Oscar Swartz :: Texplorer

Sexnegativ lördag och nätcensur

Antisexlobbyn jobbar hårt. Med ursinne anmäler de alla åsikter som inte stämmer överens med deras egna. Det skall bara finnas en syn på saker: Deras. Samhällsdebatt och utbyte av tankar är av ondo i deras värld.

Denna soliga lördag har de alltså fått en av de hårdast arbetande och mer belästa sexradikala "amatörerna" nedstängd. Det räcker tydligen med att en grupp uppenbart psykiskt labila och hatiska personer hör av sig till den största kvällstidningens bloggredaktör och häver ur sig okvädingsord för att Aftonbladet helt enkelt skall stänga hela bloggen.

Conveyor som han kallar sig har haft bloggen Maxibloggism hos Aftonbladet. Just nu får man bara upp "Fel. Sidan finns inte" i den länken. Mycket bra argumenterad, ofta med vetenskapliga referenser. Han har starka åsikter om sexualitet och köper inte samtidens retorik om sex som skadligt i sig. En hedervärd ståndpunkt och enligt min mening den enda intellektuellt försvarbara. En vanlig ståndpunkt är att i stället låta sin egen syn på omvärlden styras av det egna äcklet, vilket ofta formar sig efter den modell över de sexuella hierarkierna som seriösa sexualitetsdebattörer som Petra Östergren brukar använda i sina skriverier (samt i sin mycket läsvärda bok Porr, horor och feminister, nu snart även i billigare pocketutgåva). Den pushas också av liberale bloggstjärnan Blogge Bloggelito här, även han censurerad denna lördag. Mer om detta längre ned.

Att utgå från det egna äcklet blir givetvis jobbigt i ett mediesamhälle som låter hela den mänskliga sexualiteten synas i all sin mångfald och antisexlobbyn blir därför väldigt uppeldad.

Jag mailade Aftonbladets bloggredaktion för att som journalist och skribent få en motivering till nedstängningen. Fast jag räknar knappast med svar under helgen eftersom de väl har någon moderator som inte vågar sig ta sådana mediefrågor kring beslutet. Jag har alltså inte ännu fått svar men fick detta sänt till mig där en tipsare påstår att Aftonbladet motiverar nedstängningen så här. Där C alltså står för Conveyor:

"AB är iofs i princip för att debatter förs som C. har gjort, dvs från en s.k. värdeneutral utgångspunkt. En sådan ansats kan i sina bästa stunder vara mycket givande men eftersom man då lätt hamnar på kollisionskurs med andra utgångspunkter är det emellertid en i längden mycket svårhanterlig debattform. Inte bara för att den lätt urartar i personangrepp och dylikt, men också för att den underliggande andemeningen sett ur etisk-mänskliga utgångspunkter kan alltmer framstå som oförsvarlig."

Jag hoppas att jag kan få bekräftelse från AB på att detta är den korrekta motiveringen men jag är ganska säker på det. I så fall är det makalöst undfallande. De säger ju att Conveyor debatterar från en värdeneutral utgångspunkt. Rationellt, logiskt, utan att hetsa - ja, han agerar i den tradition som brukar kallas Upplysningen, vilket gav upphov till Moderniteten och den västerländska civilisationen. Han hamnar då på kollisionskurs med folk "med andra utgångspunkter". Detta blir svårhanterligt och "urartar i personangrepp". Den som på avstånd följt drevet mot Conveyor vet att personagreppen inte kommer från honom. Man man stänger inte av de hotande och hetsande och angripande. Man säger att den värdeneutrala diskuterande debatten är "svårhanterlig". Så man stänger den! I valet mellan Iran och Sverige väljer man Iran.

Jag har givetvis inte följt alla händelser när hela Aftonbladsbloggarnas psykavdelning har svärmat runt Conveyor. Men vid mina stickprov har han varit lika cool och resonerande och upplysande hela tiden. En oerhört stark bedrift. Han har stått i en hel svärm av ilskna getingar och blivit fullkomligt sönderstucken. Men ändå inte stungit tillbaka. Han har vänt andra kinden till för att få ett stick där också. (UPDATE: Conveyor gästbloggar angående nedstängningen här och berättar vad han anser om Aftonbladets agerande. På sitt vanliga resonerande vis, inte genom skrik och bråk. Han intervjuas också här.)

Conveyor presenterar sin blogg Maxibloggism så här på Bloggportalen, som ägs av Aftonbladet: "En ansamling text som förtäljer allt från djupa tankegångar till banala ytterligheter. Politiskt inkorrekt och öppensinnad med kryddblandning av ironi, satir och krasshet."

Jag lade nu, efter censuren, in den som en favorit på min egen pres där, en funktion jag knappt har använt hittills. Man får lägga in sin egen motivering till favvosarna också. Den som vill kan ju följa länken för att se vad jag skrev. Och hur jag presenterar min blogg. Andra bloggare som ogillar när psykdreven tar över kan ju göra samma sak. Än så länge har Aftonbladet inte strukit honom från Bloggportalen.

Om jag har förstått min insideinformation från förlagsvärlden rätt har Conveyor ett bokkontrakt, baserat på sin välargumenterade blogg, där han fört fram inopportuna åsikter på bl.a. sexualitetens område. Saker som rört pedofili, hebefili, sex med djur, nekrofili och annat som framkallar äckel och känslor. Alltså, Conveyor är radikal ibland. Absolut! Men han för resonemang och argumenterar och håller sig helt inom upplysningstraditionen. Precis som Aftonbladet själv erkänner. Det borde inte finnas något kontroversiellt i detta.

Så här skriver en sunt kritisk bloggare om Maxibloggism:
"Det finns bloggar jag följer där jag inte håller med om mycket. En av dessa är Conveyors Maxibloggism. Jag tycker om hans poetiska ådra och hans fantastiska retorik men hans åsikter och mina går i kollision och explosion många gånger. De bloggar jag läser fyller oftast olika funktioner, hans kickar onekligen igång mitt blodomlopp.". Hon efterlyser debatt, att inte låta honom stå oemotsagd. Gott så! När mullorna tar över och lyckas censurera samtalet är vi illa ute.

Dagens Nyheter hade igår och idag en artikel där en 11-årig flicka har upptäckt sin sexualitet och aktivt sökt kontakter och även haft frivillig sex med en 25-årig kille. Ja, könsmognaden idag börjar tidigare än förr. Man behöver ju inte tycka att sådana förhållanden är önskvärda för att inse problemet som uppstår när man skall be/döma sexuellt sökande ungdomars agerande. Blogge Bloggelito skrev en mycket läsvärd postning där han ifrågasatte de premisser artikeln utgick ifrån och i stället hävdade att det var flickans pappa som var problemet. Ja, nog verkar det som att denne fader försöker rädda sin dotters "heder" i sann Bodströmstil. Och varför dyker samma story upp i Svenska Dagbladet, alltså en ren intervju med samma pappa som äcklas av sin dotters sexualitet? Av kommentarerna hos Blogge kan man förstå att inte allt står rätt till. Gör pappan pengar på att sälja sin dotters förlorade "heder"?

Nu har Blogges artikel censurerats av Dagens Nyheter. De ger ingen backlänk via Twingly längre. (UPDATE: Jag tog fel, det var SvD som tog bort länken, se Blogges egen kommentar nedan. Fast den är inte snäll mot DN heller. Tvärtom. UPDATE 2: Nu har SvD raderat Twingly-länken till denna artikel där jag påpekar att de censurerar Blogge). Den fanns där men togs bort. Blogge tycks i kommentarerna tro att det är Twingly som censurerar. Det tror inte jag. DN erkänner i Andreas Henrikssons artikel i Dagens Media att det är de själva som gör det och Twingly säger att de inte gör något. Twinglyfeeden är rå och tidningarna själva avgör. Detta apropå att länkar till Johan Norbergs egna svaromål på kulturredaktionens påhopp tagits bort från DN. Man skall inte få läsa denne internationellt hyllade liberale publicist kommentera anklagelser mot honom själv. Att man inte bereder plats i tryckta tidningar är ju en sak men att aktivt plocka bort länkar till hans egen syn på saker är ju en tragisk gest från en kultursideselit, vars status allt mer ifrågasätts i nätsamhället, nu även av vänstermannen Johan Ehrenberg (ETC) som tar Johan Norbergs parti!

Och nu när jag kollar den Blogge-kommenterade artikeln verkar man ha tagit bort alla Twinglylänkar från artikeln i fråga. Höll inte alla med Dagens Nyheter eller vad där det frågan om? Gammelmedia som stryper debatten? (UPDATE: Förklaring, se Blogges kommentar nedan).

Groomingutredningen får förresten stark kritik från tunga remissinstanser enligt SvD. Ecpat-generalen Bodström är förgrymmad: "Det är djupt olyckligt att den här frågan prioriteras bort. Vi har motionerat för det här två år i rad men fått det avstyrkt. Det går väldigt långsamt och jag förstår inte varför." Svaret är enkelt: För att lagen inte behövs. För att den inte får bukt med något som inte redan är förbjudet. För att den skapar problem. Läs min utredning från i höstas där jag gick igenom de problemen.

Jag är citerad i en artikel om Internetcensur i EU hos IDG, en artikel som även går ut internationellt på engelska via IDG News Service. Där tas fallet i Finland upp där man blockerat sajten lapsiporno.info. Den hävdar att blockeringen till stor del är bluff och att det inte alls främst döljer sig barnporr bakom filtret. Men den kritiken är nu blockerad för många finländska nätanvändare!! Jag testade ett tjog länkar och hittade ingen barnporr alls. Däremot en massa vanlig porr, stora svarta kukar, nedsprutade tanter, snygga runkande tonårskillar, påklädda barn, 20-åringar utklädda till skolflickor och anspelningspornografi, dvs där man försöker få scener att se ut som barnporr men men där det framgår att det faktiskt rör sig om vuxna människor, finlemmade tjejer med små bröst, kameravinklar och närbilder där det blir svårt att avgöra etc. Med tanke på att de flesta sajterna enligt listan huseras i USA vore det ju hål i huvudet av sajtägarna att husera något som ens har modeller under 18. Folk kan ju åka in för resten av livet därborta. Här är själva listan för den som vill göra egen research och bilda sig en uppfattning. Förste man till äkta barnporr där ett barn blir utsatt för ett sexuellt övergrepp vinner. Jag hittade inget som sagt.

Jag själv hävdade ju i somras att det svenska Ecpat-initierade moralfiltret i Sverige inte innehåller någon barnporr att tala om. Det filter som nu skall exporteras till hela EU, se annan IDG-artikel där jag också citeras.

Opassande är inte så långrandig som jag. Om ni orkat hit ned kan ni få en fin sammanfattning av vad som är på gång och vilket hot detta krig mot kommunikationsfriheten innebär.

UPDATE: Borde ha tipsat om Isobel Hadley-Kamptz ledarkolumn i Expressen om "Högerns censur-flirt"). Isobel är bra och påläst som alltid. Och för att förekomma utfall om sexnegativitet. Jag definierar det som när man utan att reflektera djupare över det anser att SEX I SIG är så fult och dåligt att man inte behöver motivera varför man beskriver saker som brott och övergrepp. Som i Expressen när den subjektiva åsikten från en "utsatt" 14-årig pojke är följande: "Jag är kär i henne och vi hade en plan för att spendera mer tid tillsammans". Sure, det kan finnas problem med att en elev har ett förhållande med en lärare. Men det är då sannerligen inget som borde vara brottsligt vid den åldern. Det skulle dock kunna vara ett arbetsgivarproblem: En lärare kanske inte riktigt kan fullgöra sitt jobb om hon vänstrar med elever kors och tvärs. Men sexet är det väl inget fel på vid en stunds eftertanke. Om man inte är sexnegativ förstås. I sammanhanget kan jag tipsa om Dick Wases utläggning om morallagar på Sexualpolitik.se.

Nätsex i Bodströmsamhället och modern hederskultur

I Vetenskapsnyheterna (P1 Sveriges Radio) bekräftar man (självfallet!) idag vad jag sagt åtskilliga gånger: Man berättar om forskning som gör slarvsylta av de skräckscenarier som exempelvis Thomas Bodström torgför via sin kyrkliga och sexnegativa organisation Ecpat.

Sexskräck och "modern hederskultur" är ett av de fenomen som hotar nätets frihet. Kontrollsamhället drabbar oss för att föräldrar inte förmår hantera den nya verklighet som nätsamhället utgör. Medan barn och ungdomar mycket väl klarar sig eftersom de vuxit upp i det samhället. Det är dags för föräldrarna att växa upp och bli lika mogna som sina barn. För det fria, öppna, demokratiska samhällets skull.

Jag tar upp länken mellan sexnegativism och kontrollsamhället i min nya rapport Alternativ till Bodströmsamhället, som jag just presenterade.

Michael Borgert har i Vetenskapsradion redogjort för en sammanfattning av den omfattande forskning man bedrivit på University of New Hampshire i USA om ungas sexuella betende på nätet och de eventuella risker de utsätts för. En del tidigare forskning från samma grupp är citerad i den BRÅ-rapport som regeringen beställde som underlag till den av Bodström tillsatta utredningen om grooming. Trots att BRÅ-rapporten visade att det knappast finns något problem att finna lösningar på valde utredaren, Riksåklagaren Fredrik Wersäll, att helt ignorera denna forskning. Jag har slaktat utredningen i en bejublad bloggpostning, samt i Timbro-rapporten. UPDATE: Nu tycks remissinstanser också såga förslaget enligt SvD. Tack!

Nåväl, gå nu gärna till Vetenskapsnyheterna tisdag 19 februari 2008, sändningen klockan 08:37. Snutten finns i 30-dagarsarkivet just nu i alla fall och börjar 2:38 in i programmet. Jag citerar dock hela inslaget här. Låt er inte avskräckas av påannonseringen som förstås är gjord enligt den kulturella offermyt som forskningen krossar: "Så om sexbrottslingar som hittar sina unga offer på nätet!".

Och man fortsätter att använda ord som hämtats från modern svensk hederskultur som "övergrepp" och "förövare", även i fall där det finns varken eller. Men innehållet är intressant:

"Det här är något, som inte minst i USA väckt stor oro och debatt. En vanlig uppfattning är att de förövare som lockar till sig unga via Internet själva låtsas vara barn. Men enligt en ny och omfattande studie från Universitetet i New Hampshire så verkar inte den här bilden stämma.

"De amerikanska forskarna tittade närmare på ett stort antal sexuella övergrepp där vuxna förövare fått kontakt med barn och tonåringar via nätet. Omkring 3.000 tonåringar intervjuades i studien och över 600 representanter för det amerikanska rättsväsendet. Och det visade sig att i bara 5 % av de undersökta fallen så låtsades förövaren själv vara tonåring. I stället var den vanliga gången att de vuxna förövarna inte dolde att de var vuxna men att de tog lång tid på sig att bygga upp ett förtroende över nätet innan de sedan övertalade ungdomarna att inleda en sexuell relation. Forskarna upptäckte också att de sexuella förövarna sällan var våldsamma. Kidnappningar var mycket ovanliga och i nästan 75 % av fallen träffade offren sina förövare mer än en gång. De ungdomar som löpte störst risk att råka ut för sexuella övergrepp via en vuxen kontakt på nätet var de som hade ett riskabelt online-beteende, som forskarna kallade det för. Det kunde röra sig om att exempelvis ha täta kontakter med främlingar på nätet, diskutera sex med främlingar eller vara allmänt sexuellt utmanande på Internet."

rapporterade Michael Borgert. Och Åsa Landberg som är psykolog på Rädda Barnen bekräftar att de här resultaten stämmer även med situationen i Sverige."

University of New Hampshire har gjort den där typen av undersökningar i många år och har en speciell sajt för sitt Crimes against Children Research Center. De har också en PDF med råd till tonåringar och föräldrar där de avlivar en massa myter som är väldigt instruktiv. (Och visst, jag bryter nog delvis mot ett av deras råd genom mina ståndpunkter. Men det rådet är ju tämligen politiskt och inte vetenskapligt, gissa vilket?).

Anledningen till Vetenskapsradions inslag är en sammanfattande artikel för det kommande numret (Feb-mars 2008) av tidskriften American Psychologist skriven av just den där forskargruppen (Wolak, Finkelhor, Mitchell & Ybarra). Artikeln har titeln Online “Predators” and Their Victims: Myths, Realities, and Implications for Prevention and Treatment. Jag önskar att svenska politiker samt det vetenskapligt inkompetenta kyrkfolket på Ecpat kunde ta till sig kunskap och tänka utanför sin egen värld där sex är något automatiskt ont.

Från den inledande summeringen av denna sammanfattning av forskningsläget: "The publicity about online “predators” who prey on naive children using trickery and violence is largely inaccurate. Internet sex crimes involving adults and juveniles more often fit a model of statutory rape—adult offenders who meet, develop relationships with, and openly seduce underage teenagers—than a model of forcible sexual assault or pedophilic child molesting.". Notera det amerikanska uttrycket "statutory rape", vilket säger vad det rör sig om: "våldtäkt så som definierat i statuterna, regelboken". Det handlar alltså inte om våldtäkt i någon egentlig mening. Utan frivillig sex där en person är under 18 år (i vissa delstater) eller kanske under 16 år (i andra delstater). Givetvis finns det några få äkta övergrepp i materialet men de är som sagt oerhört ovanliga och kan informeras bort.

Här är pressmeddelandet inklusive en länk till hela artikeln som PDF.

I min Timbrorapport spekulerar jag i varför just terrorister, pirater och pedofiler har kommit att tillgripas för att försöka driva igenom aldrig skådade övervakningslagar som skadar hela samhället. Och jag tror att det har med förlorade auktoriteter att göra, sådana som bryts ned av nätsamhället. Men det är falska fiender. Vi går inte mot samhällelig katastrof på grund av de där grupperna. Vi skadar hela samhället och demokration och kommunikationsfriheten och oss själva genom obefogad oro.

Vad gäller katastroftänkandet runt att pedofilerna hotar alla barnen i nätsamhället framgår som sagt av forskningen att detta är helt fel. Vad gör vi då? För att känna oss lugnare? Jag citerar mig själv i rapporten:

"KRIGET MOT PEDOFILERNA: Dagens kultur är paradoxal. Vi har ett samhälle som flödar av öppen sexualitet på ett sätt som aldrig förr. Musikvideor, reklam, ungdomstidningar, kvällstidningar, dokusåpor, hela Internet, ja, hela kulturen, är fylld av sex. Barn växer upp i en genomsexualiserad värld, samtidigt som åldern för könsmognad har fallit. Parallellt med detta finns en ökande moralism runt sexualitet: offentliga personer förväntas ta avstånd från pornografi som företeelse. Retoriken runt sexköp och ungas sexualitet är helt annorlunda jämfört med när jag själv växte upp på 1970-talet. Riskerna är helt snedvridna i debatten. Sexuella övergrepp mot barn begås främst av fäder mot döttrar i hemmet. Inte av lösdrivande pedofiler.

Min tolkning är att föräldrarnas minskade makt och kontroll över sina barn, i en värld där alla kan ha kontakt med alla och där barn översköljs av sexualitet, skapar oro. Denna oro förstärks av dåligt samvete för att föräldrarna själva prioriterar på ett sätt som gör att de inte har så mycket kontakt med barnen som de egentligen skulle vilja – på ett plan. Då hittar man på syndabockar för att döva ångesten. Ett annat sätt att döva oron vore att betrakta ungdomar som aktiva agenter som faktiskt kan fatta beslut samt att erkänna att de har en stark könsdrift som kommer att ta sig olika uttryck. Man kan diskutera relevanta frågor i skolan och andra sammanhang utan att skuld- och skambelägga. I en annan tid hade övervakningsregimen kunnat motiveras med kriget mot serietidningarna eller kriget mot knarket eller videon eller dataspelen.

Det är fullt möjligt att vi i nätsamhället måste se på sexualiteten på ett helt annat vis än vi gör i dag. Anta att det i det digitala nätsamhället faktiskt blir så att digitala bilder ”uppstår” av olika skäl. Att alla människor kommer att dokumenteras i nakna och sexuella situationer under hela livet, och att dessa bilder förr eller senare letar sig ut på nätet. Tills slutligen alla finns där, barn som vuxna. Hur skall vi förhålla oss till det? Övervaka bort det? Eller ändra vår inställning och koncentrera oss på att bekämpa äkta sexuellt våld i det verkliga livet?

Övervakning och avlyssning kan ses som ett sätt att döva föräldrars oro för sina barn och sin egen förlorade makt. Egentligen borde vi tänka nytt och stort runt vårt förhållande till om den oron är befogad samt hur vi skall ge barn och ungdomar verktyg för att hantera sexualiteten i nätsamhället."

Bodströmrapporten laddas ned här. Förresten tycker jag att många fler borde länka rapporten och mitt inlägg om den. Litet missnöjd med responsen, grrrrr! Den är viktig! Christian Engström rapporterade från släppet, liksom Anna-Lena Lodenius. Såg att även Tjärhovsplan.se varit där och gav mig ett märkligt epitet: "ungkarlshungrig", ha ha!

"Pedofilbiten" är bara en liten del av rapporten men den aktualiserades av radioinslaget i morse. Rapporten inleds med en dramatisk illustration av FRA-lagen, där nästan all vår kommunikation skall kopieras in till ett hemligt regeringsnät för att där avlyssnas och analyseras.

Alternativ till Bodströmsamhället

(Some comments in English furter down about my new think tank report). Igår presenterade jag min nya rapport om övervakning och avlyssning av elektronisk kommunikation, Alternativ till Bodströmsamhället: Om kriget mot terroristerna, piraterna och pedofilerna (Timbro 2008, ISBN: 9175665269). Rapporten finns för fri nedladdning här.

Timbro publicerar rapporten men seminariet arrangerades av Ordfront och Timbro tillsammans. ("Vänstern" och "högern" alltså om man anser att de indelningarna säger något. Det gör inte jag. Inte så länge man buntar ihop libertarianer och nazister som "höger". De är ju varandras motsatser i nästan alla frågor. Likaså har den frihetliga vänstern sannolikt väldigt litet gemensamt med Thomas Bodström). Alla kunde samlas runt vissa frihetsfrågor: Friheten och rättigheten att kommunicera fritt utan att vara ständigt övervakad av staten. Som en grundval för ett fritt, demokratiskt, hållbart samhälle.

Stefan Carlén, Ordfronts ordförande, och Maria Rankka, Timbros VD höll små anföranden också. Alice Åström, riksdagsledamot (v) talade om Integritetsskyddskommitténs arbete. Den lade ju fram sitt slutbetänkande samma dag som manus till min rapport lämnades in så detta finns bara omnämnt, men ej behandlat.

Rapporten är en uppföljning på min förra rapport: Marschen mot Bodströmsamhället: Hur justitieministerns dubbelspel hotar våra grundlagsfästa fri- och rättigheter (Timbro 2006, ISBN: 9175666227). Rapporten finns för fri nedladdning här.

Jag går igenom vad som hänt på lagstiftningsområdet under alliansregeringens tid och vilka lagar som är på gång och den kan användas som en orientering för den som vill veta vad som är på gång. Speciellt FRA-lagen får en målande illustration i form av en dramatiserad scen i inledningen.

Rapporten är inte bara en genomgång av lagförslag. Det finns också en analytisk ansats där jag härleder den plötsliga övervakningsivern till det transformativa teknikskifte som det digitala nätverkssamhället innebär. Ett skifte som hotar etablerade insititutioners auktoritet på tre plan: Nationens, företagens och familjens. Det gamla samhällets enkelriktade projektion av auktoritet ersätts av dubbelriktad kommunikation vilket leder till förlorad makt och kontroll. Samhälleliga katastrofscenarier målas upp: Nationens, kulturens och familjens sammanbrott. Syndabockar utses och en desperat jakt på illa definierade grupper drar igång. Man startar ovinnbara krig mot "terroristerna", "piraterna" och "pedofilerna" i stället för att inse att världen är ny och helt nya förhållningssätt behövs vad gäller geopolitik, kultur och sexualitet.

Jag ser att Opassande/Emma och Joakim Lundblad/Kommenterat.net redan hunnit skriva om rapporten. UPDATE: Lägger in en länk till Computer Swedens artikel här.

---

English:
In case there is someone who wishes to know what this is about, since I have blogged in English about The Pirate Bay and the Danish situation. I just released a report/paper for Swedish libertarian-leaning think tank Timbro (info in English). It goes through Swedish legislation on surveillance of the Internet and presents a dire picture of a Big Brother-society that is being phased in, named after our former minister of justice Thomas Bodström ("The Bodström Society" is now an accepted Swedish expression, "Bodströmsamhället", named after my previous report). Many of the laws are still proposals and the report is also a call for debate and action. The report is written in Swedish and the title (translated) is Alternatives to the Bodström Society: About the war against terrorists, pirates and pedophiles.

There is also an outline of an analysis of why these proposals are brought forward now. I identify societal anxiety, due to a technologically transformative shift as we enter the digital network society. Projection of authority was easier in the old world for nations, corporations and parents. In a society of bidirectional communication authority is undermined. Fear of collapsing nations, culture and families is spreading. The response is unwinnable wars aginst ill-defined groups: War against "terrorists", "pirates" and "pedophiles" through massive surveillance of the Internet. This undermines freedom and the bright future of the digital world. Other responses and ways of relating to geopolitics, culture and sexuality are sketched.

Svenska universitet lyder kristen organisation!

Detta blir snabbpostning nummer två idag. Missa inte min förra. Jag upptäckte just att Sveriges Universitetsnät, SUNET, den organisation som förser alla universitet och högskolor med internetaccess idag den 21 jan 2008 går ut med informationen att de vill ha ett eget avtal med Rikspolisstyrelsen för att kunna använda ECPATs barnporrfilter. Nu använder ju redan SUNET listan såvitt jag har förstått, så jag vet inte vad skillnaden blir.

Men det handlar alltså om det filter som hindrar access till sajter som INTE innehåller det som polisen påstår, vilket ju visades i somras av mig och andra bloggare: Nämligen "kommersiell distribution av konstaterade, dokumenterade sexuella övergrepp på barn". Det är ju vad de säger sig blockera.

Bakom listan finns ju, som visats, en blandning av serietidningar, vuxenporr, en del nakna tonåringar, poserande halvklädda ungar med en del fotografiska kvaliteter, brutna länkar, "placeholders" m.m. Och ett ytterst fåtal av sajter som möjligen är kreditkortsfällor där någon nyfiken typ skall luras av sitt kortnummer för att få access till en förmodligen icke-existerande databas av bilder. Som reklam lägger man upp några bilder från danska magasin från 70-talet som scannats in. Jo, det kanske finns någon enstaka äkta barnporrsajt på den där "hemliga" listan men själv gick jag igenom ett par hundra länkar och den där mixen jag angav ovan var vad jag hittade.

I stort sett finns inget av det man säger sig vilja stoppa. Hela filtret är en marknadsföringsgrej från den kristna organisationen ECPAT för att kunna säga att man varje dag stoppar 30.000 försök från "pedofiler" att komma åt "barnporr" på nätet. Det gör man inte. Det hela är en scam för att lura av godhjärtade företagare och mini-Silvior bidrag.

Jamen det var då helvete!! Att kloka människor inte ser igenom bluffen. Ett universitetsnät som filtrerar på det okritiska viset förtjänar inte att betjäna lärdomsanstalter. Bort!

Och ni bloggare som anser att filtrering är av ondo, sprid gärna denna nyhet, den måste upp i gammelmedia och det där filtret granskas på allvar nu! Kom ihåg att filtrering är övervakarnas och antipiraternas våta dröm. EFF rapporterar om hur Ifpi och andra pushar hårt i Bryssel.

Att ECPAT hela tiden skjuter långt över målet och hamnar i positioner som är allmänt sexnegativa, moralistiska, yttrandefrihetsfientliga och övervakningsvurmande är inte märkligt när man känner till historien: ECPAT är en avknoppning från ECTWT, Ecumenical Coalition against Third-World Tourism, vilket i sin tur är en kristen organisation som generellt motsätter sig globalisering, modernisering och profanisering i form av turism från rika länder till fattigare. Grundaren, presbyterianske pastorn Ron O'Grady, är fortfarande hedersmotsvarigheten till Bodström på internationell nivå. Förre justitieministern Thomas Bodström är ju alltså ordförande för ECPAT Sverige. Jag har ju visat tidigare att han är kristdemokrat.

Polisen: Släpp fildelningen fri!

Ulf Berg är polisinspektör. Han är också moderat riksdagsledamot. Idag undertecknar han en debattartikel i Expressen som presenteras så här: "Sju moderata riksdagsmän trotsar partipiskan: Att fildela är en rättighet. Att avkriminalisera den fildelning som i dag är förbjuden och tvinga marknaden att anpassa sig är inte bara den bästa lösningen. Det är den enda lösningen.".

En annan undertecknare är Karl Sigfrid, tidigare känd från denna blogg: [1], [2]. Han har en egen blogg, där han idag också publicerar samma artikel. Kanske på plats med uppmuntrande kommentarer?

Dessa riksdagsmän ska belönas. Deras namn ska nämnas. Bloggosfären har faktiskt en viss makt att lyfta fram dem som bryter, dem som vågar. Det kan ge mod åt andra att göra detsamma. Här är moderaternas Hall of Fame:

• Ulf Berg, Dalarnas län
  
• Karl Sigfrid, Stockholms län
  
• Lisbeth Grönfeldt-Bergman, Göteborg
  
• Lena Asplund, Västernorrlands län
  
• Staffan Appelros, Malmö
  
• Margareta Cederfelt, Stockholm
  
• Göran Montan, Skåne län
  

De säger kloka saker i artikeln. De ser äntligen sambandet mellan ett ofritt övervakningssamhället och fildelningen. När vi strypt internetaccessen för en del medborgare i enlighet med Renforsutredningen kommer fildelningen ändå att fortsätta öka. Medielobbyn kommer att kräva nya lagar: Stoppa anonymiseringstjänster. Lämna över kryptonycklar. Att få tillgång till regeringens superdator där FRA avlyssnar allt vi gör på nätet. Eller som dessa moderater uttrycker det: "Den som vill kontrollera vilka som skickar upphovsrättsskyddat material mellan sig måste kontrollera all elektronisk kommunikation mellan medborgare.". Hittills är det egentligen bara Piratpartiet som ständigt upprepat detta. Och jag. Och bloggare.

De säger ganska revolutionerande saker för att komma från etablerade politiker. Saker jag själv sagt många gånger med andra ord: "Men varför ska Sverige anpassa sig till vad länder som Frankrike tycker? Sverige är en av världens främsta tekniknationer, och vår teknikvänlighet måste få avspegla sig i politiken. Som del i ett globalt nätverk kan vi erbjuda internetanvändare världen över den informationsfrihet som de förvägras i sina hemländer.".

Just det! Jag har ju hyllat Sverige för att ligga i framkant. Det är här det händer! Många är stolta över att Sverige har ungdomshjältar som driver The Pirate Bay och räcker lång näsa åt makten, att ha ständiga gästtalare på internationella konferenser från Piratbyrån, att vara landet där Piratpartiet föddes och som nu på något vis kommit igång i 20 länder. I den framtidsinriktade nätvärlden är Sverige något att se upp till.

Förresten verkar det som om Twingly styr mycket av bloggandet nu. Hittar knappt någon som skrivit om Expressenartikeln när jag kollar Knuff.

Jag noterar att en herre som inte såg framtiden idag sätter ett av sina bolag i konkurs: Johan Staël von Holstein. Jag var uppe och snackade med honom för ett par år sedan efter Groksterdomen i USA där utvecklare av fildelningsprogram riskerade enorma skadestånd och därför stängde ned i USA en efter en. Jag föreslog att vi skulle ta hit dem till framtidslandet och fylla iQubes lokaler. Men han var så fast i det gamla att han inte såg framtiden: "Bara de som skapar musik kan tjäna massor av pengar är jag för grejen men det där innebär ju att man hjälper folk stjäla". Ungefär så. Nåväl, jag var inte riktigt upplagd för entreprenörskap igen så jag släppte tanken.

Jag noterar också att Årets Politiska Blogg enligt omröstning hos Bloggen Bent blev stridbara och kunniga och hårt arbetande (med opinion numera) sexarbetaren Isabella Lund. Grattis!

Jag tog ju upp Pär Ströms bok nyligen, både på bloggen och i en krönika i Computer Sweden. Nu har han skrivit på SvD Brännpunkt. Att Gudrun Schyman inte skulle fatta vad han säger var ju väntat. Hans poäng, efter vad jag förstår är följande: Man skulle kunna göra samma maktanalys som feminismen gör där man hävdar att kvinnor förtrycker män. Men den vore också fel. Män och kvinnor har makt. Och använder den. På olika vis. Det envetna perspektivet där män förtrycker kvinnor är fel och kontraproduktivt. Det hindrar en individuell och liberal syn på världen. Och jag undrar vad t.ex. Johanna Nylander egentligen gör för skillnad på individualism och feminism. Jag ser ingen sådan skillnad i hennes argumentation: "En av de grundfrågor som är viktigast för mig som feminist, är att slippa bli behandlad efter kön före individ.". Pär Ström kommenterar i sin blogg.

2008: Storebrorslagar klappade och klara?

Jag var på generöst nyårspartaj, en av alla människor som alltid fyller 28. Och när man fyller 28 för trettonde gången blir det jämnt. Mats Sahlin var aktiv folkpartist och satt i kommunfullmäktige i Stockholm, var redaktör för Liberal Debatt, ledarskribent m.m. Så på partyt fanns t.ex. Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot (fp). Mellan drinkarna sa hon att det finns stor majoritet i Riksdagen för allt vad Storeborslagar heter och att "FRA-lagen, den är ju klappad och klar". Hon själv kvittade ju ut sig under omröstningen i våras eftersom hon var emot. Lagen är bordlagd och kommer upp i slutet av våren 2008 igen.

Snitslad bana till Mats Sahlins nyårspartaj.

Är det verkligen så? Att Storeborslagar inte kan hindras? Tja, jag vill ju gärna tro att det rationella samtalet i slutänden gör att vissa dåliga idéer aldrig genomförs. Men jag vet inte, med tanke på alla imbecilla drev i Kvällspressen som rör vinhångel på en krog eller en svartbetald barnflicka vet jag inte hur rationellt det offentliga samtalet är.

Politikerna är klåfingriga. För att visa att de är goda människor inför de lagar som inte behövs. Men som riskerar få väldigt dåliga konsekvenser. Och makten vet hur de skall lägga fram saker för att få med sig Riksdagsmännen - och folket - på allt de vill. Ett exempel är Klas Friberg, länskriminalpolischef, som i Göteborgs-Postens serie om övervakningssamhället (där jag själv alltså skrev en grej). Han tar ett exempel som är avsett att skrämma slag på alla föräldrar: Grooming. Dvs när man chattar med någon på nätet med ett sexuellt syfte:

"I visa fall är dessa analyser en förutsättning för att nå framgång i brottsutredningar. Ett exempel är så kallad grooming där vuxna manipulerar barn över internet till olika sexuella tjänster och där det i vissa fall slutar det med fullbordade våldtäkter. Att lagföra dessa brottslingar är givetvis oerhört viktigt och att kartlägga deras digitala spår är en förutsättning för framgång. Under gynnsamma förhållanden kan vi identifiera gärningsmän, dokumentera deras tillvägagångssätt och finna ytterligare brottsoffer."

Ja, låter det inte hemskt? Men hela resonemanget om lagförande faller ju: Om en fullbordad våldtäkt skett är det inte de digitala spåren som blir avgörande. I så fall har ett fysiskt möte skett och både förövare och plats kan pekas ut. Som jag ganska detaljerat visade tidigare är hela groominglagen en bluff enligt den forskning från BRÅ som beställdes fram och som nu bildar underlag för lagförslaget. För ett lagförslag blir det trots att BRÅ-rapporten visade att det inte finns något problem som kan lösas med en sådan lag: Ja, det finns vuxna som tar kontakt med underåriga personer (dock knappast småbarn, det rör sig i så fall om 12-15, ungdomar i puberteten). Men så fort ett samtal kommer in på sex mot den yngres vilja är detta redan idag olagligt och kan polisanmälas som sexuellt ofredande. Dessutom visar rapporten att ungdomar är smarta på nätet och blockerar folk som de inte vill chatta med. Den visar också att det i de (ytterst få) fall där möten skett i verkliga livet har detta skett eftersom den yngre är sexuellt nyfiken och vill ses. Och i några få fall blir de chockerade och utnyttjade eftersom personen de chattat med inte alls var den de trodde.

Men i de fall där någon underårig stämt möte med en vuxen har ju redan brott begåtts enligt dagens lagstiftning i upptakten till mötet. Ingenting tillförs genom groominglagen. Den skall nämligen kriminalisera icke-sexuellt chattande där den vuxne har i tankarna att leda in samtalet på sex senare. Sexuellt chattande är som sagt redan olagligt. Tanken är att polisen sedan skall låtsas vara 14-åriga kåta flickor som söker äldre män för att provocera fram brott. Man vill alltså skapa problem - sådana som egentligen redan kan lösas med dagens lagar och sunt förnuft.

Friberg förtiger detta medvetet. Eftersom han vill skrämma upp föräldrar. För att få tillgång till deras kommunikation.

Man vill inte att föräldrar öppet börjar diskutera med sina barn och puberterande ungdomar om hur man beter sig på nätet, om faror med att stämma möte med personer som man egentligen inte vet något om, om hur de skall hantera sin sexuella nyfikenhet. Som börjar långt innan 15, även om Thomas Bodström och Helena Karlén och deras kristna organisation Ecpat tror att sexuellt uppvaknande sker först vid 18 års ålder. De borde fråga en läkare och biolog om saken tycker jag. Kyrkan var tvungen att till sist acceptera en heliocentrisk världsbild, även om de goda i samhället hotade "kättare" som Galileo Galilei med tortyr och brände Giordano Bruno levande på bål.

Man vill i stället att hela folket lämnar över all sin kommunikation till staten. Det är ett högt pris för att slippa snacka sex med de uppväxande. Jag inser att den sexuella skammen är så stor i vår kristna kultur att många föräldrar hellre avskaffar demokratisk infrastruktur som kommunikationshemlighet än talar med ungarna. Men är det så att föräldrarna inte klarar det får vi förstås låta skolan göra det genom folk som har tränats och utbildats till att föra sådana samtal. Detta var ju en tanke med allmän sexualupplysning: Att även barn till sexuellt hämmade eller religiösa föräldrar faktiskt skall ha en rätt till information om just det där som kommer att drabba dem när hormonerna slår till och kunskap för att kunna förstå och hantera det som pågår runtomkring dem.

Bakom förslaget finns bland annat överåklagaren och linslusen Sven-Erik Alhem i Malmö som ville in i Riksdagen samtidigt som han stoltserade med att ha fått upp groominglagen på agendan. Alhem har kritiserats starkt av statsvetare för att blanda ihop politik med sin egen position inom rättsväsendet.

Groominglagen är bara ett exempel på hur man använder påhittade problem för att få kontroll över vår kommunikation. Terroristhotet är en annan sådan tom tunna som skramlar. Sverige hotas inte av terrorism. Men makten använder det för att skrämma folket till att inordna sig i en övervakningsregim som vi djupt kommer att ångra inom ett par decennier. Tror jag.

Läs Rick Falkvinges utmärkta sammanfattning av var vi står i Storebrorsfrågan: Nyårsafton 1983. 2008 kan bli det år då 1984-samhället klubbas igenom definitivt.

Uppdatering: Glömde Blogge Bloggelitos nyårskrönika som handlade om övervakningssamhället också.

Uppdatering 2: SvD hade en ledarartikel om hur vi måste undvika att göra 2008 till 1984.

Bögklassiker och strävsamhet på Guldmusen

Jag var på utdelning av det 2,5 kilo tunga priset Guldmusen. Vilket ger mig anledning att reflektera över hjältar och bögkultur och presentera ett antal YouTubelänkar på slutet. Den sista av dem är osannolikt bra.

Årets IT-person. IT-företag, IT-produkt och IT-främjare utsågs under ledning av tidningarna Computer Sweden och Affärsvärlden för elfte året.

Vad gäller IT-främjare hade jag nog hoppats på Dennis Pamlin på WWF (Världsnaturfonden) som tror att IT kan förbättra miljön. Eftersom jag är biofil och var Fältbiolog och sprang runt med Pandamärke på Fjällrävenjackan. Det blev Anders Flodström, KTH:s förre rektor.

Som IT-företag hoppades jag på MySQL eftersom de arbetar med öppen källkod och lyckas hota etablerade jättar som jobbar enligt den gamla stängda modellen. Men de har visst fått priset tidigare.

Det hade vinnaren Axis Communications också, Lundaföretaget som grundades av Mikael Karlsson. Vi var kursare på Handelshögskolan och gick förmodligen i samma "småttinggrupp" om jag minns rätt. Mikael var litet lillgammal. En sådan som redan som student bar kavaj och slips hela tiden. Men med god skånsk uppfostran: korrekt och trevlig och med ett vinnande och förtroendeingivande sätt. Och han var smärt och gav ett energiskt och hälsosamt intryck kombinerad med mogen lugnhet. Det förvånar mig inte att han blev en ledare. Själv var jag en motvillig och smått anarkistisk Handelsstudent. Som dock spetsade en hel del tentor. Om jag var intresserad av ämnet.

Jag finner knappt ett ord om Mikael Karlsson i SvD och DN. Litet grann i affärs- och datapressen. Han dog i cancer 42 år gammal och hans änka dyker nu upp i listor över Sveriges miljardärer. Sjätte rikast i Skåne.

Vilket leder över till nästa punkt. I samband med Guldmusen hölls föreläsningar om IT och tillväxt.

Lena Treschow Torell, Ingenjörsvetenskapsakademiens VD, hävdade med siffror att ungdomar inte ser Sverige som IT-nation, trots att vi är det. Och inte vill studera de tekniska ämnen som skulle behövas. Minister Mats Odell var inne på samma linje och har ett litet gammaldags torrt sätt att lägga fram saker på ett sätt som man skrockar litet åt för att det görs på ett småhumoristiskt sätt: "Ungdomars intressen framstår för mig som gåtfulla" sa han och noterade att byggbranschen skriker efter folk men att ungdomar utbildar sig till andra saker som inte ger jobb.

Jag tror de har rätt. Tidigare uppnådde människor sin sociala status genom att vara en duktig samhällsbärande yrkesman. De lilla stadens ingenjörer och läkare och advokat och kunniga yrkesarbetare åtnjöt respekt genom det kunnande de hade och de sysslor de utförde. Man lyfte på hatten när man sågs på gatan. Idag är vi alla anonyma för varandra. Om vi inte syns i media. Vilket en del använder sig av och lyckas få tabloiderna att villigt och symbiotiskt spela med i deras gemensamt regisserade dokusåpa: "Bara drygt en vecka efter senaste bröstförstoringen har hon nu i panik låtit lyfta ansiktet". Ja, man undrar ju hur Expressen kunde ha en fotograf stationerad just där när hon kommer i en (fejkad?) ansiktsmask från den senaste operationen (?). YouTube och bloggande och användargenerat innehåll passar perfekt in i denna nya värld.

För det finns ju inte mycket glamour i det vanliga företagandet. Guldmusen är kanske en liten sådan ljusglimt för en del i industrin. Som IT-gurun PAF säger i en lite skämtsam intervju efter sitt eget pris tidigare: "Nej, det kom inga groupies, inga inbjudningar till premiärer. Inte ett ord från Bindefeld. Men, tillägger han, middagen var god.". Själv tycker jag att alla de här "tråkiga", strävsamma vardagshjältarna förtjänar uppmärksammas.

Här bjöds på underhållning och mat och vin. Covergruppen ThreeD, tre dansande och sjungande tjejer, kan också symbolisera den där vardagliga strävsamheten. Klarar sig bra på företagsjippon, att jobba med andra större artister, verkar det som. Men kanske inte SÅ mycket glamour för egen del.

De körde discolåtar efter utdelningen. Och det avslutades med hela tre gay anthems, tre av de mest klassiska "bögpsalmerna", som ju alltid har texter som brukar handla antingen om personlig styrka att klara sig i en omvärld som (i varje fall då) var fientligt inställd. Eller om kollektiv eufori, stolthet och trots mot normer. En grupp som skapade sin egen glamourvärld för att göra livet roligare. Tror jag.

I will survive med Gloria Gaynor. Lawrence Lessig brukar på sina föreläsningar visa hur Remix-kulturen berikas av att folk gör egna versioner av existerande kulturella klassiker men hur en sådan utveckling av kulturen motarbetas och förhindras av alltför långtgående upphovsrätt och tankar runt ägande av material. Lessig visar just en version av denna bögklassiker för att ta hem sin poäng. Den ÄR rolig så om ni inte har sett den gör det! Den tar bara en minut så TITTA NU! http://www.youtube.com/watch?v=3KiAvmzcZbg (Jo, Gloria blev ju väckelsefrälst kristen och tog avstånd från både disco och sina bögfans sedan ...).

It's Raining Men som gjordes av The Weather Girls, stolta BBW:er eller snarare BBBW:er. Själv såg jag dem live på Bottom Line i New Yorks Greenwich Village 1986. Här musikvideo, från musikvideons barndom: http://www.youtube.com/watch?v=mWwyjmSbJPs.

Och förstås We Are Family, med en text som betydde en hel del för alla homos. Den användes logiskt nog i slutscenen av den amerikanska filmversionen (The Birdcage) av La Cage Aux Folles, den franska filmen från 1978 (Svensk titel: Får jag presentera min mamma herr Albin) som egentligen var en talpjäs från början men senare blev musikal, där ju Jan Malmsjö gjorde succé i Sverige. Nåväl, i slutet av USA-filmen måste man smuggla ut den stockkonservative gudfruktige homohatande senatorn som råkar befinna sig i syndens näste hos ett bögpar som driver en dragshowcabaret i våningen under. Scenen finns här: http://www.youtube.com/watch?v=5whAhmGMsQg. Och som sagt, det hela sker till bögpsalmen We Are Family med Sister Sledge. Sevärd film som man kan hyra även om det franska originalet väl var bättre.

Och nu lämnar vi Guldmusen för att forstsätta med homokultur: I musikalen La Cage Aux Folles fanns en gay anthem, nämligen I Am What I Am, som väl kanske görs bäst av, just det, Shirley Bassey, alla tiders största James Bond-sångerska. Den här tidiga versionen, http://www.youtube.com/watch?v=ku94ns6GiG, är hottare än de senare där det är mera ballad över det hela och hon kommer igång först på slutet.

Och till sist, när vi är inne på Bassey. En låt som bögvärlden funnit mycket styrka i och som varit Christer Lindarws paradnummer i After Dark: This is My Life. Som förstås egentligen är Shirley Basseys paradnummer. Och gott folk, efter att ha tittat igenom ett antal versioner på YouTube vill jag här presentera ett framförande som kan få vem som helst att klättra på väggarna. Live i Berlin 1987, när hon var 50. Shirley Bassey kör den tydligen som ett extranummer efter showen så klippet börjar med nästan tre minuter stående ovationer. Men sen börjar den totala urladdningen. Fyrverkeriet. HARREJÄVVLAR!! Som vi skulle ha sagt i Mölndal. Men titta då! http://www.youtube.com/watch?v=TL8hLpMDdZ8. Bara att se den på den gör en lika urlakad som efter ett hett bad i badkaret.

Någon kanske noterar att samtliga gay-ikoner ovan är svarta kvinnor som kom från enkla omständigheter men lyckades bryta sig ur sin till synes givna underdog-position. Jupp, det tilltalar homokulturen.

Och någon som kanske förknippar mig med anarkopirater och chillande i Berlin kanske blir förvånad över de där referenserna. Men, jo, jag jag har kulturella rötter i olika myllor. Att kunna en del om "sin" historia är berikande.

Make War - Not Love !

Gränsen mellan "barn" och "vuxen" är då sannerligen inte knivskarp. Mellan dessa skeden av livet finns vad man kan kalla "ungdom". Gränsen mellan våld och sex är inte heller knivskarp. Mellan dessa finns "dominans" och "underkastelse", företeelser varje biolog vet är intimt förknippade med sexualitet och reproduktion. Att detta gäller för arten Homo sapiens man kan lätt se genom att studera valfritt forum för kontaktannonser.

Våld och sex och dominans och underkastelse och metamorfosen från barn till vuxen har att göra med testosteron och andra hormoner. Jag skrev en krönika om det nyss i Computer Sweden, där jag kritiserade Bodström och andra regleringsivrare för att inte förstå de där frågorna. Skräcken för Nätet och Sexet är nära förknippat och bygger enligt min mening på en missuppfattning av människan. I krönikan tog jag upp en oortodox tänkare på 70-talet som väl var något av en flumpsykolog. Hans "vetenskap" är knappast accepterad och har förstås kritiserats. Men: Utifrån sina neuropsykologiska kunskaper hypotetiserade han att samhällen/kulturer som tryckte ned sexualitet och kroppslig njutning i stället borde vara mer våldsamma.

Med hjälp av empiriska antropologiska data hävdade han i artikeln Body Pleasure and the Origins of Violence att detta tycktes stämma. Jag tänker inte hävda att han har vetenskapligt torrt på fötterna. Men i dagens kulturklimat saknar jag en del visioner som fanns på 60- och 70-talet. Drömmen om fred och frihet och glädje och njutning kanske kan tyckas naiv. Men ändå: Det fanns en tro på samband i det slagord som löd "Make Love - Not War!".

Man skulle kunna spekulera i att islamismen är relaterad till deras egen oerhört strikta kontroll av sexualiteten. En sexuellt frustrerad kultur där oförlösta spänningar manifesteras i hat och våld. Arga unga män som lovas ett sexuellt paradis där de skall tas emot av villiga jungfrur när de dör martyrdöden. Som Gudmundson skriver i SvD: "I en moské i Helsingborg får man se den unge och karismatiske svenske predikanten Anas Khalifa hålla i en perverterad variant av kyrkans barntimmar. Han förklarar inför tindrande barnaögon att paradiset har hundra särskilda nivåer bara för dem som blir martyrer och offrar sitt liv i strid för sin religion.". Visst, döden kan ju faktiskt framstå som attraktivt för en hormonellt fullpumpad kille på toppen av sin knullförmåga som finner sig omgiven av oberörbara tjejer helt klädda i svarta skynken.

Nu är det inte bara fundamentalistisk islamsk kultur som karaktäriseras av den där våldsamheten och sexfientligheten. USA, det mest kristet religiösa av alla utvecklade länder, framstår som väldigt gammaltestamentligt i sin oförlåtande och våldsamma syn på mänskliga tillkortakommanden.

Jag blev ganska tagen av en nyhet i helgen. "De får inte köra bil eller se en skräckfilm utan vuxet sällskap. Men de kan dömas till livstids fängelse.". Så skriver man i en TT-artikel som återges i SvD och DN. Och skulle jag lägga till: de får absolut inte ha sex. Men i amerikanska fängelser sitter 73 personer som vid 13 eller 14 års ålder har dömts till livstids fängelse utan möjlighet att någonsin benådas. Och samma sak gäller 2.225 personer under 18.

Jag letade upp rapporten från Equal Jusitice Initiative (EJI) som det talades om. Rapporten Cruel and Unusual: Sentencing 13- and 14-Year-Old Children to Die in Prison kan laddas ned som PDF och är skakande läsning faktiskt. Här finns både bilder på och livshistorier för dömda ungdomar. Visst, det är inga duvungar det rör sig om. Men en 14-åring, som dömts att sitta tills han dör i ett fängelse, har inte ens skadat någon person fysiskt överhuvudtaget. I flera andra fall har det varit fråga om icke-dödligt våld. I de flesta fallen har någon dött förstås. Men när man läser de personhistorier EJI har satt ihop om dessa ungdomar förstår man varför det kan ha gått som det gjorde och man önskar ju bara att de kunde rehabiliteras och ganska snabbt få en andra chans efter någon form av straff.

Den oförsonliga synen där 13-åringar är fullkomligt kapabla att ta ansvar för sina handlingar går helt enkelt inte ihop med synen på samma ungdomar som viljelösa offer för sexuella predatorer. USA är extremfallet och lyckas kombinera livstid för tonåringar med västvärldens mest blinda syn på ungdomars sexualitet. Ingenstans i väst har man så hög ålder för när det sexuella självbestämmandet börjar, i allmänhet 16-18 år i de olika delstaterna. (Och i lagboken finns fortfarande lagar som förbjuder oralsex, analsex, sex mellan personer av samma kön, lagar som åtminstone delvis har ogilitgförklarats av Högsta Domstolen, men inte förrän 2003 genom rättsfallet Lawrence vs. Texas). Ungdomar anses sakna sexualitet, skall läras abstinens, och förmodas rent allmänt vara storögda, ovetande änglar som är oförmögna att fatta egna beslut.

Ständigt hör vi om någon lärarinna som har sex med en legalt underårig men testosteronstinn pojke och riskerar 30 år i finkan. Det är då sannerligen inte killarna som säger nej! Jag skulle vilja hävda att en kvinna inte kan "våldta" en 13-årig kille 27 gånger på en vecka. Hon fick tio år i fängelse. Det var mycket riktigt morsan respektive farsan som ringde polisen i de där fallen, inte killarna. Och släkten krävde 25 års fängelse för lärarinnan som initierade en 13-årig kille till sex. Sådant som asiatiska pappor regelmässigt gör genom att ta pojkarna till horhus när de blir könsmogna.

Det handlar om kontroll. Om makten över ungdomars sexualitet från en moralistisk omvärld. Och där är inte moralisten Thomas Bodström och Ecpat principiellt bättre än de gammaltestamentliga religiösa reaktionärerna i USA. De gör allt för att strikt upprätthålla den där biologiskt falska och knivskarpa gränsen mellan barn och vuxen som skall infalla på 18-årsdagen.

För övrigt kan man ju säga att den där synen på sex som skadlig för folk under 18 i USA (och hos Ecpat) blir extra paradoxal eftersom de där unga killarna med full vetskap kastas in i ett system där de inte har någon sexuell valfrihet alls utan verkligen ensidigt plockas som knullobjekt av de råaste och högst rankade fångarna inom den obönhörliga fängelsehierarkin. Detta framgår mycket riktigt i den där rapporten.

Motsatsen mot den gammeltestamentliga och traditionellt islamska synen på sex och våld hittar vi hos Bonoboerna. De berömda dvärgchimpanserna alltså, som löser alla konflikter genom att ha sex. Utan hänsyn till ålder eller kön, som det verkar. Kanske John Lennons och Yoko Onos "bed-ins" och 70-talets "flummare" var något på spåren? Kanske deras motto Make Love, Not War! var bättre än Make War, Not Love!, vilket jag hävdar är dagens kulturella motto.

Jag tog ju upp 16-åringars våld där i CS-krönikan för att illustrera testosteronets härjningar när det kanaliseras på dåliga vis. Bara några ytterligare notiser från senaste veckan om "oskyldiga" barns våld. Varför är förre justitieministern Thomas Bodström så orolig för att de har sex när verkligheten ser ut så här: 12-14-åriga killar stenar en gubbe till döds under skratt och tjoande. 16-åringar i knivslagsmål. Ungdomsgäng lämnar 45-åring livlös på en idrottsplats. 15-åringar sparkar sönder ansiktet på en annan 15-åring och blir en notis i en lokaltidning.

Vad gäller ungdomars högst rationella användande av nätet och egna initiativ för att skydda sig tog jag upp det i min postning om groomingutredningen och BRÅ:s forskning. Den synen konfirmeras av forskaren Elza Dunkels som just lagt fram en doktorsavhandling med titlen Bridging the distance: children’s strategies on the internet. Läs gärna IDG:s intervju med henne.

Humanism, religion, våld och sex.

En av IT-profilerna från dotcomeran är en smula desillusionerad. Nätet skulle ju sprida upplysningens ljus, skriver Christer Sturmark i sin krönika i Computer Sweden. Och han hoppas fortfarande, trots religionernas backlash. ("IT-profil" är förresten ett jättekul uttryck, jag har visst blivit kallad det själv av IDG och svt.se ser jag när jag googlar).

Jo, jag har ju varit en av de där som sagt att "det goda" vinner vid fritt tankeutbyte och fri kommunikation. Att vi inte behöver kontrollera och censurera. Att det rationella argumentet är starkast i längden. Men det sker ju inte över en natt. Kyrkan i Europa har ju steg för steg trängts tillbaks och det har tagit hundratals år för vårt sekulära samhälle att ta över. Och det anses allmänt att ett nytt sätt att sprida ord och tankar hade en en stor roll i detta: Boktryckarkonsten. Tidigare satt munkar och skrev böcker för hand. De skrev i stort sett bara bibeln. Och de få som kunde läsa hade i stort sett bara en bok: Bibeln. I Sverige hade vi religiösa poliser fram till slutet av 1800-talet som under fruktade husförhör såg till att alla svenskar utantill kunde rabbla Luthers lilla katekes.

Jag såg en debatt på ABF mellan Christer Sturmark som är ordförande för Förbundet Humanisterna och kulturprofilen Anders Björnsson, ordförande för Sveriges Humanistiska Förbund (som verkar sakna webbplats). Jag uppfattar det som att Björnsson egentligen mest är förnärmad över att hans gamla förbund blandas ihop med det nyare och mer mediemässiga som Sturmark representerar och som tidigare hade namnet Human-etiska Förbundet. Han anser att ordet Humanism "kidnappats" av Humanisterna. IRL-debatten var en fortsättning på deras tidningsdebatt i SvD och Expressen, där nog Björnsson framstår som moralkonservativ och illvillig, snarare än "humanistisk", speciellt i SvD.

Humanism kan betyda olika saker. Internationellt står det ofta för just det Sturmarks förbund torgför: en sekulär (dvs. ej religiös utan ateistisk) livsåskådning, baserad på rationellt tänkande och vetenskap och mänskliga värden. Björnsson tycks dock använda ordet för att beskriva en hållning och ett bildningsideal där humaniora är grunden och där "värnet om mänsklighetens överlevnad" är drivande, som han uttryckte det. Han jämställde också religion med vetenskap och menade att det inte finns någon egentlig skillnad mellan en bokstavstrogen kristen eller muslim och en vetenskapsman.

Men det gör det ju! Sturmark uttryckte det rätt kul på IT-lingo i sin IDG-krönika: "Religionen blir som en brandvägg som blockerar inkommande information.". Just så. Vetenskapen har ett inbyggt och påbjudet ifrågasättande av sig själv hela tiden. Och det är här kommunikationen kommer in. Utbytet som nu kan ske i stor skala på nätet exponerar oss för hela människans livserfarenheter på ett sätt som inte var möjligt tidigare. Jag tror ju att det leder till större tolerans och acceptans. På lång sikt.

Tydligen höll Sturmark något liknande anförande (liknande det på ABF) på Pridefestivalen, vars sista dagar jag missade. Ett referat här hos signerat Kjellberg.

I grunden håller jag med Sturmark och Blogge Bloggelito. Samtidigt är det inte nödvändigtvis befrämjande för förståelsen och toleransen människor emellan om man går fram för hårt. Christopher Kullenberg skriver ganska tänkvärt även om jag själv nog är mer hardcore-rationalist som Blogge. Kan dock meddela Blogge att Sturmark live på scenen - precis som Blooge trodde - var villig att tillsammans med Björnsson underteckna en artikel där man går emot de "förnekelseförbud" som finns i flera länder, t.ex. att ifrågasätta förintelsen.

På ABF fanns givetvis den numera allestädes närvarande pedofiljägaren. Under frågestunden som leddes av gamle sosseministern Bengt Göransson, där han strikt delade ut ordet, reste sig plötsligt tanten upp långt bak och vrålade rakt ut, utan att ha begärt ordet: "Och pedofiler, är de normala kanske? ". Detta apropå någon liten diskussion på scenen om definitionen av ordet "normal", men som inte alls hade varit inne på det där området. De två stackarna på scenen kände sig väl tvungna att svara och Björnsson viftade bara bort det hela på något buttert vis medan Sturmark mumlade något om vad man menar med "normal". Men hon ville inte ha ett svar. Hon ville hojta mer: "Ja, pedofilerna säger ju att barnena själva vill, det har jag själv hört pedofilerna säga!!".

"Pedofilerna" ja. Jag är verkligt trött på detta starkt överdrivna hot som förpestar kulturen just nu. En av de drivande är Ecpats caudillo Thomas Bodström som likt andra tanter missförstått hela människan. Jag skrev min månadskrönika för Computer Sweden om just detta. Den handlar "barn" och våld och sex. Och Bodström. Och nätet.

Förresten: Jag fick boken "Brev till en kristen nation" av Sam Harris med förord av Richard Dawkins av Sturmark när vi stötte ihop på Globaliseringsrådets möte. Klart läsvärd. Ett brev från en ateist till USA:s skrämmande djupt kristna massor. Sturmark och Björn Ulvaeus har startat ett förlag för den typen av litteratur, Fri Tanke. Och när man läser litet av ateismdebatten inser man att Madeleine Leijonhufvuds väldokumenterade sexfientlighet (hon har ju t.ex. föreslagit förbud mot gruppsex och "hårdhänt" sex) förmodligen härrör från en religiös övertygelse. Det kunde man väl gett sig fan på.

BRÅ konstaterar: Grooming inget problem !

I sin kamp mot ungdomars och mäns sexualitet uppdrog Thomas Bodström åt en utredare att lägga förslag om hur man skall kunna kriminalisera icke-sexuell kommunikation med underåriga. Förutsatt att den konverserande tänker leda in den på sexuella ämnen senare. Det som brukar kallas "grooming". Polismän skall nu enligt förslaget låtsas vara 14-åriga flickor på nätet som "söker en äldre man för sköna stunder". Målet är att lura, snärja och fängsla helt vanliga icke-pedofila heterosexuella män som har en smula dåligt omdöme.

Promemorian Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften konstaterar att de flesta kontakter med barn som är explicit sexuella redan idag är olagliga genom t.ex. brottet "sexuellt ofredande". Men man säger att det finns ett problem: "... kontakter som helt saknar inslag av sexuell natur är emellertid inte straffbelagda så länge de utgör led i en ”frivillig” kommunikation.". Tja, det låter ju fullt rimligt att de inte skulle vara det.

Men nix! Bodströms och etablissemangets sexualfientlighet har inga gränser. De inser ju att man inte rimligtvis kan straffbelägga all kommunikation mellan vuxna och 14-åringar även om ju detta vore det slagkraftigaste sättet att få stopp på det som eventuellt kan hända om fri kommunikation tillåtes. Utredningen anser att det egentligen inte finns någon legitim kommunikation alls mellan vuxna och underåriga så man nöjer sig med att föreslå kriminalisering av icke-sexuell kommunikation där en vuxen (över 15 år) har i tankarna att något sexuellt skall kunna ske i form av chattande, webcammande eller möte i verkliga livet.

Detta trots att sakerna, om de kommer till stånd, alltså vore sexualbrott enligt 6 kap. Brottsbalken och kommer att straffas. Samt att även förberedelse till handlingarna redan är straffbart. Utredaren, riksåklagare Fredrik Wersäll, är fullt medveten om att det hela ligger snubblande nära ett tankeförbud: "En kriminalisering kan aldrig omfatta själva tankeverksamheten som sådan, utan den måste i en eller annan mening ta sikte på handlandet – själva kontakten – varigenom den brottsliga viljan manifesteras." (p. 104). Men det är alltså kontakter som inte är explicit sexuella som man vill straffa eftersom de sexuella kontakterna redan idag i de flesta fall är olagliga. Man bör notera att det inte bara gäller kommunikation på Internet utan även snack IRL.

Promemorian baseras främst på ett kunskapsunderlag som producerats av BRÅ. Deras rapport Vuxnas sexuella kontakter med barn via Internet kan ganska enkelt sammanfattas: Grooming är i princip inget problem. BRÅ redovisar att kontakter med barn som inte kommit i puberteten är väldigt ovanliga. Däremot har många tonåringar fått sexuella inviter. Inte alls av gubbar främst. När man bad killar och tjejer under 15 som haft erfarenhet av sexkontakter att berätta om den absolut äldste som de haft sexuell (önskad såväl som oönskad) kontakt med var denne bara för 16 % av de svarande äldre än 35. I de flesta fallen var den äldste mellan 18 och 24.

Kontakterna hanteras väldigt väl av de unga. Man citerar typexempel: "Först verkade han snäll. Han sa att han var lika gammal som mig. Vi pratade om mina intressen och han fick min MSN. Sedan efter en vecka började han skicka bilder på utvalda kroppsdelar. Då tog jag bort honom."

Killen gjorde sig skyldig till sexuellt ofredande redan idag. Ett brott. Om man upplever stort obehag kan man alltså polisanmäla. Men det gör inte dagens internetvana ungdom. De "blockar". Som utredningen skriver: "Samtidigt får man ibland intrycket att dessa kontakter för en del av ungdomarna i urvalet hör till vardagen snarare än är undantag.". Ja, ungdomarnas anpassning till det fria nätets verklighet är logisk: "Det var inget särskilt egentligen. Sånt händer ofta när man chattar med okända människor. Det är bara att ignorera.".

Det hela kan förstås leda till möten i verkliga livet även om det är ytterst ovanligt. Åtskilliga av de få dejter som lett till polisanmälningar visar sig vara nästan jämnåriga killar som en tjej lärt känna på nätet. Efter nätkontakten bestämde hon dejt och gick tillsammans med tjejkompisar till någon fest där killen var. I fyllan och villan har någon ovälkommen sexuell beröring skett. I övrigt visar forskningen att "förövarna ofta har lyckats få offren att tro att det handlar om ett kärleksförhållande dem emellan. Offren har dessutom många gånger gått till möten med förövarna fullt medvetna om att dessa var mycket äldre personer som ville ha sex.".

Ibland förekom förstås lurendrejeri vad gällde ålder och utseende och förståeligt nog kan ju detta leda till chock när de träffar sin dejt och ovilja att fullfölja vilket kan leda till tvångssituationer. (Själv har jag blivit förvånad och inte så glad vid något nätdejtande men har alltid fullföljt. Av ren artighet.). En annan kategori av polisanmälda IRL-dejter är frivilligt modellande mot betalning som övergick i ovälkomna sexuella beröringar. Många av de fall som polisanmälts gäller för övrigt en och samma gärningsman, den dömde s.k. Alexandramannen som på ett ganska förslaget sätt lyckades träffa flickor IRL, varav en del kände sig (och legalt blev) våldtagna. Här är en som skriver om det. Hon gör dock ett kardinalfel: Mannen är inte pedofil. Skall det vara så svårt att förstå? Han har lägrat könsmogna tonårstjejer, inte prepubertala barn.

BRÅ konstaterar: "Överlag visar ungdomarnas beskrivningar av de sexuella kontakter de haft med vuxna via Internet att de oftast lyckats hantera dessa kontakter utan att de löpt någon större risk att bli utsatta för sexualbrott utanför nätet.".

Låt oss ställa en enkel fråga. Exakt vilka brott skulle ha förhindrats genom groominglagen? Förmodligen inga. Vi kan ta ett uppseendeväckande fall: Tre flickor träffade någon på nätet som hotade dem med att "skicka datavirus" till dem om de inte ställde upp på att "kladda ned sig själva med mat och stoppa in olika föremål i kroppen framför webbkameran.". Flickorna måste ha berättat för föräldrarna som har polisanmält. Skulle detta ha kunnat stoppas redan på ett stadium när de inte pratade om sex? Knappast. Det måste ju nästan vara omöjligt att polisanmäla icke-sexuellt prat. Men så fort det kommer in på sex kan man faktiskt polisanmäla och/eller blockera kommunikationen redan idag. Och man måste i skolan informera, undervisa och sprida kunskap till barn och ungdomar om hur de skall bete sig (och informera om datavirus).

Nu är ju inte lagen avsedd att fungera på det viset. Man säger att svenska vanliga män (inte pedofiler) tar tiotusentals kontakter med underåriga tonåringar på nätet där man kan misstänka sexuella syften. Kanske omdömeslöst men som BRÅ visade skadar det knappast någon. Man säger att ytterst få egentligen kommer att kunna fångas genom lagen i sig. Syftet är i stället att kunna låta polisen låtsas vara 14-åriga kåta tjejer och killar som är intresserade av sex. Det står i promemorian. Det står också att dessa poliser aktivt skall kunna gå ut och ragga på män. För att sedan när dessa sväljer betet slå till och kasta dem i fängelse. De behöver alltså inte ens komma in på sex innan fällan slår till men förmodligen kommer man att göra det för att få upp straffet. Sådan "provokation" skall vara själv poängen med lagen enligt Bodström-utredningen. För att signalera en moralisk uppfattning och få folk att avstå från att kommunicera.

Ett helt kapitel handlar om att det egentligen inte är rättsfilosofiskt korrekt att införa lagen: "Syftet med att kriminalisera vissa beteenden är att motverka och förebygga dessa. Sådana syften kan emellertid även uppnås på andra sätt, t.ex. genom administrativa sanktioner. I stället för repressiva åtgärder kan styrning också ske genom att vissa önskvärda beteenden i stället stimuleras på olika sätt, t.ex. genom ekonomiska styrmedel. Genom att straffbelägga ett visst beteende vill lagstiftaren emellertid markera att beteendet är så oönskat att det är befogat att tillgripa maktmedel mot dem som trots allt inte avhåller sig från beteendet i fråga. Att på detta sätt bestämma att en handling skall vara brottslig och därmed anses som alldeles särskilt förkastlig måste givetvis ske med återhållsamhet ... För den enskilde individen kan det naturligtvis också få allvarliga – inte minst sociala – konsekvenser att stämplas som brottsling på grund av ett handlande som kanske egentligen inte är speciellt klandervärt.". I strid med BRÅ-rapportens resultat föreslår man dock kriminalisering i alla fall.

Många av promemorians konkreta fall av brott i verkliga livet som följt på internetkontakter rör frivillig sex, med normalt språkbruk. Underåriga flickor som upprepade gånger haft sex med någon 30-åring. Man påpekar att det ofta inte är fråga om oförstående offer: "Ett sådant resonemang bygger emellertid på antagandet att barn alltid själva vill undvika kontakter och relationer med vuxna som syftar till handlingar med sexuell innebörd. Som framgått ovan (se avsnitt 3.3.2) visar erfarenheten att det inte är helt ovanligt att barn, av olika anledningar, själva är beredda på, eller rent av uppmuntrar, kontakter med sexuell innebörd. Eftersom svensk rätt intar hållningen att barn under 15 år endast i mycket liten utsträckning kan ge uttryck för frivillighet i fråga om sexuella relationer och handlingar har barnets egen inställning i princip ingen betydelse." (p. 124).

Det handlar alltså inte alls om att främst "skydda" barn. Det handlar om att kontrollera ungdomars sexualitet, och speciellt flickors spirande sexualitet. Ur föräldrarnas synvinkel är det inte obegripligt. Men ser det tydligt i Johanna Parikka Altenstedts kommentar där hon kräver att regeringen måste göra något snabbt åt grooming (som är ett värre problem än fildelning enligt henne - vad nu det innebär) och tar vad hon anser som ett solklart exempel på vad som kommer att hända. Rubriken där låter ju allvarlig: en 33-årig man våldtar en 13-årig flicka. Men det beror ju på att man numera kallar frivillig sex för våldtäkt om en person under 15 ingår i konstellationen. Föräldrarna polisanmälde när de fick reda på vad som hände. Det förefaller vara ännu ett fall där en flicka blivit kär.

Och här bör vuxenvärlden ta sig en ordentlig funderare. Det kan absolut finnas problem med en relation mellan en 33-åring och en 13-åring. Men exakt vad är det? Rädsla för graviditet? Rädsla för att dottern skall drabbas av olycklig kärlek? Rädsla för att hon skall bli misshandlad? Rädsla för vad omgivningen skall tycka? Rädsla för ett komplicerat liv av olika skäl? Avundsjuka på dottern som kanske har rolig sex tidigare än de själva fick uppleva det i sina liv? Eller rent och oförblommerat äckel inför sexet?

Ja, föräldrar skall ha rätt att styra sina barn hyfsat mycket upp till en viss ålder. Men när det gäller sex tar sig detta ofta i uttryck som hat mot SEXET och PERSONEN som den könsmogna DOTTERN har SEX med. Gammal unken "hedersmoral" som går igen. Inte mogen att avgöra. Familjen skall avgöra. Staten skall avgöra. Jag kan förstå regleringar på området. Men jag är benhård och kallar alla dem som hatar SEXET I SIG för puritaner och sexualmoralister. Det har jag fått skit för av folk som tror att de tillhör Sveriges liberalaste röster. Men de får väl tänka en vända till och analysera sina egna känslor och varför de har dem.

Även Sveriges Radio hissar falsk flagg när de gör ett Studio Ett-inslag om "nätpedofilernas raggning". Men det förekom ju i stort sett ingen nätraggning mot icke könsmogna barn enligt BRÅ! Däremot en hel del mot 12-14-åringar, som alltså inte har uppnått åldern för sexuellt självbestämmande men dock har börjat utrustas med en pockande sexualdrift.

Den professionelle "mansjägaren" Mats Andersson ägnar det mesta av sin tid åt att leka underårig kåtchattande flicka. Han säger i programmet också att de där han snärjer inte är pedofiler. Det är "din granne" säger han till lyssnaren. Vanliga hetersoexuella män. Exempelvis spenderade han flera månader med att leka "Lisa 14 år" för att se om han kunde haffa en präst. Varje dag lekte han Lisa och chattade med prästen. Efter ett halvår började prästen prata snuskigare. Reagerade Lisa när prästen började kommentera hennes utseende (eftersom Mats/Lisa lagt ut en falsk bild)? Nejdå, inte alls. Avslutade Mats/Lisa samtalet och rapporterade det hela till sajtens abuse-personal när prästen började tala om sex? Självklart inte. Blockerade Mats/Lisa prästen när han började prata om att knulla och om löskukar? Nix.

Nästan alla ungdomar hade "blockat" mannen. Men Mats Andersson, alias Lisa, betedde sig som en del ungdomar faktiskt gör. Eftersom de är könsmogna. Och kåta. Och skulle haft sexuellt självbestämmande vid 14 års ålder eller yngre. I andra länder. Civiliserade länder. Island. Tyskland. Italien. Spanien. Kanada. Estland. Litauen. Ungern. Bulgarien. Större delen av Latinamerika. Japan. Om en femtedel av jordens befolkning i Kina är civiliserad får väl läsaren avgöra.

Men varför håller Mats Andersson på sådär? Han uppfinner ju problem som inte finns. Ungdomar är smarta och bryter kontakten om de kommer in på sex och de inte vill vara med om det. De "blockar". Mats Andersson däremot måste vara en äkta sexälskare. Han lyckas till och med ta betalt för att sitta och kåtchatta dagarna i ända med präster och kommunpolitiker och låtsas vara flicka genom sitt företag Netscan. Alltså, jag är sexlibertarian och tycker att Mats Anderssons parafili är helt OK: Ageplay, som den kallas i sexuella fetishkretsar, något jag tidigare berört i samband med Second Life. Mats tycks verkligen gå igång på att vara en chattande ung tjej och bryter aldrig när de kommit in på sex. Tvärtom uppmuntrar han herrarna att snacka mer och mer detaljer. Puss på dig Mats Andersson! Jag önskar dig riktigt trevligt surfande och hoppas du blir riktigt blöt i fittan! (Tips: Du kanske kan få spons av Kleenex?)

Promemorian placerar Fredrik Wersäll och Thomas Bodström och Sverige på samma skamliga nivå som Perverted Justice, ett "medborgargarde" av Mats Andersson-liknande högaffelmänniskor vars mål är att snärja så många vanliga omdömeslösa män som möjligt och har lyckats göra TV-show av det. De hyr tonåringar som sitter och lockar vanliga män under lång tid för att sedan filma dem när de tror att de skall ha en dejt med en könsmogen tjej eller kille. De sätter upp hela hus fyllda av TV-kameror, poliser och reportrar som möter chattaren. De lyckades bland annat förstöra communityn i en hel liten stad i Texas genom att locka in så många vanliga män i fällan att många i staden till slut var påverkade på något sätt. Poliser sa upp sig när de såg vad som hände. Och grannstadens åklagare sköt sig i huvudet i TV-sändning när han skulle dejta en ung tonårskille som lockat honom på alla sätt och vis under lång tid. Som ringde och bönade och bad att han skulle komma till huset. En äkta hyrd tonårskille. 20/20 gjorde ett reportage om det hela: Del 1 och Del 2.

Varför bryr jag mig? Visst jag har blivit kallad mycket på grund av mina ståndpunkter om frihet på nätet och sexualitet. Men det är inte för att chatta med underåriga själv. De stämmer inte med mina sexuella preferenser. Men min grundinställning är att folk - både vuxna och ungdomar - faktiskt är aktiva subjekt som kan anpassa sig bra till nya företeelser - som nätet. Och att nätet och kulturen och människan mår bra av ett nät som är så oreglerat som möjligt. Där vi får kommunicera fritt. Och kan "blocka" själva. Inte där andra blockar åt oss. Skivbolag kanske faller. Bloggare kanske stör pressombudsmän och gammal publicistisk självreglering. Och folk kanske tar kontakt med varandra på sätt som inte skedde förut. Men vi kan alla anpassa oss och lära oss. Lagar som försöker tvinga in oss i den gamla världen är ett uttryck för konservatism. Reaktionärt och unket är det. Som BRÅ visar finns stor rationalitet i ungdomars hantering av nätet och inte några problem som löses genom groominglagen. Den skapar problem.

Visst, några blir brända innan skolorna har hunnit utveckla sin undervisning om att bete sig smart på nätet. Den här 15-årige killen trodde han webcammrunkade framför en tjej som han gillade på skolan. Fast det var hans jämnåriga killpolare. De spelade in allt och spred filmen till alla på hela skolan. Killen drabbades av skamkänslor. Trots att alla hans polare förstås också runkar som kaniner. Groominglagar löser inte sånt. Kunskap gör. Och den förändrade inställning till nakenhet som föds av nätet och exhibitionism.

Groominglagen handlar alltså inte om skydd av "barn". Detta - precis som den radikalfeministiska kampen mot porr och prostitution - handlar om att driva Mannen till att begränsa sig helt till "mogna", monogama, kärleksfyllda möten med Kvinnan. Såsom Hon definieras av radikalfeministerna själva. Ha sex som Margareta Winberg och ROKS-tanter helt enkelt. Det handlar om en kamp mot hela Mannens naturliga sexuella potential. Han kan tändas av könsmogna individer och många kan lockas i fällor. Mannen skall tämjas, böjas och uppfostras. Och ungdomar skall snabbt bli ROKS-pionjärer med röda näsdukar runt halsen utan sexuella tankar i huvudet. Det behövs bara elementära kunskaper i evolutionär biologi för att fatta vilka urkrafter nuckfeminister kämpar emot. Och det handlar om den eviga regleringsimpulsen där fri kommunikation ses som dåligt. Av dem som vill lägga livet tillrätta för oss alla och tvinga in oss i deras egna utopier.

Och såklart: I sin strävan efter att höja självbestämmandeåldern för allt sexuellt umgänge till 18 år anser förstås Bodströms egen organisation ECPAT i sitt remissvar att man skall snärja alla som chattar med folk under 18. Inte under 15. Och att minimistraffet alltid skall vara fängelse, inte böter, om man har sex i tankarna vid chattandet. Och att detta skall gälla för svenska medborgare var de än befinner sig i världen. Oavsett vilka lagar som gäller i det aktuella landet. ECPAT-folk som Karlén och Bodström behöver inte Kleenex, den saken är klar. Kanske hormontillskott?

Groominglagen har inte analyserats så mycket i bloggosfären. Blogge Bloggelito slog till förstås så fort promemorian kom, även om han lämnade många stenar ovända. Vanligtvis klarsynta Johanna Nylander är kritisk mot lagen men lät farligt lik den stora högaffelklungan, som jag dock inte orkar länka. Den tillför ju inget. Dumhet och dallrande känslomaneter.