Oscar Swartz :: Texplorer

Öppet brev till Lettlands premiärminister

Riga var kul när jag besökte staden i slutet av juni. Det går vilt till i Riga. När premiärministern stoppade Rigas första Gay Pride-parad inser man att något inte står rätt till. Vad är detta för dubbelmoral i en stad där anything goes? En domstol upphävde stoppandet av paraden som sedan genomfördes under polisskydd medan en skränande lynchmobb trängde på.

Jag skrev ett Öppet brev till Aigars Kalvitis, vilket publicerades av QX.

Skivkrämare med brallorna nere i New York

New Yorks högste åklagare Eliot Spitzer har tagit sig an skivindustrin. (Jo, jag vet att branschen vill hävda att "skivindustrin" inte finns. "Musikindustrin" skall det vara, men det märker ju knappt konsumenten som fortfarande förväntas köpa plastbitar). New York Times skriver på sitt korrekt torra vis att anklagelsen är att skivbolagen har använt "improper tactics to influence radio programmers to play its songs". Sony/BMG väntas nu erkänna, betala böter samt ändra sina marknadsföringsmetoder.

Det låter ju inte så häftigt. Men detaljerna är saftiga och avslöjande och kan läsas här på Fox News. Här citeras interna memos från bolagen så att det står härliga till. Några exempel när man diskuterar belöningar till DJ:s på olika radiostationer för att få dem att "spinna" just de låtar som Sony för tillfället vill infektera folks sinnen med för att i slutänden få dem ett springa till butiken och köpa CD:n:

"We ordered a laptop for Donnie Michaels at WFLY in Albany. He has since moved to WHYI in Miami. We need to change the shipping address."

Fast de nöjer sig inte med datorer, kameror och resor. Man har funnit "rate cards" för hur mycket bolaget betalar i cash för att få låtar spelade. Och de berömmer sig själva internt för hur mycket "spin" de lyckas generera:

"Please be advised that in this week's Jennifer Lopez Top 40 Spin Increase of 236 we bought 63 spins at a cost of $3,600."

Skivindustrin ser ut som den gör som ett resultat av upphovsrättens utformning. Bolagen bestämmer vilka låtar vi skall lyssna på och lära oss tycka om. Skivbolagen vill att vi bara intresserar oss för några få låtar eftersom deras existensberättigande ligger i att kunna kräma på med marknadsföring i stor stil och skapa ett fåtal landsplågor och stjärnor. De hävdar att den strukturen är nödvändig för att någon överhuvudtaget skall skapa någonting.

Pyttsan! Världen bubblar av musik men vi hör den inte i de kommersiella luftradiostationerna. Ett tack till Kjell Alinge som gav mig länken till Foxnyheten. Folk över 40 minns honom med fuktiga ögon. Men han är här igen och han letar ut det där oväntade, det du aldrig hör i bilradion. Tuna in till Kjell Alinge på nätet för att häpna över vad du inte får höra från den skivindustri som fångats med byxorna nere i New York.

Open Source-svenskar brädar världens rikaste man

Dagens Nyheter har en helsidesintervju idag måndag 18 juli 2005 med Mårten Mickos, VD för Uppsalabaserade stjärnföretaget MySQL, dessvärre bara i pappersupplagan verkar det som. [Detta visade sig fel, här finns den!]. Han ger där en massa argument för att man kan utveckla program med öppen källkod och sprida dem fritt och leva på det.

Dessutom kallar han mjukvarupatent (som alltså svenska regeringen med Bodström i spetsen stridit för men som EU-parlamentet röstade ned i början av juli) "skadliga för hela industrin". "Patent på byggstenarna i mjukvaruutveckling är som om du skulle patentera enskilda noter i en symfoni", hävdar Mickos. I NyTeknik har han sagt liknande saker tidigare.

MySQL är alltså den fria programvara för databaser som nu har fler installationer världen runt än Oracle, vars ägare Larry Ellison under några veckor år 2000 till och med passerade Bill Gates som världens rikaste man. Många andra har försökt utmana Oracle och förlorat miljarder sammanlagt. Jupp! Det är svårt att slå sig in på en marknad när väl en upphovsrättsmonopolist har fått grepp. Till konsumenternas olycka. Det är ingen slump att ett par mjukvaruproducenter är världens största ackumulatörer av rikedom. Men MySQL kan göra det mesta som Oracle kan och har utvecklats av ett par grabbar i Uppsala utan pengar.

Så hur överlever de? Ja, inte på att sälja kopior av programmet. Men ger bort programmet och folk får själva bygga in källkoden i andra program - så länge dessa också är fria. Annars får man betala licens. Men de riktiga pengarna drar man in genom olika supportkontrakt till företag runt produkterna.

Man kan kritisera Mickos tro - eller förhoppning - att bada i pengar så småningom, även om han säger att det kommer att ta lång tid: "Jag är helt övertygad om att vi inte bara blir mycket stora utan även mycket vinstgivande. Som IKEA. Låga priser, bra design, sälj till alla". Det är inget fel att vilja tjäna pengar. Men det är fel att tro att utveckling och nyskapande endast uppstår på grund av en dröm om jackpot.

MySQL har utmanat Oracle utan pengar. Nästan. Nu har man riskkapital från ett antal kapitalister och måste förstås försöka ge dem avkastning och kommer att agera därefter. Men utvecklingen av gratisprogram med öppen källkod rusar ju vidare i alla fall. Webbservrar kör fria programmet Apache jorden runt och internet klarar sig utmärkt utan Microsofts alla fantasiprissatta webblösningar. Linux skulle kunna helt förhindra Gates från att tjäna pengar i Kina om allt vill sig väl. Varför överföra enorma resurser från konsumenter till en person i nordvästra USA när han inte tillför något som inte Open Source-utvecklarna jorden runt klarar av?

Boråsbor bestulna av popstjärnor!

Popgruppen Alcazar är anklagade för egenmäktigt förfarande, ett brott. Brottet bör ha varit stöld om de inte lämnat tillbaks grejerna och hävdat att det hela var ett missförstånd. Men de visste precis vad de gjorde och de anser att det var rätt. Missförståndet gäller att de inte fattade att lagen förbjöd dem att stjäla. En notis om det hela i dagens Expressen verkar ganska oförarglig. Men den har djupare signifikans.

Storyn är följande: Alcazar uppträdde på Stora Torget i Borås. I sitt kontrakt har man tydligen alltid ett förbud mot att videofilma dem. Turnéledaren stolpade runt i publiken och skrämde tre personer att lämna ifrån sig sina videoband. Problemet (för Alcazar) är dock att man uppenbarligen inte kan skriva bort folks rätt att filma vad som försiggår på en allmän plats. Genom att beslagta band mot människors vilja har man begått brottet egenmäktigt förfarande enligt Boråspolisen.

Det lärorika i historien är hur många popartister tenderar se på sig själva. De blir så uppfyllda av sin egen framgång att narcissismen tar sig uttryck i trakasserier mot de egna fansen. Det är väl ungefär så här de resonerar: "Skall ni se en video med oss skall ni betala, även om ni direkt eller indirekt har betalat för att se oss live, vi vill ha mer intäkter i alla fall. Och vår image är viktig, tänk om en video gjord av ett vanligt lågdjur skulle börja cirkulera i stället för våra retoucherade och klippta reklambyråalster, det skulle ju kunna få folk att tro att vi är vanliga människor och alla tunga investeringar i vår image skulle ju kunna undermineras."

Mot detta står en syn som säger att om man vill vara en del av världen och visar sig på allmän plats, om man öppnar munnen och berättar sina tankar och idéer, om man gnolar en melodi som man själv komponerat, ja då kan man inte göra detta ogjort. Det immateriella som man spred är redan en del av världen, det finns i människors minnen ja, kanske till och med i apparater som kan registrera intryck på samma sätt som våra ögon och öron kan registrera dem. Att brutalt ta ifrån människor deras egna sinnesintryck - förevigade - säger en hel del om "tjuven" själv.

Jag tänker i sammanhanget på kontroversen i Chicago där en skulptur av den store konstnären Anish Kapoor som står i en svindyr skattefinansierad park inte får fotograferas av allmänheten - av copyright- och licenseringsskäl, läs mer i t.ex. artikeln Who Owns Public Art? i Christian Science Monitor. Artikeln är bra och redogör för en grundläggande konflikt mellan upphovsrätt och allmänintresse, där upphovsrätt (copyright) tycks ständigt expandera på allmänintressets bekostnad. I artikeln finns många citat från professorer och lärda kvinnor och män i ämnet. (Kanske bör jag påpeka att CSM inte är en religiös tidning trots namnet, utan en högt rankad dagstidning som ges ut i Boston med hög kvalitet på sin journalistik, dock ägd av Christian Science).

Myter om myter om globaliseringen

Globaliseringen hotar jobben i Europa. Detta är en av de "vanföreställningar" som Dagens Nyheter försöker avliva i sin söndagsledare med titeln Fem myter om globaliseringen. Deras analys handlar förstås om kompetensutveckling som ju i stort sett alla, inklusive regering och fackföreningar, kommer dragande med som motmedlet mot jobbflykten till Kina, Indien och Östeuropa:

"Detta skifte innebär inte att jobben "försvinner" utan att de flyttar till andra delar av ekonomin. Det löpande bandet fasas ut. Fler och fler kan i stället ägna sig åt arbeten där utbildning är det främsta konkurrensmedlet. Omställningen kan bli svår i länder där arbetsmarknaden är stel, men i längden tjänar alla [min fetstil] på att vi rör oss upp på förädlingsstegen och lämnar de gamla jobben. (DN)

Dessvärre är nog utbildningsmedicinen ett kvacksalvarrecept. Själv skrev jag följande för nio år sedan i den lilla skriften Brev till Sveriges IT-reglerare som gavs ut av Timbro och skickades ut till alla riksdagsmän och opinionsbildare:

"Regeringens IT-proposition andas den vanliga optimismen om kompetenshöjning. Detta med kompetenshöjning som lösningen på alla problem är enligt min mening en av de stora myterna för närvarande. Visst är utbildning ett konkurrensmedel på ett individuellt plan. Men ledande politiker tycks på allvar tro att vi kan utbilda hela Västeuropas befolkning till att vara internationellt gångbar och arbeta i exportindustri och uppbära löner som ligger långt över övriga världens. Men det hjälper inte om alla invånare i ett land har en högskoleexamen. Det finns en massa basuppgifter som måste utföras. Visst kan vi ha högskoleexaminerade livsmedelstekniker som steker hamburgare åt oss på McDonald's och ha doktorer i omsorg som går och handlar åt våra gamlingar. Och visst kan vi se till att samma människor kan hantera en dator. Men det kommer inte att öka löneläget för uppgifterna eller minska arbetslösheten." (Brev till Sveriges IT-Reglerare av Oscar Swartz, Timbro 1996)

En sak är glasklar: Globalisering av ekonomin åstadkommer ekonomisk tillväxt. På världsbasis! Jag respekterar Johan Norberg och hans passionerade och kunniga försvar för världskapitalismen. Jo, alla som bor i länder dit produktionen flyttar är vinnare just nu. Men det innebär inte att alla individer eller grupper överallt nödvändigtvis vinner på det hela.

Vad händer i väst då? Effektiviseringarna som är möjliga på världsbasis kommer alla till del genom sänkta priser på produkter. MEN: samtidigt skapas ett tryck nedåt på löner och villkor för de människor som är enkelt utbytbara i väst.

Håller man kvar löner och villkor (till exempel arbetstid, semester, pensionsförmåner etc) på den gamla nivån får man arbetslöshet i väst. De som har jobb (insiders i Assar Lindbecks terminologi, de som representeras av fackföreningarna) får en rejält ökad standard genom att varorna utifrån blir billigare. De som inte har jobb då, de som är outsiders? Ja, detta avgörs av politiska maktförhållanden. De kanske kan hållas under armarna genom transfereringar från insiders. Dock uppstår politiska spänningar här. De som arbetar tycker inte det är rättvist i längden att betala andra för att vara sysslolösa.

Nu påstår man att den där spänningen aldrig kommer att uppkomma. Man kompetensutvecklar nämligen de avlagda till att ha väldigt avancerade arbetsuppgifter. Men även om vi i Sverige och Väst kanske har svårt att tro det: Vår befolkning är inte smartare än andra befolkningar i världen och det finns inte en möjlighet att i stort sett alla i Sverige skall kunna utföra mer avancerade arbetsuppgifter än andra i världen. Man kan förmodligen förhindra permanent utslagning av arbetskraft över konjunkturcykler (i klartext: förhindra att folk i lågkonjunktur super sig till hemlöshet, rännstensliv, permanent uppgivenhet och kriminalitet från vilket de aldrig kommer tillbaks i högkonjunktur) genom att sätta dem på skolbänken och aktivera dem genom AMS-kurser.

Men trots all denna kompetensutveckling har vi ju tillväxt utan fler jobb i Väst. Och vi har haft det under ganska lång tid. Europas arbetslöshet har krupit uppåt länge men döljs ofta i välfärdsstaterna som förtidspensioneringar m.m.. I praktiken innebär det att vi hittills har valt att transferera mer och mer från insiders till outsiders.

Libertarianer (nyliberaler) har sin lösning på "problemet": Flexiblare arbetsmarknad. I klartext: Låt löner och villkor för de mer okvalificerade pressas ned av den globala konkurrensen. Om de billigare TV-apparaterna, datorerna och byxorna kommer att uppväga detta är oklart. Kanske inte. I så fall har den Västerländska arbetsklassen haft sin historiska glansperiod. Vilket givetvis också kommer att leda till politiska spänningar.

Det riktigt intressanta är att outsourcingen inte bara gäller "arbetare" längre. Kina och Indien håller snabbt på att bli högteknologiska nationer fyllda med hungriga ingenjörer som bara har bättre tider att förvänta sig. Sådant föder arbetslust. Hundratals miljoner människor som upplever "flow". I väst har åtskilliga inte så mycket att se fram mot och vi måste alla ta den där politiska fördelningskampen. Sådant föder existensiell kollektiv nedstämdhet.

The War on Error

Smällarna i London var förväntade.

För att få bukt med problemet som det definierats idag är vi tvungna att avskaffa det västliga demokratiska öppna samhället: Stenhårda kontroller av gränser, utrikeshandeln måste drastiskt minskas eftersom vi måste gå igenom varje container som anländer med skepp och flyg. Teletrafik och internettrafik måste övervakas och sparas, register samköras, boklån och kontokortsköp analyseras, husgrannar måste spionera på varandra, rörelsefriheten måste begränsas, kroppsvisiteringar av medborgarna måste ständigt ske av polis och militär och speciella skyddsstyrkor, köp av kontantkort till mobilen måste självklart registreras. Ingen anonymitet kan tolereras i något sammanhang.

Vem har lust att leva i ett sådant samhälle? Men vi är på väg dit. I USA är många av åtgärderna på väg att genomföras.

Sveriges justitieminister driver frågan om lagring om tele- och datatrafik i EU. I både USA och Sverige har senaste veckan frågan om militär närvaro riktad mot det egna folket väckts. Självklart för folkets eget bästa. Detta var ett av sossarnas omedelbara förslag efter Londonhändelserna.

"Vi skall aldrig böjas oss och låta dem vinna!" är standardkommentaren efter London.

Men "de" har ju vunnnit. Vi avskaffar successivt de friheter och de värden som vi egentligen vill försvara. What's the point?

The War on Terror har misslyckats och det kan aldrig lyckas i demokratier. Vi borde nu starta The War on Error. Och det stora Error folk måste kräva att deras ledare korrigerar är den utrikespolitik som gör oss osäkrare än någonsin. En VD i ett företag som prövat en strategi som visar sig inte funka skulle byta till en annan - eller få kicken.

Inte ens de mest fanatiska muslimer vill utradera väst som ett mål i sig. Målet är mer begränsat: att få ut väst ur arabvärlden. Irakkriget är katastrofalt och kommer inte att lyckas. Man kan inte med våld försöka tvinga på ovilliga befolkningar demokratiska västliga värden och system. Ju mer väst intervenerar i den muslimska världen desto fler självmordsvilliga fanatiker skapas. Utrikespolitiken föder terror.

Många kommentatorer låter sina utrikespolitiska analyser informeras av sin ideologi. Men då kan recepten bli livsfarliga. Utrikespolitik vinner på att vara fullkomligt iskall och självisk och bara utgå från vad som gynnar nationen - eller i det här fallet västvärlden: Henry Kissinger och Sverker Åström är utmärkta exempel på sådant tänkande. Om man tänker i sådana termer blir besatthet av "vems skuld" terrorn" är fullkomligt oväsentligt.

Bort med västliga vapen ur arabvärlden, lös Israelfrågan en gång för alla (det går nu när Arafat är borta och till och med Sharon tar i med hårdhandskarna mot sina egna fanatiker). Sedan ägnar vi oss åt handel, affärer och vetenskap och kultur och accepterar att olika länder och kulturer gör olika val. Själv önskar jag förstås att den muslimska världen skulle anamma västliga demokratiska och frihetliga värden. Och jag lider med de individer i den delen av världen som förtrycks av sina regimer. Men vi kan inte förstöra vår egen del av världen för att markera vår ideologi och känna oss goda. Vi kan inte vinna The War on Terror. Dags att starta The War on Error.

Upphovsmän vill förfalska nätet

Dagens nyhet från Tyskland är häpnadsväckande - och ett tecken i tiden. Den del av folket som skriver musik och texter till låtar känner tydligen inga gränser när det gäller sin aggression mot resten av folket. Deras organisation GEMA - motsvarigheten till STIM, fast i Tyskland - försöker nu pressa tyska internetleverantörer att förfalska adressregistret på nätet så att deras kunder hamnar fel om de försöker nå vissa sajter som de anser underlätta för folk att byta musikfiler med varandra.

Mot bakgrund av Groksterfallet i USA försöker de nu hävda att internetleverantörerna underlättar intrång i upphovsrätt och därför skulle kunna hållas ansvariga för de "skador" upphovsmännen sägs lida. Därför kräver man att de skriver under ett frivilligt kontrakt med GEMA där de förfalskar adressregistren (DNS:erna) och dessutom betalar GEMA enorma skadestånd om kunder i alla fall hittar fram till de förhatliga sajterna.

DNS översätter alltså serveradresser på nätet (exempelvis swartz.typepad.com) till IP-nummer, som är den egentliga adress som programvaror behöver för att hitta rätt på nätet. GEMA vill att man mappar vissa serveradresser till fel nummer helt enkelt.

Detta är ett försök att slå mot internets själ: att alla användare jorden runt, oavsett styrelseskick i deras hemländer, skall kunna få tillgång till hela den mänskliga mångfalden. Att kortsluta adressregistren för ett politiskt syfte är inget kvalitativt annorlunda än de filtreringar som t.ex. den kinesiska regimen ägnar sig åt.

Givetvis kan kunniga användare gå runt sådana trick genom att ange IP-nummer direkt i exempelvis webbläsare. Och IP-numrena till relevanta sajter skulle sannolikt finnas på en massa bloggar världen runt genom sympatiserande bloggares försorg. Användarna skulle också manuellt kunna ställa in sina datorer att använda andra DNS:er än deras egen leverantörs, alltså sådana som är oförfalskade.

Om upphovsmännens fientlighet mot sina kunder fortsätter håller jag det inte för otroligt att det får stora konsekvenser. Personligen tror jag att popstjärnan som fenomen kommer att försvinna. När girigheten blir för stor går lojaliteter förlorade.

Mer om den här GEMA-historien kan man läsa på bloggen CoCo. Källkritik: Jag har försökt hitta något om historien på GEMAs egen sajt men finner inget men tycker att den källan samt de två tyska sajter som det vidarereferas till verkar trovärdiga.

Mer om GEMA i allmänhet kan ni läsa på alltid utmärkta Copyriot.