Oscar Swartz :: Texplorer

Konsumtärer över hela nätet - förenen eder!

I en artikel i SvD förutspår jag idag 10 oktober utgången av jordens viktigaste krig. Det är inte kriget mot terror jag talar om. Det har jag löst tidigare. Nix, det handlar om IP-kriget, "Intellectual Property", dvs kampen om reglering av immateriella rättigheter såsom copyright (upphovsrätt), patent, varumärken m.m. Det låter kanske trist och obegripligt för den som kanske aldrig ens hört de där begreppen. (Jag skriver en hel del om detta område, klicka HÄR för att få alla mina artiklar om upphovsrätt samlade i en jättelång kolumn.)

Kriget har startat ganska nyligen och nya krevader kommer varje dag. Det märkliga är att politikerklassen tycks välja sida mot folket och allmänintresset. I Finland blev det just förbjudet att från en CD man köpt kopiera över filer till sin MP3-spelare och dessutom verkar det som om man har inskränkt yttrandefriheten genom att förbjuda information om hur man går runt kopieringsspärrar etc. (har man inga grundlagar där??).

I USA kan man förstå utvecklingen bättre eftersom politiker där är beroende av enorm kampanjfinansiering för att bli valda. Särintressena är oerhört väl organiserade och vinstbringande industrier kanaliserar stora summor till politikerklassen i utbyte mot fördelaktiga lagar. I USA har därför t.ex. skivbolag rätt till 150.000 dollar i skadestånd för varje låt som någon kopierar på nätet, vilket ju förstås öppnar nya vägar för en bransch att livnära sig. Man har stämt 14.000 privatpersoner hittills. Men till och med forskare i mjukvarubranschen som jobbar för Microsoft mot kopiering betvivlar att man kan få kontroll över kopiering av digitala filer, vilket jag skrev om här i min artikel om Darknet.

Jag inser att jag låter som en Pollyanna när jag i SvD förutspår att användarna/folket kommer att vinna kriget. Men det handlar inte bara om juridik. Det handlar om vår syn på människan.

Cynikerna tror att det finns en väldigt liten elit som förmår producera några "idéer" överhuvudtaget, dvs musik, text, bild, ljud, video, tankar. Detta kommer tydligt fram i teorin om Konsumtariatet (ett uttryck som jag tror lanserades av Bard & Söderqvist i boken Nätokraterna), den passivt konsumerande massan som lydigt betalar licensavgift för all info den serveras och aldrig förmår producera något eget. Ovanpå flyter morgondagens motsvarighet till kapitalistklassen, dvs Nätokraterna som är maniskt produktiva och licenserar ut sin briljans.

Själv tror jag att alla kan producera något. Inte så att alla kan bli Nobelpristagare i litteratur. Men det händer mycket utanför de globala mediebolagen nu, jag har själv tagit upp exempel inom musiken. Inom filmen kommer ju också hela tiden filmer som är producerade med digital videoteknik, vars totala budget kan understiga dagskostnaden för en Hollywoodstjärnas influgna frisör.

Nätet fylls med digitalt material. En hel del skit och flams men en hel del väldigt kreativt och innovativt material som aldrig skulle se ljuset inom den globala medieindustrin - inte för att det är så dåligt, utan för att industrin styrs av upphovsrättens logik, som uppmuntrar till blockbusters, megasäljande produkter som marknadsförs stort med logotypprydda plastleksaker och skolväskor.

Jag ser en framtida lavin av mänsklig produktion och aktivitet. Och jag ser uppdelningen mellan konsumtariat och nätokrati som ett resultat av upphovsrättens utformning, inte som ett naturtillstånd. I nätsamhället borde den skalas tillbaks rejält för att befria människan. Apples iLife kan bli verklighet. Detta kommer att bli verklighet genom människors vardagliga beteende på nätet, som jag nämner i SvD. I samma serie tar Anders Sandberg från framtidsoptimistiska tankesmedjan Eudoxa upp vad han kallar den tredje revolutionen på nätet i en artikel som förtjänar läsas.

Och frågorna om intellektuell egendom kommer att politiseras. Här finns sprängkraft. Det kräver dock medvetenhet och för att parafrasera Marx & Engels (som jag på inget vis håller med eftersom fysisk och intellektuell egendom har helt olika egenskaper och därför måste omfattas av helt olika "äganderätter"):

Konsumtärer över hela nätet - förenen eder!

En not:
Givetvis kommer IP-kriget att föras på andra ställen än nätet också. Tredje världen börjar agera mot västvärldens syn på intellektuell egendom. Brasilien hotar till exempel att tillverka egna kopior av mediciner som är verksamma mot HIV/AIDS om inte priserna sänks. Kunskapen för att göra detta och för att rädda kanske miljontals liv finns där. De kan tillverka men de får inte. Någon annan har monopol på substansen (= patent). Politisering sker även här förstås. IP-kriget har inte bara med Internet att göra.

SEXGALNA svenskar utnyttjade norsk NYMFOMAN!

En upprörande naivitet har uppvisats av ett par norrmän, en man och en kvinna. De tog in på hotell i Mölndal, där sedan tio inbjudna svenska män hade sex med kvinnan: "Både min make och jag har sedan flera år haft en böjelse för att ha sex med varandra och flera andra män vid samma tillfälle.", säger kvinnan i Expressen.

Som tur är kom den svenska polisen in och avbröt den kväljningsframkallande akten. "Vi brukar normalt hålla på i många timmar", säger norskan, som uppenbarligen är så störd att hon inte inser att hon utsatts för ett grovt brott. Förmodligen lider hon av den obotliga psykiska sjukdomen nymfomani, vilken gör att hon omöjligt kan förstå sammanhangen.

Norrmännen hade tydligen inte räknat med att vi i Sverige skulle hålla efter den här typen av importerad perversion så effektivt som vi gör. Vi straffar våra medborgare om de deltar i sådana vidrigheter. De här männen betalade ju 300 spänn per man till er! "Pengarna skulle gå till omkostnader bland annat för hotellrummet", sa ni. Ja, många dumma förklaringar har man ju hört från horor som inte fattar att de blivit kränkta. Men detta tog väl priset.

Alla svenskar bör vara stolta över att vi avdelade en större styrka poliser för att få bukt med den här typen av osedlighet som förekommer i andra länder: Vi hade spanare både i lobbyn, på en balkong mittemot och i ett angränsande rum. Det hade varken det norska utnyttjade paret räknat med eller de svenska männen som utnyttjade dem. Ni trodde att våra poliser skulle vara upptagna med våldtäkter, bilstölder, väktarrån och folk som utpressar restaurangägare, försvunna fruntimmer, inbrottsdrabbade sommarstugor och sånt. Tji fick ni!

Nej, nu får vi hoppas att de svenska männen åker dit för sexköp och att ni själva åker dit för koppleri, som åklagaren vill enligt artikeln i Expressen. Om han inte lyckas fälla måste vi överväga professor Madeleine Leijonhufvuds förslag om att förbjuda gruppsex eftersom ingen kvinna innerst inne kan vilja ställa upp på sådana perversioner.

Några kommentarer om sexköpslagen, "Lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster":

Regeringens egen utredare ansåg 1995 att både köpare och säljare skulle kriminaliseras. Reaktionen på utredningen? Alla tunga remissinstanser avstyrkte lagen och gick mot all kriminalisering. Bland dessa fanns Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket, Justitiekanslern, Riksåklagaren och organisationer som RFSU, Sveriges Kristna Råd och Sveriges Frikyrkosamråd . Detta är en skandal utan motsvarighet i modern svensk historia! Detta visar hur manligt dominerade alla dessa organisationer är och att teorin om könsmaktsordningen är korrekt.

ROKS, Folkaktionen mot Pornografi och JämO gick också mot utredningen men sunt nog ville de att bara köparen skulle kriminaliseras. Den kvinnliga utredaren som föreslog att båda parter skulle bli brottsliga hade uppenbarligen hjärntvättats av patriarkatet till att föreslå en kvinnofientlig lag.

Ingrid Segelström – ordförande för sossekvinnorna och varm ROKS-anhängare – såg dock till att regeringen förnuftigt nog struntade i både utredningens slutsats och hela rättsväsendets inställning och gjorde precis det som ROKS begärde.

Det norska paret, deras gäster samt de där domarna borde skämmas. De åsidosätter den lag som ROKS i demokratisk ordning har stiftat åt svenska folket. Alla vi svenskar måste nu ställa upp och försöka implementera vår svenska linje i övriga Europa också. Norge tycks vara ett ömmande fall.

Ulf Lundell rasar mot Piratbyrån

I fredagens DN finns en läsvärd och lång intervju med Ulf Lundell. Han är kreativ och produktiv. Romaner, musik, turnéer. Visar sig måla bra också, bilden där han poserar i sin studio med tavlorna är fin.

Ulf Lundell säger sig författa på sin skrivmaskin, inte dator, och kanske är det därför han är minst sagt hatisk mot påfund som Internet:
- Branschen har tappat runt 30 procent, mest på grund av nedladdningen. När jag hör Piratbyrån får jag lust att bryta mig in hos dem och ta deras datorer - som om det inte fanns någon upphovsrätt. Tar ni en tredjedel av mig tar jag en tredjedel av er.

Procentsatsen vet jag inte, det finns så mycket siffror och olika jämförelseperioder. Men sån hög siffra har jag aldrig sett vad gäller minskning. Branschlobbyn svänger sig hela tiden med uppblåsta siffror. I Kanada pågår just nu stor kampanj för att få parlamentet att fixa till lagar som passar skivindustrin, inte konsumenterna. Michael Geist, känd professor vid University of Ottawa, smular sönder deras siffror här.

Men även om det nu är en minskning i CD-försäljning kan man ju faktiskt tolka det på en massa vis. En är att folk är ganska trötta på industrins "produkter", dvs genomproducerade stjärnor. Jag skrev själv om den vitalitet som finns utanför storindustrin här.

En annan tolkning: Försäljningen av musikkassetter, de gamla kassettbanden, har gått ned jättemycket! 100 procents nedgång skulle jag tro. Tänk tanken att musikindustrin hade fortsatt envisas med att sälja kassetter när folk hade CD-spelare. Och sedan hade mage att klaga på minskad försäljning. Det är just vad de ägnar sig åt. Skillnaden nu, när konsumenterna vill spela låtar på sina MP3-spelare och datorer, är dock att dessa fått makt att ta saken i egna händer. Vägrar musikbranschen sälja, så fixar användarna det själva. Först efter några år kunde den som har kontokort köpa en del låtar för nedladdning. Inte för att de egentligen ville sälja filer utan för att de blev tvingade av konsumenterna att göra det. Fast då hade ju nätanvändarna redan arbetat upp sina egna kanaler. Surt sa räven. Speciellt Sony som i Japan vägrar sälja via iTunes. Samtidigt som Sony givetvis gärna säljer MP3-spelare till samma konsumenter.

Som forskarutbildad ekonom vet jag: Bara en monopolist beter sig så som skivindustrin har gjort - dvs vägrar acceptera förändringar, lägger i stället ned jätteresurser på att jaga sina egna kunder, stämmer dem, kör propagandakampanjer om att de skall köpa CD-skivor etc. Hela denna konservatism beror på att upphovsrätten är ett legalt monopol. Monopol betraktas normalt som skadliga eftersom monopolen vinner på att sätta ett högt pris och sälja få exemplar av sin vara, vilket gynnar dem själva och missgynnar konsumenterna och samhällsekonomin. Samhällsnyttan maximeras om producenten säljer exemplar ända ned till ett pris som är lika med marginalkostnaden för att framställa ett extra exemplar av produkten. För en CD med distribution och allt rör sig väl detta om några kronor. För en låt på nätet några öre.

Det finns ytterligare en skillnad till nu: Även om monopolisterna börjar sälja sina låtar på nätet har de priskonkurrens för första gången. Och det pris de konkurrerar med är i stort sett noll, dvs fildelningen. Men kanske är det så att en storsäljande CD inte skall gå ut i 5 miljoner exemplar i världen för 15 dollar per styck? Kanske skall den sälja i 250 miljoner ex för 30 cent styck, vilket blir samma totala intäkt - fast kanske lägre kostnad eftersom man slipper skivbutiker och konvolut? Körde man enligt en sådan affärsmodell skulle man förmodligen kunna konkurrera med fildelningen.

Hal R Varian, professor på Berkeley, är ett monument inom mikroekonomi och står alltid upp för fri ekonomi. Han rycker på axlarna i New York Times åt Hollywoods och skivindustrins "problem" med fildelning: "Låt företagen kämpa för att hitta affärsmodeller som levererar värde till konsumenterna. De kan vara vansinnigt kreativa när de tvingas till det.".

Sorgligt bara att lagstiftarna ger dem carte blanche att fortsätta som de gör. Och att Ulf Lundell inte hajar. Fast skriver man på mekanisk skrivmaskin och inte dator kanske man har svårt att ta till sig den nya världen hur bra kreatör man än är.