Oscar Swartz :: Texplorer

Nöjesindustrin: Fildelare = Självmordsbombare

Efter Madridbomberna föreslog Sverige och tre andra länder att EU måste få bukt med terrorismen genom att tvinga tele- och internetoperatörer att lagra information om vem som skickar mail eller ringer till vem. Varje samtal, mail och inloggning för access till Internet måste bokföras. Allt för att myndigheterna senare skall kunna ta del av informationen.

Initiativet förkastades av EU-parlamentet. Efter London-bomberna blev det bråttom. Ministrarna enades bums och Ministerrådet begärde att lagen klubbades.

På Svd Brännpunkt fick vi 27 september se något så ovanligt som en debattartikel [PDF] signerad av (m) och (v). EU-parlamentarikerna Charlotte Cederschiöld och Jonas Sjöstedt uppmanade folk att maila de folkvalda med uppmaning att rösta nej. Det var just vad de gjorde. (Artikeln finns här i textform på Cederschiölds hemsida).

Men frågan dog inte. Efter London-bombningarna lade EU-kommissionen den 21 september fram ett anti-terroristpaket, i vilket ingick en ny version av datalagring. Förslaget ligger nu hos parlamentet. Det passerade - efter åtskilliga ändringar - genom "Utskottet för Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor" torsdag 24/11. Här är EU-parlamentets egen pressrelease och sammanfattning. Man kan konstatera att Parlamentet är mer skeptisk till myndighetskontroll än eliten (dvs myndigheterna!). De har gjort ett bra arbete med att skala ned förslaget.

Bill Newton Dunn, brittisk ledamot, föreslog dock en förändring åt fel håll. Han ville ta bort skrivningar om att lagringen skulle användas mot "serious criminal offences, such as terrorism and organised crime" och helt enkelt ersätta med "criminal offences", så att just intrång i upphovsrätt genom fildelning skulle kunna jagas enklare.

Charlotte Cederschiöld (m) gjorde ett motdrag och krävde i stället att man skulle stärka skrivningarna om att datalagringen verkligen skulle gälla terrorism. I sin begäran om ändring skriver hon "However, when downloading and file sharing of i.e. [sic] music becomes a criminal offence under the pending IPR enforcement directive it should not fall under the scope of this directive as this directive is meant to protect citizens against terrorism and serious crime.".

Nöjesindustrin sägs via en ny organisation (CMBA=Creative Media Business Alliance) med medlemmar som Sony och Disney ha skickat ett brev till alla ledamöter av EU-parlamentet dagen innan omröstningen, där de krävde att lagen skall omfatta inte bara självmordsbombare utan också de där andra som är lika skadliga: fildelarna. Läs storyn här hos The Register, där även en länk till själva det påstådda brevet finns. Jag har inte hittat någon info om organisationen och är faktiskt inte säker på att det hela är äkta. Å andra sidan borde ju industrin ha dementerat eftersom nyheten har stått att läsa på en massa ställen, t.ex. Dagens Industri

Men självklart kommer varje intressent med ett intresse att vilja ha tillgång till den där datan när vi väl tvingat operatörerna att spara den. Vem blir nästa lobbyist att knacka på för att få kika på medborgarnas trafikdata? Kanske EU-parlamentarikerna kan fås att inse detta? F.ö. sparas ju mycket av den där datan redan idag hos stora operatörer för deras egna faktureringsyften. Men EU vill göra det obligatoriskt och utvidga det som måste sparas rejält.

OBS! Lagen är alltså inte tagen i EU-parlamentet. Utskottet har enats om ett förslag som man alltså skall rösta om i Parlamentet på Lucia, 13 december. Det är dags att maila de svenska EU-parlamentarikerna! Ni hittar dem och deras e-mailadresser här på deras gemensamma webbsajt. Säg till dem att rösta ned förslaget om datalagring.

[F.ö. undrar jag om ministrarna och lagstiftarna vet vad de håller på med. Det känns som om de tror att telefoni- och internetbranschen består av några få Telia-liknande operatörer. Lagen skall gälla för "the providers of publicly available electronic communications services or of a communications network". Ingår hotell och caféer med trådlös uppkoppling här? Alla som driver mailservrar, inklusive företag, föreningar etc.? Eller är de slutna sällskap? Och vad blir terroristernas motdrag? Kanske installera en egen mailserver på sin laptop. Eller skall accessoperatören spana på varje paket i ledningarna för att se vem som skickar mail till vem? Eller tvingas blockera vissa "portar" i sitt nät för att förhindra användningen av egna mailservrar, något som ibland förekommer idag som en strategi mot spam och hijacking av datorer på nätet. Efter att ha startat och varit med om att driva en internetoperatör plus ett antal andra internetbolag i tio års tid är jag som alltid tveksam till realismen i försök att tämja nätet.]

Unikt Googleord licenseras ut!

Nedan finns en skärmdump från Google på ett ord jag är upphovsman till. En (1) träff på Google! Det känns som total solförmörkelse, en sån där sak som händer extremt sällan, åtminstone om det händer utan att det var ens avsikt att tända ett nytt ljus på Google. Mitt enda syfte var att beskriva en vän.

I söndags skrev jag alltså om ett kollektiv på S:t Eriksplan, där jag firade julafton 2004 "... med bl.a. livsstilsexpansionisten Christopher Arnold ...".

Christopher skrev i ett mail till mig: "Hmm livsstilsexpansionist låter som ett härligt ord och smickrande. Är det ett påhittat nyord eller har du sett det någon annanstans?". Jag meddelade att jag inte sett ordet men tyckte att det passade honom perfekt.

Christopher gjorde då litet självinitierad research och meddelade: "En hit i google coh då bara i den bestämda formen. Nästan så du borde skärmdumpa den sidan för det framtida arkivet.".

Jag gjorde det och här är skärmdumpen. Klicka på bilden för stora versionen.

Upphovsrätten är något som uppstår i skapelseögonblicket. Man behöver inte registrera sitt verk och få det godkänt så att säga. Rätten uppstår. Kan jag ha fått upphovsrätt till mitt ord?

Jag ringde Daniel Westman, doktorand i rättsinformatik och sekreterare i Svenska Föreningen för Upphovsrätt. Han är tveksam och säger att det finns internationella rättsfall om upphovsrätt för boktitlar men att rent generellt faller det nog på originalitetskravet.

Jag plockar ur min bokhylla Kotvedgaard och Levin och deras Lärobok i Immaterialrätt (Upplaga 8:1, Norstedts Juridik, 2004): "Den grundläggande upphovsrättsliga förutsättningen för skydd är att verket är originellt. Det skall med andra ord härröra från upphovsmannen själv som ett resultat av en personlig, skapande insats". De påpekar också att man egentligen inte kan veta vad som åtnjuter skydd förrän det är rättsligt prövat. Det är rättsfall och tradition som avgör, inte lagtext.

Så här måste jag faktiskt opponera mig mot Westmans tolkning. Mitt "verk", dvs ordet "livsstilsexpansionist" uppfyller originalitetskravet i dess kvalitetsmässiga bemärkelse: Verket är utfört av mig, det är resultatet av min egen insats och det är personligt präglat av denna och det är inte bara en s.k. "subjektiv nyhet", det är till och med en "objektiv nyhet", d.v.s. ingen tycks ju ha använt ordet tidigare.

Så här gick skapandet till: Min skapelse var inte på något vis en omedelbar ingivelse. I mitt utkast till bloggpostningen hade jag faktiskt flera andra ord men tyckte inte att något av dem täckte exakt det jag ville ha sagt om min vän Christopher. (Jo, jag gör faktiskt utkast till mina bloggpostningar, jag är skribent och som skribent gillar jag att arbeta med språket även om en bloggpostning givetvis inte är lika genomarbetad som när man skriver en artikel i en tidning). Jag prövade med "levnadskonstnär", "livsstilskonstnär", "mannen med den alternativa livsstilen" och en rad andra uttryck. Inget träffade mitt i prick.

Så jag började experimentera med egna sammansättningar eftersom jag ville ha in en aspekt som går ut på att leva på ett annorlunda vis på olika områden, att i positiv anda pröva nya upplevelser och levnadssätt och att göra det på ett sätt som kanske kan lära andra en del oväntade aspekter av livet. Och det skulle innehålla vad man på engelska brukar kalla för "Push the envelope", tänja på gränserna en smula. Jag funderade på ord som "utvidga", "expandera". Jag testade med "vidgare", "utvidgare", "expandör", "expanderare". Lät inte bra. Till slut fastnade jag för "expansionist". Just det där med -ist och -ism indikerar ju att personen har tagit filosofisk ställning också, att man står för det hela, kanske till och med missionerar om sin livsstilsexpansionism, eller åtminstone bejakar att man skulle kunna påverka andra. En stolthet över valet. Så gick det till när ordet livsstilsexpansionist kom till. Jag argumenterar alltså för att kvalitetsaspekten i originalitetskravet är uppfylld.

Sedan har vi det där med kvantitetsaspekten. Kan ett verk vara hur litet som helst? Tja, i princip finns inga begränsingar. Nu är ju detta en språklig innovation med en tämligen omfattande process av skapande bakom sig, kanske 10 minuters funderande och testande, även om själva verket är kort. Så jag skulle nog säga att frågan är öppen. Min ståndpunkt är att mitt skapande resulterade i ett "verk" och att detta enligt lagen skyddas av upphovsrätt.

OK, om jag nu skapat ett verk som åtnjuter upphovsrätt, vad innebär det då Upphovsrätten ger ju upphovsmannen till litterära och konstnärliga verk "uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten". Tillgängliggörande definieras som 1) överföring till allmänheten, 2) offentligt framförande, 3) offentlig visning, 4) spridning av exemplar till allmänheten. Bland annat innebär det där ekonomiska möjligheter förstås. I princip kan jag ju kräva betalt för mitt "verk". Nu tror jag det blir svårt att få någon att betala för rätten att använda ordet. Som Kotved och Levin påpekar aktualiseras ju frågan om upphovsrätt i allmänhet bara då verk har något ekonomiskt värde, dvs det är stor efterfrågan på dem.

Nu finns det dock icke-ekonomiska delar av upphovsrätten, det man brukar kalla den "ideella rätten", den som har med idén att göra. Jag skulle alltså kunna hindra folk från att använda ordet alls. Det är "mitt". Dessutom: När exemplar framställes eller verket tillgängliggörs "skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver". Citaten kommer från "Upphovsrättslagen" eller "Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk" som den formellt heter.

Så jag tänkte licensera ut mitt verk på det här viset. För att använda ordet "livsstilsexpansionist" i alla dess böjningsformer fastslår jag därför att man som ett villkor för licensen måste lägga en länk till denna bloggpostning, vars URL återfinnes under länken permalink i slutet av denna postning.

Jag skall be att få ursäkta att jag inte postat något på en vecka nu men jag har försökt skriva en del saker som kanske ger inkomster och det blev inte utrymme för postning. Hyran måste betalas och som skribent är min relation till det här med upphovsrätt är inte helt enkel. Jag tror ju att vi behöver någon upphovsrätt, dock rejält annorlunda och tillbakaskalad jämfört med dagens situation. Och i det digitala samhället funkar inte förlegade krav. Jag har citerat Rasmus Fleischers ord ur en SvD-artikel tidigare men det förtjänar upprepas: "Varje försök att upprätthålla en stenhård digital upphovsrätt kommer att innebära blockeringar av it-utvecklingen och inskränkningar av rättssäkerheten. Men inte ens det tyngsta artilleri kan föra oss tillbaka in i ett system där varje kopia av en låt eller film innebär en betalning.".

I den digtala världen måste man ladda sina erbjudanden med icke-digitala värden, saker som inte kan kopieras. Så som ett litet experiment tänkte jag även sälja 10 licenser av mitt verk, d.v.s. ordet "livsstilsexpansionist". Dessa licenser är i stort sett obegränsade. Licenstagaren får använda ordet på vilket sätt han eller hon vill, t.ex. även i tryck och utan att länka till min sajt. Licensen hänger samman med det fysiska konstverk som ingår med licensen: En signerad utskrift av skärmdumpen från Google tillsammans med en licenstext. Utskrift av konstnärlig kvalitet, by the way. Man kan se det som att man stöder bloggen. Eller som en investering. Beställning i högerkolumnen!

Livsstilsexpansionist finns redan omnämnt på Wikipedia.

Fast varför nöja sig med svenska språket. Det visar sig att "lifestyle expansionism" och "lifestyle expansionist" inte finns hos Google heller. Förrän nu snart då kanske ;-)

Bloggare klarade dag AFK: Rekord?

Idag skall jag bara blogga om andra bloggare, om festliga människor, tänkande människor, kreativa människor, aktiva människor. Bloggare som sensationellt nog befann sig AFK en hel dag! Inga analyser. Det är ju söndag.

Texplorer satt alltså i en panel på Bloggforum 3.0 med Copyriot, eric.wahlforss.com och Infontology. Vansinnigt skärpta killar. Vi snackade om hur upphovsrätten kan påverka bloggarna och tvärtom.

Sedan drog en massa bloggare till Elverket där jag svepte Staropramen med bl.a. Magisk, Armchairconductor, Trancecom, Interacting Arts och Copyriot. ( HAX var dock tvungen att dra hem till arbete men å andra sidan svepte vi ju en bägare på Elverket bara två dagar tidigare, då vi sågs på debatten om framtiden för den Europeiska modellen mellan Johnny Munkhammar och Mark Leonard. Jag tyckte nog att Mark tog hem debatten även om jag misstänker att båda har fel.)

Åt sedan middag med Henrik Torstenssons Weblog, Månhus beta, zengestrom.com, eric.wahlforss.com, plus Alex från Winston som inte hade blogg. Jag önskar att jag hade sett Jyri Engeströms (=zengestrom.com) föreläsning tidigare på dagen som lär ha varit väldigt skarp. Jyri kallas idag av Glamourprinsessan för "Det finska geniet" och finns på bild.

Under middagen talades det om Web 2.0 och framtidens nätlandskap. Web 2.0 är ju alltså höstens buzzword. Framåtsyftande webbtänkare, entreprenörer och riskkapitalister ramlar över varandra just nu för att komma på nästa fantastiska webbtjänst i andra andningens webbutveckling. Tim O'Reilly är den kultförklarade guru som startade det hela och nyss sammanfattade sin vision i sitt explorativa manifest: "What Is Web 2.0: Design Patterns and Business Models for the Next Generation of Software". Här är den superkompakta versionen.

Tillbaks till Elverket där jag sedan sladdrade med bl.a. Hakkesnack, Klocklös i tiden, Glamourprinsessan, Jon Åslund och hakank.

Dessutom Sessan. Även Sessans mamma Gagga från Värmland, som för första gången träffade sin bloggbästis Mamselamsen från en helt annan del av Sverige IRL. Det visade sig att Gagga hade gått i samma skolklass som min moster. Och Sessan hade haft min morbror som gymnasielärare. Björn Oledal var den bästa lärare hon någonsin haft, sa hon. Kemi och biologi. Jo, han är en sådan där evigt positiv, energisk människa som inspirerar och motiverar. Det var alltid kul när man var liten och morbror Nalle hälsade på. Sessan visade sig också ha kamperat i Wiktor Söderstens [OBS! hemsida ej uppdaterad sedan 980316] kollektiv på S:t Eriksplan, där jag firade julafton 2004 - utan Wiktor - men med bl.a. livsstilsexpansionisten Christopher Arnold, en av dessa omtalade nätteknikveteraner som aldrig haft en webbsajt och som bara syns på mailinglistor. Och Gagga hade gaggat nätterna igenom med Wiktor. Se där, vilka connections som kan uppdagas när bloggarna ger sig ut ur sina kulor! Och då har jag inte ens nämnt de vita älgarna.

Tidigare på dagen satt jag i publiken och lyssnade till en panel med Isobelsverkstad, Sigges Blogg, Helle Kleins blogg, Elins blogg. Författaren och webbgurun Sigge Eklund of Sigges Blogg har nu officiellt (dvs av Glamourprinsessan) blivit utnämnd till Sveriges snyggaste manliga bloggare och hon såg till att seriöst klänga på honom och bli förevigad på en rad bilder, se Glamourprinsesselänken ovan. F.ö. är ju Sigge bror till mitt tidigare bloggobjekt Fredrik som jag skrev om här i Porrstjärnor är vi allihopa - snart. Bröderna Eklund känns som spjutspetsar mot framtiden, där man har multipla karriärer och personae och inte räds någonting egentligen.

På Elverket dök förresten ett par icke-bloggande bekanta upp under kvällen, bara sisådär av en slump: Man kan väl säga att jag och TAW hade - vad man skulle kunna kalla - diametralt olika uppfattning om fildelning. TAW är en bra förkortning av Tomas Andersson Wij och passar bra nu när han efter fyra album plockats upp av stora skivbolaget Universal/Sonet. Jag har sett TAW titta på mig i tunnelbanan från annonser. Han skriver melankoliska sånger med feeling: trubadur, poet, vissångare. Inget som passar alla - men en del blir helsålda och får gåshud. Som SvD skrev alldeles nyss i sin recension av hans konsert på Göta Lejon:"Av alla allvarliga unga män i Sverige är Tomas Andersson Wij den allvarligaste. Det finns inte en klok tanke han inte tänkt och inte ett minne som han inte kan förvandla till något djupt vemodigt.". Nåväl, vi tog aldrig till knytnävarna i samtalet om fildelning. Galleristen och alltid storhjärtade klubblegenden Jean Skarstedt var en fin medlare! Givetvis hoppas jag att Tomas får sälja många skivor - trots fildelningen. Kanske han t.o.m. får fler gåshudsfans tack vare fildelningen, vem vet?

Bloggforum i morgon lördag

Jag har nämnt i någon kommentar att jag skall sitta i en panel som diskuterar upphovsrätt på Bloggforum i morgon lördag. Det hela är gratis men antalet platser begränsat så man måste anmäla sig idag fredag om man vill gå.

Folket: Ett samhällsproblem!

Upphovsrättslobbyn brösttoner är intressanta. De har alltid med "samhället" att göra. Vem är då samhället? Antipiratbyråns Henrik Pontén talade om fildelning häromdagen i Dagens Industri: "Om man på allvar ska komma till rätta med det här måste man gå högre upp i kedjan. Ska samhället komma till rätta med problemet gäller det att ge internetoperatörerna ett ansvar". [min fetstil].

1,1 miljoner nätanvändare i Sverige fildelar enligt skivbranschen. 80 procent anser regelmässigt i undersökningar på nätet att fildelning är helt OK och inte alls ett brott.

Varifrån tror upphovsrättslobbyn att de erhåller sin ensamrätt (monopol) att publicera icke-materiella "ting"? Låt säga att byns bard knåpar ihop melodier på sin luta. Någon stjäl instrumentet. Visst, då kan hon slå tjuven i huvudet med en påk och ta tillbaks lutan. Den kan bara innehas av en person åt gången.

Nu spelar hon en följd av toner på sin luta. En melodi som hon komponerat. Alla som hör melodin och har musikminne kan själva framföra den på sin egen luta eller sin flöjt, ja de behöver inte ens ett instrument eftersom de kan vissla den. Visst, kompositören kan bli sur över "piraterna". Melodin var ju hennes. Men vad skall hon göra om de framför melodin utan hennes tillstånd?

Hon kan slå dem i huvudet med en påk. Slår hon hårt nog tuppar piraten av och kanske glömmer melodin eller dör. I annat fall kan han vissla den så fort han vaknar upp. Om hela byn sitter runt henne när hon spelar på sin luta måste hon alltså avliva hela byn för att förhindra pirateri. I annat fall är det faktiskt omöjligt att utradera melodin. Så fort hon framför detta icke-materiella "ting" finns det där ute. Hon kan inte ta tillbaks det. Det är fysiskt omöjligt. "Tinget" är en del av kulturen.

Hon kan behålla sin melodi genom att
1) hålla tyst,
2) samla ihop ett privat gäng med påkar som slår folk i huvudet så fort de gnolar hennes melodi,
3) få hela byn att acceptera att hon är så viktig att de i ett rådslag bestämmer att de under en viss tid går med på att inte gnola hennes melodi samt att den som bryter mot detta demokratiskt fattade beslut må fjättras vid skampålen och motta folkets spottloskor - eller ännu grymmare straff. Byn ger henne ett monopol.

Upphovsrätten fungerar som punkt 3. Samhället delar ut upphovsrättsliga monopol. Detta utdelande kräver byns acceptans. Vem som helst som tittar på vanligt folks beteende i den digitala världen måste konstatera: Samhällets uppfattning om det där med upphovsrättsliga monopol har ändrats. Men lagarna har inte ändrats. Antipiratbyråns resonemang om "samhällets problem" borde inverteras. Samhällets problem är idag upphovsrättens omfattning, Antipiratbyrån och lagstiftarnas ovilja att lyssna på folket.

IFPI:s (= skivbranschens) internationelle president uttrycker i Dagens Industri en syn på konsumenterna/undersåtarna som kanske kan jämföras med Marie Antoinettes - eller kanske biskopens i Ingmar Bergmans briljanta Fanny och Alexander:
"Vi är världens mest motvilliga polisanmälare, vi är besvikna över att våra utbildningskampanjer och den nya lagen inte fått önskad effekt. Vi har varit väldigt tydliga med att det skulle kunna bli så här ... Det är inte så många som kommer att åka dit, men vi tror att tanken på att hämtas av polisen och behandlas som en kriminell har en avskräckande effekt.".

Det finns ett politiskt tomrum här. Om folket nu - som jag tror - inte längre är intresserat av att dela ut upphovsrätt på samma villkor som tidigare, ja då borde denna förändring kunna politiseras. Politiska partier - eller personvalskarriärister - skulle kunna attrahera väljare genom att ställa sig på allmänhetens sida.

Att detta kanske inte sker i USA förstår man. Där är valkampanjer oerhört kostnadskrävande och stora donationer tas emot från olika lobbygrupper - såsom Hollywood. Utvecklingen där tycks gå åt fel håll. Senaste utspelet från Justitiedepartmentet i Washington andas stegrat folkförakt. I Red Herring redogör man för The Intellectual Property Protection Act of 2005 där man vill kasta folk i fängelse för att ens försöka kopiera ett upphovsrättsskyddat verk - även om man inte lyckas: “[We] must advance along with modern technologies if we’re going to keep pace with this evolving area of criminal activity.”. Attorney General Alfredo Gonzales talar alltså om dem som delar ut upphovsrätten från början: Folket.

Sveriges Konsumentråd har förstått att frågan är politisk och brännande och presenterade en pan-europeisk kampanj på DN Debatt i torsdags. Kampanjen heter Consumer Digital Rights. Man kan skriva under deras namninsamling - fast den var litet svår att hitta tyckte jag så här är en direktlänk. Kolla förresten gärna in vilka organisationer som är medlemmar i Sveriges Konsumentråd. LO och TCO tillsammans är ju en ganska stor grupp ...! När skall politkerna vakna på samma sätt? Tänk om folket är lösningen och inte problemet!

Bahnhofs barndom: Björn Eriksen och frihetshistoria

Svenske Internetpionjären Björn Eriksen är död. Namnet borde väl egentligen skrivas Eriksén med tanke på hur folk uttalade det.

Alla som varit med ett tag i Internetbranschen har sina minnen av [email protected]. För det var så man träffade honom. Som en ständigt responderande e-mailadress. Jo, jag hade sett något ansiktsfoto ibland i en tidning. Men det var inte förrän nyss på Internetdagarna 2005 som jag såg hela honom. Projicerad på en duk i en stor föreläsningssal. Man visade smakprov ur en kommande film som jag tror produceras av Tekniska Muséet och skall dokumentera Internets tidiga utveckling i Sverige.

Vi fick se hans lädersoffa i ett spartanskt vardagsrum. Han visade hur han suttit i sin soffa med armbågen på armstödet. Det var helt avskavt och hade en grop som nog hade kunnat tjäna som säng till en liten bebis. Där satt Björn Eriksen och svällde upp. För det som slog mig var hur stor han var. Vi talar hälsovådlig övervikt. Och han flåsade och väste som om han hade lungemfysem. Kanske hade han det, jag vet inte. Men jag tänkte att den där mannen kommer att dö långt i förtid när jag såg honom. Så blev det. Björn Eriksen blev 57. Här i Computer Sweden finns en ansiktsbild som jag antar är ganska färsk.

Själv startade jag internetleverantören Bahnhof 1994 tillsammans med en tokig audioguru vid namn Tom. Vi kopplade upp de första kunderna i september. Vi jobbade nästan dygnet runt de två första åren - och förlorade alla vänner IRL.

Påskafton 1995 vid midnatt mailade jag Björn Eriksen. Jag klagade på den Newsfeed (Usenet, de globala anslagstavlorna som skeppas runt men som nya nätanvändare inte känner till) vi fick från Telia, som var Bahnhofs leverantör av internetkapacitet i början. Jag begärde av Björn Eriksen att få en egen feed från SUNET, universitetsnätet, precis som Telia. Han skötte alltså News åt SUNET, förutom SE-domänen m.m. Tre minuter senare, påskaftonsnatten, hade jag svaret, som var i stil med: "Jag ger bara newsfeeder till huvudoperatörerna i Sverige!" Det innebar Telia/Tipnet, Tele2/SWIPnet och France Telecom/Transpac vid den här tiden tror jag. Jag mailade tillbaks och undrade vad jag skulle göra eftersom Telia både censurerade feeden och dessutom hade performanceproblem. "Byt operatör!" svarade Eriksen.

Hmm, att byta kapacitetsleverantör för en liten ISP vid den här tiden kostade en förmögenhet och var en operation som kunde ta månader ... Jag lyckades då swappa en Newsfeed direkt från en liten ISP i Kansas av alla ställen, såvitt jag vet den första "privat direktimporterade" Newsfeeden till Sverige. Ocensurerad. Detta meddelade jag Telia och påpekade för dem att Bahnhof nu använde deras vansinnigt dyra Atlantkapacitet för att gå förbi deras censur och att det kanske skulle bli billigare för dem att skeppa vidare all News i stället för att censurera den på operatörsnivå, en filtrering vi ju tog oss runt i alla fall (de vägrade alltså att skeppa vidare några som helst Newsgrupper som hade med porr att göra och kanske hackergrupper m.m.). Telia böjde sig inte. Lustigt nog fick jag senare en förfrågan från en annan avdelning av Telia som hade med Passagen att göra: de ville erbjuda sin målgrupp en ocensurerad Newsfeed men fick den inte från Telia centralt. Så de tänkte att Bahnhof kanske kunde leverera ...! Det är svårt att kontrollera nätet.

Här hos ISOC Sweden kan man ladda ned boken De byggde Internet i Sverige, där Björn Eriksen har en stor roll. Boken är förmodligen förlaga till den där filmen från Tekniska Muséet misstänker jag.

Och här kan ni läsa det första internetöverförda e-mailet som kom till Sverige och Björn Eriksen kl 14:02 den 7 april 1983. Det skickades via uppringd UUCP från Amsterdam, ett sätt att överföra Mail och News som är tämligen utdött nu.

Eriksen beskriver själv i förra länken hur Internet tog steget från den rena universitetsvärlden till företagsmarknaden i september 1991: "Under arbetsnamnet G-NET (Guerilla Net) tog SWIPnet form och uppdraget att starta SWIPnet fick till Tele2 (då Comvik), eftersom Televerket inte förstod vad vi pratade om. Även EUnet's UUCP verksamheten flyttades över från KTH till det nystartade SWIPnet (september 1991). Från de 6 UUCP noder som fanns i kartan ovan i Augusti 1983 så är antalet nu i Juni 1994 över 790 (med "nod" i det här sammanhanget avses då en organisation, företag etc).""

Det var faktiskt så jag själv började med nätet i Sverige: Audioguru Tom var vänlig nog att vidarekoppla några kompisar (bl a mig och Alexander Bard) på en Björn Eriksen-managerad UUCP-förbindelse till SWIPnet i mitten av 1993. Tom satte helt enkelt upp en egen UUCP-server som vi ringde in till. Det är detta som är så fantastiskt med Internets öppenhet. Ingen kände till eller kunde hindra någon från att bygga vidare. Bara litet teknisk kunskap och man kunde serva sina egna kompisar. Det var så kul att vi något år senare investerade alla våra pengar, köpte en svindyr SUN-maskin och startade Bahnhof.

Fildelardomen: Stiftelse på gång

80 dagsböter varkar ha etablerats som standard när domstolar i Sverige dömer någon för att ha låtit andra internetanvändare ta del av en filmfil man har på sin dator. Jag råkar veta att en stiftelse för att jämna ut spelplanen nu definitivt är på gång. Den kommer att bygga på att internetanvändare donerar pengar och att de som drabbas av ekonomiska svårigheter på grund av advokatkostnader och böter och civilrättsliga skadestånd kan söka bidrag.

Fildelaren i Sollentuna fick böter på 17 600 kronor. Själv tycker jag att detta är ett väldigt hårt straff som inte står i proportion till eventuell skada för upphovsrättshavarna (oavsett vad man tycker om upphovsrätten). Det indikerar att lagstiftare och rättsväsende har svalt upphovsrättsindustrins propganda: Man måste slå till hårt mot enskilda personer, annars rasar samhället som vi känner det samman.

Egentligen är det just det vi borde: Låta existerande affärsmodeller och industristrukturer rasa samman och låta en ny kreativ era inledas, där nätet och användarna står i centrum. Själv spekulerade jag i denna kreativa boom i en artikel i SvD och här på min blogg. Niklas Lundblad är inne på samma tankar här. Att detta skulle kunna vara dåligt för några som gynnats av nuvarande upphovsrätt står klart. För samhället vore det dock sannolikt positivt.

Det är kul att se att Tobias Brandel på SvD lyckas pressa fram följande ur Henrik Pontén: "Nu innebär inte alla piratkopior uteblivna intäkter". Sensation! Pontén kunde resonera också, inte bara propagera.

En stor skillnad mot Västeråsmålet: Fildelaren i Sollentuna hade erkänt och de hade dessutom tagit hans dator i beslag. I Västerås hade Antipiratbyrån bara lämnat in en skärmdump och en hembränd CD. det målet är överklagat. Husrannsakan kan ju inte längre komma ifråga för utdelandet av en fil. Jag rekommenderar Nicklas Lundblads analys av fildelningsmålet i Sollentuna.

Förutom motdrag i form av stiftelser kan ju användarna alltid använda tekniska medel för att hävda sin rätt till horisontell kommunikation på Internet, beskrivet bl a här i SvD, där bl a Rasmus Fleischer och jag själv citeras med några ord.

11 år gammal - i evighet!

Merete Mazzarella är litteraturprofessor. Hon vill dö. Även om sjukdomen döden gick att bota. "Skulle ni verkligen vilja vara elva år i evighet?" frågar hon i Svenska Dagbladet under rubriken "Vårt behov av en meningsfull död".

"Självklart!" är mitt svar. Stanley Shostak är embryologforskare som har skrivit boken Becoming Immortal: Combining Cloning and Stem-cell Therapy. Hör bara vad han säger om dessa evigt levande människor, "Immortaler" som han vill skapa genom att "stabilisera" dem vid 11-åringens fysiska utveckling. Hans vision är fantastisk!

• "Unquestionably, the immortals will be in unbelievably good physiological shape. They will be ballet dancers, gymnasts, and karate experts with great stamina and grace."

Visst vore det roligare att vara vig som en 11-åring och slippa läsglasögon när man blir medelålders? Och själv var jag oslagbar på Memory och sådana spel vid den åldern.

• "The preadolescent immortals will be in a perpetual "learning mode." They will be capable of acquiring languages flawlessly and without effort. They will never exhaust their mental potential, and will always be at their peak of poetic and mathematical creativity."

Tänk sedan tanken att vi kunde ta bort alla de problem som fortplantningen orsakar människan. Vilken värld! I ett slag skulle vi ha löst alla problem med vem som skall offra karriären för barnens skull, delning av föräldraförsäkring, våldtäkt, sexualisering av reklamen och kulturen, kvinnomisshandel, trafficking. Visst, 11-åringar slåss iband men om man bara tar bort våld som har med rusdrycker under veckoslutens utbredda sökande efter fortplantningspartners att göra, skulle man ha skapat en bra mycket trevligare värld. Och tänk vad mycket roliga och nyttiga saker folk skulle prestera om de inte kände sig hormonellt frestade att porrsurfa på jobbet. Men, säger kanske någon, sex är ju inte bara en börda utan rätt kul också. Visst, men 11-åringar håller det hela på en annan nivå och låter inte hela livet styras av sex och fortplantning:

• "Furthermore, although immortals will not exhibit secondary sexual dimorphism, they will be polymorphous and will enjoy uninhibited preadolescent sexuality without the complications of pregnancy. In all likelihood, immortals will quickly evolve socially and spawn a culture without sexism, without homophobia, without stigma attached to sterility, and without the threat of a population explosion resulting from unrestrained sexual reproduction."

Immortalerna skulle alltså ha olika kön (om vi vill, inget skulle hindra att vi valde att bara "stabilisera" pojkar eller flickor) men den sekundära utvecklingsskillnaden, den som sker under puberteten skulle upphöra. Inget kön skulle vara starkare än det andra. Jag minns att Monica alltid var snabbast i min klass ända fram till femman.

• "In other words, a world of immortals will be filled with intellectual excitement, and dedicated to creative enterprise."

Shostak tar upp det stora problemet med sin vision, där han ser människan i två former, Homo sapiens forma immortalis samt Homo sapiens forma mortalis. Det har med konservatism att göra:

• "The biggest challenge would be convincing the remaining, adult Homo sapiens forma mortalis to permit, by and large, the disappearance of that part of their culture built on sexuality and reproduction. If Homo sapiens f. mortalis cannot be convinced to yield gracefully, I foresee a disastrous schism developing in the species."

Jag ser här utrymme för ett äkta feministiskt parti: Ett som tog bort alla subventioner av familj och fortplantning och i stället satsade på forskning runt att "stabilisera" oss i enlighet med Shostaks vision och andra potentiella kurer mot döden. För att det skall bli så framgångsrikt som möjligt måste vi också önska alla Marete Mazzarellor här i världen lycka till med att göra just det som känns så meningsfullt för dem: DÖ!

P.S. I Sverige har vi inte exponerats särskilt mycket för livsförlängningsforskningen. Tankesmedjan Eudoxa har dock ett intresse inom området, läs t.ex. detta.

Kolla själv! Hollywoods lögn om Gula Brigaderna (SCOOP)

Det avslöjades i förra veckan att Motion Pictures Association (dvs. "Hollywood") medvetet verkade ha spritt en lögn om att de servrar som deras svenska arm (dvs. Antipiratbyrån) fått polisen att ta med sig från Bahnhof innehöll träningsmanualer för terroristgruppen Gula Brigaderna. Jag råkar ha det dokument som MPA "av misstag" lade ut på sin webbsajt och nedan kan ni se det. Det hela är så tokigt att det bara kan vara sagoberättare i Hollywood som kommer på att uppfinna något sådant.

Om någon hade gjort något liknande mot MPA hade de förstås stämt arslet av denne. Nåväl, i mars (efter raiden mot Bahnhof) när MPA lade ut dokumentet kontaktade jag juridikprofessorn Lawrence Lessig på Stanford University och fick svar av honom också. Tilltaget finns alltså dokumenterat hos honom. Lessig var tacksam över upplysingen om hur infernaliskt Hollywood agerar.

Historien refererades helt kort i Veckans Affärer, där Bahnhofs Jon Karlung nämnde den. Copyriot spann vidare.

Här kan ni nu själva läsa dokumentet som MPA hade på sin webbplats. Klicka på bilden med utdraget nedan för att få en bild av den "av misstag" utlagda falska pressreleasen från MPA:

Uppdatering: IDG gjorde en liten grej av den här storyn, kolla här.