Oscar Swartz :: Texplorer

Fildelare till industrin: Ändra er eller dö!

Ni vet väl att Veckans Affärer har Bahnhof-affären på omslaget den här veckan? VA har gjort megastor artikel om Hollywoods krig mot fildelningen och speciellt om Antipiratbyråns raid mot Bahnhof. Bild på VD Jon Karlung på framsidan. Även Rasmus Fleischer på bild över helt uppslag vid sin dator. Både Karlung och Pontén intervjuas. Jag säger några ord i den också. VA:s artikel finns inte på nätet, bara i tryck. Men det kommer nog nytt nummer på måndag så vill man hitta i butik bör man nog köpa nu innan den tas bort/är slut. Det närmaste en direktlänk jag kommer är det här, där ingress samt omslagsbild i litet format finns.

VA:s slutsats: Det går nog inte att stoppa fildelning med lagen utan bara genom att ge konsumenterna vad de vill ha och komma upp med nya affärsmodeller. Ironiskt nog är det just de som håller på och stämmer och krigar mot kunderna som måste göra just detta, dvs ändra sig.

Missa inte heller artikeln om fildelning av två medieprofessorer och tre andra forskare vid KTH på SvD Brännpunkt. En av dem är musikprofessorn Roger Wallis, som intressant nog sitter i STIM:s styrelse. De är mycket kritiska till skivindustrins agerande och drar paralleller till andra teknikskiften och gamla industrier som där. Men säger man: "Vad vi bevittnar nu är dock unikt: att de förbisprungna företagen skickar sina advokater på vad som med uppdaterade affärsmodeller borde ha varit deras kunder.".

Jo, jag tycker mig märka en allt större "alienering" hos allmänheten i alla kommentarer på olika sajter så fort en tidning skriver om fildelning och rättegångarna. En allt vanligare inställning tycks vara ungefär den här: "Industrin förtjänar inte längre våra pengar. Vi vägrar köpa något längre, från och med nu kommer vi bara att tanka från nätet!".

Och fildelarna kommer att ta till sig ny teknik som gör fildelningen mycket svår att komma åt, till exempel program som baseras på Freenet, som jag skrivit om förut och som IDG nu gjort stor artikel om.

Det skall bli spännande att se om upphovsrättsindustrierna kan komma tillbaks med uppdaterade sätt att sälja sina produkter och återvinna kundernas förtroende eller om en total omdaning av medieindustrierna kommer att ske, där vi kanske får se en mängd mindre producenter och jämnare inkomstfördelning bland kreatörer.

Hip Hip Hora! - Sanningen som inte hörts

80 dagsböter. Det var straffet för en socialdemokratisk lokalpolitiker som fälldes för bedrägeri och urkundsförfalskning. Hon blåste försäkringskassan på 100.000 kronor, pengar hon stoppade i egen ficka, läs historien här i DN. Samma straff som när man förvarar en filmfil på sin hårddisk som andra kan komma åt. Ingen personlig vinning eller bevisad skada för någon annan. Läs mer på Copyriot om fildelningsdomen.

Hip Hip Hora! var den näst mest sedda svenska filmen 2004 med 330 200 biobesökare, en succé som dragit in bra med pengar. Premiären var 30 januari. Andreas i Västerås är dömd för att ha haft filmfilen öppet på sin hårddisk i december 2004, när filmen inte gick på bio längre. Kanske blev det några färre DVD-köpare om nu filmen låg där. Eller fler. Eller ingen skillnad alls men fler som såg filmen än som skulle ha gjort det annars.

Hip Hip Hora! är en illa vald film att använda som statuerande exempel för upphovsrättsindustrins kamp mot den nya verkligheten. Hip Hip Hora! är en politisk ungdomsfilm som vill påverka och bli sedd av så många som möjligt, en film med ett jämställdhetsbudskap som statliga Svenska Filminstitutet (SFI) försöker sprida i skolorna. Handlingen: En 13-årig brud som vill bli poppis bland killarna dricker för mycket på partyt och blir i sin medvetslöshet antastad och plåtad med trosorna på huvudet, bilder som förstås sprids över hela skolan. Hora!

Man har en lärarhandledning för nedladdning och man har gjort en dokumentär diskussionsfilm baserad på Hip Hip Hora för spridning i skolorna, där 87 433 elever har sett den.

Ur Svenska Filminstitutets Resultatredovisning 2004 (pdf) citerar jag:

"Hip Hip Hora! 2004–2005
För att stödja utvecklingsarbetet kring jämställdhet i skolan har utbildningsdepartementet gett Myndigheten för skolutveckling och Filminstitutet i uppdrag att under läsåret 2004–2005 erbjuda subventionerade biografvisningar av filmen Hip Hip Hora!. Erbjudandet riktar sig till grundskolans årskurs 6–9 och omfattar fri filmhyra samt kompensation för kostnader för filmfrakt och biografhyra upp till 1 000 kr per visning.
Erbjudandet har på kort tid blivit en stor framgång. Under hösten 2004 har mer än 100 kommuner tillsammans bokat över 400 skolbiovisningar.
Myndigheten för skolutveckling och Svenska Filminstitutet har i november 2004 överlämnat ett exemplar av filmen Hip Hip Hora! på DVD med institutionella rättigheter som gåva till AV-mediacentraler för att filmen ska finnas att tillgå för skolor som önskar arrangera visningar av filmen i klassrum och samlingssalar."

Alltså: Innan Andreas möjligen delade ut den på sin hårddisk hade den skänkts som DVD för att visas gratis i alla Sveriges skolor. Man vill att den blir sedd. Ju fler som ser den desto bättre får man anta. Kanske borde Andreas betraktas som hjälte snarare än skurk. 16.000 kronor är kanske ett lågt pris för att vara allmännyttig?

När jag tänker efter borde upphovsrättshavarna göra det enda raka: Sprida Hip Hip Hora! på fildelningsnätverken. Ut med den så att alla kan se den lagligt. Men jag antar att de inte gör det. Fast då kan ju folk se den olagligt. Det är intressant att notera på Pirate Bay att Hip Hip Hora! hade laddats ned ca 19.000 gånger fram till Västeråsrättegången. Samma dag som rättegången skedde lades en hel rippad DVD upp på Pirate Bay med följande text: "En person står åtalad för att ha delat ut denna film på Direct Connect. Så därför är det nu lite coolare att ladda hem den här filmen!". En solidarisk hälsning till fildelaren i Västerås fanns också. På två veckor har filmen dragits ned 41.651 gånger.

Fildelardomen i Västerås skyddar industri

Sitter just nu på seminarium på Internetdagarna där personlig integritet diskuteras men kan inte hålla mig från att kolla nyheter om fildelardomen via trådlösa nätet här. 80 dagsböter à 200 kronor = 16.000. En hård dom för att ha delat ut en film på nätet. (Oavsett vad man tycker om bevisningen som ju inte var stark). Expressen skriver att "Tingsrätten påpekar i domen att olaglig fildelning får allvarliga konsekvenser för filmindustrinoch att man "därför bör se allvarligt på dessa brott". Notera skrivningen. Man vill skydda en industri, inte skapande per se, vilket ju upphovsrättens ursprungliga syfte var och bör vara idag.

Notera att domen gller för utdelning av ett verk. Böter innebär att internetoperatörerna nu inte behöver delta i IP-spårning för anmälan om intrång i ett verk. Man får anta att Antipiratbyrån och IFPI kommer att pröva straffskalan genom att anmäla folk som delar ut mer än ett verk nu då.

Jag får be att få återkomma efter konferensen.

"Om någon stjäl vår musik är vi beredda att kriga!" - Rapport från Internetdagarna

Jag var på Internetdagarna, "Sveriges största Internetkonferens". Magnus Mårtensson från skivbranschens IFPI var där också. Han var arg, väldigt arg. Magnus är trött och förbannad på kunderna. De köper mindre musik och stjäl allt mer, säger han. Han skall banne mig se till att folk ger honom sina pengar. Nu är det dags att stämma folk: "Om någon stjäl vår musik är vi beredda att kriga!", sa han ilsket till Internetproffsen i publiken, som alla verkade stå på andra sidan i fildelningskonflikten. SvD:s Tobias Brandel frågar idag IFPI:s styrelseordförande hur många polisanmälningar de kommer att göra. Svaret: "Jag kan tänka mig att det blir hur många som helst.. Det låter desperat. Själv tror jag att de alienerar allmänheten och potentiella kunder.

Det går inte att tro att man skall få betalt varje gång någon överför en fil på nätet av en inspelning någon gjorde för 50 år sedan eller av en tonföljd som någon tecknade ned för 150 år sedan. Det är detta dessa herrar strider för. En nästan evig kassako är bekväm och den kan - med statens hjälp - mjölkas i den fysiska världen. Dock ej på nätet. Girigheten kommer att straffa sig.

Catherine Rudström föreläste också. Hon är känd som åklagaren som driver fildelarmålet i Västerås, vilket hon dock aldrig nämnde. Hon tog dock upp "problemet" med att få ut information om tele- och internetoperatörers kunder när man vill spåra vem som var uppkopplad via en viss IP-adress vid en viss tidpunkt. Operatörerna har tystnadsplikt enligt telelagen. Polis och åklagare kan dock begära ut informationen för brott som ger mer än böter. Detta sker under tjänstemannaansvar. Hon sa att de alltså inte kan vägra om de blir krävda men att hon som åklagare tar en risk att begå tjänstefel och bli fälld om hon gör det i fall där det inte är motiverat. Dom i Västeråsmålet sker i morgon tisdag 25 oktober. Hon yrkade där på villkorligt/samhällstjänst eller böter. Frikänns Andreas eller bara döms till böter bör det alltså vara stängt för åklagare att begära IP-spårning när det bara gäller utdelning av ett verk.

Enligt talaren Christoffer Démery, rättssakkunnig på justitiedepartementet, föreslås dock i utredningen "Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar m.m." (SOU 2005:38) att rättsväsendet skall kunna få ut informationen i samtliga brottsutredningar, oavsett straffsats. Se där, ytterligare en Bodströmare!

Markus Kummer är Executive Coordinator på United Nations' Secretariat of the Working Group on Internet Governance. Han diskuterade frågan om Internets framtida styrning där många är rädda för USAs s.k. kontroll över Internet (vilket till stor del är en fiktion, nätet kontrolleras av tekniker och det är därför det har varit en frihetens arena, fri från politik). Carl Bildt skrev en passionerad artikel till försvar för nuvarande ordning i International Herald Tribune nyligen.

Kummer beklagade sig över att de i FN allt oftare anklagas för att vara korrupta och ineffektiva byråkrater. Något han lyckades bekräfta med besked genom sitt tal. Korrupt har jag inga bevis för, såvida man inte menar försvaret av sin egen position och sina egna meningslösa konferenser jorden runt och sitt diplomatliv i Génève som korruption. Vad ville han då? Tja jag plitade ned följande i mitt block: "address these issues effectively", "room for improvement of coordination between the stakeholders", "capacity to address governance in coordinated manner", "room for improvement of multi-stakeholder coordination at all levels", "process is as important as substance", "pursue dialogue through multi-stakeholder forums", "meeting-places for all relevant institutions". Ja och sedan nämnde han problem med spam. Som om inte operatörer och mjukvaruindustrin inte skulle klara detta utan honom och hans kollegor. Tänk att det finns folk som har mage att överlåta Internet till sådana herrar? Tror någon att vi hade haft något Internet alls idag då? Eller hade vi haft kommittéer som diskuterade Minitel, Teleguide och X.400 fortfarande? En eloge till II-Stiftelsen som drog fram mörksuggorna i ljuset.

Framtiden här: Statligt piratarkiv avslöjat!

Swedish Institute of Computer Science (SICS), Sveriges främsta institution för dataforskning, anklagas av Antipiratbyrån för att husera vad man kallar en piratserver, en releasegrupp varifrån film och spel sprids. SICS finansieras direkt eller indirekt av Vinnova, FMV, Telia, Ericsson m fl. Mycket statliga pengar! Där finns professorer och forskare från Kungliga Tekniska Högskolan och andra universitet verksamma.

Antipiratbyrån verkar ha ringt upp SVT:s Rapport i stället för polisen. Varför? Henrik Pontén: "Vi vill ju visa för allmänheten, så här ser det ut, på den här nivån är det, i de här miljöerna händer det här och det är såpass vanligt". Han verkar tro att allmänheten skall bli chockad och ta Antipiratbyråns parti.

Effekten blir ju den motsatta. Vi måste fråga oss: Hur kommer det sig att våra smartaste datorhjärnor sysslar med sånt här? Och hur kommer det sig att man på SICS har en avdelning med kvalificerade forskare som ägnar sig åt att just utveckla metoder för effektiv fildelning? Man har faktiskt en peer-to-peer-forskningsgrupp. Man ägnar sig åt att utveckla de koncept, teorier, metoder, algoritmer och idéer som manifesteras i fildelningsprogrammen. Samma sak i USA förstås. Man gör det för att Internet är framtiden och p2p-modellen är fantastisk. Den utnyttjar nätverkandet perfekt: lediga resurser delas (diskutrymme, information) och tomma ledningar fylls upp automatiskt med trafik. I många fall delar man också upp beräkningar mellan tusentals datorer på nätet.

Kanske folk i stället är chockerade över Antipiratbyråns uppdragsgivares saktfärdighet med att anpassa sig till den nya realitet som Internet innebär, där horisontellt delande av information är naturligt och gott?

En liten fågel viskar i mitt öra att det på SICS talas om fildelning en hel del på kafferasterna. En falang anser att all upphovsrätt är stöld (ja, ni läste rätt, upphovsrätt - inte kopiering), en annan har en mer tradtionell syn där man kan äga både fysisk egendom och immateriella ting medan de flesta är pragmatiker som suckar att upphovsrättsindustrin förhoppningsvis kommer ikapp tekniken så småningom och anpassar sig till den istället för att fajtas mot den. Antipiratbyrån i stark minoritet alltså. Så ser det ut bland Internets spjutspetsar, bland dem som inser nätets revolutionära karaktär. Ledningen för SICS lär inte vara speciellt upprörd eller förvånad. Inside info kan mailas till tipsaoscar (at) phreaker.net !

Det är frapperande hur de brightaste hjärnorna inom akademierna tycks se Internet som framtiden och entusiastiskt anammar potentialen och vill se framåtskridande medan upphovsrättsindustrin vill förhindra utvecklingen.

Jag noterar f.ö. att Wired rapporterar att legendariske hackern och självlärde "reverse-ingenjören" DVD-Jon från Norge nu hunnit bli 21 och flyttar till San Diego. Han stannade i San Fransisco på vägen för att ha möten med en annan akademisk spjutspets, en juridikprofessor i "cyberlaw" från Stanford University som är rådgivare åt EFF, Electronic Frontier Foundation. Jo, det är nog bäst. FBI lyckades ju få Norge att gå efter DVD-Jon på hemmaplan och nu börjar han jobba i lejonets kula. Jag är inte säker på att det var så smart.

Antipiratbyrån, DI och PUL: Nya fakta!

Antipiratbyrån fick ju som bekant undantag från Personuppgiftslagen (PUL) i torsdags. Vi kan notera att Datainspektionen (DI) beslutar att APB får "behandla uppgifter om lagöverträdelser i enlighet med ansökan". För att se detaljerna måste vi alltså läsa ansökan, vilket jag gjort.

Man har fått undantag för tre specifika syften:

1) Behandling av IP-nummer i syfte att polisanmäla och ange särskilt grova upphovsrättsintråg till åtal [min markering].
2) Behandling i syfte att upplysa Internetleverantörer om att deras abonnenter gör intrång i upphovsrätt
3) Behandling av IP-nummer i syfte att vidta civilrättsliga åtgärder i anledning av upphovsrättsintrång, primärt intrångsundersökning, interimistiska åtgärder och skadeståndstalan

Jag vill här påpeka att APB enligt DI:s beslut endast får samla in och behandla uppgifter som gäller särskilt grova upphovsrättsintrång. Själv kan jag inte bedöma vad detta innebär. En gissning (som jurister gärna får ha synpunkter på) är väl att något som av domstolar bedöms ge fängelse är särksilt grovt. I Västeråsrättegången sa åklagaren själv att fängelse inte kan komma ifråga, hon sökte böter eller villkorligt med samhällstjänst. Där var det frågan om misstänkt utdelning av en film.

Andra åklagare har slängt ut fall eftersom de ansett att det ringa brottet (som skulle ge böter enligt deras bedömning) inte uppvägt integritetsintrånget och att bevisningen då måste kastas ut, se t.ex. artikel i Computer Sweden från i våras, där Henrik Pontén sa att de måste koncentrera sig på fall då folk kanske delar ut minst 10 filmer, en siffra han högg ur luften. Vi känner ju inte till domstolarnas bedömning av fildelningsbrott. Vi vet inte heller om åklagarnas ståndpunkt skulle kunna ändras nu när DI har medgivit undantag från PUL, dvs nu när DI anser att upphovsmännens intressen uppväger integritetsintrånget vad avser PUL. Under alla omständigheter får dock bara APB behandla personuppgifter för särskilt grova fall av utdelning av upphovsrättsskyddat material.

Det tycks mig också som att de civilrättsliga målen (alltså när man kräver skadestånd från en fildelare i motsats till brottsmål när man polisanmäler) endast kan komma att drivas i anslutning till brottmål enligt punkt 1. Man vill kunna göra en s.k. intrångsundersökning hos enskilda fildelare, alltså en razzia av den typ man gjorde hos Bahnhof i mars 2005. Det är Kronofogden som utför en sådan razzia och endast efter beslut hos Tingsrätten. Här måste man fråga sig hur man kan veta vart man skall skicka Kronofogden, dvs hur skall man kunna koppla ihop en misstänkt IP-adress med en fysisk person/adress? Här krävs ju uppgifter från Internetoperatören, just de uppgifter som APB får genom polis och åklagare när man polisanmält för brott. Kan man inför en ren civilrättslig intrångsundersökning rättsligen kräva ut dessa uppgifter från en Internetoperatör?

I och för sig säger APB i ansökan att man vill behandla uppgifter för att "självständigt eller i anslutning till brottmålstalan förd av åklagare" kunna driva civilrättsliga mål. Detta upprepar DI i sitt beslut och ger dem alltså rätt att behandla personuppgifter för att "självständigt" kunna driva civilmål. Men man säger samtidigt i beslutet: "Antipiratbyrån får IP-uppgifter och därtill kopplade personuppgifter från stämningsansökan i brottmålet. Personuppgifterna har inhämtats av polis och åklagare från Internetoperatören.".

Min preliminära slutsats är att APB i praktiken kan göra skadeståndsrazzior hos fildelare endast i samband med brottmål.

Här dyker en intressant tanke upp. Nicklas Lundblad hävdar i en krönika i NyTeknik att Internetoperatören i sig knappast kan göra något om de får påstötning från APB: "Antipiratbyrån sänder sina uppgifter till en Internetleverantör som inte har något undantag borde denna bara svara att de mottagna uppgifterna inte får behandlas hos Internetleverantören, eftersom denne saknar undantag och det enligt DI uppenbarligen rör sig om sådana uppgifter som kräver undantag från förbudet i 21§ personuppgiftslagen.". Detta kan nog stämma vad gäller vidarebefordrande av abusebrev. Fast om åklagare hör av sig kan väl knappast Internetoperatören hänvisa till PUL?

Men frågan är om inte Internetoperatören, som ju lämnar ut personuppgifter till åklagare / polis, omedelbart borde meddela abonnenten om att personuppgifter har lämnats ut och varför. Detta framgår av informationsplikten i PUL och borde av Internetoperatören hur som helst betraktas som en god service till sin kund. Det är väl inte omöjligt att tänka sig att abonnenter - i det fall de faktiskt medvetet eller av misstag delat ut material - skulle kunna skydda sig mot eventuell civilrättslig intrångsundersökning genom att vidta preventiva åtgärder innan Kronofogden dyker upp. Om man även har tänkt sig att göra en razzia för att beslagta fysiska bevis för brottmålet skulle kanske Internetoperatören bli skyldig till något brott om man samtidigt notifierar kunden. Jag har inget svar här men mottar gärna kommentarer.

En annan komplikation är informationsplikten vid själva insamlingsögonblicket, dvs när APB ansluter till en Direct Connect-hubb. I ansökan säger man: "Antipiratbyrån saknar möjlighet att informera de registrerade om den behandling Antipiratbyrån genomfört eftersom det inte är möjligt att identifiera de registrerade utan uppgifter från Internetoperatören.". Jag själv tog fasta på DI:s egna "Allmäna råd" för hur informationsplikten skall uppfyllas. Man säger där: "När personuppgifter samlas in i samband med användning av Internet, t.ex. i form av s.k. loggar, bör informationen lämnas på en inloggningsbild eller liknande.". Man skall alltså informera innan man samlar in uppgifterna. Datarådet Samuelsson svarade på en direkt fråga från mig i torsdags att om det hela är tekniskt möjligt bör man göra så.

Nu idag bekräftar Samuelsson detta i en artikel av Sverker Brundin i Computer Sweden (som ställde frågan ett par gånger till Samuelsson som ett resultat av min artikel, vilket de kanske kunde ha nämnt). Denna artikel - samt Lundblads egen kommentar till den - aktualiserar en fråga jag tagit upp tidigare: Behovet av att Internetoperatörerna organiserar sig för att ha en gemensam policy. Operatörerna skall givetvis värna abonnenternas intressen här och stå upp för Internetmediets logik, nämligen att horisontellt utbyte av filer är fullkomligt naturligt, se t.ex. min artikel i SvD.

Slutsatserna av min nya läsning bekräftar Nicklas Lundblads omdöme att DI:s beslut väcker många frågor och kanske var en Pyrrhusseger för Antipiratbyrån.

Här vill jag också tipsa om en artikel i SvD (pdf) som Piratbyråns Rasmus Fleischer skrev efter DI:s beslut men som tyvärr bara finns som pdf och inte kan länkas på annat vis. Jag tror Rasmus träffar rätt i följande citat: "Varje försök att upprätthålla en stenhård digital upphovsrätt kommer att innebära blockeringar av itutvecklingen och inskränkningar av rättssäkerheten. Men inte ens det tyngsta artilleri kan föra oss tillbaka in i ett system där varje kopia av en låt eller film innebär en betalning.".

Porrstjärnor är vi allihopa - snart!

Ständig ståfräs hade han, killen som egentligen skulle hålla i strålkastaren. Så han fick bli skådis och spela den knäppe doktorn vars kuk Linda Lovelace slukade ned till roten i världens mest berömda porrfilm Deep Throat, eller Långt ner i halsen på svenska. Efter att ha gått ned sig i alkoträsket fann han Jesus och är numera fastighetsmäklare. Sedär, några saker man får lära i dokumentären Inside Deep Throat som går på Biograf Sture i Stockholm nu.

Fast dokumentären är ju viktigare än så. Den handlar om den kulturella signifikansen av Deep Throat, om kriget mellan yttrandefrihetsförespråkare och censurivrare, om kriget mellan dem som tror att sex är en god eller neutral företeelse och dem som anser att sex har inneboende moralisk ondska och därför måste kanaliseras på vissa godkända och fina vis och i övrigt bör tryckas ned och helst gömmas. Dokumentären platsar bredvid Milos Formans Larry Flynt som en film där yttrandefriheten firas med glöd.

En av jordens obehagligare människotyper får sista ordet i dokumentären: Larry Parrish som var åklagare och försökte få killen med ståfräsen dömd till fem års fängelse. Parrish avslutar med att önska att alla muslimska terrorister lämnar USA i fred så att de återigen kan låta polis och rättsväsende koncentrera sig på verkliga problemen i samhället: Porr och obsceniteter.

Jodå, jag har läst en av Linda Lovelaces fyra olika självbiografier, den omtalade Skärseld (Ordeal), där hon, efter att ha kommit i händerna på världsrekordhållarna i porrmotstånd, Catherine McKinnon och Andrea Dworkin, hävdar att all hennes medverkan i porrfilmer skedde under vapenhot från partnern/maken Chuck Traynor. Han var förmodligen en sleazebag men det finns gott om folk och ögonvittnen som hävdar att boken är falsk och skriven av andra skäl än att presentera sanningen. I de två tidigare självbiografierna hyllade hon friheten som sexstjärna. Om hon verkligen var den leende tösen som blev förlöst från sin katolska fostran och predikade fri sex i bästa flower power-tradition och flirtade med världspressen, som i dokumentärklippen i filmen, ja det lär vi inte få veta. Inside Deep Throat handlar dock inte om Linda Lovelace utan om filmen och samhällets reaktioner på den.

Diverse kulturkändisar kommenterar i dokumentären. Camille Paglia, Gore Vidal, John Waters, Norman Mailer, Al Goldstein, Hugh Hefner, Larry Flynt. Och jag minns inte om det var Erica Jong eller Helene Gurley Brown - den numera 83-åriga legendariska sexpositiva Cosmopolitan-redaktören - som sa att de som var med i porrfilmer på den tiden gjorde det för att det var rebelliskt men att de numera gör det bara för pengarna. Fast där har hon ju fel!

I dokusåpeåldern vill alla ha sina femton minuter. Nätet flödar av porr som folk ställer upp gratis eller för symboliska betalningar. De vill bara synas.

Expressen slår till med följande rubrik: "Så luras unga tjejer till sex på nätet". Bakgrunden är att de masturberar framför sin webcam. Videosekvenserna hamnar sedan på nätet och går inte att ta bort. Skälet till pillandet är att de vill göra någon okänd kille glad. De gör det för hans skull.

När jag ser sådana artiklar blir jag alltid trött på dubbelheten inom feminismen: När skall vi sluta omyndigförklara tjejer? Varför tror vi att de alltid luras av killar? Varför tror vi att de bara onanerar för killarnas skull och inte för sin egen? Det är väl positivt att tjejer nu har en egen vilja och egna begär? Något som faktiskt hela Deep Throat handlar om. En tjej som inte kan bli sexuellt tillfredsställd och en doktor som hittar orsaken. Hon råkar ha fått sin klitoris placerad långt ned i halsen och hon hittar då fram till sin egen tillfredsställelse (ja, det är en porrkomedi från det sköna 70-talet!). Ganska feministiskt , speciellt i en tid då obscenitetsdomaren i USA inte visste vad klitors var.

Ur Expressen: "För många vuxna är det helt obegripligt. De kan inte heller förstå varför så många flickor lägger ut utmanande bilder på sig själva för att låta sig bli bedömda."

Det gäller inte bara tjejer. Expressen kan ju gå till exempelvis Webcamwankers. Kanske har de där grabbarna lurats av andra killar också, det är en möjlighet. Eller så är de bara befriade från skam och skuld. Och dagens ungdom är smartare än deras föräldrar. De inser att digitalt material (information) inte kan förstöras. Det flyter runt och multipliceras. Filmar man en het session i hemmet med videokameran eller mobilen kan det komma ut förr eller senare, vare sig man heter Rob Lowe, Paris Hilton eller Sven Svensson. Tonåringarna vet. Det är omvärlden som möjligen ger dem ågren, inte bilderna i sig. Moraliserandet får brudar att skära sig i armarna. Samt kanske uppmärksamheten runt skärandet.

Porrbranschen är f.ö. ganska pissig vad gäller gager har jag förstått. Utbudet av titta-på-mejare är stort. Jag har en kompis som var dotcom-entreprenör, som gått Handelshögskolan, som jobbat på bank i Singapore, som var webbmaster för Finanstidningen. Han ryggar inte för något och agerade i några p-rullar och fick dessutom pris på årliga porr-Oscars i Las Vegas. För att ha gjort det. För att se hur det var. För att kunna skriva en bok om det. Tag Eriksson, alias Fredrik Eklund är en spjutspets mot framtiden.

Porrbranschen har nog sett sina ekonomiska glansdagar men går kanske nu in i sina kreativa glansdagar. Utbudet är fantastiskt och när var och en har en digital videokamera i handen blir förstås utbudet större och kvaliteten bättre än när maffian - och senare Hollywood - var de enda som ägnade sig åt porr. Och priset går ned. Kanske kan porren ge en fingervisning om den kommande utvecklingen i andra kreativa branscher? Jag tror ju att hela branscher kan förändras i grunden om man bara vågar bejaka nätets potential, läs mer här t.ex..

P.S. Vill ni läsa en självbiografisk "roman" av en man av sin tid som har allt och som beslutar sig för att bli porrskådis under något år av sitt liv. Fredriks bok visar hur du också kan bli porrstjärna. Lycka till! Du kan stödja denna blogg genom att fylla i "Bananflugornas herre" i Adlibris-formuläret till höger och sedan köpa Fredriks inbundna bok för bara 119 spänn. Själv handlar jag nästan alla böcker från Adlibris. 19 kronor i enhetsfrakt, boken i brevlådan.

Förresten: David Byrnes (f.d. Talking Heads) orgel på Färgfabriken i Liljeholmen, Stockholm, är fantastisk. Hela byggnaden blir ett väsen, en Tyrannosurus Rex från Jurassic Park. Bör upplevas. Jag gjorde det i lördags. Tvärbanan till Trekanten.

Antipiratbyrån bör förvarna: Besked från DI

Jag har idag talat med Datainspektionens dataråd Rolf Samuelsson om beslutet att ge Antipiratbyrån och IFPI rätt att samla in personuppgifter från fildelningsnätverk. Jag argumenterar här för att fältet ligger öppet för aktivister. Nicklas Lundblad påpekar att alla delar av PUL måste följas. Bland annat skall man ha rätt att begära ut information om de uppgifter Antipiratbyrån lagrar.

Det stämmer. Jag tog faktiskt upp frågan med datarådet Samuelsson. Hade de diskuterat rätten för människor att få reda på det som registrerats om dem? Jo, men det innebär ju svårigheter eftersom man registrerar IP-adresser. Dessa är i och för sig är personuppgifter men eftersom man inte kan koppla dessa till en person förrän fallet överlämnas till polisen blir det ju svårt. Så man sköt frågan åt sidan i stort sett.

Jag frågade då Samuelsson om deras Allmäna råd (pdf) om information till personuppgiftsregistrerade. Dessa säger nämligen att exempelvis webbsajter, som samlar in personuppgifter, bör meddela att de gör detta innan de samlar in uppgifterna. Vad händer om man inte följer råden? Tja, det finns ju inga straffsanktioner, sa datarådet, men man bör ju följa dem i alla fall och DI följer den tekniska utvecklingen.

Om man skapar en teknisk metod som gör att man faktiskt kan meddela att man skall samla in personuppgifter om en användare på ett fildelningsnätverk så skall man i princip göra detta? undrade jag. Jag fick bekräftat att så nog bör vara fallet, även om det förstås inte kan betraktas som ett myndighetsbeslut. Så när Antipiratbyrån ansluter till ett fildelningsnätverk för att börja registrera personuppgifter, dvs IP-adresser och material som finns tillgängligt, bör de alltså meddela alla andra som är anslutna.

Hur gör man det då? Tja, som på en webbsajt kanske. Där har de ju bara ett allmänt meddelande till alla som ansluter. I det här fallet bör DI kanske kräva att Antipiratbyrån eller IFPI, så fort de ansluter till ett fildelningsnätverk, måste dela ut en informationsfil med en viss allmänt känd rubrik så att man alltså kan se om APB och IFPI är där och ämnar samla in personuppgifter. Det är ju då inte omöjligt att tänka sig att det IP-nummer som delar ut just den informationsfilen blir utestängt från nätverket, manuellt eller, kanske troligare, per automatik. Om APB inte skulle följa råden trots teknisk möjlighet och påtryckningar? Vet ej. Men de som vill se en jämnare spelplan mellan en fildelande allmänhet och en arrogant upphovsrättsindustri skulle nog välkomna aktivism i den riktingen.

Lundblad resonerar om kostnaden för att förse folk med uppgifter om dem själva. Jag förmodar att han tänker sig en situation där människor i enorm skala begär utdrag ur registren, en tanke jag även sett i kommentarer på SvD och andra sajter idag.

Uppdatering: Läs gärna mitt senare inlägg Antipiratbyrån, DI och PUL: Nya fakta!

Delseger för Antipiratbyrån: Beslut av DI

Datainspektionen (DI) publicerar idag ett viktigt beslut som var ganska väntat. Svenska Antipiratbyrån (APB), som alltså representerar film- och dataspelsindustrin, och IFPI, som representerar musikindustrin, har av Datainspektionen (DI) meddelats undantag från Personuppgiftslagen (PUL).

Efter en massanmälningskampanj i våras - som bla stöddes av bl a Piratbyrån, Jonas Birgersson och Jens of Sweden - uppmärksammades DI på att APB kanske bröt mot PUL genom att samla in IP-nummer från fildelningsnätverk kombinerat med uppgift om vilka filer som fanns hos dessa IP-nummer och alltså kunde laddas ned från dem.

DI beslutade att APB inte följde PUL men att de kunde ansöka om undantag, något det alltså finns utrymme för i lagen. Man ansökte och fick tillstånd. Beslutet kan läsas här

Jag tänkte komma med en längre analys men just nu försöker jag placera en sådan analys hos någon tidning och väntar därför med att lägga det på bloggen. Även skribenter måste leva.

Uppdatering: Se mitt nyare inlägg i frågan, Antipiratbyrån bör förvarna: Besked från DI

Fildelaren i Västerås: Ögonvittnesrapport och bild.

Jag var på plats idag när det beryktade fildelningsmålet togs upp i Västmanlands Tingsrätt i Västerås idag. En 28-årig utbildad fritidsledare, som numera jobbar i en livsmedelshall, står åtalad för upphovsrättsbrott. Andreas heter han och är en väldigt vanlig svensk med normala studielån och fläckfritt leverne, sånär som en fortkörning för tre år sedan. Han verkade också vara en novis på datorer och hävdade att en bekants bekant installerat rubbet åt honom, inklusive något fildelningsprogram. Bilden här intill publiceras med hans medgivande.

Han skall dömas av en jurist och tre nämndemän. Två av dem såg ut som vars och ens farmor, med blus och brosch och färgat hår och någon hörapparat som tittar fram och mungipor som pekar nedåt och den tredje var av typen senig morfar med märkligt skägg.

Mediauppbådet var stort. Rapport, TV4, SvD, Aftonbladet, Sydsvenskan och många fler var på plats. Inte så konstigt när 800.000 svenskar sysslar med fildelning enligt en undersökning och 86 % av drygt 55.000 svarande på Aftonbladets webb anser att det är är helt OK att ladda ned film och musik olagligt. Solidariska släktingar till Andreas slöt också upp. Piratbyråns charmtroll Julien Nebbout härintill, som även är aktiv i MUF, var nog den mest intervjuade personen.

Andreas är anklagad för att ha "delat ut" den svenska filmen Hip Hip Hora, vilket han förnekar. Åklagaren säger att fängelse inte kan komma ifråga. Rätten bör överväga böter eller villkorligt/samhällstjänst.

Men polisen då? Åklagaren säger ju att Andreas erkänt i ett polisförhör. Visst, han har medgivit en del saker. Men polisen har aldrig ens frågat om filmen Hip Hip Hora enligt sittt eget förhörsprotokoll. Advokaten hävdar att de haft ett samtal om upphovsrättsbrott och att Andreas inte - och kanske inte polisen heller (?) - har förstått upphovsrättslagen och de krångligheter som finns där. Andreas säger att han för polisen erkänt att han laddat ned musik, vilket var fullkomligt lagligt vid tidpunkten ifråga, men som han trodde var olagligt eftersom han blev inkallad. Han säger att han försökt ladda ned filmer men aldrig lyckats öppna någon när han dubbelklickat på dem. Men han förnekar att han har delat ut material. Det behöver inte finnas en konflikt mellan ett polisförhör då och vad han säger nu.

Så vad grundas åtalet på? En "skärmdump" som Antipiratbyrån skickade in till polisen tillsammans med en begäran om att de skulle ta reda på vilken abonnent hos Bredbandsbolaget som hade ett visst IP-nummer vid en viss tidpunkt. Vem som gjort skärmdumpen eller de närmare omständigheterna vet vi inte. Antipiratbyrån hördes aldrig. De skall ha anslutit till en Direct Connect-hub där fildelare strålade samman och sedan till ett visst IP-nummer och från detta ha laddat ned den aktuella filmen. Skärmdumpen sägs ha gjorts under nedladdningen.

Man kan ju undra om polisen börjar begära att ISP:er utreder vem som har ett visst IP-nummer så fort någon skickar in en skärmdump på det där sättet eller om deras tjänstvillighet berodde på att det var Antipiratbyrån som frågade. Själv tycker jag att detta borde testas.

Vad händer om polisen får hundratusentals polisanmälningar med skärmdumpar som indikerar att olagliga nedladdningar sker? Här finns utrymme för massaktivism och programmering av automatiska polisanmälnings- och skärmdumpsgeneratorer. Anser politikerna att detta verkligen är brott måste de givetvis se till att polisen får resurser att utreda alla de hundratusentals anmälningar som skulle översvämma rättsväsendet och likaså domstolarna. Man kan inte bara plocka ett fall för att försöka skrämmas. Massiv civil olydnad kombinerat med igenkloggning av rättsväsendet skulle kunna påverka lagstiftarna.

Försvaret hade kallat ett par datagrabbar som förklarade att IP-nummer kan förfalskas på olika vis (IP-spoofing, hijacking m.m.) samt att bakom ett IP-nummer kan döljas en massa användare. Exempelvis om man har en trådlös basstation i lägenheten som är inställd med fabriksinställningar, ja då kan grannarna surfa genom den utan att man märker det. För internetleverantören som skall spåra IP-numret leder det förstås till en viss abonnent. Men som sagt, det kan mycket väl vara grannkidsen som sitter och tankar filmer via den oskyldiges radio-LAN. Detta stämmer i teorin. Men försvarsadvokaten försökte aldrig hävda att Andreas satt bakom någon router, trådlös eller ej. Framöver kan vi dock komma att få se en ökning av trådlösa öppna basstationer hemma.

Nämndemännen såg väl inte stensäkra ut när pojkarna pratade om DHCP, NAT, TCP/IP m.m.. Och delvis kanske de var där för att förvirra broschmormor.

Försvarsadvokaten hävdade djärvt nog att Upphovsrättslagen inte ens var tillämplig på det påstådda brottet innan den nya lagen som trädde i kraft 1 juli 2005. Vid tidpunkten hade upphovsmannen till ett verk ensamrätt att tillgängliggöra detta för allmänheten i tre avseenden:
1) framföra verket offentligt (när det ej är fysiskt fixerat)
2) sprida verket (endast om det gäller fysiska exemplar)
3) visa verket (endast om det gäller fysiska exemplar)

Inget av dem är direkt tillämpbart på digital överföring på nätet. En sådan punkt lades till i den nya lagen. I stället finns bara en tolkning som ledning: HD slog fast i det s.k. MP3-fallet (NJA 2000 sid 292) att kopiering på nätet av en musikfil är ett "offentligt framförande", dvs att det är punkt 1 ovan som är tillämplig. Man "spelar" filen så att säga. Advokaten hävdade att inte ens detta är tillämpligt för Hip Hip Hora. Av skärmdumpen framgick att filmen var uppdelad på 20 filer i ett RAR-arkiv. För att framföra den måste en användare ladda ned den, packa upp den, sortera den och sätta ihop den, dvs bygga ett exemplar. Först då kan han själv framföra den. Den digitala kopieringen fanns inte ens i lagen så fallet saknar juridisk grund.

Julien från Piratbyrån säger att han hoppas på frikännande eller ett lågt bötesbelopp. Det senare skulle innebära att IP-spårning inte skulle kunna användas eftersom brottets ringa art inte skulle uppväga olägenheten för individer med att deras personliga integritet kränks. Åklagare skulle då inte kunna använda den bevisning som Antipiratbyrån lämnar in. Dessa har förstås kontrat med tidigare att de då kommer att välja ut folk som delar ut flera filmer så att straffsatsen blir fängelse. Och sedan går man efter dem. Även här borde anmälningsgeneratorer kunna användas för att ösa grus i maskineriet. Fast kanske detta inte blir nödvändigt. Datainspektionen har ju funnit att Antipiratbyråns metoder bryter mot PUL, Personuppgiftslagen. Dock har en ansökan om undantag lämnats in.

Dom faller den 25 oktober kl 11.00.