Bilderna visar professorer som är kritiska till nuvarande immaterialrättsregim (Intellectual Property law). Foton från konferens vid Stanford University (Stanford Law School Center for Internet and Society) 11-12 mars 2006, som leddes av Lawrence Lesssig och Jamie Boyle. Läs mer här på bloggen. Konferensen firade 10-årsjubiléet av Boyles bok Shamans, Software and Spleens: Law and the Construction of the Information Society där han presenterade idén att vi behöver en "kulturell miljörörelse" där Public Domain försvaras på samma sätt som naturen/livsmiljön. Public Domain är alltså material som inte omgärdas av immaterialrättsliga stängsel utan fritt kan användas. När upphovsrätten till verk löper ut hamnar de i Public Domain, idag normalt 70 år efter upphovsmannens död. Citaträtt, eller "fair use", som de talar om i USA, kan också sägas vara en del av Public Domain. Bilden ovan visar en av arkaderna på Stanford, som brukar användas på film ganska ofta när man skall ha en amerikansk universitetsmiljö.
Anders Borg fortsätterpressaLettland. Kravet är: Håll fast växelkursen och skär ned i budgeten drastiskt.
Hamninloppet i Riga
Jag var ju ekonom en gång i tiden och gick forskarutbildningar, därav denna kommentar som bryter av mot mina kommunikationsfrihetliga postningar. Men jag ser Sverige driva det lilla grannlandet Lettland mot branten med berått mod. Regeringen Bildt drev ju nästan Sverige in i depression 1992 genom fanatiskt växelkursförsvar. Man tänkte att de skulle ha lärt sig.
Jag kom hem från studier i USA ungefär då och förstod inte det stora tabut som rådde i Sverige då. Man fick inte ifrågasätta regeringens och de ledande ekonomiprofessorernas tes: Sveriges framtid hängde på att vi försvarade kronan till varje pris. Riksbanken höjde till och med räntan till 500 % som ett led i detta försvar.
Jag såg kanske situationen klarare utifrån. Jag hade dessutom, som en del i det som jag tänkt skulle bli min doktorsavhandling, studerat aktiemarknad och spekulation i slutet av 1920-talet och dess relation till 30-talets depression. Jag fick in en artikel på DN Debatt som åstadkom stort tumult. Jag hävdade att sanningen var precis tvärtemot vad regeringen stenhårt hävdade. Min tes var alltså att om vi höll fast vid regeringens politik skulle vi gå en depression till mötes som var lika svår som 1930-talets. Samma kväll var jag i SVT Rapport där statsministern förklarade att min tes var befängd.
Här är min mycket läsvärda artikel där jag drog kusliga paralleller mellan slutet av 1920-talet och slutet av 80-talet. Det är en lärorik liten lektion i ekonomisk historia och dessutom en kritik av ekonomi som vetenskap:
Några dagar senare hände det jag "krävt": Riksbanken lät (tvingades låta) kronan flyta och få ett marknadsprissatt värde i stället för att konstgjort värde som tvingade hela ekonomin att krympa.
Jag har inte satt mig in i detaljerna runt den Lettiska situationen. Men att hålla fast vid en fast växelkurs är sannolikt galenskap. Från deras horisont. Dessvärre har man ju nu lånat upp en massa pengar i utländsk valuta, lån som kommer att bli mycket dyrare för dem vid en devalvering / flytande valuta. Och det var väl poängen. IMF har alltså lyckats få Lettland att låna 76 miljarder kronor. Det är uppåt 35.000 kronor per invånare. Inte var det för deras skull.
Bilden ovan är på mig i Riga, Lettland, 2005 och det passar att predika här. Sverige ägnar sig åt imperialism just nu, "Slår vakt om vår makt", som SvD skriver.
Fastighetsinvesteringar i Lettland. Här är jag i Jürmala, midsommar 2005, en ganska exklusiv semesterort i Rigabukten.
Egentligen handlar det om att SEB och Swedbank lånat ut mycket stora belopp i Lettland. Lån som eldade på fastighetspriser och konsumtion. Och nu är man rädd för en devalvering vilket skulle göra lånen värda mycket mindre i svenska kronor. Svenska balansräkningar skulle urholkas.
Lettlands premiärminister säger: "Jag har haft samtal med IMF och EU-kommissionen också, de har inte varit i närheten av den aggressivitet som Anders Borg har visat".
F.d. (?) ekonomiprofessorn Anders Åslund säger att Lettland, vad de än gör, inte skall devalvera. Han menar att Euron kommer att förhindra att den nuvarande berg- och dalbanan med överhettning och därefter kollaps upprepas. Men hallå! En orsak är ju att man artificiellt har hålit fel pris på valutan. Man har ju i princip redan haft Euron eftersom man fixerat lats till euro och krampaktigt hållit fast vid det. Något som alltså understöds och nästan framtvingas av Sverige och IMF.
Den hälsosamme ekonomisten skriver om nyttan av rörliga växelkurser där han jämför Polens situation med de baltiska länderna just nu. Mycket lärorikt! Innan dess gjorde han ytterligare en postning på ämnet. Det finns ju andra som säger devalvera också, en grön student t.ex. Här finns en blogg om Lettland i krisens spår. Förre Europaparlamentarikern Per Stenmarck skriver om budgetsituationen i våras. Det är ju galet att tro att ett land skall komma på fötter av det där. Flute om situationen. Han kallar sig "anarkokapitalistisk liberal miljösocialist".
Jag tror att hyfsat många bland maktelitisterna faktiskt vill ha en värld av fruktan hellre än frihet. Bodströmsamhället är tragiskt. Jag väljer Frihet i stället för fruktan: Freiheit statt Angst, som det heter på tyska.
Lördag 12 september var det internationella Freedom not Fear-dagen. Manifestationer mot övervakning, datalagring, censur m.m. Berlin var epicentrum för Freiheit statt Angst med 20-25.000 deltagare. Precis som förra året var jag där.
Jadda, jadda, orange är Piratpartiets färg i Tyskland. Piratenpartei.de:
Piratenpartei var stort i år. Mångmångdubbelt jämfört med förra året. Största gruppen och största partyt i tåget. Här deras stora buss. Christian Engström kom från Bryssel och finns någonstans däruppe på våning två:
Andra svenskar dök upp: Bad boy Karl Andersson tyckte det var kul när Bad Boy Peter Sunde (The Pirate Bay) blev ... omhändertagen:
Tja, Berlin helt enkelt:
Foton ovan: Oscar Swartz
Dessvärre inträffade någon obegriplig polisbrutalitet. Ibland förstår man dem som börjar hata polisen, titta hos Boing Boing. (Viden finns i många upplagor på YouTube också).
Videsonutt från Piratområdet innan demon vid Potsdamer Platz:
Om jag vore i Stockholm skulle jag gått på två manifestationer den här veckan.
Hax skriver om varför man bör demonstrera i morgon. "Vad det handlar om på onsdag är alltså att vi säger: Vi ser er! Vi vet vad ni har i kikaren! Och vi tycker inte om det!"
Jag kikade i det dokument om Stockholmsprogrammet som justitiedepartementet refererade Camilla Lindberg till: "MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET: Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst - Större frihet i en säkrare omvärld". Laddas ned här [PDF]. Många andra har kommenterat (Calandrella, Amelia Andersdotter, Opassande) och jag gör några punktobservationer.
Eftersom jag grundade internetoperatören Bahnhof en gång i tiden slås jag av följande mening:
"en aktiv politik för internationellt samarbete nödvändig för att man ska kunna införa mekanismer för indragning av kriminella internetleverantörers IP-adresser och underlätta en snabb nerstängning av webbplatser utanför Europa"
Uppriktigt sagt har jag aldrig tidigare hört glunkas om någonting i den riktningen - och jag har följt de här frågorna länge. Vad menar man med "kriminella internetleverantörer"? Det finns ju direktiv och lagar som är till för att skydda operatörer från ansvar för vad deras kunder håller på med, just för att vi inte på enkelt vis skall hindra fri kommunikation och yttrandefrihet.
Det finns förstås aktörer som vill ge sig på leverantörerna på olika vis: Upphovsrättsindustrin exempelvis brukar ju uttala sig om bredbandsoperatörer som kriminella hälare när vanligt folk använder deras ledningar till att fildela material mellan sig. Man vill ju också införa filtrering av material så att vi inte skall komma åt allt som publiceras på nätet. Men uppfinningsrikedomen tycks inte ha några gränser. Nu är den på kinesisk nivå.
Det finns alltså i världen fem stycken RIR:er (Regional Internet Registry) som delar ut serier av IP-adresser till bl.a. Internetleverantörer. I Europa har vi RIPE NCC, baserad i Amsterdam. Det är grunden för att adresseringen skall fungera på nätet och att trafiken skall hitta rätt. Tydligen vill man kunna dra tillbaks nummerserier som delats ut för "kriminella leverantörer". Man kan ju göra tankeexperimentet att den operatör som huserar exempelvis The Pirate Bay helt enkelt skall kunna få sina IP-nummer indragna och att hela deras nät då slutar fungera för att man anser leverantören "kriminell". Detta måste vi verkligen hålla ögonen på.
EU skall givetvis ta tag i piraterna. Man skriver om förfalskning, vilket inkluderar piratkopiering. Där säger man sig vilja "bidra till att förstärka det internationella regelverket, för att på ett effektivare sätt kunna bekämpa dessa former av ekonomisk brottslighet, och stödja partnerländernas kapacitet på detta område". Se upp!!
I övrigt talar man i Stockholmsprogrammet förstås en hel del om hotet från pedofilerna och terroristerna, alltså det jag tar upp i min rapport Alternativ till Bodströmsamhället.
Man vill ha mer övervakning och avlyssning för att upptäcka terrorism i förväg utan att egentligen gå in på utrikespolitiska orsaker till varför den finns: "Utnyttjandet av Internet för terrorismändamål måste övervakas mer intensivt, bland annat genom att förstärka de övervakande myndigheternas operativa kapacitet."
Piratpartiets Christian Engström mötte justitieminister Beatrice Ask (m) i TV4 Nyhetsmorgon igår. Klippet kan ses nedan. Hon hävdade att FRA ju inte har något med detta att göra. Verkligen? En av poängerna med FRA är ju just det där som nämns i meningen ovan. Även om det sorterar under Försvarsdepartementet lär deras information vara föremål för utbyte mellan länder.
Rick Falkvinge sammanfattade TV-debatten: "Beatrice Ask satt och sade att nej, så är det inte alls, och dessutom måste man komma åt barnporr, terrorism, barnporr och barnporr." Ja! Beatrice Ask (m) är i inslaget värsta sortens populist som svänger sig med de simplaste känsloargumenten.
Jag ringde upp hennes pressekreterare Martin Valfridsson och bad om referenser till varifrån hon fått två av de saker hon påstår i debatten och som hon använder som riktigt tunga argument för stärkt statlig kontroll över kommunikationen.
Hon talar om 1500 sajter med barnpornografi. Eftersom jag och andra bloggare ju för två år sedan gick igenom det svenska barnporrfiltret och sett att det till stor del är bluff undrar man ju om hon vet vad hon talar om. Valfridsson säger att informationen kommer från sid 5 i den länkade PDF:en ovan där EU-kommissionen påstår: "It-brottsligheten är till sin natur internationell, och dessutom på stadig uppgång. Bara under 2008 upptäcktes cirka 1 500 kommersiella eller icke-kommersiella webbplatser med barnpornografiskt innehåll."
Nu vet ju alla mina läsare att "barnporr" ofta innebär påklädda eller lättklädda underåriga modeller i poser som kan verka provocerande men inte är olagliga, ofta hyfsat konstnärliga bilder. "Barnporr" är ofta också sajter med manga och tecknade bilder som är fullkomligt lagliga i många länder, exempelvis två av världens stora demokratier, USA och Japan, samt kanske i Sverige också (även om vår lagtext obegripligen nog indikerar att tecknade bilder kan vara förbjudna att inneha eller rita, men vad som definieras som pornografi i det sammanhanget har inte prövats). Slutligen skiljer sig definitionen av barnporr åt mellan länder men allt fler definierar det som nakenbilder av personer under 18 år, vilket innebär att stora delar av framtidens människor kommer att vara kriminella. Ungdomar tar nämligen bilder av sig själva och sina sexuella partners med mobilkameror idag. Läs gärna min artikel "Make War - Not Love!" för litet perspektiv.
Hur som helst, dunderpopulisten Beatrice Ask (m) kan inte hålla sig från att göra ett litet privat tillägg till den där (med stor sannolikhet inflaterade och intetsägande) siffran från kommissionen. Hon säger att det finns "1500 sajter med barnpornografi: övergrepp på små barn!". Så, varifrån får hon detta? Övergrepp på små barn kan givetvis förekomma på bild men sådana byts av allt att döma främst på privata vis i slutna nätverk. De läggs inte ut på webben mer än möjligen som några frontbilder för kreditkortsbedrägerier. Problemet är ju att alla organisationer och myndigheter som svänger sig med siffror vägrar låta medborgarna granska deras listor med påstådd barnporr. Den medborgargranskning som gjordes från läckta filterlistor för två år sedan visade att listan inte alls var vad den utgav sig för att vara.
Jag frågade också Valfridsson om det andra stora problem som Beatrice Ask (m) hävdade vi måste fås bukt med: "Trafficking av små barn för att använda för sex eller arbete eller annat". Jag undrade varifrån uppgiften kom och vilken omfattning detta problem har och hur många "små barn" som har människohandlats för att användas för sex. Valfridsson kunde inte svara men sa ungefär att det förstår man ju att så kan det vara. Han lovade dock försöka ta reda på det. Tro't den som vill.
Valfridsson själv klagade i stället på osanningar han anser sprids. Expressens ledarsida idag är helt osann menade han. Svart Måndags Facebooksajt tyder på att de inte har läst några dokument alls.
Förutom den redan länkade PDF:en finns rapporten från Framtidsgruppen. Freedom, Security, Privacy – European Home Affairs in an open world [PDF] som enligt alltid informerade Mark Klamberg stakar ut programmet. Och läser man dessa två dokument finns inte många av de detaljpunkter med som t.ex. Svart Måndag tar upp. Däremot vet vi ju att sådana tankar och förslag har diskuterats och cirkulerar i EU. Och desutom är de där dokumenten ganska generella och om man är misstänksam mot maktelitisterna i politiken behövs inte mycket övertolkning för att inse att det där kan bli resultatet. Aftonbladet skriver en lågmäldare ledare om saken. Werebuild.eu Wiki om Stockholmsprogrammet.
Med demonstrationer mot Stockholmsprogrammet vill folk alltså säga att ni har ögonen på er.
Beatrice Ask (m) tog även upp knarket som gör att vi självklart måste låta staten kontrollera nätet och rättsväsendet få mer makt.
Vilket leder mig till manifestation nummer två. Söndag 19 juli Lördag 18 juli kl 16:20 i Rålambshovsparken går Stockholm Smokefest av stapeln. Ett bra initiativ tycker jag där man vill ifrågasätta bl.a. Sveriges drogpolitik.
Om ni bara följer en länk i denna postning uppmanar jag er att läsa gamle journalisträven Bobo Karlssons artikel i Affärsvärlden om De nya drogrealisterna som står i motsats till The War on Drugs som är "en politik som är ett såväl mänskligt som ekonomiskt vansinne". Om ni följer en länk till kan ni lyssna till detta Sveriges Radio P1 Kaliber radioprogram som tar en titt på Dödsdrogen som ligger bakom en stor del av alla våldsbrott. Mycket lyssningsvärt.
Jag kan förresten inte nog rekommendera Bobo Karlssons färska bok Urban Safari: 12 storstäder av Bobo Karlsson. Han är ju en mästare på att fånga själen i storstäder. Den urbana friheten står högt i kurs hos Bobo och kan få vem som helst att vilja ge sig iväg på upptäcktsfärd. Läs recensioner i DN, GP.
Och givetvis: Eftersom jag gått ut med att jag funderar på att söka förtroende för att kandidera för Piratpartiet (som växer explosivt) till Riksdagen nästa år. Mina tanker om drogpolitik är mina egna. Det är inte partiets ståndpunkt.
Jag skrev en krönika om detta i Computer Sweden. The Pirate Bay dök oväntat upp i rapporten, som likställer fysisk äganderätt och intellektuell "äganderätt" och hävdar att ju starkare sådana äganderätter desto högre välstånd. Riksdagsledamoten Karl Sigfrid (m) var inbjuden att kommentera det där med immateriella rättigheter mot bakgrund av Pirate Bay-rättegången. Detta tycks ha fått en spelbranschrepresentant att vägra komma.
Läs min krönika i förra länken så skall ni se att Dick Erixon var där. Han suckade ända nedifrån fötterna över att en moderat kunde ifrågasätta det där med total äganderätt och kontroll över resultatet av ens intellektuella ansträngningar. Jag uppskattar Dick för hans tydlighet och passion även om jag inte håller med honom i så många sakfrågor numera. Över lunchmackan hade vi dock en ganska bra diskussion och Dick höll med om att det nog vore olyckligt och framstegshämmande om någon exemplevis skulle ha ett evigt patentmonopol på uppfinningen hjulet.
Och nu ser jag att Dick Erixon kommer ut som en radikal upphovsrättsreformist. Ja faktiskt! På seminariet förutspådde han att väst skulle halka ned till Bangladeshnivån om vi rubbade på dagens regler. Men nu föreslår han mycket konkret att upphovsrätten skalas tillbaks till samma tid som ensamrätt för patent gäller: 20 år. Från dagens "livstid + 70 år". Eller från de 50 år som gäller för själva produktionen och artister. Där finns ju ett EU-initiativ där lobbyorganisationerna försöker förlänga den till 95 år. Erixon säger: Sänk till 20! Jag skulle kunna skriva under på samma sak om man även lägger in rätten till fri digital kopiering för eget bruk. The Economist har tidigare föreslagit 10 år, något radikalare än Dick alltså. Piratpartiet föreslår 5 år + tillåten kopiering för personligt bruk. Det verkar som om fler och fler nu faktiskt inser djupet av de frågor vi framtidsorienterare talar om.
Apropå Ipred-lagen som skall göra det möjligt för skivbolag att tvinga ut uppgifter om internetabonnenter från internetleverantörerna, sådana uppgifter som inte ens polis och åklagare får ut idag: Majoriteten är emot enligt SvD:s Sifo-mätning. Aftonbladet skriver också.
Dagens kandidat till någoting mostvarande Finlands Big Brother-pris är Pär Strömbäck från Dataspelsbranschen. Samma bransch som vägrade delta i ovanstående seminarium där en folkvald riksdagsledamot var inbjuden att kommentera. Strömbäck hävdar att det är "piraternas" fel att vi får ett storebrossamhälle i samma andetag som han själv kräver hårdare tag och utökad jakt på folket. "Man tar sig för pannan", är ett bra uttryck för den typen av uttalanden.
Han verkar inte fatta att "piraterna" inte är en centralstyrd organisation. Piraterna är vanliga människor som beter sig som människor alltid gjort och som vi normalt uppmuntrar. De är goda kamrater helt enkelt.
Det krävs inte skottpengar på "pirater". Det krävs bara att Strömbäck inser att de får dra in pengar på annat vis än att försöka sälja digitala exemplar av produkter. Det paradoxala är ju att dataspelsbranschen ju har varit ganska bra på det. Framgångsrika spel säljs som tjänster nu. Eller i premieupplagor med en massa tryckta skrifter och tingeltangel som de riktiga fansen inte vill avstå från och som de köar för att få först av alla.
Strömbäck verkar inte heller fatta att om 80 procent av killar/män mellan 15 och 29 är emot lagen kan man inte skylla på "piraterna". Strömbäck får väl byta ut hela folket då. Det här är vad Pär Strömbäck, Ifpi och upphovsrättshökarna står för. Lyssna till Chris Anderson!
Doc, elektronisk musikproducent från Finland och netlabel Musictrade mejlade om att han gjort en låt och en video från The Pirate Bay-rättegången. Den är stencool och innehåller autentiska röster och bilder från rättegången. Förtjänar att spridas! Huvudtemat är skivbolagsadvokaten Peter Danowsky som läser högt ur det tal som Fredrik Neij läste upp efter razzian mot TPB 31 maj 2006. Doc ville meddela att jag själv flyger förbi på kvast i slutet som en god häxa medan Peter Danowsky och Monique Wadsted gör samma sak fast som onda häxor.
Dessutom: ACTA-farsen går vidare. Det handlar ju om det internationella handelsavtal som delegationer från olika länder håller på att plita ihop över våra huvuden. Hemligt på grund av nationell säkerhet! För folket. Men inte för Hollywood och Time Warner som i själva verket sitter med som rådgivare. Regeringar och storbolag sitter alltså och skriver på dokument som kan påverka allas våra liv när vi är ute och reser utan att vi skall få veta vad de håller på med ens. Detta handlar inte om nationella lagar, där parlamenten ju röstar. Det handlar om "avtal". Ministrar som signerar. Sedan kan vi plötsligt ha en ny värld med nya regler, dikterade av Staten och Kapitalet utan att ha fått veta vad de ens diskuterade.
I brist på revolution bör man rösta på Piratpartiet i det kommande EU-valet. Det är dags att fatta vad som är på väg att hända.
Och det kanske är dags att installera programmet OneSwarm, en klient för det fildelningsprotokoll som utvecklats på University of Washington i Seattle, bland annat av svenske doktoranden Tomas Isdal? Läs gärna Stefan Nilssons svenska FAQ om OneSwarm. Han är docent i datavetenskap, lärare och forskare på Kungliga Tekniska Högskolan. OneSwarm innehåller en Torrentklient och kan alltså användas på vanligt vis för torrentbaserad fildelning också. Man får väl anta att forskarna lagt in detta för att få upp adoptionshastigheten och få folk att verkligen börja använda programmet och byta krypteringsnycklar med sina betrodda vänner för att på så vis vara med och bygga ett globalt Darknet.
Till sist en bild av ett par charmiga små rackare jag mötte i Jordanien, vid Döda Havet. Fast klaga inte på bilden, de är små och maxzoomen är inkopplad och även digitalzoomen. Grön dvärgbiätare, Merops orientalis, ssp. cyanophrys:
Jag hade ju en bildgåta på bloggen som löstes ganska snabbt av beresta läsare precis innan jul.
Jag kom just tillbaks från en dryg vecka utan nätkoppling och vet inte vad som hänt i Sverige när jag varit borta. Jag får läsa vad som hänt på bloggar och media men tänkte fråga: Var har jag varit? Det är jag där i solbrillorna. Farsan tog bilderna.
Ledtrådar: Berget bakom mig på bild 1 är uppkallat efter en bok, vars författare har legendarisk historisk anknytning till området. Bild nr 2 är tagen på en plats där författaren skrev historia. Fågelkikaren är min Swarovski. På bild nr 3 knäppte jag farsan och en reskamrat på samma plats som bild 2 fast åt andra hållet.
OK, nu läser jag att det just varit final i Melodifestivalen. Caroline af Ugglas är inte äcklig. Hon är ju den som ger lite udd till spektaklet. Och jag ser att upphovsrättsdebatten kommer igång på allvar i SvD och DN. Professor Jan Rosén framstår dock som en belastning för akademin. Professorn kommer att hånas i framtiden. Han är motsvarigheten till frenologerna. Om Rosén fattar något borde han vara för en synkning nedåt: Sänk alla upphovsrätter till den lägsta i stället för tvärtom. Det vore ju en liten försiktig början i nätsamhället. Otillräcklig men riktningen vore ju korrekt. Läs Isobel!
Jag skrev ju igår om min resa till Västsahara och den övervakningsrädsla som hemsökte människor jag chattade med på nätet. Rädslan berodde inte på att de själva gjorde något som var fel utan på hur makten felaktigt kunde uppfatta saker: Om de sågs med eller hade kontakter med vit europé kunde makten få för sig att de är dissidenter och livet kan bli svårare. Det känns litet tragiskt när man ville åka dit av helt opolitiska skäl och uppleva öknen och exotism och smaka kamelpuckel.
Marocko styr ju i praktiken Västsahara och tänker fortsätta med det. Frågan om vad man skall tycka om styrningen av territoriet är inte uppenbar. Gränserna för gamla Spanska Sahara är ju egentligen koloniala linjalstreck dragna rakt genom öknen och har inget att göra med nomadiska stammars liv och förflyttningar och relationer etc. Har de stammarna mer "rätt" till landet än t.ex. Marocko? Här är Sveriges officiella position.
Situationen påminner litet om Sveriges relation till samerna. Och Marockos politik påminner om Kinas vad gäller Tibet. Laayoune, där jag ombads av chattkontakter att inte ta foton (även om jag inte vet om det egentligen finns något egentligt fotoförbud från myndigheternas sida), är en ökenstad under stark tillväxt.
Marocko tycks ha investerat jättebelopp i modern infrastruktur precis som Kina i Tibet: Vattenförsörjning, reningsverk, mängder av kraftledningar som kommer norrifrån, modern flygplats, idrottsarena, nyanlagda gator, stora bostadsområden som börjar breda ut sig i öknen i en expanderande stad, vilken man förmodligen vill fylla upp med marockaner (snarare än Han-kineser som i Tibet). Och som gamla läsare vet anser jag att Tibetfrågan är väldigt vriden och naiv där man hyllar en ärftlig religiös bakåtsträvande gudomlig figur som något slags frihetshjälte.
Om det nu är så att man inte vill att folk plåtar misstänker jag att man förfelar syftet. Jag skulle gärna ha fotograferat både denna enorma modernisering som uppenbart pågår och Sahariernas traditionella kultur. (Ett "problem" är dock att människor ogärna blir fotograferade i många muslimska kulturer efter vad jag förstår, de vinkar avvärjande om de misstänker att de är på väg att hamna på bild).
Nu saknas det ju inte bilder på Laayoune, man går bara till Google images.
Men här är några egna, mest tagna med mobiltelefon som ju är diskretare.
Vägspärrar finns många i Marocko och speciellt på väg ned mot och i Västsahara, både från Gendarmeriet och polisen:
Laayoune är verkligen en ökenstad även om den bara ligger ca 25 km från kusten och en stor fiskehamn (Laayoune Port). Öknen går ut till kusten och det finns ingen naturlig vegetation hägre än riskbuskar i stenöken, förutom någon liten oas. Jag hade gärna plåtat de stora kamelhägn i utkanten av Laayoune där den ändlösa öknen börjar, där både handel och slakt pågick. Dessutom har man kamelkapplöpningar. Ökenstaden:
Väggkonst i Laayoune som visar vad livet i öknen handlar om:
I Laayoune finns också en massa internetcaféer. Det var litet jobbigt med arabiska tangentbord bara. Här ett ställe som dessutom sålde dataprylar:
Laayoune ligger där det ligger på grund av en flod som uppstår ibland, en wadi, här en utsikt från centrala Laayoune som tar slut abrupt. En av mina dagar i Laayoune bestod av kompakt molntäcke och ihållande regn. Väldigt ovanligt tydligen:
Och så litet pressklipp:
Jag själv dyker upp i ett reportage i Sydsvenskan om Alexander Bard och Liberati. Sydsvenskans reporter hängde med till Magasinet Neos glögg där också jag minglade. Bards och mina skilda åsikter om fildlening och Piratpartiet noterades :-)
Den här intervjun i DN med danske filmregissören Simon Staho om svensk film är läsvärd. Speciellt med tanke på filmbranschens lobbande vad gäller IPRED blir det ju tragikomiskt. Vad är det de vill skydda liksom, är ju frågan man ställer sig.
SVT Opinion sammanfattar IPRED-deabtten. Piratpartiet har en framträdande roll.
Hax uppmanar alla att hålla FRA-grytan kokande. Tja, det här kanske? Den som tror att vi i väst kan hålla på med "nation building" i främmande kulturer kan få en tankeställare av det här reportaget i New York Times. Vad gör Sverige i Afghanistan? Vaför är vi där? Vad uppnår vi? Mer än att ge bränsle åt Carl B Hamilton, riksdagsman (fp), som flera gånger framfört att de svenska trupperna i Afghanistan är huvudskälet till att han vill tvångskopiera hela svenska folkets kommunikation till en statlig avlyssningscentral. Jag skäms över att en så grund och felaktig tanke kommer från en ekonomiprofessor på min alma mater, Handelshögskolan i Stockholm. Till och med FRA:s generaldirektör ansåg att det var nonsens. Men FRA-lagen version två är lanserad och i princip gäller den ursprungliga sedan 1 januari.
Gott Nytt år alla läsare! Jag köpte en bussbiljett från Marrakech till Västsaharas huvudstad El Aaiún (= Laâyoune) och har just kommit tillbaks. Bilder följer längre ned. Jag åkte alltså inte till Zagora som någon gissade i kommentarerna till tidigare postning när jag skrev att jag skulle till Sahara utan betydligt längre söderut fast nära kusten. För Saharas öken sträcker sig ända ut till Atlanten i det område som innan 1975 hette Spanska Sahara. Vid avkolonialiseringen stred Mauretanien och Marocko om området samtidigt som Saharierna (alltså "urbefolkningen" som består av nomadiska stammar, Sahrawi) ville ha självständighet och genom Polisario Front började kriga mot Marocko, stödda av Algeriet.
Marocko anser att Västsahara är en del av landet, Södra provinserna. Samtidigt har en självständig nation utropats med namnet Sahrawi Arab Democratic Republic, en nation som erkänns internationellt av åtskilliga stater, av fler än som erkänner Marockos överhöghet faktiskt. I praktiken är Västsahara marockanskt.
Det hela är tydligen mycket känsligt dock. Man kan gå in och köpa en bussbiljett från Marrakech till Laayoune och man får alltså åka dit. Det gjorde jag. 300 kronor enkel biljett och 18 timmars resa. Men man möts av misstänksamhet vid de kontroller som finns innan man kommer dit. Jag var förstås ende "vite västerlänning" på bussen och i stort sett den ende jag såg i hela staden (som är hyfsat stor, nästan 200.000 invånare) under mina tre dagar där. Både gendarmeriet och polisen kollar och registrerar pass och ifrågasätter varför man alls åker till Laayoune: "Där finns ingenting för en turist! Vad har du där att göra? Vad är ditt yrke?".
Mitt syfte med resan var att uppleva öken, äta kamel och vara äventyrlig i allmänhet och helt enkelt se hur det är att besöka ett ganska okänt, exotiskt och omtvistat område. Jag hade också chattat lite på nätet och blev varnad: "Tala inte med någon på bussen, det kan finnas agenter från marockanska säkerhetstjänsten som missförstår saker. Säg inte att du är bloggare eller skribent, då tror de att du är där för att misskreditera Marocko och stödja Polisario. Tag absolut inte foton inne i Laayoune, då blir du utfrågad av militärer och allt blir jobbigt. Och säg inte vilka lokala människor du har chattat med för då kan du skapa trubbel för dem eftersom kontakter med européer innebär problem och kan tolkas som att man är mot Marocko och för självständighet.".
Jag har ingen aning om vad som är sant i detta. Det finns stor militär närvaro i Laayoune, absolut, och marockanska flaggor vajar överallt.
Frågan om rätt och fel i självständighetsfrågan lämnar jag åt andra. Men jag vill knyta mina upplevelser till den svenska debatten om övervakningssamhället och det som jag och många andra och även Integritetsskyddskommitténs alla ledamöter från samtliga riksdagspartier är överens om: Generell övervakning är ett integritetsintrång och påverkar hela livet. Den som vet - eller tror - att den är övervakad låter detta påverka beteendet. Vare sig de där uppgifterna om övervakning i Västsahara är sanna eller inte begränsar man människors liv. Uppenbarligen har man lyckats inpränta i folk att de är övervakade och det sitter så djupt att det påverkar livet rejält. Att umgås med en europé kan betyda olycka eftersom det kan uppfattas som stöd för "fel" politisk position även om umgänget egentligen är fullkomligt opolitiskt. Och kontakter med en sådan som mig kanske kan vara speciellt riskabelt i vissa länder, jag vet inte: Man kan googla på Wikipedia där det dykt upp en artikel på engelska om mig. Där finns det information som alla kulturer inte direkt jublar över skulle jag tro utan tvärtom kan anse vara både politiskt och beteendemässigt oacceptabelt. Folk kan kanske vara skraja att träffa just mig även om man chattat och haft trevligt.
Nåväl, jag åkte dit och det var en fantastisk upplevelse med gästfria människor men jag avstår från att skriva den fulla historien offentligt på grund av människors övervakningsrädsla. Här följer bilder från resan ned till Laayoune. (I nästa postning följer några bilder från Laayoune för att visa att det är svårt att kontrollera det där med information i en värld full av mobiltelefoner). De här bilderna dock tagna med vanlig kamera-
Saharas ökensand går ända ut till havet i södra Marocko och Västsahara, här orten Ajfnir (enligt uppgift, men jag hittar den inte på någon karta) i sydligaste Marocko innan gränsen till Västsahara ligger med Atlantens vatten i bakgrunden:
Överallt i Marocko och Västsahara finns telebutiker och internetcaféer för dem som inte har råd med egna linjer hemma. Denna butik till vänster på förra bilden:
Vägen till Laayoune går rakt genom Ajfnir och kan bli ganska sandig:
Färsk fisk från Atlanten serveras i Ajfnir:
Norrifrån kommer handlare med grönsaker även om Sahariernas mat traditionellt bestått endast av det som öknen kunde ge. Kamel och get, inklusive mjölkprodukter, dadlar samt majs och te som man bytte till sig genom handel. Man använde inte några kryddor alls enligt en Sahrawi jag talade med:
Fantastiska blå färger används mycket. (Jag har förresten själv ett par liknande väggar hemma i en färg från Nordsjö som heter "Djup Marrakech" sedan kanske tre år. Utan att någonsin ha varit i Marrakech förrän nu):
Förresten kom jag visst trea på Bloggen Bents omröstning om årets politiska blogg 2008. Henrik Alexandersson vann välförtjänt. Jag röstade själv på Hax. Frihetsfrontens nestor och ordförande har varit ignorerad av media fram till nu. Bloggosfären har verkligen lyft frihetliga idéer. Grattis, Hax och gott nytt år! För den som missat den konstnärliga sidan av Hax vill jag återigen peka på den kuktavla han skänkte mig för ett antal år sedan. Jupp, bild finns i slutet av denna postning.
Jo, jag är ju i Marrakech över julen. Vi bor på en otroligt snyggt renoverad Riad. Ikväll blir det fransk-marockansk julfest med ostron, gåslever, vaktel-Tagine, ormtjusare, magdans m.m. Julaftonen har bjudit på härlig sol på den juldekorerade takterrassen. Här syns blå kulor i olivgrenen:
Att religion är både intolerant och mäktig vet vi. I gränderna runtomkring är ljudnivån hög. Det larmar av tutande och knattrande mopeder, tjoande barn, hojtande åsneförare, hamrande snickare och yxande slaktare och trummande skockar av pojkar. Marrakech är mer exotiskt än jag hade anat.
Man hör knappt flyglarmet mär man är nere i Medinan i de trånga gränderna som är fyllda av mopedavgaser. Men på terrassen låter det helt sinnessjukt. Det enda som sticker upp ovanför de ganska jämnhöga husen är minareter. Överallt minareter med högtalare. Ungefär samtidigt drar de igång och eftersom ljud tar tid på sig att färdas blir det fler och fler mässande mansröster av olika styrka och ton som blir mer och mer ivriga att förkunna sin underkastelse inför gud som är stor. Det varvar upp tills hela luften kokar av tro. Eller galenskap skulle någon annan säga.
En sak jag undrar över är dock följande: Vad är det för hemsk sak som ser ut som en galge på toppen av varje minaret? En snabb Google-sökning gav mig inget svar men någon annan kanske är mer ihärdig. Kan någon lösa mysteriet månntro? Titta:
Fem gånger om dagen görs dessa böneutrop. Även klockan fyra på natten. Fast folk verkar inte bry sig så mycket. Hantverkarna slutar inte hamra
bara för att bönelarmet slår igång. Men idag verkade servitören avstå från att fylla på vin just när utropen skedde.
Vin, ja! Jag bokade en fjorton timmars reguljär bussbiljett till Sahara, typ. Mer om det senare. På vägen till biljettkontoret passerade jag ett diskret hål i väggen och tyckte mig se vin och spritflaskor. Jag köpte att par flaskor marockanskt rödvin och fick dem noggrant inslagna i tidningspapper och sedan nedstoppade i en svart plastkasse. Ungefär som porrbutiker försöker dölja skammen i syndens färg.
Som julläsning kan jag rekommendera Rick Falkvinges julhälsning där han visar hur Piratpartiet växer och växer.
Jag tycker min senaste postning kom att visa det fantastiska med informationsdelning. Jag fick hyfsat många gissningar på var jag befann mig i världen baserat på en enda bild. Eftersom det tog många timmar innan jag släppte igenom kommentarerna fanns det många förslag. Alla tycktes inse att en minaret syntes i bakgrunden och det borde vara ett muslimskt land. I bakgrunden syntes snöklädda berg (eller någon kanske misstog dem för sanddyner). Väldigt snabbt hade någon träffat rätt utan att ha hjälp av de andra: Marrakech, Marocko. Det är Atlasbergen i bakgrunden.
Inte nog med det. Någon föreslog att jag skulle gå på Gran Hotel Tazi och ta en öl, vilket kanske låter flott och inte som något dundertips. Då känner man inte Marrakech. Jag är mycket tacksam för tipset. Det är nämligen väldigt väldigt svårt att hitta ett ställe där man alls kan dricka en öl. Alkohol i ett muslimskt land, you know! I Medinan, den gamla delen finns bara några få diskreta och flotta ställen som riktiar sig till västerlänningar och som har fått serveringstillstånd. Gran Hotel Tazi är ett ganska sunkigt litet hotell med en sunkig lobby och en sunkig restaurang och sunkig charm. Det var helt oväntat att de skulle servera öl och vin. Men så var det. Och nu en dag senare kan jag presentera tre bilder från Gran Hotel Tazi som tillkom på grund av en kommentar på min blogg. Härligt va?
Marockanskt licensbryggtöl "Speciale Flag" i lobbyn på Gran Hotel Tazi, Marrakech:
En målare som jul- och nyårsdekorerade fönster och dörrar på Tazi med julmotiv. Också ovanligt i Marrakech:
Ingången till Tazi. Den enda jultomte jag sett i Marrakech. Medresenären Kristian Thorin, för övrigt den person som lett byggnationen av Bahnhofs spektakulära serverhall Pionen. Marockanska flaggan över huvudet:
Förresten: Undvik maten på Tazi. Den var sunkig. Ät någon annanstans och ta en öl i lobbyn!
Man måste ju säga att den 16 september i Sverige blev svalt. Freedom not Fear lördag 11 oktober blev väl knappt någonting efter vad jag förstår. Detta var ju en internationell dag mot statlig övervakning.
Som tur var befann jag mig i Berlin. Där var vi väl en sisådär 30.000 som tågade från Alexanderplatz längs Unter den Linden, en sväng längs riksdagshuset, Reichstag, och tillbaks mot Brandenburger Tor. En magnifik oktoberdag med sol och värme. Datalagringsdirektivet, "loggningslagen", är alltså införd i Tyskland sedan länge. Ändå bråkar man hela tiden. Demonstrationer i många städer om och om igen. Överklaganden upp till Konstitutionsdomstolen i Karlsruhe.
Hallå Stockholm och Sverige! Så här demonstrerar man (sevärd video på YouTube från 11 oktober i Berlin):
I Sverige och Stockholm har vi disciplinerat in hela befolkningen, staden, livsstilen, i normalitetens och likriktningens kvävande omslag. Det finns ingen alternativ scen längre och ingen vana att leva litet utanför ramarna eller stå upp och göra sin röst hörd på ett sätt som kan vara roligt samtidigt som det är allvarligt. Lattemamma eller dö liksom!
Det finns en smula hopp inom politiken. Ung Pirat är nu Sveriges tredje största politiska ungdomsförbund. Större än SSU! Större än CUF och LUF tillsammans! Plus att de verkar mer aktiva och mer engagerade än alla andra uppriktigt sagt. Det var Piratpartiet som stod för energin den 16 september. Plus folkpartikvinnorna. Men den energin försvann snabbt. De disciplinerades snabbt in i normaliteten. Inte ens Camilla Lindberg förmådde stå stadigt som en outsider. Svagt och töntigt och en besvikelse.
Piratpartiet i Tyskland är inte stort eller känt ännu. Men de fanns med på demon den 11 oktober och var på gott humör och har orange partifärg. Hela banderollen lyder "Freiheit statt Angst", Frihet i stället för fruktan, Freedom not fear. Alla foton nedan tagna av mig, Oscar Swartz, med kinesisk mobiltelefon i Stockholm och Berlin sommar-höst 2008:
En lastbil med Rebell-disko! Ja, varför inte?
Stoppa övervakningsvansinnet!
Amerikanske frihetlige kongressmannen Ron Paul hade sin supportgrupp:
I Berlin finns många alternativ till Hollywooddominerade biopalats, en nödvändighet för en fri och vital stad, här i Kreuzberg:
Hus i Berlin Kreuzberg:
Lustgosse i Berlin Schöneberg:
Härliga Ylva Maria Thompson bryter av i Sverige. Här högläser hon ur sin färska bok Q-kar på Elverket i Stockholm. Endast 123 kr inbunden på Bokus just nu. Visst behövs det någon som på ett livsbejakande och oblygt sätt skriver lovsånger till kukar hon upplevt på olika vis genom livet!
Elverket ja, det var därifrån ganska färska kulturrådet vid svenska ambassaden här i Berlin kom, Ulrika Holmgaard.
Konstnärerna i Berlin är många. Hemma hos Holmgaard träffade jag bl.a. svenske Tobias Bernstrup vars performance jag också såg på ett galleri i gamla Östberlin där han återigen dekonstruerade "popstjärnan" genom att framföra sina egna låtar som mycket väl skulle kunna vara stora internationella danshits. Han driver med generiska texter om nattliv och glamoröst liv, påminner om Bryan Ferry, BWO, Depeche Mode, Freddie Mercury, sköter allt själv, egenkreerade ljuseffekter och scenbilder via projektor, trycker igång rökmaskinen ibland med sina *väldigt* högklackade skor. En stjärna utan produkt förutom en limiterad signerad upplaga av en vinylsingel av låten Neon Love:
Presenterades på seminarie ordnat av Ordfront och Timbro tillsammans! My new report for think tank Timbro concerning state surveillance of electronic communications.
Recent Comments