Oscar Swartz :: Texplorer

Dataforskare vs. Politiker: Berlin och Linköping

Igår lyssnade jag till en härlig tysk dataprofessor i Berlin som entusiastiskt berättade om hur hon och hennes forskargrupp håller på att ta fram "patchar" som skall spridas med öppen källkod och kunna "pluggas i" fildelningsprotokoll som Bittorrent, Gnutella, eDonkey m.fl. Deras simuleringar visade att det kommer att gå bra mycket snabbare för folk att fildela och att bandbredden utnyttjas mycket mer kostnadseffektivt.  Systemet bygger på att internetoperatörerna i viss mån delar med sig om kunskap om sitt eget nätverk så att fildelningsprogrammen ute hos kunderna hjälps att välja smartare peers. Det är bra för ISPn som får mindre transittrafik till andra nät och bra för användaren förstås eftersom materialet överförs fortare.

Hon flinade stort när han sa att deras system inte borde vara attackerbart av "the legal people". Jag vet inte om hon har rätt där men jag ser ju att liknande projekt pågår överallt i labben, även på SICS, Swedish Institute of Computer Science, vilket jag skrev om nyss.

Anja Feldmann är professor på Technishce Universität Berlin och knuten till Deutsche Telekoms forskningslaboratorium. Hon föreläste på den stora konferensen RIPE 56 där Europas (och i viss mån världens) tekniskt orienterade nätfolk samlas.

RIPE är ju något så ovanligt i sammanhanget som en fransk förkortning: "RIPE (Réseaux IP Européens) is a collaborative forum open to all parties interested in wide area IP networks. The objective of RIPE is to ensure the administrative and technical co-ordination necessary to enable the operation of the Internet within the RIPE region.". Réseaux betyder nätverk (plural). RIPE NCC (Network Coordination Centre) i Amsterdam är ju känt för att sköta allokerandet av IP-adresser i Europa och Mellanöstern, dvs dela ut adressrymder till främst internetoperatörer som sedan använder dem till sina kunder. Det är här vi har en koppling till jakten på fildelare: Polis och åklagare, IFPI, Antipiratbyrån m.fl. vill ju kunna få fram abonnenten bakom ett visst IP-nummer vid en viss tidpunkt. Dessa kan med hjälp av RIPE-databasen se i vilken internetleverantörs serie ett visst nummer ingår. Men de kan inte se till vilken abonnent leverantören delade ut just den aktuella adressen vid en viss tidpunkt.

I Sverige har rättsväsendet enligt Lag om elektronisk kommunikation vid brottsmål (intrång i upphovsrätt) kunnat tvinga ut abonnentuppgifter från internetleverantörerna vid utredning av brott som har fängelse i straffskalan och om det i det specifika fallet kan antas att påföljden skulle bli annat än böter. Exempelvis "villkorlig dom". Hittills har ju alla fildelare fått 80 dagsböter som straff. De dömdes för att dela ut några få verk. Nu kom en dom i Linköping där snubben dömdes för att ha delat ut nästan 4600 låtar och 30 filmer. Dom: villkorligt plus 40 dagsböter.

Så vid större utdelande av material är det väl nu fritt fram för åklagare att tvinga fram abonnentuppgifter från operatörerna? Och dessutom att göra husrannsakan i radhusen för att beslagta datorer, eftersom detta får ske på följande vis enligt Rättegångsbalken 28 kap 1 §: "Förekommer anledning, att brott förövats, varå fängelse kan följa, må i hus, rum eller slutet förvaringsställe husrannsakan företagas för eftersökande av föremål, som är underkastat beslag, eller eljest till utrönande av omständighet, som kan äga betydelse för utredning om brottet."?

Ptjaa, ytligt sett är det ju så. Men jag misstänker att det i USA skulle finnas brinnande universitetsprofessorer, aktivistiska advokater och medborgarrättsorganisationer som vände och vred på lagen och satte hårt mot hårt. Det finns ju alternativa tolkningar och restriktioner för hur makten får bete sig. Jag själv och Rick Falkvinge skrev en debattartikel i Sydsvenskan där vi hävdade att tolknningen av "abonnentuppgift" borde prövas och att t.ex. Post- och Telestyrelsen verkar ha ändrat sin egen syn på IP-nummer och hur de uppgifterna får användas. Jag skrev om det här på bloggen och uppmanade ISP:er att helt enkelt vägra lämna ut uppgiften till åklagare vid begäran enligt LEK vad gäller fildelare. PTS är tillsynsmyndighet för den lagen och kan utdela viten. Men låt dem då pröva om det är abonnentuppgift. Om det blir vite får de väl ge sig då men just nu tar de ju inte strid ens. Det är dags för operatörerna att stå upp för den affärsmodell som är deras: Se till att folk kan kommunicera fritt.

Samma sak med husrannsakan för att hjälpa ett skivbolag. Visst, staten får i princip bryta sig in i folks lägenheter och snoka igenom medicinskåpet, bokhyllorna och dildolådan i jakt på bevis mot en misstänkt. Och ta med sig en dator där hela personens liv finns samlat, inklusive inloggningsuppgifter till 300 sajter på nätet, till e-mejlkonton m.m. Men det finns faktiskt restriktioner för makten. Enligt RB 28 kap 3 §: "Husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Lag (1989:650)". Jag är inte jurist. Jag kan inte förarbetena. Jag vet inte vad man gör om man anser att den där proportionaliteten är överskriden med råge när staten ger sig in i radhusen för att gå efter någon som gör samma sak som alla andra. Precis samma sak som riksdagsledamöternas egna ungdomar gör: Fildelar. Jag har suttit i debatter och paneler med ett antal ledamöter vid det här laget och de säger ju att de vet eller antar att deras egna ungar håller på och att dessa inte verkar tycka att det är fel. Nå: Är det rätt att polisen skall kunna gå in och vända upp och ned på ert hus på jakt efter datorer för att ett skivbolag anser att er unge har "bestulit" dem på en massa pengar

, något ni säkert inser är fiktion?

Expressen skriver att åklagaren själv i Linköpingsmålet "efterlyser ett större ansvar från lagstiftarna och även från branschen". Hon citeras säga: "Att tro att man kan lösa problemen med fildelning i en domstol - det är inte realistiskt. Det måste finnas andra vägar att gå, säger hon." Även domaren håller med: "Jag läste någonstans att 1,3 miljoner svenskar sysslar med fildelning. Det är kanske så att man måste gå andra vägar än att låta polis och åklagare utreda och dra alla dessa fall till domstol".

Det är dags för jurister att använda de lagar som finns för att förhindra missbruk av makt. Och det är dags för politiker att inse att vi befinner oss i en ny värld och ändra lagarna. Folket har redan bestämt sig. Dataforskarna också.

Mer om Linköpingsfallet: SvD, SvD, Aftonbladet, DN, IDG, IDG, IDG.

Rick Falkvinges kommentar. Piratpartiet.

Samlat upprop för nätet i Expressen!

Jag har varit tyst ett tag nu men inte latat mig. Resultatet av en heltidsarbetsveckas frenetisk aktivism kanske inte verkar så imponerande men jag är nöjd. Det blev alltså precis det jag ville: en artikel i dagens Expressen. Fjärde Sidan, som ju debattsidan kallas där. Jag ville ha in den dagen innan Riksdagens öppna utfrågning om upphovsrätt på nätet, alltså den som sker i morgon den 3 april. Länk till artikeln längre ned!

Artikeln är - tror jag - den första mer samlade protesten från hjärtat av Internet- och IT-Sverige mot politikens vilja att snabbt och oövertänkt regelera nätet. Budskapet är att detta fantastiska nätverk, som möjliggör kommunikation på ett helt nytt sätt, kan förändra världen. Kommer att förändra världen. Det finns oerhört mycket positivt med detta. Men genom att ensidigt fokusera på det negativa och bara lyssna på branscher som - eventuellt - blir "drabbade" av förändringar, riskerar man att sälja ut både grundläggande demokratiska värden, upphäva just de sidor som gör att folk dras till nätet med sådan kraft, konservera gamla strukturer som kanske "borde" ändras och hindra andra stora affärsidéer och framsteg på det IT-tekniska området, där ju Sverige har spetskompetens.

Det finns motstridiga intressen här. Kanske. Men i den offentliga debatten hörs nästan bara de "drabbade". De är oerhört aggressiva. De senaste dagarna har IFPI gått på offensiven mot nätoperatörer i flera länder och begär på olika vis att de skall strypa nätet. Skivbolag, som trots allt är en väldigt liten bransch och som lever på att pusha fram några få pop- och schlagerstjärnor, tillåts styra hela nätutvecklingen och politiken. Vi måste sätta ned foten.

Var finns IT-branschen? Operatörerna? Alla dessa hjältar som byggt nätet och vars idéer gjorde nätet stort och fick människor att rekordsnabbt koppla upp sig. Tänk på genomslaget. Från okänt till varje hem och arbetsplats på 10 år. Varför? För att nätet är socialt! Dubbelriktat. För att vi alla kan delta, publicera oss, nå alla.

Tänk er själva om medieindustrin med skiv- och filmbolag hade byggt nätet. Hur hade det blivit? Tja det var väl det de gjorde: kabelteve. Med video-on-demand-möjlighet som enda interaktiva element. Eller möjligen omröstningar som man kunde få delta i via kabeln mot en avgift på 10 kronor. Eller man kanske till och med skulle kunna tv-shoppa och få betala via kabelteveräkningen? Holy shit, fantastiskt, vi baxnar!!

Och tänk om en myndighet som Posten hade byggt nätet. Hur hade det blivit? Tja, som TeleGuide kanske, ett svenskt Minitelliknande experiment där man kunde boka taxi på ett dyrare och krångligare sätt än att lyfta telefonluren och beställa. (Och jag har själv testat TeleGuide tack vare min gamle vän skriftställaren och f.d. slottsreportern Lars "Fimmer" Fimmerstad, som trots sina tweedkavajer alltid såg till att pröva den senaste tekniken bland sina dignande bokhyllor med fransk och tysk litteratur på originalspråk. I början på 90-talet satt vi alltså och jämförde TeleGuide med det då helt textbaserade Internet i hans lägenhet.)

Så: Jag jobbade som ett svin (har 180 mail i en speciell brevkorg med textrevisioner, förhandlingar och övertalningar, i en del fall misslyckade sådana) för att visa att det faktiskt finns en massa organisationer och tänkare och forskare som ser de fantastiska och positiva sidorna av nätet. Här finns både business och kulturell utveckling att omfamna. Om man inte är rädd. Men de där rösterna hörs ju inte. Detta ville jag ändra.

Budskapet är: Politiska beslut skall inte tas bara för att en part klagar och känner sig drabbad. Lyssna på oss också! På nätet. På framtiden. Jag förpestade tillvaron för ett antal personer i ledningen för olika organisationer som jag tyckte borde gå med i uppropet. En del blev nog trötta på mig. Men vi fick ihop en text som alla kunde stå bakom och detta är ju inte lätt heller i en brännade fråga. Här är artikeln i Expressen.

Jag ville också visa att det inte är en höger-/vänsterfråga. Johan Ehrenberg och jag har ganska olika åsikter i andra frågor. Men vi står på samma sida här. Precis som Timbro och Ordfront har olika syn på världen men kunde stå bakom ett seminarium där jag presenterade min senaste rapport, Alternativ till Bodströmsamhället - om kriget mot terroristerna, piraterna och pedofilerna [finns som fri PDF].

De som är riktiga nätälskare uppmanas att köpa tidningen i PRINT paradoxalt nog. Ja, jag är en stor fan av TRYCK. Saker ter sig helt annorlunda där. Man blir mer drabbad av layout. Saker ser viktigare ut. The medium is the message. Och dessutom verkar Expressens publiceringssystem bugga till sig när de har bilder och avancerad layout. Ofta kommer någon textruta med som kanske var till för att beskriva en bild. Som inte kommer med på nätet. Och det ser konstigt ut. Så även här.

Men print har ju en nackdel, som samtidigt är en fördel: Antal tecken är hårdbegränsat. Att skära i en text för att få ned den till printformat är härligt. Men vad gäller presentationer av undertecknarna sa sig Expressen vara tvunget att skära ned kraftigt. Därför framgår inte riktigt hela vidden av underteckarnas ställning i hjärtat av Internet-Sverige. Här kommer något mer utförliga tituleringar. Men hur titulerar man Eva Frölich till exempel för att göra henns insatser för nätet rättvisa? Det kunde man utlysa en tävling om.

Den som vill får gärna kopiera denna lista på sin blogg och förse oss med fina länkar till både deras organisationer och presentationer av personerna. Alla är framtidshjältar!

Undertecknare bokstavsordning:

• Danny Aerts, VD .SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur)
• Annica Bergman, VD Dataföreningen i Sverige
• Jonas Bosson, ordf, FFII Förening för en fri informationsinfrastruktur
• Elza Dunkels, fil. dr. lärarutbildningen Umeå Universitet, forskar om barns och ungas användning av Internet
• Johan Ehrenberg, ETC, publicist och medieentreprenör
• Eva Frölich, global Internetkonsult samt VD Frobbit AB
• Patrik Fältström, Internetexpert, medlem av regeringens IT-råd
• Niklas Gerdin, ordf. SNUS Swedish Network Users Society
• Mathias Klang, Creative Commons, fil. dr. informatik, IT-Universitetet i Göteborg
• Christopher Kullenberg, doktorand i vetenskapsteori, Göteborgs Universitet
• Oscar Swartz, fri publicist och internetentreprenör
• Staffan Truvé, tekn. dr. VD SICS Swedish Institute of Computer Science och The Interactive Institute
• Dennis Töllborg, professor Handelshögskolan i Göteborg
• Jonas Öberg, vice president, Free Software Foundation Europe

Kommentarer till denna postning. Mikael Zackrisson på Veckans Affärer tyckte att vår Expressenartikel var dagens viktigaste inlägg. Riksdagsledamoten Annie Johansson (c) är en av dem som uppmärksammar Expressen-artikeln.

Kort om bredbandsavgifter och fildelarjakt

Karl Sigfrid, riksdagsman (m), intervjuas idag av IDG om sin syn på hans egen regerings förslag om att hjälpa skivbolagen att stämma fildelare. "Bakåtsträvande" kallar han det. Jag skulle också vilja lyfta frågan: Varför gör man saker man INTE är internationellt förpliktigade att göra? Frågan är ju väldigt infekterad. Regeringen har kappast folk med sig. Ändå väljer regeringen att gå längre än man måste. EG-domstolen har ju slagit fast att medlemsstaterna FÅR ha lagar som säger att den personliga integriteten angående beteende på nätet väger tyngre än "rättighetshavares" intresse av att kunna jaga fredliga människor som bara skickar filer till varandra.

Läs också gärna storyn hos IDG om Roger Wallis, KTH-professorn som allt klarare står upp för nätet och framtiden och därmed fildelning. Han har dock en del tänkande kvar att göra. Han har ju själv en bakgrund i musikbranschen och tycks fortfarande ha det där perspektivet från dem gamla världen där några briljanta kompositörer har förbarmande med resten av världen och litet motvilligt delar med sig till de gapande massorna av sina verk. Han talar sig därför ofta numera varm för bredbandsavgifter: En fast avgift för att få rätt att ladda ned musik (eller fildela musik). Kompositörerna skulle få betalt i relation till hur mycket deras musik transporteras på nätet. Detta koncept kan ju verka rimligt först men faller pladask när man börjar tänka på hur totalt nätet förändrar koncept som producent och konsument, "lovlig" och "olovlig" förlaga, musik kontra annan kultur. Wallis anser att bredbandsavgifter skulle ge en jämnare inkomstfördelning i musikbranschen eftersom topplistemusiken är relativt sett underrepresenterad i fildelningen.

Men det finns alltså mycket djupare problem med idén. Jag själv skriver om detta i en krönika i Computer Sweden idag, som gavs den lustiga titeln Med känsliga nördöron av redigeraren. Krönikan är en utvidgning av ett par stycken i en tidigare bloggpostning om lyftkranar.

Jag saknade också motsvarande djup i den ledare där Computer Sweden tyckte att staten gör rätt som "markerar" mot fildelningen.

Jag vill också rekommendera Rick Falkvinges veckobrev på Piratpartiets forum. Aggressionen från skivindustrin är monumental. Han berättar hur skivindustrin nu stämmer Irlands mostvarighet till Telia för att de inte blockerar nätet och filtrerar bort all kommunikation som inte godkänts av industrin. Skall normala politiker fatta att skivbolagen både bör och förtjänar att dö? De är ett hinder mot utvecklingen. Hur kan man acceptera att en pluttindustri gör allt för att hindra hela världens tekniska och kommunikativa och kulturella utveckling? Bort!

Kultur för sin tid! Kulturministern som önskade bort Internet.

Ser inte makten det där gapet som bara blir större? Mellan dem själva och det folk de säger sig representera. Det är tanken som slår mig när de moderata ministrarna Beatrice Ask och Lena Adehlson Liljeroth uttrycker sig så här i sin Brännpunktsartikel i SvD: "Allianspartierna i regeringen har nu enats om ett helhetsgrepp kring fildelningsfrågan". Tja, har de talat med framtidens väljare eller har de bara suttit och konfererat i Rosenbad, då och då besökta av skivbolagsdirektörer som är rädda för sina vinstnivåer? Man vill alltså göra det enklare för dessa att stämma fildelare på skadestånd och vrida klockan tillbaka till tiden innan nätet, den tid då Paul McCartney och andra "kulturarbetare" håvade in miljarder på ett system som i princip alla betraktade som legitimt för den världen och dåtidens teknik. Men som allt fler nu ifrågasätter.

"Självklart måste de ha rätt att ta betalt för sitt arbete också på internet.", skriver ministrarna om "kulturarbetarna". Den rätten har de ju redan. Frågan ministrarna skall ställa sig är följande: Antag att en "kulturarbetare" skriver en låt och vill ha en miljon kronor för varje överföring av den på nätet och att ingen köper den. En unge har kommit över filen och delar med sig till sina polare. Vad skall regeringen göra? Hjälpa "kulturarbetaren" att inkassera 1 miljon i skadestånd från varje person som nu har filen? Är detta ett led i att vara Sveriges nya arbetarparti?

Nja, en miljon verkar ju orimligt va? Hon kanske borde ha sålt den för en krona? Eller ett öre? Vad gäller immateriella "ting" finns inget pris som balanserar utbud och efterfrågan. Detta är en grundläggande ekonomisk insikt som ministrarna kan fråga sin kunnige partikamrat Anders Borg om. Förmodligen kan han på ett elegant vis även redogöra för nobelpristagaren Friedrich Hayeks djupa insikt om vad ett pris är. Hayek är en icke-teknisk ekonom och samhällstänkare som är läsvärd för andra än fackekonomer. Jag citerar ett stycke ur en berömd essä i slutet av denna postning om just marknadspriset som en informationsbärare av Wikipedias magnitud, för den som är intresserad.

För knappa resurser fungerar prissystemet fint. Det balanserar efterfrågan och utbud. Men när man sätter pris på resurser som "inte tar slut", såsom en fil, skapar men i stället knapphet som inte fanns. När man skapar knapphet skall man ha förbannat bra skäl till detta och reflektera exakt över hur man gör det och vilka medel man tar till för att uppnå det. Och fundera på om den skapade knappheten är rimlig, om den skall sträcka sig i hundra år framåt för en schlagerlåt medan den kanske är 20 år för ett livsviktigt läkemedel? I det sistnämnda fallet inser man att knappheten förhindrar nyttigt spridande och att man därför vill bli av med den. I fallet med schlagerlåten anser tydligen regeringen Reinfeldt att denna är oviktig att sprida, vilket jag i och för sig kan förstå. Men varför då ge schlagerförfattaren rätt att jaga fredliga människor med våld? Jag hör inga resonemang om det rimliga i detta från trollen i Rosenbad. Icke ett ord. Okunskap råder. Och de ämnar låta denna bestå med tanke på vilka som bjuds in att tala på Riksdagens utfrågning om fildelning.

Det finns ingen logik i att en låt skall kosta 9 kronor. Eller 9 öre. Eller 9.000 kronor. Priserna är fiktion och har inget med verkligheten att göra. Den skada som uppstår för en enskild "kulturarbetare" av att dennas skapelser får spridning är fiktiv. Regeringen kommer förstås inte att ta ställning till vad skadestånden skall bli för fildelning. Det kommer man att överlämna åt domstolarna. Men de borde säga något i stil med "att dela med sig av en låt på internet bör ge ett öre i skadestånd" till rättighetshavaren. Då träffar man kanske någorlunda rätt om vad som gäller i det nya nätsamhället. Eller så borde fildelarna få betalt för att de sprider informationen. Man kan ju lika gärna argumentera för att spridningen skapar större ekonomiskt värde i nätsamhället än skapandet. Problemet för den stora majoriteten kulturskapare är ju nämligen "obscurity", att förbli osedd. Jag refererar återigen till förläggaren och nätgurun Tim O'Reillys utmärkta artikel i ämnet: "Obscurity is a far greater threat to authors and creative artists than piracy", som han uttrycker det.

Genom att kombinera den där integritetskränkande lagen med ett klart ekonomiskt ställningstagande som bygger på informationssamhällets ekonomi skulle man kunna symboliskt tillfredsställa den gamla världens kulturlobby samtidigt som man elegant hugger benen av den. Det vore framtidsinriktat!

Det där med "kulturarbetare" måste definieras om helt. Snart kommer alla människor att ösa ut sitt material på nätet och ägna mer och mer tid åt aktiviteter som är en mix av produktion, konsumtion och socialt umgänge. Jag vet inte om man i framtiden kommer att kunna göra TV-serier om amatörer som skall lära sig dansa och möts vecka efter vecka i tävlingar i TV, ivrigt pushade och påhejade av boulevardpressen. Är värdet av detta högre än de fantastiska YouTube-skapelser som ständigt görs av "kulturarbetare"? Läs min förra postning om detta och fundera över det där om att "få betalt för sitt arbete". "Kulturens ontologi", som Christopher Kullenberg kallade det och som passar för den som vill ha större intellektuellt tuggmotstånd än min text.

I Sverige jobbar nu en stor kulturutredning som tillsattes av just kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth under kommittédirektiv med den hurtiga titeln Kultur för sin tid!. Så här skrev hon på DN Debatt om utredningen:

"Har vi rum för det nya? Alla de nu nämnda aspekterna på kulturpolitiken är betydelsefulla för frågan om kulturpolitiken ger tillräckligt stöd för det som representerar förnyelsen inom kulturlivet. Nya generationer utvecklar nya uttrycksformer. Invandrare för med sig ett nytt kulturarv. Nya, ofta genreöverskridande kulturverksamheter utvecklas. Gränserna mellan kulturliv och näringsliv flyttas och många konstnärer agerar i dag som entreprenörer på ett sätt som hade varit otänkbart för bara något decennium sedan. Listan kan göras mycket längre. Den återkommande frågan är dock om kulturpolitiken är tillräckligt öppen och anpassad till vår tids samhällsförändringar för att behålla sin aktualitet."

Så sant, Lena! Tänk vilka fantastiska möjligheter nätet ger att uttrycka sig när det kombineras med den billiga digitala produktionsteknik som finns i var mans hem. Nya kollaborativa produktionsformer. Spridning av kultur på ett sätt vi aldrig skådat. Kulturella ingivelser som kan uppstå momentant. Frigörande av mer skapandekraft som finns i varje människa än vi hade kunnat föreställa oss.

Jag skulle där vilja uppmana Eva Swartz (hrrm, ja en syssling), som ju tillsattes av kulturministern för att leda denna tunga utredning att inte bara konsultera de kommittéledamöter hon fick sig tilldelade av Adelsohn Liljeroth. Jag menar, det är ju inte nödvändigtvis så att Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand är den som har mest att säga om "Kultur för sin tid". Väl? Jag har dock en känsla av att utredningen mest kommer att syssla med "högkultur". Fildelningsutspelet i SvD visar väl att man helst av allt vill önska bort nätet och det som händer där. Pinsamt.

Pär Ström pekade på en bra sak i sin kommentar: "Ministrarna skriver på Brännpunkt att upphovsrättsindustrin inte ska behöva lämna in en polisanmälan för att få ut den eftertraktade informationen. Men det är ju precis vad alla vi andra måste göra! Det är så rättssamhället fungerar! Varför ska det byggas en gräddfil för en viss bransch?".

Tja, för att det gäller just "kultur" kanske? Alliansregeringen ställer upp på Bodströmsamhällets antiliberala och framtidsfientliga hållning genom att få panik inför den nya teknikens transformativa kraft. De känner också bottenlös skräck för "pirater", "terrorister" och "pedofiler", som jag sammanfattade det hela med i Timbrorapporten Alternativ till Bodströmsamhället. Egentligen är de ju rädda för sina egna hjärnspöken samt utvecklingen mot större frihet för den enskilda människan.

Jag vill ju också påpeka att svenska regeringen väljer att överimplementera ett EU-direktiv. EG-domstolen slog ju i år fast att medlemsstaterna inte behöver låta upphovsrättsgängen får rätt att utpressa internetoperatörerna. Jag resonerar en hel del runt både IPRED1-direktivet, Renforsutredningen och rättsfallet i den just länkade rapporten.

Mer om utspelet: Ny Teknik, Ny Teknik, IDG, IDG, SvD, SvD, DN, Opassande, Johanna Nylander som ju skrivit om kultur för Timbro, Aftonbladet, Aftonbladet, Sydsvenskan och Anders Mildners kommentar i samma tidning, Ekonominyheterna, Rosetta Sten, en författare som svängt i piratfrågan, Christian Engström (pp).

---

Om marknadspriset som informationsbärare ur Friedrich Hayeks essä The Use of Knowledge in Society från 1945, för den som är intresserad av en fördjupad syn på priser. När det gäller knappa resurser.

"It is worth contemplating for a moment a very simple and commonplace instance of the action of the price system to see what precisely it accomplishes. Assume that somewhere in the world a new opportunity for the use of some raw material, say, tin, has arisen, or that one of the sources of supply of tin has been eliminated. It does not matter for our purpose—and it is very significant that it does not matter—which of these two causes has made tin more scarce. All that the users of tin need to know is that some of the tin they used to consume is now more profitably employed elsewhere and that, in consequence, they must economize tin. There is no need for the great majority of them even to know where the more urgent need has arisen, or in favor of what other needs they ought to husband the supply. If only some of them know directly of the new demand, and switch resources over to it, and if the people who are aware of the new gap thus created in turn fill it from still other sources, the effect will rapidly spread throughout the whole economic system and influence not only all the uses of tin but also those of its substitutes and the substitutes of these substitutes, the supply of all the things made of tin, and their substitutes, and so on; and all his without the great majority of those instrumental in bringing about these substitutions knowing anything at all about the original cause of these changes. The whole acts as one market, not because any of its members survey the whole field, but because their limited individual fields of vision sufficiently overlap so that through many intermediaries the relevant information is communicated to all. The mere fact that there is one price for any commodity—or rather that local prices are connected in a manner determined by the cost of transport, etc.—brings about the solution which (it is just conceptually possible) might have been arrived at by one single mind possessing all the information which is in fact dispersed among all the people involved in the process."

Lördag med lyftkranar och upphovsmän

Jag har fått frågor om vad jag tycker om Bahnhofs utspel om STIM-förslaget som ju går ut på att man skall få ladda ned STIM-anslutna kompositörers låtar på nätet om man betalar en fast månadsavgift till internetoperatören som sedan slussar pengar till STIM, Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå, som i sin tur betalar ut pengar till upphovsmän enligt sina egna metoder.

Min före detta affärskompanjon Jon Karlung tycker att det är "helt rätt tänkt". Jag tycker det är ganska fel tänkt. Tänkandet bygger på den gamla världens förutsättningar. Riksdagsman Karl Sigfrid (m) är sunt och reflexmässigt kritisk men jag tänkte ge litet djupare argument här.

Karlung säger i sitt pressmeddelande: "Licensen ska förstås vara frivillig. De som vill fildela betalar. De som inte vill låter bli. Det väsentliga är att musikskaparna får ersättning för sitt arbete, att konsumenterna får vad de vill ha och att priset och förutsättningarna är rätt."

Egentligen kan jag i någon hålla med om varje del av det där uttalandet. Så vad är felet? Felet är STIM och uttrycket "ersättning för sitt arbete". STIM är en organisation som skapades i den gamla världen och representerade ett intresse på ett hyfsat legitimt vis när musik användes kommersiellt av andra aktörer: Det kändes inte fel att en radiokanal som lockade lyssnare genom att spela musik och sålde reklam skulle dela med sig av intäkter till dem som gjorde musiken. Betalt för "arbete" har det aldrig varit frågan om och det återkommer jag till.

STIM representerar melodier som är skrivna och låttexter som är författade av "upphovsmän" som har givit STIM (eller motsvarande i andra länder) en fullmakt att för deras räkning inkassera pengar för offentliga framföranden av verken. Felet ligger i att upphöja musik till något mytiskt. Som om nätet vore ett medium för bara musik. Hur många organisationer måste man betala till innan man kan använda nätet på ett obehindrat sätt? Jag skall illustrera med ett exempel.

Så här går det till i nätsamhället:

I min mejlbox kollar jag rubriker och ingresser i NyTekniks dagliga utskick. För ett par veckor sedan fastnade jag som Mac-fan för en kul teaser: "PC-tidning hyllar Mac Os Lepoard: Nu har en pc-tidning utnämnt Apples "Leopard" till det bästa operativsystemet som någonsin skapats för vanliga användare. Tidningen säger att det är svårt att hitta en anledning till att använda något annat.". När jag läser artikeln fångas min uppmärksamhet av denna rubrik i NyTeknik: Ny jättekran i skuggan av Kockumskranen. Japans nyss invigda kran slår inte världens största från 1974. Den som stod i Malmö men monterades ned och skeppades till Sydkorea 2002.

I kommentarerna undrar någon hur man lyfter ombord världens största kran på ett fartyg. Vad för kran använder men då liksom? En kommentator ger en referens till en sajt om just nedmonteringen av Kockumskranen. Massor av bilder och noggrann beskrivning av tekniken, om svårigheter att plocka isär världens största kran. Hur man ibland behöver mer än ett försök. En härlig sajt! Jag inser plötsligt att det finns folk som snöat in på kranar och blir helt fångad. Jag tillbringar säkert en timme i kranvärlden en lugn lördagförmiddag. Gå dit!

Världens största pontonkran finns på bild när de hugger i för att betvinga Kockumskranen. Men som sajtskaparen skriver finns det mycket att gotta sig åt för krankännare: "Mobilkranen som håller på att lasta är, som det mesta här nere just nu, världens största. Mobil hydraulkran med en lyftkapacitet på 800 ton".

Och givetvis finns entusiaster som är levande uppslagsböcker i ämnet. En bildtext: "Några, inklusive undertecknad, ägnar många timmar att att följa arbetet vid kranen. En del har just stora kranar och tunga lyft som sitt stora intresse, och Göran Johansson ( i mitten) är den man kan fråga om man vill veta. Han kan det mesta!"

För dessa gubbar är kranarna riktiga personligheter: "På andra sidan hamninloppet står två kranar och tittar på. Malmös äldsta hamnkran är väl bara en trött åskådare, men Svanen som kikar fram mellan husen undrar nog vad de håller på med. "Behöver ni hjälp, grabbar. Här finns det muskler"!!"

Dessutom händer följande senare i kommentarerna hos NyTeknik: Lennart Ydehag, som tydligen lagt ut sajten om nedmonteringen, upptäcker att folk hittat hans sajt och går in själv och ger en kommentar där han upplyser om att någon annan har skapat ett bildspel från Sydkorea och uppmonteringen av kranen.

Jag är glad att jag fick den där inblicken i kranvärlden.

---

Vad menar folk när de säger att kreatörer skall "ha betalt för sitt arbete"? Skall folk som skapar ha betalt för den tid de lägger ned? Det finns massor av kulturentreprenörer som skriver böcker men knappt säljer några. Om nästan ingen köper boken, skall de "ha betalt" i alla fall? Nästan alla svarar nej på den frågan och ställer motfrågor: Nej, vem skulle tvingas betala menar du? Och skulle vem som helst få ta ett år ledigt och försöka skapa något och sedan få betalt för allt sitt arbete ... det säger ju sig självt att det inte går!

Så är det för fria företagare av alla slag. Butiken funkade inte. Restaurangen fick slå igen. Kunderna var för få. Trots arbetsdagar på 16 timmar.

Så vad menar man då? I den gamla världen menade man i princip att den som lyckades sälja kopior av sitt verk skulle ha "betalt". Samt i proportion till hur mycket det framfördes. Radiokanalerna betalade per minut, för tiden helt enkelt.

Tja, att de som skapar något som konsumeras bör kunna "få" någon ersättning, det låter ju inte helt orimligt i och för sig. Förr konsumerade men "exemplar" som sagt. Men sådana finns ju inte längre. Det finns bara information och tid. Om man ser en film som streamas från en server eller från ens egen hårddisk är irrelevant. Man konsumerar den. Jag uppfattar det som att många menar att det i nätsamhället vore rimligt om konsumenterna kunde betala för den tid de tillbringar med olika digitala kulturprodukter. Men man säger att "upphovsmänen skall ha betalt för sitt arbete".

Låt säga att vi tar in bredbandsavgifter som skall gå till "upphovsmännen" och låter informationen flyta fritt i fortsättningen. Det vore inte helt tokigt. "Fildelning" och allt användande blir fritt och hela nätet omfattas av en jättelicens som gör att vi får ta del av ALLT material för personligt bruk.

Vad händer? Vi kommer nu att ha en massa musiker och artister som lägger ut musikfiler på webbar, som sprider dem själva på fildelningsnätverk. I denna friare värld blir det ju önskvärt att försöka sprida sitt material. På något vis får man ju betalt genom bredbandsavgiften och nu gäller det att få folk att välja just din musik.

Men notera konsekvensen: Vi löser upp gränsen mellan den gamla världens privilegierade "professionella" upphovsmän, de som lyckades passera genom skivbolagens nyckelhål, och den nya världens alla kreatörer som skapar musik och givetvis kan vara lika "bra" eller väldigt mycket "bättre" än skivbolagens industriskapelser. Dessa skall ju också ha betalt för sitt arbete. Eller snarare ha betalt i relation till hur mycket folk lyssnar till dem och laddar ned dem.

Här uppstår ju redan problem: Skall alla som skapar någon form av musik behöva gå med i en kartell som STIM för att få ersättning? Varje unge som gör en låt på datorn? Ja, konskekvensen blir ju detta av en bredbandsavgift om man knyter den till STIM. Framtidens STIM borde alltså ha minst någon miljon medlemmar i Sverige. Eller fyra miljoner kanske.

Sedan har vi ju alla andra uttryckssätt som har sina upphovsrättsorganisationer idag och som man ju måste ha avtal med enligt STIM-modellen för att åstadkomma ett "fritt nätt" om man väljer vägen med bredbandsavgift. Musik är ju bara en liten del av den mänskliga kulturproduktionen. Rörlig bild är en annan.Texter, foton, grafik, skådespeleri m.m.

Låt säga att man skriver en låt som (på rumänska) heter Dragostea din tei och åstadkommer en riktig sommarfluga i hela världen och toppar listorna i 32 länder.

Låt säga att ett par killar som får för sig att kalla sig Syncsta mimar till låten. Och låt säga att deras version på YouTube har setts av nästan 2.500.000 gånger i skrivande stund. Tja, det är inte en fantasi. Så är det:

Men Syncsta skall ju inte ha något betalt. Inte ett öre från bredbandsskatter skall de ha. I dagens legala värld är det alltså bara Dan Bălan, kompositören, som skall ha pengar för att folk tittar på Syncstas version. Han är ju professionell upphovsman. En moldavisk, Los Angeles-baserad låtskrivare och producent. Varför är det så? För att Syncsta lade ut den själva. Enligt dagens juridik får man stå sitt kast då och trots att de glädjer en ofantlig massa människor skall de inte ha betalt. Däremot skall kompositören ha betalt varje gång någon tittar på Syncsta.

Men överensstämmer detta med nätets logik? Nej! Effekten av den gamla logiken är ju att den som kämpar mot nätet och INTE vill nå stora folkgrupper med sina verk skall ha betalt från bredbandsskatter. De som håller på sina kreationer och försöker sätta så höga priser på dem att nästan ingen är beredd att betala i dagens värld skall bli kompenserade. Men världen idag karaktäriseras av en ändlös produktion av "verk" men för litet tid hos människor att ta del av dem. Nätvärlden karaktäriseras av konkurrens om vår uppmärksamhet. Syncsta, som har förstått nätets logik, tagit konsekvenserna av den och har anpassat sig, de skall inte ha något betalt för allt sitt arbete och den tid som konsumenterna ägnar dem. Medan en motsträvig låtskrivare i STIM-stallet skall ha betalt.

För att komplicera det hela är Syncstas version en parafras på Gary Brolsmas Numa Numa Dance. En överviktig Brooklynkille verkar vara den som först mimade till Dragostea din tei. Enligt New York Times gjorde han sig till åtlöje. Jag tycker det hela är charmigt och mänskligt och han har uppenbarligen setts nästan 10 miljoner gånger på YouTudbe:

Och hur är det med bloggarna? Om 3000 personer läser en bloggpostning jag gör, varför skall jag inte få något betalt för det? För att jag lade ut den själv? Tja, det är ju inte så att jag inte vill ha betalt. Det vill jag! Men jag inser att det inte går i nätvärlden. Om jag satte lösenordsskydd och försökte sälja access misstänker jag att jag inte skulle vara så väldigt framgångsrik. Samma sak om jag gjorde pdf:er av mina skriverier och försökte sälja ensklida exemplar. Inte för att jag skriver dåligt eller för att folk skulle vara ointresserade. Utan för att nätet är fyllt av innehåll och vi alla konkurrerar om människors begränsade uppmärksamhet. Världens mest professionellt producerade innehåll kan ju inte avgiftsfinansieras så varför skulle mitt kunna? Jag talar om New York Times som ju har försökt med olika system i omgångar men lagt ned sina avgiftsbaserade försök.

När jag lägger en timme på att läsa om lyftkranar i stället för att titta på någon TV-film bör givetvis upphovsmannen (fotografen, textförfattaren, sajtskaparen) ha ersättning på samma sätt som TV-filmens upphovsmän i dagens värld skulle ha fått det. För vad är skillnaden? Ingen. Mer än inställningen till nätet och det sätt man tar sig an den nya världen.

Svagheten i alla resonemang om bredbandsavgifter är att de bygger på den gamla världens strikta uppdelning mellan en liten upphovsrättslig elit och en stor passiv konsumerande massa. Denna uppdelning är falsk. Människors tid är begränsad och många många lägger den lika gärna på lyftkranar som på Hollywood, lika gärna på Syncsta som på STIM-anslutna kompositörer och SAMI-anslutna artister, lika gärna på bloggosfären som på Aftonbladet. Sedan kan ju kultureliten snacka om att nätet leder till dumskallarnas sammansvärjning. Men beteendet talar sitt tydliga språk.

Vare sig det är lyftkranar, mimare, porr, bombrecept eller Hollywoodfilmer som fångar folks intresse och konsumeras är det ju självklart att alla upphovsmän och "skådespelare", uppfinnare, skribenter och fotografer skall ha betalt om man jobbar med bredbandsavgifter. Eller så kan man skippa dem helt och släppa nätet fritt i alla fall.

Piratpartiets Christian Engström har förstått!

Apropå detta: Någon där ute som läst Andrew Keens The Cult of the Amateur: How Today’s Internet Is Killing Our Culture? Den här recensionen från Reason, som är ett frihetligt libertarianskt magasin, indikerar ju vilken form av unken elitism vi har att göra med.

Danmark bryter mot EU-direktiv: Pirate Bay-domen publicerad

Pirate Bay skall blockeras för danskarna, det vet vi ju. Stor nyhet igår. Domen har just publicerats. Den är häpnadsväckande i sina resonemang. Precis som den dom som tidigare tvingade danska operatörer att blockera AllofMP3.com. Domen länkas som PDF från denna artikel. Men domen är olaglig enligt EU och DMT2/Tele2 behöver bara överklaga. De kommer att få rätt högre upp.

Det verkar som om danska domstolar inte förstår konsekvenserna av sina resonemang. Om deras rättstolkning stämmer kan Internet inte finnas. Bort! Släck nätet! Fast den stämmer inte.

EU-kommissionen förstod konsekvenserna av en dansk tolkning när de formulerade det direktiv som den danska "ophavsretslov" och svenska upphovsrättslagen bygger på. Lagarna kom till som en effekt av direktiv 2001/29/EG [PDF], det s.k. "infosoc-direktivet".

I detta direktiv fanns EN ENDA tvingande bestämmelse. Alla länder MÅSTE införa ett visst undantag från upphovsmannens ensamrätt till exemplarframställning. Ett undantag som skall garantera att inga tokiga teknikokunniga lagstiftare gör bort sig och stänger möjligheterna till elektronisk kommunikation. Man behöver alltså bara lyda EU-kommisionen på en punkt. Skall det vara så svårt? Och skall det vara så svårt att se konsekvenserna om man INTE lyder?

Frederiksbergs fogedret lyckas faktiskt bryta mot EU-direktivet genom sin tolkning. Trots att de bara behövde hålla en sak i huvudet.

Återigen anser en dansk domstol att en operatör begår upphovsrättsintrång genom att transportera information genom sitt nät: Det uppstår tillfälliga kopior i routern. Men just detta säger EU-direktivet att alla länder måste tillåta. Den danska domstolen säger att man inser detta men hävdar: Sådana tillfälliga kopior som uppkommit genom en olovlig förlaga är inte tillåtna. Man säger alltså att varje internetoperatör som transporterar trafik mellan personer begår upphovsrättsintrång genom att tillverka egna kopior i routerna, i den maskin som bara dirigerar själva trafiken och ser till att informationen hittar fram. Man förstår ganska lätt att hela nätet måste stängas om operatörerna anses kopiera allt de transporterar. Det var ju därför EU tvingade länderna att tillåta detta.

Denna punkt, som alla länder måste följa och som definierar vilket undantag från ensamrätten som alla stater måste tillåta, lyder så här i direktivet:

Artikel 5
Undantag och inskränkningar
1. Tillfälliga former av mångfaldigande enligt artikel 2, som är flyktiga eller utgör ett inkluderande av underordnad betydelse och som utgör en integrerad och väsentlig del i en teknisk process och vars enda syfte är att möjliggöra
a) en överföring i ett nät mellan tredje parter via en mellanhand
eller
b) en laglig användning
av ett verk eller annat alster och som inte har någon självständig ekonomisk betydelse, skall undantas från den rätt till mångfaldigande som avses i artikel 2.

Notera ordet eller. Det är viktigt. När Sverige införde lagen hade man en lång förklaring av det det hela innebär:

"Ytterligare en förutsättning som artikel 5.1 ställer upp för att bestämmelsen skall vara tillämplig är att syftet med de exemplar som framställs måste vara att (a) möjliggöra en överföring i ett nät mellan tredje parter via en mellanhand eller (b) en laglig användning av ett verk eller en prestation skyddad av närstående rättigheter. Artikeln skiljer således mellan överföring av verk i ett nätverk (artikel 5.1.a) och slutanvändarens nyttjande av verk (artikel 5.1.b)". (p. 94, del 1 av svenska regeringens propostion)

Sedan utvecklar man detta resonemang men svenska regeringen är glasklar. ALL överföring i ett nätverk är tillåten för en operatör som agerar mellanhand ur upphovsrättslig synvinkel, dvs det spelar ingen roll om de "tillfälliga kopior" som uppstår i en router färdas med upphovsrättshavarnas tillstånd eller ej. Det är BARA hos slutanvändaren detta har betydelse. Ordet "eller" skiljer dessa två fall åt.

De danska domarna verkar ha missförstått punkten helt enkelt. Och de är inte tekniskt kunniga nog för att förstå vad konsekvensen är: Stäng internet! De har accepterat den rättstolkning som Ifpi krävde att de skulle applicera i sin stämning. Men denna tolkning är olaglig enligt EU-direktivet.

När Sverige implementerade EU-direktivet i Lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk framförde Svenska Antipiratbyrån just sådana krav som nu Ifpi gjorde i den danska rätten. I den svenska regeringens proposition avfärdar man sådana tankar:

"Ett fåtal remissinstanser, bl.a. Svenska Antipiratbyrån, har anfört att endast sådana tillfälliga kopior som har en lovlig förlaga bör omfattas av den nya inskränkningsbestämmelsen. Att i svensk rätt uppställa ytterligare villkor för att tillåta framställning av tillfälliga exemplar vore emellertid inte förenligt med artikel 5.1. Dessutom skulle ett krav på lovlig förlaga helt motverka bestämmelsens syfte att möjliggöra dels överföringar i ett nät mellan tredje parter via en mellanhand, dels att webbläsning kan ske. Det kan alltså inte komma i fråga att uppställa ett krav på lovlig förlaga för att framställning av tillfälliga former av exemplar skall vara tillåten". (p. 97 i propositionen).

Sverige säger alltså till Antipiratorganisationerna:
1) Ert krav är oförenligt med EU-direktivet.
2) Det skulle motverka hela syftet med undantaget: Att möjliggöra nättrafik och webbsurfning.

Kan man förvänta sig att The Pirate Bay uppvaktar UD? Borde inte Danmarks ambassadör kallas upp till UD för en förklaring? En dansk domstol har ju - i strid med EU-rätten - beordrat en operatör att blockera en svensk sajt. EU-direktivets artikel 5 finns ju där just för att man INTE skall kunna stänga ned sajter på det sättet.

Jesper Bay heter skivbolagens (Ifpis) marknadsdirektör i Danmark. Det är han som gått ut i media och nu kräver blockering med hänvisning till domen. Ibland undrar man om skivbolagen är galna. När skall artister och låtskrivare inse att marknadsdirektörer som Jesper Bay innebär att de blir hatade också??

Nu kommer redan The Pirate Bays motdrag: The Jesper Bay: JesperBay.org. Instruktioner för hur man går runt eventuell spärr finns där. Se också danska Piratgruppen.

Danmark har förstås infört det där undantaget för tillfälliga kopior, precis som man måste enligt EU-direktivet. Så här ser det ut i Lov om Ophavsret:

§ 11 a. Det er tilladt at fremstille midlertidige eksemplarer, som
1) er flygtige eller tilfældige,
2) udgør en integreret og væsentlig del af en teknisk proces,
3) udelukkende har til formål at muliggøre enten en mellemmands transmission af et værk i et netværk mellem tredjemænd eller en lovlig brug af et værk og
4) ikke har selvstændig økonomisk værdi.

I domen erkänner man detta men säger felaktigt att detta inte gäller om de tillfälliga kopiorna görs från olavliga förlagor:

"Det lægges herefter till grund, at DMT2 A/S transmission af væerkerne inderbærer midlertidlig eksemplarframstilling af den karakter, som er omhandlet i ophavsretslovens § 11 a. det forhold, at der er tale om en modlertidlig eksemplarframstilling er uden betydning, idet eksemplarframstillingen ikke sker på grundlag af et lovligt forlæg, jfr ...". [DMT2 = "Tele2"]

Man räknar sedan upp två danska rättsfall som "bevis" för detta felaktiga resonemang. Båda fallen är på absolut lägsta nivå i Danmark och alltså inte prövade i egentlige mening. Det är beslut från "Fogedret", dvs det som ungefär motsvarar Kronofogden i Sverige. Ett av fallen är just AllofMP3-blockaden som jag själv skrev om här i artikeln Dansk domstol kräver: Släck nätet!. Efterom Tele2 då aldrig överklagade använder man nu detta fall som stöd för sin felaktiga tolkning.

Så här skrev jag då: "Nej, nu är det dags för internet- och teleindustrin att sätta ned foten och näpsa IFPI och Hollywood. De branscherna är ju flugskitar i förhållande till operatörernas samlade storlek och det är obegripligt att operatörerna inte är mer lobbyinriktade vad gäller den digitala framtiden. Nu kanske de fattar att de måste göra något? Ni har ju just befunnits framställa kopior av era kunders trafik!"

Ursäkta mig, alla Internet- och teleoperatörer! Fattar ni nu då att Ifpi och licensindustrierna är ute för att krossa er? De anser ju att ni stjäl "deras" intäkter genom att transportera material på nätet. Ni har mycket större resurser än de. Fajtas tillbaks! Stå upp för nätet! Utför lika stor lobbying mot politikerna och kör lika hårt i rätten som de! Ni är starkare och er affärsmodell är att erbjuda access till nätet och se till att informationen hittar fram. Det är det ni lever av och nu får ni dra det där ända upp till EG-domstolen om nödvändigt.

Redan i september 2005 skrev jag en artikel i Expressen där jag berättade vad antipiratorganisationerna skulle göra och att operatörerna måste gå till motattack för att skydda den nya härliga dubberiktade kommunikationsframtiden. Ja, nu ser det ut som om teleoperatörerna i Danmark drar ihop ett möte. Äntligen.

Här kan ni se litet om vad de kräver. Följ Frendo i övrigt också. Där kommer ny info om Pirate Bay-rättegången upp. Senaste saken handlar om hur Monique Wadsteds privatdetektiver föreslog att de skulle ... tja ... bryta sig in en serverhall ...? De var villiga att ge en offert på vad det skulle kosta.

Jag valde att bara ta upp den legalt fullkomligt förödande punkten ovan som jag ser det. Resten av domen är intressant av andra skäl. Copyriot analyserar!

Jag "gillar" detta citat ur SvD:
"På svenska Ifpi utesluter man inte att det danska beskedet kan få konsekvenser även i Sverige.
– Vi håller på att se över om man skulle kunna strypa tillgången på samma sätt här. Det vore önskvärt, säger Lisa Cronstedt, pressansvarig till SvD.se.". Eller som Lars Gustavsson, också på Ifpi, säger till HD: "Tyvärr har de bättre lagar i Danmark, men vi ska titta på vad som går att göra här i Sverige, säger han".

Detta stämmer alltså inte alls. Vi har samma lagar: de som krävs enligt EU:s infosoc-direktiv. Danmark bryter dock mot EU:s lagstiftning. Ifpi eftersträvar och uppmanar till något som helt klart är olagligt. Medan den verksamhet som The Pirate Bay håller på med förmodligen är laglig: De ger en möjlighet för folk att tala om för varandra vad de har på sina egna hårddiskar därhemma. En mänsklig rättighet skulle man tro. Yttrandefrihet.

DN, DN, IDG, Metro, Sydsvenskan och bloggare kommenterar blockaden. Piratpartiets pressmeddelande. Pontus Schultz skriver bra om hela Pirate Bay-åtalet.

Mozart ägde Påven: Apropå äganderättsdebatten

Debatten om äganderätt kontra upphovsrätt har ju rasat de senaste veckorna. Genom Karl Sigfrids och de andra nya nya moderaternas fildelningsutspel dök äntligen de debatter, som rasat på nätet, upp i gammelmedia och började tas på allvar. På grund av ett vansinnigt pressande uppdrag har jag inte bloggat på ett tag och lägger ut en kortis här om just det där med "ägande". Jag refererade precis innan jul till en väldigt läsvärd kolumn i New York Times där vi nog ser den obönhörliga trenden. Oavsett sura ledarsidor och bakåtsträvande gamla nya moderater.

Jag gjorde i min baksideskrönika på baksidan av Computer Sweden idag observationen av att ordet "äga" har ändrat betydelse bland kidsen redan. Och visar hur Mozart ägde Påven när han piratkopierade ett musikverk som vaktades av Påven med hot om ett väldigt allvarligt straff.

Läsvärd! Finns på nätet också.

När ni läst min krönika kan ju studera hur (den överskattade sägs det) stormrika deckarförfattarinnan Liza Marklund har "tänkt till" i ett svar till Karl Sigfrid i Expressen. Och till 70 piratpartisympatiserande kreatörer som också skrev i Expressen. Det gick inte så bra, Liza. Fundera en gång till på det nya fantastiska samhälle som kan öppna sig med nätet som bas. Men var inte feg när du funderar över din egen roll och position. Den kan komma att förändras men vore det "fel"?

Ja, hon tog inte upp tråden där piratpartisterna skrev om ett övervakningssamhälle à la Östtyskland. Mer än att hon applådera att vi får ett sådant så att riktiga kreatörer som hon kan "skyddas". Äh vad väntar man av någon som först köper Östtyska ambassaden för 17 miljoner kronor men inte tål att vara en offentlig person och då blir sur och säljer den för 34 miljoner två år senare. Opassande kommenterar Liza.

Jan Kallberg verkar inte hålla med Liza. Han fildelar nu den märkliga och bitvis väldigt underhållande bok han kokat ihop där han påstår att det var han som fällde Sovjetunionen och som jag recenserade här. Förresten har jag lite dåligt samvete eftersom Jan tyckte att jag fick honom att framstå som en sex- och vodkamissbrukande galning när han är högt utbildad och hårt arbetande - fast fri fri fri i tanke, handling och ord. Han hävdade att citat om honom där inte stämde. OK, jag skall nog lägga till lite text där sedan.

Och så en liten moderatdebatt i Kristianstadbladet där den gamle gamle moderaten Jonas Duveborn regerar på ledarsidan och tuktar nye nye moderaten Göran Montan.

Gamla nya moderaten Beatrice Ask har nu svarat på det brev som fick svenska aktivister att utropa en ny icke-territoriell nation på nätet. Hon vill göra som brevskrivarna krävde förstås. Gamla gamla moderaten, menade jag.

Fildelning: het och globaliserad nu!

Har inte tid denna lördag att bre ut mig i analyser. Men det finns en del rolig läsning som jag kan tipsa om:

The Wall Street Journal, USA:s ledande affärstidning, har nu skrivit om den kommande Pirate Bay-rättegången och spär på Sveriges rykte som piratlandet nummer ett, eftersom man även tar upp rebellmoderaternas utspel. Och det är ju roligt att se hur de konstaterar hur USA mer eller mindre beordrade Bodström och gänget att slå till mot Pirate Bay:

"The prosecutors' move comes after years of complaints from Hollywood executives and U.S. government officials. U.S. Embassy officials have described Sweden as home to the "worst Internet piracy in the world," and the Motion Picture Association of America has been fighting to shutter Pirate Bay's site for years. ... In 2006, shortly after Swedish Justice Department representatives visiting Washington received a stern lecture from U.S. officials about the alleged damage being caused by Pirate Bay, Swedish police raided the site's offices and shut it down."

Affärsvärlden kommenterade WSJ.

Cecilia Renfors, regeringens utredare, svarar i Expressen i en artikel som redigeraren givit titeln: "Så rensar vi upp bland fildelarna". Ha ha!

Rasmus Fleischer har nu svarat Andreas Ekström i Sydsvenskan om framtiden för kulturen i det digitala samhället. Rasmus kommenterar själv på Copyriot.

Smålandsposten sällar sig till de mer extremistiska bakåtsträvarna genom sin ledare medan Mats Linder på Gotlands Allehanda i sin ledare säger att övervakningen som krävs är värre än de brott som fildelningen innebär. Rubrikerna säger vad de menar: "Pirater hotar framstegen" resp. "Piratjakt hot mot privatliv". Skulle förresten tro att Marcus Svensson på Smålandsposten läst mitt inlägg där jag skrev om öl på en bardisk eftersom han använder just den liknelsen. Per Tedin på Sydsvenskans ledarsida försäker vara balanserad men talar om tjuvar. Kristianstadbladets Jonas Duveborn tycker att rebellmoderaterna är ute och cyklar och tycker att "Montan och hans kolleger [måste] anstränga sig för att finna en lösning på hur upphovsrätten ska kunna värnas ännu bättre.". Oj! (Flera av rebellerna är Skåningar alltså). Johannes Åhman i Dagens Nyheter är DN-mässigt mitt emellan allting i analysen av "Cybermoderaternas krig".

Torrentfreak gör nu Karl Sigfrid till internationell kändis efter att han översatt sin artikel till engelska.

The Economist är ju världens bästa tidskrift alla kategorier. Läs deras färska artikel om skivbolagens framtid: From major to minor. Tror den går att läsa utan inloggning. En av deras slutsatser: "... a recognition that music has to be given away for free, or close to free, on the internet,” says Mr Mulligan. Paid-for download services will continue and ad-supported music will become more widespread, but subsidised services where people do not pay directly for music will become by far the most popular". Det är ju intressant när vi ser att musiknedladdningssajter går i konkurs.

Skulle också rekommendera Jonas Anderssons blogganalys av vad som händer i fildelningsdebatten. Han beskriver sig så här: "J Andersson is currently a research student at the department for Media and Communications, Goldsmiths College, London, UK. His focus is on peer-to-peer technologies and the cultural logic of digitization.". Det är bra! Vi behöver fler människor som tänker på djupet av de här frågorna. Christopher Kullenberg på Göteborgs Universitet är ju en av dem också, här skriver han om Steal This Film 2.

Dessutom har Frendo startat en kunskapsbank om Övervakarna och övervakning. Bra initiativ av Per Agerman.

Update: Läs Joakim Lundblads (Kommenterat.net) kloka tankar om konsekvensen av Renfors-utredningen och Daniel Westmans skriverier om detta. Att stänga av folk från det enda kommunikationsmedlet som finns för att de kommunicerar fel saker. I Papperskorgen! (Jo, jag skriver det enda: Det är vad jag tror händer. Allt blir IP)