Oscar Swartz :: Texplorer

En vecka i Tibet: The Economist rapporterar

The Economist råkade ju ha en korrespondent i Lhasa just när oroligheterna bröt ut. Jag rapporterade igår om hans skriverier inifrån staden. Han har nu skrivit en mycket detaljerad redogörelse för sin vecka där. Han var tvungen att åka igår den 19 mars, när tillståndet gick ut. Nu vill världen veta vad som händer med de där som deltog i kravallerna. Blir de behandlade som huliganer eller som politiska dissidenter? "Hot mot nationella säkerheten", som SvD skriver, låter ju som något av det värsta myndigheterna kan ta till. Vad blir straffen? Det är ju verkligen kontraproduktivt av Kina att vara så restriktiv med informationen.

Läs gärna rapporten A week in Tibet: Trashing the Beijing Road hos The Economist. Den etniska komponenten står helt klar: "The destruction was systematic. Shops owned by Tibetans were marked as such with traditional white scarves tied through their shutter-handles. They were spared destruction. Almost every other one was wrecked.". Han-kinesernas och Hui-muslimernas affärer förstördes.

Varför, kan man undra? "Richer, but not happier", är en av The Economists lakoniska rubriker. Och som en Tibetkännare, författare och bergsklättrare hos The Guardian skriver: "When I first visited Lhasa in 1993, people still defecated in the street. Now it is a modern and much bigger city, albeit a largely Chinese one". Och där ligger väl det känsliga: En kultur som "invaderas" av drivna affärsmän och nybyggare. Visst tar dessa med sig utveckling men vad händer med den gamla kulturen och ens "eget" inflytande över denna? Ungefär det Johan Engblom tar upp på Aftonbladet debatt idag.

The Economist recenserar också två böcker om Tibet. En av dem, Memories of Life in Lhasa Under Chinese Rule, säger mer om det skräckvälde som Mao införde i Kina än om någon specifik policy mot Tibet. Jag känner igen beskrivningarna av fängelse, arbetsläger, grannskapskommittéer och politiska kritikmöten från t.ex. svenske journalisten Ola Wongs mycket läsvärda bok (länkad i min förra postning) om farfaderns eländiga liv under inbördeskrig och Maoistisk kommunism. Samma saker hände överallt i Kina. Men det är klart, ansåg man att ens land hade blivit invaderat och man blev pådyvlad Maoism och kulturrevolution skulle nog känslorna vara djupa även om man nu får materiellt välstånd och mer frihet och Tibet moderniseras i rasande fart.

Detta sagt, kan jag ju i princip hålla med Buddhismen om att "detachment" från ägodelar och det materiella kan vara av värde och att lycka är relativt och inte främst beror på prylar. Jag tar verkligen mer och mer avstånd från tom varumärkesfetischism. Människor som anger shopping som fritidsintresse skrämmer mig lika mycket som folk som direkt frågar vilket stjärntecken man är född i. Jag inser också att ens egen "icke-materialism" är väldigt relativ. Jag vill ju trots allt ha ständigt snabbare och kapablare datorer från Apple. Och om jag har en diskmaskin skall det ta mig sjutton vara en i edelstahl som är utvecklad av tyska spetsingenjörer och den skall vara så tyst att den måste ha en liten laserlampa som visar en röd fläck på golvet för att man skall veta att den är i gång. Ingen slamrig kinesisk plastleksak. Fast att läsa The Economist är en icke-materiell förlustelse som inte kostar speciellt mycket.

Svenska journalister, Hollywood och Tibet

Det finns visst en västlig korrespondent i Lhasa som med egna ögon rapporterar vad som händer där. Och det är inte vem som helst. Det är världens bästa tidskrift alla kategorier som är på plats. En tidskrift som har den kanske mest liberalt frihetliga värdegrunden av alla betydande tidskrifter också: The Economist. Jag har varit prenumerant sedan 1984 ungefär.

Wolfgang Hansson i Aftonbladet skriver alltså "Vem har rätt? Vem ljuger? Kina gör allt för att hindra oberoende bevakning. Utländska journalister kastas ut eller vägras tillträde till Tibet. Av detta kan var och en dra sin egen slutsats.". Samme Wolfgang Hansson talar om "slakt på Tibetaner" i något som kallas "analys". Han har rätt i att journalister tycks hållas borta. Men jag föreslår att han läser The Economists ögonvittnesskildringar.

Kina är ingen demokrati. Men även vad gäller sådana system kan man väl kräva litet kvalitet på rapporteringen?

Den 13 mars rapporterar The Economist om vissa demonstrationer från munkar i samband med årsdagen av en revolt mot Kina 1959. Polisen agerade mot demonstrationen "i enlighet med lagen" och poliser posterades ut i staden.

Den 14 mars inträffar något som väl mest kan kallas pogromer och påminner om kristallnatten: The Economists korrespondent skriver hur han själv "saw crowds hurling chunks of concrete at the numerous small shops run by ethnic Chinese lining the streets of the city’s old Tibetan quarter. They threw them too at those Chinese caught on the streets ... The mobs, ranging from small groups of youths (some armed with traditional Tibetan swords) to crowds of many dozens, including women and children, rampaged through the narrow alleys of the Tibetan quarter. They battered the shutters of shops, broke in and seized whatever they could, from hunks of meat to gas canisters and clothing ...The rioting seemed primarily an eruption of ethnic hatred ... As your correspondent spoke to a monk in the backroom of a monastery, a teenage boy rushed in and prostrated himself before him. He was a member of China’s ethnic-Han majority, terrified of the mobs outside. The monk helped him to hide.".

Den 17 mars rapporterar The Economist att ordningen är någorlunda återställd men att de Han-kinesiska invånarna är väldigt skraja. Korrespondenten har även tagit bilder.

SvD nämner faktiskt att The Economist har sin "correspondent" där, vilket kanske förklarar att artikeln är ganska balanserad. De nämner till och med hans namn, James Miles, trots att The Economist väl är den enda stora tidskrift som kör med helt osignerade artiklar där skribenterna kallar sig "your correspondent".

Hollywood är ju inte känt för att befolkas av intelligentian. Filmskådisar är inga imponerande tänkare. Tvärtom är de lätta offer för diverse läror. Scientologin har sitt säkraste fäste i Hollywood liksom heltokiga New Age-rörelser, där man ägnar sig åt auramassage, kristallhealing och annat trams. Man tar ofta något begrepp ur någon "östlig" filosofi och känner sig djup genom att snacka om chakra.

Det värsta med Hollywoods imbecilla "filosofi" är den skrattretande dubbelmoralen. Man snackar sig varm om läror som uppvärderar det spirituella och försöker befria oss från materiella och världsliga begär. Samtidigt som storleken på ens mansion och invitationer till de rätta poolpartyna är allt som betyder något för samma personer. Hollywoods tänkande har djupet av en guldfiskdamm. Oinformerad pop-Buddhism är en Hollywoodsk irrlära.

James Hilton skrev en roman 1933 med titeln Lost Horizon där han uppfann en permanent lycklig och harmonisk dal runt ett lamakloster. Denna plats gav han namnet Shangri-La. Några västerlänningar råkar crasha sitt flygplan och hamna i en isolerad dal i Tibet där det råkar finns en konsertflygel i klostret och - tur nog - en engelsktalande munk. Bekvämt nog erhåller alla som stannar i dalen nästan evigt liv.

Visst, tjena! Medellivslängden var förfärande låg. Det där paradiset verkar ha varit ett aristokratiskt slavsamhälle ända fram till 1950-talet. Adelsfamiljer ägde i stort sett all jord och nästan hela folket var liveget. Att gå med i ett kloster kunde vara nästan enda sättet att undkomma fattigdomen och livegenskapen. Klostren försörjdes också av de arma böndera. Det finns akademiska referenser till detta förstås och jag är ingen Tibetkännare. Men jag känner igen förenklade historier när jag ser dem och den där om det paradisiska Tibet är rappakalja. Här är en vetenskaplig artikel [PDF] som "dekonstruerar" synen på Tibet som ett "slavsamhälle" men egentligen är det hela bockar i marginalen. Det framgår ju klart att även denne kritiker beskriver ett samhälle av livegna som under svåra umbäranden mer eller mindre "ägs" och beskattas av en liten aristokrati.

Tibets historia är brokig och tibetanska kungar har gift in sig och blandats med kinesiska kejsardynastier och mongoliska krigsherrar sedan hundratals år. Dalai Lama har bland annat varit ett politiskt redskap för att kontrollera territoriet. Kina anser att man i princip haft kontroll över Tibet sedan sisådär 750 år med avbrott för en period när den siste kejsaren föll 1911/12 och Maos seger och återkomsten 1950. Däremellan var Tibet tämligen brittiskkontrollerat. Historiska argument om "tillhörighet" av regioner blir alltid märklig. Tibet är knappast mindre kinesiskt än vad Skåne är svenskt och inte danskt.

SvD:s ledarblogg ligger på Hollywoodnivå om Tibet.

Blogge Bloggelito har ett annat perspektiv: [1] [2] [3] [4] [5].

Vad gäller Kina kan man väl konstatera att folk idag är "friare" än någonsin i historien och att det hela går framåt med stormsteg. Historisk utveckling tar tid ibland. Kina var ett feodalt kejsardöme för bara 100 år sedan. Därefter en period av totalt kaos med privata krigsherrar som tågade genom landet, en del av dem stödda av väst som Chiang Kai-shek, som ju var något slags rövare och fascist egentligen. Mao och hans röda armé segrade. Han gjorde bl.a. ett av de brutalaste experimenten i mänsklig omprogrammering under kulturrevolutionen. Deng såg att marknadsekonomi verkade effektivt. Och med marknadens frihet stiger efterfrågan på andra friheter. Dock med "kommunistpartiet" som enda fundament, det som inte får ifrågasättas.

Men "kommunistpartiet" i Kina kan väl beskrivas ungefär så här: Tänk er att att man satte Svenskt Näringsliv i regeringsställning med VD:ar och toppingenjörer från svenska storföretag som ministrar och med mandat att perpetuera sig själv, dvs att medlemmarna i Svenskt Näringsliv hela tiden utser det nya ledarskiktet etc. Uppdraget är att maximera landets ekonomiska tillväxt, dock med restriktionen att man förstås måste undvika kravaller och revolution och stjälpande av själva maktbasen och Svenskt Näringslivs ställning. Vilket innebär att man måste lyssna en hel del till problem hos folk och hålla dem hyfsat glada och nöjda och friska och arbetsvilliga. Odemokratiskt, visst! Men Kina är friare än någonsin i historien. Och har en lysande framtid.

Vill även hänvisa till min betraktelse för 2,5 år sedan: Över Årstabron till Tibet.

Förresten var det roligt att läsa den svenske journalisten Ola Wongs mycket läsvärda bok No I'm from Borås [38 kr på Bokus nu]. Han ger där ett politiskt kompasstest till en tjej på universitetet som efter lång prövoperiod skall tas upp i kommunistpartiets kader. Det svenska parti som bäst motsvarade hennes - och partiets - åsikter var moderaterna, även om hon befann sig en bit till höger om dem förstås och inte hade speciellt stor förståelse för välfärdsstaten som vi känner den. Men med en något annorlunda syn på yttrandefrihet.

Ola Wong har alltså kinesiskt påbrå men är född i Sverige. Han intervjuade sin farfar om dennes uppväxt som bl.a. legosoldat för krigsherrar under det kinesiska inbördeskriget som Mao vann, om hans tid under kulturrevolutionen i arbetsläger m.m. Oj, vilken läsning!

Benazir Bhutto: talibaner med kärnvapen och geopolitik

Benazir Bhutto mördades, precis som väntat. Hennes far blev mördad och hennes två politiskt aktiva bröder dog på mystiska sätt.
Sydasiatisk politik är ovanlig och livsfarlig: Dynastier, ofta med kvinnor som ledare, i samhällen som annars kan vara mycket mansdominerande. Benazirs egna ord i en DN-intervju från 1999 om maken är talande: "Han har blivit gisslan för att de vill stoppa min karriär. I vårt samhälle är ofta kvinnan inte mer än ett kreatur, och en man måste kunna hålla ordning på sina får och getter. Kan han inte det, utan låter sin fru bli landets ledare, då har han svikit sin manliga hederskodex och måste straffas. Av våra elva år som gifta har han suttit fängslad i fem."

Benazir Bhutto var muslim som gått på katolska internatskolor i Pakistan. Högt utbildad på Radcliffe och Harvard i USA och Oxford i England.

När jag läser om Bhuttos år på Harvard blir jag än mer övertygad om att fredlig samvaro och utbyte tjänar frihet och demokrati bäst i längden.

Från The Harvard Crimson, universitetets dagstidning där man intervjuar henne:

"Calling Harvard "the very basis of my belief in democracy," she says that coming to a land where there is freedom, where young students can criticize the president without being sent to prison, fueled her own belief in the democratic system.

According to Bhutto, that "determination to see freedom in my own country, to see rule of law, to see democratic institutions, was born in that period of great intellectual ferment at Harvard, "when the debates over the Vietnam War and the feminist movement raged across campus and throughout the nation.

During that time, she protested the Vietnam War and marched for Third World rights.

"Harvard became a seat of resistance against this unjust war. And yet there were others who were quite gungho about America going to war," she recalls. "So there would be a lot of discussion -- intense, deep [and] heated -- on the subject of whether it was a just war or an unjust war.""

Det är verkligen trist att ett upplyst ljus i det islamistiska mörkret har släckts. Kan vi nu se fram mot talibaner med kärnvapen? Kanske. Och då kanske det inte var så smart att köra konfrontationslinjen med den muslimska världen i stället för samexistens trots allt? Även om denna samexistens innebär att man låter ett antal länder utveckla sig själva utan militär intervention. Som läsare av bloggen vet anser jag att geopolitiken i Irak och Afghanistan är katastrofal.

Usama bin-Ladin hade ett specifikt syfte med sin kukmätning med USA: att få bort USA:s stöd till klanen Saud som styr Saudiarabien. Inte för att bin-Ladin villa ha något liberalare samhälle. Tvärtom i viss mån, även om det är svårt att bräcka Saudiarabien vad gäller avskyvärd islamistisk konservatism på privatlivets område. Clinton ville ha större kuk och skickade missiler på både Sudan och Afghanistan 1998 (där Usama sades ha läger) direkt efter att Usamas organisation sprängt USA:s ambassader i Kenya och Tanzania i luften. Men bin-Ladin hade störst vilket visades 11 september 2001.

Det finns bättre sätt att påverka än att driva ovinnbara krig: Genom handel och kulturutbyte och utbildning och stöd till demokratirörelser. Genom att ge Fulbrightstipendier till blivande ledare. Västhatet föds ju av interventioner och viljan att använda exempelvis kärnvapen ökar. Vi invaderade aldrig Ungern för att befria dem under Det Kalla Kriget. Det är dags att dra tillbaks svenska trupper och Nordic Battle Group från dumma uppdrag som ger mörkmän som Odenberg argument för att upphäva västerländsk demokrati och avlyssna allt vi gör på nätet för att "skydda oss". Tag argumenten från makten!

Den som är intresserad av sydasiatiska politiska dynastier kan fundera över följande:

I Indien har vi Nehru-dynastin: Jawaharlal Nehru var premiärminister. Hans dotter Indira Gandhi likaså. Hon mördades av sin Sikhiska livvakt. Hennes son Rajiv Gandhi blev premiärminister. Och mördades av de Tamilska Tigrarna. Hans änka, italienskfödda Sonia Gandhi tog över partiledarskapet men har sagt nej till premiärministerposten. Kanske vill hon leva? (Mahatma Gandhi, frihetshjälten är dock inte närmare släkt. Han mördades av en radikal hindu).

Eller Ceylon/Sri Lanka: Solomon Bandaranaike, premiärminister och mördad av en Buddhistmunk. Änkan Sirimavo blev premiärminister i tre omgångar. Dottern Chandrika var landets president samtidigt som modern var premiärminister. Chandrikas make blev mördad av Marxistiska rebeller. Hennes bror var talman i parlamentet och sedan minister.

I Bangladesh hade vi presidenten Ziaur Rahman som mördades under en militärkupp. Hans änka Khaled Zia var premiärminister i tio år. Där har ju för övrigt Sheikh Hasina Wajed varit premiärminister. Hon är dotter till landets förste president och andre premiärminister Sheikh Mujibur Rahman. Som mördades i en militärkupp.

Om mordet på Bhutto: AB, Sydsvenskan, SvD, DN, HD.

BIRTH OF THE NATION OF PIRATE PRIDE

Dear World!

I started one of Sweden's first Internet Service Providers. I was educated at the Stockholm School of Economics. I was a Fulbright Fellow in the United States of America. I am a writer, blogger, social critic and internet theorist. I have discussed intellectual property, file-sharing, freedom of communication and the future of culture in a digital world at length. Because of my analysis and my writings I have earned the trust of the Piracy Movement of Sweden and have now been asked to further the following announcement, which they claimed was inspired by a column I wrote for a magazine. I ventured that Swedish youth had started to feel pride over the defiance of The Pirate Bay and that the guys behind it are the rock star rebels of our time.

/Oscar Swartz

Birth of the Nation of Pirate Pride

"The Kingdom of Sweden has been delivered a notice from powerful external forces, asking us to submit to reactionary demands. Those demands can and should be read in this PDF (531 KB), a shameful letter delivered by postal mail to our Minister of Infrastructure and officially archived on November 13, 2007.

The headline of the letter reeks of desperation as it attacks one of the national monuments of Sweden:
"PIRATE BAY SHOULD HAVE NO PLACE IN SWEDEN OR THE EUROPEAN UNION"

The petitioners demand:

"It is absolutely essential that the individuals and companies responsible for Pirate Bay be called to account by the Swedish authorities without any delay. We urge you to do everything possible to make this happen."

Our answer is this:

"It is absolutely essential that the individuals and companies responsible for Pirate Bay be protected by the Swedish authorities and people without any restrictions. We urge them to do everything possible to counteract ."

The petitioners demand:

"We believe that, given the Pirate Bay's cult popularity, this is a key opportunity for one country to educate the global internet community about the need for respect of copyright and the importance of intellectual property."

Our answer is this:

"We believe that, given the Pirate Bay's cult popularity, this is a key opportunity for one country to educate the global internet community about the need for a change in copyright legislation and the importance of undermining traditional theories of intellectual property".

We hereby proudly announce:

We, the people of the Kingdom of Sweden, in order to form a more perfect future, establish justice, insure international understanding, provide for the common good of humankind, promote the global reach of all culture, and secure the blessings of liberty to ourselves and our posterity, do ordain and establish this Principle for the Internet:

The Pirate Bay Shall Stay Alive, protected by the full powers of the people of Sweden and the Nation of Pirate Pride, born in the Kingdom of Sweden.

Our comments are these:

Sweden led the sexual revolution in the 1960s. We have decided to lead the way towards Internet Freedom and Enlightenment in the Digital era. Swedish movie I am Curious (Yellow), by national hero Vilgot Sjöman, made the U.S. Supreme Court overturn obscenity laws in 1970. The Pirate Bay is our tool for change this time. We urge all individual creators to join us.

Our former Minister of Justice took commands from foreign powers and ordered a raid on The Pirate Bay on May 31, 2006. A few days later the site was up and running and is now stronger than ever. We, the people of the Kingdom of Sweden, have formed alliances with brothers all over the world, forming the Nation of Pirate Pride. The Pirate Bay will stay on the Net. If The Pirate Bay is ever physically threatened in Sweden again, we will form a human wall around any building that is invaded by its enemies. Our SMS and mail and chat chains and politicians will swiftly convene thousands of people that are prepared to follow Gandhi's example of Satyagraha, nonviolent resistance.

Please note that King Carl XVI Gustaf has received an award from The Pirate Bay for leading this country in the North where the future is born, where the Pirate Bureau is a mass movement and were the Pirate Parties of the world were born."

Om Burma och fredlig strid för ett fritt Internet

De marscherande munkarna i Burma berör mig verkligen. Längre ned finns en fredlig stridsskrift jag författade 1996 och som passar här. Fler och fler munkar ansluter. Idag är de 15.000 munkar och lika många "civila" som hakar på skriver SvD/DN/TT. Jag är fascinerad av civil olydnad. Icke-våld. Satyagraha och fildelning. Revolutioner som sker genom mental styrka och obändig vilja, där folk på ett fredligt vis gör det omöjligt för en part som sitter på vapenmakten att agera, såvida de inte vill avliva hela folket. Det står och väger nu. Regimen måste ställa till ett massivt blodbad igen om de vill sitta kvar. Munkarna har nu uppmanat hela folket att delta. Nunnorna marscherar också. Folkresning från och med idag! Skjuter inte generalerna nu kommer marscherna att växa tills alla utom den militära eliten deltar. Fotfolket, de vanliga soldaterna kommer att konverteras också och få blommor i gevärspiporna.

Juntan tillhör världens största kleptokrater. En nation som medvetet organiserats så att de militära elitfamiljerna skall kunna extraherar resurser medan resten av folket tillhör de fattigaste på jorden. Man byggde ju till och med en hemlig ny huvudstad ute i djungeln för att man skall kunna leva lyxliv utan insyn från massorna. På YouTube kan man se ledarens, general Than Shwes dotter, gifta sig. Först läckte en tio minuters version ut men nu finns en tvåtimmars version nedbruten i 24 avsnitt om fem minuter per styck. Avsnitt 1 finns här. Kleptokraterna i Burma har lyckats förse sig med fantastiska mängder diamanter att hänga runt sina halsar. I ett av världens fattigaste länder. Sveriges Radios korrespondent Nils Horner rapporterade i Ekot och Godmorgon Världen den 23 september om filmerna på YouTube som en ögonöppnare för hur eliten i Burma lever. Om hur Internet i och för sig är strikt kontrollerat men att ungdomar på internetcaféer glatt går förbi alla spärrar genom att ha adresser till proxyservrar som censorerna inte hinner spärra och ser till att ta del av och sprida information blixtsnabbt.

Även Karin Strandås, statsvetare, miljöpartist och ordförande för Svenska Burmakommittén tar upp den nya tekniken i DN: "Det är stora skillnader jämfört med upproret 1988. Nu finns det mobiltelefoner, digitalkameror och satelliter. I dag vet man inom någon timme vad som hänt i Burma. Jag tror att mediauppmärksamheten kan ge effekt på juntan.". Vågar de skjuta? Mitt tips: Nej! General Than Shwe får asyl i Pyongyang. Eller kanske på okänd ort i Kina för att Burma blir en belastning för Kina. Vi får se ...

Det känns passande att här publicera en artikel om friheten på nätet som jag skrev 1996 när jag som förste person i landet satt i polisförhör, misstänkt för att ha spridit barnporr på nätet. Någon hade hittat inscannade bilder av nakna ungar från danska tidningar som var lagliga i slutet på 70-talet. Bilderna hade funnits på Bahnhofs newsserver i Uppsala och varken polis eller åklagare visste någonting om det där konstiga "Internet". Som grundare av en internetleverantör och som ägare till den där servern inleddes en förundersökning mot mig och mina kollegor. Den lades ned: Leverantören hade inget ansvar för vad folk postade på anslagstavlor då. Inte ens ett passivt ansvar. (Man kan läsa mer om själva Uppsalahistorien här i ett nummer av Janne Axelssons nyhetsbrev FNA.)

Min artikel nedan är fortfarande (lika!) aktuell när det gäller kommunikation på nätet. Det handlar om Burma också! Det är litet intressant att jag funderade en smula över "fildelning" och "piratkopiering" där trots att media bara talade om mord och sex. Jag har inte på något vis rubbats i min övertygelse om att nätet måste skyddas från klåfingriga politiker och mediemagnater som vill ta tillbaks kontrollen och återupprätta den gamla världen igen. Detta var vid en tidpunkt då spridning av barnporr var förbjuden men innehav var tillåten. Efter detta tappade politikerna huvudet och lyft bort innehav från grundlagarna. Ingen information skall vara förbjuden att inneha. Innehavsförbud = tankeförbud. Artikeln är pedagogisk eftersom många inte kände till vad Internet var och återspeglar debatten år 1996. Men inte mycket har ändrats:

"På internet sprids barnporr och bilder av styckmord, det vet väl alla vid det här laget. Tidningar gillar dock att blåsa upp ytterst marginella företeelser för att sälja lösnummer och här krävs grundlig folkbildning om detta nya medium.

Tänk er själva att ni ställde ut en dator på ett bord i trädgården och bjöd in alla i kvarteret att bruka den. Många skulle använda den till nyttiga saker. Hundägaren undrar om någon kan rasta jycken på fredagarna. Någon vill ha tips för att få rosorna att växa.

Sedan några år tillbaks finns ett system som liknar trädgårdsdatorn fast på ett globalt plan. Det kallas Internet News eller Usenet.

Systemet är förbluffande. Någon gör någonstans ett inlägg i en av de hundratals diskussionstrådarna som finns i någon av de uppåt 20.000 ämnena, newsgrupperna. Inlägget dyker upp på rätt plats i rätt debatt på tusentals så kallade newsservrar jorden runt. Alla kan konversera med alla på dessa elektroniska anslagstavlor, oavsett var i världen de befinner sig.

Internet News är ett osannolikt fiffigt system för global masskommunikation. Tidigare var sådan kommunikation förbehållen de kapitalstarka eller dem som hade kontakt med redaktörer. Vi matades med information uppifrån, information som hade producerats och filtrerats av politiska och mediala eliter. Nu kan alla för en billig penning publicera saker som blir tillgängliga för hela världen utan att någon Fröken Stork är framme och näbbar redan innan materialet sänts ut. En newsserver bör ses som en befrielse för mänskligheten, en teknisk plattform som gör det möjligt att kommunicera.

I praktiken är en newsserver en burk, en dator. Den behöver inte ens ha en skärm. Mellan newsservrar jorden runt pumpas information dygnet runt. Varje dag kommer kanske 300.000 nya diskussionsinlägg, meddelanden och bilder från människor i olika länder. Varje dag raderas samma volym från diskarna. Innehållet växlar ständigt och skapas kontinuerligt av alla användare på internet.

Olagligt material kan givetvis dyka upp i en allmän trädgårdsdator. Någon kan ta med sig ett program hemifrån och kopiera ned det på datorns hårddisk. Och kvarterets i övrigt skötsamme kamrer kan kopiera upp det på en diskett och ta hem det utan att betala licensen. Kvarterets buse kan förstås lagra ned en förbjuden bild som sedan nästa besökare kan kika på.

I Uppsala uppstod nyligen en moralpanik när några barnporrbilder hittades bland det material som flödat till den lokala internetpåfarten Bahnhofs newsserver. Materialet hade sänts från USA och hade under sin resa passerat och varit lagrat på datorer hos världens stora telebolag, bl.a. MCI, Sprint, Tele2, hos olika universitet, EUNet och hos andra små internetleverantörer.

Vem är då ansvarig för eventuellt olagligt material som hamnar på datorn? Den som ställde ut datorn i trädgården eller den som skickade det olagliga materialet?

Traditionella media tycks ogilla att människor helt fritt kan delta i global masskommunikation utan att individernas skrifter eller inlägg först måste passera redaktörers vakande ögon och rödpennor. Det finns därför tendenser att vilja pressa in datorkommunikation i mallen för tryckta skrifter. Vi internetleverantörer, de tekniska datorspecialister som gör kommunikationen möjlig, skulle enligt den modellen få ett slags ansvarig utgivarroll och börja övervaka vad folk gör på internet. Det skulle då bli förbjudet att ställa ut en öppen och oövervakad dator i trädgården eller på internet.

Själv diskuterade jag frågan ganska utförligt i en skrift som publicerades av Timbro och som skickades ut till Sveriges alla riksdagsmän och andra makthavare. Den bar titeln "Brev till Sveriges IT-reglerare" och argumenterar för att det måste vara användaren som är ansvarig för materialet, alltså den som faktiskt sänder ut bilder och texter.

Man ser tyvärr en hel del oseriöst rapporterande om internet som går ut på att skrämma de okunniga. Efter moralpaniken gick Bahnhof in i sin newsserver och försvårade utbytet av meddelanden adresserade till pedofila ämnen. Den som vet hur internet fungerar inser dock att åtgärden mest kan betraktas som symbolisk och som en markering att man stödjer de lagar som finns för informationsspridning genom traditionella kanaler. Det ligger dock i själva konstruktionen av internet att vem som helst alltid kan sända ut vad som helst.

Låt inte feta rubriker om otyg på nätet lura er! Internet är den mest befriande kommunikationsteknologin som världen skådat. Om folkflertalet lyssnar på sensationsjournalisterna och följer med i censurivrandet riskerar vi att helt enkelt få ytterligare ett TV-liknande medium där vi matas med information från kapitalstarka företag och myndigheter, information som redan sållats och kollats av eliterna. CNN och DN, Försäkringskassan och shoppinggallerior kan vi dock få tillgång till på andra sätt. Det är individernas fria publiceringsmöjlighet som gör internet unikt som medium. Det vore en stor tragedi om internets specifika själ utplånades redan innan de oinvigda hunnit uppleva den.

OSCAR SWARTZ är ekonom och fri skribent och har varit lärare på Handelshögskolan i Stockholm. Han är också delägare i Bahnhof Internet Access AB, Uppsala".
(... dvs delägare 1996, inte nu. Bolaget heter Bahnhof AB idag och drivs av mina f.d. kollegor.)

Jag imponeras ständigt av Pirate Bays olydnad och kaxighet. Nu har de polisanmält en massa stora mediebolag. Striden sker fredligt från deras sida. Med våld från Maktens. Precis som i Burma. Hittills ...

Om bombrecept och Bodström på Årets Fest

1995 rasade nyvakna politiker: Man kunde hitta bombrecept på det där nya konstiga som hade namnet Internet. I varje skolklass skulle snart finnas ett antal oförståndiga unga killar med bortsprängda armar och ögon eftersom de lätt kunde komma åt den där informationen nu. Så blev det inte. I stället fortsatte unga familjefäder spränga ögonen ur sig genom att på nyårsnatten titta ned på en helt laglig raket som inte avfyrats och sedan ändå flög iväg i alla fall. Sedan kom porren och med den en massa krav på regleringar. Och så kom spriten och knarket och escorterna och rasisterna. Man glömde bomberna.

Men nu skakar EU-kommissionären Franco Frattini liv i skräcken för bombrecept. Han gör i praktiken gemensam sak med den kinesiska regimen och kommer att lägga fram förslag på massiv förfalskning av sökmotorer samt filtrering på operatörsnivå av hela nätet för att förhindra sökningar på ord som "massmord", "terrorism", "bomb" och "döda". Reuters verkar ha originalstoryn som andra citerar.

Den påstådda anledningen till Frattinis önskan att avskaffa kommunikationsfriheten är att man i Tyskland tog fast några snubbar som sades förbereda sprängningar. På samma sätt som Bodström skyndsamt utnyttjade sprängningarna i Madrid och London till att lägga fram sina förslag om lagring av trafikdata i EU.

Kristdemokratiske inrikesministern Wolfgang Schäuble var snabb förstås med att återigen föreslå att polisen i Tyskland utan domstolsutslag skall kunna installera hemliga avlyssningsprogramvaror och trojaner på alla datorer de anser att de vill avlyssna. Man vill också att antivirusföretagen samarbetar med polisen och låter polisens trojaner slinka igenom. Tja, tidigare har ju Schäuble ansett att man skall kunna göra utomrättsliga avrättningar av misstänkta terrorister så vi skall inte vara så förvånade.

Detta med Tyskland är ingen nyhet. Man har vetat länge att speciellt amerikanska militärbaser i Tyskland lever farligt. Om man har dessutom varit utsatt för hot länge eftersom man har trupper i Afghanistan.

För det handlar ju om utrikespolitik, inte om ett generellt hot mot våra shoppinggallerior från män i turban. Specifika hot som har att göra med våld mot andra länder. Det finns liberaler som är att jämföra med missionärer och evangelister och martyrer och självmordsbombare i sin fanatism. Med våld skall de utifrån komma och befria varenda kotte på denna jord, oavsett pris för oss och våra liv. Eller förresten, det finns ju en självklar förutsättning: de skall inte själva åka dit med vapen i hand och betvinga de dumma muslimerna. "Vi" skall skicka dit yrkesarméer.

Det kan ju verka behjärtansvärt att "befria" andra. Men om det inte går utan högt pris för oss själva måste vi låta historien ha sin gång. I både Europa och USA utkämpade vi blodiga krig, inklusive religiöst inspirerade sådana, innan vi slutligen erövrade demokrati och fred. Sorry, vi kan oftast inte göra mycket annat än titta på när andra utför sin historiska kamp. Vi kan med fredliga medel understödja demokrati och frihet. Men vi kan i allmänhet inte med vapen tvinga fram vårt system.

De tyska terroristerna skulle för övrigt rikta sina attacker mot amerikanska intressen. De avlyssnades och pratade enligt DN om "amerikanska flygplatser i Tyskland, om kaserner och om diskotek där det fanns "amerikanska slampor"". Surprise? Not!!

Det är ju inte heller en slump att bomber sprängdes i Madrid och London. Det har med trupper i Irak att göra. Det var ingen slump att World Trade Center attackerades. Det hade med USA:s stöd till huset Saud att göra och den katt-och-råtta-lek som hade pågått mellan Usama bin-Ladin och Bill Clinton sedan många år där bin-Ladin sprängt USA:s ambassader i Dar es-Salaam och Nairobi i luften och dessutom ett amerikanskt krigsfartyg i Jemen. Clinton skickade missiler på bin-Ladins läger i Sudan och Afghanistan. Men bin-Ladins svar var magnifikt: Han slog ju nästan ut USA:s finansiella centrum, Wall Street, fick in en träff på dess militära centrum, Pentagon, och hade ett plan som var på väg mot dess politiska centrum, Vita Huset. Terrorhot mot väst har med dålig utrikespolitik att göra. Basta!

Många vill absolut inte inse hur det ligger till. Liberala Ungdomsförbundets ordförande Frida J Metso tyckte på folkpartiets kongress att man skulle sansa sig och tänka över om det är klokt att avlyssna hela folket som avgångne försvarsministern Odenberg jobbade så hårt för, den s.k. FRA-lagen, som ju kommer upp i riksdagen nästa vår igen. Riksdagsmannen Cecilia Wigström (fp) svarade att vi visst måste avlyssna alla och att vi inte behöver oroa oss: "Syftet är inte att fånga in vanliga människor. Syftet är att fånga in terrorister.". Jaså Cecilia, vilka terrorister hotar Sverige så att hela svenska folkets kommunikation måste avlyssnas som en del av "försvarsunderrättelseverksamhet"? Lyssna gärna till meningsutbytet mellan Metso och Wigström så som det sändes i Dagens Eko den 8 september. Här kan ni lyssna på bara den relevanta snutten (118 kB). Wigströms svar är ganska dråpligt:

Och Jan Guillou har gått hårt åt Thomas Bodström och för andra gången kallat honom farligare än bin-Ladin i en kolumn (som lyfts in under Plus-skynket). Förre justitieministern Bodström gick till motattack i Expressen och avslutar sin drapa med: "Men det finns ett problem för Jan Guillou och andra som gör gällande att polis- och åklagares arbete mot terrorism bara är hjärnspöken. Det är New York 2001, Madrid 2004 och London 2005 för att inte tala om de dagliga självmordsattackerna i Irak.". Nej, vi gör inte gällande att det är hjärnspöken. Vi gör gällande att antalet terrorister inte är konstant och att de aldrig kan utrotas. Tvärtom föds nya terrorister hela tiden genom klantig geopolitik. Och vi hävdar att Bodström och andra maktkukar tar tillfället i akt att avskaffa det öppna och demokratiska samhälle som vi vill leva i. I stället för att fixa till sin utrikespolitik.

Bodström och Guillou möttes i SR P1 Studio Ett igår. Bodström inledde sin attack mot Guillou med att klaga på att författaren är okunnig och talar osanning: "Det är så oerhört viktigt att vi har en ordentlig debatt i de här svåra frågorna - om vi skall bekämpa terrorism!". När Bodström sedan pressas säger han att den där avlyssningen och övervakningen och nedmonteringen av rättsstaten som Guillou anklagar honom för inte har med terrorismen att göra utan riktas "framför allt mot MC-brottslighet, att spränga bordeller ...". Här kan man lyssna till meningsutbytet:

[Äsch något hände med den klippta ljudfilen, får se om jag kan fixa det sedan. Hela programmet finns att ta hem via Podcast. Det gäller "Studio Ett 2007-09-12 17-timmen". Eller så kan man lyssna här och får då gå in i programmet litet efter hälften]

Hmm, jo, som jag visade i min rapport blåljög ju Bodström inför riksdagens EU-nämnd vad gäller trafikdatalagringen. Den gäller inte alls bara terrorismen och MC-gängen, vilket han påstod för att få med sig svenska riksdagen på hans linje. Den gällde fildelning och haschrökning och innehav av bilder på nakna fjortisar. Ljugandet fortsätter och Thomas Bodström är en mästare på att använda båda de två skrämselargumenten, terrorism och "barnporr" (bl.a. som Ecpatordförande) för att få kontroll över vår kommunikation. Över fildelning. Över oss alla.

Och apropå det: Bodström lär ju dyka upp på Hollywoodadvokaten Monique Wadsteds magnifika 50-årsbaluns i helgen. "Årets fest". 372 personer hade visst tackat ja för två dagar sedan och det lär ju inte vara vilka som helst. Man får väl anta att hon har fakturerat Hollywood härliga summor för att bråka med svenska ungdomar som fildelar, vilket nu glädjer eliten som samlas runt grytorna och spriten och festen. Det var ju som bekant Monique som låg bakom razzian mot The Pirate Bay, den razzia som verkar ha beordrats av hennes studiepolare Thomas i ett fall av ministerstyre.

Boktips från Östtyskland

"Det kvittade hur hårt Björn pressade gasen, rösten i huvudet gick inte att köra ifrån. Bilen krängde i kurvorna. Han slogs av tanken att smälla in i ett träd och avsluta mardrömmen. Denna tidiga söndagsmorgon den 14 mars 2004 hade rösten fått honom att köra till sin arbetsplats, utredningshemmet i byn Mårdaklev, med en kökskniv. Han visste att arbetskamraten Susanne Packendorff sov i personalrummet."

Så inleds Offer för fetman, i Walter Repos I brottets spår: Reportage, som kom på bokförlaget Atlas i juni. Den ser ut precis som Christer Berglunds bok som jag tog upp på bloggen tidigare. Och Repos stil är hyfsat lik Berglunds. Den trista grå vardagens detaljer. Massor av research. Vanliga människor. Livet. Döden. Sorgen. Vilsenheten. Meningslösheten. Katastrofen som alltid ligger runt hörnet och som man vet kommer. Boken innehåller en samling reportage om brott från främst tidskriften Café.

Jag skriver detta i Berlin. Har just köpt ost i en liten butik som är specialiserad på Holländska ostar, kallskuret i en deli med mängder av rökta och kokta och marinerade skivade skinkor och kalkonrullar, spanskt vin i en butik med kunnigt folk, fransk brandy i en thailändsk importbutik som slår priserna i många andra butiker. Detta i en lägenhet i Friedrichshain, som för 18 år sedan låg "på andra sidan muren" i Östberlin och nu är hetaste stadsdelen i Berlin.

När jag nu i gamla DDR läser Walter Repo får jag nästan en flashback. I hans reportagestil finner jag samma kyliga grå hopplöshet som slog emot mig när jag mulna höstdagar satt på tåget mellan Trelleborg och Västberlin i början på 80-talet. Man åkte "transit" genom DDR men tåget stannade i östtyska städer på vägen och tog emot lokalpassagerare. Jag minns att jag gav bort ett par nummer av The Face till en tonårskille för att bryta igenom muren. Han kunde dessutom en del svenska eftersom han lyssnade på svensk radio över Östersjön.

Sedan gränspassagen från Öst- till Västberlin. Gränsvaktstyrkorna som går ombord. Isgrå ögon. Uniformer och vapen. Pass med transitstämplar och utfrågning. Schäferhundar som sniffar längs väggar och tågsoffor. Luckor i väggarna som lyfts bort av svarta skinnhandskar. Ficklampor som lyser in i mellanväggen efter deserterande undersåtar. Systematiskt och preussiskt. Hela tåget klarerat och startar med ett ryck, gnisslar genom Berlinmuren. Som ju inte bara var en mur utan en zon med ett par murar, taggtrådsrullar och stängsel. Personminor. Strålkastare som lyste upp zonen. Vakter med automatvapen och rätt att döda i sina torn. Ständigt spejande efter tyskar som sökte friheten.

Utan muren hade Östtyskland fallit. Migrationen från det Sovjetkontrollerade Östberlin till det västkontrollerade Västberlin tilltog hela tiden och 1961 fick makten nog. Nomenklaturan skulle snart inte ha något folk att kontrollera. Alltså: Stäng flyktvägarna för folket och meja ned dem som försöker ta sig bort. Döda! Allt mer infernaliskt ända tills man på 80-talet utrustade gränsen med fast monterade kulsprutor som triggades av rörelser.

Det var inte vanligt att turista i Östeuropa. Därför är jag glad att ha föräldrar som tog med oss barn på intressantare turer än till charterorter i solen. På 70-talet bilade hela familjen i Polen. Min pappa och jag reste genom Östtyskland och Tjeckoslovakien. På 80-talet bilade jag runt i både Ungern och Jugoslavien.

Sovjetsystemet kändes så monolitiskt och orubbligt att det var otänkbart att man skulle sitta i f.d. Östberlin och läsa en bok som heter Hejdå Österuopa, utgiven av Timbro. Erik Zsiga åkte runt i 8 tidigare kommunistländer men som nu är med i EU och dokumenterar utvecklingen och den nya friheten. Han anser också att vi har en hel del att lära från den framtidstro och aktivitet som nu bubblar där. I stället tittar vi själva nostalgiskt tillbaks på och försöker upprätthålla system som kanske sett sina bästa dagar i Sverige. Boken är en rejäl samling korta ögonblicksbilder och betraktelser som sammantaget ger ett starkt intryck.

Migrationsminister Tobias Billström samtalar här med författaren Erik Zsiga på Timbros lunchsläpp i juni.

Tjeckiska ambassadören var där på boksläppet och hon undrade hur svenskarna kunde tro att allt var bäst i Sverige egentligen. Ja,  när man lyfte på locket i Östeuropa visade sig ju befolkningen i olika länder ha helt olika inställning till saker och ting. Prag är en skön stad. Dessutom är det världens gayporrcentrum där en outsinlig ström av snygga tjeckiska killar inte tvekar en sekund att ställa upp på film och där liberal acceptans är väldigt stor. Både Big Brother-vinnare ("Tommy Hansen") och sonen ("Jack Roys") till borgmästaren i landets näst största stad visar sig ha gjort massor av filmer och vara stora stjärnor under andra namn förstås. Samtidigt som gammal katolsk konservatism blandad med brun intolerans poppar upp i Polen, Lettland, Ryssland etc. Och i forna Östtyskland händer trista saker.

Förresten kan man nu i Tyskland få cannabis på recept för första gången. I sammanhanget rekommenderar jag läsning av Aaron Israelssons fantastiska ledare i Expressen där han jämför lugnet på reggaefestivalen i Uppsala med spyorna och slagsmålen i Hultsfred. Gissa var polisen släpade iväg 260 fredliga chillare?

Barnporr hittad på Googles servrar - anmäl!

I min förra postning tog jag upp att det inte förekommer barnporr på The Pirate Bay mer än det gör på Google. Jag hade fel. TPB huserar ingen barnporr alls. Men Google gör det. Massor! Jag är ganska förbannad nu så det blir en lång text men om du hänger med till slutet kommer du att själv få se litet av Googles Kalifornien-baserade barnporrarkiv och dessutom se vad Sverige måste göra mot USA. Och du kommer själv att kunna göra en insats.

TPB huserar torrent-filer som man kan ladda ned. Dessa torrent-filer gör att man kan få kontakt med människor som påstår sig ha viss information. Sedan utbyter man denna information direkt med varandra, mellan sina egna hårddiskar. The Pirate Bay är en plattform där folk kan "registrera" vad de har på SIN EGEN HÅRDDISK (en smula förenklat).

Jag hoppas att alla är klara över detta. Alla verkar inte vara det. En del blir så upprörda bara de hör ordet barnporr att de helt slutar tänka och är beredda att stänga nätet, strypa kommunikation och låta polisstat och godtycke gälla.

Men visst, kanske man indirekt via The Pirate Bay kan leta sig fram till folk som delar med sig av barnporr. Fast folk kan döpa sitt material och presentera det på vilket sätt de vill på The Pirate Bay. Sajten är helt användardriven. Tekniker ser till att den rullar. Men användarna skapar allt innehåll, dvs talar om vad de påstår sig ha. Dessutom kan andra användare kommentera vad de laddade ned. Eller vad de påstod sig ladda ned. På Amazon finns det författare som trashar varandra genom fejkade "recensioner" och allt sånt där måste man sila en smula.

Jag har varit med ett tag. Jag startade en internetleverantör 1994. Jag har sett det mesta och haft kunder av alla de slag. Stått upp för folks rätt att publicera vad sjutton de vill som inte är olagligt. Jag har sett marknadsföringsplojer komma och gå. Under några år lade webmasters in diverse "metataggar" som sökmotorerna skulle hugga på men som var falska i förhållande till innehållet. En kollega lyckades i några månader för en kunds räkning överlista Altavista (som var största sökmotorn då, 1997 kanske) så att en viss svensk sajt hamnade högst i världen så fort någon skrev "pussy".

Och olika sajter har alltid försökt attrahera trafik genom att medvetet döpa saker till barnporrliknande namn. Eftersom de antar att det inte främst är pedofiler som flockas runt de där grejerna som getingar runt marmeladburken. De antar att det är vanligt folk. Och det är nog ett korrekt antagande. Inte vet jag hur många pedofiler det finns men peddotricket genererar uppenbarligen så mycket trafik att den svårligen kan bäras upp av folk med pedofil sexuell läggning.

Ett par exempel på vad man gör. Jag har här lagt in ett par Googlesökningar. Klicka bara på länkarna här. OBS! Ni kommer bara till Google. Det är inget farligt!
Google-sökning 1. Ja, ni kan ju se själva vad första länken sökte efter: preteen rape. Den länk som hamnar högst i Google (just nu när jag skriver detta!) leder till ett användarforum som ägs och drivs av ett av USA:s mest kända internetföretag. CNET Networks. Ungefär 3 miljarder i intäkter per år. Listade på NASDAQ. Huvudkontor i San Francisco. Tja, ni kan ju läsa inägget och kommentarerna. Men när ni väl är där i inlägget kan ni ju klicka på det som verkar vara bildfiler. Men jag varnar er! Om ni gör det kommer ett program att försöka installeras på er hårddisk. Något program som förmodligen försöker scamma er på pengar. (Och nu när jag kort senare söker hamnar en annan sida högst upp, men poängen är klar, ingen barnporr utan bara sajter som använder "barnporr" som ett sätt att locka trafik).

Eller varför inte pröva Googlesökning 2? Preteen boy rape alltså. Högst upp i Google kommer (just nu!) en länk som leder till Harvard University, världens förnämsta universitet. Men på deras servrar har någon av alla de tusentals studenterna (antar jag) lagt ut marknadsföring av något antivirusprogram som förmodligen kan skrämma slag på många användare eftersom det ytligt sett ser ut att söka igenom din hårddisk för att sedan skrämma dig att betala pengar. (Och nu någon timme senare blir det något annat där högst uppe ...).

Varför tar jag upp det här? Jo, för att man ALDRIG kan lita på den beskrivning som folk gör av sin information i söksystem. Speciellt inte när det gäller olagligheter. Folk försöker hela tiden av olika skäl driva trafik. I porrbranschen är det välkänt att man sätter helt andra titlar på videosnuttar man lägger ut på fildelningsnätverk för att marknadsföra sin sajt. Någon som tror att de i ett laddar ned "horse sex" får en gammal fet mormor med jättetuttar och ett reklambudskap för någon MILF-sajt och tvärtom. (Slå upp MILF om ni inte vet, eller testa milf.com eller något ...).

Jag begriper inte hur Blogge Bloggelito kan producera alla sina välresearchade jätteartiklar. Han producerar ju nog med material för en hel tidning! Nu tycks han ha använt hela lördag kväll/natt till att faktiskt ladda ned ett antal av de filer som påstås vara "barnporr" på The Pirate Bay för att se vad det var. Resultatet finns här i en stor artikel och det han fann var knappast olagligt. Notera att det är ett problem att lagligen ens försöka se om det begås ett lagbrott eftersom man gör sig skyldig till det fullkomligt bisarra "brottet" innehav av barnpornografi så fort man laddat ned och konstaterat att det tycks röra sig om äkta vara. Nu är ju Blogge en så driven tekniker att han laddade ned till en RAM-disk, dvs om han hade fått ned olagligheter hade det bara lagrats i primärminnet och försvunnit så fort han hade stängt av datorn, vilket enligt svensk lag är helt OK. (Bodström tillsatte ju dock en utredning för att se om man t.o.m. skall kunna kriminalisera "tittande"). Blogge hittade alltså ingen barnporr bland de filer som via Pirate Bay kunde laddas ned från enskilda användares hårddiskar men som hade påståtts av andra användare vara barnporr. Men visst, några av de där två miljoner användarna kan ju ha äkta barnporr på sina diskar ibland. Men The Pirate Bay har alltså aldrig barnporr på sina servrar.

Detta skiljer dem från Google. Google har mängder av barnporr på sina servrar i Kalifornien. Och jag skall här visa hur ni kommer åt denna barnporr. Jag har en kopia av Rikskriminalpolisens blockeringslista över sajter. Den lista som enligt deras avtal med internetoperatörerna inte får spridas. Operatörerna åtar sig nämligen "Att hålla listan konfidentiell och inte låta andra personer, än kontaktpersonerna och teknisk personal som krävs för att implementera spärrlistan, få tillgång till listan". Citatet kommer ur det avtal som nu cirkulerar på nätet och som publiceras exempelvis här av Joakim Jardenberg.

VI SKALL ALLTSÅ INTE ENS FÅ VETA VAD STATEN CENSURERAR! Men snälla någon: En grundpelare i svensk tryck- och yttrandefrihetslagstiftning, som är bland de stoltare och mest respekterde i världen, är FRÅNVARON av statlig CENSUR. Censur = förhandsgranskning. I Sverige FÅR INTE staten HINDRA någon från att publicera något. Däremot kan man I EFTERHAND säga att de begick ett brott och döma dem. Varför? Jo, för att vi i Sverige har ansett att allmänheten i alla fall skall kunna bilda sig en uppfattning om det som staten sedermera tar bort. Det skall ut till inspektion först. Journalister och allmänheten skall själva kunna SE MED EGNA ÖGON vad staten anser är fel. Innehavsförbudet mot barnporr bröt denna tradition vilket var ett riktigt dåligt och fegt beslut. Det bör rivas upp. Och det fanns åtskilliga kritiska röster men det har många glömt nu.

Polisens hemlighetsmakeri runt barnporrfiltret går ett steg längre. Vi skall inte ens få veta vad de anser SKULLE VARA olagligt för oss att inneha OM vi bestämde oss för att ladda ned det. Svart i rutan. Polisen gör det svart i rutan. En tjänsteman hos polisen sitter och censurerar. Svärtar. Och vi får inte ens veta vad de har tagit bort, trots att det INTE är olagligt att bara titta på webben. Vi skall inte få veta om de blockerat en dansande konstnärsson som i Kopimi-fallet. Eller något annat. Deras hemlighetsklausul i avtalet är förmodligen olaglig. Och jag tror ju att hela polisens inblandning i "frivillig" förhandscensur av information är olaglig och den måste nu granskas av de mest laglärda i landet.

Men låt mig nu ta ett par exempel på URL:er som finns med på den (något föråldrade) blockeringslista jag har:
http://cruel-toons.crazycartoon.net/
http://www.animeomega.com/hentai/thumbnails.php?album=162

Tja, vad skall man säga? Själv har jag inga som helst problem med tecknade bilder. De borde vara lika lagliga att producera och sälja som romaner. Givetvis! Allt annat är trams och moralism och internaliserad sexualskräck. Och enligt det där avtalet borde inte polisen ha synpunkter på detta heller. De skall ju bara spärra "Internetadresser som RKP har konstaterat innehåller material som visar dokumenterade sexuella övergrepp på barn och där distributionen av sådant material är olagligt enligt svensk lagstiftning". Någon som såg några dokumenterade övergepp på barn där? NÄ! Tänkte väl det. Så Polisen bryter mot sitt "avtal". Vilket väl i civilrättsliga termer borde innebära att operatörerna kan stämma dem för att sabotera deras nät på ett vis som bryter mot det de kommit överens om?

Det där avtalet skulle ju bara blockera det allra grövsta, nämligen KONSTATERADE (hur, genom en dom?) DOKUMENTERADE sexuella övergrepp på barn. Så blev det inte. Vi såg i Kopimi-fallet att de där poliscensorerna snabbt tappade styrningen och började uppenbarligen spärra allt som även den mest inskränkta Livets Ordare klagade på.

Aha, du kunde inte se de där länkarna? Så du kanske har din förbindelse genom en operatör som låter POLISEN i FÖRVÄG bestämma vilken information du kan komma åt?? OK, då har jag en lösning. Google lagrar ju nämligen kopior på sina servrar av de där sidorna. Och Stefan Kronqvist tänker ju inte blockera Google efter vad jag förstår utan bara The Pirate Bay. (Varför?? Dräm till nu då för att få bort skiten och se till att folk inte kan komma åt världen! Bort med Google, de indexerar ju alla de där filerna som Blogge tittade på också!). Så om han inte ändrar sig och du är snabb kan du faktiskt se de där tecknade bilderna här. Men du! Lagra inte bilderna på hårddisken! Inte vissa av dem i alla fall. Inte den där med fjärrkontrollerna. I Sverige kan det kanske vara ett lagbrott även om de där tecknade bilderna är fullkomligt lagliga att producera och distribuera i USA i enlighet med ett beslut i Högsta Domstolen om att yttrandefriheten inte får inskränkas på det viset.

Här är alltså länkarna till Googles webbcache av de sidor som svenska polisen blockerar och som kanske kan innehålla material som är barnporr enligt svensk lag, trots att det är tecknat alltså. Dock är det inte förbjudet att titta ännu så surfa på bara. Om du klickar här ansluter du alltså (just nu i alla fall!) till Googles egna kopior av materialet:

cruel-toons

animeomega lolicon

Jag uppmanar nu alla svenskar att massanmäla Google till den grupp inom polisen som uppdaterar den där filterlistan. Här berättar polisen själv att det är just det ni skall göra och vad e-mailadressen är. Sätt igång! Varje URL som finns på deras blockeringlista bör ligga cachad på Google så ni kan väl bara skriva det.

Och det är dags för Sverige att raida Google. Bodström lydde ju så snällt när USA begärde en razzia mot The Pirate Bay. They owe us one! Nu är det vår tur! Skicka en internationell begäran om husrannsakan och beslagtagning av Googles serverfarm. Kalla hit amerikanska justitiedepartmentet och säg till dem att slå till! Google har ju material där som svenska riksdagsmän har bestämt inte får finnas. Din tur, Odenberg! Begär gentjänsten NU!

P.S. Förra postningen blev toppnyhet hos IDG så jag har haft mycket trafik. Kul! Och tack Nisse som i kommentarerna påminde om det där med Googles cache. Karl Anderson har ju resonerat kring detta förut också och för mer än två år sedan skickat en mycket berättigad fråga till Rikskriminalpolisen som han aldrig fick svar på. Det är dags att svara nu! Och nu ser jag att jag missat att Projo har skrivit om det där med cachen också, det händer mycket nu ...

Odenberg jublar: Jönssonligan i London

Den brittiska övervakningen av medborgarna räckte inte ens mot Jönssonligan.

För vad skall man kalla de försök till teroristdåd som skakar Storbritannien? En bil som man fattar misstanke mot när det börjar ryka ur den och som visar sig vara fylld med spik. En bil som bogseras bort eftersom den är felparkerad och som sedan stinker så mycket bensin att den kan vara en fara. Och så till sist två snubbar som kör en jeep rakt in i entrén på en flygplats, hoppar ur med gastuber och dunkar ur vilka de skvätter bensin runt sig - samtidigt som åtminstone en av dem själv brann som en fackla.

En sak uppnår de i alla fall och det räcker ganska långt: Allmän störning. Fackelmannen togs in på sjukhus. Vilket kort därefter fick utrymmas eftersom han hade något föremål på sig. Ett bombbälte sägs det. Och de såg asiatiska ut. Tja, indonesiska muslimer har ju inte skytt medel förut.

"Vi kommer inte att tillåta någon att underminera vårt brittiska sätt att leva", säger Gordon Brown. Nä, jag menar det! I det brittiska och västerländska sättet att leva ingår numera att bli övervakad, utrymma sjukhus, stänga av parker och tveka att gå på nattklubb eftersom man kan bli bombad när som helst. Nu är ju Londonborna luttrade i och för sig.

Jo, bomberna kan mycket väl ha varit tidskoordinerade med byte av premiärminister. Själv skulle jag spontant gissa på ett budskap som låter ungefär så här: "Tony Blair skickade trupper till Irak och intervenerar i den muslimska världen. Vill du styra över ett land under ständigt hot också? Bort med soldaterna! Du har chansen!".

Magnus Ranstorp säger i SvD: "Blair har aldrig velat erkänna det, men de nära kopplingarna till USA:s utrikespolitik har gjort landet utsatt". Och pratet om al-Qaida är litet tröttsamt. Själv tror jag att al-Qaida mest är en etikett som olika grupper som oberoende av varandra känner frustration och hat sätter på sig själv och låter andra sätta på dem. Till och med Gordon Brown är försiktig och säger att det verkar vara människor som i generella termer är förknippade med al-Qaida. Men de där människorna produceras fortlöpande av en snurrig geopolitik. De går inte att övervaka och säkerhetstjänsta bort.

Grundorsaken till islamistisk terrorism måste angripas. Och den orsaken har med västs högst selektiva intervenerande i arabvärlden att göra. En del liberaler tycks tro att kriget i Irak eller Afghanistan är till för kvinnornas bästa. Som om wahabbitiska Saudi-Arabien skulle vara ett föredöme på den punkten. Varför invaderar man inte om det nu är kvinnor man månar om? För att det har med andra saker att göra förstås. Geopolitik har aldrig varit speciellt ideologisk.

Korrupta och maktfullkomliga och människofientliga härskare kan delvis hålla sig kvar på sina poster med hänvisning till Israel-Palestina-konflikten. När Iraks despotiske ledare skickade sina grova SCUD-missiler på Israel under Gulkriget kunde folket känna en viss stolthet. Och när Irans president talar om kärnvapen sluter folket upp. Iran/Persien är en stolt kulturnation med urgammal historia och lång tradition av vetenskap. Dessvärre styrs det av den värsta sortens mörkmän som vet att utnyttja både religion och regionala konflikter för att stärka sin egen makt.

Sverige har inget där att göra. Små saker händer ju i de där krigen. Odenberg tycker inte att det är någon risk att den USA-ledda Operation Enduring Freedom i Afghanistan kan blandas ihop med de NATO-ledda ISAF-styrkorna. Och ISAF är ju bara fredsälskande säkerhetsstyrkor som hjälper folk. Sure, Mikael! Här är en "liten incident" där ISAF kallar in attackflyget och spränger 45 civila i luften. (Och det förutsätter att man inte räknar 62 talibaner som civila förstås). Sånt är inte bra för inställningen till väst och Sverige. Speciellt inte om det i framtiden är svenska flygplan som bombar. Odenberg vill ju som bekant skicka svenska Gripen-plan för att kriga i Afghanistan. Och sedan använder han hotet mot Sverige som ett argument för att massövervaka oss alla. Vi kan därför misstänka att han nu jublar över händelserna i Storbritannien.

Förresten har jag alltid tyckt geografi är vansinnigt spännande. Hit vill jag åka:

Världens största "ö i en sjö på en ö i en sjö på en ö", som skall vara en liten kobbe i en vulkankratersjö som ligger i en annan sjö på Luzon i Filippinerna, 6 mil söder om Manila. Man kan faktiskt zooma in här genom Google Maps.

Nationell säkerhet och FRA-lagen

Politiker säger alltid att en stats största uppgift är att garantera säkerheten för sina medborgare. Och därför måste de nu uppenbarligen läsa igenom alla medborgares e-post och kunna följa varje rörelse de gör på nätet i realtid, vilka sajter de besöker, varje chattande de företar sig, varje fil de skickar mellan sig, varje bild de tittar på. Detta är alltså effekten av den föreslagna  FRA-lagen om signalspaning i kabel.

Man kan garantera säkerheten på olika vis. Utrikespolitik är det främsta. Schweiz är ett skinande exempel på ett land som garanterat säkerheten åt sin befolkning, på ett strålande vis illustrerat i musikalfilmen Sound of Music. Sverige har varit framgångsrikt i modern tid också under ledning av kallblodiga neutralitetsdiplomater som Sverker Åström. Visst, det finns folk som pekar finger och talar om feghet. Låt dem göra det! Att undvika krig och konflikt är värt oerhört mycket. Schweizarna kan nog leva med de när de ständigt toppar BNP- och livskvalitetslistor.

Nu är det nya tider. Ständigt rödflåsige major Odenberg vill leka med de stora pojkarna: som har den största kanonen. Sverige skall skicka mer trupper till Afganistan. Dessa truppers säkerhet används som ett argument för att avlyssna oss alla. Formellt är de där  på ett "fredsbevarande" FN-mandat (som en del dock ifrågasätter) men militärt är denna ISAF-styrka en USA-ledd NATO-aktion, under vilka svenskarna lyder.

Samtidigt finns i Afghanistan den amerikanska insatsen OEF (Operation Enduring Freedom) som alltså går ut på att aktivt föra krig mot Talibanerna och ingår i USA:s ovinnbara "War on Terror". Det är här man exempelvis bombar byar där man misstänker att Talibaner kan finnas. Operationer som fullkomligt förutsägbart får folk att hata USA och föder självmordsbombare i den muslimska världen.

ISAF-styrkan leds av den amerikanske generalen Dan K McNeil. Nyss ledde han OEF. Och nyss bytte amerikanerna beteckning på 10 000 av sina egna soldater. De "överfördes" från OEF till ISAF. I Ekots lördagsintervju för ett tag sedan tillfrågades Odenberg om det inte är risk att Afghanen på gatan inte ser någon skillnad på trupper och om inte Sverige har några synpunkter på att OEF-generalen plötsligt är ISAF-generalen. Nej, varför det? USA är kompetenta, det är normalt med rotering av poster i militären. Säger major Odenberg.

SvD besökte det amerikanska hangarfartyget USS Stennis i Persiska viken från vilket bombräder mot Afghanistan görs. Den ansvarige amiralen säger: "Isaf och Enduring Freedom är i stort sett samma sak, som jag ser det. Även om uppdragen har olika namn. Vi skickar vårt stridsflyg för att stödja trupperna på marken.". Befälen tycker också att det vore schysst om Sverige skickade några Jas Gripen för att hjälpa till.

Bli inte förvånade om Odenberg lyder. Alliansregeringen håller ju nämligen på att försämra Sveriges säkerhet på ett ganska radikalt vis. Odenberg reser på påskdagen på en veritabel turné till USA för att vallas runt av hela militär- och spionetablissemanget. Och kröner det hela med att underteckna ett avtal om långsiktigt partnerskap, informationsutbyte och koordinering av forskningsprogram med USAs Department of Homeland Security.

I Lettland har man just nu en stor politisk kris, vilket nämndes i Sveriges Radio men som det annars varit tyst om. Man ville knappt för radion bekräfta vad som var på gång. Regering och paramentet vill ha mer insyn i landets säkerhetstjänst, vilket ju kan betraktas som ett rimligt krav. Man har antagit en lag om detta. 

I Baltic Times kan man läsa mer: President Vaira Vike-Freiberga lade in sitt veto mot den stiftade lagen. Varpå parlamentet återigen antog lagen fast nu med den kvalificerade majoritet som krävs för att den skall gå igenom trots vetot. Presidenten tillgrep då en klausul i grundlagen som folk nog inte visste fanns: Hon vägrade skriva under lagen. Presidenten kan tydligen göra det och får då två månader på sig att anordna en folkomröstning om lagen i stället. Om hon får in tio procent av röstarnas underskrifter måste en folkomröstning hållas. Såvida inte parlamentet återigen antar lagarna, men nu med 75 % majoritet.

Vad är problemet? Jo, som vi kan läsa i Baltic Times: "She argued that these changes would be harmful for Latvia’s international relations, as the entire security system was “scrupulously coordinated with the NATO partners” before entering the alliance".

Ja, där har vi det. Vill man vara med i NATO och samarbeta med världens mest destabiliserande land måste man ge upp en del av sin självständighet. Kanske kan man förstå Lettland som lidit under Sovjetunionen och har det väldiga Ryssland som granne. Kanske ligger det i deras självintresse. Men i Sveriges? Knappast!

Pär Ström berättade på moderaternas integritetsseminurium nyligen att USA nu utvecklar automatiska åsiktsspindlar som skall kravla runt på alla bloggar och hemsidor och producera listor över journalister och personer som är vänner respektive fiender. Jag ligger väl pyrt till då trots att jag verkligen älskar USA och dess frihetsidé och själv har bott där. Men den nuvarande regimen är geopolitiskt inkompetent och håller på att  kortsluta frihetsidén genom FRA-lagar och annat. Jag rekommenderar verkligen denna ledare av Computer Swedens chefredaktör Johan Hallsenius som tydligen känner på precis samma sätt.

Jag vill här åter uppmana folk att delta på Digitalidag.se. Jag har under de senaste dagarna lagt in samtliga folkpartistiska ledamöter i Wikin efter att jag läst en artikel i NU, det liberala nyhetsmagasinet där man hade frågat alla ledamöterna om hur de tänker rösta om FRA-lagen. De fick ihop 17 ja, 1 nej, 8 avvaktar, 1 vill ej svara. Informationen kan användas för att hålla Riskdagsledamöterna personligen ansvariga för sitt röstande och för att kunna kommunicera med dem och stödja deras nej, ifrågasätta deras ja etc. På sajten finns också länk till Argumentera.se, där man alltså på ett enkelt vis kan kontakta dem med sina synpunkter. Gör så!!

Och en liten länk till min senaste krönika i Computer Sweden.