Jag var på plats idag när det beryktade fildelningsmålet togs upp i Västmanlands Tingsrätt i Västerås idag. En 28-årig utbildad fritidsledare, som numera jobbar i en livsmedelshall, står åtalad för upphovsrättsbrott. Andreas heter han och är en väldigt vanlig svensk med normala studielån och fläckfritt leverne, sånär som en fortkörning för tre år sedan. Han verkade också vara en novis på datorer och hävdade att en bekants bekant installerat rubbet åt honom, inklusive något fildelningsprogram. Bilden här intill publiceras med hans medgivande.
Han skall dömas av en jurist och tre nämndemän. Två av dem såg ut som vars och ens farmor, med blus och brosch och färgat hår och någon hörapparat som tittar fram och mungipor som pekar nedåt och den tredje var av typen senig morfar med märkligt skägg.
Mediauppbådet var stort. Rapport, TV4, SvD, Aftonbladet, Sydsvenskan och många fler var på plats. Inte så konstigt när 800.000 svenskar sysslar med fildelning enligt en undersökning och 86 % av drygt 55.000 svarande på Aftonbladets webb anser att det är är helt OK att ladda ned film och musik olagligt. Solidariska släktingar till Andreas slöt också upp. Piratbyråns charmtroll Julien Nebbout härintill, som även är aktiv i MUF, var nog den mest intervjuade personen.
Andreas är anklagad för att ha "delat ut" den svenska filmen Hip Hip Hora, vilket han förnekar. Åklagaren säger att fängelse inte kan komma ifråga. Rätten bör överväga böter eller villkorligt/samhällstjänst.
Men polisen då? Åklagaren säger ju att Andreas erkänt i ett polisförhör. Visst, han har medgivit en del saker. Men polisen har aldrig ens frågat om filmen Hip Hip Hora enligt sittt eget förhörsprotokoll. Advokaten hävdar att de haft ett samtal om upphovsrättsbrott och att Andreas inte - och kanske inte polisen heller (?) - har förstått upphovsrättslagen och de krångligheter som finns där. Andreas säger att han för polisen erkänt att han laddat ned musik, vilket var fullkomligt lagligt vid tidpunkten ifråga, men som han trodde var olagligt eftersom han blev inkallad. Han säger att han försökt ladda ned filmer men aldrig lyckats öppna någon när han dubbelklickat på dem. Men han förnekar att han har delat ut material. Det behöver inte finnas en konflikt mellan ett polisförhör då och vad han säger nu.
Så vad grundas åtalet på? En "skärmdump" som Antipiratbyrån skickade in till polisen tillsammans med en begäran om att de skulle ta reda på vilken abonnent hos Bredbandsbolaget som hade ett visst IP-nummer vid en viss tidpunkt. Vem som gjort skärmdumpen eller de närmare omständigheterna vet vi inte. Antipiratbyrån hördes aldrig. De skall ha anslutit till en Direct Connect-hub där fildelare strålade samman och sedan till ett visst IP-nummer och från detta ha laddat ned den aktuella filmen. Skärmdumpen sägs ha gjorts under nedladdningen.
Man kan ju undra om polisen börjar begära att ISP:er utreder vem som har ett visst IP-nummer så fort någon skickar in en skärmdump på det där sättet eller om deras tjänstvillighet berodde på att det var Antipiratbyrån som frågade. Själv tycker jag att detta borde testas.
Vad händer om polisen får hundratusentals polisanmälningar med skärmdumpar som indikerar att olagliga nedladdningar sker? Här finns utrymme för massaktivism och programmering av automatiska polisanmälnings- och skärmdumpsgeneratorer. Anser politikerna att detta verkligen är brott måste de givetvis se till att polisen får resurser att utreda alla de hundratusentals anmälningar som skulle översvämma rättsväsendet och likaså domstolarna. Man kan inte bara plocka ett fall för att försöka skrämmas. Massiv civil olydnad kombinerat med igenkloggning av rättsväsendet skulle kunna påverka lagstiftarna.
Försvaret hade kallat ett par datagrabbar som förklarade att IP-nummer kan förfalskas på olika vis (IP-spoofing, hijacking m.m.) samt att bakom ett IP-nummer kan döljas en massa användare. Exempelvis om man har en trådlös basstation i lägenheten som är inställd med fabriksinställningar, ja då kan grannarna surfa genom den utan att man märker det. För internetleverantören som skall spåra IP-numret leder det förstås till en viss abonnent. Men som sagt, det kan mycket väl vara grannkidsen som sitter och tankar filmer via den oskyldiges radio-LAN. Detta stämmer i teorin. Men försvarsadvokaten försökte aldrig hävda att Andreas satt bakom någon router, trådlös eller ej. Framöver kan vi dock komma att få se en ökning av trådlösa öppna basstationer hemma.
Nämndemännen såg väl inte stensäkra ut när pojkarna pratade om DHCP, NAT, TCP/IP m.m.. Och delvis kanske de var där för att förvirra broschmormor.
Försvarsadvokaten hävdade djärvt nog att Upphovsrättslagen inte ens var tillämplig på det påstådda brottet innan den nya lagen som trädde i kraft 1 juli 2005. Vid tidpunkten hade upphovsmannen till ett verk ensamrätt att tillgängliggöra detta för allmänheten i tre avseenden:
1) framföra verket offentligt (när det ej är fysiskt fixerat)
2) sprida verket (endast om det gäller fysiska exemplar)
3) visa verket (endast om det gäller fysiska exemplar)
Inget av dem är direkt tillämpbart på digital överföring på nätet. En sådan punkt lades till i den nya lagen. I stället finns bara en tolkning som ledning: HD slog fast i det s.k. MP3-fallet (NJA 2000 sid 292) att kopiering på nätet av en musikfil är ett "offentligt framförande", dvs att det är punkt 1 ovan som är tillämplig. Man "spelar" filen så att säga. Advokaten hävdade att inte ens detta är tillämpligt för Hip Hip Hora. Av skärmdumpen framgick att filmen var uppdelad på 20 filer i ett RAR-arkiv. För att framföra den måste en användare ladda ned den, packa upp den, sortera den och sätta ihop den, dvs bygga ett exemplar. Först då kan han själv framföra den. Den digitala kopieringen fanns inte ens i lagen så fallet saknar juridisk grund.
Julien från Piratbyrån säger att han hoppas på frikännande eller ett lågt bötesbelopp. Det senare skulle innebära att IP-spårning inte skulle kunna användas eftersom brottets ringa art inte skulle uppväga olägenheten för individer med att deras personliga integritet kränks. Åklagare skulle då inte kunna använda den bevisning som Antipiratbyrån lämnar in. Dessa har förstås kontrat med tidigare att de då kommer att välja ut folk som delar ut flera filmer så att straffsatsen blir fängelse. Och sedan går man efter dem. Även här borde anmälningsgeneratorer kunna användas för att ösa grus i maskineriet. Fast kanske detta inte blir nödvändigt. Datainspektionen har ju funnit att Antipiratbyråns metoder bryter mot PUL, Personuppgiftslagen. Dock har en ansökan om undantag lämnats in.
Dom faller den 25 oktober kl 11.00.
Recent Comments