Nedan finns en skärmdump från Google på ett ord jag är upphovsman till. En (1) träff på Google! Det känns som total solförmörkelse, en sån där sak som händer extremt sällan, åtminstone om det händer utan att det var ens avsikt att tända ett nytt ljus på Google. Mitt enda syfte var att beskriva en vän.
I söndags skrev jag alltså om ett kollektiv på S:t Eriksplan, där jag firade julafton 2004 "... med bl.a. livsstilsexpansionisten Christopher Arnold ...".
Christopher skrev i ett mail till mig: "Hmm livsstilsexpansionist låter som ett härligt ord och smickrande. Är det ett påhittat nyord eller har du sett det någon annanstans?". Jag meddelade att jag inte sett ordet men tyckte att det passade honom perfekt.
Christopher gjorde då litet självinitierad research och meddelade: "En hit i google coh då bara i den bestämda formen. Nästan så du borde skärmdumpa den sidan för det framtida arkivet.".
Jag gjorde det och här är skärmdumpen. Klicka på bilden för stora versionen.
Upphovsrätten är något som uppstår i skapelseögonblicket. Man behöver inte registrera sitt verk och få det godkänt så att säga. Rätten uppstår. Kan jag ha fått upphovsrätt till mitt ord?
Jag ringde Daniel Westman, doktorand i rättsinformatik och sekreterare i Svenska Föreningen för Upphovsrätt. Han är tveksam och säger att det finns internationella rättsfall om upphovsrätt för boktitlar men att rent generellt faller det nog på originalitetskravet.
Jag plockar ur min bokhylla Kotvedgaard och Levin och deras Lärobok i Immaterialrätt (Upplaga 8:1, Norstedts Juridik, 2004): "Den grundläggande upphovsrättsliga förutsättningen för skydd är att verket är originellt. Det skall med andra ord härröra från upphovsmannen själv som ett resultat av en personlig, skapande insats". De påpekar också att man egentligen inte kan veta vad som åtnjuter skydd förrän det är rättsligt prövat. Det är rättsfall och tradition som avgör, inte lagtext.
Så här måste jag faktiskt opponera mig mot Westmans tolkning. Mitt "verk", dvs ordet "livsstilsexpansionist" uppfyller originalitetskravet i dess kvalitetsmässiga bemärkelse: Verket är utfört av mig, det är resultatet av min egen insats och det är personligt präglat av denna och det är inte bara en s.k. "subjektiv nyhet", det är till och med en "objektiv nyhet", d.v.s. ingen tycks ju ha använt ordet tidigare.
Så här gick skapandet till: Min skapelse var inte på något vis en omedelbar ingivelse. I mitt utkast till bloggpostningen hade jag faktiskt flera andra ord men tyckte inte att något av dem täckte exakt det jag ville ha sagt om min vän Christopher. (Jo, jag gör faktiskt utkast till mina bloggpostningar, jag är skribent och som skribent gillar jag att arbeta med språket även om en bloggpostning givetvis inte är lika genomarbetad som när man skriver en artikel i en tidning). Jag prövade med "levnadskonstnär", "livsstilskonstnär", "mannen med den alternativa livsstilen" och en rad andra uttryck. Inget träffade mitt i prick.
Så jag började experimentera med egna sammansättningar eftersom jag ville ha in en aspekt som går ut på att leva på ett annorlunda vis på olika områden, att i positiv anda pröva nya upplevelser och levnadssätt och att göra det på ett sätt som kanske kan lära andra en del oväntade aspekter av livet. Och det skulle innehålla vad man på engelska brukar kalla för "Push the envelope", tänja på gränserna en smula. Jag funderade på ord som "utvidga", "expandera". Jag testade med "vidgare", "utvidgare", "expandör", "expanderare". Lät inte bra. Till slut fastnade jag för "expansionist". Just det där med -ist och -ism indikerar ju att personen har tagit filosofisk ställning också, att man står för det hela, kanske till och med missionerar om sin livsstilsexpansionism, eller åtminstone bejakar att man skulle kunna påverka andra. En stolthet över valet. Så gick det till när ordet livsstilsexpansionist kom till. Jag argumenterar alltså för att kvalitetsaspekten i originalitetskravet är uppfylld.
Sedan har vi det där med kvantitetsaspekten. Kan ett verk vara hur litet som helst? Tja, i princip finns inga begränsingar. Nu är ju detta en språklig innovation med en tämligen omfattande process av skapande bakom sig, kanske 10 minuters funderande och testande, även om själva verket är kort. Så jag skulle nog säga att frågan är öppen. Min ståndpunkt är att mitt skapande resulterade i ett "verk" och att detta enligt lagen skyddas av upphovsrätt.
OK, om jag nu skapat ett verk som åtnjuter upphovsrätt, vad innebär det då Upphovsrätten ger ju upphovsmannen till litterära och konstnärliga verk "uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten". Tillgängliggörande definieras som 1) överföring till allmänheten, 2) offentligt framförande, 3) offentlig visning, 4) spridning av exemplar till allmänheten. Bland annat innebär det där ekonomiska möjligheter förstås. I princip kan jag ju kräva betalt för mitt "verk". Nu tror jag det blir svårt att få någon att betala för rätten att använda ordet. Som Kotved och Levin påpekar aktualiseras ju frågan om upphovsrätt i allmänhet bara då verk har något ekonomiskt värde, dvs det är stor efterfrågan på dem.
Nu finns det dock icke-ekonomiska delar av upphovsrätten, det man brukar kalla den "ideella rätten", den som har med idén att göra. Jag skulle alltså kunna hindra folk från att använda ordet alls. Det är "mitt". Dessutom: När exemplar framställes eller verket tillgängliggörs "skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver". Citaten kommer från "Upphovsrättslagen" eller "Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk" som den formellt heter.
Så jag tänkte licensera ut mitt verk på det här viset. För att använda ordet "livsstilsexpansionist" i alla dess böjningsformer fastslår jag därför att man som ett villkor för licensen måste lägga en länk till denna bloggpostning, vars URL återfinnes under länken permalink i slutet av denna postning.
Jag skall be att få ursäkta att jag inte postat något på en vecka nu men jag har försökt skriva en del saker som kanske ger inkomster och det blev inte utrymme för postning. Hyran måste betalas och som skribent är min relation till det här med upphovsrätt är inte helt enkel. Jag tror ju att vi behöver någon upphovsrätt, dock rejält annorlunda och tillbakaskalad jämfört med dagens situation. Och i det digitala samhället funkar inte förlegade krav. Jag har citerat Rasmus Fleischers ord ur en SvD-artikel tidigare men det förtjänar upprepas: "Varje försök att upprätthålla en stenhård digital upphovsrätt kommer att innebära blockeringar av it-utvecklingen och inskränkningar av rättssäkerheten. Men inte ens det tyngsta artilleri kan föra oss tillbaka in i ett system där varje kopia av en låt eller film innebär en betalning.".
I den digtala världen måste man ladda sina erbjudanden med icke-digitala värden, saker som inte kan kopieras. Så som ett litet experiment tänkte jag även sälja 10 licenser av mitt verk, d.v.s. ordet "livsstilsexpansionist". Dessa licenser är i stort sett obegränsade. Licenstagaren får använda ordet på vilket sätt han eller hon vill, t.ex. även i tryck och utan att länka till min sajt. Licensen hänger samman med det fysiska konstverk som ingår med licensen: En signerad utskrift av skärmdumpen från Google tillsammans med en licenstext. Utskrift av konstnärlig kvalitet, by the way. Man kan se det som att man stöder bloggen. Eller som en investering. Beställning i högerkolumnen!
Livsstilsexpansionist finns redan omnämnt på Wikipedia.
Fast varför nöja sig med svenska språket. Det visar sig att "lifestyle expansionism" och "lifestyle expansionist" inte finns hos Google heller. Förrän nu snart då kanske ;-)
Recent Comments