Anonyma kontantkort till mobiltelefoner skall förbjudas. Sveriges justitieminister Tomas Bodström är en "hök" i frågan. Han driver lagring av trafikdata för telefoni och internet stenhårt. Mer om hans våta förbudsdröm på slutet.
Bodström mötte EU:s övriga justitieministrar 1-2- december i förra veckan. De diskuterade hur de skulle förhålla sig till det trilskande folkvalda parlamentet som envisas med att värna medborgarnas integritet gentemot myndigheterna. Skall Ministerrådet köra över Parlamentet eller kompromissa? Det var den konkreta frågan Bodström diskuterade med sina polare.
Frågan om lagring av trafikdata har utvecklats till en kamp mellan tre EU-institutioner (Ministerrådet, Kommissionen och Parlamentet) och juridiken är inte enkel. Här kommer en grundkurs i EU-kunskap.
Frågan är: Är detta med datalagring ett beslut som sorterar under "Den första pelaren" ( = Gemenskapens politik, som har att göra med t.ex. den inre marknaden) eller "Den tredje pelaren" (rent polisiärt och straffrättsligt samarbete). EU-parlamentet är med i beslut under Den första pelaren men inte under Den tredje pelaren:
1) Tredje pelaren-lagar föreslås och beslutas direkt av Ministerrådet (eller formellt "Europeiska unionens råd"), dvs ländernas justitieministrar i denna fråga. I Ministerrådet har de olika länderna mer än en röst. Tyskland har t.ex. 29 röster medan Sverige har 10. Beroende på vilken fråga det gäller kan detta ske med enkel majoritet, kvalificerad majoritet (232 av 321 röster + i regel en majoritet av länderna + representerande minst 62 % av unionens befolkning), eller enhällighet. I just denna fråga måste dock minst 2/3 av ländernas justitieminstrar rösta ja, dvs 17 av 25 länder. Bodström initierade alltså ett förslag om polisiärt samarbete i EU. EU-parlamentet har behandlat frågan. Men som en tjänsteman på svenska justitiedepartementet uttryckte sig när jag ringde i förra veckan och frågade vad de tyckte om att EU-parlamentet två gånger röstat ned deras förslag: "Detta har absolut ingen betydelse! Parlamentet har bara yttranderätt vad anbelangar Tredje pelaren-beslut och Ministerrådet behöver inte ta ringaste hänsyn till vad de tycker!". Han var märkbart irriterad över bångstyrigheten.
2) Första pelaren-lagar kan endast initieras av EU-kommissionen (eller Europeiska Kommissionen), dvs den självständiga förvaltning som sitter i Bryssel och inte representerar länderna, även om man brukar nämna nationaliteten på de olika kommissionärerna. (Exempel: "Vår" Wallström representerar inte Sverige. Hon representerar Unionen inom sitt specialområde, även om hon utsetts av Sverige.) Till Ministerrådets förtret presenterade Kommissionen ett eget förslag till direktiv för EU-parlamentet. Dessvärre - för Bodström - har parlamentet större makt här. Inte bara yttranderätt alltså. Och förslaget var en smula slappare och krävde dessutom att staterna skulle betala extrakostnaderna för lagring som uppstår för operatörerna. Ett utskott i parlamentet tuggar igenom direktivet och föreslår ändringar och lägger sedan fram ett förslag för "plenum", dvs hela parlamentet samlat. Min förra post handlade om detta förslag. Här gäller s.k. Medbestämmandeförfarande, vilket innebär att Parlamentet i slutänden helt kan förhindra lagstiftning i opposition mot Ministerrådet som ju brukar kallas unionens högsta lagstiftande församling. Proceduren är komplicerad men punkt 4 i "Första behandlingen" infaller alltså den 13 december, då parlamentet röstar.
Den 1-2 december möttes Ministerrådet i Bryssel. Här är rapporten, där man säger att man vill "nå en överenskommelse med Europaparlamentet inom ramen för en första läsning i medbeslutandeförfarandet.". Men den ståndpunkt som Ministerrådet har är något tuffare än förslaget som utskottet har antagit, bl a vill man ha längre lagringstid samt öppna för att nationella lagar skall kunna gå längre i lagringstid och lagringssyfte än som uttryckligen anges i direktivet. Jag förmodar att detta innebär att Rådet förväntar sig att utskottet nu ändrar sitt förslag och lägger fram deras förslag den 13 december, då parlamentet alltså skall rösta ...? Hmm, lagringssyfte. Vad kan man tänka sig att enskilda lagstiftande länder som leds av hökar skulle vilja slänga in där? Fildelning ...?
Bodström är inte glad. Jag frågade hans tjänsteman vad som händer om Parlamentet skulle klubba ett EU-direktiv som var "slappare" (dvs tog mer hänsyn till invånarna). Han sa att Ministerrådet förstås kan tvinga igenom sin lag men att de då måste bedöma risken för att bli stämda av EU-domstolen och att detta skulle diskuteras av rådet. EU-parlamentets man i Sverige, Björn Kjellström, hävdar i telefon igår att det finns ett lagligt prejudikat som visar att Ministerrådet faktiskt skulle begå lagbrott om de framhärdade.
Vad innebär den lag som både Ministerrådet och EU-kommissionen nu vill driva igenom i praktiken? Operatörer lagrar väl de där uppgifterna i alla fall? Tja, gör de? Jag frågade Bodströms tjänsteman om exempelvis kontantkort nu skulle förbjudas om man inte registrerar sig med namn och adress och visar leg. "Oh, nej, detta är absolut inte tanken bakom lagen, det komer inte att bli så", svarade han. Men, påpekade jag, lagen säger ju att operatörerna måste lagra namn och adress på personen som ringer och för att kunna göra det måste de ju registrera vem som köpt kortet i alla fall. "Ja, du kanske läser det så, men jag garanterar att detta inte är tanken.". Inte heller "är det tanken" att man skall behöva registrera sig när man använder publika datorer på internetcaféer, bibliotek, surfzoner m.m.
JAG ÄR VÄL FÖR I HELVETE INTE DUM I HUVET!! Det är ju just detta som är poängen med förslaget!
Jag citerar ur EU-kommissionens förslag [PDF] till direktiv som de vill att parlamentet klubbar. (Och jag kan inte tänka mig att Ministerrådet skulle vara blygare här även om jag inte hittat rätt i labyrinten av dokument i EU och alltså inte har deras förslag. Men alla är ju överens om att Rådet är mer hökaktiga än Kommissionen).:
"Allteftersom affärsmodeller och tjänsteutbud förändras, t.ex. genom ökad användning av enhetstaxor och förbetalda eller gratis kommunikationstjänster kan trafikuppgifter inte alltid lagras av operatörerna i samma utsträckning som skett tidigare, beroende på vilka tjänster de erbjuder. Detta är också fallet med nyheter som IP-telefoni eller fasta taxor för fast telefoni. Under sådana omständigheter behöver operatörerna inte längre lagra trafikuppgifter för att kunna fakturera kunderna. Om trafikuppgifter inte lagras för t.ex. faktureringssyfte är de inte tillgängliga för myndigheter i de fall där det finns ett legitimt behov av sådana uppgifter."
Det står ju där! Att kommunicera anonymt skall förbjudas. Detta ÄR själva tanken. Kunde inte departementet erkänna detta? De typer av uppkopplingar som IDG redogjorde för här skall bort, så enkelt är det. Att Kina kanske vill hindra folk från att kommunicera anonymt kan man kanske förstå. Men Sverige. Bodström. Persson. Bara för att man kan registrera vem som skickar mail till vem behöver inte det innebära att man gör det. Man skulle kunna gå längre. Alla skulle kunnna ha en övervakare som registrerar vem vi talar med ansikte mot ansikte och sedan skickar in anteckningarna till en statlig myndighet för arkivering. Så skedde i Östtyskland. Min syssling Richard Swartz som varit Östeuropakorrespondent i decennier läste sina mappar när Stasiarkivet öppnades. Sida upp och sida ned med strunt. Men alltid anteckningar om vem han talade med. Omöjligt? Tja, en stor del av befolkningen skulle ju behöva jobba som övervakare. Men är det bara en kostnadsfråga? Finns det inte något principiellt tveksamt i det också? Nix, Bodström tycker inte det. "Revealed preferences", som det kallas i ekonomin. Genom att se hur han agerar kan man räkna ut vad han tycker och får en kick av.
Slutligen: 29-gruppen ("Art. 29 Working Party") består av statliga dataskyddsmyndigheter i EU-länderna, däribland Datainspektionen från Sverige. Själv är jag böjd att tro att dessa myndigheter faktiskt har ett mer långsiktigt perspektiv på saker än politiskt tillsatta ministrar när jag läser vackra ord som dessa från deras gemensamma yttrande över den datalagring som Bodström känner så varmt för:
"Traffic data retention interferes with the inviolable, fundamental right to confidential communications. Any restriction on this fundamental right must be based on a pressing need, should only be allowed in exceptional cases and be the subject of adequate safeguards. Providers of publicly available communication services would be forced unprecedentedly to store billions of data relating to the communications of any and all citizens for investigational purposes."
P.S. Richard Swartz skrev en bok 1998 (Room Service) som dokumenterade Östeuropa innan murens fall. Den där instängda tristessen som infann sig bakom järnridån skildrades på ett väldigt känsligt vis. Trots att den översattes till en massa språk verkar den vara out-of-print i Sverige i alla fall.
Recent Comments