte bara det. Global kommunikation ger inte bara excentrikern en ny arena att uppträda på. Arenan påverkar också uppträdandet. Nätet hjälper till att producera excentrikern. I love it!

Och jag gillar Jan Kallberg. Det visar sig att alla har sin egen Kallbergiana att berätta. Jag nämnde på en mailinglista att jag tackat ja till ett recensionsexemplar av han senaste galna hopkok: En 700 sidor lång berättelse om hur det var han, Kallberg, som sänkte Sovjetunionen.

En mediedirektör berättade: "XXX, skribenten, och jag käkade middag med honom i Israel för en tre fyra år sedan. Då bodde han med en galen yemenitisk tjej som ringde honom för att kolla att han inte träffade några ryskor. Nu är han i Texas, tydligen".

En redaktör bekräftade:
"Haha! Jan. Det händer att han ringer från Dallas och berättar om alla sina fruar genom tiderna. Han är något av en manlig psykbrud.".

Och ryskorna då? Hmm, jo en annan journalist har sitt eget minne:
"Ah, Jan Kallberg! Ett legendariskt freak som ringde och hojtade: "Det där med ryssar, fy fan, det är toppen. Jag har en idé om att man bokar en semesterlägenhet i Sevastopol på Krim en sommar, och kör hela grejen, alltså, inte bara supa och spy som vanliga svennar utan skaffa ett stort gäng ryssar och ukrainskor och bara köra hela grejen!"".

Själv var jag tvungen att kontra med att jag bjudit Kallberg (eller var det Källberg på den tiden?) på lunch på Lexington Avenue på Manhattan år 2000 (?) för att värva honom som "legosoldat/livvakt/allmän tok som man kan skylla på om saker går fel" till en internetbaserad affärsidé i Turkmenistan, ja faktiskt i egenskap av domänjurist också. Ungefär så. Det blev inget dock, men den brutalt rake Kallberg etsade sig fast. Jo, jag tror att han har överlevnadsförmåga överallt på jorden. Att han förmodligen skulle betraktas som en social paria i många high-brow-sammanhang bekommer honom nämligen inte. Sånt är bara trist och livet för kort för att bry sig.

En redaktör berättar att Jan Kallberg har teorier om hur många sidor man måste författa per dag och tycks konstigt nog hinna med. Det förstår man när man ser att han givit ut 8 böcker sedan 2004 med titlar som "Du styr ditt liv", "Våldsam aktivism och terrorism : aktivismens affärslogik: möjliga motmedel" och "Faran med att vara normal". Där finns bantingsbok, en managementbok som hyllar vikingarna etc.

Den senaste heter: "Så sänkte jag Sovjetunionen" och är riktigt märklig. Blandning av självbiografi, dokudrama, megalomana fantasier, historia med härliga arkivbilder från Tyskland, Polen, Sovjet. Fantastiska citat från tänkare och statsmän. Livsfilosofi och våldsam kritik av social ingenjörskonst och livsfientliga system. Bultande hjärtan och kukar, djuriska drifter och människor av kött och blod som vill vara fria, trixar sig runt statliga system, låter korruptionen gro tills allt faller. Människan är starkare och mer livstörstande än systemet och vinner alltid till sist. Och dör med ett garv. Men också med medkänsla med dem som inte tog för sig av livet medan tid fanns.

Jag skulle kanske ha rekommenderat en redaktör som hade kortat ned boken en smula. Och att kronologiskt börja från barndomen var inte så dramaturgiskt slående. Men när man väl kommit över detta finns en del pärlor till avsnitt där han avslöjar omänskliga systems baksidor. Och alltid med trippel vodka och ett par brudar med olika hårfärg på muffen vid sin sida. Och 39 spänn på Adlibris för 700 sidor ojämn galenskap är inte något stort offer. Man skrockar glatt ganska ofta under resans gång.

Kallberg kallar sig själv "entertainer" i boken. Ett bra uttryck. Jag skulle utveckla det en smula: "Intertainer". En entertainer som blir större genom de möjligheter som Internet, global kommunikation och möjligheter till bloggande och publicering ger.

Kallbergs blogg. Bokens egen sajt. Computer Sweden, Dick Erixon, Café Babel, om boken. Annica Tiger säger förlåt för att hon kallat Jan Kallberg kuf tidigare. Fast för mig är kuf inte bara negativt. Kufar kan göra livet intressant.

2007-11-30

Bögklassiker och strävsamhet på Guldmusen

Jag var på utdelning av det 2,5 kilo tunga priset Guldmusen. Vilket ger mig anledning att reflektera över hjältar och bögkultur och presentera ett antal YouTubelänkar på slutet. Den sista av dem är osannolikt bra.

Årets IT-person. IT-företag, IT-produkt och IT-främjare utsågs under ledning av tidningarna Computer Sweden och Affärsvärlden för elfte året.

Vad gäller IT-främjare hade jag nog hoppats på Dennis PamlinWWF (Världsnaturfonden) som tror att IT kan förbättra miljön. Eftersom jag är biofil och var Fältbiolog och sprang runt med Pandamärke på Fjällrävenjackan. Det blev Anders Flodström, KTH:s förre rektor.

Som IT-företag hoppades jag på MySQL eftersom de arbetar med öppen källkod och lyckas hota etablerade jättar som jobbar enligt den gamla stängda modellen. Men de har visst fått priset tidigare.

Det hade vinnaren Axis Communications också, Lundaföretaget som grundades av Mikael Karlsson. Vi var kursare på Handelshögskolan och gick förmodligen i samma "småttinggrupp" om jag minns rätt. Mikael var litet lillgammal. En sådan som redan som student bar kavaj och slips hela tiden. Men med god skånsk uppfostran: korrekt och trevlig och med ett vinnande och förtroendeingivande sätt. Och han var smärt och gav ett energiskt och hälsosamt intryck kombinerad med mogen lugnhet. Det förvånar mig inte att han blev en ledare. Själv var jag en motvillig och smått anarkistisk Handelsstudent. Som dock spetsade en hel del tentor. Om jag var intresserad av ämnet.

Jag finner knappt ett ord om Mikael Karlsson i SvD och DN. Litet grann i affärs- och datapressen. Han dog i cancer 42 år gammal och hans änka dyker nu upp i listor över Sveriges miljardärer. Sjätte rikast i Skåne.

Vilket leder över till nästa punkt. I samband med Guldmusen hölls föreläsningar om IT och tillväxt.

Lena Treschow Torell, Ingenjörsvetenskapsakademiens VD, hävdade med siffror att ungdomar inte ser Sverige som IT-nation, trots att vi är det. Och inte vill studera de tekniska ämnen som skulle behövas. Minister Mats Odell var inne på samma linje och har ett litet gammaldags torrt sätt att lägga fram saker på ett sätt som man skrockar litet åt för att det görs på ett småhumoristiskt sätt: "Ungdomars intressen framstår för mig som gåtfulla" sa han och noterade att byggbranschen skriker efter folk men att ungdomar utbildar sig till andra saker som inte ger jobb.

Jag tror de har rätt. Tidigare uppnådde människor sin sociala status genom att vara en duktig samhällsbärande yrkesman. De lilla stadens ingenjörer och läkare och advokat och kunniga yrkesarbetare åtnjöt respekt genom det kunnande de hade och de sysslor de utförde. Man lyfte på hatten när man sågs på gatan. Idag är vi alla anonyma för varandra. Om vi inte syns i media. Vilket en del använder sig av och lyckas få tabloiderna att villigt och symbiotiskt spela med i deras gemensamt regisserade dokusåpa: "Bara drygt en vecka efter senaste bröstförstoringen har hon nu i panik låtit lyfta ansiktet". Ja, man undrar ju hur Expressen kunde ha en fotograf stationerad just där när hon kommer i en (fejkad?) ansiktsmask från den senaste operationen (?). YouTube och bloggande och användargenerat innehåll passar perfekt in i denna nya värld.

För det finns ju inte mycket glamour i det vanliga företagandet. Guldmusen är kanske en liten sådan ljusglimt för en del i industrin. Som IT-gurun PAF säger i en lite skämtsam intervju efter sitt eget pris tidigare: "Nej, det kom inga groupies, inga inbjudningar till premiärer. Inte ett ord från Bindefeld. Men, tillägger han, middagen var god.". Själv tycker jag att alla de här "tråkiga", strävsamma vardagshjältarna förtjänar uppmärksammas.

Här bjöds på underhållning och mat och vin. Covergruppen ThreeD, tre dansande och sjungande tjejer, kan också symbolisera den där vardagliga strävsamheten. Klarar sig bra på företagsjippon, att jobba med andra större artister, verkar det som. Men kanske inte SÅ mycket glamour för egen del.

De körde discolåtar efter utdelningen. Och det avslutades med hela tre gay anthems, tre av de mest klassiska "bögpsalmerna", som ju alltid har texter som brukar handla antingen om personlig styrka att klara sig i en omvärld som (i varje fall då) var fientligt inställd. Eller om kollektiv eufori, stolthet och trots mot normer. En grupp som skapade sin egen glamourvärld för att göra livet roligare. Tror jag.

I will survive med Gloria Gaynor. Lawrence Lessig brukar på sina föreläsningar visa hur Remix-kulturen berikas av att folk gör egna versioner av existerande kulturella klassiker men hur en sådan utveckling av kulturen motarbetas och förhindras av alltför långtgående upphovsrätt och tankar runt ägande av material. Lessig visar just en version av denna bögklassiker för att ta hem sin poäng. Den ÄR rolig så om ni inte har sett den gör det! Den tar bara en minut så TITTA NU! http://www.youtube.com/watch?v=3KiAvmzcZbg (Jo, Gloria blev ju väckelsefrälst kristen och tog avstånd från både disco och sina bögfans sedan ...).

It's Raining Men som gjordes av The Weather Girls, stolta BBW:er eller snarare BBBW:er. Själv såg jag dem live på Bottom Line i New Yorks Greenwich Village 1986. Här musikvideo, från musikvideons barndom: http://www.youtube.com/watch?v=mWwyjmSbJPs.

Och förstås We Are Family, med en text som betydde en hel del för alla homos. Den användes logiskt nog i slutscenen av den amerikanska filmversionen (The Birdcage) av La Cage Aux Folles, den franska filmen från 1978 (Svensk titel: Får jag presentera min mamma herr Albin) som egentligen var en talpjäs från början men senare blev musikal, där ju Jan Malmsjö gjorde succé i Sverige. Nåväl, i slutet av USA-filmen måste man smuggla ut den stockkonservative gudfruktige homohatande senatorn som råkar befinna sig i syndens näste hos ett bögpar som driver en dragshowcabaret i våningen under. Scenen finns här: http://www.youtube.com/watch?v=5whAhmGMsQg. Och som sagt, det hela sker till bögpsalmen We Are Family med Sister Sledge. Sevärd film som man kan hyra även om det franska originalet väl var bättre.

Och nu lämnar vi Guldmusen för att forstsätta med homokultur: I musikalen La Cage Aux Folles fanns en gay anthem, nämligen I Am What I Am, som väl kanske görs bäst av, just det, Shirley Bassey, alla tiders största James Bond-sångerska. Den här tidiga versionen, http://www.youtube.com/watch?v=ku94ns6GiG, är hottare än de senare där det är mera ballad över det hela och hon kommer igång först på slutet.

Och till sist, när vi är inne på Bassey. En låt som bögvärlden funnit mycket styrka i och som varit Christer Lindarws paradnummer i After Dark: This is My Life. Som förstås egentligen är Shirley Basseys paradnummer. Och gott folk, efter att ha tittat igenom ett antal versioner på YouTube vill jag här presentera ett framförande som kan få vem som helst att klättra på väggarna. Live i Berlin 1987, när hon var 50. Shirley Bassey kör den tydligen som ett extranummer efter showen så klippet börjar med nästan tre minuter stående ovationer. Men sen börjar den totala urladdningen. Fyrverkeriet. HARREJÄVVLAR!! Som vi skulle ha sagt i Mölndal. Men titta då! http://www.youtube.com/watch?v=TL8hLpMDdZ8. Bara att se den på den gör en lika urlakad som efter ett hett bad i badkaret.

Någon kanske noterar att samtliga gay-ikoner ovan är svarta kvinnor som kom från enkla omständigheter men lyckades bryta sig ur sin till synes givna underdog-position. Jupp, det tilltalar homokulturen.

Och någon som kanske förknippar mig med anarkopirater och chillande i Berlin kanske blir förvånad över de där referenserna. Men, jo, jag jag har kulturella rötter i olika myllor. Att kunna en del om "sin" historia är berikande.

2007-10-31

Nära Nörden-upplevelse

Jag var ju i Finland på seminarium och kom hem på fredag kväll. Skall man försöka uppfinna ett osannolikt mardrömsscenario för en Macnörd måste det vara det som hände mig.

Anländer till Arlanda. Åker aldrig taxi. Tar bara Arlanda Express eller Flygbuss om jag har packning. Men nu hade jag bara datorryggsäck och en kabinväska med hjul och långt teleskophandtag. Jag har ju SL-kort och åker alltså utan marginalkostnad om jag tar 583:an till Märsta och sedan Pendeltåg in till stan. Och jag sitter ju och läser någonting hela tiden så även om det tar en halvtimme längre hem spelar det ingen roll.

Pär Ström hade givit mig sin senaste lilla bok i Helsingfors, Mansförtryck och kvinnovälde, utgiven av Den Nya Välfärden (direktlänkar till artiklar funkar egentligen inte där för då kommer man rakt in i någon ram, något de borde ändra på ...). Men boken finns där för fri nedladdning som PDF, för köp i pappersupplaga och som podcast. Jag läste med stort intresse och återkommer kanske till boken även om den inte är IT-relaterad.

I varje fall, jag är så inne i Pär Ströms bok att jag rycker till och förvånat ser att vi är på Stockholms Central. Rusar ut från tåget och beger mig till Det Hägrande Målet. Macotekets nya lilla butik i Souk, nya gallerian på Drottninggatan. Världshändelsen för Macnördar var ju här! Klockan hade just slagit 18 och Mac OS X Leopard hade precis släppts. Jabba!!

In och köper den lilla hologramförsedda och glänsande boxen (som inte görs rättvisa på bilderna) som var så fin att jag bara ville hångla med den! 1.195 spänn. Ska stoppa ned den i väskan ... SOM JAG INTE HAR! Okej, datorn har jag i ryggsäcken så helgnöjet med nya systemet är ju inte hotat. Men kabinväskan ligger på hatthyllan I ETT PENDELTÅG PÅ VÄG TILL SÖDERTÄLJE!

Ingen katastrof egentligen och inget med andrahandsvärde: En G-Star Raw-tröja från Berlin älskade jag verkligen. Den var väldigt mycket jag helt enkelt. Varumärken skiter jag egentligen i men av någon anledning verkar deras grejer vara gjorde för mig. Slanka! Men OK, det överlever man. Rakhyvlar och halvtom burk med billigt hårgelévax inköpt i Tjeckien sommaren 2006. Använda kallingar kanske har någon form av värde för någon. Good for them! Stön, ett par adaptrar för datorn till projektor, ja ja, det var 400 spänn i sjön. Och mobilladdaren är mer jobbig än dyr att ersätta. Men SATAN, laddaren till datorn!! Finner mig snabbt och frågar efter en.

"Jag vet inte om vi har någon ... nej vi verkar bara ha till MacBook Pro och till iBook men inte till Macbook".

OK, till centralen och kontakta SL. Får till slut ett nummer till spärrvakterna i Södertälje dit tåget snart anländer. "Tja, om väskan finns kvar i tåget åker den ju vidare in till städningen och sedan blir det väl hittegods då. Jag har ingen direktkontakt alls med förare eller städare och kan inte gå ut och titta". Men hon skulle höra med driftledningen och jag skulle återkomma om en timme. Fredag kväll! Om väskan finns kvar får man den väl på måndag. Mot Macotekets butik på Birger Jarlsgatan innan de stänger!!

"Nej, det finns inga laddare til MacBook någonstans, de har varit slut i fyra veckor och det verkar vara några produktionsproblem, det kanske dröjer fyra veckor till, vi vet inte." Men hallå, min laddare försvann på ett tåg och jag vet inte om jag får tillbaks den. Och jag har ett nyinköpt Leopard och tänkte ha en Macnördhelg! Och jag behöver ju jobba med datorn. "Du kan ju komma in hit och ladda datorn varje morgon samtidigt som du kanske kan arbeta lite?", föreslår killen. Ganska kreativt måste jag säga. Men nördpaniiiiken kommer allt närmare ...

Leopard.jpg
Leopard2.jpg

Driftledning och god kommunikation på SL och en snäll Anita i Södertälje lyckades plocka av väskan och vid midnatt hade jag den. Men det var nära att man blev nästan datorlös. Leopard spinner nu som en jättekatt. Morrar! Gillar Spaces som nog vinner på erfarenhet.

I Helsingfors var jag på motsvarigheten till bokmässan i Göteborg. Mycket stor! Finlandssvenska avdelningen var relativt sett ganska liten. Men där fanns två scener. Jag såg Tove Jansson brorsdotter Sophia Jansson samtala med Trygve Söderling om en nyutgåva av en Muminserie från 1947/48, som verkade vara någon finlandssvensk intellektuell. Mumin fyllde nyligen 60. Muminolog kunde man nog gissa eftersom han verkade kunna varje Muminbok i deras olika upplagor i detalj.

SophiaJansson.jpg

Fortsatte min litterära linje i Helsingfors genom att luncha på Strindberg vid Esplanaden. Jag tyckte det såg klassiskt ut och antog att det var uppkallat efter August. Min litterärt lärde far meddelade genast när jag nämnde det att stället startades av Sven Strindberg, kusinbarn till August samt bror till Nils Strindberg som omkom med ingenjör Andrée i luftballongen som skulle flyga till Nordpolen. Så var det med det. Bildbevis! (Jupp, jag åt något så onyttigt som chips! Händer inte varje dag minsann.)

Strindberg.jpg

Jag vet, den här postningen blev litet onanistisk. Kanske inte så mycket allmänintresse för fildelnings- och kommunikationsfrihetsfolket.

Förrutom detta kanske: Det verkar som om själva den fina lilla pappboxen till Leopard har analogt kopieringsskydd. Jag scannade den och fick bilderna ovan när jag körde med webbupplösning 72 dpi och 8 bitars färgdjup. Om jag slog till med tryckupplösning 300 dpi och 16 bitars färg blir det bara en slumpmässig gröt. Om man tittar på pappret i detalj är det ett slags hologram med oräkneligt antal reflekterande prickar av olika storlek och djup. Så man kan inte scanna och trycka en bra kopia av själva boxen i exempelvis en kinesisk fabrik. Intressant för nördar.

leopard3.jpg

2007-08-22

Boktips från Östtyskland

"Det kvittade hur hårt Björn pressade gasen, rösten i huvudet gick inte att köra ifrån. Bilen krängde i kurvorna. Han slogs av tanken att smälla in i ett träd och avsluta mardrömmen. Denna tidiga söndagsmorgon den 14 mars 2004 hade rösten fått honom att köra till sin arbetsplats, utredningshemmet i byn Mårdaklev, med en kökskniv. Han visste att arbetskamraten Susanne Packendorff sov i personalrummet."

Så inleds Offer för fetman, i Walter Repos I brottets spår: Reportage, som kom på bokförlaget Atlas i juni. Den ser ut precis som Christer Berglunds bok som jag tog upp på bloggen tidigare. Och Repos stil är hyfsat lik Berglunds. Den trista grå vardagens detaljer. Massor av research. Vanliga människor. Livet. Döden. Sorgen. Vilsenheten. Meningslösheten. Katastrofen som alltid ligger runt hörnet och som man vet kommer. Boken innehåller en samling reportage om brott från främst tidskriften Café.


Walterrepocover

Jag skriver detta i Berlin. Har just köpt ost i en liten butik som är specialiserad på Holländska ostar, kallskuret i en deli med mängder av rökta och kokta och marinerade skivade skinkor och kalkonrullar, spanskt vin i en butik med kunnigt folk, fransk brandy i en thailändsk importbutik som slår priserna i många andra butiker. Detta i en lägenhet i Friedrichshain, som för 18 år sedan låg "på andra sidan muren" i Östberlin och nu är hetaste stadsdelen i Berlin.

När jag nu i gamla DDR läser Walter Repo får jag nästan en flashback. I hans reportagestil finner jag samma kyliga grå hopplöshet som slog emot mig när jag mulna höstdagar satt på tåget mellan Trelleborg och Västberlin i början på 80-talet. Man åkte "transit" genom DDR men tåget stannade i östtyska städer på vägen och tog emot lokalpassagerare. Jag minns att jag gav bort ett par nummer av The Face till en tonårskille för att bryta igenom muren. Han kunde dessutom en del svenska eftersom han lyssnade på svensk radio över Östersjön.

Sedan gränspassagen från Öst- till Västberlin. Gränsvaktstyrkorna som går ombord. Isgrå ögon. Uniformer och vapen. Pass med transitstämplar och utfrågning. Schäferhundar som sniffar längs väggar och tågsoffor. Luckor i väggarna som lyfts bort av svarta skinnhandskar. Ficklampor som lyser in i mellanväggen efter deserterande undersåtar. Systematiskt och preussiskt. Hela tåget klarerat och startar med ett ryck, gnisslar genom Berlinmuren. Som ju inte bara var en mur utan en zon med ett par murar, taggtrådsrullar och stängsel. Personminor. Strålkastare som lyste upp zonen. Vakter med automatvapen och rätt att döda i sina torn. Ständigt spejande efter tyskar som sökte friheten.

Utan muren hade Östtyskland fallit. Migrationen från det Sovjetkontrollerade Östberlin till det västkontrollerade Västberlin tilltog hela tiden och 1961 fick makten nog. Nomenklaturan skulle snart inte ha något folk att kontrollera. Alltså: Stäng flyktvägarna för folket och meja ned dem som försöker ta sig bort. Döda! Allt mer infernaliskt ända tills man på 80-talet utrustade gränsen med fast monterade kulsprutor som triggades av rörelser.

Det var inte vanligt att turista i Östeuropa. Därför är jag glad att ha föräldrar som tog med oss barn på intressantare turer än till charterorter i solen. På 70-talet bilade hela familjen i Polen. Min pappa och jag reste genom Östtyskland och Tjeckoslovakien. På 80-talet bilade jag runt i både Ungern och Jugoslavien.

Sovjetsystemet kändes så monolitiskt och orubbligt att det var otänkbart att man skulle sitta i f.d. Östberlin och läsa en bok som heter Hejdå Österuopa, utgiven av Timbro. Erik Zsiga åkte runt i 8 tidigare kommunistländer men som nu är med i EU och dokumenterar utvecklingen och den nya friheten. Han anser också att vi har en hel del att lära från den framtidstro och aktivitet som nu bubblar där. I stället tittar vi själva nostalgiskt tillbaks på och försöker upprätthålla system som kanske sett sina bästa dagar i Sverige. Boken är en rejäl samling korta ögonblicksbilder och betraktelser som sammantaget ger ett starkt intryck.

Erikzsigacover

Billstromzsigatimbro

Migrationsminister Tobias Billström samtalar här med författaren Erik Zsiga på Timbros lunchsläpp i juni.

Tjeckiska ambassadören var där på boksläppet och hon undrade hur svenskarna kunde tro att allt var bäst i Sverige egentligen. Ja,  när man lyfte på locket i Östeuropa visade sig ju befolkningen i olika länder ha helt olika inställning till saker och ting. Prag är en skön stad. Dessutom är det världens gayporrcentrum där en outsinlig ström av snygga tjeckiska killar inte tvekar en sekund att ställa upp på film och där liberal acceptans är väldigt stor. Både Big Brother-vinnare ("Tommy Hansen") och sonen ("Jack Roys") till borgmästaren i landets näst största stad visar sig ha gjort massor av filmer och vara stora stjärnor under andra namn förstås. Samtidigt som gammal katolsk konservatism blandad med brun intolerans poppar upp i Polen, Lettland, Ryssland etc. Och i forna Östtyskland händer trista saker.

Förresten kan man nu i Tyskland få cannabis på recept för första gången. I sammanhanget rekommenderar jag läsning av Aaron Israelssons fantastiska ledare i Expressen där han jämför lugnet på reggaefestivalen i Uppsala med spyorna och slagsmålen i Hultsfred. Gissa var polisen släpade iväg 260 fredliga chillare?

2007-01-31

Bland reportagekungar, pirater och hackspettar

Litet blandad kompott för omväxlings skull med mobilplåtade 256k-scener (klickbara bilder) ur verkliga livet sedan en dryg månad.

Blev inviterad av sköne boven och filmskaparen Micke Eklöf till ett boksläpp ikväll. Ett tungt boksläpp enligt min mening men så gillar jag ju reportage. Folk som lägger ned en förbannad massa jobb för att förmedla något ur verkligheten. Alltså, jag läser ju mycket teoretiska analyser av världen. Men välgjorda reportage hugger mer direkt in i kroppen.

Christer Berglund är en mästare här. Som Martin Jönsson (redaktör och chefredaktör för ett otal tidningar och tidskrifter) skriver i förordet: "Christer Berglunds journalistik är större än det mesta vi kunnat läsa i Sverige de senaste 30 åren". Sådana omdömen är väl omöjliga att fälla egentligen men den samling av reportage som nu publiceras är väldigt läsvärd. Christers specialitet är ju att bekanta sig med och få brottslingar att öppna sig. Vi får verkligen veta en hel del om mördares liv. Vad de kände när de stack ut ögat på en polare samtidigt som de kom i byxan. "Saker vi verkligen inte ville veta", som Martin Jönsson skriver. Många av reportagen har publicerats i Café. En tidskrift som kanske är känd för sina brudar på omslaget men som givit utrymme till just reportage.

Jag skrev själv för drygt 10 år sedan ett välresearchat reportage för dem om finansmannen Carl-Erik Björkegren, som förvsann spårlöst ur sin villa 1994 med 1,4 miljarder i skulder. Han dödförklarades 2005 eftersom han aldrig hittats. Jag ringde runt till varenda djävel helt enkelt och minns speciellt en dam som jobbade som sekreterare på Handelshögskolan men tidigare varit assistent åt Björkegren. "Hur hittade du mig?" var hennes förvånade öppninsgfras. Så, jodå, jag har förstås träffat Berglund i vimlet tidigare. Men utan Eklöf hade jag inte varit på boksläppet.

300107_1911
Christer Berglund på sitt eget boksläpp 30 jan 2007
300107_2129
I dödens väntrum: Reportage av Christer Berglund (Atlas förlag, ISBN 9789173891431), 92 spänn hos Adlibris i skrivande stund
300107_2130
Ha! Personlig dedikation!

Just det, förra veckan var jag på släpp av en pappersbok baserad på en blogg. Tjuvlyssnat.se. Folk kan skicka in konversationer de snappat upp i det offentliga rummet och sajten har ju blivit mäkta populär. Självklart är det kul att YOU-revolutionen gör sitt intåg i bloggosfären. Det är ju användarna som skapar innehållet där. Jag kan väl känna att man inte alltid vet om det faktiskt är äkta samtal eller om folk hittar på de konversationer de önskade att de hörde på bussen. Men so what, ibland är det underhållande, ibland blekt. Glömde ta bilder ...

Kvällen efter var jag dock på Magasinet Neos 1-årsjubileum. Tycker att de bagatelliserar klimatfrågan väl mycket i senaste numret, även om jag själv är väldig optimist vad gäller människans förmåga att lösa problem på jorden och anpassa sig och överleva ...

180107_1906
Neos chefredaktör Sofia Nerbrand. Bilden på informationsfrihetsteoretikern Nicklas Lundblad, VD för Neo och känd bland mina läsare, blev ännu konstigare så den bilden fick utgå ... 18 jan.
160107_1525
Si Han, snart fil dr i konst- och bildvetenskap, visade mig Göteborgs muséer och arkitektur 16 jan. Tack! Coola brillor! Jag är glasögonfetishist.
070107_2255
Ungdomshjälten Anakata, mer intresserad av teknik än mat. Infomaner från San Francisco i bakgrunden. Persisk middag 7 jan i Sthlm.
281206_2220
Middag med bl.a. Rasmus Fleischer (t.v.) och Sebastian Lütgert (The Pirate Cinema m.m.) i Berlin 28 dec. Personalen stal min ganska bra prosumerkamera. Glömde den vid bordet och kom tillbaks efter en timme ...
130107_2243
Middag med Bahnhofs medgrundare och förste teknikchef och mailrobotmeister Tom samt f.d. slottsreportern, författaren, skriftställaren och kulturredaktören "Fimmer" dvs. Lars Fimmerstad i Stockholm 13 jan.
130107_2241
Ett känsligt porträtt av mig själv vid nyss nämnda middag (som jag bjöd på alltså - det fanns mat också!).
241206_1942
Julafton i Berlin i ett IT-kollektiv. Gänget har just ätit sillar från KaDeWe och tittar på Kalle Anka som plåtar den galna hackspetten (jupp, vi lyckades titta i Berlin ...!). Och då dyker han upp i verkligheten! Hackspetten med röd tofs ringer på dörren just precis då! Denne Kevin Zaar har en dokumenterad förmåga att dyka upp var som helst på jorden, när som helst. 24 dec 2006.
211206_0049
Bahnhofs systemansvarige nr 2 i ordningen, Mika, spökar numera på C-Base i Berlin. 21 dec 2006.

Tillägg: Jag måste förresten påpeka att jag själv aldrig skrivit något i stil med Christer Berglunds grejer. Mitt nämnande av ett reportage i Café inebär inte att det finns några likheter. Christers speciella stil och förmåga ligger i att minutiöst beskriva skeenden. Det ligger oerhört mycket jobb bakom det. Vi får veta vilken film som råkar gå på en biograf i Mora samma kväll som skotten smäller, om det var kramsnö eller ej, detaljer som gör att även de mest groteska saker framstår som vardagliga och tråkiga. Livet känns inte speciellt roligt när man läser Berglunds texter. Men ändå känner man sig mer levande. Öppningsraderna till första reportaget i boken lyder: "Det hade varit en dålig vecka. Först skiten med bruden som gjort slut. "En lokal byhora" hade Timo Koski sagt till chefen på firman efter att han klappat till henne. Sedan somalierna de misshandlade utanför Koskis lägenhet. Men han klarade sig från snuten och lastade inte sina kompisar för att de spöat upp ett par svartingar". Man vill läsa mer, trots annalkande katastrofer.

Bodströmsamhället

  • Rapport från 12 feb 2008. Finns som PDF.

    Presenterades på seminarie ordnat av Ordfront och Timbro tillsammans! My new report for think tank Timbro concerning state surveillance of electronic communications.

    Ladda ned som PDF hos Timbro, klicka på bilden:

    Rapport_Swartz
  • Maila oscar (at) bahnhof.se för ...
    ... paneler, debatter, anföranden, skrivande etc.

Knufflänkar

ABONNERA!

  • Få bloggpostningar via e-mail eller RSS/Atom/Feedburner:

Your email address:


Powered by FeedBlitz

Oscar Swartz :: Texplorer

Stöd bloggen! Bara grejer jag själv använder:

  • Jag kör Mac sedan 1988:
  • Gubbarna i Nossebro slog alla dotcombolag. Ofta fynd!
  • Här handlar jag böcker, nu matchar de Adlibris:

Agera!

  • Kreativ förstörelse i aktion:
  • Server-hosting hos operatören som aldrig backar, PRQ:
  • Nätaccess utan adressförfalskning eller filtrering:
  • Surfa anonymt och bygg TOR-nätverket!