Smällarna i London var förväntade.
För att få bukt med problemet som det definierats idag är vi tvungna att avskaffa det västliga demokratiska öppna samhället: Stenhårda kontroller av gränser, utrikeshandeln måste drastiskt minskas eftersom vi måste gå igenom varje container som anländer med skepp och flyg. Teletrafik och internettrafik måste övervakas och sparas, register samköras, boklån och kontokortsköp analyseras, husgrannar måste spionera på varandra, rörelsefriheten måste begränsas, kroppsvisiteringar av medborgarna måste ständigt ske av polis och militär och speciella skyddsstyrkor, köp av kontantkort till mobilen måste självklart registreras. Ingen anonymitet kan tolereras i något sammanhang.
Vem har lust att leva i ett sådant samhälle? Men vi är på väg dit. I USA är många av åtgärderna på väg att genomföras.
Sveriges justitieminister driver frågan om lagring om tele- och datatrafik i EU. I både USA och Sverige har senaste veckan frågan om militär närvaro riktad mot det egna folket väckts. Självklart för folkets eget bästa. Detta var ett av sossarnas omedelbara förslag efter Londonhändelserna.
"Vi skall aldrig böjas oss och låta dem vinna!" är standardkommentaren efter London.
Men "de" har ju vunnnit. Vi avskaffar successivt de friheter och de värden som vi egentligen vill försvara. What's the point?
The War on Terror har misslyckats och det kan aldrig lyckas i demokratier. Vi borde nu starta The War on Error. Och det stora Error folk måste kräva att deras ledare korrigerar är den utrikespolitik som gör oss osäkrare än någonsin. En VD i ett företag som prövat en strategi som visar sig inte funka skulle byta till en annan - eller få kicken.
Inte ens de mest fanatiska muslimer vill utradera väst som ett mål i sig. Målet är mer begränsat: att få ut väst ur arabvärlden. Irakkriget är katastrofalt och kommer inte att lyckas. Man kan inte med våld försöka tvinga på ovilliga befolkningar demokratiska västliga värden och system. Ju mer väst intervenerar i den muslimska världen desto fler självmordsvilliga fanatiker skapas. Utrikespolitiken föder terror.
Många kommentatorer låter sina utrikespolitiska analyser informeras av sin ideologi. Men då kan recepten bli livsfarliga. Utrikespolitik vinner på att vara fullkomligt iskall och självisk och bara utgå från vad som gynnar nationen - eller i det här fallet västvärlden: Henry Kissinger och Sverker Åström är utmärkta exempel på sådant tänkande. Om man tänker i sådana termer blir besatthet av "vems skuld" terrorn" är fullkomligt oväsentligt.
Bort med västliga vapen ur arabvärlden, lös Israelfrågan en gång för alla (det går nu när Arafat är borta och till och med Sharon tar i med hårdhandskarna mot sina egna fanatiker). Sedan ägnar vi oss åt handel, affärer och vetenskap och kultur och accepterar att olika länder och kulturer gör olika val. Själv önskar jag förstås att den muslimska världen skulle anamma västliga demokratiska och frihetliga värden. Och jag lider med de individer i den delen av världen som förtrycks av sina regimer. Men vi kan inte förstöra vår egen del av världen för att markera vår ideologi och känna oss goda. Vi kan inte vinna The War on Terror. Dags att starta The War on Error.
Recent Comments