Oscar Swartz :: Texplorer

Guillous stolpskott: Läs högt på ABF, Jan !

Jan Guillou är arg. Någon kan ha lyssnat på hans ljudbok utan att det dök upp en slant på hans bankkonto. Så han använde sin krönika i Aftonbladet till att förklara för en miljon svenskar att de är simpla tjyyvar.

Hur förklarar han fenomenet? Jo för att "... helt säkert många svenskar, inte anser att stöld av upphovsrätt är stöld. Sakligt sett, och juridiskt, är det visserligen samma sak att stjäla en film i butik som att stjäla den på nätet.".

Ja, vad säger man? Detta är ett smällande stolpskott från Jan Guillou och det är inte ofta han skjuter så illa. Han träffar inte stolpen ens eftersom han uppenbarligen inte brytt sig om att kolla juridiken, trots sitt tvärsäkra påstående. Och det där resonemanget med "sakligt sett ... samma sak" skulle jag vilja se honom föra i hamn. Lycka till med en omöjligt uppgift, Jan!

Det finns inget som heter "stöld av upphovsrätt". Däremot finns "intrång i upphovsrätt", ett brott som uppstår då någon bryter det tidsbegränsade monopol som upphovsmannen tilldelats av lagstiftarna.

Upphovsrätten ger skapare av litterära och konstnärliga verk "uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten". [= citat ur Lag om Upphovsrätt]

Tillgängliggörande definieras som

1. överföring till allmänheten
   
2. offentligt framförande
   
3. offentlig visning
   
4. spridning av exemplar till allmänheten
   

Alltså: Upphovsmannen är den enda person som enligt lagen får överföra, framföra, visa eller sprida verket offentligt. Denna ensamrätt (monopol) har han under en viss begränsad tid. Juridiskt är det alltså en väldig skillnad på att stjäla en film i en butik och att "stjäla" den på nätet. Ja, det är - som framgår av lagen - omöjligt att stjäla den på nätet. Däremot kan en film olovligen tillgängliggöras för allmänheten och andra därmed ta del av den.

"Överföring" är ett uttryck jag själv tycker är något olyckligt, men som infördes i den uppdatering av Upphovsrättslagen som började gälla 1 juli 2005. Man ansåg att de tre andra formerna av tillgängliggörande inte fångade vad som sker vid elektronisk kommunikation. Om jag överför exempelvis en summa pengar mellan två konton så försvinner summan på ena stället och dyker upp på det andra. Men om jag överför en fil inom ramen för exempelvis ett fildelningsnätverk, ja då försvinner inte filen på ena stället för att sedan dyka upp på det andra. Heureka! Det blev två filer!

Sedär, en oerhört viktig skillnad mellan stöld i butiken och "stöld" på nätet: "Stölden" på nätet gjorde bara att det blev fler exemplar av filmen och det var ju en väldigt konstig "stöld" måste jag säga. En stöld som berikade världen och gjorde att fler fick ta del av filmen, inklusive en massa människor som aldrig skulle ha betalat det pris som begärdes.

Jag måste hålla med Ulf Pettersson och suckar lika djupt som han när han 9 november plockar isär argumentationen och skriver: "Jag vill aldrig höra stöldargumentet igen.". Så blev det inte. Guillou trumpetade ut barnsligheterna på juldagen 2005.

Låt mig citera det kanske vackraste som skrivits om "Intellectual Property":

"He who receives an idea from me, receives instruction himself without lessening mine; as he who lights his taper at mine, receives light without darkening me. That ideas should freely spread from one to another over the globe, for the moral and mutual instruction of man, and improvement of his condition, seems to have been peculiarly and benevolently designed by nature, when she made them, like fire, expansible over all space, without lessening their density in any point, and like the air in which we breathe, move, and have our physical being, incapable of confinement or exclusive appropriation. Inventions then cannot, in nature, be a subject of property."

Vem skrev detta? Jan Guillou skulle tippa på en socialist av krönikan att döma. Men ingen har väl kallat USA:s tredje president, tillika huvudförfattare till Declaration of Independence för socialist? Men detta är alltså hämtat ur Thomas Jeffersons skrifter. I och för sig handlar texten om patent men den visar på ett poetiskt och målande sätt vari skillnaden mellan fysiska och immateriella "ting" ligger och varför ett förmerande av immateriella verk sakligt sett inte är samma sak som stöld av fysisk egendom.

JG: Utan upphovsrätt skulle det ju inte kunna göras musik, film eller litteratur.

Inte? Ja, nu har väl inte någon på seriöst vis egentligen hävdat att upphovsrätten helt skall avskaffas - däremot förändras. Men i all min blygsamhet skulle jag ju kunna föreslå att du läser runt på min blogg om just det där argumentet. Om du bara har tid för ett par artiklar kan du ju läsa den här och den här. Eller gå till Copyriot och förkovra dig samt följ deras länksamling till Kopifajtare m.fl.

Eller läs en intressant liten utredning i ämnet som nyss skrivits av en av mina läsare i en kommentar. Signaturen TiXiR skriver ett inlägg med 69 % mer textmassa än Jan Guillous krönika utan att få betalt eller ens bli erkänd som upphovsman eftersom han bara anger ett nick. Där finns en hel del att tänka på. Sedär, saker skapas av många skäl!

JG: "Alltså måste man försöka få de unga tjuvarna – huvudsakligen män under 30 år – att begripa att stöld är stöld.".

Jadu, Janne. Du har en tung argumentation framför dig. Helt enkelt därför att du inte försökt begripa själv. Det är kanske första gången jag sett dig häva ur dig saker utan att du har läst och tänkt innan. Men det blir väl så när man som enda syfte har att försvara den egna plånbokens ständiga påfyllnad på gammalt vis i en tid när världen ändras genom teknikens utveckling och samma spelregler inte längre kan eller bör gälla.

Förresten kunde du nog faktiskt få ihop till en normal lön på att läsa din bok live på bibliotek och ABF-klubbar mot författarförbundets rekommenderade arvode.

Andra artiklar: "Guillou blir sönderbloggad", Kulturbloggen, Jinge och många många fler ...

Obegränsad fildelning: 70 kr/mån.

Svenska riksdagsmän borde inspireras av Frankrike. Där har underhuset röstat igenom ett förslag som säger att man för 70 kronor i månaden skall få fildela hur mycket man vill. Obegränsad upp- och nedladdning.

Detta var lagstiftarnas reaktion på kulturministerns lagförslag som gick ut på att ge fantasiböter och långa fängelsestraff för digitala upphovsrättsintrång. Nix, man kan inte säga att miljoner medborgare är tjuvar och borde fängslas för att några få skall få behålla eller utöka sina privilegier. I längden håller inte det i en demokrati, där varje person har en röst, oavsett vad man tycker om det. Fildelningsfrågan kommer att politiseras. Själv tror jag att vi här får en föraning om vad som kommer att ske, även om förslaget i Frankrike kanske fälls i en andra omgång.

Jag hittar minst två versioner av storyn. Från AP (Associated Press) kan man läsa nyheten exempelvis här hos Business Week. Från AFP (Agènce France-Presse) kan man läsa storyn på t.ex.Yahoo.

Som ekonom tycker jag det är rätt tänkt. Människor har en viss budget för att konsumera musik och film. Så länge industrin får in den summan borde "industrin" vara nöjd. En extra digital kopia av ett verk kostar i stort sett ingenting att producera. Om man tillägnar sig ett fysiskt objekt förflyttas detta från en innehavare till en annan. Det är ett nollsummespel. En förlorar vad den andre tillägnar sig. En kopia gör däremot världen rikare. Plötsligt kan två personer ha glädje av ett "objekt" utan någon kostnad för samhället. Ju fler kopior desto bättre!

Industrin, som kollektiv betraktat, borde därför vara nöjd med att få in samma totala summa som tidigare. Men samtidigt låta folk få tillgång till rubbet. Hur mycket musik och film som helst! De förlorar inget på det. Världen blir bättre.

Dock finns ju ett litet "problem", som dock konsumenterna kan skita fullständigt i: hur skall de där totala industriintäkterna fördelas mellan upphovsmän? Tja, kanske industrin borde ägna sig åt att diskutera det i stället för att jaga fildelare? Men jag inser ju att en svensk liten regissör som försöker slå igenom inte har så mycket att säga till om i en sådan diskussion där George Lucas och Stephen Spielberg vill upprätthålla sina intäktsnivåer. Fast man undrar ju varför de ställer sig på just Lucas och Spielbergs sida då. Förmodligen för att de inte förstått hur systemet fungerar. Eller för att de - mot bättre vetande - inbillar sig att de själva kommer att bli en Lucas eller Spielberg.

Och 70 kronor i månaden som fransmännen föreslår? Utan att räkna på det verkar det ekonomiskt rimligt och skulle kanske kunna ge industrin nuvarande intäktsnivå. Och kära riksdagsmän, det är ju jul!

"Bodström Backup": Bahnhof på offensiven

Mina f.d. kolleger som fortsätter driva Bahnhof är inte som andra. VD Jon Karlung har skrivit remissvar på "buggningsutredningen", där ju även lagring av information om folks kommunikationer tas upp. Nu lägger han ut svaret på nätet samt startar en satirisk sajt där han erbjuder "Bodström Backup".

Detta är alltså samma utredning som på SvD Brännpunkt blev omskriven under rubriken "SÄPO och CIA i sovrummet", se mitt förra blogginlägg. Läs även Jan Guillous mycket läsvärda krönika om lagförslaget i Aftonbladet i oktober med titlen "Bodströms nya lag - farligare än bin Ladin".

Det gäller alltså utredningen SOU 2005:38: "Tillgång till elektronisk information i brottsutredningar", där f.d. SÄPO-chefen Anders Eriksson som utredare föreslår långtgående möjligheter för staten att övervaka medborgarna, ja till och med att bryta sig in hos icke skäligen misstänkta personer och installera trojaner, virus och andra programvaror på datorerna samt installera avlyssningsanordningar - självklarheter i Bodströmsamhället.

Detta är alltså inte samma sak som det EU-direktiv som Europaparlamentet röstade för häromdagen. Däremot implementeras sannolikt EU-direktivet automatiskt om de i utredningen föreslagna lagarna genomförs i Sverige. Jag har inte fördjupat mig i detaljerna ännu men förmodligen går den här utredningen längre än EU-direktivet i lagringsfrågan.

Ny Teknik skriver om hur Bahnhof och Jon Karlung drar de logiska konsekvenserna av förslaget om datalagring och nu erbjuder en tjänst som kommer att tillgodose statens och SÄPOs krav. Ganska kul satir faktiskt på Bahnhofs sajt om Bodström Backup, där även länk till Bahnhofs 10-sidiga remissvar finns.

Bahnhofs "särskilda villkor" för tjänsten är intressanta och bygger på förslag som finns i den över 400 sidor tjocka utredningen:

I det fall att djuplagrad e-post och annan information om kunders beteenden sprids eller på annat sätt kommer i orätta händer till extern part (som t.ex. en kommersiell amerikansk intressegrupp) ersätts kunden med maximalt ett basbelopp. Ersättning utgår dock EJ om det inte kan uteslutas att skadan uppkommit till följd av lagstadgad och godkänd virusplantering utförd av myndigheterna själva i enlighet med det begrepp som kallas "hemlig dataavläsning" i SOU 2005:38.

F.ö. är Copyriots avhyvling av en (s)-politiker i frågan om anonym kommunikation mycket läsvärd!

Basha Bodström - äntligen!

Nu när EU i princip klubbat vår pojkaktige Tomas Bodströms datalagringsförslag kommer reaktionerna. Äntligen! Jag kommer att tänka på McCauley Culkin i den riktigt hyfsade skräckfilmen The Good Son. Ingen fattade att den söte och insmickrande gossen egentligen var dödligt farlig. Utom hans jämnårige kusin ...

Henrik Bergrgen i DN frågar Hur hamnade vi här, Bodström? den 16 december.

Igår, den 19 december fanns tre Bodströmbashande artiklar på SvD Brännpunkt [pdf]:

(1) EU-parlamentarikern Charlotte Cederschiölds artikel ligger i förlängd form på webben också. Jag har ju i flera tidigare inlägg skrivit om hennes kamp, t.ex. här. Hon framhäver att vi genom att ge upp våra fri- och rättigheter i själva verket låter eventuella terrorister vinna, de som avskyr vårt öppna och demokratiska samhälle, ett argument jag själv tagit upp tidigare i t.ex. Aftonbladet i juli i år, då jag berörde datalagringen i relation till terrorism.

(2) Huvudartikeln på Brännpunkt hade titeln "Säpo och CIA i sovrummet" och handlar om den utredning för vilken remisstiden just gått ut (SOU 2005:38, Tillgång till elektronisk information i brottsutredningar). Det var alltså denna utredning jag menade när jag lanserade ordet Bodströmsamhället och nämnde hans förslag om att myndigheterna i lönndom skall kunna installera keyboard loggers, trojaner och andra saker på datorer hos människor som inte är skäligen misstänkta för brott. Varför? Jo, de kan ju tänkas kommunicera med sådana som är det. Utredningen är gjord av en f.d. Säpo-chef och man kan ju inte säga att han besvärats av andra aspekter än hur brottsutredningar skall kunna bli "effektivare". Fast ni behöver inte läsa alla 407 sidorna av utredningen. Jag hade tänkt plöja den själv och rapportera mer i detalj framöver. Men läs gärna SvD-artikeln, skriven av Lars O Lindberg

(3) Fyra tunga företrädare för media och det fria ordet kritiserar Bodströms datalagringsdirektiv i artikeln "Regeringen slår in på odemokratisk väg" (se SvD-pdf:en ovan): Publicistklubben, Journalistförbundet samt branschorganisationerna Sveriges Tidskrifter och Tidningsutgivarna.

De här frågorna jäser nu och den där buggningsutredningen kanske kan bli en politisk fråga. Jag plockar ett par artiklar jag snubblat över: En artikel på kultursidan i Sundsvalls Tidning, en ledare i Hallands Nyheter.

Överheten vill nu också blockera vuxna männsikors användning av nätet, läs Isobel Hadley-Kamptz' klyftiga och passionerade kommentar till att Blekinge Tekniska Högskola vill begränsa högskolestudenters informationskonsumtion till material som en enskild administratör själv tycker är acceptabelt.

I detta sammanhang skulle jag också vilja flagga för den utredning som Bodström tillsatt för att kunna kriminalisera även tittande på barnpornografi. Inte bara innehav och spridning, som ju redan är brottsligt, utan även akten att titta. Dessutom vill han att barn i sammanhanget skall definieras som 18 år. Så att titta på en bild av en 18-åring (nästan), som "vädjar till könsdriften" (som jag har för mig att man använde som definition i ngt förarbete till nuvarande lagar) skulle alltså kunna bli förbjudet och straffas. När skall den som fantiserar bli straffad? När MRT-scanning kommit så långt att man från magnetbilder av hjärnan lyckas tyda de förbjudna tankarna?

Obegripligt för mig. Men så är jag ju medlem i Publicistklubben också, vars stadgar inleds: "Publicistklubbens främsta uppgift är att slå vakt om tryckfriheten och yttrandefriheten". Inget ställe för Bodström direkt.

Bodströmsamhället

Bodströmsamhället som jag skrev om nyss har nu blivit ett begrepp sedan Ekots bloggkrönika och Rasmus Fleischers Copyriot har godkänt ordet.

Förresten måste jag beklaga att bloggen låg nere och visade en backupkopia som saknade senaste veckans inlägg under ett knappt dygn. Typepad hade problem. Tack, alla ni som hörde av er och var oroliga och undrande över vad som hänt! Det värmer att någon bryr sig. En beskrivning av felet finns här på Typepads statussida.

En korrigering: Drygt 74 % av svenska EU-parlamentariker röstade nej till datalagringsdirektivet. Jag skrev tidigare att 5 av 17 sade NEJ. Jag räknade fel. De är 19. Men bara de 5 från (s) röstade JA. Läs gärna även Piratbyråns kommentar till beslutet.

Svenska EU-Parlamentariker: 70 % NEJ !

Jag tog just reda på röstsiffrorna i parlamentet. Endast de fem sossarna röstade för datalagringsdirektivet. ALLA andra svenska EU-parlamentariker röstade nej. 12 av 17, dvs mer än 70 % ! Det ger ju visst hopp trots att Bodströmsamhället onekligen är på väg, se min förra postning.

Kristdemokraterna, moderaterna, vänstern, junilistan, miljöpartiet, folkpartiet, centern: ALLA ledamöter röstade mot Bodström.

Sträck på er bloggare! Kanske hade mailandet effekt. Mer än så kan man inte begära att svenska folket skall lyckas. Sosserösterna var förlorade från början förstås. Resten sade nej. Och vi kan knappast räkna med att vända hela parlamentet.

Jag hörde nyheterna kl 12 på P3. Upplägget var ju ren Bodströmpropaganda. Vinklingen: EU-parlamentet sade ja till ett direktiv som skall stoppa terrorister och pedofiler. Men nu kan dessa ju använda mailtjänster i USA för att slippa registreras. De ringde upp justitiedepartmentet och frågade bekymrat hur vi kan få bukt med det ofoget och tajta till systemet. Departementet lugnade med att i USA lagrar de nog i alla fall, utan direktiv.

Själv mailade jag [email protected] och undrade hur de kunde sända ett så tendentiöst nyhetsinslag utan att nämna att mer än 70 procent av svenska ledamöter röstade MOT eller kanske be om en synpunkt från Cederschiöld etc. eller ifrågasätta vilka brottslingar man vill jaga genom det där - kanske t.o.m. fildelare?

Bodströmsamhället på väg: Europaparlamentet sa ja.

Det var väntat att Europaparlamentet skulle rösta för datalagringsdirektivet. Men många därute kämpade in i det sista för att göra sina röster hörda. Jag har fått många fina mail från folk som mailade de svenska Europaparlamentarikerna och andra politiker och sedan vidarebefordrade en del svar de fick. Tack för feedback!

Här är parlamentets eget pressmeddelande om röstningen. Där finns uttalanden av Charlotte Cederschiöld (m) och Inger Segelström (s). De som inte hade följt den här debatten skulle nog kunna tro att citaten förväxlats: En tycker att vi måste ta hårdare tag mot brottslighet, kosta vad det kosta vill, medan den andra tycker att vi inte får slänga bort våra fri- och rättigheter så där lättvindigt. Det är Inger Bush - förlåt, Segelström - som vill vara "tough on crime". Jag uppskattar nätkollegan Urban Lindstedt som ryter ifrån mot sina partikamrater. Se även IDG.

Jag kan också meddela att Argumentera.se aldrig sett en sån anstormning som när jag började sprida adressen på den här bloggen tidigare. Många är uppenbarligen passionerade försvarare av friheten att kommunicera fritt och jobbade hårt med mailande. Politikerna måste höra röster från folket och inte bara diskutera i sina kommittéer. Ni som inte mailade, gör det nästa gång! Det blir fler tillfällen för Bodström har bara börjat ... Visst, det var en förlust, men samtidigt en seger eftersom aktivismen tog fart, även om det inte räckte hela vägen. Direktivet om mjukvarupatent sägs ha fällts i parlamentet på grund av oerhört aktivt mailande och lobbyverksamhet från Open Source-rörelsen. Tiotusentals mail från upprörda nätanvändare vällde in och upphävde de stora programvaruföretagens kostsamma lobbying för att stärka sina monopol.

Från och med nu tänker jag använda ordet "Bodströmsamhälle" i stället för "storebrorsamhälle" el dyl. Hans vision är infernalisk och konsekvent och går ut på att kommunikation skall sparas så att myndigheterna senare kan kika på den. Ja, helst skall alla operatörer helt enkelt ladda upp sina data till en central databas där myndigheterna kan sitta och lurka, i stället för att behöva begära ut data från operatörerna. Och de skall ha stora friheter att avlyssna - även personer som inte är skäligen misstänkta för ett brott. Han föreslår även att myndigheterna i lönndom skall kunna installera keyboard loggers, trojaner och andra saker på folks datorer. Visst, det är för att komma åt brott. Men allt detta motiveras väldigt explicit med argumentet "effektivitet" i brottsutredningar.

Sure, det skulle kunna bli jätteeffektiva utredningar om alla gick runt med en mikrofon, genom vilken alla samtal spelades in i realtid och lagrades på hårddiskar i myndigheternas bergrum. Inklusive snarkningar förstås, folk kan ju tala i sömnen också. Men vill vi verkligen ha det så?

P.S. Förresten skulle jag vilja framhålla Daniel Gustafsson, IT-tekniker på ett gymnasium i Kristianstad som mailade samtliga svenska riksdagsledamöter och europaparlamentsledamöter med sina farhågor över datalagringen och fildelning, plus faran med "Trusted Computing" som drivs av de stora bolagen.

Lång näbb? Skjut!

Tänkte bjuda på litet söndagsnöje mitt i datalagringsbedrövelsen: En vansinnigt rolig Brännpunktsartikel, där en pensionerad lektor i Alingsås läxar upp förre ÖB Owe Wiktorin, som numera är ordförande i Jägareförbundet och vill skjuta fler rovdjur. Johnny Strands raljerande är retoriskt väldigt effektivt - och barnsligt roligt att läsa.

Strand ger inte mycket för argumentet att rädslan för varg ute i bygderna gör att vi måste skjuta av vargarna: "Om man ska vara rädd för något är det tamhundar, som varje år dödar och lemlästar tamdjur och människor."

Johnny Strand kommenterar Wiktorins bröstande över 175 års arbete för viltvård: "Under denna tid utrotades bävern (1880-tal) och vargen var på gränsen till utrotning med bara några enstaka exemplar kvar för några decennier sedan. Vilka andra än jägarna låg bakom detta?"

Jägareförbundet anser att 200 vargar är alldeles för mycket i Sverige: "I Rumänien, på ett område ungefär stort som Götaland, finns det 5000 björnar och 2500 vargar. Är det inte hög tid för Jägareförbundet att ila dit och söka rädda befolkningen från detta predikament?".

Jag har inget principiellt emot jakt. Visst, skjut älgar och rådjur. De är många och smakar helt OK.

Men när det hela övergår till rent lustmördande är jag inte med. Jag skulle därför vilja fylla på med att raljera om den kampanj som pågår från Jägareförbundet för att få skjuta spelflygande morkullehanar i på försommarkvällarna. I Sverige har vi alltså jakttid på morkulla. Nästan hela hösten. Men det förstår man ju: det är enklare att panga en morkulla i skymningen på försommaren när den på sitt trolska sätt kommer dragande spikrakt över trädtopparna längs samma rutt om och om igen och lätt upptäcks när den knorrar och knipsar. Erik Rosenberg beskriver "spelsången" på följande sätt; "Oårt(e) oårt(e) årt årt psitt – oårt(e) oårt(e) …., ett knorrande som av hårt läder eller kramsnö och så en liten gnisselexplosion." Lyssna gärna här [mp3].
 
Morkullan är inte ovanlig. Men om man nu bestämt sig för att försommarens läten och upplevelser och symboler inte betyder något, varför inte tömma en tunna diesel i badtjärnen, busköra med en SUV genom jordgubbslandet, elda upp björkhagen och asfaltera ängen med midsommarblomster?

Nu kan man ju inte heller vara säker på att jägarna skjuter morkullor. Pangande machon brukar inte vara så artsäkra. Allt med lång näbb blir till morkulla. Vilket framgår av en färsk jaktbok som har namnet "MORKULLA" och presenteras så här:

"I jägarens värld intar morkullan en mycket speciell plats. Ingen annan fågel väcker samma entusiasm eller utövar samma nästan hypnotiska dragningskraft. Så finns det också över hela Europa många jägare som förkastar allt annat vilt och ägnar sig enbart åt det nästan mystiska sökandet efter den svårupptäckta, lockande morkullan. I den här boken hittar de - och alla de som vill lära sig förstå morkullans lockelse - den idealiska följeslagaren på jakten. Här skildras morkullans natur och livssätt, men också hur jakten bedrivs - och till och med hur den kan tillagas på läckraste sätt. Illustrerad med över 200 foton och teckningar i färg."

Här är omslaget till boken MORKULLA, som alltså helt och hållet handlar om morkullan:

Som ni kan se visar omslaget till jaktboken Morkulla en magnifik Rödspov. Rödspoven finns i kanske 100 häckande par i Sverige, förmodligen färre, och den minskar. Den finns i stort sett bara på några strandängar i Skåne, Halland och på Öland. Rödspovens dagar i landet är kanske räknade skriver SOF (Sveriges Ornitologiska Förening) i "Fågelåret 2004".

Johnny Strand igen: "Man bör också se upp med jägarna själva som varje år, speciellt vid älgjakten, decimerar sin kår plus ett antal fullständigt oskyldiga hästar och kor."

Här är en bild av morkullan på riktigt.

(Presentationen av boken ovan kommer härifrån, fast där har man nu efter min bloggning bytt omslagsbild, kanske har förlaget nytryckt den där boken med nytt omslag eftersom Sveriges Ornitologiska Förening också uppmärksammade den här grejen. Eller fixat i Photoshop.)

Och ni, glöm inte att ligga på med mailen till politikerna i datatagringsfrågan, det drar ihop sig! Enklaste stället, där man alltså kan generera färdigskrivna mail på ett enkelt vis och skicka dem till mailadresser som väljs ur en lista: Argumentera.se. För de som händelsevis inte vet vad jag talar om, gå till mina tre föregående postningar här, här och här för att förfäras över vad Bodström håller på att ställa till med.

Datalagringen: Cederschiölds Bodström-attack!

EU-parlamentarikern Charlotte Cederschiöld kämpar tappert mot planerna på att kräva obligatorisk lagring av trafikdata. I intervjun här på bloggen kommer hon med sensationella tolkningar av svenska regeringens agerande. Det där med terrorism är inte alls det verkliga skälet till att Bodström pushar så hårt!

Lagen som debatteras i EU och som parlamentet röstar om 13 december skall tvinga alla företag som erbjuder allmänheten tillgång till nätet att lagra en massa uppgifter om användarna samt vad de har för sig. Exempelvis skall de tvingas lagra information om vem (dvs. sändarens riktiga namn och fysiska adress!) som skickar mail till vem, vid vilken tidpunkt, samt varifrån denne var uppkopplad på nätet. "Anonymt" surfande eller mailande blir ett minne blott, se min förra postning.

Cederschiöld (m) anser att svenska regeringen egentligen är ute efter fildelare och skattesmitare, men använder terrorism som skäl för att få igenom denna nya övervakning av medborgarna:

"Ja jag kör maxat! Regeringen är som jag förstår det i första hand ute efter folkbokföringsbrott (dvs skatter), människor som kanske är i Sverige 173 i stället för max 172 nätter som skattar i annat land samt fildelning (genom detta direktiv får antipiratbyrån rätt att först lokalisera mailen, kolla om ngn laddar ner - du kan vara så övertygad att det bara är en tidsfråga till de kan läsa innehållet, i varje fall i vissa fall). De tar det steg för steg, det sägs tydligt att avsikten är att utöka lagringstiden och brottsomfattning och att använda datalagringskontroll för mycket mer. Rådet vill göra det i mörka rum utan insyn och har krävs att det ska ske i "kommittologi" dvs utan insyn för media och medborgare eller parlament. Vi har dock vägrat på den punkten och där har jag EP med mig. Jag har också fått stöd för att vi ska ha en konsekvensutredning som görs oberoende från Kommissionen med alla intressenter och görs före ikraftträdandet. Där har jag fått bred majoritet i utskotten, men misstänker att "avlyssningsmaffian" tänker försöka krascha det i plenum, just för att de vet att en sån utredning vore förödande för deras sida."

Hon kommenterar Ministerrådets "kompromiss" fredag 2 december som jag tog upp i min förra post:

"Det rådet enades om i fredags var egentligen att varje land kan göra som de vill (när det gäller vilka brott det ska gälla för, hur länge man lagrar, vilka investeringar man tvingar på telekunder eller skattebetalare mm) utom att man kräver 6 månaders lagring som minimum. Jag har gått hårt åt min grupp. Har fått igenom en hel del för att minimera skadorna av rådet. Hela ärendet är en veritabel soppa ur mänsklig rättighetssynpunkt. En dag lär det prövas i domstolen, risken är ju stor att oskyldiga kommer att få tillbringa år i fängelse pga av denna lag. Visst ska vi jaga bovar, men inom ramen för rättssamhället, grunden måste vara misstanke och domstolsbeslut."

Cederschiöld är ganska pessimistisk vad gäller röstningen i parlamentet:

"Vi kämpar vidare, även om vi blir ett antal som röstar emot den 13 dec är det inte sannolikt att vi får majoritet, då rådet redan har gjort upp sin lösning med de båda stora grupperna i EP."

Alltid välinformerade IT-strategen Per Ström redogör detaljerat för situationen och är pessimistisk men inte helt uppgiven:

"Den nu träffade uppgörelsen ger anhängarna av trafikdatalagring 468 av de 732 rösterna i parlamentet, och därmed en betryggande majoritet om inget oförutsett inträffar. Oförutsedda saker kan dock inträffa, eftersom mindre partigrupper nu agerar mycket kraftfullt i parlamentet eftersom de känner sig överkörda. Dessutom finns splittring även i EPP och PSE, med möjlighet till avhopp från den officiella partilinjen. Temperaturen i parlamentet är för närvarande mycket hög."

Ni måste absolut läsa hela Per Ströms redogörelse, just nu finns den utlagd där men länken blir nog föråldrad så småningom. "kompromissen" är i stort sett en sell-ou till Bodströms höklinje.

Slutsatsen är att folkopinionen måste ligga på, det är inte för sent!

Det enklaste stället jag hittat för att skicka brev är denna argument- och brevgenerator på Argumentera.se. Sajten drivs av Svensk Demokratiutveckling, ett företag med affärsidén att underlätta vanligt folks delaktighet i demokratiska processer. De är seriösa, jag är smått bekant med grundaren som har bakgrund från Public Relationsverksamhet, främst inom den offentliga sektorn, organisationer, politik m.m. Mycket elegant gränssnitt! Och ni, se till att gärna fixa till texten litet personligt så att det inte bara blir standardmail som droppar in även om brevgeneratorn förser er med text. Och ni behöver ju inte spamma Charlotte Cederschiöld, hon har fattat :-)

Annars kan man gå till HAX sajt där han länkar några olika adresslistor.

Jag är inte partipolitisk. Som jag påpekat tidigare har (m) och (v) skrivit gemensam debattartikel i ämnet. Men jag måste ju säga att folk som normalt röstar (s) bör tänka sig väldigt noga så länge nuvarande regim har kontroll: Bodström/Persson. Mönstret är att man vill införa ett riktigt Orwell-samhälle. Det är chockerande om man tittar på hela mönstret, vilket jag kanske gör senare. Bodström föreslår löpande nya lagar som stärker statens kontroll över medborgarna. Rasmus Fleischers rytande förtjänar läsas!: "Socialdemokrater? Hallå? Inser ni att ert partis främsta framträdare finns bland Europas hökar i den här frågan?"

Jag noterar också att EU-parlamentarikerna i (s) är trogna vapendragare åt Bodström. Anna Hedh har konsekvent försökt få parlamentet att anta en position som ligger närmare Ministerrådets. Två av hennes huvudkrav i förhandlingarna: Utöka tiden till upp till två års lagring men låt varje land bestämma om evig lagring om de så vill. Polen har enligt Per Ström ovan fastnat för 15 år (!). Hedh har också konsekvent försökt få parlamentet att ta bort kraven på att staten skall betala extrakostnaderna som uppstår för operatörerna för att exempelvis lagra e-maildata i 15 år så att myndigheternna kan gå in och kolla om de skulle vilja.

Denna Anna Hedh är f.ö. samma Anna Hedh som jag tidigare citerat säga "Fy bubblan för de som vill sänka alkoholskatten och fy katten för ICA som vill sälja Tjeckisk mjölk!".

EU-parlamentarikern Inger Segelström (s) tror att det hela blir en valfråga, med folket på hennes sida. (Artikeln i övrigt är delvis överspelad dock.) Tja, vi får väl se.

(Ett tack till Lars Jonsson, journalist och redaktör för Kom Ut samt K-Online för bistånd med e-mailintervjun).

Bodström: Kontantkort utan ID förbjuds!

Anonyma kontantkort till mobiltelefoner skall förbjudas. Sveriges justitieminister Tomas Bodström är en "hök" i frågan. Han driver lagring av trafikdata för telefoni och internet stenhårt. Mer om hans våta förbudsdröm på slutet.

Bodström mötte EU:s övriga justitieministrar 1-2- december i förra veckan. De diskuterade hur de skulle förhålla sig till det trilskande folkvalda parlamentet som envisas med att värna medborgarnas integritet gentemot myndigheterna. Skall Ministerrådet köra över Parlamentet eller kompromissa? Det var den konkreta frågan Bodström diskuterade med sina polare.

Frågan om lagring av trafikdata har utvecklats till en kamp mellan tre EU-institutioner (Ministerrådet, Kommissionen och Parlamentet) och juridiken är inte enkel. Här kommer en grundkurs i EU-kunskap.

Frågan är: Är detta med datalagring ett beslut som sorterar under "Den första pelaren" ( = Gemenskapens politik, som har att göra med t.ex. den inre marknaden) eller "Den tredje pelaren" (rent polisiärt och straffrättsligt samarbete). EU-parlamentet är med i beslut under Den första pelaren men inte under Den tredje pelaren:

1) Tredje pelaren-lagar föreslås och beslutas direkt av Ministerrådet (eller formellt "Europeiska unionens råd"), dvs ländernas justitieministrar i denna fråga. I Ministerrådet har de olika länderna mer än en röst. Tyskland har t.ex. 29 röster medan Sverige har 10. Beroende på vilken fråga det gäller kan detta ske med enkel majoritet, kvalificerad majoritet (232 av 321 röster + i regel en majoritet av länderna + representerande minst 62 % av unionens befolkning), eller enhällighet. I just denna fråga måste dock minst 2/3 av ländernas justitieminstrar rösta ja, dvs 17 av 25 länder. Bodström initierade alltså ett förslag om polisiärt samarbete i EU. EU-parlamentet har behandlat frågan. Men som en tjänsteman på svenska justitiedepartementet uttryckte sig när jag ringde i förra veckan och frågade vad de tyckte om att EU-parlamentet två gånger röstat ned deras förslag: "Detta har absolut ingen betydelse! Parlamentet har bara yttranderätt vad anbelangar Tredje pelaren-beslut och Ministerrådet behöver inte ta ringaste hänsyn till vad de tycker!". Han var märkbart irriterad över bångstyrigheten.

2) Första pelaren-lagar kan endast initieras av EU-kommissionen (eller Europeiska Kommissionen), dvs den självständiga förvaltning som sitter i Bryssel och inte representerar länderna, även om man brukar nämna nationaliteten på de olika kommissionärerna. (Exempel: "Vår" Wallström representerar inte Sverige. Hon representerar Unionen inom sitt specialområde, även om hon utsetts av Sverige.) Till Ministerrådets förtret presenterade Kommissionen ett eget förslag till direktiv för EU-parlamentet. Dessvärre - för Bodström - har parlamentet större makt här. Inte bara yttranderätt alltså. Och förslaget var en smula slappare och krävde dessutom att staterna skulle betala extrakostnaderna för lagring som uppstår för operatörerna. Ett utskott i parlamentet tuggar igenom direktivet och föreslår ändringar och lägger sedan fram ett förslag för "plenum", dvs hela parlamentet samlat. Min förra post handlade om detta förslag. Här gäller s.k. Medbestämmandeförfarande, vilket innebär att Parlamentet i slutänden helt kan förhindra lagstiftning i opposition mot Ministerrådet som ju brukar kallas unionens högsta lagstiftande församling. Proceduren är komplicerad men punkt 4 i "Första behandlingen" infaller alltså den 13 december, då parlamentet röstar.

Den 1-2 december möttes Ministerrådet i Bryssel. Här är rapporten, där man säger att man vill "nå en överenskommelse med Europaparlamentet inom ramen för en första läsning i medbeslutandeförfarandet.". Men den ståndpunkt som Ministerrådet har är något tuffare än förslaget som utskottet har antagit, bl a vill man ha längre lagringstid samt öppna för att nationella lagar skall kunna gå längre i lagringstid och lagringssyfte än som uttryckligen anges i direktivet. Jag förmodar att detta innebär att Rådet förväntar sig att utskottet nu ändrar sitt förslag och lägger fram deras förslag den 13 december, då parlamentet alltså skall rösta ...? Hmm, lagringssyfte. Vad kan man tänka sig att enskilda lagstiftande länder som leds av hökar skulle vilja slänga in där? Fildelning ...?

Bodström är inte glad. Jag frågade hans tjänsteman vad som händer om Parlamentet skulle klubba ett EU-direktiv som var "slappare" (dvs tog mer hänsyn till invånarna). Han sa att Ministerrådet förstås kan tvinga igenom sin lag men att de då måste bedöma risken för att bli stämda av EU-domstolen och att detta skulle diskuteras av rådet. EU-parlamentets man i Sverige, Björn Kjellström, hävdar i telefon igår att det finns ett lagligt prejudikat som visar att Ministerrådet faktiskt skulle begå lagbrott om de framhärdade.

Vad innebär den lag som både Ministerrådet och EU-kommissionen nu vill driva igenom i praktiken? Operatörer lagrar väl de där uppgifterna i alla fall? Tja, gör de? Jag frågade Bodströms tjänsteman om exempelvis kontantkort nu skulle förbjudas om man inte registrerar sig med namn och adress och visar leg. "Oh, nej, detta är absolut inte tanken bakom lagen, det komer inte att bli så", svarade han. Men, påpekade jag, lagen säger ju att operatörerna måste lagra namn och adress på personen som ringer och för att kunna göra det måste de ju registrera vem som köpt kortet i alla fall. "Ja, du kanske läser det så, men jag garanterar att detta inte är tanken.". Inte heller "är det tanken" att man skall behöva registrera sig när man använder publika datorer på internetcaféer, bibliotek, surfzoner m.m.

JAG ÄR VÄL FÖR I HELVETE INTE DUM I HUVET!! Det är ju just detta som är poängen med förslaget!

Jag citerar ur EU-kommissionens förslag [PDF] till direktiv som de vill att parlamentet klubbar. (Och jag kan inte tänka mig att Ministerrådet skulle vara blygare här även om jag inte hittat rätt i labyrinten av dokument i EU och alltså inte har deras förslag. Men alla är ju överens om att Rådet är mer hökaktiga än Kommissionen).:

"Allteftersom affärsmodeller och tjänsteutbud förändras, t.ex. genom ökad användning av enhetstaxor och förbetalda eller gratis kommunikationstjänster kan trafikuppgifter inte alltid lagras av operatörerna i samma utsträckning som skett tidigare, beroende på vilka tjänster de erbjuder. Detta är också fallet med nyheter som IP-telefoni eller fasta taxor för fast telefoni. Under sådana omständigheter behöver operatörerna inte längre lagra trafikuppgifter för att kunna fakturera kunderna. Om trafikuppgifter inte lagras för t.ex. faktureringssyfte är de inte tillgängliga för myndigheter i de fall där det finns ett legitimt behov av sådana uppgifter."

Det står ju där! Att kommunicera anonymt skall förbjudas. Detta ÄR själva tanken. Kunde inte departementet erkänna detta? De typer av uppkopplingar som IDG redogjorde för här skall bort, så enkelt är det. Att Kina kanske vill hindra folk från att kommunicera anonymt kan man kanske förstå. Men Sverige. Bodström. Persson. Bara för att man kan registrera vem som skickar mail till vem behöver inte det innebära att man gör det. Man skulle kunna gå längre. Alla skulle kunnna ha en övervakare som registrerar vem vi talar med ansikte mot ansikte och sedan skickar in anteckningarna till en statlig myndighet för arkivering. Så skedde i Östtyskland. Min syssling Richard Swartz som varit Östeuropakorrespondent i decennier läste sina mappar när Stasiarkivet öppnades. Sida upp och sida ned med strunt. Men alltid anteckningar om vem han talade med. Omöjligt? Tja, en stor del av befolkningen skulle ju behöva jobba som övervakare. Men är det bara en kostnadsfråga? Finns det inte något principiellt tveksamt i det också? Nix, Bodström tycker inte det. "Revealed preferences", som det kallas i ekonomin. Genom att se hur han agerar kan man räkna ut vad han tycker och får en kick av.

Slutligen: 29-gruppen ("Art. 29 Working Party") består av statliga dataskyddsmyndigheter i EU-länderna, däribland Datainspektionen från Sverige. Själv är jag böjd att tro att dessa myndigheter faktiskt har ett mer långsiktigt perspektiv på saker än politiskt tillsatta ministrar när jag läser vackra ord som dessa från deras gemensamma yttrande över den datalagring som Bodström känner så varmt för:

"Traffic data retention interferes with the inviolable, fundamental right to confidential communications. Any restriction on this fundamental right must be based on a pressing need, should only be allowed in exceptional cases and be the subject of adequate safeguards. Providers of publicly available communication services would be forced unprecedentedly to store billions of data relating to the communications of any and all citizens for investigational purposes."

P.S. Richard Swartz skrev en bok 1998 (Room Service) som dokumenterade Östeuropa innan murens fall. Den där instängda tristessen som infann sig bakom järnridån skildrades på ett väldigt känsligt vis. Trots att den översattes till en massa språk verkar den vara out-of-print i Sverige i alla fall.