Antipiratbyråns Henrik Pontén låtsas stå på de kreativas sida i fildelningskonflikten. I sitt svar på min artikel i Expressen klagar han på följande vis: "Oscar Swartz skriver inte med ett enda ord hur man ska finansiera ny film, spel och annan sådan underhållning. Det är endast om upphovsmännen får betalt för sina insatser som vi får till stånd ett nyskapande."
Jag tror Pontén har åtminstone delvis rätt. På något sätt måste förstås "upphovsmän" (som jag själv och andra bloggare t.ex.) försörja sig.
Vi kan ju ta Pauline Wolff som exempel. DN Söndag berättar om henne i en artikel om förlagsbranschen:
"Pauline Wolff debuterade 2002 med ”Bilder av Malin”. Boken fick goda recensioner och Författarförbundets Katapultpris till bästa nykomling. Den trycktes i två tusen exemplar, varav sextonhundra blev sålda. Pauline Wolff är mycket långt ifrån att försörja sig på författande."
Så nu är det väl slut med hennes skapande då? Nix! DN igen: "Hon jobbar halvtid med frukostservering på ett hotell och har en femåring och ett tioårigt bonusbarn. Hon skriver två hela vardagar i veckan och några timmar de andra dagarna."
I dagarna lämnar Pauline Wolff in manus till bok nummer två som tagit ett och ett halvt år. Och jag misstänker att hon inte drivs av en hägring om att bli nästa J K Rowling, som nu är rikaste kvinnan i Storbritannien, multimiljardär i kronor. Nej, inte ens Rowling drevs av någon vision om att bli J K Rowling. Hon skrev sin första bok om Harry Potter som ensamstående mamma när hon gick på socialbidrag. I fyra år höll hon på och refuserades sedan överallt. Hon blev bubblande glad när hon till sist fick några futtiga tusenlappar och äran att bli publicerad.
Som Nobelpristagaren i litteratur William Faulkner sa: "If a writer has to rob his mother, he will not hesitate. "Ode to a Grecian Urn" is worth any number of old ladies". (Han talar alltså om 1800-talspoemet av John Keats).
Jag hade en förläggare på middag hemma igår och jag respekterar verkligen hans arbete. Men jag kan ju inte - som han - vara upprörd över att man i Kina trycker upp kopior av Harry Potter och säljer till lägre pris än Rowlings förlag försöker göra. Om de sänkte priset så att kineser hade råd med boken i massupplagor skulle de lätt kunna underminera marknaden för "pirater". Men det vill man inte. Och om de nu trycker upp boken, so what? Världen blir ju bättre av det. Den fick tillgång till fler exemplar av en bok som många tycker är bra. Och det hindrar uppenbarligen inte Pauline Wolff att skriva sin första bok. Eller sin andra.
Samma sak med Ponténs filmindustri. Den kan tjäna pengar - även om Internet finns. Det är bara en fråga om prissättning och affärsmodell. Konsumenterna vill inte köpa en DVD för 199 spänn när de helt enkelt vill se en film en gång. Och i allt mindre utsträckning vill de gå till videobutiken. De vill kika på filmen via sin dator och betala en bråkdel av vad de pröjsar på bio eftersom upplevelsen är mycket svagare i hemmet.
Mänskligt skapande handlar inte främst om pengar. Fast nu är det ju inte skapandet som Henrik Pontén försvarar, vad han än säger. Han försvarar en industri som har ser ut på ett visst vis på grund av rådande upphovsrättslagar - vilka är ett resultat av samma industris lobbying. I denna industri finns ett antal svindlande förmögna människor, som i slutänden betalar Ponténs lön. Mastodontproduktioner kanske skulle skalas ned vid en förändrad upphovsrätt - liksom löner och vinster för eliten och jackpotvinnarna inom upphovsrättsindustrin. Men filmskapandet skulle fortsätta - och förmodligen blomma ut. Det är därför Hollywood, skivindustrin och Antipiratbyrån vill ta död på Internet. Precis som de tar död på mycket skapande och kreativitet.
P.S. Jag kan ju förresten hänvisa till min tidigare kolumn om hur en av Sveriges största och mer omtyckta viskompositörer och -sångare städar marsvinsburar och slevar makaroner i personalmatsalar för att överleva. De flesta kreatörer försörjer sig inte på dagens upphovsrättsliga system. Men de kreerar.
Recent Comments