"Kulturplundrare!" = Ett av epiteten jag fick efter min förra postning om Antipiratbyrån som blev en artikel i Expressen. Om man inte kan tjäna några pengar på att skapa kommer ingen att göra det! Hur skall musiker och andra kreativa människor kunna överleva?! Detta är standardreaktionen från dem som aldrig funderat över upphovsrätt när man framför kritik.
Här finns ett antal fel - och jag tar bara upp tre av dem:
1) De förutsätter att en väsentlig andel av kreativa människor idag faktiskt lever på rådande upphovsrätt.
2) De förutsätter att ingen skulle tjäna några pengar om systemet ändrades (och jag tror inte att vi helt borde avskaffa upphovsrätten, dock radikalt förändra den).
3) De förutsätter att skapande bara drivs av penningbegär.
Alla tre punkterna illustreras av DN:s Söndagsintervju nyligen. "De besviknas och resignerades egen bard", kallade man honom, Kjell Höglund.
Kjell Höglund är en visveteran, inte jättekänd, men jag tror att många känner igen hans röst om man spelar någon av hans bekantare låtar, som Gennesarets sjö, eller Kärleksdans i Provence. Som DN uttrycker det: "Många kan varenda stavelse av de långa texterna. Kjell Höglund har haft sin trogna publik genom tre decennier ... men lyckas även slå an en ton hos 20-25-åringarna. ... Texterna har behållit sin giltighet på ett oväntat sätt. Men det beror väl på att människor är sig lika i alla tider."
Denna visans mästare i Sverige har förstås levt gott på sin upphovsrätt då? Han har ju trots allt skrivit 500 låtar, sjungit in 13 album och hans texter betyder mycket för många och har gått in i hjärtat hos ett försvarligt antal svenskar.
Men DN frågar vad han levt på i alla år:
"Jag har hankat mig fram. I vissa perioder begriper jag inte hur det har gått till. Jag har jobbat på Posten, slevat upp makaroner i Lumalampans personalmatsal och rengjort försöksburar på Karolinska institutet. Något litet stipendium har kommit droppande då och då."
Vad vill jag säga med detta då? Att folk som skapar saker, som uppfattas som bra och viktiga av medmänniskorna, i många fall inte lever speciellt bra på upphovsrätten. Det är fel att tro att den gynnar dem som skapar - och vill skapa. Den gynnar vissa former av skapande, nämligen den som sker i industriella former och volymer inom ramen för ett antal globala bolag som tack vare att upphovsrätten förlänar dem monopol gör det möjligt att braka på med enorm marknadsföring. Bolag där chefer och direktörer traditionellt flugit runt i corporate jets. Inget principiellt fel i detta iofs. Men dessa herrar (oftast) påstår att systemet är till för att de skapande människorna skall kunna leva och för att de konsumerande människorna skall få någon kultur alls att konsumera.
Kjell Höglund är en smula "egen", han har drinkat friskt och kanske inte passat in i megabolagens storsäljarkoncepten. Men han har betytt mycket för många och han har skapat kultur. Skapat, skapat, skapat. Tänk, jag tror inte att killar som Kjell Höglund är de som förlorar på fildelning och kopiering. Möjligen förlorar de stora låtskrivarna några spänn: Ju populärare artister är, desto lättare att deras material sprids.
Poängen är att Kjell Höglund ...
1) ... inte lever på sin upphovsrätt (dock ger den ett litet bidrag).
2) ... skulle med all sannolikhet tjäna en del stålar även om systemet ändras.
3) ... inte drivs bara av pengar utan skapar ändå
Jag tänkte återkomma med fler postningar i ämnet. Just nu vill jag bara så frön av tvivel hos tvivlaren: Kanske gynnar inte dagens upphovsrätt skapande och kreatörer i allmänhet på något rätlinjigt sätt? Kanske gynnar den främst visst skapande och vissa kreatörer? Och kanske är det inte självklart att dessa ger kulturkonsumenterna mer av det som betyder något för dem? Kanske mångfalden skulle öka och Kjell Höglundar skulle ha lättare att leva på sin konst om de kunde konkurrera på andra villkor med storsäljarna - som kanske är storsäljare just på grund av det upphovsrättssystem som nu gäller?
Förresten! Bäst att påpeka att jag själv inte alls är någon Kjell Höglund-fan och kan inte en enda text. Jag kan minnas hans röst i huvudet från nattradiosändningar när jag satt och pluggade till tentor för en massa år sedan, det är allt.
Ett tillägg gjort 03:45 2005-09-07: Höglund talar i artikeln om att han just nu har ett långtidsstipendium som täcker hyran. Jag inser att detta möjligen kan vara ett stipendium som delas ut av en upphovsrättsorganisation och att man då skulle kunna gotta sig åt att han indirekt försörjer sig på upphovsrätten i alla fall. Författarförbundet och Journalistförbundet använder (delar av?) kopieringsersättningen (som motsvarar den s.k. kassettskatten) till en sådan gnutta omfördelning inom sina led. STIM låter i stället kasettersättningen (som från 1 juli heter privatkopieringsersättning) gå in i hela STIM-potten som sedan fördelas ut i stort sett enligt speltid på de stora radiostationerna. Dock låter de 3 % av alla ersättningar gå bort till en stipendiefond där STIM-medlemmar kan söka pengar, alltså en smula socialism inom STIM-kollektivet. Fast Höglund har inte haft något stipendium därifrån de senaste 15 åren, det har jag kollat. Men Kjell är författare också, så vem vet, några kopieringskronor kanske hamnar hos honom. Fast om man nu är inne på att konstnärer skall försörjas av skattefinansierade stipendier behöver ju inte det ske genom ett lagreglerat pristillägg på CD-skivor etc. De kan lika gärna tas ur statsbudgeten och ges till de där intresseorganisationerna för utdelning till sina medlemmar el dyl. Det heter kulturpolitik.
Recent Comments