Jag knallade över Nya Årstabron igår tillsammans med bl a Karl Andersson. Kungen invigde. Vi såg honom aldrig utan hörde honom bara genom en högtalare som jag tog en bild av. 
Kungen lät bakfull men så var det söndag kl 14 också. Sommaren 2000 började man bygga bron och nu fem år senare är den alltså klar. Hela projektet med två nya spår mellan Stockholms central och Årsta, några kilometer söderut, tar 7 år.
Sommaren 2001 började man i Kina bygga den 110 mil långa järnvägen mellan Golmud och Lhasa som skall förbinda Tibet med resten av Kina. 96 mil går på höjder över 4000 meter och 55 mil går över permafrost, där övre jordlagret tinar upp och gör att järnvägen sjunker, vilket har inneburit att man fått utveckla avancerad ingenjörskonst. Den tar sig över och genom skyhöga berg och avgrundsjupa raviner. Man byggde ett pärlband av sjukstugor för att hantera komplikationer av den höga höjden för arbetarna. Och nej, det verkar inte vara slavarbete, tvärtom verkar de sammanlagt 50.000 arbetarna ha haft betydande tillägg för att arbeta med ett så svårt projekt och man har inte behövt riskera livet som i den kinesiska gruvnäringen.
Staffan Heimerson besökte nyligen bygget och rapporterar i Smedjan om en skamsen guide som svarar på hans fråga när de första tågen beräknas gå: "Det dröjer länge. Inte förrän nästa år.". Absolut senast skall tågen rulla innan OS 2008. Byggtid alltså: Som dubbelspåret i Stockholm och snabbare än Södra Länken-tunnlarna
Det är lätt att bli imponerad av vad som händer i Kina nu. Om man uttrycker sådant riskerar man dock att bli brännmärkt. Som Leijonborg häromdagen som sa ett antal positiva saker om Kina - och ett antal negativa. (För den som är intresserad av kritiken mot Leijonborg och en som bemött den, titta här).
Järnvägen till Tibet är omdiskuterad förstås. Främst av den rörelse som vill ha ett självständigt Tibet och anser att Kina ockuperar territoriet. Kina anser att de har mer eller mindre haft kontroll över Tibet sedan Kublai Kahn på 1200-talet och att det definitivt varit en del av Kina sedan Qin-dynastin på 1700-talet - om än med stort självstyre - med undantag för perioden 1911-1950.
Hur som helst, här är en kinesisk propagandasajt om järnvägsbygget och här är en kritisk sajt.
Varför tar jag upp det här då? Jo, det har att göra med synen på framtiden. I Kina tror man på något bättre i morgon. Det gör vi inte här. De vill utveckla hela sitt jättelika land och ta tillvara de naturreseurser som finns i alla delar. Och givetvis stärka och permanenta sin överhöghet över Tibet. (Inte för att bjäbbande Hollywoodstjärnor som svassar runt teokraten Dalai Lama betyder något iofs. Folk verkar inte inse att det paradisiska Tibet de målar upp framför sig var en teokrati där munkar levde parasitärt på en utfattig befolkning med världens kanske lägsta medellivslängd och som förnekades varje form av utveckling av den religiösa överklassen). Man bygger en 110 mil lång järnväg genom osannolik terräng på 6 år! I Sverige har regeringspartiet en framtidsvision som i stort sett handlar om sänkt spritskatt och höjd tobaksskatt, kolla in Nicklas Lundblads kommentar. Och det största oppositionspartiet har inte några väldigt avvikande visioner.
Nu menar jag inte att man skall bygga Botniabanor i rasande tempo. Men man kanske kunde säga att vi skall vara med och fajtas om att vara världens bio-tech-centrum framöver och sedan fundera över vilken infrastruktur man behöver och vilka lagar som måste fixas till i stället för att bara diskutera hur man skall utöka världens mest omfattande föräldraförsäkring? Typ! Det håller nog inte att bygga en 800 meters järnvägsbro när någon annan lägger 112 mil räls, varav 10 mil broar och tunnlar, på samma tid. Fast vad vet jag, vi kanske kan leva på tobaksskatt och föräldraförsäkring i framtiden?
En kul sak med premiärpromenaden över Nya Årstabron förresten: På Årstasidan uppstod osvensk anarki, dvs folkmassorna (och vi) klev över ett par stängsel och gick tillbaks på FEL SIDA av bron, den sida som nog var avsedd för underhållsfordon el dyl. Där fanns inget skyddsstängsel mot rälset och inget ordnat sätt att ta sig av från bron på Södermalmssidan. Så folk anarkohajkade på olika vis för att komma ut till Tantogatan.
P.S. Kolla in mina tidigare kommentarer om Kina i Myter om myter om globaliseringen samt När kinesen flyr, faller Bagdad
Recent Comments