Tältpinne, eller "tentpole". Det är Hollywoods eget namn på den affärsmodell som dominerar samtalen over there. Jag skrev en väldigt bra krönika i dagens Computer Sweden, tryckta upplagan om detta men dessvärre tycks webbkod krävas på nätet.
"Tentpole": Det innebär att man vänder den kreativa processen ut och in. Vi tänker oss normalt att en kreatör hittar på något briljant och genom sin upphovsrätt sedan tjänar pengar på verket. I Hollywood gör man tvärtom. Man identifierar ett "upphovsrättsligt hål", där man kan maximera intäkter och profit. Man slår ned en tältpinne där i hålet, dvs gör en film (som redan från början planeras följas av flera) och vecklar sedan ut ett tält av licensverksamheter: Bio, dvd, kabelrättigheter, musik, videospel, skolväskor, plastfigurer på McDonald's, samlarbilder, t-shirts ... Tältpinnen håller uppe rubbet. Drar man bort den, dvs om filmen floppar, faller allt. Om filmen lyckas, ja då badar man i pengar.
The Economist skrev nyss om King Kong. Man dammar av en gammal figur och fyller det där King Kong-tältet med innehåll. Stålmannen kommer tillbaks i juni 2006: "Superman returns". Om det bara vore tröttsamt (vilket jag själv tycker) vore det väl inte så farligt. Problemet är dock att de där tälten som Hollywood slår upp överskuggar allt annat. Konsumenternas pengar och uppmärksamhet kanaliseras till de där enorma produktionerna (de kostar över 200 miljoner dollar nu) och lämnar växelpengar till resten av kreatörerna. Upphovsrätten gäller i 125 år för studioproduktioner och de varumärken man licenserar ut under tältet kan vara eviga förstås.
När man talar om att fildelare hotar skapande i allmänhet är det fel: De kan möjligen hota Hollywood och dess tältpinnar. Men detta skulle ju kunna öka mångfalden i kulturproduktion och öka utbudet. Piratpartier och fildelare kan alltså pressa filmbranschen till framsteg.
En ironisk poäng är ju att hela Hollywood grundades av patentpirater. Detta enligt historieskrivningen i juridikprofessor Lawrence Lessigs Free Culture: "The film industry of Hollywood was built by fleeing pirates", skriver han. Allt filmskapande kontrollerades av Thomas Edison och hans "Motions Pictures Patent Trust", som mycket aggressivt beslagtog olicenserad utrustning och filmer skapade med sådan. Regissörer, producenter och skådisar flydde från New York till Kalifornien, där man räknade med att delstaten New Yorks patentadvokater inte skulle kunna nå dem. Allt de ville var att göra film men Edison hindrade dem. En herre vid namn William Fox var en rebell då som försökte gå mot monopolet. Lessig kallar honom dåtidens Napster. Hela Lessigs bok finns att ladda ned som PDF här. (Fast för 137 kronor i pocketupplaga kan man lika gärna köpa den från Adlibris, fyll bara i "Lawrence Lessig" i annonsen i högerspalten och slå till så bidrar du med några kronor till den här bloggen också.)
För den som vill läsa mer om Hollywood och det "Lilla Utrikesdepartementet", läs min
artikel om vem som verkligen rycker i Henrik Ponténs trådar. Samt om "olycksfall i arbetet".
Förresten: Min artikel i Computer Sweden är ganska läsvärd. Skall se om den går att lägga ut här.
Recent Comments