Upphovsrättslobbyn brösttoner är intressanta. De har alltid med "samhället" att göra. Vem är då samhället? Antipiratbyråns Henrik Pontén talade om fildelning häromdagen i Dagens Industri: "Om man på allvar ska komma till rätta med det här måste man gå högre upp i kedjan. Ska samhället komma till rätta med problemet gäller det att ge internetoperatörerna ett ansvar". [min fetstil].
1,1 miljoner nätanvändare i Sverige fildelar enligt skivbranschen. 80 procent anser regelmässigt i undersökningar på nätet att fildelning är helt OK och inte alls ett brott.
Varifrån tror upphovsrättslobbyn att de erhåller sin ensamrätt (monopol) att publicera icke-materiella "ting"? Låt säga att byns bard knåpar ihop melodier på sin luta. Någon stjäl instrumentet. Visst, då kan hon slå tjuven i huvudet med en påk och ta tillbaks lutan. Den kan bara innehas av en person åt gången.
Nu spelar hon en följd av toner på sin luta. En melodi som hon komponerat. Alla som hör melodin och har musikminne kan själva framföra den på sin egen luta eller sin flöjt, ja de behöver inte ens ett instrument eftersom de kan vissla den. Visst, kompositören kan bli sur över "piraterna". Melodin var ju hennes. Men vad skall hon göra om de framför melodin utan hennes tillstånd?
Hon kan slå dem i huvudet med en påk. Slår hon hårt nog tuppar piraten av och kanske glömmer melodin eller dör. I annat fall kan han vissla den så fort han vaknar upp. Om hela byn sitter runt henne när hon spelar på sin luta måste hon alltså avliva hela byn för att förhindra pirateri. I annat fall är det faktiskt omöjligt att utradera melodin. Så fort hon framför detta icke-materiella "ting" finns det där ute. Hon kan inte ta tillbaks det. Det är fysiskt omöjligt. "Tinget" är en del av kulturen.
Hon kan behålla sin melodi genom att
1) hålla tyst,
2) samla ihop ett privat gäng med påkar som slår folk i huvudet så fort de gnolar hennes melodi,
3) få hela byn att acceptera att hon är så viktig att de i ett rådslag bestämmer att de under en viss tid går med på att inte gnola hennes melodi samt att den som bryter mot detta demokratiskt fattade beslut må fjättras vid skampålen och motta folkets spottloskor - eller ännu grymmare straff. Byn ger henne ett monopol.
Upphovsrätten fungerar som punkt 3. Samhället delar ut upphovsrättsliga monopol. Detta utdelande kräver byns acceptans. Vem som helst som tittar på vanligt folks beteende i den digitala världen måste konstatera: Samhällets uppfattning om det där med upphovsrättsliga monopol har ändrats. Men lagarna har inte ändrats. Antipiratbyråns resonemang om "samhällets problem" borde inverteras. Samhällets problem är idag upphovsrättens omfattning, Antipiratbyrån och lagstiftarnas ovilja att lyssna på folket.
IFPI:s (= skivbranschens) internationelle president uttrycker i Dagens Industri en syn på konsumenterna/undersåtarna som kanske kan jämföras med Marie Antoinettes - eller kanske biskopens i Ingmar Bergmans briljanta Fanny och Alexander:
"Vi är världens mest motvilliga polisanmälare, vi är besvikna över att våra utbildningskampanjer och den nya lagen inte fått önskad effekt. Vi har varit väldigt tydliga med att det skulle kunna bli så här ... Det är inte så många som kommer att åka dit, men vi tror att tanken på att hämtas av polisen och behandlas som en kriminell har en avskräckande effekt.".
Det finns ett politiskt tomrum här. Om folket nu - som jag tror - inte längre är intresserat av att dela ut upphovsrätt på samma villkor som tidigare, ja då borde denna förändring kunna politiseras. Politiska partier - eller personvalskarriärister - skulle kunna attrahera väljare genom att ställa sig på allmänhetens sida.
Att detta kanske inte sker i USA förstår man. Där är valkampanjer oerhört kostnadskrävande och stora donationer tas emot från olika lobbygrupper - såsom Hollywood. Utvecklingen där tycks gå åt fel håll. Senaste utspelet från Justitiedepartmentet i Washington andas stegrat folkförakt. I Red Herring redogör man för The Intellectual Property Protection Act of 2005 där man vill kasta folk i fängelse för att ens försöka kopiera ett upphovsrättsskyddat verk - även om man inte lyckas: “[We] must advance along with modern technologies if we’re going to keep pace with this evolving area of criminal activity.”. Attorney General Alfredo Gonzales talar alltså om dem som delar ut upphovsrätten från början: Folket.
Sveriges Konsumentråd har förstått att frågan är politisk och brännande och presenterade en pan-europeisk kampanj på DN Debatt i torsdags. Kampanjen heter Consumer Digital Rights. Man kan skriva under deras namninsamling - fast den var litet svår att hitta tyckte jag så här är en direktlänk. Kolla förresten gärna in vilka organisationer som är medlemmar i Sveriges Konsumentråd. LO och TCO tillsammans är ju en ganska stor grupp ...! När skall politkerna vakna på samma sätt? Tänk om folket är lösningen och inte problemet!
Recent Comments